• No results found

EU och Terrorism: - En analys av EU:s åtgärder och dess säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "EU och Terrorism: - En analys av EU:s åtgärder och dess säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik"

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Författare: Hanna Carlsson Handledare: Martin Nilsson

Termin: HT16

Ämne: Statsvetenskap Kurskod: 2SK300

Kandidatuppsats

EU och Terrorism

-   En analys av EU:s åtgärder och dess säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik

(2)

II

Abstract:

The EU has experienced several terrorist attacks by Islamic fundamentalists since 2004 on its territory. Terrorism is threatening the fundamental rights that EU is based upon and has become not only a question of security but also a question of internal and external border security. This study seeks to examine the measures taken to fight terrorism by the EU and to see how terrorism has affected the security-, foreign-, and defence policies. The study is a theory consuming qualitative case study with both a descriptive and explanatory approach. The theoretical framework that the study is based on are theories about normative power, soft power and hard power but also the discussion about the external and internal security problem. The EU have taken several measures and policies in the fight against terrorism. The measures and policies are all influenced by the three theories in some way. The result of the study shows that EU has went from using only soft instruments and normative ways in the fight against terrorism towards harder instruments even if they still are using soft instruments in a harder way.

Keywords: EU, Islamic fundamentalism, Counter-Terrorism, Normative power, Soft power, Hard power, Internal security, External security

(3)

III

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1. Syfte och frågeställningar ... 1

1.2. Disposition ... 2

2. Forskningsdesign ... 2

2.1. Kvalitativ fallstudie ... 2

2.2. Teorikonsumerande ... 3

2.3. Empiriskt material ... 4

2.4. Avgränsningar ... 5

2.4.1. Tidsperspektiv ... 5

2.5. Operationalisering ... 6

3. Teori ... 7

3.1. Tidigare forskning ... 7

3.2. Teoretiskt ramverk ... 8

3.2.1. Normative power Europe ... 10

3.2.2. Soft power ... 11

3.2.3. Hard power ... 13

4. Resultat ... 14

4.1. Före 9/11 ... 14

4.1.1. EU:s åtgärder mot terrorism ... 14

4.1.2. Terrorism och säkerhetspolitiken inom EU ... 15

4.1.3. I vilken utsträckning kan EU:s kamp mot terrorism kännetecknas av normativ power Europe, soft power respektive hard power? ... 16

4.2. Efter 9/11 ... 19

4.2.1. EU:s åtgärder mot terrorism ... 19

4.2.2. Terrorism och säkerhetspolitiken inom EU ... 20

4.2.3. I vilken utsträckning kan EU:s kamp mot terrorism kännetecknas av normativ power Europe, soft power respektive hard power? ... 22

4.3. Attentatet i Madrid – Charlie Hebdo ... 24

4.3.1. EU:s åtgärder mot terrorism ... 24

4.3.2. Terrorism och säkerhetspolitiken inom EU ... 25

4.3.3. I vilken utsträckning kan EU:s kamp mot terrorism kännetecknas av normativ power Europe, soft power respektive hard power? ... 27

5. Slutsatser ... 30

6. Källförteckning ... 33

(4)

IV

Förkortningslista

CFSP Common Foreign and Security Policy

CSDP Common Security and Defence Policy

CT Counter-Terrorism

EC European Council

EEW European Evidence Warrant

ESDP European Security and Defence Policy

ESS European Security Strategy

ISS International Security Strategy

JHA Justice and Home Affairs

PNR Passenger Name Record

SIS Schengen Information System

SWIFT Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication

TEU Treaty of European Union

TFTP The Terrorist Finance Tracking Programme

TREVI Terrorisme, Radicalisme, Extrémisme et Violence Internationale

VIS Visa Information System

(5)

1

1.  Inledning

EU har under en längre tid stått inför problemet med terrorism i Europa. Sedan 11/9 2001 har man kunnat se islamistisk fundamentalism växa sig allt starkare i Europa, vilket hotar säkerheten inom EU. Ett flertal europeiska städer har utsatts för terroristattacker där islamistiska fundamentalister legat bakom. 2004 miste 191 personer sina liv i ett terrorattentat i Madrid (TT- Reuters 2006) och ett år senare miste 52 personer sina liv i ett attentat i London (DN 2006). Det är dock inte första gången som terrordåd utförs i Europa, det sker faktiskt färre dåd än under perioden 1975–1996. Det som skiljer dagens terrordåd gentemot tidigare är att de dels skördar fler liv och dels har en religiös koppling (Gimling Shaftoe 2016).

EU har sedan 9/11 vidtagit 175 åtgärder i sitt arbete i kampen mot terrorism (Den Boer och Weigand 2015, 383). Detta för att garantera säkerheten inom EU:s medlemsstater. Terrorism anses vara ett direkt hot mot EU:s grundläggande principer. Terrorismen har inte enbart lett till att EU vidtagit åtgärder för att bekämpa terrorism, det har också lett till en diskussion om inre och yttre säkerhet (Keohane 2008, 130). Det har blivit en säkerhetsproblematik där yttre säkerhet har fått ökad betydelse för att EU ska kunna garantera inre säkerhet. EU har fokuserat på att garantera sina medborgare en inre säkerhet vilket har inneburit att den yttre säkerheten och förmågan att försvara EU:s yttregränser försummats. Terrorism har nämligen länge betraktats som ett inre problem, men har under en tid utvecklats till ett yttre säkerhetsproblem som EU måste hantera (Nugent 2010, 336).

Som ett resultat av sammankopplingen av den inre och yttre säkerheten har ordet gränskontroller nu fått innebörden gränssäkerhet (Baldaccini 2008, 32). Införandet av ett flertal instrument för att garantera gränssäkerheten och kontrollera de yttre gränserna har skett.

Instrument såsom VIS, SIS och Frontex är exempel på instrument som införts i kampen mot terrorism och garanterandet av den inre säkerheten (Occhipinti 2008, 152ff).

1.1.  Syfte och frågeställningar

EU har under en längre tid drabbats av olika terrorattentat och till följd av detta har det växt fram en diskussion om hur EU kan garantera sina medborgare säkerhet. Syftet med uppsatsen är att studera de olika beslut som EU tagit i kampen mot terrorism, samt att se i vilken

(6)

2 utsträckning som terrorism påverkat EU:s säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik. Vidare avser uppsatsen att undersöka i vilken utsträckning som EU:s agerande mot terrorism kännetecknas av normative power, soft power samt hard power. Studiens frågeställningar baserat på dess syfte är:

- Vilka åtgärder har EU tagit i kampen mot terrorism?

- Hur har terrorismen påverkat EU:s säkerhets-, försvars- och utrikespolitik?

- I vilken utsträckning kan EU:s kamp mot terrorism kännetecknas av normativ power Europe, soft power respektive hard power?

1.2.   Disposition

Uppsatsen är strukturerad i sex kapitel enligt följande: Kapitel ett ger en introduktion till uppsatsen och dess syfte samt frågeställningar. Uppsatsens forskningsdesign presenteras i kapitel två, där den metodologiska uppbyggnaden redovisas tillsammans med uppsatsens avgränsningar. De teoretiska ramverk som uppsatsen grundas i är: normative power Europe, soft power och hard power, vilka redovisas i kapitel tre. Detta presenteras tillsammans med tidigare forskning inom ämnet. Kapitel fyra behandlar resultatet av det insamlade materialet om EU och dess arbete mot terrorism. Uppsatsens slutsatser redovisas i kapitel fem där frågeställningarna besvaras.

