Pris 30 kr

MAJ 4 • 2014

Pris 30 kr Återanvändning av kasserade plåtmynt

Finanshistoria på 1700-talet i ljuset av en tung kvittens Gubben med kubben –

medaljen över Charles Felix Lindberg

Innehåll SNT 4 • 2014

artiklarochnotiser sid.

Gubben med kubben – ett huvudsakligt misstag ……… 76-80

Märta Helena Reenstiernas mynt- och medaljsamling ……… 80

Två medaljer med kubb ……… 80

SNF för 50 år sedan ……… 81

Finanshistoria på 1700-talet i ljuset av en tung kvittens ……… 82-83 Återanvändning av kasserade plåtmynt ……… 86-87 Svenska mynt från Eric P. Newmans samling ……… 87

Två tyska myntmässor ……… 90-91 Kovan kommer, kovan går ... ……… 91

Malmbrytningspolletter i Bispberg ……… 92

Med Harry Glück i baksätet ……… 93

fastarubriker Nytt om böcker. Medicinhistoriska medaljer ……… 88-89 Kongress. Internationell kongress (9) ……… 89

Läsekretsen. Okänd variant av Johan III:s halvöre? ……… 89

Personalia. Ny medaljvårdare ……… 89

Auktioner & Mässor ……… 89

Lokala numismatiska föreningar och myntklubbar i SNF ……… 91

omslag

En halvdaler sm präglad för Fredrik I i Avesta 1730 som bär spår av gamla stämplar upptill och på dess högra sidas framsida. De äldre stämplarna härrör från en tvådalersplåt präglad samma år. Mer om myntverkets återanvändning av kasserade plåtmynt kan du läsa om på sidorna 86-87.

foto: bengthemmingsson & rogerjonsson.

SVENSK NUMISMATISK TIDSKRIFT

presenteras även på Svenska Numismatiska Föreningens och Kungl. Myntkabinettets hemsidor:

www.numismatik.se – www.myntkabinettet.se

Den tryckta tidskriften kommer ut första veckan i februari – maj, september – december.

På hemsidorna kan man sedan ta del av SNT i lågupplöst pdf-format.

SNT har låga annonspriser även 2014

Annonser på årsbasis får dessutom 20 % rabatt!

Behöver du professionell formgivare till din annons?

Kontakta: annons@numismatik.se

Annonsstopp senast den 1:a i månaden före utgivning

Radannonser: enskilda SNF-medlemmar erbjuds gratis annons med högst tre rader att köpa, sälja eller byta samlarobjekt

Annonser som inte är förenliga med SNF:s, FIDEM:s och AINP:s etik avböjs

Helsida 151 x 214 mm

2 000 kr 2:a och 3:e omslagssidan

2 500 kr 4:e omslagssidan

5 000 kr 1/2 sida

151 x 105 1 200 krmm 1/4 sida

72 x 105 600 krmm 1/6 sida

47 x 105 400 krmm 1/8 sida

72 x 50 350 krmm 1/12 sida

47 x 50 250 krmm

svenskanumismatiskaföreningen

Adress: Banérgatan 17 n b, Stockholm. T-bana Karlaplan; buss 4, 44 Kansli: måndagar kl. 10 – 12, 13 – 16

Stängt: midsommar – 1 september; jul- och nyårshelgerna www.numismatik.se

kungl. myntkabinettet

Adress: Slottsbacken 6, Stockholm. T-bana Gamla stan; buss 2, 43, 55, 59, 76 Utställningar: måndag – söndag kl. 10 – 16

Numismatiska boksamlingen: torsdagar kl. 13 – 16 www.myntkabinettet.se

tumbabruksmuseum

Adress: Sven Palmes väg 2, Tumba. Pendeltåg Tumba; buss 725 Utställningar: sept. – april, lörd. – sönd.; maj – aug. tisd. – sönd. kl. 11 – 16 www.tumbabruksmuseum.se

ges ut av

SVENSKA NUMISMATISKA

FÖRENINGEN

i samarbete med

KUNGL.

MYNTKABINETTET

kansliochredaktion Banérgatan 17 n b

115 22 Stockholm Tel. 08 – 667 55 98

Måndagar kl. 10 – 12 och 13 – 16

Fax 08 – 667 07 71 info@numismatik.se

Plusgiro 15 00 07 – 3 Bankgiro 219 – 0502 Svenska Handelsbanken

chefredaktöroch ansvarigutgivare Monica Golabiewski Lannby

monica@numismatik.se

prenumeration 200 kr / år (8 nr) Medlemmar erhåller tidningen

automatiskt Kom ihåg att meddela adressändring!

SNT trycks med bidrag från Gunnar Ekströms stiftelse för

numismatisk forskning samt Sven Svenssons stiftelse för

numismatik.

Redaktionen ansvar inte för ej beställt material.

Texter och bilder i SNT lagras elektroniskt och

publiceras som pdf på SNF:s och KMK:s hemsidor.

Den som sänder material till SNT med- ger elektronisk lagring / publicering.

tryck Kaigan ISSN 0283-071X

MAJ

3-4 SNF:s årsmöte i Lund

I samband med årsmötet hålls också en mindre auktion. Se hela programmet på sidan 43 i SNT 2014:2. En stadgeändring

kommer att föreslås, se sidan 67 i i

SNT 2014:3.

28 föreningskväll Plats Banérgatan 17

18.00 Föredrag av Theodor Hassel: Myntningen i det gamla Göteborg 1609-1611.

Efter en allmän historisk inledning om staden berättar Hassel om myntförordningarna och vilka valörer som sedan blev präglade. Det finns väldigt många varianter av 1-ören och ett antal beskrivs på ett övergripande sätt. Föreningen bjuder på enklare förtäring.

Höstens mötesprogram kommer att publiceras i septembernumret. Gå gärna in på hemsidan – www.numismatik.se – för aktuell föreningsinformation.

sntfinnspåfacebook

Föreningens aktiviteter

Kungl. Myntkabinettets verksamhet

KUNGL. MYNTKABINETTET

Museet har öppnat en ny utställningsdel i före detta Rikets finanser. Den bygger på en för museer annorlunda utställningsidé – Entreprenörskapande. Ingenting är enkelt men allt är möjligt.

Årets sommarutställning handlar om sparbössor, nya och gamla, och vänder sig till såväl barn som vuxna.

kmkfinnspåfacebookochtwitter

TUMBA BRUKSMUSEUM

Den 24 maj öppnar en ny utställning som kommer att handla om byteshandel. Se vidare på hemsidan senare i vår.

