Student Ht 2019
C-Uppsats, 15 hp
Litteraturvetenskap och Kreativt Skrivande C, 30 hp Institutionen för kultur- och medievetenskaper Handledare: Sofia Pull
Image courtesy of National Novel Writing Month
Att skriva en roman på 30 dagar
En undersökning av skrivprocessen hos National Novel Writing Months deltagare.
Caroline Skjöldebrand Lefevre
Abstract
This bachelor’s thesis examines the writing process of participants taking part in National Novel Writing Month 2019 and compares it with Siv Strömquists model of the writing process. It also details the participants’, as well as the author’s, experiences with National Novel Writing Month 2019. The essay is made with the practice of netnography and
autoethnography. Collecting of research material is done through observations by the author on the NaNoWriMo forums on the events own website, as well as a survey shared on said forums. The author concludes that one can indeed see a difference in the writing process of National Novel Writing Month 2019 participants and Strömquists own model. Participants of National Novel Writing Month 2019 only participated in the stage translation (skrivstadiet) during the actual event, though both the stages planning (förstadiet) and reviewing
(efterstadiet) were present outside of the National Novel Writing Months framework. The author accounted for this difference in process to be mainly due to National Novel Writing Months time frame and because of the social aspect of the event. This content has not been reviewed by National Novel Writing Month. For more information, please visit
nanowrimo.org.
Keywords: National Novel Writing Month, NaNoWriMo, Siv Strömquist, skrivande, skrivprocess, skrivupplevelse, deltagande.
0
Inledning 1
Syfte och Frågeställningar 2
Vad är National Novel Writing Month 2
Metod 4
Medieetnografisk metod 4
Arbetsprocess 5
Material 7
Tidigare forskning 7
Teorier om skrivprocessen 8
Analys 10
Förstadiet 10
Skrivstadiet 14
Efterstadiet 16
Deltagande i NaNoWriMo 2019 19
Slutdiskussion och slutsats 23
Sammanfattning 26
Källor 27
Bilagor 28
1
Inledning
När november kommer börjar de flesta förbereda sig inför vintern. Affärerna säljer redan julmust och chokladkalendrar, och julbelysningen lyser klart i många människors fönster. För vissa andra innebär november något helt annat: National Novel Writing Month, annars känd som NaNoWriMo eller endast NaNo. NaNoWriMo är en internetbaserad skrivutmaning som skapades, ett par vänner emellan, år 1999. De bestämde sig för att under hela november månad skriva 50,000 ord på en roman var. Utmaningens skapare Chris Baty sade i en intervju att det började som ett roligt hemmaprojekt, men med fler och fler deltagare varje år blev evenemanget plötsligt större än han någonsin kunnat förvänta sig.1 20 år senare är NaNoWriMo ett enormt evenemang med hundratusentals deltagare varje år från världens alla hörn och hemsidan gör stora lovord om evenemangets potential:“They enter the month as elementary school teachers, mechanics, or stay-at-home parents. They leave novelists.”2
Själv kom jag för första gången i kontakt med NaNoWriMo år 2016 när jag snubblade över en Youtube-video där en ung kvinna filmat sin process hela månaden. Det fascinerade mig att hon lyckats skriva en hel roman, något jag länge drömt om, på endast en månad. I jämförelse med den vanligtvis långa processen att skriva en roman så kändes idén av dagligt intensivt skrivande under en månads tid lättare att lyckas med. Året efter gjorde jag ett försök att klara NaNoWriMo, där jag endast kom halvvägs innan jag gav upp, och jag fick insikten om att utmaningen är svårare än man först kan tro. NaNoWriMo har aldrig slutat fascinera mig sedan dess.
Forskningen kring NaNoWriMo är minimal, speciellt i Sverige där den är obefintlig, trots evenemangets långa livstid och stora närvaro på internet tack vare deras höga antal deltagare varje år. År 2018 ska över 403’542 individer ha deltagit, enligt organisationen NaNoWriMo3, och fler och fler ungdomar idag introduceras till skrivandet genom internet och evenemang som National Novel Writing Month. Jag ser det därför som negativt att många internetfenomen som detta inte undersöks av forskningsvärlden, speciellt med tanke på hur våra liv snabbt förändras tack vare internet idag. NaNoWriMo kan ge oss djupare förståelse för skrivprocessen i allmänhet och förändringarna i skrivprocessen som följer med internets ökade närvaro i vår vardag, och bör därför undersökas.
1Sterry, David Henry. National Novel Writing Month (NaNoWriMo) Founder Chris Baty on Writing, Writers, Doing & Dreaming. Huffpost. 2013-04-26. https://www.huffpost.com (Hämtad 2019-11-27)
2NaNoWriMo. About NaNoWriMo. https://nanowrimo.org/about-nano (Hämtad 2019-11-27)
3 NaNoWriMo. About NaNoWriMo. https://nanowrimo.org/about-nano (Hämtad 2020-01-16)
2
Syfte och Frågeställningar
I detta arbete undersöker jag National Novel Writing Months skrivprocess utifrån Siv Strömquist modell, men undersöker även hur skrivprocessen fungerar för deltagare i
NaNoWriMo. Jag hoppas med detta arbete kunna fördjupa förståelsen för skrivprocessen och skrivandet som hantverk. Med hjälp av mina interaktioner med och observationer av
NaNoWriMo 2019s deltagare (som inte innefattar hela NaNoWriMos deltagarantal utan endast de som svarat på min enkät) och genom mitt eget deltagande i årets utmaning planerar jag att svara på följande frågor:
- Vad för skrivprocess skapar NaNoWriMos struktur för dess deltagare?
- Hur upplever deltagarna att deras medverkan i NaNoWriMo påverkade deras skrivande?
- Hur ser deltagarna på deras deltagande av NaNoWrimo i efterhand?
- Hur ser deltagarna på deras slutprodukt av NaNoWriMo i efterhand?
Vad är National Novel Writing Month
Under november månad ska man skriva sammanlagt 50,000 ord på ett verk, ungefär 1,667 ord per dag under 30 dagar. Det är National Novel Writing Months enda regel.
Evenemanget riktar sig främst mot de som önskar skriva en skönlitterär roman, men detta är inget strikt krav. Vem som helst kan delta. NaNoWriMos sanna målgrupp är alla som önskar att skriva ett längre projekt, oberoende av faktorer som typ av verk, ålder, kön, nationalitet, etc. Deltagare av NaNoWriMo kallar sig själva för “wrimos”, en term som också kommer användas i detta arbete. De som klarar NaNo får ett digitalt diplom som individen själv kan skriva ut om de önskar, men det ses mer som en symbolisk gåva. Det riktiga priset menar många är erfarenheten och ett (förhoppningsvis) färdigt första utkast. Arrangörerna bakom evenemanget är från och med 2006 en ideell organisation kallad NaNoWriMo. De har flera olika evenemang året om, utöver National Novel Writing Month, och organisationen arbetar med skolklasser och bibliotek över hela världen för att öka intresset för skrivande.4 Att definiera exakt vad NaNoWriMo är kan anses som svårt. Kelly Lee Jones skrev i sin avhandling Wonks, Marathoners, and Storytellers: Describing the participatory culture of NaNoWriMo att NaNoWriMo kan ses som allt från ett litteraturevenemang, en tävling, ett projekt, en handlingsgemenskap (community of practice) och en intressebaserad
4NaNoWriMo. About NaNoWriMo. https://nanowrimo.org/about-nano (Hämtad 2019-11-27)
3
internetgemenskap (online community of interest) till en internetbaserad plats för samhörighet (affinity space).5
National Novel Writing Month är ett internetbaserat evenemang där deltagarna interagerar med varandra på alla möjliga plattformar som Youtube, Facebook, etc. men organisationen har även en egen hemsida för eventet. Hemsidan är tillgänglig året om och för att utnyttja sidans alla funktioner behöver man registrera sig och skapa ett konto. Gör man detta får man en publik profil där man kan skriva en kort biografi om sig själv, sina projekt och lägga till vänner, etc. likt många andra sociala medier. Mer unikt är hemsidans
emblemsystem: Deltagare kan få olika emblem som blir synliga på deras profil för att visa allt från deras prestationer till personlig information. Dessa emblem och hemsidans inbyggda ordräknare är viktiga aspekter för deltagarna eftersom de inte bara visar för skribenten själv, utan även för andra deltagare, hur ens arbete fortgår. På NaNoWriMos hemsida har deltagare möjligheten att få skrivråd, både för planeringen inför NaNoWriMo (Preptober6) men även för själva utmaningen under november. På sidan finns det även ett arkiv med uppmuntrande texter skrivna av publicerade författare till deltagarna, som även skickas ut till deltagarna över e-post under evenemangets gång. En ytterligare viktig del av hemsidan består av forumen, där deltagarna har chans att prata med varandra om allt möjligt. Interaktioner mellan deltagarna sker dock över flera plattformar, och ett av de vanligaste sätten att
interagera är “live write-ins” på sidor som Twitter och Youtube, där flera hundratals deltagare samlas och skriver i intervaller tillsammans över nätet. Interaktionerna mellan deltagare sker även utanför internet, då de flesta länder har fysiska “write-ins” på cafér eller bibliotek där deltagarna kan sitta tillsammans och hjälpa varandra på plats. Lee Jones identifierar
NaNoWriMos samhörighet inte bara som en internetbaserad skrivgrupp (web-based writing group), utan även som en deltagarstyrd kultur (participatory culture), ett begrepp skapat av Henry Jenkins för att beskriva en gemenskap med individer som agerar som både
konsumenter och producenter.7 NaNoWriMo är ett gratis evenemang, men deltagarna uppmanas att donera till organisationen och NaNoWriMo har en egen internet-affär där deltagare kan köpa varor som t.ex. tröjor och muggar för att ha fysiska bevis på deras
5 Lee Jones, Kelly. Wonks, Marathoners, and Storytellers: Describing the Participatory Culture of NaNoWriMo. Ann Arbor: ProQuest LLC, 2013. s. 3.