2.  Forskningsdesign

2.1.   Kvalitativ fallstudie

Den forskningsdesign som uppsatsen använder sig av är en teorikonsumerande fallstudie. EU:s åtgärder i kampen mot terrorism står i fokus, och de teoretiska ramverken utvecklade av Ian Manners och Joseph Nye; normative power Europe och hard/soft power används som analysverktyg. Uppsatsen är därför både av beskrivande och förklarande karaktär. Enligt Alexander L. George och Andrew Bennett räknas en uppsats till fallstudiedesignen då fallet står i centrum. Denna uppsats får anses ha en fallstudiedesign eftersom det är fallet EU och dess åtgärder samt politik som står i fokus, och inom fallet görs analyser utan att det blir en jämförandestudie (George och Bennett 2012, 18).

(7)

3 En fallstudiedesign tar hänsyn till begrepp som är svåra att mäta, detta innebär att i den här uppsatsen behöver begreppet normativ alternativt soft/hard power diskuteras; hur det ska mätas och vad som utmärker det. Genom en fallstudie får man inte det problem som kan uppstå i en statistisk analys där det är svårt att mäta sådana begrepp. Designen kan även leda till att andra faktorer än de som studien trott sig vara bakomliggande upptäcks, vilket i sin tur kan skapa nya hypoteser (George och Bennet 2012, 19f). Kausala relationer kan fastställas och kausala mekanismer kan upptäckas i en fallstudie, vilket de kanske inte hade kunnat i en annan typ av forskningsdesign (ibid, 21f). Eftersom det kanske finns andra bakomliggande faktorer kring EU:s åtgärder i kampen mot terrorism och utformande av policys än vad uppsatsen tagit hänsyn till, så innebär det att denna design lämpar sig bäst.

Uppsatsen har både en förklarande och en beskrivande karaktär. Den är av förklarande karaktär då den avser att förklara varför EU:s kamp mot terrorismen sett ut som den gör, samt att studien kommer se i vilken utsträckning EU:s säkerhets-, försvars- och utrikespolitik påverkats av terrorism. Den är också av beskrivande karaktär eftersom den kommer att beskriva de åtgärder som EU tagit i kampen mot terrorism och inom politikområdena. En beskrivande studie används för att frågor av var/när/hur/vem/vilka-karaktär ska kunna besvaras vilket Per Esaiasson et al. nämner i sin bok Metodpraktikan. Risken med att enbart använda en beskrivande studie är att något bara beskrivs, till exempel att alla EU:s åtgärder mot terrorism radas upp i uppsatsen. Valet av att kombinera både förklarande och beskrivande studie beror på att uppsatsen både vill beskriva hur EU:s CT-arbete ser ut och även förklara dessa åtgärder för att förstå varför. Båda studierna behövs för att kunna besvara frågeställningarna i uppsatsen.

Uppsatsen kommer vara avgränsad i den mån att den enbart fokuserar på åtgärder och politik fram till dess att Charlie Hebdo-attentatet skedde. Den kommer också enbart att fokusera på terrorbrott utförda av islamistiska fundamentalister och inte alla typer av terrorism. Detta för att analysera det flertalet åtgärder och policys som tagits under en längre tid då de senaste attentaten inom EU skett ganska nyligen (Esaiasson et al. 2012, 36f).

2.2.   Teorikonsumerande

Att EU och dess arbete står i fokus gör att teorin i uppsatsen får en förklarande funktion vilket är karakteristiskt för en teorikonsumerande studie. Ian Manners normative power Europe-teori och Joseph Nyes soft/hard power-teori kommer att appliceras på fallet EU för att förstå och se

(8)

4 i vilken utsträckning EU:s olika beslut för att bekämpa terrorismen i Europa kännetecknas av teorierna. Att normative power europe och soft och hard power teorierna valts att appliceras på studien är för att de olika teorierna har olika förklaringsmöjligheter. Soft power och hard power är varandras motpoler och kan därför ge olika förklaringar. Att normative power europe valts är för att den skiljer sig från soft power då den grundas i normer. Vissa forskare beskriver EU som en normativ aktör och därför blir teorin relevant för studien. Då studiens syfte är att se hur EU påverkats av terrorism i sina åtgärder och politikområden. Givet syftet blev dessa teorier naturliga då de kan ge en möjlig förklaring till EU:s åtgärder och det är även teorier som tidigare använts för att förklara hur EU utövar makt inom andra politikområden. Utmärkande för en teorikonsumerande studier är att teorin i uppsatsen kan bytas ut för att få en annan förklaring av fallet som är i centrum (Esaiasson et al. 2012, 41). Om en teorikonsumerande studie inte hade valts finns risken att uppsatsen förlorat sitt syfte och studiens frågeställningar hade inte kunnat besvaras. Det är fallet EU som avses förklaras och inte en teori som ska prövas eller utvecklas på ett fall (ibid, 89).

2.3.   Empiriskt material

Det empiriska material som studien avser använda kommer från primärkällor. Förordningar och beslut är hämtade direkt från databasen EUR-LEX och är de källor som studien i huvudsak kommer att använda. I databasen EUR-LEX finns all EU:s lagstiftning, och allt från förordningar till yttrande som gjorts inom EU. Material är avgränsat i den mån att det fokuserar på relevanta EU-lagstiftningsbeslut som tagits och som berör terrorism. För att sedan koppla det till hur terrorism och EU:s säkerhets-, försvars- och utrikespolitik är utformad kommer flertalet artiklar och tidigare forskning att användas.

Material om normativ makt samt soft- och hard power kommer att användas för att kunna definiera dessa begrepp (Esaiasson et al. 2012, 283). Källmaterial har valts omsorgsfullt så att det ska vara relevant för uppsatsens syfte och det definierade forskningsproblemet. Esaiasson et al. menar att det bästa sättet att samla in material till en kandidatuppsats är att utforma en urvalsstrategi baserat på kriterierna för äkthet, oberoende, samtidighet och tendens (ibid, 288f).

Att studien inte enbart fokuserar på beslut och åtgärder från EUR-LEX beror på att ett flertal åtgärder och aspekter ska täckas in. Detta gör att urvalet av källor är brett, vilket är en fördel när flera problem ska undersökas (Esaiasson et al. 2012, 220f). Det är också viktigt att studien

(9)

5 har god begreppsvaliditet och resultatvaliditet. Resultatvaliditet är viktigt då det innebär att studien mäter det som den avser att mäta. En frånvaro av systematiska fel är viktigt för begreppsvaliditeten, vilket är kopplat till materialet (Esaiasson et al. 2012, 63). Valet av de källor som studien grundar sig i beror på dess erkända status och äkthet. Att ett brett urval av material används gör att källor stärker varandra och dess äkthet (ibid, 288f). För att nå en god reliabilitet så får slumpmässiga och osystematiska fel inte förekomma. Eftersom ett noga urval av material har skett bör dess material som sedan bearbetats och tolkats generera en god reliabilitet för studien. Begreppsvaliditeten bör anses som god då de teoretiska ramverken som studien använder sig av är väletablerade teorier och forskning inom området. Åtgärderna och politiken inom EU som förändrats presenteras också vilket ger god begreppsvaliditet (ibid, 63).

