• No results found

Stockholms Högskola för 100 år sedan — ett naturvetenskapligt universitet med plats för kvinnor

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Stockholms Högskola för 100 år sedan — ett naturvetenskapligt universitet med plats för kvinnor"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

S I F J O H A N S S O N

Stockholms Högskola för 100 år sedan

— ett naturvetenskapligt universitet med plats för kvinnor

Den nystartade Stockholms Högskola skilde sig från de anrika universiteten i Lund och Uppsala genom att den var präglad av tidens liberala idéer och genom att den var betydligt generösare mot kvinnorna. Sif Johansson

visar här hur Stockholms Högskola inte bara tolererade kvinnliga studenter utan också erbjöd kvinnliga

akademiker tjänst vid institutionerna.

Det första n a m n e t i Stockholms Högskolas studentliggare är Cecilia H e d m a n . Till- s a m m a n s m e d tolv m a n l i g a s t u d e n t e r läste hon kemi h ö s t t e r m i n e n 1881. Det var den första registrerade k u r s e n vid H ö g s k o l a n , och d e n e n d a det läsåret. H ö s t e n d ä r p å s t a r t a d e s även kurser i zoologi, botanik, fy- sik, m a t e m a t i k och m e k a n i k . Till k u r s e r n a i zoologi och botanik a n m ä l d e sig d å Alberti- n a C a r l s s o n , H a n n a M i i n t z i n g , Alida O l b e r s , A l b a V a l b o h m och C h a r l o t t e Westling. T o t a l t u n d e r v i s a d e s 34 s t u d e n t e r vid Stockholms H ö g s k o l a hösten 1882, fem kvinnor och 29 m ä n . I U p p s a l a s t u d e r a d e s a m m a höst 1 593 elever. F y r a av d e m var kvinnor.

Stockholms Högskola skilde sig p å flera o m r å d e n f r å n d e g a m l a e t a b l e r a d e univer- siteten i U p p s a l a och L u n d . H ö g s k o l a n ö p p n a d e s 1878 m e d föreläsningar för all- m ä n h e t e n i n a t u r v e t e n s k a p l i g a ä m n e n . Vissa s m ä r r e kurser hölls, exempelvis gick A l b e r t i n a C a r l s s o n en kurs i " p r a k t i s k a öf- n i n g a r i zoologi" r e d a n v å r e n 1881. Anled- ningen till att d e t från b ö r j a n e n d a s t u n d e r - visades i n a t u r v e t e n s k a p var, enligt T u n - berg (1957), att d e t v a r l ä t t a r e att fa tag p å b r a n a t u r v e t e n s k a p l i g a föreläsare. Det m e d f ö r d e att i d r y g t 20 år, f r a m till 1907, f a n n s e n d a s t n a t u r v e t e n s k a p l i g fakultet vid H ö g s k o l a n .

M å n g a av d e första l ä r a r n a och flera av den s t y r a n d e Högskoleföreningens l e d a m ö - ter var p r ä g l a d e av d e n tidens liberala idé- er. De h a d e en stark tilltro till d e t m ä n s k l i g a förnuftet. D e a n s å g sig leva i d e n n ä s t b ä s t a av v ä r l d a r — den b ä s t a tillhörde f r a m t i d e n (Leche-Löfgren, 1934, T u n b e r g , 1957). D e ville bygga ett m o d e r n t lärosäte, som skulle göra k u n s k a p tillgänglig för alla. Det vikti- ga var att s k a p a möjligheter för s t u d e n t e r n a att k u n n a tillfredsställa sin vetgirighet. Det viktiga skulle inte v a r a att k u n n a ta exami- na. D ä r f ö r h a d e Stockholms Högskola in- gen e x a m i n a t i o n s r ä t t de första 20 å r e n . Ä n - d a f r a m till 1904 fick de s t u d e n t e r som ville d i s p u t e r a resa till något a n n a t universitet.

O f t a reste de till U p p s a l a eller till n å g o t tyskt universitet.

L ä r a r n a letade också efter nya p e d a g o - giska m e t o d e r . T u n b e r g (1957) skriver att l ä r a r n a " . . . s t r ä v a d e m å l m e d v e t e t efter att kring sig s a m l a en u t v a l d s k a r a l ä r j u n g a r , som l ä n g t a d e efter friare v ä g a r för veten- skaplig u t b i l d n i n g ä n d e d å g ä n g s e . . . be- h a n d l a d e d e m (eleverna, förf a n m ) p å en g å n g som l ä r j u n g a r och m e d a r b e t a r e . . . " . Flera av l ä r a r n a v a r även v e r k s a m m a m e d u p p l y s a n d e kulturell v e r k s a m h e t u t a n f ö r H ö g s k o l a n , t ex höll de föreläsningar p å Ar- betarinstitutet.