6 Förstadiet kallas av “wrimos” för Preptober, p.g.a. att majoriteten av deltagarna som planerar inför NaNoWriMo startar deras planering i oktober och spenderar helheten av månad med att göra detta.
7 Lee Jones, Kelly. Wonks, Marathoners, and Storytellers: Describing the Participatory Culture of NaNoWriMo. Ann Arbor: ProQuest LLC, 2013. s. 8-12.
4
deltagande. Slutligen finns även en sida för National Novel Writing Months egna sponsorer, där deltagare kan ta del av speciella erbjudanden.
Metod
Medieetnografisk metod
För att undersöka skrivprocessen under National Novel Writing Month har jag valt att använda mig av ett medieetnografiskt tillvägagångssätt. Medieetnografi är en specifik form av etnografi där man, utifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt, undersöker människors och kulturers sätt att fungera på internet med hjälp av observationer och
intervjuer.8Undersökningsmetoden har givits ett flertal olika namn genom åren, men jag använder mig av termen medieetnografi från Stina Bengtssons text Etnografi online, i Katrine Fangens och Ann-Mari Sellerbergs bok Många möjliga metoder, som jag använt mig av för att utföra mitt arbete. Denna metod valdes eftersom medieetnografi gav mig bra verktyg för att etiskt observera NaNoWriMos deltagare och för att interagera med dem på ett korrekt sätt.
Mitt arbete kommer även vara autoetnografiskt eftersom jag inkluderar mig själv i arbetet och slutresultatet. Jag kände att mitt arbete bäst skulle fungera som en autoetnografisk
undersökning med tanke på mina egna tidigare erfarenheter med National Novel Writing Month och eftersom jag hade en önskan att delta i evenemanget igen i år. Jag ser inte
användningen av mina egna erfarenheter och reflektioner i arbetet som en nackdel, utan som en fördel då mina erfarenheter ger mig större förståelse för deltagarnas egna reflektioner och känslor. Det vore snarare problematiskt av mig att inte inkludera mitt deltagande i arbetet, då min tidigare erfarenhet av NaNoWriMo kan vinkla min förståelse av arbetet. Men tanke på detta kan jag därför med rimlig god vilja ta på mig rollen som både forskare och deltagare.
Eftersom mitt arbetsmaterial insamlas över internet har jag lagt extra stor tanke på plattformens förutsättningar, integritet och etik för att garantera att mitt arbete ska ha nått sin maximala potential. På nätet är det medieplattformens tekniska ramar som skapar eller begränsar människors möjlighet till social samvaro eller kultur. Därför måste man ha god kunskap om hur människor kan kommunicera, gestalta sig själva, etc. på plattformen för att förstå kulturen man undersöker och hur den utvecklas.9 För att respektera integriteten hos de
8Fangen, Katrine. Sellerberg, Ann-Mari. (red.) Många möjliga metoder. Lund: Studentlitteratur AB, 2011. s.
117-118
9 Fangen, Katrine. Sellerberg, Ann-Mari. (red.) Många möjliga metoder. Lund: Studentlitteratur AB, 2011. s.
118
5
individer och kulturer jag undersöker har jag under mitt arbete fått vara tydlig om min roll som student och att allt material jag hämtat kommer användas i forskningssyfte. Inga individer i detta arbete kommer nämnas vid namn för att skydda deras integritet. Även om man på nätet ofta använder sig av användarnamn som ofta inte överensstämmer med ens riktiga namn så är det ändå viktigt att bevara deras integritet. Alla individer som citerats i arbetet har givit mig ett skriftligt godkännande att få använda deras ord. Jag har även undvikit att inkludera alla identifierbara fakta om individerna som deltagit i mitt arbete, med undantag av de godkända citaten.
Medieetnografi som metodik har haft sina för- och nackdelar. Att jag gjort
undersökningen på nätet har gjort det lättare för mig att nå ut till fler individer och gett mig möjligheten att interagera med individer runt om världen. Dock är en tidskrävande aspekt av medieetnografi att man måste vara fullt bekant med plattformen man arbetar med. Dessutom måste jag ta i åtanke att allt material kommer vara skriftligt. Bengtsson skriver: “Skriftliga intervjuer innebär att den som behärskar det skrivna språket väl har bättre möjligheter att uttrycka sig än den som känner sig obekväm med att skriva. Denna förmåga är ofta
klassmässigt förankrad [...].”10 Detta innebär att mitt val att göra min undersökning över nätet kan ha exkluderat en stor del av NaNoWriMos deltagare och även lett till att min
undersökningsgrupp kan vara homogen när det kommer till frågor som klass eller ekonomiska förutsättningar. Även fast organisationen NaNoWriMo arbetar lokalt med skolklasser och bibliotek för att öka skrivintresse och sprida information om deras evenemang så är internet fortfarande den plats där man bäst kan hitta information om NaNoWriMo. Därför kan klass även vara en förutsättning för att ens veta om eller ha möjlighet att delta i alla delar av evenemanget, då vissa inte har tillgång till en dator.
Arbetsprocess
För detta arbete har jag enbart använt mig av National Novel Writing Months egna hemsida, https://nanowrimo.org, för att samla in mitt material och för att observera och interagera med de övriga deltagarna. Endast individer med konton på hemsidan har möjlighet att kommentera i NaNoWriMos forum och därför ville jag hålla mig till enbart deras
webbsida, eftersom allt material med högsta sannolikhet kommer från riktiga deltagare av NaNoWriMo 2019. Ett annat val av plattform, som exempelvis Reddit, skulle kunna ha ökat
10 Fangen, Katrine. Sellerberg, Ann-Mari. (red.) Många möjliga metoder. Lund: Studentlitteratur AB, 2011. s.
123
6
risken för individer som inte varit sanningsenliga om deras eget deltagande att delta i min studie och förvrängt mina slutresultat.
Materialet för uppsatsen är framförallt de övriga deltagarnas reflektioner, men också mina egna. För att samla ihop reflektioner från övriga deltagare har jag delvis observerat deras interaktioner med varandra i NaNoWriMos forum, men jag har även aktivt interagerat med deltagarna genom att dela en diskussionstråd på forumet med en enkät. Tråden (bil. 1) delades den 1 december, efter National Novel Writing Month var avslutad, och bestod av en kort introduktion till mitt arbete och 17 st olika frågor till deltagarna. Jag erbjöd deltagarna möjligheten att skriva sina svar i forumet publikt eller att svara på frågorna anonymt i en enkät jag skapat själv, som innehöll samma frågor som tråden. I diskussionstråden blev de individer som godkände att jag fick citera deras meddelanden ombedda att inkludera ett skriftligt godkännande för detta, med löftet att jag skulle återkomma till personen och ge tydlig information om kontexten deras ord används i för att de skulle kunna godkänna slutprodukten. Tråden bestod främst av öppna frågor till deltagarna, eftersom jag var
intresserad av deras egna reflektioner och tolkningar. Som deltagare har jag själv interagerat med de övriga deltagarna tidigare under processen, men det material som jag analyserat är baserat på endast den tidigare nämnda tråden, eftersom arbetsmaterialet annars skulle bli för stort för en kandidatuppsats.
