Htignordiska iingsflyet, Apamea zeta marmorata (Lepidoptera, Noctuidae), i Sverige - historik och utseende
LARS IMBY & STIG TORSTENIUS
Imby, L. & Torstenius, S.: Hdgnordiska iingsflyet, Apamea zeta marmorata (Lepidoptera, Noctuidae), i Sverige - historik och utseende. [The Exile, Apameo zeta marmorata (Lepidop- tera, Noctuidae), in Sweden - historical background and morphology.l - Ent. Tidskr. I 15 (3):
107- I I l. Uppsala, Sweden 1994. ISSN 00 I 3-886x.
Up to now there have been six records of Apamea zeta mormorota (Zetterstedt) in Sweden.
These are presented together with a description of the morphology, including the genitalia, of this species and the related A. maillardi (Geyer).
L. Imby, Kvarnhagsgatan 42, S-165 54 Htisselby, Sweden.
S. Torstenius, Skogsliden 6, S-182 74 Stocksund, Sweden.
Inledning och historik
Inom iingsflysldktet (Apamea) fcirekommer ett flertal mycket snarlika och diirfcir sviridentifiera- de arter, i Sverige framfcirallt kanske de fyra ar- tema A. remissa (Htibner), A. anceps (D&S), A.
furva (D&S) och A. unanimis (Hiibner). Ytterli- gare f<irsvArande omstiindigheter brukar vara den stora variationen av det yttre utseendet hos flera av artema inom sliiktet.
I Sverige har fjiilliingsflyet (A. maillardi
(Geyer)) knappast betraktats som nagot stdrre pro- blem och de fi antriiffade men helt avvikande ex- emplaren av sk exulis-typ (marmorata) har egent- ligen aldrig Agnats nAgon stdrre uppmArksamhet.
Denna typ var fcir civrigt sedan Iange betraktad som en underart till Apamea maillardi, sAledes A.
maillardi exulis (Duponchel). Orsakerna till detta var friimst att skillnadema i hangenitalierna an- sAgs alltfcir obetydliga frir att motivera en artupp- delning. Honomas genitalier iir mycket snarlika och i ringa utstrackning unders<ikta. Denna under- art av fjAlliingsflyet var vad man ansAg den geo- grafiska variant som ftirekommer ldngs med flera av Nordatlantens kuster, sisom i Norge, Skott- land, pA Shetlandsciama samt pA Island och Grcin- land. Den i Alperna sedan liinge kiinda arten htig- nordiskt Angsfly (A. zeta (Treitschke, 1825)) hade aldrig anf<irts som tdnkbar i Nordeuropa. Denna art har huvudsakligen skilts ut frln A. maillardi pL sitt yttre utseende, medan de bAda arternas genita- lier iir mycket snarlika.
Emellertid har under de senaste Aren (Mikkola
& Lafontaine 1986) upptiickts en avgdrande skill- nad vad betriiffar hanama hos A. zeta och A. mail- lardi - fcirekomst av coremata eller inte. Dessa coremata, ett par herpenslar, kan liitt observeras
vid pensling av bakkroppens friimre sidor mot mellankroppen och har helt avgcirande betydelse eftersom de saknas hos A. zeta och finns vlil utbil- dade hos alla hanar av A. maillardi. Med denna lAttobserverade karaktiir hos hanarna som ut- glngspunkt har dven mindre men pilitliga skillna- der i sjiilva hangenitaliema observerats (Mikkola
& Lafontaine 1986). Att ftirekomst av coremata dr artspecifikt och sAlunda viil anviindbart inom sys- tematiken har behandlats av Birch (1970 och
1972).
Med denna artskillnad blev det pldtsligt latt att reda ut "maillardi-komplexet" och fcir Nordeu- ropas del visade sig underarten A. maillardi ssp.
exulis i sjiilva verket vara A. zeta. Enligt Mikkola
& Lafontaine (1986) och Mikkola & Goater (1988) f<irekommer hcignordiskt iingsfly med tre underarter i Nordeuropa, nlimligen exulis ph, Is- land, Spetsbergen och Grcinland samt troligen Fii- rdarna, assimilis (Doubleday, 1850) i Skottland och pA Orkneyciarna, samt underarter. marmorata i Skandinavien och pA Shetlandsciarna.