Den goda reliabiliteten och begreppsvaliditeten bör generera en god resultats validitet för studien och dess senare resultat.

2.4.   Avgränsningar

Studien kommer att fokusera enbart på islamistisk fundamentalism och enbart på EU då Europa drabbats av ett flertal attentat som skördat många européers liv de senaste åren vilka utförts av just islamistiska fundamentalister.

2.4.1.  Tidsperspektiv

Uppsatsen är avgränsad i tre tidsperspektiv utifrån de större attentat som skett och påverkat EU.

Den första tidsperioden är Före 9/11 och behandlar åtgärder och säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik med fokus på de åtgärder som togs på 1990-talet. Detta eftersom det då kom ett flertal nya beslut och åtgärder inom EU:s säkerhetspolitik. Även Europarådets konvention om bekämpandet av terrorism är en del av denna tidsperiod. Anledningen är att se hur EU:s arbete såg ut före 9/11 och om arbetet såg annorlunda ut gentemot de andra två tidsperioderna.

Tidsperioden Efter 9/11 omfattar det arbete som skedde inom EU direkt efter 9/11 fram till attentatet i Madrid 2004. Denna tidsperiod är viktigt eftersom det då inte skedde några attentat inom EU. Eftersom attentatet i USA var så stort och förödande innebar det att EU fick se över sina egna CT-åtgärder, och ett flertal samarbeten och åtgärder initierades inom EU.

Tidsperioden Attentatet i Madrid- Charlie Hebdo omfattar tidsperioden 2004 framtill januari 2015. Denna tidsperioden är relevant eftersom det då skedde två större attentat inom EU. Att

(10)

6 perioden enbart sträcker sig fram till 2015 är för att se om utveckling av EU:s CT-arbete skiljer sig mot när det inte skedde några attentat på EU:s territorium.

Att tidsperioderna inte är tidsmässigt lika långa är för att kunna se om EU:s arbete utvecklas olika beroende på vilka händelser som skett. Detta eftersom det finns ett antagande om att EU tenderar att utveckla och vidta nya åtgärder och policys när det händer något som tvingar dem att reagera.

2.5.   Operationalisering

Den process där operationella indikationer får en teoretisk definition benämns operationalisering. Den operationalisering som görs är av stor vikt för studiens validitet och resultat. Det är därför viktigt att operationalisering grundas i en bra argumentation och att denna argumentation är hållbar. Operationalisering ger möjligheten och en god grund för studien att besvara sina frågeställningar (Esaiasson et al. 2012, 59). Normative power, soft power och hard power utgör studiens teoretiska indikatorer. Användningen av dessa indikatorer utifrån tidsperioderna före 9/11, efter 9/11 och attentatet i Madrid - Charlie Hebdo kommer göras för att se EU:s utveckling i kampen mot terrorism. Dessa begrepp kommer att användas för att se i vilken utsträckning EU:s åtgärder och säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik kännetecknas av dessa begrepp och hur de utformats.

Utifrån varje tidsperiod kommer först åtgärderna listas för att beskriva de åtgärder som tagits, vilket kommer utgöra steg ett. Sedan kommer EU:s säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik att beskrivas vilket kommer utgöra steg två. Att steg ett och två är nödvändiga att för att förstå varför EU tagit dessa åtgärder och utformningen av dess politik och en bearbetning och analys av materialet kommer göras. Studiens tre operationella indikatorer kommer sedan appliceras för att analysera de åtgärder och den politik som vidtagits i steg ett och två. Denna analys blir steg tre som undersöker studiens andra frågeställning I vilken utsträckning kan EU:s kamp mot terrorism kännetecknas av normativ power Europe, soft power respektive hard power?. För att tydliggöra analysprocessen har jag ställt upp följande tabell:

(11)

7 Möjligheten finns att åtgärderna eller politiken som förts karakteriserats av en eller flera av de operationella indikatorerna. Detta då soft power och normative power har likheter i att båda begreppen använder sig av mjuka instrument.

3.  Teori

3.1.  Tidigare forskning

Monica den Boer och Irina Wiegand diskuteras i sin artikel From Convergence to Deep Integration: Evaluating the Impact of EU Counter-Terrorism Strategies on Domestic Arenas hur de olika åtgärderna tagna i kampen mot terrorism påverkat EU:s medlemsstater och hur detta lett till ytterligare integration. Den Boer och Wiegand beskriver de åtgärder som EU tagit i kampen mot terrorism och hur de författats på EU-nivå för att sedan etableras på nationell nivå (Den Boer och Wiegand 2015, 390ff). Likt Den Boer och Wiegand tar Daniel Keohane upp hur den inre och yttre säkerheten blivit sammanlänkade. Keohane diskuterar hur denna gränsdragning mellan inre och yttre gränser bör ske och vem som bär ansvaret för dessa gränser

Steg 1 Steg 2 Steg 3

Normativ power Soft power Hard power

Före 9/11

EU:s åtgärder mot terrorism

Före 9/11 Terrorism och säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik

I vilken utsträckning kännetecknas EU:s åtgärder och politik av indikatorerna?

Normativ power Soft power Hard power

Efter 9/11

EU:s åtgärder mot terrorism

Efter 9/11 Terrorism och säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik

I vilken utsträckning kännetecknas EU:s åtgärder och politik av indikatorerna?

Normativ power Soft power Hard power

2004 attentatet i Madrid- Charlie Hebdo

EU:s åtgärder mot terrorism

2004 attentatet i Madrid- Charlie Hebdo

Terrorism och säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik

I vilken utsträckning kännetecknas EU:s åtgärder och politik av indikatorerna?

(12)

8 (Keohane 2008, 134ff). Graham Avery diskuterar också EU:s gränsdragning och inre och yttre säkerhet. Avery poängterar att EU inte har några naturliga gränser utan att gränserna är skapade.

Att EU inte är en stat gör också att de yttre gränserna inte tillhör EU i sig, vilket skapar ytterligare problem för säkerheten (Avery 2008, 196). Anneliese Baldaccini argumenterar för att risken för attacker minskar om det finns fungerande kontroller vid de yttre gränserna.

Terrorismen har alltså lett till att de yttre gränserna och den inre säkerheten länkats samman och för att garantera det ena måste det andra fungera (Baldaccini 2008, 32f).

John D. Occhipinti diskuterar i kapitlet A secure Europe? Internal Security Policies i boken The European Union: how does it work? olika åtgärder som har vidtagits för att garantera den inre säkerheten inom EU. Han nämner åtgärder såsom SIS, VIS och Frontex som instrument för att kontrollera de yttre gränserna (Occhipinti 2008, 152ff). I boken The European Union as a Small Power diskuterar Asle Toje åtgärderna ESS och Lissabon-fördraget som en del av kampen mot terrorism (Toje 2011, 87). I artikeln The European Parliament in the External Dimension of EU Counter-terrorism nämner Christian Kaunert, Sarah Léonard och Alex MacKenzie åtgärderna PNR och SWIFT som en del av EU:s CT-arbete (Kaunert, Léonard och MacKenzie 2015, 360ff). Rik Coolsaet beskriver EU:s CT-strategi i sin artikel EU Counter- terrorism Strategy. Han diskuterar även andra åtgärder och initiativ som tagits inom EU likt ovannämnda författare (Coolsaet 2010, 860f).