Angående mina egna tankar så har jag under november månad skrivit flera kortare reflektioner kring mina erfarenheter i NaNo och när månaden var slut satte jag mig ner en hel dag, den 2 december, och skrev en längre, mer övergripande, reflektion över processen som en helhet. Det är enbart dessa texter som jag kommer använda mig av för mina egna
reflektioner. Detta för att mina egna tankar inte ska påverkas av de övriga deltagarnas reflektioner jag läst senare som jag kan ha färgats av. Efter att den sista reflektionen skrivits färdigt påbörjade jag arbetet med materialet från diskussionstråden. Eftersom mitt
arbetsmaterial kommer från ett diskussionsforum där deltagarna kan fortsätta svara oändligt bestämde jag mig för att den 9 december samla ihop alla dåtida svar och lägga de i ett eget dokument. Jag kommer i och med detta endast hålla mig till material från december 1 - december 9 år 2019, vilket jag valt att göra eftersom jag med större sannolikhet garanterar en kvalitativ analys genom att jag begränsar arbetsmaterialet till en rimlig mängd. Jag samlade ihop både de anonyma och publika svaren i ett gemensamt dokument. Efter det
kategoriserade jag frågorna i de fyra olika områdena “förstadiet”, “skrivstadiet”,
“efterstadiet” och “deltagande” för att kunna strukturera upp analysen. Fråga för fråga gick jag därefter genom och kategoriserade svaren, för att få en överblick och för att lättare
7
identifiera återkommande ord eller teman. Att dela upp arbetet på detta sätt gjorde det lättare att bearbeta och få en översikt av arbetsmaterialet. Ursprungligen var jag inställd på att främst göra en kvalitativ analys av mitt material, men i och med den oerhörda mängden svar i
undersökningen kommer min analys bli både kvantitativ, där jag statistiskt tittar på helheten, och kvalitativ, där jag tittar mer djupgående på de enskilda svaren.
De “wrimos” som svarade på min enkät var en blandad grupp av individer. De består av både nya skribenter, som aldrig skrivit ett längre verk innan, och mer erfarna skribenter, som tjänar pengar på sitt skrivande. Det fanns både nykomlingar till NaNoWriMo och individer som deltagit flera gånger. Åldersgruppen verkar vara blandad, då jag har individer som identifierat sig som allt från studenter till pensionärer. För detta arbete har jag fått ta för givet att alla individer som besvarat mina frågor varit ärliga med deras deltagande i
NaNoWriMo 2019 och att svaren jag fått i min enkät är sanningsenliga. Deltagarna som medverkat i min undersökning är en mindre grupp jämfört med alla som medverkat i National Novel Writing Month 2019, och därför kan de inte ses som en representation av alla
deltagare. Exempelvis var min enkät på engelska, vilket betyder att engelskkunskaper är ett krav för att delta i mitt arbete, vilket har exkluderat vissa från att kunna medverka. Därför kan mina resultat ses som en sammanfattning av möjliga erfarenheter, men inte som en
överensstämmande erfarenhet för alla “wrimos”.
Material
Mitt arbetsmaterial består av svaren från de “wrimos” som deltagit i min
diskussionstråd, delad i NaNoWriMos egna forum, och mina egna reflektioner. Jag fick sammanlagt svar från 53 personer, varav 34 st svarade anonymt genom en enkät och 19 st svarade publikt i diskussionstråden. Frågorna som delades med svarsdeltagarna formulerades i ett tidigt stadie när jag inte var fullt medveten vad för material som skulle visa sig vara relevant. I efterhand har vissa delar av materialet visat sig vara både mer, och mindre, relevant för mitt arbete och jag har därför lagt mer fokus på vissa frågor än andra.
Tidigare forskning
Under arbetes gång har jag hittat fyra forskningsarbeten som behandlat NaNoWriMo.
Alla är relevanta för mitt arbete då de på olika sätt undersökt deltagarnas och deras egna erfarenheter och undersökt skrivandet under evenemanget, likt vad jag gjort.
8
År 2013 publicerade universitetsprofessorn Kelly Lee Jones sin avhandling Wonks, marathoners, and storytellers: Describing the participatory culture of NaNoWriMo där hon argumenterar för National Novel Writing Months potential som ett verktyg för att lära ut skrivande, och att evenemanget är viktigt eftersom det skapar initiativ hos individer att skriva till skillnad från skolan. Hon undersökte detta genom att interagera med deltagare från
NaNoWriMo och deras erfarenheter med evenemanget.
Mary Elizabeth Westveers kandidatexamensarbete från 2014, A Postmortem of NaNoWriMo: Analyzing the Creative Process of Writing Under Time Constraints, analyserar hennes egen medverkan i NaNoWriMo 2013 och hur hennes deltagande påverkade hennes skrivande.
I The Grassroots Writing Research Journal Issue 7.1, publicerad den 30 juli år 2016, kan man finna Matt Del Fiaccos vetenskapliga artikel CHATting about NaNoWriMo. Utifrån cultural-historical activity theory (CHAT) undersöker Del Fiacco NaNoWriMo och går genom sina egna erfarenheter med evenemanget.
Alex P. Watson publicerade sin vetenskapliga artikel om National Novel Writing Month, NaNoWriMo in the AcadLib: A Case Study of National Novel Writing Month Activities in an Academic Library, år 2011. Watson kom fram till att de lokala skrivmötena på biblioteken gynnade deltagarna, då de skrev mer, och han argumenterar för att fler bibliotek ska hålla lokala möten under NaNoWriMo eftersom intresset från deltagarnas sida finns.
Teorier om skrivprocessen
I sin text Discourses of Writing and Learning to Write beskriver Roz Ivanic sex stycken olika synsätt som finns kring skrivandet och hur skrivande som hantverk kan läras ut.
För mitt arbete kommer jag utgå från det tredje perspektivet som hon kallar A Process Discourse of Writing, översatt till svenska av mig som “skrivarprocess-diskursen”. Detta synsätt flyttar fokuset från den färdiga produkten till processen av arbetet och ser på
skrivandet som uppbyggt av både författarens mentala process och planering och det faktiska praktiska utförandet av denna process. Ivanic hävdar att detta tankesätt uppkom från Linda Flowers och John Richard Hayes arbete A Cognitive Process Theory of Writing publicerad år 1981.11 Flowers och Hayes kognitionsvetenskapliga forskning om skrivprocessen undersökte
11 Ivanic, Roz. Discourses of writing and learning to write. 2004.
https://eprints.lancs.ac.uk/id/eprint/3948/1/ivanic1.pdf (Hämtad 2019-12-22)
9
specifikt hur tankeprocesser påverkar skrivandet. De skapade en “model of writing”, översatt till svenska av mig till modell av skrivande, där de delat upp skrivandet i tre punkter som interagerar med varandra: uppgiftens förutsättningar (the task environment), författarens långtidsminne (the writer’s long-term memory) och skrivprocessen (the writing processes), som är uppdelad i tre stadier - planeringen, formuleringen och bearbetningen (se bilaga 2).12
För att göra min analys kommer jag utgå från Siv Strömquists teori om
skrivprocessen, som är baserad på Flower och Hayes forskning, utifrån hennes böcker Skrivprocessen: Teori och tillämpning och Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. Strömquists delar in skrivprocessen i tre steg som hon gett namnen:
Förstadiet, skrivstadiet och efterstadiet. Dessa tre steg är i sig uppbyggda av ytterligare stadier:
Förstadiet:
● analys (planering av vad man vill skriva, utifrån uppgiftens ramar)
● stoffsamling (insamling av nödvändig information)
● sortering (sorteringen av vilken informationen som är relevant)
● strukturering/planering (strukturering av hur texten ska skrivas) Skrivstadiet:
● formulering (skrivandet av första utkastet) Efterstadiet:
● bearbetning (redigering av första och övriga utkast)
● utskrift
● korrekturläsning (genomläsning av texten)
● publicering, ev. tryckning
Skrivprocessen kan skilja sig åt beroende på skribenten, men Strömquists uppdelning fungerar väl för en generell beskrivning av skrivprocessen.13 Både Flowers, Hayes och Strömquist argumenterar för att skrivprocessen egentligen inte är helt linjär. Oftast kan författaren röra sig längs med flera inre stadier samtidigt och bearbetning av texten sker
12 Flower, Linda. Hayes, John R. A Cognitive Process Theory of Writing. 1981.
https://www.researchgate.net/publication/239552089_A_Cognitive_Process_Theory_of_Writing (Hämtad 2019- 12-26)
13 Strömquist, Siv. Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. 8:1. uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB, 2019. s. 27-37.