I Skandinavien dr Apamea zeta marmorata tdm- ligen allmiint utbredd frAn strax <iver triidgriinsen i de hcigre fjiillmassiven i scidra och centrala Norge upp till Lofoten-Finnmarken, norr om Trond- heim dock endast fitaligt peraffad. I Finland iir r07
Lars Imby & Stig Torstenius Ent. Tidskr. I l5 ( 1994)
Fig l-8. De sex svenska exemplaren hdgnordiskt iingsJly Apamea zela marmorala (1, 3 och 5 hanar,2,4 och 6 honor) samt hane och hona av fjiilltinqslly A, maillardi schildei (7 och 8).
The six Swedish specimens of Apamea zeta marmorata ( I , 3 and 5 males,2,4 and 6 females) and male and female of A. maillardi (7 and 8).
A. z. marmorata aldig peheffad. FrAn Sverige fci- religger hittills fem sdkra fynd och ett av mer ose- kert ursprung. De fem fynden omfattar tvi exem- plar (hane och hona) frAn Tiinndalen i Hiirjedalen
l93l (Coll. Zool. Mus. Lund), en hane frAn
Snourittjikka i Torne Lappmark 1964 (leg. S.
Torstenius) och ett par pi samma fjdll 1980 (leg.
108
L. Imby). Exemplaret av A. zeta med mer tvek- samt ursprung har pAtriiffats av Zetterstedt under 1800-talet och er etiketterat "Lapponia umensis".
I hans egen publikation "Insecta Lapponia"
(1840) siiger han sig sjiilv ha upptAckt exemplaret 1832 i Lapponia Umensis. Troligtvis tog han fjiiri- len pA berget "Brattihsfjell", av vad man kan
Ent. Tidskr. 115 (1994) Hdgnordiska tingsJlyet i Sverige
Fig 9-10. Hangenitalier av hdgnordiskt dngsfly Apamea zeta (Treitschke) (9) ochfiiilkingsfly A. maillardi (Geyer) (10).
Male genitalia of Apamea zeta (Treitschke) (9) and A. maillardi (Geyer) (10)'
maillardi. Bakvingama iir oftast tydligt miirkare hos A. zeta (speciellt hos hanama) med vitare och diirmed mer framtrddande fransar. Den C-formade diskfliicken och tviirlinjen iir dessutom vanligtvis tydligare hos denna art.
Vad betriiffar inre morfologin karakteriseras ha- nen av A. maillardi av dess tidigare omniimnda co- remata. Dessa dr beliigna pA vardera sidan av bak- kroppens frdmsta segment och omfattar varsin hArpensel med ficka och feromonkdrtel. Stdrsta skillnaden i hangenitalien hos A. maillardi i jdm'
fcirelse med den hos A. zeta hittar man i klaffarna' Hos A. maillardi iir hcijden av cucullus i ftirhfll- tande till dess totala bredd ej mindre iin 1,30 (Calle 1982, Mikkola & Lafontaine 1986). Vidare striicker sig den borstfdrsedda Asen pA den nedre delen av cucullus bara ungefiir halvviigs ut till
ytterkanten (Fig. 10).
Hanen av A. zeta saknar helt coremata. Hos ge- nitaliema iir hiijden av cucullus i fcirhlllande till
den totala bredden ej stcirre an 1,25 (Calle 1982' Mikkola & Lafontaine 1986). Vidare Ar hela den nedre delen av cucullus iinda ut till ytterkanten fijrsedd med en borstfiirsedd As (Fig. 9)'
I hongenitalien hos A. maillardi iir sista bak- kroppssegmentets tvAdelat kitiniserade kant vid mynningen av ostium bursae fcirsedd med en pliits- lig bttj (Fig. l2). Motsvarande kitiniserade kant av
komma fram till enligt hans anteckningar.