Den tidigare forskningen tar upp och diskuterar de åtgärder som tagits i kampen mot terrorism, vilket studien vill belysa. Den tidigare forskningen belyser även problemet med gränsdragning mellan inre och yttre säkerhet och hur det har kommit att knytas samman mer och mer. De belyser också säkerhets-, utrikes- och försvarspolitiken inom EU.

3.2.  Teoretiskt ramverk

Det är viktigt att förstå att inre och yttre säkerhet är något som länkats samman mer och mer för varje attentat som skett inom EU. Tidigare låg det ett stort fokus på att enbart garantera den inre säkerheten och den fria rörligheten, och fokus försvann från den yttre säkerheten. Att EU:s gränser kan dras upp på flera olika sätt och utifrån flertalet olika policyområden gör inte detta problem lättare, vilket är kopplat till EU:s kamp mot terrorismen.

(13)

9 EU:s säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik är komplexa frågor där JHA har fokus på frihet, säkerhet och rättvisa och består av justitie- och inrikesministrar från var medlemsstat. JHA har som syfte att garantera den inre rörligheten och skyddandet av de grundläggande rättigheterna inom EU (Europeiska Rådet 2016). CFSP har hand om utrikespolitiken som är kopplad till EU:s säkerhet. CFSP har en egen säkerhets- och utrikespolitik men utan lagstiftningsfunktion. Inom CFSP agerar medlemsstaterna tillsammans i enighet där var medlemsstat har veto i frågor (EU- upplysningen 2016). Inom CSDP finns EU:s militära och civila uppdrag som arbetar utifrån ESS som kom 2003 och är en del av CFSP (Legrand och Kruijs 2016).

Terrorismen har utnyttjat den fria rörligheten inom unionen för sina ändamål. Det finns även en problematik i vem som bär ansvaret för de yttre gränserna och därmed den yttre säkerheten vilken i sin tur är direkt länkad till den inre säkerheten (Keohane 2008, 130). För att garantera en inre säkerhet behöver EU fokusera på den yttre säkerheten där immigration och migration kommit att länkas samman med säkerhetsfrågan (Nugent 2010, 336). Att säkerhet och samarbeten har blivit viktigare tillsammans med sammankopplingen av den inre och yttre säkerheten, kan ses i JHA som fått en dubblerad budget under senare år jämfört med tidigare.

Detta visar på hur säkerhet fått en växande och mer betydande roll inom EU (Occhipinti 2008, 139). VIS har etablerats för att kunna kontrollera immigrationen till EU och kontrollera alla visaapplikationer som inkommer till EU (Baldaccini 2008, 39). SIS infördes även för att garantera gränssäkerheten och koordinera EU:s medlemsstater i övervakandet av de yttre gränserna (Occhipinti 2008, 151). Andra initiativ har tagits som tillexempel Frontex för att bättre kontrollera de yttregränserna (Monar 2014, 196).

Studiens teoretiska ramverk består av tre teorier: normative power Europe, soft power och hard power. För att en analys ska kunna genomföras kommer det teoretiska ramverket att appliceras på det empiriska material som studien bygger på. Det teoretiska ramverket är viktigt för att kunna besvara studiens frågeställningar: varför EU:s kamp mot terrorismen ser ut som den gör.

Normative power Europe och soft power teorierna kommer att appliceras för att försöka förstå de beslut som EU tagit i kampen mot terrorism. De två teorierna kommer även användas för att se om de antagandena om att EU handlar utan militära medel stämmer eller inte. Hard power kommer att appliceras för att förstå ifall terrorism har förändrats ur ett säkerhetsperspektiv, samt om EU:s åtgärder har inslag av hard power.

(14)

10 3.2.1.  Normative power Europe

Ian Manners teori Normative Power Europe grundas i en kritik mot tidigare definitioner om vilken typ av makt EU har och använder sig av. Manners menar att EU besitter normativ makt och kritiserar Hedley Bull i hans antagande om att EU är en civilian power. Det Bull menar med civilian power är i grunden att EU saknar gemensam säkerhet och försvar medan det faktiskt gått att se en utveckling av EU:s militära samarbeten och makt genom the third pillar (Manners 2002, 236f). Manners antagande om att EU är normativt stöds av andra forskare såsom Francois Duchêne och Johan Galtung. Enligt Duchêne går det att urskilja normativa drag i EU genom EC och dess idée force. Galtung menar att EU använder sig av en ideologisk makt gentemot andra aktörer i världen, vilken normativ makt också gör. Galtung uttrycker den ideologiska makten enligt följande: ” powerful because the power-sender’s ideas penetrate and shape the will of the power-recipient” (ibid, 239).

Manners huvudargument för att EU använder sig av normativ makt grundas i dess historiska utveckling. EU har en hybrid-utformning i hur det styrs och är uppbyggt, och i dess konstitutionella form och genom att EU har en annorlunda relationsbas i sina relationer med övriga världen och aktörer (Manners 2002, 252). Den historiska utveckling som Manners menar ligger till grund för EU:s normativa utformande är att européerna ville ha fred i Europa;

”Pooling their ressources to preserve and strengthen peace and liberty”. Kombinationen av supranationella och internationella inslag av styre med westfaliska normer är det som Manners menar utmärker den hybridform som EU är. Demokrati, rättsstaten, mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter är det som EU:s utrikes- och utvecklingspolicyområden grundas på.

Utformandet av dessa policyområden har gjort att EU har en speciell relation till övriga länder på den internationella arenan (ibid, 240f), vilket i sin tur lett till en speciell internationell identitet (ibid, 252).

Manners definierar normativ makt genom hur det skiljer sig både från civil makt och militär makt. Civil makt menar Manners är då civila instrument kan användas, militär makt är när militära instrument används, medan normativ makt är hur föreställningen av vad som anses normalt formas (Manners 2002, 240). Utifrån Manners definition av normativ makt anser han att det går att se fem huvudnormer i EU:s deklarationer:

1.   Fred 2.   Frihet 3.   Demokrati

(15)

11 4.   Rättsstaten

5.   Mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter

Det går också att finna underliggande normer såsom social solidaritet, anti-diskriminering, hållbar utveckling och god förvaltning (Manners 2002, 242). Manners menar sedan att denna normativa makt bottnar i sex olika faktorer:

-   Spridning: grundar sig i att EU lyckats sprida sina idéer och normer till andra politiska aktörer omedvetet.

-   Informell spridning: EU:s normer har spridits i det flertalet strategiska kommunikationer som skett inom EU såsom nya policyinitiativ och liknande.

-   Procedurmässig spridning: Normer överförs när ett förhållande mellan EU och en tredje parter institutionaliseras.

-   Överföringsspridning: När EU utbyter varor, handel, tjänster eller hjälp med en tredje part sprids EU:s normer.

-   Uppenbar spridning: Denna spridning av EU:s normer sker när EU är fysiskt närvarande i andra stater och inom internationella organisationer.

-   Kulturellt filter: Accepterande, lärande eller ett avvisande av normer kan ske i detta fall då normer sprids genom den kulturella påverkan på internationella normer och politiskt lärande i stater och organisationer. Interaktionen mellan uppbyggnaden av kunskap och skapandet av politiska och sociala identiteter leder till spridning av normer (Manners 2002, 244f).