10
generellt sett konstant under skrivprocessen. Att dela upp skrivprocessen i sådana tydligt uppdelade steg görs främst för att det är mer pedagogiskt att förstå.14
Analys
Förstadiet
I sin bok Skrivprocessen sammanfattar Strömquist kortfattat förstadiet:
Den drivne skribenten gör i allmänhet upp en preliminär plan för texten i sin helhet. Vissa skribenter utarbetar och skriver ned detaljerade dispositioner; andra har sin disposition i huvudet, men för alla torde gälla att någon form av struktur föresvävar vederbörande innan pennan sätts på papperet.15
Strömquists hävdar att även om hur man tacklar detta steg kan skilja sig åt så kommer varje skribent fortfarande delta i detta stadie under sitt skrivande. Men överensstämmer detta med NaNoWriMos deltagare? Majoriteten av deltagarna, ca 53% av svaren på min undersökning, la ner minimal tid på förstadiet innan NaNoWriMo, varav majoriteten av dessa individer beräknade sin fulla planeringstid som endast ett par timmar dagen innan november 1. Många av dessa deltagare identifierade sig själva som “pantsers”, en vanlig term inom NaNos
gemenskap för att beskriva en individ som inte planerar sitt arbete utan istället väljer att skriva improviserat. Inom NaNoWriMo finns det tre vanliga uppdelningar mellan
“wrimos”: “Pantsers”, som tidigare nämnt inte planerar sitta arbete, “planners”, som gärna planerar utförligt innan NaNo, och slutligen “plantsers”, som anser sig ligga mittemellan dessa två extremer. En problematisk aspekt med denna uppdelning är att individer ibland kan ha en felaktig självbild och det har jag tagit i åtanke för detta arbete när jag diskuterar självidentifierade grupper som “pantser” eller “planners”.
14 Strömquist, Siv. Skrivprocessen. Lund: Studentlitteratur AB, 2007. s. 31.
15 Strömquist, Siv. Skrivprocessen. Lund: Studentlitteratur AB, 2007. s. 28.
11
Intressant nog hoppar gruppen “pantsers” över majoriteten av stegen i förstadiet som Strömquist beskriver. Utifrån svaren jag fått visar det sig att individerna som identifierade sig som “pantsers” inte är helt ovetande om vad de ska skriva, oftast har de en enklare grundidé för sitt arbete så som exempelvis grundtanken av en karaktär eller ett scenario, men inget mer. Därför anser jag att de har deltagit i första delen av förstadiet, analysen, eftersom de grundläggande har analyserat textuppgiften och kommit på vad de vill skriva om, men att dessa personer inte gått vidare till någon av de senare stegen. De analyserar inte textens utformning eller textens målgrupp och inte heller planerar de vidare romanens handling.
Dessa individer samlar inte heller på sig information innan skrivstadiet. Alla eventuella fakta som behövs för projektet hämtar dessa individer efter att första utkastet är färdigskrivet, och därför måste personen inte heller sålla ur material i denna fas. Jag anser att man kan se på de tre stadierna stoffsamling, sortering och strukturering, i förstadiet, på olika sätt här: Antingen anser man att dessa steg fortfarande är kompakta och endast har förskjutits till efterstadiet eller så kan man argumentera för att dessa tre steg helt försvunnit. Trots att arbetet kan se lika ut för både dessa tre stadier och för efterstadiets bearbetningsfas så skiljer dessa steg från varandra genom att de tre första sker innan skrivandet av första utkastet startat. Man kan därför se det som att bearbetning och stoffsamling, sortering och strukturering inte bör ses som samma sak. Själv anser jag att arbetet som görs innan skrivstadiet inte kan ersättas av bearbetningsfasen och genom att ignorera dessa stadier innan skrivandets gång har man exkluderat de helt från processen. Den vanligaste anledningen till att dessa deltagare valt att inte planera och strukturera upp sitt arbete innan skrivstadiet är att okunskapen kring hur slutprodukten kommer se ut gör skrivandet av första utkastet mer spännande och roligt. Jag själv kände liknande inför mitt NaNoWriMo projekt. Jag påbörjade också NaNo med en minimal disposition av min text, men i slutändan var okunskapen kring hur texten skulle bli motiverande för mig. Likt hur de andra beskrev det upplevde jag att okunskapen av vad slutprodukten skulle se ut som gav mig chansen att göra saker jag annars inte vågat, och arbetsprocessen blev både spännande och rolig vilket motiverade mig att fortsätta även när det kändes tufft.
Individerna som istället hade lagt undan en avsevärd tid för att planera inför National Novel Writing Month hamnade på ca 39%. Under hur lång tid man hade planerat sitt
NaNoWriMo projekt skiljde sig åt markant, det fanns förstadier på allt från ett par veckor till flera år bland deltagarna. Ingen av de 39% identifierade sig enligt någon av NaNos tre grupper “pantser”, “planner” eller “plantser”. Det är intressant att det förekommer en sådan skillnad mellan hur dessa två grupper identifierade sig själva. Majoriteten av första gruppen,
12
som gjort minimal planering, identifierade sig uttryckligt med titeln “pantsers” och uttryckte en viss stolthet över sitt val av arbetsprocess. Medan i andra gruppen, som lagt ner tid på att planera innan NaNoWriMo, var det inte en enda som identifiera sig själv som en “planner”
eller “plantser”, trots att de per definition skulle kunna placeras in i den rollen. Anledningarna bakom denna skillnad kan vara många, men utifrån svaren jag fått kan jag dra slutsatsen att det verkar mer önskvärt att vara en “pantser” än en “planner”. Detta tror jag är en
undermedveten tanke, då jag varken i forumen eller svaren i min undersökning fann någon som uttryckligen hävdade detta. Dock är det tydligt en skillnad just bland mina
svarsdeltagares sätt att introducera sig. Jag tror möjligtvis att “pantsern” framstår som mer idealt p.g.a. att det bättre passar in i vår romantiska bild av den geniala författaren.
“Pantsern”, likt den geniala författaren, kan sätta sig ner dag ett och omedelbart skriva, utan något behov av förarbete. Det är ju inte konstigt att tanken av den minst tunga arbetsbördan uppstår mer önskvärt och därför idealiseras. En ytterligare teori kan vara att många anser att en del av utmaningen med NaNoWriMo är är att lyckas skriva något varje dag utan en tydlig plan. Ett ingående förarbete kan därmed anses mindre attraktivt eftersom det tar bort från utmaningen med evenemanget.
För att bättre förstå vare sig det var specifikt NaNoWriMo som var anledningen bakom deras mängd av planering så frågade jag svarsdeltagarna hur mycket deras mängd av planering under NaNoWriMo skiljde sig från hur de brukar göra vanligtvis. Majoriteten av
svarsdeltagarna ansåg att deras förstadie skiljde sig åt mellan NaNoWriMo och hur de vanligtvis arbetar. Hur mycket man planerade inför
NaNoWriMo var väldigt olika svarsdeltagarna emellan. 30% svarade att de lagt ner mer tid på att planera sitt arbete under NaNoWriMo 2019 än de vanligtvis brukar göra. De flesta av dessa personer beskrev deras vanliga förstadie som minimalt, om inte obefintlig, och därav hade de tekniskt sett mer planerat inför NaNoWriMo, även om denna planering inte var mycket mer än en generell grundidé. Andra kommenterade att de måste planera mer än vanligt inför NaNoWriMo för att kunna klara av det intensiva tempot: det finns ingen tid att stanna upp, därför måste man vara förberedd för att komma längre än halvvägs. En av deltagarna skrev detta:
13
I plan more ahead for NaNoWriMo than I usually do for a novel outside of nano.
Usually when I’m writing something outside of nano I start writing a few chapters without more than a small idea in my mind, then after I’ve started I plan in detail.
Though I think I actually end up doing more planning for novels other than NaNoWriMo, most of the planning for outside novels happens in the middle of the process.
