Vattenmyndigheten Bottenhavet 871 86 Härnösand
Samråd om Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor för förvaltningsplan 2015-2021 samt samråd med anledning av Miljöbedömning av
åtgärdsprogram, ert dnr 537-6976-12
Länsstyrelsen Västernorrlands synpunkter
Länsstyrelsen avger synpunkter nedan under särskilda rubriker, dels genom att utveckla vissa resonemang i löpande text, dels genom att besvara några av de av Vattenmyndigheten uppställda frågorna.
Beskrivning av ärendet
Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, har upprättat arbetsprogram och översikt av väsentliga frågor för förvaltnings- plan samt har tagit fram behovsbedömning och förslag till avgränsning av
miljökonsekvensbeskrivning. Vattenmyndigheten ska enligt vattenförvaltnings- förordningen inför revideringen av förvaltningsplanen genomföra offentliga samråd om dessa frågor. Länsstyrelsen Västernorrland ges därmed tillfälle till
samrådsyttrade.
Vattenmyndigheten har dessutom gjort en behovsbedömning inom ramen för arbetet med vattenförvaltningens åtgärdsprogram 2015-2021. Eftersom genomförandet av åtgärdsprogrammet kan antas komma att ge upphov till betydande miljöpåverkan krävs enligt miljöbalken miljöbedömning och upprättande av miljökonsekvens- beskrivning. Berörda länsstyrelser, kommuner och myndigheter ges tillfälle att yttra sig över behovsbedömningen.
Länsstyrelsens synpunkter avseende Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor för förvaltningsplan 2015-2021
Särskilda utmaningar i Bottenhavets vattendistrikt
”Ger nedanstående beskrivning en rättvisande bild av vattendistriktets utmaningar?”
Vattenmyndigheten har tagit upp väsentliga problemområden men det finns utrymme att utveckla delar av beskrivningen. Länsstyrelsen tar nedan upp områden som kan behöva ses över.
Skrivningen under ”Fria vandringsvägar och återställda vatten…” behöver utvecklas.
Problemområdets omfattning och komplexitet motiverar en mer ingående beskrivning.
I detta avsnitt kunde problemen som vattenregleringar ger upphov till belyst bättre, inte bara som en orsak till ”oligotrofiering” som tas upp under egen rubrik. Frågan om god ekologisk potential och de stora älvarna finns med men det finns andra aspekter som berör mer än älvarnas huvudfåra. Vattenregleringen förändrar t.ex.
dynamiken i transporten av inte bara näringsämnen utan även andra ämnen, bl.a.
humusämnen, vilket kan få effekter på näringsvävarna även i kustzonen.
Vattenreglering i olika former påverkar inte bara de stora älvarna utan ger även indirekta effekter på tillrinnande biflöden genom att direkt hindra fiskvandring genom ändrade mynningsförhållanden (hinder/vattenståndsberoende konnektivitet) eller ändra förutsättningarna för fiskens vandringar genom att magasinen inte längre fungerar som tillväxtområde för fisk som vandrar inom vattensystemet (ändrade förhållanden för födoorganismer, förändrad artsammansättning m.m.).
Vattenregleringar sker även i mindre vattendrag, om än i annan skala.
Vad gäller vattenkraftens inverkan kunde det varit på sin plats att kort belysa lagstiftningens begränsningar och förekomsten av väldigt många anläggningar med otidsenliga eller inga tillstånd.
Problemet med näringsobalanser i sjöar och vattendrag tas delvis upp under två olika rubriker, vilka egentligen endast beskriver två ytterligheter av en övergripande problemställning utifrån ett ”traditionellt” synsätt. Detta synsätt förbiser ett
miljöproblem som omfattar en lång rad sjöar och vattendrag och som sannolikt även är starkt bidragande till näringsobalans/övergödning i havsområden. För det första transporteras i många vattensystem mer produktionsbegränsande näringsämnen än naturligt (med ”produktionsbegränsande” avses här ämnen som i sig är nödvändiga för primärproduktionen men som utgör begränsande faktorer då övriga förhållanden är gynnsamma; särskilt avses kväve och fosfor). En ökning från t.ex. 7 µg total-P per liter till 12 µg är en ökning med över 70 % och är traditionellt inte betraktat som ett övergödningsproblem. Det borde det vara. Åtminstone borde problemet tydliggöras och betraktas ur ett avrinningsområdesperspektiv. Den samlade belastningen på kustområdena från förhöjda näringshalter i sjöar och vattendrag kan vara betydande.