3.2.2.  Soft power

Joseph S. Nye, Jr. börjar sin bok Soft Power med att förklara att om vi vill förstå makt måste vi veta vilka preferenser som den vi vill utöva makt över har. Detta för att kunna förstå vilken makt vi själva besitter (Nye 2004, 2). Soft Power grundas oftast i att den stat som använder sig av soft power statuerar exempel för andra (ibid, 8). Soft power bygger alltså på att forma mottagens preferenser (ibid, 5). Detta bygger på en legitimitet som utövaren besitter genom att inneha det som den försöker förmedla (ibid, 14). Denna legitimitet bygger på att staten besitter resurser och det som soft power vill sprida;

1.   Kultur 2.   Normer 3.   Politiska idéer

4.   Politiska värderingar

5.   Utrikespolitik som bör vara legitim och ha en moralisk auktoritet i andras ögon

(16)

12 Kultur anses vara lockande för andra, medan politiska värderingar är viktiga om de följs inrikes såsom de gör utomlands. Utrikespolitiken bör vara legitim och ha en moralisk auktoritet i andras ögon (Nye 2004, 11). Demokrati och mänskliga rättigheter är oftast en grund för detta och anses vara lockande för andra stater att ta efter. Det är viktigt att dessa värderingar inte påtvingas utan vad Nye kallar att locka någon till dessa preferenser. Vad Nye kallar morot och piska behövs inte inom soft power, utan delade värderingar ska styra och det uppnås genom en dragning till dessa värderingar (ibid, 6).

De instrument som Soft Power använder sig av är:

-   Co-operative power -   Allmän diplomati

-   Bilateral- och multilateral diplomati -   Command Power

Dessa instrument anses forma andras preferenser och räknas som attraktiva för mottagaren och kan spridas genom institutioner, värderingar, kultur, politik samt dagordningar (Nye 2004, 31).

Soft power kan använda sig av command power vilket oftast förknippas med hard power. Ifall command power används skapas oftast en legitimitet för till exempel påtvingandet av en institution i efterhand (ibid, 7). Nye menar att kultur i bemärkelsen litteratur, konst och utbildning är ett viktigt instrument för soft power då det genererar universella värderingar.

Dessa universella värderingar är värderingar som andra delar och vill åstadkomma och därför blir kultur viktigt (ibid, 11). Användningen av kultur som ett instrument för att uppnå makt visar på att regeringar och makthavarna inte har all kontroll över soft power (ibid, 14). Soft power kan alltså fås genom att samhället delar de normer och värderingar som regeringen har.

När samhället och staten delar gemensamma värderingar skapas en legitimitet. För att behålla legitimiteten måste staten följa de värderingar som finns i samhället, detta för att inte underminera legitimiteten (ibid, 17).

Nye poängterar att Europa har haft en kulturell fördel inom soft power. I Europa pratas flertalet av världens språk, vilket länkar samman Europa och resterande delar av världen (Nye 2004, 75). Europa har ledande musik, litteratur, en utbredd turism, en god ansökningsprocess för politisk asyl, bra biståndspolitik och goda livsförhållande och förväntad lång livslängd (ibid, 76). När Nye skrev boken fanns det ett flertal europeiska länder som inte var en del av EU i Europa. Dessa länders vilja att bli en del av EU visar på hur länder vill vara en del av de

(17)

13 värderingar som finns (Nye 2004, 78). Det faktum att EU har många fredsbevarande uppdrag i världen och att det finns en positiv multilateralpolitik har gynnat soft power (ibid, 80f).

3.2.3.  Hard power

Tvång och uppmuntran är ledande för hard power, vilket även kan kallas command power (Nye 2004, 7). Hard power skiljer sig från soft power i den bemärkelse att den inte försöker locka någon till dess värderingar utan använder sig av:

1.   Hot

2.   Militära medel

3.   Ekonomiska sanktioner (Nye 2004, 5)

Nye refererar till E.H. Carr i sin bok vilken menar att internationell makt kan delas in i tre kategorier: militär makt, ekonomisk makt och makt över opinionen. Hard Power använder sig av de två första maktmetoderna, militär- och ekonomisk maktutövning (Nye 2004, 8). Precis som soft power har ett syfte med att exportera sina värderingar har hard power ett syfte men detta syfte uppnås genom hårdare metoder (ibid, 7).

De instrument som Nye menar att Hard power använder sig av är:

-   Krav -   Tvång -   Uppmuntran -   Makt

-   Sanktioner -   Mutor

Inte heller är det ovanligt att tvångsdiplomati, krig, allianser och biståndsmutor används inom hard power (Nye 2004, 31). Olikt soft power är hard power beroende av sin makt för att få legitimitet i sitt handlande och position i internationell politik (ibid, 9). De som styr och använder hard power är regeringar, då det är ekonomiska och militära medel som används för att få makt (ibid, 14). Det är viktigt att veta att det inte alltid går att använda sig enbart av hard power. Nye använder exemplet att militära pansarvagnar inte går att använda i en djungel, utan hard power kan och behöver ibland kompletteras med soft power (ibid, 12). Ett annat exempel som Nye använder är att det inte går att tvinga en annan stat att bli en demokrati, utan att det är lättare att locka dem till det (ibid, 17).

(18)

14 Hard power och militär makt är en maktutövning som kan kräva högre förluster än soft power och kräver således ett moraliskt försvar och hög legitimitet. Detta då militär makt är dyrt att använda sig av inte bara för utövaren utan också för den det används emot (Nye 2004, 19f). Vid användning av en kombination av hard och soft power finns en risk att användningen av hard power sänker legitimiteten för soft power. Irakkriget från USA:s sida använder Nye som ett exempel på detta. Han menar att USA förlorade legitimitet i sin soft power på grund av kriget (ibid, 29). Nye menar att hard power genererar hot, konflikt och att det är en kombination av färdigheter och tur som gör att hard power levererar det önskade resultatet (ibid, 99).

4.  Resultat

Detta kapitel presenterar EU:s olika beslut som tagits i kampen mot terrorisms samt utrikes- försvars- och säkerhetspolitiken inom EU kopplat till terrorism. Detta för att se hur EU påverkats av terrorism. Kapitlet är uppdelat i tidsperioder enligt följande: Före 9/11, efter 9/11 och attentatet i Madrid - Charlie Hebdo.

4.1.  Före 9/11

4.1.1.  EU:s åtgärder mot terrorism

1977 antogs Europarådets konvention om bekämpandet av terrorism. Konventionen bygger på ett obligatoriskt utlämnande av personer som utfört lagbrott som anses vara politiskt kopplade (Proposition 1976/77:124, 1). Konventionen grundas i en längre tids arbete av internationella organisationer för att bekämpa terrorismen då terrorism blivit ett internationellt problem (ibid, 4). Det mest centrala för konventionen är utlämningsrätten mellan de parter som signerat konventionen (ibid, 7f).

1995 på La Gomera hölls ett informellt möte mellan justitie- och inrikesministrar där terrorism poängterades som ett hot mot EU:s grundläggande principer. Detta möte ledde till La Gomera- förklaringen. Ministrarna kom under mötet fram till att frågan terrorism är etablerat i TEU som ett av de allvarligaste brotten och en fråga rörande det gemensamma intresset i EU. Det gemensamma intresset kan säkras genom ökat samarbete mellan medlemsstaterna.