Deltagaren tar i detta citat upp en viktig poäng. Många gör stora delar av sin planering under själva skrivstadiet. Allt eftersom man skriver ändras ofta scener, karaktärer och handlingar och författaren får ofta stanna upp för att planera om efter dessa. NaNoWriMos tempo hindrar en från att kunna planera och bearbeta sin text samtidigt som man skriver den, vilket är orsaken till att ett par deltagare kände ett behov att planera mer innan skrivstadiet än de annars brukar göra, eftersom det inte kommer finnas någon tid för planering när evenemanget väl börjat. Tidsaspekten blir därför en kritisk del av förstadiets förutsättningar och gränser.
Näst största gruppen på 28% ansåg att mängden planering inte skiljde sig åt, medan endast 22% av svarsdeltagarna uppfattade att de lagt ner mindre tid än vanligt på att planera inför NaNoWriMo 2019. Flera skrev att de gillade att vara mer fria inför specifikt NaNoWriMo, för att det hjälper dem klara av utmaningen eller ha extra kul, och därför planerade de mindre, likt denna deltagare: “I did less preparation because I knew it was going to be longer that what I usually write, and I could not plot as much or I would be stuck on my writing.” Många andra i denna grupp förklarade att orsaken bakom den mindre mängden planering var p.g.a.
att de hade brist med tid innan NaNoWriMo 2019.
Tidsbristen återkom som en problematisk del av NaNoWriMo även kring frågan om känslor runt ens planering. Ca 41% beskrev sig själva som missnöjda med sin planering detta år och många av dessa klagade på att de inte kände att de hade tid att göra den planering de velat. Detta framstår som en nackdel med NaNoWriMos strikta schema: Det finns inget rum för anpassning. Om du inte börjar att skriva redan den 1 november kommer det vara svårt att komma ifatt om du inte är en väldigt erfaren författare. För de som exempelvis varit sjuka eller varit väldigt upptagna i oktober månad är det därför nästintill omöjligt att finna tid för att planera inför evenemanget. Lika många av svarsdeltagarna kände dock tvärtom och var nöjda med sin planering. Återigen anmärkte många att de var en “pantser” och de kände sig därför bekväma med en minimal mängd planering. Exempelvis skrev en person: ”I like not planning a lot; I’d rather just let the story flow the way it goes.” Medan en annan beskrev det såhär: ”I planned a good amount, for me. I usually just create a loose outline that allows for a
14
lot of details to be added later and changes to be made, if necessary.” De övriga 18% av deltagarna var neutrala till deras hur de hanterat förstadiet av deras NaNoWriMo projekt.
Majoriteten av deltagare som svarade i min undersökning beskrev sig själva ha ett minimalt förstadie, ofta p.g.a. ett medvetet val. Tidsaspekten är på många sätt den mest avgörande faktorn av NaNoWriMo som påverkar deltagarnas skrivprocess. Den strikta tidsperioden som man har till sitt förfogande att kunna jobba på sitt verk är något
“wrimos” konstant måste anpassa sig efter. Dessutom kan vi utröna från svarsdeltagarna att en stor del av “wrimos” inte tar del av förstadiet.
Skrivstadiet
Skrivstadiet är översättningen från tankar till ord som skapar det första utkastet och delen av skrivprocessen där det mesta skrivandet oftast sker. Skrivstadiet är det steg som synliggörs främst under NaNoWriMo, eftersom hela evenemanget har skrivstadiet i fokus, trots att Strömquist själv argumenterar för att formuleringen av första utkastet är den kortaste delen av processen för ett längre skrivprojekt.16
Majoriteten av individer skrev att den största skillnaden mellan deras faktiska skrivande under NaNoWriMo och annars är att de fokuserar på kvantitet istället för kvalitet.
Att inte behöva redigera längst vägen tyckte de flesta stoppade en från att fastna i sin egen perfektionism, vilket lät dem skriva mer och faktiskt avsluta sina projekt. En av
svarsdeltagarna i min undersökning skrev:
I do see a difference. In NaNoWriMo, I usually write with wild abandon
(especially during word wars), and make up crazier things than if I was writing less each day, and more carefully. I think that is usually a good thing, because it
encourages imagination. Thinking fast can bring my brain to reach for an idea and take hold, even if it’s kind of crazy.
16 Strömquist, Siv. Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. 8:1. uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB, 2019. s. 32
15
Många skrev även att de fann en större motivation att fortsätta arbeta med sina verk tills slutet, och att flera kommenterade även att de inte skrev mycket utöver NaNoWriMo. En annan av svarsdeltagarna skrev att hennes sätt att skriva har förändrats efter att ha medverkat i NaNoWriMo:
I go into the habit of writing daily using Timed Sprints. I used to think when I had only one hour it was useless to write. Now I understand I can fit a few short Timed Writing Sprints in for 500-600 words. Another hour’s effort might yield a total of 1k which is worthwhile for a daily output.
Att skriva i korta intensiva intervaller eller genom dagliga skrivutmaningar är ett populärt sätt för många “wrimos” att klara det dagliga målet av antal skrivna ord, och om man går in på NaNoWriMos forum kan man hitta mycket om detta. Den vanligaste av dessa är “minute word war”, vilket är när deltagare kan utmana varandra att under ett förbestämt antal minuter skriva så fort man kan och sedan jämföra sina ordantal. Den som skrivit flest ord vinner. Man kan även göra tvärtom, att man sätter ett ordmål där vinnaren är den som snabbast kommer upp till det bestämda antalet. Eftersom deltagarna kommer från hela världen startar man ett skrivintervall genom att endast skriva vad för sorts intervall man vill göra, hur lång tid intervallen ska pågå och startpunkten i minuter. Det kan exempelvis se ut såhär: “5 minute word war at :55”. Genom att endast nämna minuter kan deltagare skriva med vem som helst över världen, för då behöver man inte bli förvirrad över tidzoner. Jag tror att skriva i
intervaller har blivit ett populärt sätt att skriva under specifikt NaNoWriMo på grund av att många “wrimos” är personer med arbete, studier eller andra tidskrävande vardagliga sysslor.
Ett av de enklare sätten att få ihop ens dagliga ordmål är genom trick som kortare intervaller under pauser i deras vardag, istället för att hitta tid att sätta sig ner och skriva tre timmar varje dag. Dessutom blir det en social aspekt, eftersom man får skrivandet gjort samtidigt som man interagerar med andra i samma sits och får deras stöd.
Ca 57% av svarsdeltagarna kände sig nöjda med deras arbetsgång, hur de valt att fördela skrivandet och hur mycket de fått skrivet, under skrivstadiet NaNoWriMo 2019. Den mest återkommande och viktigaste aspekten bakom denna grupps glädje över sin process handlade främst om regelbundet dagligt skrivande och att man lyckades nå sitt dagliga ordmål majoriteten av dagar under månaden. Att skriva varje dag gav många ett större självförtroende i sina egna förmågor och en stolthet över att ha lyckats med en av de
viktigaste punkterna av NaNoWriMo: att skriva varje dag under 30 dagar. Ett par andra som
16
inte varit lika regelbundna med deras skrivande beskrev sig själva fortfarande som nöjda över att de skrivit någonting alls och att de behållit fokus på ett projekt under en längre tid. Denna
grupp var dock tydliga med att trots att de var nöjda, så fanns det fortfarande potential för att förbättras och att allt skrivande har sina stunder där det antingen går bättre eller sämre. I slutändan beskrev majoriteten av deltagarna NaNoWriMos skrivupplevelse som positiv, men blundade inte för problematiken med evenemanget. En deltagare sammanfattade mångas känslor:
It’s a rollercoaster. There are the really good days when you crank out material you’re proud of and the really bad days when you crank out material you hate. The days when you have a word count you love and the days when you have a word count you hate. There are days you’re cheering and days when you’re crying. But at the end of it all? You’ve got words that you didn’t have before, no matter how many you’ve got.
Endast ca 12% var missnöjda med deras skrivprocess. Det som folk ofta uttryckte missnöje över kring deras skrivande under NaNoWriMo 2019 var att de önskat att de kunde varit mer strikta med sig själva så de kunde skrivit mer regelbundet eller att de bara skrivit för sakens skull och nu i efterhand så var stora mängder av vad de skrivit inte användbart. Det intensiva tempot har varit en återkommande punkt genom hela arbete. Å ena sidan är den något många finner frigörande, då det intensiva ordmålet ger dem chansen att inte fasta i sin egen
perfektionism och bara skriva för skojs skull, men för andra är avsaknaden av möjligheten till redigering, under skrivandet, rent ut sagt skadligt för textens kvalitet och deras eget nöje kring deras verk. Många kan till och med känna att deras deltagande i hela evenemanget var i onödan, när slutprodukten enligt dem inte är användbar.