En annan förbisedd aspekt av näringsobalans är störningar i mängden och inte minst kvaliteten av infallande näring från landmiljön till i synnerhet de mindre
vattendragen vars näringsbas till mycket stor del utgörs av alloktont material. Även detta miljöproblem borde beskrivas och hanteras. Förändringar i typen av
strandnära växtlighet, eller borttagandet av denna, får konsekvenser för vattendragens ekosystem.
Skogsbrukets inverkan i försurningssammanhang belyses men däremot inte dess inverkan på sjöar och vattendrag genom att miljögifter som kvicksilver och
aluminium kan sköljas ut snabbare genom skogsavverkningar och inte minst genom spåren efter skogsmaskiner. I Västernorrlands län bör detta kunna vara ett
omfattande problem som b.la. bidrar till förhöjda halter i fisk.
”Vilka frågor, utöver de väsentliga som vi har prioriterat nedan, tycker ni saknas?”
Det saknas en ordentlig beskrivning av problemet med grumling, sedimenttransport
överutnyttjande av biologiska resurser. Problemområdet främmande arter och stammar tycks förbisett, vilket är en brist.
Vad gäller förorenade områden har deras nuvarande och särskilt den potentiella framtida påverkan på både yt- och grundvatten sannolikt underskattats i beskrivningen, åtminstone vad gäller Västernorrland län. Till exempel kan
föroreningar i kustområdena, inte minst fiberbankar med kvicksilver och organiska miljögifter, komma att påverka kustekosystemen under lång tid framöver. Detta särskilt som landhöjningen kan komma att medföra ökad erosion och resuspension.
Särskilda utmaningar
;Länsstyrelsen synpunkter – samhällsplanering
Arbetsprogrammet lyfter på ett bra sätt samhällsplaneringens viktiga roll i
vattenarbetet. Generellt sägs att vattenfrågorna behöver tas med på ett bättre sätt i samhällsplaneringen och att det behövs en vidareutveckling av den fysiska
planeringen för att i än större utsträckning integrera långsiktigt hållbara
vattenkvalitetsaspekter i planprocessen. Även om mycket görs (länsstyrelsen har bl.a. haft dialogmöten, utbildningar och tagit fram vägledning för hantering av MKN vatten i planeringen) så håller länsstyrelsen med om att mer arbete behövs. Det är viktigt att främst översiktsplanering uppmärksammas här som det verktyg
kommunen har där man kan ta ett helhetsgrepp om vattenfrågorna. Även om inga konkreta förslag på åtgärder ges så är inriktningen inför kommande arbete bra, t.ex.
revidering av åtgärdsprogrammet. Strandnära bebyggelse lyfts som ett konkret exempel på påverkan, vilket är bra.
För att trygga dricksvattenförsörjningen föreslår man att kommunerna ska ta hänsyn till känsliga områden i sina översiktsplaner och skynda på arbetet med att ta fram kommunala vattenförsörjningsplaner. Länsstyrelsen menar att det är viktigt att även potentiella dricksvattenförekomster uppmärksammas i översiktsplanerna för att trygga en långsiktig vattenförsörjning.
Man identifierar ett behov av samarbete mellan kommuner och länsstyrelser i distriktet och Boverket som vägledande myndighet. Länsstyrelsens
samhällsplaneringsenhet har redan idag en dialog med kommunerna om vattenfrågor i planeringen men anser att ett närmre samarbete i vattenfrågorna, både internt och externt, behövs för att nå uppsatta mål. Vi ser samordningsvinster när vattenförvaltning och åtgärder integreras i den fysiska planeringen och att processerna behöver löpa integrerat istället för separat.
Det är också positivt att programmet lyfter klimatanpassningsarbetet. Värt att nämna är att vår samordnare för klimatanpassningsfrågor bör vara en viktig samrådspart i sammanhanget med sin stora kunskap om det arbete som görs kring klimatanpassning ute i kommunerna.