Även l ä r a r n a s a t t i t y d e r till kvinnliga

(2)

akademiker var radikala. De inte bara tole- rerade kvinnliga studenter, utan erbjöd också kvinnliga akademiker tjänster vid in- stitutionerna.

M a t e m a t i k

— en k v i n n l i g p r o f e s s o r 1884 Så snart Gösta Mittag-Leffler blev profes- sor i matematik (1881) erbjöd han den rys- ka matematikern Sonja Kovalevsky en tjänst vid institutionen. Sonja Kovalevsky hade, liksom Gösta Mittag-Leffler, stude- rat för professor Weissenstrasse i Berlin.

D ä r undervisades hon hela tiden privat. I egenskap av kvinna h a d e hon inte rätt att ens åhöra föreläsningarna, och hon blev

" b e f r i a d " från att försvara sin disputation offentligt. (Leffler, 1892)

H o n blev oerhört tacksam över professor Mittag-Lefflers e r b j u d a n d e , och förvånad över att Stockholms Högskola, som det en- da universitetet i E u r o p a , ville anställa en kvinnlig matematiker. Dock var hon rädd att orsaka obehag för institutionen och för professor Mittag-Leffler. Det var först efter stor tvekan som hon accepterade e r b j u d a n - det och kom till Stockholm 1882 (Leffler, 1892). Anställningen väckte också stor uppståndelse i hela Stockholm, och både professor Mittag-Leffler och Sonja Kova- levsky blev föremål för förlöjligande kritik.

Anställningen godkändes inte heller till att börja med. Det var e n b a r t genom att pro- fessor Mittag-Leffler avstod en del av sin lön, som anställningen accepterades. H o n fick först titeln privat-docent, men 1884 ut- n ä m n d e s hon till professor på institutionen.

Av Kungliga Vetenskapsakademins le- d a m ö t e r accepterades hon inte, och de lät henne inte bli medlem i Akademin. Hög- skolans lärare stödde henne dock. I protest startade de, plus n å g r a av Högskoleför- eningens ledamöter, en egen förening för vetenskapliga diskussioner tillsammans med Sonja Kovalevsky, det s k Trettonsäll- skapet (Leche-Löfgren, 1934).

Z o o l o g i

— en k v i n n l i g a m a n u e n s 1896 Redan 1896 utsåg professor Willhelm Lec- he fil kand Augusta A r n b ä c k till a m a n u e n s i zoologi. H o n h a d e börjat sina studier i U p p s a l a men flyttat till Stockholm 1884 efter avlagd examen. En av hennes äldre kollegor, Axel Klinckowström, har berättat i sina m e m o a r e r (Klinckans minnen /, 1933) om den förvirring u t n ä m n i n g e n av henne till a m a n u e n s orsakade bland de m i n d r e radikala studenterna. N ä r han kom tillbaka från en längre resa u t o m l a n d s och upptäck- te att institutionen under h a n s frånvaro fatt en kvinnlig a m a n u e n s skrev h a n " . . . Det fanns visserligen ingenting att a n m ä r k a mot d a m e n i fråga. H o n var både hygglig och kunnig och varken så u n g eller vacker att det n ä m n v ä r t störde, men hon var i alla fall f r u n t i m m e r , och antingen hon nu ville det eller inte — j a g är alldeles säker på att hon inte ville — r u b b a d e hennes blotta när- varo totalt våra cirklar. M e d den gamla otvungna samtalstonen var det förbi..."

Augusta Ärnbäck-Christe-Linde, som hon hette efter giftermålet, fortsatte dock på institutionen f r a m till sin disputation 1909.

Efter disputationen fick hon sedan en tjänst som forskare vid Riksmuseet i Stockholm, där hon fortsatte ett aktivt forskningsarbete fram till sin pensionering.

K e m i

— e n k v i n n l i g a m a n u e n s 1898 Astrid Cleve studerade naturvetenskapliga ä m n e n vid U p p s a l a universitet, och dispu- terade i botanik 1898. H o n var den första kvinnan i Sverige som disputerade i ett na- turvetenskapligt ä m n e . Det var dock Stock- holms Högskola som erbjöd henne en tjänst efter examen, och hon a r b e t a d e på Kemis- ka Institutionen från 1898 f r a m till sitt gif- termål 1902.