Efterstadiet
Efterstadiet är ett svårt stadie att undersöka eftersom det egentligen inte finns under evenemanget. Olikt förstadiet, där NaNoWriMo erbjöd verktyg i form av Preptober, finns det ingen del av NaNo som stödjer dess deltagare i efterstadiet. Trots att evenemanget försöker
17
övertyga sina deltagare om vikten av att bearbeta sina verk i efterhand, så är detta steg något som helt läggs i deltagarens egna händer att utföra. Möjligtvis kan det skilja sig här mellan för- och efterstadiet eftersom efterstadiet till en större del är en mer intim process. Trots att deltagarna av NaNoWriMo är olika personer med olika berättelser finns det ändå
gemensamma faktorer att arbeta med. Alla startar med samma förutsättningar. Varje roman behöver karaktärer, sammanhang och ett händelseförlopp. Därför kan man göra generella strukturer för att planera som kan passa för de flesta i detta steg. Efterstadiet kan dock vara svårare att dela upp i delar för de flesta att anpassa sig till. Man kommer ha olika stora mängder material, olika mängder bearbetningar att utföra, etc. Det är även många som den 1 december, trots att de klarat av NaNoWriMo, inte än är färdiga med sin roman och därför fortfarande är kvar i skrivstadiet. Det finns även många som, likt mig själv, inte heller klarade årets utmaning, och därför heller inte har tagit oss förbi skrivstadiet ännu. Utifrån allt detta gissar jag att anledningen till att det är en sådan skillnad mellan för- och efterstadiet är på grund av att det är svårare från evenemangets sida att kunna anpassa detta stadie för den stora massan och att de därför medvetet lagt denna process hos författarna själva.
I min diskussionstråd frågade jag hur svarsdeltagarna kände om sitt NaNoWriMo projekt i efterhand, när evenemanget väl var över. Kring denna fråga var svaren väldigt blandade. Det var väldigt få som var helt nöjda eller missnöjda, utan oftast beskrev sig de flesta känna lite av båda. 43% svar uppfattade jag ändå som uttryckligen nöjda med deras verk. Många av dessa individer uttryckte att kvaliteten på deras första utkast var hög, trots det kvantitativa fokuset hos NaNoWriMo, och verkade ha höga förväntningar på sin text när den väl hade bearbetats ytterligare. Det är tydligt att dessa personer är stolta, inte bara över sig själva, men även deras verk. Jag känner själv att jag passade in i denna kategori. Trots att jag inte klarade utmaningen detta år uppfattade jag en mycket högre kvalitet i mitt arbete detta år i jämförelse med tidigare NaNoWriMo-projekt, vilket förhoppningsvis innebär mindre bearbetning av arbetet under efterstadiet. Detta var en punkt som ofta dök upp i svaren och ofta verkade svarsdeltagarna basera vare sig arbetet var välskrivet eller ej beroende på hur mycket ytterligare arbete de skulle behöva lägga på det i efterhand. Personer som kände sig mer missnöjda över sitt arbete uttryckte oftast sin största missnöje över att de skulle behöva bearbeta sin text mycket mer än de ursprungligen hade hoppats på. Ett av svaren beskrev väl den genomgående åsikten hos svarsdeltagarna:
18
Mixed. I had expected that I would have a somewhat finished draft that would require minor editing. The reality is I have what people call a first draft that is more of an exploration of that[sic] the story is and a small part of a bigger process.
Av de som var missnöjda med sitt verk låg ofta mycket av kritiken i att de lagt för mycket fokus på kvantitet istället för kvalitet för att kunna hänga med i NaNoWriMos dagliga ordmål. Trots att de inte kände sig nöjda med det första utkastet så var
majoriteten positivt inställda till potentialen hos deras verk efter ytterligare arbete. En hel del skrev även att efter att ha deltagit i NaNoWriMo 2019 så hade de en bas att utgå från och att tack vare detta var det
enklare att bedöma hur den personen ville att sitt verk skulle se ut och vad de behövde göra i bearbetningen för att uppnå detta. En av användarna på NaNoWriMos sida skrev: “It’s messy and I’ll probably delete most, if not all, of it - but it made me realise what parts didn’t work in my story and what it lacked to make sense so I can get to correcting it and hopefully produce something better.”
92% skrev att de har planer på att bearbeta sina NaNoWriMo projekt och har därmed planer på att delta i vad Strömquists kallar för efterstadiet.
Deltagarna skrev främst om bearbetningsstadiet av efterstadiet. De flesta ville lägga mer tid på att skriva om vissa aspekter av sin text och renskriva arbetet.
Endast ett enstaka individer nämnde någon plan på att delta i övriga stadier såsom korrekturläsning och publicering. Fokuset på specifikt bearbetningsstadiet kan ha att göra med att NaNoWriMo är ett
evenemang som inriktar sig på såväl nya som erfarna författare, amatörer och professionella, så därför är det inte konstigt att många av deltagarna inte haft planer på att få sitt verk publicerat eller arbeta med det utförligt i den utsträckningen.
19
Jag skulle argumentera för att efterstadiet inte finns inom NaNoWriMos skrivprocess.
Trots att majoriteten av svarsdeltagarna hade planer på att bearbeta sitt verk så sker detta helt utanför NaNoWriMos ramar och NaNoWriMo erbjuder inga verktyg för efterstadiet,
motsvarande det de erbjuder för förstadiet. Det är inte bara efterstadiet som saknas i NaNoWriMos struktur. Återkommande genom alla frågor är NaNoWriMos tempo och hur den hindrar en från att redigera sin text medan man arbetar. Flowers and Hayes skriver att deras uppdelningar; planering, formulering och bearbetning, inte endast måste ske under hela skrivprocessen, men även som en komprimerad version vid konstruktionen av varje
individuell mening under skrivandet.17 Om man fastnar kan man först planera ut vad man vill få fram, översätta det från tanke till ord och slutligen redigera dessa ord tills man blir nöjd.
Utifrån svaren i min undersökning och min egen erfarenhet anser jag att tempot hos
NaNoWriMo tar bort denna aspekt av skrivandet för dess deltagare. De flesta beskriver sig själva inte ha möjligheten att redigera sina ord, därför har NaNoWriMos struktur inte bara tagit bort efterstadiet i sin helhet, men även bearbetningsfasen under skrivandet helt från dess deltagares skrivprocess.
Deltagande i NaNoWriMo 2019
En viktig aspekt av skrivandet när man undersöker National Novel Writing Month är inte endast processen men även deltagandet i själva evenemanget. Majoriteten av de som deltagit i NaNoWriMo 2019 upplevde sitt deltagande som positivt. Många uttryckte stolthet och glädje över att ha deltagit och utmanat sig själva, även de som inte klarat utmaningen, men också en lättnad över att evenemanget var över. Den största kritiken folk hade var första utkastets brist på kvalitet och den inverkan evenemanget hade på deras sociala liv under november månad.
Vid frågan om vad som var de viktigaste aspekterna av NaNoWriMo 2019 så var de mest återkommande punkterna gemenskapen NaNoWriMo skapar (community),
NaNoWriMos tydliga struktur som gör det lätt att sätta tydliga mål, motivationen och pressen att skriva som evenemanget skapar och slutligen evenemangets potential att skapa långsiktiga önskvärda vanor.
NaNoWriMos gemenskap var den aspekten som de flesta svarsdeltagarna tyckte var det bästa med evenemanget. En deltagare i min undersökning skrev: “I think my favorite
17 Flower, Linda. Hayes, John R. A Cognitive Process Theory of Writing. 1981.
https://www.researchgate.net/publication/239552089_A_Cognitive_Process_Theory_of_Writing (Hämtad 2020- 01-07) s. 375-376.