Vad gäller miljökvalitetsnormer beskrivs att stöd och vägledning måste tas fram så att MKN kan tillämpas på ett korrekt och enhetligt sätt. Vi får synpunkter från kommunerna även i plansammanhang om att det är svårt att tolka och använda sig av normerna. Det är vår bedömning är stöd och vägledning verkligen är efterfrågat.
Samverkan
”Vilka frågor, utöver de väsentliga som har prioriterats nedan, tycker ni saknas?
Motivera.”
I kapitlet beskrivs bara samverkan som en diskussion mellan olika typer av
genomförare. Det saknas en beskrivning av behoven av samverkan med företrädare för riksdag och regering som ju har en viktig roll att reglera vattenförvaltningsarbetet och vattenvården genom effektiv lagstiftning och en balanserad medelstilldelning.
”Fungerar samverkan på nationell, regional och lokal nivå idag? Vad fungerar bra och på vilket sätt kan den förbättras?”
I synnerhet på lokal nivå (men även på regional och nationell nivå) sker i många fall enbart sporadisk samverkan. Man bör överväga om inte en stor del av samverkan borde ske lokalt genom en indelning av vattenlandskapet i betydligt mindre planeringsenheter än dagens formaliserade områden.
Länsstyrelsens synpunkter avseende med anledning av Miljöbedömning av åtgärdsprogram:
Frågor i avsnitt 2. Förslaget till åtgärdsprogram (förhållande till andra planer och program)
Planer och program avseende arbetet med miljömål, kalkning och fiskevård Det saknas koppling till regionala åtgärdsprogram för miljömålsarbetet som varje länsstyrelse har i uppdrag att ta fram. Koppling saknas också till regionala kalknings- och biologiska återställningsplaner samt till regionala fiskevårdsplaner som tas fram av länsstyrelserna.
Planer och program avseende arbetet med förorenade områden
Länsstyrelsen tar årligen fram regionalt program för arbete med förorenade områden i länet. Programmet hanterar arbetet som bedrivs med statliga bidrag för objekt utan ansvar och delat ansvar samt objekt, vilket vi vill poängtera, där
länsstyrelsen har tillsyn på nedlagd verksamhet där ansvarig finns och länsstyrelsens tillsyn på pågående verksamhet. Även via tillsynen drivs arbetet genom att få till stånd utredningar och åtgärder med privata medel på nedlagda och pågående verksamheter.
Åtgärdsprogrammet sträcker sig över en tidsperiod från 2015 till 2021. Hur tas åtgärdsprogrammet fram och i vilken detaljeringsgrad? Arbetet med förorenade områden planeras i dagsläget i treårsperioder och oftast ett åt i taget vad gäller utredningar. Stora åtgärdsobjekt är oftast planerade över flera år. Projekten är beroende av länsstyrelsens, kommunernas och SGU:s möjligheter att vara
huvudman. Vidare är de statliga medlen en begränsning då det endast kommer räcka för åtgärder av en del av de mest prioriterade förorenade områdena. För att nå målet krävas att annan finansiering kommer till stånd samt mer resurser för myndigheter att arbeta med frågorna.
Arbetet med att prioritera objekt genomförs utifrån risk för människors hälsa och
lista över de kriterier som bör användas vid prioriteringen mellan de olika efterbehandlingsprojekten (EBH-projekten). Listan är tänkt att användas som ett hjälpmedel för prioritering mellan de högst prioriterade objekten. Listan innehåller fler kriterier än de som riskklassningen enligt MIFO-metodiken innefattar.
Beredningssekretariatet och Vattenmyndigheten har deltagit vid framtagandet av kriterierna. Arbetet har utgått från de riktlinjer som finns idag från
Naturvårdsverket, de prioriteringsgrunder som Länsstyrelsen Västernorrland och Länsstyrelsen Jönköping har redovisat i regionalt program för arbete med förorenade områden 2012.
För att hantera de uppgifter, provtagningsresultat, som kommer fram i tex undersökningar krävs bättre system/rutiner för att rapportera in uppgifter så de kommer till nytta för statusbedömningarna.
Beslut om detta yttrande har fattats av verksamhetschefen Eva Carron.
Föredragande har varit enhetschefen Hans Olofsson. Samtliga enheter vid Länsstyrelsen har givits tillfälle att inkomma med synpunkter.
Eva Carron
Hans Olofsson
enheten för miljöutredningar och fiske Telefon 0611-34 90 51
