Idag saknar Syd valfrihet
- Vi måste låta dem som drabbas värst komma till tals och det är alltid de vanliga människorna. Vår enda chans är att tillsammans med andra människor i liknande situation sätta press på makthavare. Därför deltog vi i World Social Forum i Indien.
Det säger Amade Sucá, representant för bonderörelsen Unac, nyss hemkommen från Mumbai.
Han och Diamantino Nhampossa representerade där Unac, en bonderörelse som länge kämpat mot den nyliberala världsordningens konsekvenser för småbrukare i Syd.
Det officiella WSF i Mumbai sponsrades av det indiska kommunistpartiet, vilket inte följer riktlinjerna om att Socialt Forum ska vara partipolitiskt oberoende. Därför uppstod ytterligare ett forum, Mumbai Resistance, som skulle vara avskilt från det andra. Följden blev en märklig situation där dessa två fora konkurrerade om besökarna som i många fall inte hade nåtts av information om splittringen.
- Men det låter krångligare än vad det var. Faktum är att det kanske blev bättre av lite kaos. På tidigare WSF i Porto Alegre var alla aktiviteter bestämda in i minsta detalj, man kunde inte välja så mycket. Man gjorde helt enkelt de saker som förväntades. I Mumbai var det mer dynamiskt och fritt, säger Diamantino.
Unac
União Nacional de Camponeses, Unac, har cirka 60 000 medlemmar, men man representerar alla bönder i landet. De är många eftersom ungefär 80 procent av Moçambiques drygt 18 miljoner invånare bor på landsbygden. Unac bedriver verksamhet på olika plan. På internationell nivå driver man globala rättvisefrågor och på nationell nivå försöker man påverka Moçambiques regering till förmån för böndernas intressen. Men det kanske viktigaste arbetet ligger på det lokala planet där Unac både jobbar med fysisk och konkret förbättring av situationen på landsbygden samt informerar om de rättigheter som bönderna i Moçambique faktiskt har men ofta inte är medvetna om.
Viktigt skydda sin produktion
På WSF var det främst de globala frågorna som stod i fokus. Den ur ett asiatiskt perspektiv så viktiga frågan om genmodifierat ris debatterades flitigt, men naturligtvis även de alltid lika aktuella jordbrukssubventionerna.
Ofta sägs att det största hindret mot en rättvisare värld är EU:s och USA:s
jordbrukssubventioner till de egna odlarna. Men Diamantino och Amade menar att ett avlägsnande av tullar inte nödvändigtvis skulle förbättra situationen för bönderna i Moçambique. Även om handeln blev fri i den mening att alla får tillgång till marknaden, skulle de stora transnationella företagen enkelt slå ut småbrukare eller mindre företag som en följd av stordriftsfördelar.
I stället vore det bättre, menar de båda Unac-killarna, om fattiga länder själva kunde skydda sin inhemska produktion med hjälp av importtullar och därmed slippa utsättas för konkurrens av produkter från Nord.
- I det vi kallar Tredje Världen, eller Syd, dör fortfarande människor av hunger. Därför borde första prioritet vara att bekämpa detta - men det gör vi inte när västvärlden dumpar billigt livsmedel som producerats nästan gratis och därmed slår ut våra inhemska bönders produkter, säger Diamantino.
Ingen valfrihet
För Amade var det intressant att diskutera synen på fattigdomsstrategier. Han är skeptiskt till
de nuvarande eftersom de snarare ökat på fattigdomen istället för att, som syftet var, reducera den. Men värst, anser Amade, är att strategierna är fullständigt omöjliga att ifrågasätta.
- Under tiden för det kalla kriget fanns det val man kunde göra. Varje land kunde välja en egen strategi för att bekämpa fattigdom och gå mot ekonomisk utveckling. Men idag finns det bara en ideologi - nyliberal kapitalism. I Afrika har vi upptäckt att denna filosofi inte hjälper oss på något sätt, men ändå blir vi påtvingade den av det internationella samfundet. Och det är precis därför som vi for till World Social Forum i Mumbai. Vår enda chans är att tillsammans med andra människor i liknande situation sätta press på makthavare.
Men Amade upptäckte ett nytt problem som han tror kan bli allvarligt i längden på
sammankomster som i Mumbai. NGO-sfären hade tagit över mesta delen av föreställningen på bekostnad av de folkliga rörelserna. I Mumbai hölls det fler än 1 000 konferenser och en stor majoritet av dessa var det enskilda organisationer som höll i på ett eller annat sätt.
- Till slut riskerar hela föreställningen att stjälas av akademiker och intellektuella, säger Amade. Det är farligt för hela den globala motståndsrörelsen om bara dessa bestämmer agendan och driver frågorna.
- Vi måste låta dem som drabbas värst komma till tals, och det är alltid de vanliga människorna.
Johan Sävström, Maputo Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