Deklarationens uppkomst beror på att EU ansåg terrorism som ett direkt hot mot demokrati, mänskliga rättigheter och att det blivit ett transnationellt problem. Deklarationen resulterade i

(19)

15 ökat samarbete mellan medlemsstaterna på ett effektivare sätt samt en högre straffbarhet och åtalsbehörighet för behörig medlemsstat vid ett terrorbrott (Europaparlamentet 1995, bilaga 3).

96/610/RIF av den 15 oktober 1996 är en gemensam åtgärd där bekämpandet av terrorism önskas förbättras genom en förteckning av den kompetens, färdigheter och sakkunskap som finns inom EU:s medlemsstater. Denna åtgärd poängterar att varje medlemsstat ska bidra till en samlad och gemensam förteckning av kompetens (Europeiska unionens råd 1996, 1).

Rådets rekommendation av den 9 december 1999 om samarbete i kampen mot finansiering av terroristgrupper utifrån TEU syftar till att hindra finansieringen av terroristverksamhet. Likt 96/610/RIF uppmanar rekommendationen till ökat samarbete mellan EU:s medlemsstaterna i kampen mot terrorism. Medlemsstaterna och dess myndigheter bör informera varandra om det finns risker för etablering av terrorverksamheter eller redan etablerad verksamhet i en stat. Det ska vara möjligt att gemensamt vidta åtgärder för att hindra verksamheter i medlemsstaten om den nationella lagstiftningen godkänner detta. Rekommendationen understryker också vikten av att Europol får en ökad roll i kampen mot terrorism och att samarbetet inte ska påverka pågående polisiärt arbete (Rådet 1999, 1)

4.1.2.  Terrorism och säkerhetspolitiken inom EU

1998 intogs rådets gemensamma åtgärd 98/428/RIF av den 29 juni 1998 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk. Denna åtgärd grundar sig likt flertalet av de åtgärder som tog före 9/11 i TEU. Åtgärden menar att ett ökat samarbete mellan de rättsliga myndigheterna inom EU måste ske. Införskaffandet av en centralenhet för samarbetet ska finnas i varje medlemsstat, vilket ska underlätta för övriga medlemmar som behöver information. Syftet är att information om organiserad brottslighet i Europa ska delas på ett enklare sätt (Europeiska unionens råd 1998a, 1).

Åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 om att göra deltagande i kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, grundar sig likt ovannämnd åtgärd i TEU.

Denna gemensamma åtgärd syftar till att EU:s medlemsstater på ett gemensamt och effektivt sätt ska straffa internationell organiserad brottslighet (Europeiska unionens råd 1998b, 1)

(20)

16 Frederic Mérand poängterar i sin bok European Defence Policy att EU före 9/11 huvudsakligen använde sig av Petersbergdeklarationen som en doktrinär basis i sitt arbete (Mérand 2008, 129).

John Peterson menar likt Mérand att Petersbergdeklarationen är EU:s utrikespolitiska mål, något som utmärkte EU:s utrikespolitik under denna period (Peterson 2008, 215). Det faktum att EU sedan 1990-talet valt att använda sig av demokratiska reformer som huvudsakliga instrument i sitt CT-arbete stärker detta (Youngs 2013, 120). Utvecklingen av Cotonouavtalet visar således på EU:s utrikespolitiska riktning, där mänskliga rättigheter, säkerhet, hållbar utveckling samt social och mänsklig utveckling har stor betydelse i hur EU interagerade med övriga världen (Del Biondo, Oltsch och Orbie 2013, 128).

EU har inte behövt bli en militärmakt och utan följer en security sensu stricto linje. Det är vad Jan Orbie menar i sin bok Europe’s Global Role (Orbie 2008, 5). Orbie poängterar att EU använder sig främst av diplomatiska och ekonomiska instrument i sin utrikespolitik (ibid, 14).

JHA, som är en del av third pillar, fick före 9/11 en viktig roll inom säkerhetspolitiken. Third pillar har kommit att kallas EU:s externa relationer och agerar utifrån det europeiska intresset inom JHA och dess ram (Kaunert 2009, 43). Det var Maastrichtfördraget och skapandet av third pillar som ledde till en ökad aktivitet inom JHA (Nugent 2010, 335).

TREVI-gruppen hade en viktig roll i säkerhetspolitiken inom EU före 9/11. TREVI hade som uppgift att arbeta med att bekämpa terrorism inom unionen (Bunyan 1993, 1). I samband med inträdet i Schengen fick TREVI en viktig roll i att garantera den inre säkerheten då EU inte längre hade några inre gränser (Mitsilegas, Monar och Rees 2003, 161).

4.1.3.  I vilken utsträckning kan EU:s kamp mot terrorism kännetecknas av normativ power Europe, soft power respektive hard power?

I EU:s olika åtgärder mot terrorismen går det att urskilja normativa drag. La Gomera deklarationen ett bra exempel på en åtgärd med normativa drag. Den poängterar att terrorism är ett hot mot EU:s grundläggande principer. Europarådets konvention grundas i en redan etablerad vilja från internationella organisationer att bekämpa terrorism. Genom att finna ett gemensamt ställningstagande och likt internationella organisationer vill EU bli en global aktör i terrorbekämpandet. Att en deklaration skapas visar på EU:s idéer och ställningstagande i det transnationella problem som terrorism är, vilket är i enlighet med Manners idé om hur normativ makt sprids. Dessa två åtgärder visar både på uppenbar spridning och informell spridning.

(21)

17 Policyinitiativ och åtgärder är en del av informell spridning. Att EU tillsammans med internationella organisationer blir en del av kampen mot terrorism är uppenbar spridning.

Genom Europarådets konvention och La Gomera-deklarationen kan EU:s normer och idéer spridas omedvetet precis såsom normativ makt.

96/610/RIF och rekommendationen från 9 december 1999 uppmanar till ökat samarbete mot terrorismen inom EU. Dessa två åtgärder skapar en spridning om EU:s vilja och idé om ökat samarbete inom unionen. Åtgärderna formar EU:s politiska identitet som en enad union mot terrorismen och kan leda till spridning genom det kulturella filtret som Manners menar är en del av normativ makt.

EU:s åtgärder före 9/11 kan analyseras utifrån soft power antagandet att EU vill statuera som exempel i världen med sitt CT-arbete. Ett CT-arbete som grundar sig i antagandet om att terrorism är något som hotar grundläggande rättigheter i samhället och bör bekämpas skapar legitimitet för EU. Mänskliga rättigheter och demokrati är utifrån soft power något som anses lockande och eftersträvansvärt av andra. Genom att EU skapat legitima åtgärder grundat i delade värderingar kan EU locka andra stater att bedriva liknande CT-arbete. Precis som normativ makt går det ur ett soft power perspektiv att se att Europarådets konvention haft en betydelse. Deklarationen ur ett soft power-perspektiv förmedlar en vilja att vara en aktör på den internationella arenan i kampen mot terrorism.