VÅREN 2014

Föreningskväll 28/5

Ivar Johnsson var en av våra bättre skulptörer men utförde också cirka 35 medaljer. Han föddes i Vittskövle i Skåne och var verksam i Stockholm.

Ivar har två personer i Göteborg att tacka för att han slog igenom som konstnär; Charles Felix Lindberg, vars donation bekostade Ivars första mo- numentala verk, och Axel Romdahl, som hade ett avgörande inflytande på konstlivet i Göteborg under många år.

Charles Felix Lindbergs kubb, som blivit en slags logotyp för honom, var ett misstag från början!

C

Lindberg var trots sin affärsverk- samhet tydligen en rätt tillbakadra- gen person. När han avled 5 augusti 1909 anmäldes detta i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning dagen efter i en kort notis utan omdömen om hans person. ³ Den 10 augusti, då Lindbergs testamente skulle öppnas, konstaterar tidningen att ”efter hvad det förljudes lär en större donation

komma att tillfalla Göteborgs stad”.

Dagen efter, 11 augusti, kommen- teras detta på ledarplats och donatorn harangeras för vidsynthet och för att ha utfört en handling vars kulturella betydelse inte kunde överskattas. På annan plats redovisas innehållet i tes- tamentet och man konstaterar att det är den största donation som staden någonsin fått. Slutligen tas frågan upp igen 27 augusti, där ett foto av Lindberg är reproducerat, något som på den tiden var sällsynt i tidningen.

Fotot av Lindberg är utan kubb!

Förutom upprustning av ett antal stadsmiljöer har fonden bidragit med pengar till några av stadens mest be- kanta statyer och fontäner. År 1912 gavs pengar som gjorde det möjligt att utföra en bronskopia av Johan Pe- ter Molins Bältespännare i Bältespän- narparken. Och under ett antal år an- slogs medel till Carl Milles fontän och skulptur Poseidon på Götaplatsen, sammanlagt cirka 200 000 kronor under åren 1921-1930. År 1924 gavs pengar till den stora Järntorgsbrun- nen utförd av Tore Strindberg.

Så kom medaljen till stånd Det var naturligt att kommittén för donationsfonden tog initiativ till att slå en medalj över donatorn, dels för att hedra honom men också för att ha en god medalj som pris vid olika täv- lingar som initierades av densamma.

Många gånger är tillkomsthistorien för en medalj spännande och i det här fallet utgör denna inget undantag. ⁴

Diskussionerna om en medalj fö- refaller ha startat under våren eller sommaren 1926. Den 5 augusti gick en förfrågan om offert till hovjuvele- rare W. A. Bolin, C. C. Sporrong & Co samt Herman Bergmans Konstgjuteri.

Parallellt hade kommittén vänt sig till skulptören Ivar Johnsson med förfrå- gan om att tillverka en modell som sedan kunde graveras. Varför man vände sig till honom är inte klarlagt, men han hade utfört en fontänskulp- tur, Flickan med sjötrollen, som be- kostades av kommittén och place- rades på Floras kulle i Kungsparken 1918. Detta var Ivar Johnssons första större beställning.

Johnsson medverkade också vid en utställning i samband med Göte- borgsjubileet 1923 och sålde i det sammanhanget Afrodite och den dö- ende Adonis till Göteborgs Konstmu- seum. Dessutom hade han redan 1923 påbörjat skisser till Kvinna vid havet, eller Sjömanshustru som den vanligen kallas. ⁵ Han var alltså välkänd i Gö- teborg. Kommittén tänkte sig att ha kontakter med såväl konstnären som den tilltänkte modellören, något som senare skulle visa sig ge anledning till missförstånd. Man råkade i viss mån i samma dilemma som många andra som försökt sig på att samordna hant- verkare!

Herman Bergmans Konstgjuteri svarade korrekt att firman bara syss- lade med att gjuta medaljer och ef- tersom medaljen var tänkt att fram- ställas i viss mängd vore det bättre att anlita en firma som kunde prägla den.

Man rekommenderade Sporrong.

Tydligen hade kommittén haft någon tidigare kontakt med Sporrong efter- som det finns bevarat en brevväxling mellan kommittén och Sporrong re- dan under juli 1926. Frågan till Spor- rong gällde då en ”jeton” med bilden av donatorn och med något utrymme för att kunna gravera in ett nytt årtal för respektive tävling. ⁶ Sporrong fö- reslog då att man skulle prägla en pla-

Gubben med kubben — ett huvudsakligt misstag

Av Bo Gustavsson

kett med måtten 40 x 56 mm med ett åtsidesporträtt av Lindberg, medan frånsidan kunde reserveras för gravyr och för övrigt bestå av en lagerkrans, enligt brevet ”en av våra lagerkransar, som vi ha färdiga”. Detta var uppen- barligen en lågprisvariant: Sporrong ville ha 700 kronor för det första ex- emplaret och därefter 3 kronor för plaketten i brons, 11:50 för en i oxi- derat silver och 14:50 för en i förgyllt silver. För gravering skulle tillkomma 7 öre per bokstav eller siffra. I ”start- avgiften” ingick väl konstnärsarvodet.

Sporrong hade också på förslag en konstnär, Herman Nilsson, mer känd som Herman Eugen Örnsäter. Det förefaller som att Sporrong försökte lansera honom som medaljkonstnär i det sammanhanget. Han utförde medaljer för Sporrong åtminstone från 1926 men hade tidigare gjort porträttskulpturer. I ett brev från Henning Beyer för kommitténs räk- ning till Sporrong 23 juli 1926 hade denne antytt att donationsfondens konstnärliga ändamål ju krävde att den utfördes av en erkänd konstnär.

Och det ledde till att Sporrong i sitt svar argumenterade för att Nilsson / Örnsäter minsann var en ”känd konstnär”. ⁷

Kommittén beslöt så småningom att anlita hovjuveleraren W. A. Bolin för att utföra medaljen. En viss förkla- ring till valet kan sökas i att sekretera- ren i kommittén, Henning Beyer, up-

penbarligen kände firman väl. W. A.

Bolin nämner sig i ett brev till Beyer som ”eder fars gamla vän”. ⁸

Under resans gång hamnade man i två förvecklingar. För det första hade Bolin antagit att man skulle få en modell levererad från Ivar Johns- son i gjutmetall så man bara hade att reducera den och prägla medaljer.

