Gudhems äldsta kyrka : några iakttagelser Lundberg, Erik
Fornvännen 31, 115-122
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1936_115
Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
GUDHEMS ÄLDSTA KYRKA NÅGRA IAKTTAGELSER
Vid de konserveringsarbeten, som under de sista åren utförts vid Gud- hems klosterruin ha en del iakttagelser kunnat göras i fråga om den äldsta kyrkans byggnadssystem. Intendenten Stig Roth, som leder arbetena i klostret, och författaren till dessa rader ha vid diskussioner på platsen trott sig kunna bestämt fastslå bl. a. att långhuset äldst haft emporier i arkadmurarna, vilka emporier emellertid icke kunna ha fungerat såsom sådana i egentlig mening, utan endast — liksom förhållandet är bl. a. i kyrkan i Vignory samt domen i Modena — utgjort en dekorativ anordning.
Fig. 2 söker schematiskt åskådliggöra dotta ursprungliga system. Längst i väster har såsom synes arkadbågen varit odelad, d. v. s. gått upp i emporiets fulla höjd. Detta sammanhänger tydligen därmed att en verklig orapor eller läktare varit anbragt invid västgaveln samt att densamma haft sina tillhörande trappor förlagda till detta partis sidoskeppsdelar.
Långmurarnas eraporieöppningar äro ännu bevarade till vissa delar.
Alla doras bottnar samt varannan pelare i såväl emporiet som nedre ar- kaden ha emellertid avlägsnats vid den senmedeltida förändring, vars förnämsta resultat do nuvarande stora och vida arkadbågarna utgöra. En närmare granskning av murverket visar att vid åtminstone on av de kvar- stående äldre arkadpelarna ett stycke av valvanfanget lill härvarande arkad- bågo finnes kvar, ingående i den större, yngre bågens anfang. Dessutom visar murverket vissa egendomligheter, vilka bestyrka att anordningen med arkadbågar och emporiebågar över varandra verkligen existerat. De kvarstående nedre pelarna, a r k a d p e l a r n a , äro liksom yttermurarna uppförda i skift av omväxlande tunn, obearbetad eller tuktad kalkstensflis samt runda markstenar. Murverket 1 emporie b å g a r n a s zon är där- emot helt av tuktad flis mödan tillhörande p e l a r e visar samma »ran- diga» skiftväxling som nedre pelarna och yttermurarna. Murpartierna mellan vad som här kallats arkadpelaro och emporiepelare visa jämna tlisskift, alldeles som emporiebågzonon. Även detta visar, att denna sist- nämnda zon varit utbildad ej såsom genomgående raursträckning utan med valv — d. v. s. låga arkadbågar.
Såväl arkad som eraporium, framför allt det senare, ha mycket små
böjdmått. Några spår av bjälklag, skiljande dessa bada partier, finnas
ej, utan synes det som redan nämnts troligt, att sidoskoppen stått öppna
ända upp utan delning. Beviset härför lämnar bågöppningen mellan tvär-
116
S M Ä R R E M E D D E L A N I) E NFig. 1.
Gudhems kyrka. Norra långliiisarkaden med rester av äldre arkadanordning och emjioriiim.
skepp och sidoskepp (anfang bevarat å sydsidan i södra sidoskeppet), vilken icke har varit proportionerad såsom långhusets arkadbågar, utan är högre än dessa och ej kunnat ha emporiobågo ovanför. Ett eventuellt bjälklag i sidoskoppet skulle skära över bågen på ett alldeles orimligt sätt.
Genom sin teknik bör denna äldsta Gudhems-basilika hemma bland den grupp av kyrkor, som kan hänföras till 1100-talets förra hälft och vars kännetecken är just murverk av tuktad sten i smått format. Till gruppen hör bl. a, Forsby kyrka i Västergötland, genom inskrift daterad till 1135.
I sin rika utbildning med treskeppig! långhus, tvärhus och kor överens-
stämmer Gudhem närmast mod den äldsta d o m k y r k a n i L i n k ö -
p i n g (jfr S. C u r ra a n s kapitel i A x e l L. R o m cl a b 1 s Linköpings
domkyrka 1232—1498, Götoborg 1932), samt V r e t a K l o s t o r s ä l d -
s t a k y r k a (jfr anf. arb., Vreta Klostors-bandet i Sveriges Kyrkor, 1935,
samt lörf:s Östergötlands romanska landskyrkor i Meddelanden fr. Öster-
götlands Fomminnes- och Museiförening 1927). Av den förra är visser-
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 117
Fig, 2.
Gudhems äldsta kyrka. Försök till perspektivisk rekonstruktion.
ligen endast grunden bevarad och uppbyggnaden således icke känd, mon i Vreta kan uppbyggnaden med visshet rekonstrueras. Något em- porium synes dock oj här ha funnits, därtill äro sidoskeppen väl låga
(fig. 3).