Enligt egen utsago trivdes Astrid Cleve vid den "lite friare" Högskolan. H o n hade bara en a n m ä r k n i n g mot tjänsten. Den fyll- de inte u p p hennes tid, och gav för små inkomster. Ett tusen kronor om året var inte mycket att leva på ens då. T y v ä r r ,

(3)

berättade hon i en T V - i n t e r v j u (1961), fick hon avslag på sin begäran om utökad tjänstgöring med ökad lön.

Astrid Cleve slutade inte med vetenskap- ligt arbete. Även efter giftermålet och se- d e r m e r a skilsmässan, fortsatte hon att for- ska. H o n publicerade ett stort antal uppsat- ser i både kemi, botanik och geologi. Detta trots att hon aldrig senare var anställd på någon institution, utan forskade vid sidan om b a r n u p p f o s t r a n , ordinarie arbete och som pensionär. Vid sin 80-årsdag u t n ä m n - des hon till professor tack vare sitt omfat- tande forskningsarbete.

K v i n n l i g a f o r s k a r e u t a n e x a m i n a Stockholms Högskola var även öppen för studenter som saknade formella meriter.

Av de kvinnor som började läsa 1882 var både Albertina Carlsson, Charlotte West- ling och Alida Olbers lite äldre och de sak- nade studentexamen. De två förstnämnda studerade zoologi, m e d a n Alida Olbers främst ä g n a d e sig åt botanik. Trots att alla tre var aktiva på institutionerna under m å n g a år var ingen av dem anställd d ä r och ingen tog några examina. Albertina Carls- son var lärarinna. H o n hade tagit Högre Lärarinneexamen 1868, och a r b e t a d e som lärarinna parallellt med sin forskning i alla år. Inte förrän som pensionär ä g n a d e hon sig åt zoologi på heltid.

U n d e r Högskolans första år (1881 — 1885) gavs det ut en publikationsserie kal- lad Meddelande från Högskolan. M e d d e l a n d e nr 10 Beiträge zur Kentniss der Anatomie der Schwimvögeln och nr 14 Beiträge zur Kentniss des Peripherischen Nervensystems var författade av Albertina Carlsson respektive Charlotte Westling. För de uppsatserna erhöll de Flormanska priset från Kungliga Veten- skapsakademin 1885. Ytterligare ett Medde- lande i zoologi är författat av Albertina Carlsson, och det är de totalt tre bidrag i zoologi som finns i serien. Av de totalt tio bidragen i botanik skrev Alida Olbers två uppsatser och M a r i a Levin en. M e d tanke på institutionernas ringa storlek svarade dessa formellt ej behöriga kvinnliga forska- re för en b e t y d a n d e del av institutionernas

Astrid Cleve vid disputationen 1898.

forskning. Albertina Carlsson publicerade totalt 24 vetenskapliga uppsatser u n d e r sin verksamma tid som zoolog. N ä r hon till sist pensionerat sig, 79 år g a m m a l , hedrades hon genom att hon 1927 u t n ä m n d e s till hedersdoktor i zoologi. H o n var den första kvinna som erhållit en sådan utmärkelse på vetenskapliga meriter.

S t o c k h o l m o c h U p p s a l a

N ä r Stockholms studentförening startade 1882—83 var naturligtvis de kvinnliga stu- denterna med. Det fanns totalt så fa studen- ter och det fanns ingen anledning att sär- skilja kvinnliga och manliga studenter. Stu- dentföreningen disponerade två små r u m i den d å v a r a n d e Högskolans lokaler, och blev en integrerad del av Högskolan (Min- nesskrift, 1935).

I U p p s a l a och L u n d var studenterna splittrade i olika studentföreningar. De var

(4)

inskrivna vid olika nationer, med var sina föreningar skilda från själva universitetet.

Dessutom fanns en lång tradition av olika ämnes- och intresseföreningar. O f t a var det svårt för de kvinnliga studenterna att kun- na delta i dessa föreningar. Möten i t ex ämnesföreningarna startade ofta med före- drag och diskussion, men övergick sedan i p u n s c h a f t n a r eller liknande. De kvinnliga studenterna var välkomna att delta i före- draget och diskussionen, men sedan borde de gå hem. Det berättas att vid akademiska fester b r u k a d e professor Nyblom ta av sig rocken vid tio-tiden, för att ge d a m e r n a en vink om att de borde avlägsna sig (Petrini,

1937).