I själva verket fick man en modell i gips. För det andra uppstod missför- stånd om medaljens storlek då kom- mittén omväxlande ville ha den i 45 mm och omväxlande i samma storlek som Milles medalj till Göteborgsut- ställningen 1923. Den senare var på 56 mm. Kommunikationen funge- rade inte perfekt. Bolin antog att den skulle vara på 56 mm och så fick det bli. Kommittén tog på sig den kostna- den men ville inte ersätta Bolin för att av gipsmodellen göra en modell i me- tall. Priset till Bolin stannade därför på 360 kronor för stansarna och 2:70 för en medalj i brons och 17 kronor för silvermedaljen.

Under tiden hade kommittén kom- mit överens med Ivar Johnsson om att betala 1 000 kronor för hans modell.

Han fick instruktionen att åtsidan skulle upptas av donatorns porträtt efter bilagda fotografier och namnet jämte födelse- och dödsår. På från- sidan skulle enligt en skiss av Axel Romdahl återges stadens ”karak- tärsbyggnader” från donatorns tid:

från vänster räknat Skansen Kronan,

Skansen Lejonet, Domkyrkan, Kron- husets högra gavel samt Christine kyrka. Utöver detta skulle frånsidan ha inskriften: för göteborgs för- skönande.

Dessutom fick Johnsson i uppgift att utesluta hatten!! ⁹ Till saken hör att kommittén bara kände till två foton av Lindberg: ett från hans unga år och ett amatörfotografi där han bar kubb.

Här fick naturligtvis Johnsson ett pro- blem – hur såg håret på Lindberg ut, var det bakåtkammat, lockigt eller var han rentav skallig? Uppenbarligen fick lösningen bli att låta hatten vara kvar. Se bilden ovan.

Ivar Johnsson fick också instruk- tioner att inte avslöja något för tid- ningarna i Stockholm under sitt arbete med medaljen. I ett brev från kommittén till konstnären 27 oktober 1926 framhålls följande: ”Då nu med- aljen över vår donator nalkas sin full- bordan vill jag bedja Eder att icke låta någon tidningsman få del av med- aljen förrän vi därom överenskom- mit. I annat fall kunna vi riskera att medaljen först publiceras uti Stock- holmspressen, vilket givetvis irriterar härvarande press och stämmer denna ogunstig”. ¹⁰

Bristen på fotografier av Lindberg, med följden att han avbildades med kubb, föranledde Ian Wiséhn att upp- märksamma hans huvudbonad och skriva en utförlig artikel om medaljen i SNT. ¹¹ Tack vare att kubben kom Medalj över Charles Felix Lindberg (1840-1909) och för Göteborgs förskönande. Guld. Diameter 56 mm.

Konstnär: Ivar Johnsson (1885-1970), 1926. KMK 29 829.

foto: gabrielhildebrand.

med, vilket ju inte var meningen, är medaljen väl beskriven och doku- menterad.

Hovjuveleraren Bolin skred till verket med beställningen, inte utan bekymmer. Man meddelade att mo- dellen hade högre relief än vad som brukade förekomma, vilket medförde att det blev en ren förlustaffär för le- verantören och förvarnade om att kommande beställningar nog kom att ställa sig dyrare än den första. Det hörde ju inte till vanligheten att Bolin präglade medaljer och erfarenheterna från denna kanske förskräckte?

Bolin meddelade kommittén i brev 22 december 1926 att ett ilpa- ket med fem medaljer i silver och 16 i brons översänts. Den avbildades i Göteborgs Handels- och Sjöfartstid- ning 23 december och samma tid- ning kunde 29 december meddela att medaljutdelningen skulle ske den dagen. Kommittén erkänner för sin del mottagandet av hela den första beställningen 14 januari 1927. Totalt omfattade den 50 medaljer i silver och 100 i brons.

Därefter hände något – kanske i anslutning till präglingen av en guldmedalj 1930 – som kom att för- mörka himlen för Bolin. Uppen- barligen hade stamparna spruckit.

Och i samband med att en ny offert begärdes av kommittén under 1931 meddelade densamma kort till Bolin att man hade antagit ett lägre anbud.

Det gamla medaljlagret var slut och kommittén ville ha offert på 100 sil- ver- och 200 bronsmedaljer. ¹²

C. C. Sporrong & Co hade läm- nat det bästa anbudet och Bolin fick skicka över stamparna till Sporrong.

Företaget ordnade två nya stampar ef- tersom man bedömde att de inte dög till att prägla medaljer och skickade över de nya medaljerna till Göteborg 27 november 1931. Dessutom hade man av misstag präglat 100 bronsme- daljer med den ”felaktiga” stampen och dessa bifogades också. Om man hade använt någon av de uttjänta stamparna eller själva tillverkat en felaktig är inte klarlagt.

Medaljen tas upp och beskrivs av Axel Wahlstedt i Numismatiska Med-

delanden XXIX. ¹³ Som framgår av det föregående behöver uppgifterna där kompletteras. Medaljen prägla- des alltså av W. A. Bolin 1926, vilket förklarar att den är signerad med konstnärens namn, följt av 1926 un- der bystavskärningen. Efter det att nya stampar tillverkats av Sporrong 1931 präglades medaljerna av det senare företaget. W. A. Bolins medal- jer är något korniga, medan de som slagits med Sporrongs stampar är helt släta på de ytor som är plana. I övrigt förefaller de vara identiska. Således återfinns konstnärens namn följt av årtalet 1926 även på de medaljer som slogs 1931.

Synpunkter på medaljen Medaljen togs inte väl emot av alla.

”Härvarande press” var till och med smått ”ogunstig”, för att låna termi- nologin från Henning Beyers brev till Ivar Johnsson återgett ovan. Mest kritisk är måhända Göteborgs Han- dels- och Sjöfartstidning. I en artikel med rubriken ”Ch. F. Lindberg föga förskönad av Lindbergska kommit- tén!” ondgör man sig över Lindbergs porträtt. Signaturen ”Olavus” ut- trycker sig så här: ”Men, du milde!

Hur hade inte herrarna med all sin estetiska sakkunskap styrt ut salig Charles Felix på medaljens åtsida.