20
thing about NaNoWriMo is the beautiful community that has been born out of it. The
kindness and encouragement from others is unlike any other online space I frequent.” Denna individ var långt ifrån den enda som beskrev umgänget på NaNoWriMos forum som trevliga och stöttande, och många fann det mycket motiverande att kunna prata med andra skribenter som går igenom samma sak som de själva. En viktig aspekt av deltagarstyrd kultur är enligt Henry Jenkins att gemenskapen ger ett starkt stöd, deltagare emellan, för att både skapa men även dela sitt skapande. I sin text Confronting the Challenges of Participatory Culture:
Media Education for the 21st century beskriver han begreppet mer utförligt:
A participatory culture is a culture with relatively low barriers to artistic expression and civic engagement, strong support for creating and sharing one’s creations, and some type of informal mentorship whereby what is known by the most experienced is passed along to novices.A participatory culture is also one in which members believe their contributions matter, and feel some degree of social connection with one another (at the least they care what other people think about what they have created).18
Många av de punkter som Jenkins tar upp är samma aspekter av NaNoWriMos gemenskap som svarsdeltagarna i min undersökning identifierade som viktiga. Via internet kan man under NaNoWriMo enkelt få stöd från andra deltagare, genom att ha en plattform där man kan prata om sitt skapande, och även dela med sig av sina verk. Många nya skribenter söker hjälp från de mer erfarna och de flesta “wrimos” är oftast glada att få hjälpa till. Hjälpen och det starka stödet är definitivt motiverande faktorer för deltagare av NaNoWriMo. En
ytterligare motiverande faktor som många “wrimos” tog upp i min undersökning är att alla i denna stora gemenskap arbetar mot samma mål. Man kan känna en viss motivation inte bara från faktumet att man vet att andra kämpar med samma uppgift som en själv, men även att gemenskapen finns där för att pressa en att faktiskt nå sitt ordmål. En “wrimo” skrev att det bästa är: “The community, the fact that a lot of people are keeping me accountable and that I’m writing regularly.” Moira Burkes och Burr Settles undersökning från 2011 av
internetbaserade skrivutmaningen February Album Writing Month (FAWM)19 kom fram till att de deltagare som utnyttjade de sociala aspekterna av utmaningen, och deltog i
utmaningens gemenskap, hade högre chans att klara av utmaningen och producera fler sånger
18 Jenkins, Henry. Confronting the Challenges of Participatory Culture: Media Education for the 21st Century.
2009. https://www.macfound.org/media/article_pdfs/JENKINS_WHITE_PAPER.PDF (Hämtad 2020-01-18)
19 FAWN är en internet-baserad skrivutmaning där deltagare ska skriva 14 låtar under februari månad.
21
än de som inte deltog i gemenskapen.20 Med tanke på FAWM och NaNoWriMos likheter, och med tanke på svarsdeltagarnas resonemang kring gemenskapens vikt för deras
medverkan i NaNoWriMo 2019, kan vi anta att även “wrimos” som aktivt deltar i evenemangets gemenskap uppnår mer än de som inte gör det. Burkes och Settles
undersökning står emot den traditionella bilden av att skrivandet bäst görs självmant genom att tvärtom säga att majoriteten av individer istället skriver mer om de är del av en
skrivfokuserad gemenskap. Detta är en viktig aspekt av NaNoWriMos umgänge som en annan deltagare nämnde: “Writing is very isolating. The fact that there are other writers out there doing the same thing as me, is so amazing and, in my opinion, is one of the best things about Nano.” Bilden av skrivande ses ofta som ett ensamt hantverk, där författaren ofta måste stänga ut sig själv från resten av världen för att skriva, men genom NaNoWriMo kan
skrivandet gå från en ensam aktivitet till en social aktivitet. NaNoWriMo blir en samlingspunkt för skrivintresserade individer världen över att kunna kommunicera med varandra. Att alla arbetar mot samma mål under samma tidsperiod skapar ytterligare en koppling mellan dessa individer som gör att de kan relatera till varandra och bygga vänskapsband.
En aspekt som många medverkande skrivit om är att NaNoWriMo tar ifrån dem deras hämningar när det kommer till skrivandet. Att NaNoWriMo tillät dem skriva dåligt och inte skämmas över det. En av svarsdeltagarna sammanfattade en poäng som var återkommande i mångas svar:
I think NaNoWriMo forces you to get out of your own way; it doesn’t give you the time to be overly critical of your writing or to agonize over your characters and
plot. It gives you a shot of creative adrenaline, so to speak, and requires you to keep moving forward.
Strömquist kritiserar i sin bok Skrivprocessen att under vår skoltid är det alltid ens första utkast som man bedöms efter. Detta har, enligt Strömquist, varit en avgörande faktor för att skapa orimliga förväntningar hos de flesta individer idag att ens första utkast måste vara perfekt, vilket leder till att de flesta har en jobbig relation tills skrivandet och inte vågar utmana sig själva.21 NaNoWriMos intensiva tempo fungerar därför väl för att hämma denna
20 Burke, Moira. Settles, Burr. Plugged in to the Community: Social Motivators in Online Goal-Setting Groups.
Communities and Technologies 2011. 2011:1-10. https://www.iisi.de/communities-and-technologies-2011/
(Hämtad 2020-01-17)
21 Strömquist, Siv. Skrivprocessen. Lund: Studentlitteratur AB, 2007. s. 17.
22
perfektionism. Det kvantitativa fokuset av evenemanget gör att förväntningen att ens text kommer vara “dålig” är nästintill en självklarhet för de flesta, och att starta ett projekt med utgångspunkten att det inte måste vara perfekt gör att många behåller motivationen att fortsätta skriva längre. Detta är även något jag själv upplevde. Det var befriande att skriva utan förväntningar, ochunderNaNoWriMo lät jag mig för första gången någonsin skriva något som ett första utdrag, inte som en färdig text som någon utomstående skulle bedöma.
NaNos ramar fungerar även väl för att motivera människor att skriva. Det dagliga ordmålet på 1667 ord, som efter 30 dagar blir till slutmålet 50,000 ord, är lätta mål att förstå.
Många kommenterade på att NaNoWriMos tydliga mål gör det lätt att delta och faktumet att alla som deltar har samma mål fungerar som både stor motivation till att utmana en själv och som stöd när det känns tufft att skriva. Många såg också deltagande i NaNoWriMo som en gynnsam metod för att själv skapa en mer regelbunden vana att skriva varje dag, eftersom evenemanget tvingar dig att skriva dagligen under en hel månad för att klara ordmålet.
Det kan dock uppstå många problematiska aspekter om man väljer att medverka i utmaningen. Deltagare tog ofta upp att den kvantitativa naturen av NaNoWriMo gör att man oftast lägger mest fokus på att uppnå ordmålet på bekostnad av textens kvalitet. Ett par deltagare oroade sig för att evenemanget eventuellt kunde ha undermedvetet negativa effekter då deltagande kan leda individer till att börja prioritera kvantitet över kvalitet när de skriver, i värsta fall även utanför NaNoWriMos ramar. NaNoWriMos struktur prioriterar skrivandet över allt annat och för stora delar av “wrimos”, som är antingen studenter eller individer som arbetar, är det en svår balansgång. Evenemangets oflexibla natur gör att minsta oförutsägbara hinder i ens vardag, såsom exempelvis sjukdom, kan leda till att man hamnar efter i
skrivutmaningen. När man väl hamnat efter, i den planerade ordmängden, är det svårt att komma ifatt. Många uttryckte att evenemanget kunde vara både motiverande, men även en stor press och väldigt krävande, vilket kunde ha en negativ påverkan på deras psykiska välmående. En deltagare skrev: “[...] Cons - stress, mental health, isolation, forgetting about other oblogations[sic], putting off other things, general heath[sic] concerns.” Den personen var lång ifrån den enda som kände på detta sätt. Ytterligare en deltagare sammanfattade många individers tankar såhär: “[...] but there’s also a really big con in that it very easily lends to people beating themselves up pretty badly if they don’t finish or thing [sic] they’re not going to. I cry a LOT every time I think I’m not going to finish.” Utöver detta erkände flera deltagare att de medvetet undvikit övriga evenemang och sociala interaktioner under november månad för att klara det dagliga ordmålet och deras val att delta i utmaningen hade
23
en negativ påverkan på deras sociala liv under november månad, förutom med andra
“wrimos”.
En viktig del av NaNoWriMo är att genom att delta har du skrivit mer i november än du annars skulle gjort, och att man därför alltid tjänar på att delta även om man inte klarar utmaningen. Trots detta är vare sig man nått mållinjen, eller inte, en stor faktor till huruvida man är nöjd med sitt skrivande eller inte. Av de som var nöjda med sitt skrivande så hade majoriteten av dem klarat utmaningen. Faktumet att man klarat utmaningen var oftare viktigare än om orden man skrivit varit bra. De som inte klarat utmaningen, men ändå var nöjda med kvaliteten hos sina verk hittills, beskrev deras deltagande mer bitterljuvt jämfört med de som klarat utmaningen, men hade ett mindre kvalitativt första utkast. Detta är intressant eftersom det kan betyda att NaNoWriMo flyttar fokuset från själva skrivandet till utmaningen i sig. Utifrån svaren jag fått tycker jag mig utröna en underliggande tanke att “att klara utmaningen” är viktigare än att få färdigt ett så bra första utkast som möjligt.