I de m å n g a berättelserna från studentli- vet i U p p s a l a r u n t sekelskiftet som är skriv- na av m ä n , är det påtagligt att de aldrig n ä m n e r något om de kvinnliga studenter- na. De kvinnliga s t u d e n t e r n a som berättar om sina studieår skriver å a n d r a sidan ofta om sin utsatthet och sin isolering. De tolere- rades av sina manliga lärare och kamrater, men saknade s t u d e n t s a m v a r o n på fritiden.

De var dessutom inte heller accepterade i icke-akademiska kretsar. M a r i k a Stiern- stedt har beskrivit de a l l m ä n n a åsikterna så här: " S t u d e n t s k o r n a voro inte heller vidare populära. Antagligen i m å n g a fall orättvist, ansågs de över lag var fula flickor, d v s flickor så fula och så medvetna om d e n n a underlägsenhet att de a priori uppgivit hop- pet om gifte". I efterhand kan m a n konsta- tera att äktenskapsfrekvensen inte var lägre bland de kvinnliga s t u d e n t e r n a än bland kvinnor i allmänhet. U n d e r a n d r a halvan av 1800-talet h a d e Sverige ett stort kvinno- överskott, och ca 4 0 % av de v u x n a kvinnor- na förblev ogifta (Losman, 1980).

De kvinnliga studenternas speciella ut- satthet i U p p s a l a medförde att de redan 1892 g r u n d a d e U p p s a l a kvinnliga student- förening. G e n o m att de slöt sig s a m m a n och försökte angripa olika problem, skapade de en drägligare tillvaro för sig själva. Som exempel på vad de diskuterade n ä m n e r för- eningens första ordförande Lydia Wahl- ström följande: " N ä r m a n märkte att U p p - salaläkarna h a d e en viss benägenhet att skylla våra eventuella skavanker — om det

så gällde skoskav — på överansträngning, eftersom j u kvinnor måste ha svårt att för- d r a g a studielivet, h ä n d e det, att vi hellre anlitade Stockholmsläkare. O c h vi k o m m o t o m överens om att aldrig officiellt använ- da uttrycket " s t u d e n t s k o r " , för att inte möjligen fiffiga jurister i framtiden skulle k o m m a att begagna d e n n a s ä r b e n ä m n i n g för att bestrida vår del i de manliga studen- ternas rättigheter." (Wahlström, 1937)

En av de första kvinnliga studenterna i Sverige, Ellen Fries, som studerade i U p p - sala i början på 1880-talet kunde j ä m f ö r a vad som h a d e h ä n t på tio år. H o n var myck- et positivt överraskad efter ett besök hos föreningen, och skrev " . . . Slutligen gladde j a g mig ej minst åt medvetandet, att genom

att Ni äro m å n g a , genom att Ni k ä n n a Er mera ogenerade än vad m a n på min tid kunde göra, och genom bättre o r d n a d e stu- dier k u n n e n hafva större nytta och nöje af universitetsundervisningen än hvad j a g kunde ha. J a g skulle g ä r n a varit lite förta- lad på de goda villkoren!"

Den delaktighet i studentlivet — även om den var begränsad — som de kvinnliga stu- denterna i Stockholm hade redan från Hög- skolans start, fick de kvinnliga studenterna i U p p s a l a k ä m p a sig till lite i taget.

Inte b a r a på Högskolan var det lättare för de kvinnliga studenterna. Även arbets- m a r k n a d e n var ö p p n a r e i Stockholm. Det medförde att också de kvinnor som läst och tagit sina examina i U p p s a l a , ofta flyttade till Stockholm efter examen. Det var t ex på Ö s t e r m a l m s g y m n a s i u m i Stockholm som Sveriges första kvinnliga student och fil kand Betty Pettersson a r b e t a d e på 1880- talet, trots att hon h a d e läst i U p p s a l a . H o n fick t o m s a m m a lön som sina manliga kol- legor, vilket senare skulle visa sig vara ovanligt. Det var också i Stockholm som de första gymnasieskolorna för flickor ö p p n a - des och flera av de universitetsutbildade kvinnorna undervisade vid d e m , bl a Sveri- ges första fil dr Ellen Fries, också hon stu- dent i U p p s a l a .