Skulptören Ivar Johnsson, som utfört den, har väl bara haft att lyda order, men ”förskönad” har han då inte framställt försköningsfondens ska- pare.” ¹⁴ Tidningen hade också grävt fram och återgett ett foto av Lindberg utan kubb publicerat i Hvar 8 Dag. ¹⁵

Kritiska synpunkter framförs också i en artikel i någon av Göteborgstid- ningarna 1934 under rubriken ”Bätt- re bild på Lindbergs medaljong?”.

Där framförs att anförvanter är miss- belåtna samt att de trodde sig veta att bilden tagits från ett gruppfoto på ett antal herrar i kubb och att Lindberg själv inte var nöjd med den. Henning Beyer får i artikeln möjlighet att ar- gumentera för bilden med kubb och påstår att konstnären hade flera att välja på och själv valde densamma.

Han ser också ett symboliskt värde i att framställa Lindberg som om han

flanerade utomhus, helst i Allén i Gö- teborg. Det hela får ett drag av efter- handskonstruktion, då ju Ivar Jons- son egentligen fick i uppdrag att inte ta med hatten! ¹⁶

Kommittén hade uppenbarligen inte gått till botten så noggrant med uppgifter om donatorn. Den hade till och med svårigheter att få fram rätta uppgifter om Lindbergs födelse- och dödsår, åtminstone uttrycks det så i ett brev till Ivar Johnsson från 25 ok- tober 1926. Han behövde ju uppgiften för att färdigställa modellen.

Användning och utdelning Medaljen skulle användas som pris- medalj i tävlingar för goda trädgår- dar. Den första tävlingen anordnades 1926. Man hade bildat en särskild premieringsnämnd för att hantera regler, inspektion och utdelning av priser.

Förstapriset i avdelningen ”För- trädgårdar och likavärdiga plante- ringar” utgjordes av en silvermedalj, 50 kronor kontant och ett diplom, medan samma pris för ”Balkongträd- gårdar” renderade, förutom silverme- dalj och diplom, 25 kronor kontant.

Andrapriser delades också ut i form av bronsmedaljer, penningpriser och diplom. I en viss särklass stod Karl Gustaf Melin som vann förstapriset i avdelningen ”Förträdgårdar”. Sam- manlagt delades 1926 ut tre silver- och 15 bronsmedaljer i tävlingen.

Motsvarande tävlingar arrangera- des även 1928, 1929, 1931, 1932, 1934 och 1935. Man ville göra uppehåll en del år för att trädgårdsvännerna skulle kunna få tid för planering av nya odlingsidéer. Under denna tid delades sammanlagt 30 silver- och 61 bronsmedaljer ut som tävlingsvin- ster. ¹⁷ Medaljerna har uppenbarligen använts även för utdelning som inte direkt hade med tävlingarna att göra.

Bland annat fick kommittén själv ta emot silvermedaljen redan 1927. Vi vet också att det första lagret av med- aljer (50 silver och 100 brons) höll på att ta slut 1931.

Premieringsnämnden föreslog att den skulle upphöra 1936. Nämnden ansåg att donationsfonden borde

fortsätta med att ekonomiskt stödja trädgårdarna, men att uppgiften som bedömare skulle övergå till Sällskapet Hortikulturens Vänner, som premie- ringsnämnden samarbetat med i flera år; bland annat skedde prisutdelning- en då och då på Hortikulturens Vän- ners möten. Efter en inventering av tillgångarna hos premieringsnämn- den konstaterades att i lagret fanns två silver- och 23 bronsmedaljer. ¹⁸

Sällskapet Hortikulturens Vänner kom inte att fortsätta verksamheten på samma sätt som premierings- nämnden. I någon mån ordnades täv- lingar för balkongträdgårdar, men i de fall medaljer delades ut som priser användes troligen den egna medaljen från 1875. ¹⁹

Medaljen kom också att präglas i guld. Wilhelm Henriques, som var ordförande i kommittén mellan 1922 och 1930, fick ta emot en sådan före jul 1930 som erkänsla för sina insat- ser inom kommittén. Medaljen präg- lades i 14 karat och levererades i ett

”maroquin-etui” med initialerna w. h.

på lockets utsida och inskriften: till wilhelm henriques ordförande i kommittén för charles felix lindbergs donationsfond 1922- 1930 på lockets insida. Medaljen be- ställdes efter det att Bolin lämnat en offert på olika varianter av densam- ma. I finguld, 180 gram, skulle den kosta 750 kronor, i 18 karats guld, 160 gram, 500 kronor, i 14 karats guld, 375 kronor och i förgyllt silver 23 kronor. Kommittén valde alltså ett halvsnålt alternativ. ²⁰

Den tidigare nämnde Karl Gustaf Melin fick hedersomnämnande av premieringsnämnden för sin välsköt- ta trädgård på Olof Skötkonungsga- tan 15 vid samtliga tävlingar mellan 1926 och 1932. Reglerna för med- aljutdelning modifierades i stort sett varje år, men man kunde inte få sam- ma medalj flera gånger eller i varje fall inte förrän några år efter första medaljen hade förflutit. Reglerna och bedömningarna var något snåriga. Av protokollet från premieringsnämn- dens möte 2 oktober 1932 framgår att Melin tillerkändes en guldmedalj.

Han fick ta emot den vid årets pris-

utdelning 3 november. ²¹ Melin kom därmed att bli den ende som genom tävlingsinsatser fick ta emot en guld- medalj. Möjligheten att dela ut en guldmedalj för tävlingsinsatser hade troligen varit på tal redan från början;

åtminstone antyds det i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning redan 29 december 1926.

År 1937, i samband med dona- tionsfondens 25-årsjubileum, var det dags för utdelning av nya guldme- daljer. Frågan togs upp på kommit- téns sammanträde 7 maj 1937 men bordlades. ²² Vid sammanträdet 30 september samma år antecknades att stadsfullmäktiges presidium beslutat att tilldela Malte Jacobsson, Hjalmar Wijk och Axel Romdahl medaljen i 18 karats guld. Kommittén beslöt också för egen del att tilldela sekre- teraren i kommittén Henning Beyer samma medalj. Eftersom de tre först- nämnda ingick i kommittén hade det naturligtvis varit opassande att beslu- ta om medaljer till sig själv. ²³ Den till- trädande ordföranden i kommittén, tillika stadsfullmäktiges ordförande, Ernst Jungen, överlämnade medaljen till Jacobsson i samband med en upp- vaktning vid donatorns grav på hans dödsdag 5 augusti. Senare samma dag fick Wijk och Romdahl ta emot medaljen vid en högtid på Liseberg.

