UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen P. Winkler
tel. 018-471 32 89
Prov i matematik
civilingenjörsprogrammen Ordinära differentialekvationer, 2 poäng
2007-06-12
Skrivtid: 9.00–14.00. Hjälpmedel: Skrivdon, Physic Handbook eller Mathematics Handbook, Beta. Tentamen består av 8 problem. Varje problem ger högst 5 poäng. Lösningarna skall vara åtföljda av förklarande text. För betygen 3, 4, 5 krävs 18, 25, respektive 32 poäng.
1. Lös differentialekvationen y
xdx + (xy2− 1) dy = 0 .
Ledning: Ekvationen har en integrerande faktor beroende av en enda variabel.
2. Visa att substitutionen z = 1
y omvandlar differentialekvationen y0+1
xy = xy2 till en linjär ekvation av första ordningen. Lös fullständigt ekvationen för x > 0 .
3. Lös fullständigt ekvationen yy00+ (y0)2− 2yy0 = 0 .
4. a) Den homogena differentialekvationen (1 − x)y00+ xy0− y = 0 har en lösning på formen y1(x) = eax.
Lös begynnelsevärdesproblemmet:
(1 − x)y00+ xy0− y = 0 y(0) = 1 y0(0) = 2 .
b) Bestäm den allmänna lösningen till den inhomogena ekvationen (1−x)y00+xy0−y = 2 .
5. Vilken linjär differentialekvation av andra ordningen har den allmänna lösningen:
y(x) = x + C1x2+ C2x3 ?
6. Bestäm den allmänna lösningen till det linjära systemet:
( x0 = 2x + y − 1 y0 = x + 2y + t .
7. Betrakta systemet:
( x0 = 3xy + (1 + x) ln(1 + y) y0 = −2x − 2y − yey.
Visa att origo är en enkel jämviktspunkt för systemet samt avgör typ och stabilitet för denna jämviktspunkten.
8. Visa att origo är en jämviktspunkt till systemet:
( 0
−x + y − x3− y2
Svar till tentamen i Ordinära differentialekvationer, 2 poäng 2007-06-12
1. µ(x) = 1
x, y3 3 − y
x = C . 2. Ekvationen omvandlas till z0− 1
xz = −x , y(x) = 1 x(C − x). 3. y2= C1e2x− C2, där C1, C2 är konstanter.
4. a) yh(x) = ex+ x , b) y(x) = C1ex+ C2x − 2 . 5. x2y00− 4xy0+ 6y = 2x .
6. x(t) = C1et+ C2e3t+1 3t + 10
9 och y(t) = −C1et+ C2e3t−2 3t − 8
9. 7. Origo är en asymptotiskt stabil knut.
8. Origo är en asymptotiskt stabil jämviktspunkt.
Lösningar till tentamen i Ordinära differentialekvationer, 2 poäng 2007-06-12
Lösning till problem 1.
Låt µ(x, y) vara en integrerande faktor. Då µy
xdx + µ (xy2− 1) dy = 0 är en exakt ekvation, dvs. ∂
∂y(µy x) = ∂
∂x(µ (xy2− 1)) ⇔ µ0y y x +µ
x = µ0x(xy2− 1) + µ y2⇔ µ0y y
x − µ0x(xy2− 1) = µ (y2−1
x) . Multiplicera likheten med x . Vi får:
µ0yy − µ0xx(xy2− 1) = µ (xy2− 1) . Om vi väljer nu µ0y = 0 då µ(x, y) = µ(x) och µ0x = µ0 och vi får ekvationen −µ0x(xy2− 1) = µ (xy2− 1) ⇔ µ0
µ = −1
x ⇔ ln µ = − ln |x| ⇔ µ(x) = 1 x. Multiplicera den ursprungliga ekvationen med µ(x) = 1
x. Vi får ekvationen y
x2 dx + (y2− 1
x) dy = 0 som är exakt.