Trots dessa problematiska aspekter var 93% av mina svarsdeltagare positivt inställda till att delta i
framtida NaNoWriMo evenemang, och majoriteten av dem visade stor entusiasm kring tanken på att medverka i skrivutmaningen igen framöver. Jag tror den
överväldigande positiva reaktionen till NaNoWriMo, trots evenemangets nackdelar, främst hör till dess tidslängd, en månad, och att evenemanget bara sker en gång varje år.
Evenemangets intensiva tempo gör det inte långsiktigt hållbart för de flesta, men utmaningen pågår inte länge nog för att nackdelarna ska väga tyngre än fördelarna, enligt de flesta deltagarna. Om NaNoWriMo utspelade sig under en längre tidsperiod eller oftare om året gissar jag dock att åsikterna om evenemanget skulle vara mer blandade.
Slutdiskussion och slutsats
Det Matt Del Fiaccos skrev i sin artikel stämmer bra: “Clearly, during the month of November, writing practices of these writers were shaped by the contest, and the idea of
24
writing changed with it.”22 Under detta arbete har jag gång på gång fått se exempel på hur NaNoWriMos struktur inte bara ändrar dess deltagares skrivprocess, men även dess syn på skrivande. I slutändan kom jag fram till att endast skrivstadiet är det steg av Strömquists modell som faktiskt sker under NaNoWriMo.
Förstadiet, eller Preptober som “wrimos” kallar det, kan ses som sitt eget evenemang som står utanför NaNoWriMos ramar. Jag ser det som ett eget evenemang eftersom
hundratusentals individer världen runt samlas på nätet under en bestämd tid varje år och arbetar tillsammans med hjälp av liknande mål, precis som NaNoWriMo. Skillnaden mellan de två är endast att Preptober fokuserar endast på planering istället för skrivande. Preptober är helt beroende av NaNoWriMo, eftersom evenemanget skapats p.g.a. NaNoWriMo men även p.g.a. att Preptober endast sker om NaNoWriMo sker. Dock är Preptober mer självständigt än NaNoWriMo, eftersom det till största delen organiseras och hanteras av deltagarna själv istället för av en organisation, men organisationen NaNoWriMo ger stöd och erbjuder verktyg för att delta. Detta betyder att trots att Preptober ligger utanför NaNoWriMos ramar, eftersom det inte sker under NaNoWriMos tidsperiod eller har samma uppgift och mål, så är den ändå stöttad av NaNoWriMo och därmed direkt kopplat till och godkänt av det
ursprungliga evenemanget. Utifrån min undersökning visar det sig att majoriteten av deltagarna endast medverkar i steget analys av förstadiet, då större delen av mina svarsdeltagare föredrar en mer minimalistisk planering innan de skriver och lämnar insamlings- och sorteringsarbetet tills dess att första utkastet är avklarat.
Trots att min undersökning visar att ett större antal individer medverkar i efterstadiet, än i förstadiet, argumenterar jag ändå för att efterstadiet är helt frånvarande från NaNoWriMo som evenemang. Det är varken en del av det faktiska evenemanget och inte heller sker detta steg som ett separat evenemang kopplat till NaNoWriMo i efterhand. Trots att majoriteten av deltagarna i NaNoWriMo medverkar i efterstadiet så gör de det ensamma, utan den struktur eller gemenskap man kan finna i både Preptober och NaNoWriMo. Jag ser därför förstadiet, eller Preptober, som mer närvarande i koppling till NaNoWriMo än efterstadiet, trots att båda faller utanför evenemangets omfattning. Även under efterstadiet var det främst bara det första steget, bearbetning, som majoriteten av deltagarna medverkade i, vilket jag tror främst är p.g.a. att majoriteten av deltagarna är amatörskribenter och därför varken behöver
korrekturläsa eller publicera sina verk.
22 Del Fiacco, Matt. CHATting About NaNoWriMo. 2016 http://isuwriting.com/wp- content/uploads/2015/12/Del-Fiacco-Matt-GWRJ6.2.pdf (Hämtad 2019-12-28) s. 8.
25
De mest avgörande faktorerna, som bidrar till denna skrivprocess är tidsaspekten och den sociala faktorn. Tidsaspekten fungerar som evenemangets ramar. Det är
tidsbegränsningen som strukturerar upp hela evenemanget och alla delar av skrivandet måste konstant anpassa sig till detta om man väljer att delta. Jag anser även tidsaspekten vara den mest bidragande rollen i deltagarnas syn på skrivande. Under NaNo är bilden av kvantitativt skrivande som mer viktigt än kvalitativt skrivande normen, något som är ovanligt generellt sett i litteraturvärlden. Det är just tidsbegränsningen, i kombination med tävlingsmomentet, som gör att antalet ord värdesätts mest av allt i skrivandet. Att man gör skrivandet till en utmaning, en tävling mot sig själv, men även mot andra, gör att det viktiga är att klara ordmålet. Evenemanget säger inget om vad du kan skriva, hur du bör skriva eller vad man behöver göra med sin text i efterhand. Tekniskt sett skulle man kunna skriva samma mening om och om igen tills man når 50,000 ord och ändå klara av NaNoWriMo, dock utan att få priset av ett första utkast på en roman. Jag tror denna aspekt av att innehållet av texten inte spelar någon roll, att man inte ens behöver berätta för övriga deltagare vad man skriver om, utan att det är antalet ord som räknas och kommer synas för resterande deltagare som gör att det kvantitativa får centrum. Dessutom är det just det kvantitativa som för många blir
utmaningen med NaNo. Det är spännande att utmana sig själv och se hur mycket man kan skriva under en månad, och hur det jämför sig mot resten av världen. Och det är också något som inte riktigt går att göra någon annan tid om året heller. Resten av året har deltagare möjlighet att skriva i sin egen takt och med sina egna värderingar utan någon som säger hur de bör göra. De kanske har ett par vänner som de kan jämföra sig med, men generellt sett blir skrivandet rätt självständigt. Under NaNoWriMo blir dock det sociala väldigt centralt. Det är den tid på året där du kan tävla med resten av världen om hur många ord som du kan skriva, och det bidrar till det kvantitativa tankesättet. Evenemangets utmanings- och tävlingsmoment skapar onekligen, i kombination med den strikta tidsbegränsningen, ett fokus på kvantitet inom skrivandet som är svår att hitta någon annanstans än NaNoWriMo.
Den sociala faktorn är inte bara grunden för tävlingsmomentet i NaNoWriMo men även grunden för många av de nya sätt att skriva på som utvecklats i samband med Nano, exempelvis “minute wars”, som är en huvudbeståndsdel av NaNoWriMo skrivprocess. Utan den sociala faktorn hade dessa aldrig skapats eller använts för NaNoWriMo, och deltagarnas skrivande hade sett markant annorlunda ut. Jag argumenterar även för att gemenskapen är en viktig faktor för “wrimos” att klara utmaningen eller producera så mycket skrivande att de blir nöjda. Dessutom är gemenskapen en av de aspekter som deltagarna själv uppskattar mest
26
och den är därför avgörande för evenemangets deltagarantal och därmed NaNoWriMos livslängd.
Sammanfattning
I detta arbete har jag undersökt National Novel Writing Month 2019s deltagares skrivprocess utifrån Siv Strömquists modell, med hjälp av observationer och en enkät på NaNoWriMos egna forum. Min slutsats är att NaNoWriMos omfattning skapar en specifik skrivprocess för de inblandade som skiljer sig från Strömquists beskrivning av den generella skrivprocessen. Endast skrivstadiet, skedet där tankar översätts till fysiska ord, är den del av Strömquists skrivprocess som sker under NaNoWriMo. De mest bidragande faktorerna till skillnaden mellan Strömquists och NaNoWriMos skrivprocess anser jag vara evenemangets tidsaspekt, eftersom alla delar av skrivandet konstant måste anpassa sig till NaNoWriMos tidsbegränsning, och den sociala faktorn, eftersom det till stora delen är det mest avgörande faktorn till hur skrivandet genomförs under evenemanget. Majoriteten av deltagare uppfattade att medverkan i NaNoWriMo motiverade de att skriva mer än de brukar göra och hjälpte de skriva mer fritt. Majoriteten av deltagare var i efterhand nöjda med både deras deltagande i evenemanget och deras projekt.