Vid kommitténs sammanträde 30 ok- tober 1937 överlämnades medaljen till Beyer. Medaljerna levererades i vackra etuier med inskrift på insidan av locket.

Under 1940-talet delades efter sär- skilt beslut i kommittén ut ett antal medaljer i silver och brons. Protokoll saknas från några år varför den totala utdelningen inte går att rekonstruera.

Men protokollet från kommitténs sammanträde 3 februari 1949 berät- tar att ordföranden Jungen avsåg att dela ut en medalj i silver till arkitekten Sven Steen. Den har sitt intresse efter- som den präglades som en ensidig plakett. Lindbergmedaljens frånsida med motiv från ett antal byggnader – som i det här fallet bör betraktas som åtsida – fick en slät frånsida med ingraveringen: ”Till arkitekten Sven Steen med tack för insiktsfullt och

intresserat arbete för Göteborgs för- skönande från kommittén för Charles Felix Lindbergs donationsfond”. ²⁴

Protokollen från kommittén med- delar sista(?) gången 9 januari 1950 att en silvermedalj utdelats.

Om det finns fler varianter eller präglingar av liknande typ som ovan har inte gått att fastställa. Det existe- rar en medaljong i stort format, av- sedd att sättas upp på väggen. Motivet är medaljens åtsida. Sannolikt är den framställd av W. A. Bolin. Den – eller snarare en senare medaljong utförd av Sporrong – har också använts som underlag för en minnesplakett vid ingången till Botaniska Trädgården i Göteborg. Trädgården är en av de största mottagarna av medel från do- nationsfonden.

Utöver detta har författaren kon- staterat att det även dykt upp en med- alj med samma motiv gjuten i järn.

Anledningen till denna avgjutning är okänd. Sammanfattningsvis torde det alltså till och med 1949 minst ha existerat:

 50 silvermedaljer präglade av W. A.

Bolin 1926

 100 bronsmedaljer präglade av W. A. Bolin 1926

 1 medalj i 14 karats guld präglad av W. A. Bolin 1930

Skulptur av Charles Felix Lindberg i Göteborg, 1989.

Konstnär: Jan Steen (1929-1997).

foto: författaren.

Märta Helena Reenstiernas

mynt- och medalj- samling

När Årstafrun, Märta Helena Reen stierna, änka efter Christian Henrik von Schnell, avled den 12 januari 1841

på Årsta gård i Brännkyrka socken efterlämnade hon en samling mynt och medaljer. Här följer ett utdrag ur bouppteckningen:

Mynt och Medailler.

48 st: större och mindre gamla främ- mande Silfvermynt ... 20.–

37 st: större och mindre Utländska Silfvermynt ... 20.–

13 st: större och mindre Silfver Med- ailler ... 16.32

6 st: Silfver Medailler föreställande Christi Pinohistoria ... 6.32 2 st: mindre antique Silfver Medail- ler ... 2.16

Diverse mynt och Medailler af Kop- par ... 1.–

Diverse mynt tecken ... –.32

Hela samlingens uppskattade värde var 67 riksdaler banko 16 skilling.

MGL

foto: wikipedia.

 100 silvermedaljer präglade av Sporrong 1931

 100 bronsmedaljer präglade av Sporrong med felaktiga stampar 1931

 200 bronsmedaljer präglade av Sporrong med riktiga stampar 1931

 1 medalj i guld präglad av Sporrong 1932

 4 medaljer i 18 karats guld präglade av Sporrong 1937

 1 medalj i silver med stadsmotiv och slät men graverad frånsida, präg- lad av Sporrong 1949

 okänt antal medaljer i järn Charles Felix Lindbergs kubb Kubben har nästan kommit att bli ett kännemärke för Charles Felix Lindberg. Under arbetet med denna artikel har de som känt till medaljen utan undantag lite roat talat om den som ”medaljen med kubb”. Kubben är också framträdande på den skulptur av honom som restes i Charles Felix Lindbergs park år 1989. Se bilden på föregående sida.

Skulpturen avbildar Lindberg med kubben lätt på sned och med en li- ten blomsterbukett i den ena handen bakom ryggen och i den andra en spatserkäpp. Skulpturen är utförd av Jan Steen. Så kubben som egentligen inte skulle varit med har blivit det som utmärker stadens store donator!

Noter

1 Göteborgs-Posten 6 augusti 1909.

Lindberg levde trots sin framgång som affärsman ett relativt tillbakadraget liv. Detta har närt föreställningar om att han tog sitt eget liv. Se artikel i Göteborgs-Posten 27 mars 2005 av Eva Heyman.

2 Göteborgs Stadsfullmäktiges Hand- lingar nr 164, 1909. Som jämförelse kan nämnas att Göteborgs budget för 2011 är 23 miljarder kronor och att en donation av motsvarande storlek som Lindbergs skulle vara på 2 miljarder.

3 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 6 augusti 1909.

4 Romdahl, Axel & Beyer, Henning (red.), Charles Felix Lindbergs donationsfond 1912-1937. Göteborg 1937.

5 Egentligen borde den kallas ”Sjömans- modern”, åtminstone var det så som Ivar Johnsson själv rubricerade den.

6 Brev från kommittén till Sporrong 16 juli 1926, Charles Felix Lindbergs donationsfond, protokoll, handlingar etc. Regionarkivet i Göteborg, A III:1.

7 ”För detta arbete torde väl icke kunna förvärvas någon ’stor’ konstnär och priset skulle i sådant fall även bliva ett helt annat. Vi ha tänkt anlita skulptören Herman Nilsson, som icke är okänd. Vi närsluta 4 st porträtt av skulpturer som han utfört jämte avskrift av ett intyg från greve Hugo Hamilton”. Ur brev från C. C. Sporrong & Co till kommit- tén 27 juli 1926. Regionarkivet F V:5.

8 Brev från W. A. Bolin till sekreteraren Henning Beyer 22 december 1926.

Regionarkivet F V:5.

9 ”På bilden af donator uteslutes natur- ligtvis hatten”. Ur brev från kommittén till Ivar Johnsson 14 augusti 1926.

10 Brev från kommittén (Henning Beyer) till Ivar Johnsson 27 oktober 1927.

Regionarkivet F V:5.