Bestämning av en potentialfunktion till ekvationen. f (x, y) = Z y
x2 dx = −y
x + g(y) där g(y) väljes så att fy0 = y2− 1
x, dvs. −1
x + g0(y) = y2− 1
x, alltså g0(y) = y2⇒ g(y) = y3 3 . En potentialfunktion till ekvationen är f (x, y) = y3
3 − y
x. Nivåkurvor till potentialfunktionen är lösningskurvor till differentialekvationen, dvs. kurvor y3
3 −y x = C . Lösning till problem 2.
Sätt z(x) = 1
y(x). Då gäller z0(x) = −y0(x)
y2(x). y0+ 1
xy = xy2 ⇔ y0 y2 + 1
x 1
y = x ⇔ −z0+ 1 xz = x ⇔ z0 − 1
xz = −x som är en linjär ekvation av första ordningen. En integrerande faktor till ekvationen är µ(x) = eR−1xdx= e− ln x= 1
x. 1
xz0− 1
x2z = −1 ⇔ (1
xz)0 = −1 ⇔ 1
xz = C − x ⇔ y(x) = 1 x(C − x). Lösning till problem 3.
yy00+ (y0)2− 2yy0= 0 . Låt y0= p(y) dvs. y0(x) = dy
dx = p(y(x)) ⇒ y00= dy0
dx = dp dy·dy
dx = p0· y0 = p0· p . Insättningen i ekvationen ger:
yp0p + p2− 2yp = 0 ⇔ yp + p − 2y = 0 eller p = 0 . (a) Om p = 0 ⇒ y0(x) = 0 ⇒ y(x) = c - en konstant.
(b) Om yp0+ p − 2y = 0 då yp0+ p = 2y är en linjär ekvation av ordning 1 i p = p(y) . yp0+ p = 2y ⇔ (yp)0 = 2y ⇔ yp = y2+ C2 ⇔ p(y) = y +C2
y ⇒ y0 = y + C2
y ⇔ yy0
y2+ C2
= 1 ⇔ x + A =
Z y
y2+ C2
dy = 1
2ln |y2 + C2| . ln |y2 + C2| = 2(x + A) ⇒
|y2+ C2| = e2(x+A)⇒ y2+ C2 = C1e2x, där C1 = ±e2A. y2= C1e2x− C2.
Lösning till problem 4.
a) Om y1(x) = eax då y10(x) = aeax och y001(x) = a2eax. Insättningen i ekvationen ger:
(1 − x)a2eax+ xaeax− eax= 0 ⇔ (a − a2)x + a2− 1 = 0 för varje x ∈ R . Detta är sant
⇔ a = 1 .
y1(x) = ex är en lösning till ekvationen.
Andra, linjärt oberoende lösningen sökes på formen y2(x) = v(x) · ex. Derivering och insättningen i ekvationen ger: y02 = v0ex+ vex, y200= v00ex+ 2v0ex+ vex= (v00+ 2v0+ v)ex och
(1 − x)(v00+ 2v0+ v)ex+ x(v0+ v)ex− vex= 0 ⇔ (1 − x)v00+ (2 − x)v0 = 0 ⇔ v00
v0 = 2 − x x − 1 ⇔ v00
v0 = −1 + 1
x − 1. Detta medför att ln v0 = −x + ln |x − 1| ⇒ v0 = |x − 1|e−x. För x > 1 får vi att v =
Z
(x − 1)e−xdx = (1 − x)e−x+ Z
e−xdx = −xe−x. Som y2(x) kan vi välja y2(x) = xe−x· ex= x .
Den allmänna lösningen till den homogena ekvationen är yh(x) = C1ex+ C2x . y − h(0) = 1 ⇔ C1 = 0 och y0h(0) = 2 ⇔ C2 = 1 .
Funktionen yh(x) = ex+ x är lösningen till det givna begynnelseproblemmet.
b) Det är lätt att se att yp(x) = −2 är en partikulär lösning till den inhomogena ekvationen (1 − x)y00+ xy0− y = 2 och därför den allmänna lösningen är y(x) = C1ex+ C2x − 2 . Lösning till problem 5.