Även en annan olikhet förefinnes mellan de båda östgötska kyrkorna och Gudhem. Do förra ha nämligen bäggo varit försedda mod absider, ej som i Gudhem endast å tvärarmarna, utan ävon å högkoret, varest ju Gudhem visar rak, slät gavel. Denna skillnad torde dock icko behöva tillmätas alltför stor betydelse, ty i Västergötland har man under hela 1100-talet vacklat mellan absidial koravslutning och rak korgavel (jfr E r n s t F i s c h e r , Västergötlands kyrkliga konst under medeltiden, Uppsala 1920), och har jämsides använt än den ena än den andra metoden. Dot är sålunda fullt naturligt att dot västgötska exemplaret i denna arkitektur- grupp — om man här får tala om en dylik — visar avvikelse på denna punkt (jfr härom förf:s Den äldsta stcnkatcdralen i Skara, Rig 1936).
Sambandet med just Vreta är av allt att döma ganska intimt. Planmåtten
visa nämligen vissa påtagliga överensstämmelser. Sålunda är å ömse håll
tvärskeppets bredd något mindre än bredden i långhusets mittskepp, varför
118 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
»korskvadraten» får rektangulär form. Båda tvärarmarna äro tämligen regel- bundet kvadratiska lill planen. Längdmåtten svara således här mot tvärhus- bredden. I Vreta har den äldsta kyrkan tillbyggts mod ett stort västligt tornparti,
Fig.
t.Vreta kyrka.
F.g.
2.Fig. 3.
Rekonstruktion av den äldsta anläggningen.
vilket synes ha anordnats i anslutning till ett podium eller emporium invid
västgaveln. Detta tornparti saknas i Gudhem, som emellertid i stället redan
från början haft ett större, verkligt emporium längst i väster. Om man räk-
nar bort detla emporieparti visar planens relationsmått stora överensstäm-
melser med motsvarande relationer i Vreta. Sålunda utgör t. ex. långhus-
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 119 bredden i båda fallen omkring hälften av långhuslängdcn (räknad från väst- ligaste pelarens mitt i Gudhem), dock så att måttet i Vreta är knappt, i Gudhem drygt. I vardera pianon visa övriga mått i huvudsak samma i n-
_ i Å l H t U t j i * Miw
Fig. 4.
Lunds domkyrka. Efter Rydbeck. Södra tvärkryssmuren enligt äldre uppmätning.
m
f
Q
r^\ 1 r
m
^ / ^ \
n
Fig. 5.
Lunds domkyrka. Försök att med ledning av fig. 4 rekonstruera södra tvärskepjismurens ursprungliga
system.
h ö r d e s relationer som i den andra. De exakta måtten äro däremot något större i Gudhem än i Vreta. Pelarantalet är dessutom större i Gudhems arkad (3 om man räknar bort den västliga såsom tillhörande emporiet i väster) än i Vretas (2). Delta sammanhänger därmed att långhusets längd är proportionsvis större i Gudhem. Här föreligger sålunda en bestämd olik- het. Det i Vretaplanen onormalt utbildade bar korrigerats i Gudhem.
Jag har tidigare sökt visa (Fornvännen 1929), att Vreta-kyrkan utgjort
120 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
en förminskad efterbildning av Knut don heliges domkyrka i Lund och Sigurd Curman har påpekat, att den äldsta Linköpingsdomen i sin tur utgör en något förstorad variant av Vrela (Curman, anf. arb.). Kan nu även Gudhem tänkas stå i direkt förhållande till någon av dessa tre?
Ja, i själva verket utgöra just emporierna on förbindelselänk med Lund. I Knut den heliges domkyrka torde nämligen ba funnits emporier, såsom fram- går av fynd gjorda under restaureringsarbeten under förra århundradet
( O t t o R y d b e c k , Lunds domkyrkas byggnadshistoria, Lund 1923).
A A
r~\
Lunds domkyrka,
Fig. 6.
Försök til! rekonstruktion av det äldsta långhussystemet.
A en uppmätning från år 1834 av domkyrkans västra, inre tvärskepps- mur (Rydbeck, tig. 102, här fig. 4) äro inprickade tvenne rundbågar, belägna ett stycke ovanför de stora rundbågiga öppningarna mellan tvä rims och sidoskepp. Dessa sistnämnda öppningar tillhöra 1 1 0 0 - t a l s k y r k a n s ursprungliga delar. Rydbeck har framkastat (anf. arb., sid. 292), att de å ritningen inprickade murbågarna skulle kunna vara rester av ett em- porium, som tillhört den äldsta dorakyrkan, Knut den heliges dom, vars murar av allt att döma ingå i 1100-talsbyggnadens murar (i långhusets öst- liga delar samt i tvärhus och kor). Av cn annan äldre avbildning att döma (Rydbeck, anf. arb., fig. 23) ha emporiebågarna i fråga legat dolda under ett ytskikt av kvaderstensbeklädnad, tydligen just tillhörande 1100-talsom- byggnaden. Har ett dylikt emporium funnits i den äldsta anläggningen, måste dock nödvändigtvis de omtalade öppningarna mellan tvärhus och sidoskepp äldst ha haft andra mått, d. v. s. varit betydligt lägre än nu.