Trots att Stockholms Högskola endast erbjöd studenterna de traditionellt okvinn- liga naturvetenskapliga ä m n e n a , var det vid sekelskiftet n ä s t a n lika m å n g a kvinnor

(5)

som läste i Stockholm, som i U p p s a l a . I Stockholm var de en del av Högskolan och m å n g a av l ä r a r n a var uttalat positiva till dem. Trots att de även i Stockholm utgjor- de en liten u d d a g r u p p , märktes de inte alls lika mycket som i de små universitetsstä- derna och blev d ä r m e d inte lika utsatta.

K v i n n l i g a A k a d e m i k e r s F ö r e n i n g Även i Stockholm var det m å n g a , såväl for- mella som informella, hinder för de akade- miskt utbildade kvinnorna att k u n n a fa adekvat arbete. De första utbildade kvin- norna var beroende av välvilligt inställda manliga professorer, rektorer etc. J u fler kvinnor som utbildades, desto h å r d a r e blev konkurrensen med de manliga studenterna.

Från 90-talets U p p s a l a skriver Gulli Petri- ni: " D e kvinnliga s t u d e n t e r n a var då ä n n u så fåtaliga att de manliga k a m r a t e r n a ald- rig k o m m o på idén att betrakta dem ur konkurrenssynpunkt. Den fientliga inställ- ning mot kvinnor som av den anledningen ibland kommit våra efterföljare till del voro vi under studietiden alldeles befriade f r å n " . (Petrini, 1937)

N ä r fler kvinnor b ö r j a d e söka tjänster, och framför allt n ä r kvinnor b ö r j a d e merite- ra sig för att k u n n a söka högre tjänster, förvärrades situationen för de kvinnliga akademikerna. Riksdagen lät göra en rund- frågning på olika institutioner om vilka tjänster de kunde anställa kvinnor på. Så gott som alla u t l å t a n d e n a förklarade att till de tjänster som fanns på deras institution passade inte kvinnor. Det var så påtagligt dåliga skäl som angavs, att den radikale före detta U p p s a l a s t u d e n t e n K n u t Wick- sell, d å v a r a n d e professor i L u n d , liknade det vid hur primitiva folkstammar s t ä m p l a r de mest v ä l s m a k a n d e frukterna som tabu för kvinnokönet. (Wieselgren, 1969)

Läroverksstadgan i n n e b a r att de kvinnli- ga akademikerna officiellt utestängdes från såväl lektors- som a d j u n k t s b e f a t t n i n g a r vid allmänna läroverk. Ingen av k a m r a r n a ha- de tagit någon hänsyn till de kvinnliga aka- demikernas petition. Detta offentliga ned- v ä r d e r a n d e av deras kompetens, medförde att de kände ett behov av en egen organisa- tion av mer facklig typ. D e h a d e studerat och tagit sina examina på s a m m a eller hår- dare villkor än sina manliga k a m r a t e r . N u

Studentföreningens kvinnliga medlemmar. Ur "Stockholms högskolas historia före 1950" av Sven Tunberg, Stockholm 1957.

(6)

ville de h a r ä t t att u t n y t t j a sin k u n s k a p . 1904 s a m l a d e s ett tjugotal kvinnliga akade- miker i Stockholm och b i l d a d e det som idag heter K v i n n l i g a A k a d e m i k e r s Förening.

M å l s ä t t n i n g e n f o r m u l e r a d e s så:

Föreningens uppgift är att arbeta för att akade- miskt utbildade kvinnor må tillerkännas rätt till de förmåner, som de av dem avlagda kompe- tensproven enligt gällande lagar och författ- ningar tillförsäkra män med samma kompetens.

U p p s a l a kvinnliga s t u d e n t f ö r e n i n g h a d e bildats n ä r m o t s t å n d e t m o t d e kvinnliga s t u d e n t e r n a b ö r j a d e bli påtagligt. Kvinnli- ga A k a d e m i k e r s F ö r e n i n g bildades n ä r m o t s t å n d e t m o t d e m p å a r b e t s m a r k n a d e n skärptes. Att k v i n n o r n a i Stockholm inte förrän 1912 b i l d a d e en kvinnlig s t u d e n t - förening kan ses som ett tecken p å att Stock- holms H ö g s k o l a i relativt liten u t s t r ä c k n i n g s ä r b e h a n d l a d e kvinnliga s t u d e n t e r .

L I T T E R A T U R L I S T A

Jacobson G. & Roosval A., Svenska kvinnor i bild med text, Stockholm 1936.

Klinckowström Axel, Klinckans minnen. Skildring- ar och erinringar från mitt forskar- och Järdeliv i när och fjärran. Del 1—2, Stockholm 1933 — 34.