La Gomera-deklarationen gör terrorism till ett av de värsta brott som kan begås eftersom det bryter mot EU:s grundläggande principer. Genom att utmärka terrorism som ett av de grövsta brott som kan begås, stärker EU sin legitimitet som en soft power och kan locka till sig andra i sitt CT-arbete. Den gemensamma åtgärden från 1996 och rekommendationen från 1999 kan ur ett soft power perspektiv tolkas som ett sätt att öka samarbetet inom EU. Om ett gott samarbete i kampen mot terrorism finns inom unionen, vill kanske andra stater också samarbeta med EU i kampen mot terrorism. EU formar andra staters preferenser genom att själva bygga upp en preferens om hur CT-arbetet i världen bör utformas.

Ur ett hard power-perspektiv går det inte att urskilja att någon form av hard power eller att hårda instrument satts in. Det som skulle kunna kopplas som försök till hard power är den ökade viljan till samarbete. Inom hard power är allianser en variant av maktutövning, i detta fall genom att öka samarbeten och skapandet allianser inom CT-arbetet inom EU och i världen.

(22)

18 Rekommendationen från 1999 kan ses som ett försök till hard power då EU vill hindra finansiering av terrorism. Genom att införa sanktioner och hindra misstänka terrorverksamheter skapas en form av ekonomisk makt vilket Nye menar är en del av hard power.

EU:s politik för att garantera säkerhet mot terrorism före 9/11, kan ur ett normativt perspektiv ses som ett försök att forma det normala inom CT. 98/733/RIF visar på hur EU normerar deltagande i organiserad brottslighet som något straffbart och kopplar detta till terrorism.

Petersbergdeklarationen och Cotonouavtalet är exempel på hur EU sprider sina normer genom avtal och samarbeten. Dessa två avtal, vilka är en stor del av EU:s politik och arbete mot terrorism, visar på procedurmässig-, uppenbar- och överföringsspridning. Avtalen innefattar utrikespolitiska mål, hjälp till samarbetsländer och en närvaro i länder genom bistånd och hjälp.

Det faktum att EU valt att använda demokratisk reform som en stor del av sitt CT-arbete visar på hur EU vill forma och influera andra länder om hur terrorism ska bekämpas.

Denna politik kan ses som ett försök att sprida politiska idéer. Demokratiska reformer inom CT-arbetet och Cotonouavtalet är exempel på detta. Båda initiativen bygger på demokrati och skyddande av mänskliga rättigheter vilket är i enlighet med soft power. Att bygga säkerhet och dess tillhörande politikområden på demokrati och mänskliga rättigheter menar Nye är en viktig del av soft power. Genom att grunda EU på värderingar av demokrati och mänskliga rättigheter och sedan använda sig av samma princip i sin utrikespolitik skapas legitimitet för den makt EU vill uppnå. EU kan på detta sätt forma andras preferenser och locka dem till ett liknande arbete.

Third pillar som fick ökad betydelse och skapade en ökad aktivitet inom JHA, visar på hur EU vill exportera sina värderingar. Ytterligare ett tecken på soft power är hur EU huvudsakligen använder sig av diplomatiska instrument i sin utrikespolitik för att garantera säkerhet.

Bilaterala- och multilaterala avtal är en del av soft power vilket EU använde sig av före 9/11.

De ökade samarbetena inom rättsliga nätverk för att garantera säkerhet i är ett exempel på detta.

EU skapar sina egna principer för sitt arbete, vilket sedan kan forma andras preferenser.

Före 9/11 användes inga instrument utifrån hard power. En hårdare retorik gentemot deltagande i kriminella organisationer skedde men inga direkta hårda instrument användes i EU:s politik.

Snarare så följdes en security sensu stricto där inga militära medel användes för att garantera säkerheten inom EU.

(23)

19 4.2.   Efter 9/11

4.2.1.  EU:s åtgärder mot terrorism

EU:s egen terrorlista skapades 2001 och kan delas upp i två kategorier: interna terrorgrupper och externa terrorgrupper eller individer (Barros 2012, 529f). Rådets rambeslut mot terrorism kom 2002 och lades fram av ett flertal anledningar. En anledning var för att garantera EU:s grundvärderingar; demokrati och mänskliga rättigheter, eftersom terrorismen ansågs vara ett av de största hoten mot EU:s grundläggande principer. EU vill att dess medlemsstater ska närma sig en gemensam definition av terrorism. Beslutet poängterar väldigt noggrant att individer inom EU inte ska fråntas sina grundläggande rättigheter (Rådet 2002, 1).

I artikel 1 i rambeslutet Terroristbrott och rättigheter och grundläggande principer uppmanas EU:s medlemsstater att vidta åtgärder om terrorbrott begås utifrån nio punkter. Om de skapar rädsla hos befolkningen, gör att offentliga organ eller internationella organisationer inte kan handla som planerat eller att politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer påverkas. De nio punkterna kopplade till ovan är följande:

1. Attack mot en individ som kan vara dödlig 2. Angrepp mot en individs integritet

3. Kidnappning eller gisslantagande

4. Angrepp som kan leda till ekonomisk förlust eller förödelse mot egendomar. Privat som offentligt egendomar samt infrastrukturer

5. Kapning av kollektiva transporter såsom flyg m.m

6. Inneha, införskaffa eller liknande av vapen, sprängmedel eller massförstörelsevapen samt forskning

7. Utsätta individer för fara genom farliga utsläpp, orsaka bränder eller liknande 8. Förstöra tillgången till vatten, el eller andra väsentliga naturresurser

9. Uttrycka hot om att genomföra något av de tidigare åtta punkterna (Rådet 2002, artikel 1).

Rambeslutets följande artiklar tar upp:

-   Brott som begås av en terroristgrupp

-   Brott med anknytning till terroristverksamhet -   Påföljder

-   Särskilda omständigheter -   Juridiska personers ansvar

(24)

20 -   Behörighet och åtal

-   Skydd av och stöd till brottsoffer

Dessa artiklar hänvisar sedan tillbaka till de 9 punkterna i artikel 1 vilket utgör stommen för rambeslutet (Rådet 2002, artikel 2–10)

4.2.2.  Terrorism och säkerhetspolitiken inom EU

Efter 9/11 gick det att se att EU rörde sig från vad Jörg Monar kallar soft till hard instruments i sin politik (Monar 2014, 198). Det är dock viktigt att poängtera att EU är mjukare i sin framtoning i sin kamp mot terrorism än USA. USA lanserade kriget mot terrorism efter 9/11, medan valde EU att definiera det som en kamp mot terrorism och inte ett krig (ibid, 202).

Valsamis Mitsilegas, Jörg Monar och Wyn Rees poängterar att CT gjort att säkerhet blivit ett viktigt mål för EU i sin politik. Det är en svår balansgång mellan CT och att inte inkräkta på de grundläggande rättigheterna. EU:s CT-arbete får inte inskränka på de grundläggande rättigheter som EU bygger på och speciellt inte friheten för dess medborgare (Mitsilegas, Monar och Rees 2003, 164).

EU-byrån Eurojust som före 9/11 enbart var en tanke skapades efter 9/11. Rik Coolsaet beskriver Eurojusts funktion som ett stöd till medlemsstaterna i arbetet mot terrorism. Counter- terrorism monitoring och ett gemensamt utredningsteam tillhör Eurojusts befogenheter (Coolsaet 2010, 863f).