Därjämte bör öjipningarnas bredd ha överensstämt med emporieöppningar-
nas. Genomför man en dylik rekonstruktion av västra tvärskeppsväggen
med Iakttagande av de ungefärliga, relativa proportionerna från Gudhems-
emporiot får man den indelning, som fig. 5 anger. Kryptan är å teck-
S .11 .1 li II B M B D O E I . A N I ) /•; .V 121
Fig. 7.
Viborg domkyrka. Efter Danske Mindesmarker. Långhusets valv yngre än systemet i övrigt. Ursprungligen trätak.
ningen borttagen, då den ju hör till etl yngre skedo. Genomför man det sälunda erhållna systemet å domkyrkans långhusmurar erhålles indelningen, fig. 6. Arkadens bågar äro här lägre än do nuvarande. Likheten ined Gud- hemsbasilikan är ovedersäglig.
En viss kontroll av sannolikheten fiir Lundarekonstruktionen torde jäm- förelsen med Ribe och Viborg domkyrkor i Danmark kunna erbjuda. Ribe (grundlagd 1134) har ursprungligen varit planorad i ett system likartat det vår rekonstruktion ulvisar. 1 utförandet har en något yngre tid delvis satt sina spår. Viborg varierar något senare (från omkring 1140) samma system.
Man har visat, att Ribe i ursprungligen avsedd gestalt står ytterst nära S. Ursula i Köln, så nära att ett direkt samband måste föreligga (Beckett, Danmarks Kunst, I, Kbnbvn 1924, sid. 72). Det är emellertid ocksä värt att beakta att domen i Bremen, i den form densamma visade under 1000-talets senare del samt även efter ombyggnaden omkring år 1100, haft snarlika former. Åtskilligt återstår av denna byggnad om än i senmedeltida retusche- ring och i hårt restaurerat skick. Bremen var ju länge Nordens ärkestifts- stad och dess dorakyrka bör ha spelat en roll såsom förebild häruppe.
Dot vore ju då ganska rimligt att det byggnadssystem som tagos till ut-
122 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
gångspunkt i Ribe under 1100-talets förra hälft och i Viborg vid samma sekels mitt, och som tillämpats i det äldre ärkestiftefs domkyrka, Bremen, under 1000-talet, redan under detta århundrade (1080-talet) varit utslags- givande i Lund.
Man skulle sålunda i Gudhem ha sökt ansluta sig ännu närmare till urförebilden Lund beträffande uppbyggnadssystemet, än man gjort i Vreta, ehuru man beträffande planen var mera frigjord. Sannolikt är Vreta att betrakta som den äldre, mindre djärva tillämpningen av förebildens mönster.
Vreta och Gudhem böra dateras till en tid som ligger före den då 1100-tals- ombyggnaden av Lundadömen tages i arbete, eller åtminstone innan denna ombyggnad börjat taga form i större utsträckning. Curman daterar ocksä Vreta till omkring 1100. Gudhem bör vara ungefär samtidig.
Erik Lundberg
BIRKASPÖRSMÄL I. Namnet Kyrkvreten.
K y r k v r e t e n som namn på en liten vid södra ändan av Birkas gamla stadsmur belägen vret
1har jag i ett tidigare arbete
2trott vara ett minne av en kyrka, som legat där på Birkas tid. Nyligen på platsen gjorda gräv- ningar hava ej bragt i dagen någon bekräftelse på denna förklaring av namnet, varför jag icke längre tror den vara den rätta. Enligt en annan förklaring
3skulle namnet ha uppkommit på grund av att vreten skulle ha hört till ett jordområde, som Uppsala domkyrka en tid ägt på ön. Den rätta förklaringen torde emellertid vara den, som i somras gavs mig av en Björkö- bo på min förfrågan, huru man å ön tänkte sig namnet ha uppkommit.
Svaret blev, att K y r k v r e t e n nog hade sitt namn efter en väg, som kal- lades K y r k v ä g e n och som just vid Kyrkvreten tog av från stora by- vägen; K y r k v ä g e n hade detta namn därav, att den var den väg, som användes av öborna, då de skulle bege sig till sockenkyrkan å Adelsö; de gingo då denna väg till Kugghamn, varifrån de med båt fortsatte till Adelsö.
K y r k v r e t e n är således säkerligen en förkortning för K y r k v ä g s- v r e t e n , jfr t. ex. l ä r k s v a m p för l ä r k t r ä d s s v a m p , t r e t t o n - a f t o n för t r e t t o n d a g s a f t o B.* Jfr också R i d d a r f j ä r d e n , namn på fjärden vid R i d d a r h o l m e n i Stockholm, vilket tydligen är en förkortning för R i d d a r h o l m s f j ä r d e n .
1
So k a r t a n , sid. 123.
* E. W a d s t e i n , Norden och Västeuropa i gammal tid, Stockholm 1925, sid. 81.
3