Zetterstedts exemplar flr anses ha ett speciellt in- tresse eftersom det kommit att bli typexemplar ftir
underarten marmorata (artklassades under nam- net Noctua marmorata av Zetterstedt)'
Morfologi och genitalier
Mellan de skandinaviska iingsflyna Apamea mail- lardi och A. zeta ssp. marmorara skiljer sig det yttre utseendet avseviirt och iir dessutom relativt konstant inom respektive art. Inget observerat ex- emplar har visat sig svflrt att artbestemma pA de yttre karaktarema. A. maillardi (Fig. 7-8) iir n6s- tan alltid avseviirt stiirre med askgrA till tegelriida framvingar. I stort sett alla tycks ha en riid eller, fcir de allra mest gre individema, en tydligt violett ton. Hlirvidlag tycks det inte fcirekomma nAgon stiirre skillnad mellan kcinen. Hos A. zeta dt ha-
ne n s framv in ge s v art mef.ljls
?,, :,::1 Ti T,J ,";
lappmark avviker dock ndfiirg. Honorna (Fig. 2, 4 och 6) iir grynigt grlbruna (det grl dominerar of- tast) med ibland svag gulpudring. Mycket typiskt for A. zeta (iiven underarterna A. zeta zeta (Al-
perna) och A. zeta e-rulis (Island, Griinland)) iir grynigheten som aldrig tycks fcirekomma hos A.
109
9
Lars Imby & Stig Torstenius Ent. Tidskr. ll5 (1994)
Fig ll -12. Hongenitalier av hbgnordiskt iingsfly Apamea zeta (Treitschke) ( I I ) ochfjtilltingsfly A. maillardi (Geyer) (t2).
Female genitalia of Apamea zeta (Treitschke) ( 11) and A, maillardi (Geyer) (12).
det sista bakkroppssegmentet [r hos A. zeta ndstan rakt eller jiimnt bcijd utefter hela sin liingd (Fig.
l1). Vidare ar genitaliema civerlag mer kitiniserade och proportionellt stdrre hosA. maillardi. Hos den- na art iir dessutom antrumpartiet mer kraftigt fArat och den taggfcirsedda delen mer utbredd nedAt An
hos A. zeta. BAda artema har bursan fcirsedd med fyra lAngsmala signa.
Tack
F<ir att ffl undersdkningen sA tillf<irlitlig som mdjligt har exemplar av bAda artema studerats frAn deras flesta utbredningsomriden i Europa. Exemplar frAn Norge, Is- land och de sex pAtrdffade i Sverige har dock naturligt-
ll0
vis varit av s?irskilt intresse. F6r lAn eller pA annat sett anskaffande av material harAme Moberg, Bert Gustafs- son, Clas Khllander och Nils Ryrholm varit oss behjalpliga. Vi tackar dem alla frir deras viilvilliga diins- ter.
Litteratur
Birch, M.C. 1970. Pre-courtship use of abdominal brus- hes by the noctumal moth Phlagophora meticulosa
(L.) (Lepidoptera, Noctuidae). - Anim. Behav.
l8:3 l0-3 16.
Birch, M.C: 1972. Male abdominal brush-organs in Bri- tish Noctuid moths and their value as a taxonomic character. - The Entomologist 105:185-205, 233- 224.
Ent. Tidskr. 115 (1994)
Calle, J.A. 1982. Noctuidos espanoles. Madrid.430 pp.
Heinicke, W. 1959. Revision der Gattung Apamea Ochs., l8l6 (Lp., Noctuidae), I Teil. - Deutsch. Ent.
2., N.F.6:100-111.
Mikkola, K. & Lafontaine, J.D. 1986. A preliminary note on the taxonomy of the Apamea zeta complex, with the first report of A. zeta from Fennoscandia (Lepidoptera, Noctuidae). - Notul. Entomol. 66:91- 95.
Mikkola, K. & Goater, K. 1988. The taxonomic status of Apamea exulis (Duponchel) and A. assimilis
(Doubleday) in relation to A. maillardi (Geyer) and
A. zeta (Treitschke) (Lepidoptera: Noctuidae). -
Entomologist's Gazette 39:249-257 .
Nordstrcim, F. & Wahlgren, E. 1941. Svenska fjiirilar.
Stockholm.
Opheim, M. 1959. Apamea (Crymodes Gn.) maillardi
H6gnordiska tingsflyet i Sverige Hb. -G in Norway (Lepidoptera, Noctuidae). - Norsk Ent. ridskr. 1l:31-35.
Skinner, B. 1984. Colour Identification Guide to Moths of the British Isles. Beccles and London.