11 Wiséhn, I.: Donatorn Charles Felix Lindberg – ett medaljporträtt med kubb. SNT 2006:3, s. 72.

12 Sporrongs anbud var avsevärt förmån- ligare. Deras offert stannade på 9:25 för silvermedaljerna och 2:25 för brons- medaljerna, medan W. A. Bolin ville ha 16:50 för silvermedaljerna och 4:25 för bronsmedaljerna.

13 Wahlstedt, A.: Minnespenningar över enskilda män och kvinnor. Numisma- tiska meddelanden XXIX. 1937.

14 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 6 augusti 1932.

15 Hvar 8 Dag, 12 september 1909.

16 Göteborgs-Posten(?), 1934.

17 1926, 3 silver, 15 brons; 1928, 9 silver, 24 brons; 1929 inga medaljer (?); 1931, 5 silver, 8 brons; 1932, 4 silver, 5 brons;

1934, 7 silver, 7 brons; 1935, 2 silver, 2 brons.

18 Brev från samordnaren i premierings- nämnden Axel Holzhausen till kom- mittén 17 november 1936. Region- arkivet, A I:2.

19 Sällskapet Hortikulturens Vänner beställde medaljen, enligt egen utsago i Paris, med hjälp av kammarherre Magnus Lagerberg. Den senare torde dock ha ordnat det hela i Bryssel hos gravören A. H. Veyrat.

20 Brev från hovjuvelerare W. A. Bolin till kommittén 9 december 1930, Regionarkivet F V:5.

21 Göteborgs-Posten(?), 4 november 1932.

22 Protokoll från sammanträde med kom- mittén 7 maj 1937, paragraf 27.

23 Malte Jacobsson var ordförande i kommittén 1931-1937, Hjalmar Wijk kassaförvaltare under halva 1913 och därefter från 1915 och framåt och Axel Romdahl var ledamot sedan 1913 och vice ordförande från 1931 och fungerade som konstnärlig rådgivare.

Henning Beyer hade varit sekreterare sedan 1912.

24 Beskrivningen av medaljen framgår av en faktura från C. C. Sporrong & Co 26 januari 1949. Regionarkivet, E II:3.

Två medaljer med kubb

Medaljen över Charles Felix Lind- berg var fram till Svenska Numis- matiska Föreningens medalj till minne av Sven Svensson världens enda medaljporträtt visande en kubb (plommonstop).

Medaljen över Lindberg utför- des av Ivar Johnsson och slogs 1926, den över Svensson utfördes av Annie Winblad Jakubowski och utgavs 2005. Den senare är beskriven av Frédéric Elfver i SNT 2005:6 s. 149.

Red.

SNF för 50 år sedan

nyligen hittade jag på nätet ett medlemsregister för SNF anno 1964 som jag kände mig tvungen att köpa.

En prydlig liten skrift som säkert finns på Banérgatan men som gått mig helt förbi.

Även om registret/matrikeln bara är en enkel förteckning över fören- ingens medlemmar, så ger den en bra inblick i numismatiken för femtio år sedan. Registret innehåller förutom namn, uppgifter om när personen blev medlem, bostadsort, adress och i vissa fall även samlarområde. Tiderna förändras och det är tveksamt om en liknande förteckning skulle uppskat- tas av dagens medlemmar. Jag tror långt ifrån alla medlemmar skulle vil- ja skylta med namn, adress och sam- larområde i en ”offentlig” förteckning.

Sammansättningen i styrelsen 1964 var följande:

• ordförande Nils Ludvig Rasmusson

• vice ordförande Bertil af Klercker

• sekreterare Lars O. Lagerqvist

• kassaförvaltare Hans Martin

• ledamot Bertel Tingström Styrelsen hade också två supplean- ter i Harald Wideen och Frank Olrog.

Sedan 1964 har alltså styrelsen ut- ökats och den består i dag (2014) av sju ledamöter och fyra suppleanter.

Kontrollant för de Svenssonska samlingarna var Georg de Laval.

Medlemsantalet var relativt stort 1964. Drygt femhundra medlemmar och bland dessa medlemmar var åtta hedersledamöter, 19 korresponde- rande och 27 ständiga medlemmar.

Gustav VI Adolf var föreningens beskyddare, en monark som också hade ett visst numismatiskt intresse.

Om detta vittnar bland annat en bok tryckt 1962 om kungens samling av grekiska mynt. Den är författad av Willy Schwabacher och med förord av Nils Ludvig Rasmusson.

Jag roade mig med att förteckna alla medlemmar utifrån det år de gick med i föreningen, vilket visade ett re- jält ökat intresse för numismatiken de första åren på 1960-talet. Nära hälf- ten av medlemmarna 1964 hade blivit medlemmar på 1960-talet.

Kan teveprogrammet ”Kvitt eller dubbelt” – även kallat ”10 000-kro- norsfrågan” – ha varit en bidragande orsak? År 1958 ställde Ernst Nat- horst-Böös upp i tävlingen, men 1961 blev han besegrad av Bertel Ting- ström, som gick hela vägen till 10 000 kronor.

Mynt och numismatik på bästa sändningstid i den då enda tevekana- len måste ha gett vårt intresseområde ett riktigt uppsving. Mig veterligen har mynt och numismatik bara varit i tevefokus vid ett senare tillfälle, år 1994 i Ulf Schenkmanis program- serie ”Från Krösus till Wibble – mynt och myntsamlande”. Teveproduktio- nen följdes upp med boken Att samla mynt, sedlar och medaljer författad av Ian Wiséhn och Ulf Schenkmanis (1995).

Den som 1964 hade varit medlem längst var grosshandlare C. Holmberg från Stockholm, som blev medlem i föreningen redan 1905. Tätt följd av direktör Ernst Nilsson, Göteborg, samt godsägare och direktör Tage Jansson från Stockholm (båda 1907).

Två finska institutioner hör också till dem som varit medlemmar längst, Antellska samlingen, Helsingfors, (1909) och Helsingsfors Universitets Myntkabinett som är Svenska Nu- mismatiska Föreningens mest trogna medlem och har varit det sedan 1884, det vill säga i 130 år!

Flera viktiga namn inom svensk numismatik återfinns naturligtvis i

förteckningen och några av dessa är fortfarande medlemmar. Jag räknar dock inte upp några utöver styrelsen, utan lutar mig i stället mot devisen

”ingen nämnd, ingen glömd”.