ESS kom 2003 i vilken terrorism pekades ut som ett av fem säkerhetshot mot Europa (Keohane 2008, 125). ESS klargjorde inte enbart hot mot Europa utan var ett steg för EU att bli en global aktör. Det fanns ett behov av proaktiv politik inom CT samt ett behov och vilja av att EU:s sätt att samarbeta och multilateralism exporterades till andra aktörer (Peterson 2008, 217). ESS poängterar att terrorism inte är ett militärt problem utan ett allvarligt brott (Toje 2011, 86f).

”none of the new threats is purely military: nor can any be tackled by purely military means (…) Dealing with terrorism may require a mixture of intelligence, police, judical, military and other means” visar på att EC är eniga med ESS (Keohane 2008, 125, Europeiska rådet 2003, 7).

ESS identifierar misslyckade stater som ett problem och en grogrund för terrorism. Problemet med misslyckade stater grundar sig i antagandet om att dessa stater hjälper och ger stöd till

(25)

21 terrorverksamheter. Sven Biscop poängterar i boken The Routledge Handbook of European Security att ESS uttrycker hur saker ska göras men inte vad det är som behöver göras (Biscop 2013, 40). Lösningen på problemet som ESS uppmärksammar är spridningen av EU:s värderingar (ibid, 43). Det EU försöker är att sprida sin Social Model globalt (Novitz 2008, 145).

ESS poängterar tydligt att EU måste ha ett mer förebyggande CT-arbete: ”We should be ready to act before a crisis occurs. Conflict prevention and threat prevention cannot start too early”

(Biscop 2013, 38). Förebyggande arbete är svårt då det finns en problematik i vem som bär ansvaret inom EU. EU:s medlemsstater vill att EU ska få detta ansvar, men ansvarsöverföringen tar väldigt lång tid och inga snabba förändringar har setts (Keohane 2008, 135). Problemet med överföring till EU ligger inte enbart i politiken utan separationen av inre och yttre säkerhet inom EU. Det finns ingen tydlig gränsdragning av vad som är EU:s ansvar och vad som är medlemsstaternas ansvar (ibid, 130).

ESDP fick kritik efter 9/11, då resursproblem uppdagades och för att ESDP inte kunde ge militärt stöd eller närvaro vid kris (Den Boer och Monar 2002, 16). ESDP var inte fullt utvecklad för att hantera det som skedde vid 9/11, vilket skapade en oro och rädsla inför framtiden. CFSP var däremot redo efter 9/11 och bidrog med interna ekonomiska instrument (ibid, 26).

CSDP och CT kom efter 9/11 att länkas samman mer och mer. Det extra insatta EC möte 2001 i Seville visar på sammanlänkningen av CSDP och CT (Oliveira Martins och Ferreira-Pereira 2012, 541). Efter mötet kom kampen mot terrorism att omfatta alla EU:s externa relationer samt utrikespolitiken med innefattandet av CT aspekter i EU-avtal (Smis och Kingah 2008, 156) Flertalet multilaterala och bilaterala CT-samarbeten inleddes samt att third pillar utvecklade möjligheter till CT-arbete (Den Boer och Monar 2002, 19).

En hårdare immigrations-, asyl- och visapolitik ansågs nödvändigt efter 9/11. Yttre säkerhets åtgärder togs för att garantera den inre säkerheten inom unionen såsom ett gemensamt asylsystem (Nugent 2010, 336). Schengen fick en viktig roll i hanterandet av den yttre säkerheten. Amsterdamfördraget lovade alla EU-medborgare inre säkerhet vilket nu hotades.

EU svarade på terrorhotet med skärpta migrations- och asylinstrument i sitt CT-arbete (Den Boer och Monar 2002, 16). Flertalet förberedande åtgärder togs för att kunna kontrollera de

(26)

22 yttre gränserna och den yttre säkerheten (Den Boer och Monar 2002, 23). En åtgärd är ekonomiskt och politiskt stöd till arabiska länder mot kontroll av immigrationen till EU och CT-information (Keohane 2008, 143).

4.2.3.  I vilken utsträckning kan EU:s kamp mot terrorism kännetecknas av normativ power Europe, soft power respektive hard power?

Efter 9/11 kom rådets rambeslut mot terrorism, vilket mycket likt La Gomera-förklaringen och Europarådets konvention identifierar terrorism som ett hot mot de grundläggande rättigheterna och demokrati. Rambeslutet från 2002 visar på EU:s normativa vilja och strävan och tar upp flertalet av EU:s grundvärderingar. Skapandet av en gemensam grund för alla medlemsstater definierar hur EU vill bli sedd av världen. Terrorism är ett hot mot dessa värderingar som poängteras i beslutet och skapar en politisk identitet. Manners menar att detta är en del av det kulturella filtret och spridning av normativ makt. Det faktum att åtgärden togs är en del av normativ makt, det är en del av den informella spridningen av normativ makt. EU kanske inte är medvetna om att de sprider idéer och normer till andra aktörer i världen. Skapandet av en terrorlista kan leda till spridning av normer omedvetet. EU uppmärksammar att terrorism är både ett internt och ett externt problem. Att denna åtgärd vidtogs är, likt de övriga åtgärderna i kampen mot terrorism, en del av informell spridning av normer.

Ur ett soft power perspektiv kan rådets rambeslut från 2002 ses som ett försök till att bekämpa terrorismen genom soft power. Rambeslutet fattades för att terrorismen ansågs hota demokrati, mänskliga rättigheter, vilket visar på EU:s värdegrund. Dessa politiska värderingar visar på vad EU vill förmedla till andra aktörer genom sin politik. EU vill och försöker garantera sina medborgare säkerhet och dess grundläggande rättigheter, vilket skapar en legitimitet för EU.

Denna legitimitet är viktig för att EU ska kunna sprida sina idéer och värderingar till andra.

De åtgärder som togs efter 9/11 har inga drag av hard power. Detta då ingen av åtgärderna utgörs av hårdare instrument såsom hot, militära medel eller ekonomiska sanktioner. Krav, tvång, uppmuntran, sanktioner eller mutor används inte vilket också gör att inga drag av hard power kan urskiljas.

Diskussionen om inre och yttre säkerhet blev mer aktuellt efter 9/11. EU behövde säkra sina yttre gränser för att kunna garantera inre säkerhet för sina medborgare. Problemet med den inre

References

Outline

Related documents

Om vi tittar på modellen ser vi att det exporterande landet, i det här fallet Sverige, kommer få ett lägre pris på socker genom reformen. Priset sänks från PS’ till PS’ 1.

Nevertheless there is a lack of previous 11 research regarding the measures taken within both of the dimensions of counter-terrorism policy and how it affects

Sveriges goda förutsättningar för förnybar energi menar däremot Greenpeace och EREC, The European Renewable Energy Council, (2011) att Sverige redan till 2030 skulle kunna

Note: Uses narrow cluster definitions to avoid overlap; bubble size proportional to employment bracket Source: Cluster Mapping Project, Institute for Strategy and

Lindholmen Science Park ( Information Technology ) Köksriket (Hospitality and Tourism, Processed Food) Innovatum (Engineering and Creative Industries ) Brewhouse

The first set of variables measure the context aspects of the EU’s role in global counter-terrorism, including the recognition, acceptance and authority of the EU as a global actor

normative basis, and its use of sanctions indicates the significance of these principles for the EU. The EU believes in that exportation of these principles will benefit all. With

Discussing the EU’s Arctic policy over the time, the author of the article “Евросоюз включается в «большую игру» в Арктике”