Bestäm först en linjär homogen ekvation med den allmänna lösningen yh(x) = C1x2+ C2x3. Denna ekvation kan bestämmas som
y x2 x3 y0 2x 3x2 y00 2 6x
= 0 ⇔ x4y00 − 4x3y0 + 6x2y = 0 ⇔ x2y00− 4xy0+ 6y = 0 . Om den partikulära lösningen till en inhomogen ekvation är yp(x) = x då högra leden i ekvationen måste vara lika med x2y00p− 4xyp0 + 6yp dvs. x2· 0 − 4x · 1 + 6x = 2x . Alltså den sökta ekvationen är x2y00− 4xy0+ 6y = 2x .
Lösning till problem 6.
Från första ekvationen får vi att y = x0− 2x + 1 . Derivering och insättningen i andra ekvationen ger x00− 2x0 = x + 2(x0 − 2x + 1) + t ⇔ x00− 4x0+ 3x = t + 2 som är en inhomogen, linjär ekvation av andra ordningen med konstanta koefficienter. Motsvarande homogen ekvation har den karakteristiska ekvationen m2− 4m + 3 = 0 med rötter m1= 1 och m2 = 3 .
Den allmänna lösningen till den homogena ekvationen är xh(t) = C1et+ C2e3t. En partikulär lösning till den inhomogena ekvationen sökes på formen xp(t) = at + b .
Derivering och insättningen i den inhomogena ekvationen ger x0p(t) = a , x00p(t) = 0 och
−4a + 3(at + b) = t + 2 ⇔ 3at + 3b − 4a = t + 2 ⇔ a = 1
3 och b = 10
9 , alltså x(t) = C1et+ C2e3t+1
3t + 10
9 och y(t) = x0− 2x + 1 ger y(t) = C1et+ 3C2e3t+1
3− 2(C1et+ C2e3t+1 3t + 10
9 ) + 1 = −C1et+ C2e3t− 2 3t −8
9. Lösning till problem 7.
Låt F (x, y) = 3xy + (1 + x) ln(1 + y) och G(x, y) = −2x − 2y − yey. Då F (0, 0) = 0 och G(0, 0) = 0 , alltså origo är en jämviktspunkt.
∂F
∂x = 3y + ln(1 + y) , ∂F
∂y = 3x + 1 + x 1 + y , ∂G
∂x = −2 och ∂G
∂y = −2 − ey − yey. Vi får
∂F
∂x(0, 0) = 0 , ∂F
∂y(0, 0) = 1 , ∂G
∂x(0, 0) = −2 och ∂G
∂y(0, 0) = −3 . Lineariseringen av systemet i origo är
( x0 = y
y0 = −2x − 3y .
0 1
−2 −3
= 2 6= 0 , alltså origo är en enkel jämviktspunkt.
−λ 1
−2 −3 − λ
= 0 ⇔ λ2+ 3λ + 2 = 0 ⇔ λ1 = −1 och λ2 = 2 . Origo är en asymptotiskt stabil knut för lineariseringen och enligt Poincare’s sats origo är även asymptotiskt stabil knut för systemet.
Lösning till problem 8.
Låt F (x, y) = −x + y − x3− y2 och G(x, y) = x − y + xy . Då F (0, 0) = 0 och G(0, 0) = 0 , alltså origo är en jämviktspunkt.
Betrakta ∂E
∂xF + ∂E
∂yG = 2x(−x + y − x3− y2) + 2y(x − y + xy) =
−2x2+ 2xy − 2x4− 2xy2+ 2xy − 2y2+ 2xy2= −2(x2− 2xy + y2+ x4) = −2(x − y)2− 2x4 < 0 för alla (x, y) 6= (0, 0) . Alltså Liapunovfunktionen E(x, y) = x2+ y2 är en strikt Liapunovfunk- tion och enligt Liapunovs sats origo är en asymptotiskt stabil jämviktspunkt för systemet.