Vad intresserade samlarna för fem- tio år sedan? Av registret får vi delvis kunskap om detta, eller åtminstone vad medlemmarna angav när de an- sökte om medlemskap. Naturligtvis dominerar samlarna av svenska mynt objekt från dåtid till nutid. Men en rad andra samlarområden finns för- tecknade. Svenska belöningsmedaljer, sedlar, litteratur, utländska mynt, an- tika mynt och mera specifika ämnen som ”mynt, sedlar med mera som anknyta till Västmanland eller väst- manlänningar”.

Föreningen hade år 1964 tjugo ut- ländska medlemmar. Antalet har ökat något sedan dess och en av de senaste medlemsansökningarna från utlan- det, kan jag som sekreterare i fören- ingen avslöja, kommer från en kines i Folkrepubliken Kina!

foto: författaren.

Ingemar Svenson

MYNTMÄSSA

Folkets Hus Olofström Östra Storgatan 24

Lördag 19 juli kl. 10 – 15

Ett drygt tiotal utställare medverkar

Fri entré Ytterligare upplysningar

Reidar Andersson, tel.: 0454 – 77 10 79

070 – 923 04 65

M

För att gynna svenska produkter uppstod hos hattregeringen idén om att på konstgjord väg försöka förbätt- ra betalningsbalansen i utrikeshan- deln. Tanken var att genom handel med växlar sänka priset på utländ- ska växlar för att på så sätt förbättra det svenska sedelvärdet. Det så kall- lade Sekreta utskottet (den svenska riksdagens äldsta utskott) valde att för uppgiften ta in anbud från pri- vata konsortier – typiskt bestående av framgångsrika handelsmän – som skulle sköta denna handel.

Under 1740- och 1750-talen bilda- des fem sådana växelkontor, alla med verksamhetsperioder följande på var- andra. Efter inledande framgångar minskade kontorens lycka för att slut- ligen misslyckas kapitalt. I författarens samlingar finns den här intill avbil- dade kvittensen, vilken jag misstän- ker har samband med växelkontoren.

Kvittensen har följande lydelse:

Til följe af Riksens Ständers Secrete Ut- skots förordnande, genom Extractum Protocolli af d 12 Decemb: 1747, haf- wer Riksens Ständers Banco til oss lef- wererat innewarande års tredje qvar- tal, Ett Hundrade Tolf Tusende Femb Hundrade Dall. Koppar mt, hwilka Dr 112 500 K^mt härmed qvitterade warder.

Stockholm d. 5 Julij 1756.

Undertecknarna, som denna som- mardag i mediet av 1700-talet, på handlingen satt sina namn och sigil- lavtryck i rött lack, är de fyra följande:

Erland Broman (1704-1757) gjorde snabb karriär som Fredrik I:s gunst- ling. Han blev bland annat hovmar- skalk och serafimerriddare. Broman var inte rädd för att ta emot mutor på ansenliga belopp – på marknaden förekommer ibland insättningsbevis i hans namn på stora summor. Han var även inblandad i vidlyftiga spe- kulationer och hade tidvis stora pen- ningbehov.

Född in i affärsvärlden var Claes Grill (1705-1767) och han utvecklade med tiden Sveriges största handels- hus som bedrev handel på Ostindien, drev industrier och varv samt idkade bankirrörelse. Grill var kanske seklets främste, svenske affärsman.

Gustaf Kierman (1702-1766) var, liksom Grill och Lefebure (se nedan),

en mycket framgångsrik handels- man. Han ägde bland annat Åkers styckebruk men var också delägare i numismatiskt intressanta Gustafs och Carlsbergs kopparverk i Jämtland.

Det var emellertid inom politiken som han var mest bemärkt. Han var såväl borgmästare i Stockholm som talman, men det var främst genom sitt engagemang i Riksbanken och dess grenar som han utmärkte sig.

Den siste undertecknaren var Jean Henri Lefebure (1708-1767). Han be- drev också framgångsrikt handel men var väl mest namnkunnig som bruks- ägare med bland annat Tolvfors, Pau- liström, Holmen, Västanfors, Gimo och Vällnora bruk i sitt innehav.

Som ovan konstaterats misslycka- des de fem växelkontoren i ökande grad. Röster höjdes för räfst och rät- tarskaffen med de så kallade associe- rade, alltså växelkontorens deltagare.

De ansågs ha förfarit med växelkur- sen så att den gynnade de egna, pri- vata, ekonomiska intressena. De hade också fått tillgång till räntefria lån och generösa penningersättningar för sitt risktagande och liknande. Säkert skodde sig också de associerade, om än i varierande grad.

Claes Grill, förmodar jag, var nog den som tog ut svängarna minst, medan Gustaf Kierman troligen hade ett något rymligare samvete. Riksda- gen 1765-1766 blev en framgång för mössorna som ville straffa de hattar som ingått i växelkontoren. Några av de associerade blev så illa åtgångna att de hamnade i ekonomisk ruin och kort därpå avgick med döden. Man ska hålla i minnet att de styrande mössorna inte kom att lägga sig vinn om en rättvis undersökning eller rättssäkra domstolsförfaranden.

Finanshistoria på 1700-talet i ljuset av en tung kvittens

Av Dan Carlberg

Kvittens år 1756. Hela dokumentet.

Det kan vara av intresse att se hur de fyra stora finansaktörerna nämnda ovan – undertecknarna av kvittensen – påverkades av den ändrade poli- tiska konjunkturen. Dessa fyra herrar hörde till samhällets absoluta topp- skikt – politiskt och/eller ekonomiskt och med kontakter inom den kung- liga familjen. I denna tid av så livliga politiska maktkamper skulle detta visa sig vara ett otillräckligt skydd vid ett politiskt maktskifte.

Erland Broman dog utfattig 1757, där hans fäbless för spekulation och spel avgjorde denna ekonomiska ut- gång. Han undslapp dock därmed förödmjukelsen i samband med mössornas maktövertagande.

För Grill gick det i detta avseende sämre. Tillsammans med sin bror dömdes han att återbetala fem tun- nor guld (tunna guld = värdeenhet från början avseende 100 000 daler silvermynt, vid denna tid ett mindre belopp än ursprungligen). Med detta tunga ok gick han ur tiden senhösten 1767, möjligen tyngd däröver. Strax efter att han hade avlidit, slopades dock ersättningskravet av den hatt- regering som då återtog makten.