Leche-Löfgren Mia, Våra föräldrars värld, Stock- holm 1934.

Leffler Ann-Charlotte, Sonja Kovalevsky. Hvadjag upplefvat tillsammans med henne och hvad hon be- rättad mig om sig själf, Stockholm 1892.

Losman Beata, Kamp för ett nytt kvinnoliv, Stock- holm 1980.

Lundström N.S., Svenska kvinnor i offentlig verk- samhet. Uppsala 1924.

Pehrson Torsten, Skildring av Zootomiska institu- tets historia, stencil Zoologiska Institutionen Stockholm.

Petrini Gulli, Från de första kvinnliga studenternas tid, Hågkomster och livsintryck nr 18 (ed. S.

Thulin), Uppsala 1937.

Tunberg Sven, Stockholms högskolas historia före 1950, Stockholm 1957.

Wahlström Lydia, Bland kvinnliga studenter i 1890- talets Uppsala, Hågkomster och livsintryck nr 18 (ed. S Thulin), Uppsala 1937.

Wieselgren Greta, Den höga tröskeln. Kamp för kvinnans rätt till ämbete. Gleerups 1969.

Matrikel över svenska kvinnor som avlagt examen vid universitet eller högskola i Sverige 1875—1914, Stockholm 1914.

Minnesskrift utgiven av Stockholms Högskolas student- kår vid invigningen av dess kårhus den 6 december 1935, Stockholm 1935.

Stockholms Högskolas matrikel 1881 — 1900, Riksar- kivet Stockholm.

Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok 1-8, Stockholm 1945-55.

S U M M A R Y

The College of Stockholm 100 years ago — a university of natural science with a place for women.

The college of Stockholm was founded in 1878.

Only lectures in natural science were given, as it was thought to be easier to find good teachers in these subjects. Interest in the lectures grew, and in 1881 the first permanent courses started and the first professors were employed. Many of them were influenced by radical and liberal ideas about making "knowledge available to everyone" and they wanted an open school wit- hout grades. It was therefore not possible to obtain academic degrees in Stockholm during the first 20 years, although the courses were comparable to courses at the established univer- sities in Uppsala and Lund.

The radical atmosphere in Stockholm in- cluded a radical attitude to female students: the professors not only accepted them but sup- ported them. As early as 1882 the Russian mathematician Sonja Kovalevsky was offered a position as assistant professor, and in 1884 as professor, at the Institute of Mathematics. The professors at the Institute of Zoology and at the Institute of Chemistry chose women as assis- tants in 1896 and 1898 respectively.

At the College of Stockholm all of the students were organized in the same students' associa- tion, and as the female students were present from the beginning they became a natural part of the association. They never became as iso- lated as the female students in Uppsala and Lund where the students were organized in several small student associations based on their home provinces, different subjects etc. A Female Students' Association was started in Uppsala already in 1894, but in Stockholm not until 1912.

Sif Johansson

Södermannagatan 41 B, 3 tr ö g 116 40 Stockholm

Sweden

References

Related documents

En anledning till att det finns färre kvinnor än män inom IT-branschen kan vara att det finns skillnader i preferenser vid val av arbetsplats mellan de två

Ovanstående modell (figur 2) kommer vi att ha som grund i vår fortsatta studie av vad som driver kvinnliga entreprenörer att starta eget företag. Vår tanke är därmed att de kvinnliga

Här uppmanar man bland annat till att utebli helt från gudstjänst om den leds av en kvinna, inte skicka sina barn till konfirmandläsning hos en kvinnlig präst, inte närvara

stående var ock en av minst två lager tyg, en riktig värinering, ock såväl midjan som ett brett område nedanför densamma beklädas förutom av nederkroppens

Och jag har svårt för svarta byxor och svart kavaj – det tyckte jag att jag såg för många kvinnor som nästan klädde ut sig till män på 70-talet och inte minst då var det ju

 Om  man  är  lärostolsprofessor  då  måste  man  vara  närvarande,  ha  ett   öppet  öra  för  alla  kollegor,  vara  generös  vad  gäller  andra

Dock insåg matematikerna att de inte fanns meto- der för att lösa alla dessa ekvationer vilket ledde till att de istället började bevisa att lösningar till ekvationerna

En liknande studie har gjorts av Campbell och Mingues-Vera i Spanien där resultaten också visar på att investerare reagerar positivt på nomineringen av kvinnor till