South, R. 1977.The Moths of the British Isles, Series I.
London (Edition 1961).
Tuxen, S.L. 1956. Taxonomists glossary of genitalia.
K6penhamn.
Yarga,Z. 1976. Die Verbreitung und taxonomische GIi- ederung von Apamea maillardi (Hubner-Geyer) 1834 und A zeta (Treitschke) 1825 (Lep.: Noctuidae) in der Balkanhalbinsel. - Acta Biol. Debrecina l0-ll:201- zlL.
Wolff, N.L. 1971. Lepidoptera - The Zoology of
Iceland, Vol. ll l, part 45. 193 pp.
Zetterstedt, J.W. 1840. Insecta lapponica. Lipsiae. 1139 pp.
Ftirsta katalogen om vflrldens alla nattflyn
Poole, R.W. 1989. Lepidopterorum Catalo- gus (New Series), fascicle ll8. Noctuidae, parts l-3. E.J. Brill/Flora & Fauna Pub- lications, Leiden, New York, Kobenhavn &
Kriln. 1314 sidor i 3 delar. 28,5 x22 cm.
ISBN 0-916846-45-8. Pris: 950, - DKK
(Apollo B/ger). Abonnemang kan tecknas
p[ hela verket genom fcirlaget: E.J. Brill, Leiden, Holland.
Sv6righetema att f6 ett samlat grepp civer en viss stdrre eller mindre grupp av nattfjlirilar p[ viirlds- basis har varit (och iir!) mycket stora. Dessa sv[- righeter iir kanske en av de viktigare orsakema till
att det fortfarande saknas en samlad systematik fdr nattfjiirilarna, Heterocera. Det kan idag tyviirr inte heller skcinjas nigon enhetlig systematik fcir ens de mer kiinda nattfjiirilsgruppema i palearktis iin pA Atskilliga [r.
Mot denna minst sagt kaotiska situation i viirlds- systematiken framstAr detta verk som en stor be- drift. Aven om det nu gAtt drygt fyra 1r sedan kata- logen gavs ut utgdr den en sAdan "grundbult" fcir vdrldens nattfjiirilsforskare att den verkligen fcir- diinar att uppmiirksammas [ven hiir, det Er faktiskt lite frirvAnande att detta inte skett tidigare.
Den nu utkomna volymen om Noctuidae utgrir den fcirsta katalogen av lL8 planerade i serien Lepidopterorum Catalogus (New Series) som pla- neras redovisa fjiirilsfaunan pA global nivA
- en
katalog fdr vardera av de i planeringsskedet ll8
accepterade familjema fjZirilar. Man kan utgA frAn att eventuella iindringar av antalet familjer givet- vis pAverkar antalet kommande kataloger. Serien publiceras med John B. Heppner som redaktiir.
Katalogema kommer att numreras i systematisk ordning och inte i den ordning volymema ges ut.
Kataloger civer flera familjer ldr vara klara frir tryck- ning. Hur alla smi familjer ska hanteras framgAr inte klart, men enligt planema kommer det att krii- vas l2- l5 volymer totalt fcir att firdigstiilla verket.
Det kommer att ta ehkilliga lr att genomf<ira hela detta arbete.
Lepidopterorum Catalogus publiceras nu som en
helt ny serie i frirhillande till den ursprungliga katalogserien med samma namn. Originalserien gavs ut under lren l9ll-1939, f<irst i Berlin och senare i Haag i Holland. Serien blev aldrig slut- fijrd och det er lett att se att detta katalogarbete var en produkt av den tid dA sA mlnga andra storslagna verk om fjlirilarna gavs ut. Det skulle alltsA drda ett halvsekel innan ntgon kiinde sig manad att 6ter- uppta arbetet med att samla nomenklaturen pA viirldsnivA.
Nattflyna, Noctuidae, utgdr den avgiort stcirsta
familjen bland nattfjiirilarna. Katalogen omfattar ca 38 000 namngivna arter, underarter och syno- nymer. Den bygger pA en redovisning av alla namn- givna sliikten (med synonymer) som fcirtecknas i alfabetisk ordning. Sliikte fcir sliikte upptas i alfa- betisk ordning alla namngivna arter, underarter och
lll