Räfsten mot Grill kan synas hård, men betydligt hårdare ansatt blev Le- febure; bland annat fängslades han och fick näringsförbud. Tyngd av detta och de enorma återbetalnings- kraven försämrades hans redan då- liga hälsa och hösten 1767 avled även han. Skulden till staten uppgick då till halvannan miljon daler kopparmynt.

Allra mest illa åtgången blev Kier- man. Han hade lett en expansiv kreditpolitik som gynnade sådana som Grill och Lefebure, men kanske främst honom själv. Kombinationen av privatekonomiska intressen och ivrig och stridbar politisk verksamhet var för Kierman mycket lyckad, men den kom också att bli hans fall. Räfs- ten innebar att han dömdes att betala 1,5 miljoner daler silvermynt, förlust av ämbete och burskap samt livstids fängelse på Marstrands fästning. På denna fruktade anstalt bröts han ned och avled senhösten 1766.

Dessa dystra personöden bär vitt- nesbörd om såväl viktiga finanspo- litiska förhållanden vid mitten av 1700-talet som det hårda politiska klimatet under den period som kallas frihetstiden.

Dokumentets text.

Claes Grills och Jean Henri Lefebures namnteckningar och sigill.

Erland Bromans och Gustaf Kiermans namnteckningar och sigill.

Gustaf Kiermans sigill.

Claes Grills sigill.

foton: författaren.

MYNTAUKTIONER

I SVERIGE AB

Myntauktioner i Sverige AB Banérgatan 17 - 115 22 Stockholm

E-mail: info@myntauktioner.se - Telefon: 08-410 465 65 www.myntauktioner.se

AUKTION 11 - Anders Stams polletter

17 maj 2014

Möckelsnäs herrgård - Älmhult

Välkommen till en speciell auktionshelg i

natursköna Småland!

Katalogen beställs genom insättning av 90 kr till bg 399-0090.

MYNTAUKTIONER

I SVERIGE AB

Myntauktioner i Sverige AB Banérgatan 17 - 115 22 Stockholm

E-mail: info@myntauktioner.se - Telefon: 08-410 465 65 www.myntauktioner.se

Nu pågår inlämning till höstens auktion, som hålls den tredje helgen i september.

Som säljare hos oss betalar Du bland marknadens lägsta avgifter och får samtidigt en auktionskatalog av högsta kvalitet, exponering av Dina objekt hos de köpstar- kaste spekulanterna såväl i Sverige som internationellt, snabb och säker redovis-

ning, samt ett seriöst och professionellt bemötande.

En stor och viktig nyhet är att vi från och med 2014 finns representerade på den stora, internationella sajten Numisbids. Vi är därmed ett av bara två auktions- hus i Skandinavien som är representerade här och det har mycket stor betydelse

att vi nu uppträder tillsammans med stora, internationella aktörer.

N^umisBids.com

Tänk på att tidiga inlämningar ger oss bättre tid att göra bra beskrivningar och andra, prishöjande, kompletterande uppgifter. Vi behöver Din inlämning senast

under maj månad. Kontakta Dan Carlberg (kontaktuppgifter nedan) för en diskussion om hur vi kan göra det bästa av just Din inlämning.

Bland det till höstens auktion redan inlämnade materialet, är vi särskilt glada att kunna offerera ½ mark Åbo 1558 (SM 227), ett typmynt som oss veterligen i övrigt endast finns i offentlig ägo.

INLÄMNING TILL AUKTION 12

Tillverkningstekniken för koppar- mynten under 1600- och 1700-talen har flitigt beskrivits, diskuterats och kommenterats under de senaste år- tiondena. Däremot har inte plåtmyn- tens tillverkningsprocess blivit före- mål för lika stor uppmärksamhet. Ny- ligen framkom en halvdalersplåt som föranleder en närmare granskning av hur tillverkningen gick till, framför- allt vad som hände när redan präg- lade plåtar befanns vara underviktiga eller på annat sätt defekta.

det nyfunna plåtmyntet, en ½ daler sm 1730, bär nämligen spår av gamla stämplar upptill och på den högra sidans framsida. Man skulle kunna tänka sig att plåten blivit dub- belpräglad, men så förhåller det sig inte. En jämförelse visar nämligen att det stampavtryck som delvis bevarats till höger kommer från en hörnstäm- pel till en tvådalersplåt från samma år.

Avtrycket upptill, av vilket vi endast ser en liten del, skulle således vara resterna av den gamla mittstämpeln.

En form av återanvändning ägde rum redan under åren 1661-1664, då gamla plåtmynt drogs in och klipptes om. I myntordningarna den 7/3 och 17/11 1660 sänktes nämligen plåt- myntens vikt med sammanlagt 16,7 %.

Reduceringen av de gamla plåtar- nas vikt utfördes vid myntet i Stock- holm av tre olika smedmästare; Bengt, Abel Carl och Christian Siegel. Plåtar- nas gamla mittstämplar behölls, med- an de försågs med nya hörnstämplar med likaledes nytt årtal. Tydligen har också respektive smeds namninitial punsats in i den nya hörnstämpeln.

En 8-daler sm 1662, två 4-daler sm 1663 och en 1-daler sm 1663, alla med bokstaven B (= Bengt), har näm- ligen bevarats.

Ett skäl till att plåtarnas tillverk- ningsprocess inte diskuterats är tro-

ligen för att vi äger en förhållandevis detaljerad insikt i hur den gick till, åtminstone vid början av 1700-talet.

År 1723 författade nämligen Anton von Swab en redogörelse för drif- ten vid Avesta kronobruk, vari även mynttillverkningen beskrivs i detalj.

Till berättelsen hör också en serie omsorgsfullt utförda teckningar, som lyckligtvis bevarats till eftervärlden.

Swab beskriver hur kopparen först göts i metallstycken som vägde två lispund styck (= 13,6 kg). Dessa ham-

rades sedan ut i olika format beroen- de på i vilka myntvalörer de avsågs att slutligen präglas. Därefter klipptes de ut efter ett standardiserat schema (se skisserna här nedan, tagna ur Ting- ström 1986, s. 84). Om en stor opräg- lad plåt befanns vara för liten för att exempelvis göra fyra 4-dalermynt, klippte man ibland ner en opräglad plåt till en lägre valör, som då kunde få en ovanlig form.

Efter kontrollvägning och juste- ring fördes de opräglade plåtarna

Återanvändning av kasserade

plåtmynt

Skisser ur Ting- ström 1986.