”Att några behöver mer för att få lika,
det är det som är rättvist.”
AV HARALD STRAND
SKOLAN LSS
2021
Harald Strand är författare till LSS-skolan som
Innehåll LSS-skolan 2021
LSS-skolan 2021:
Ska lagen om stöd och service göras om? . . . 6
Behöver LSS göras om? 6
Varför en ny halvhjärtad utredning, och inte en
heltäckande? 6
Vad är problemet med LSS? 7
Vilket ansvar har regeringen för målen i LSS? 7 Varför reagerar inte regeringen på den växande
fattigdomen i LSS-gruppen? 7
Vad är nytt i LSS-skolan 2021? 8
Lektion 1:
Från omsorgslag till LSS . . . . 9
När och hur tillkom LSS? 9
Paragraf 1. Hur beskrivs LSS personkretsar? 10 Paragraf 2 och 3. Vilka är ansvariga huvudmän? 10 Paragraf 4. LSS är en pluslag, vad innebär det? 11 Paragraf 5. Vad är målet med verksamhet enligt LSS? 11 Paragraf 6. Vad innebär valfrihet och kvalitet i LSS? 11 Paragraf 7. Hur beskrivs rätten till insatser? 11 Paragraf 8. Vad innebär det att LSS bygger på
frivillighet? 12
Mina personliga kommentarer 12
Lektion 2:
Rådgivning och stöd . . . . 13
Vilka insatser ingår i LSS? 13
Vad innebär LSS-insatsen rådgivning och annat personligt stöd? 13 Vilka berörs av rådgivning och stöd? 13 Hur tänkte politikerna när reformen infördes? 14 Varför har rådgivning och stöd minskat så kraftigt? 14 Vad föreslog LSS-kommittén 2008 i utredningen
”Möjlighet att leva som andra”? 14
Hur fungerar insatsen rådgivning och stöd idag? 14 Vad behöver förbättras inom rådgivning och stöd? 15 Det finns tre olika huvudmän – vad betyder det? 15 Lektion 3:
Personlig assistans . . . . 16 Vad innebär LSS-insatsen personlig assistans? 16 Vad är sant om kostnadsutvecklingen för assistans? 16
Vad säger lagen (LSS) om personlig assistans? 17 Vad säger socialförsäkringsbalken om
assistansersättning? 17 Assistans från Försäkringskassan, hur fungerar det
idag? 17 Vad betyder dagens debatt om assistans? 18 Lektion 4:
Ledsagarservice och kontaktperson . . . . 19 Vad innebär ledsagarservice och kontaktperson enligt
LSS? 19 Vad är målet med dessa LSS-insatser? 19 Ledsagarservice(Insatsen ledsagarservice, § 9.3) 19 Varifrån kommer ”praxis” som strider mot LSS
principer? 20 Hur tänkte politikerna när ledsagarservice infördes? 20 Hur fungerar ledsagarservice idag? 20 Kontaktperson(Insatsen kontaktperson, § 9.4) 21 Vad tänkte politikerna när kontaktperson infördes? 21 Hur fungerar kontaktperson enligt LSS idag? 21 Varför avslås insatsen kontaktperson så ofta? 22 Vad innebär ”rättspraxis” i individuella insatser enligt
LSS? 22 Lektion 5:
Insatser för barn . . . . 23 Insatser för barn; avlösarservice, korttidsvistelse,
korttidstillsyn 23 Vad är avlösarservice?(Insatsen avlösarservice i hemmet,
§ 9.5) 23
Hur tänkte politikerna om avlösarservice? 23 Hur fungerar avlösarservice idag? 24 Vad är korttidsvistelse?(Insatsen korttidsvistelse, § 9.6) 24 Hur tänkte politikerna om korttidsvistelse? 24 Hur fungerar korttidsvistelse idag? 25 Vad är korttidstillsyn?(Insatsen korttidstillsyn, § 9.7) 25 Hur tänkte politikerna om korttidstillsyn? 25
Hur fungerar korttillsyn idag? 25
Varför måste vi föräldrar alltid strida för att få
LSS-insatserna? 26 Lektion 6:
Boende enligt LSS . . . . 27
Vilka berörs av boende med särskild service enligt LSS? 27 Boende för barn(Insatsen boende i familjehem eller
bostad med särskild service för barn och ungdomar, § 9.8) 27 Vad står i LSS-propositionen om boende för barn? 28 Hur fungerar LSS-boende för barn idag? 29 Bostad för vuxna(Insatsen bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad, § 9.9) 29 Gruppbostad 29 Servicebostad 29
Särskilt anpassad bostad 29
Hur tänkte politikerna om LSS-boende för vuxna? 29 Hur fungerar bostad för vuxna enligt LSS idag? 30 Vad säger den senaste LSS-utredningen om
LSS-boende? 30 Vad säger FN-konventionen om boende? 31 Vad anser Funktionsrätt Sverige om boende enligt LSS? 31 Ny utredning om merkostnader för boende 31 Lektion 7:
Daglig verksamhet . . . . 32 Den allra vanligaste LSS-insatsen 32 Är det bra att fler får daglig verksamhet? 32 Vad innebär daglig verksamhet enligt LSS? Insatsen
Daglig verksamhet, § 9.10 32
Vad ville politikerna med daglig verksamhet? 33 Hur fungerar daglig verksamhet enligt LSS idag? 33 Vad föreslog LSS-utredningen 2019? 34 Hur har FUB kommenterat förslagen om daglig
verksamhet? 34 Hur kan kvaliteten i övrigt förbättras i daglig
verksamhet? 35 Kommer stordrift att ta daglig verksamhet tillbaka till
institutionstiden? 35 Lektion 8:
Individuell plan . . . . 36 Vad säger LSS om individuell plan?Insatsen Individuell
plan, § 10 36
Vad innehåller en individuell plan enligt LSS? 37 Hur tänkte politikerna om individuell plan enligt LSS? 37 Hur fungerar individuell plan idag? 37
Varför är individuell plan enligt LSS så viktig för
individen? 38 Varför är individuell plan enligt LSS så viktig för
kommunen? 38 Varför används inte individuell plan mer än idag? 38
Vad behöver förbättras? 38
Lektion 9:
Kommunens särskilda ansvar för LSS . . . . 39 Vad innebär kommunens ansvar för samordning av
LSS-insatser? 39 Vilka är kommunens särskilda uppgifter enligt 15 §? 39 Hur fungerar förvaltare respektive god man? 40
Vad är en förvaltare? 40
Vad är en god mans uppgifter? 40
Vad säger lagen om samverkan med organisationer? 40 Vilka regler gäller mellan kommuner, samt mellan region
och kommun? 40
Hur tänkte politikerna om huvudmannaskapet för LSS? 41 Vad säger LSS-propositionen om samordningsansvaret
(paragraf 14)? 41
Vad säger nya LSS-utredningen om ansvaret för LSS? 42
Hur fungerar LSS idag? 42
Besparingar och utjämningssystem, hur fungerar det? 42 Vad säger nya LSS-utredningen om
huvudmannaskapet? 42
Min kommentar om huvudmannaskap 42
Lektion 10:
Avgifter i LSS . . . . 44 Vilken betydelse har avgifter för personer med LSS? 44
Vilka avgifter finns i LSS? 44
Vad är merkostnads-principen? 45
Hur tänkte politikerna kring avgifter? 45 Hur ser det ut idag med avgifter? 46 Är det tillåtet att ta hyra för gemensamma utrymmen? 46 Vilka regler gäller för andra kostnader, till exempel
fönsterputs? 46 Är idén om att samhället ska kompensera för
funktionsnedsättning bortblåst? 47
FUB:s informations-material 47
Lektion 11:
Tillstånd, kontroll och överklagande . . . . 48
Hur ser reglerna ut för tillsyn och kontroll av LSS? 48
Vad är Lex Sarah? 48
Vad är IVO:s roll för tillsyn, enligt 25–26 §§ LSS? 49 Vad sägs om överklagande i 27 § LSS? 49 Hur tänkte politikerna om tillsyn i LSS? 49 LSS-propositionen om enskild verksamhet: 50 LSS-propositionen om överklagande: 50 Vad är bra och dåligt med tillstånd och kontroll idag? 50 Hur överklagar man ett LSS-beslut? 51
Vad är inhibition? 51
Varför är det så svårt att överklaga LSS-beslut? Och
varför finns ingen rättshjälp? 51
Vilka skäl finns för att juridiskt stöd ska ingå i LSS? 52 Hur fungerar förvaltningsrätten? 52
Och kammarrätten? 52
Högsta förvaltningsdomstolen 52
Hur ska LSS tolkas? 53
Myterna om LSS – hur påverkar de? 53
Hur tolkas lagar generellt? 53
Hur är förhållandet mellan rättskällor? 54
Vad är då speciellt med LSS? 55
Hur tolkar vi LSS? 55
Varför är LSS en rättighetslag? 55
Lektion 12:
Grundläggande principer . . . . 57
7 viktiga principer 57
Vad innebär LSS mål ”att leva som andra”? 58 Vad innebär LSS kvalitetsbegrepp ”goda
levnadsvillkor”? 58 Vilka övriga kvalitetskriterier finns i LSS? 58 Självbestämmanderätt, inflytande och integritet 58 Delaktighet 58 Tillgänglighet 58 Helhetssyn 59 Kontinuitet 59 Hur ser det ut idag, med goda levnadsvillkor och ett liv
som andra? 59
Goda levnadsvillkor eller skälig levnadsnivå? 60 Lektion 13:
Vad säger LSS om jämlikhet? . . . . 61
Vad säger LSS om jämlikhet? 61
Vad står i LSS-propositionen om jämlikhet? 61
Vad säger 1989 års handikapputredning? 62 Vad innebär detta för jämlikheten för personer med
funktionsnedsättningar? 62
Hur ser verkligheten ut idag? 62
Jämlikhet inom boende och fritid 63 Jämlikhet inom arbete respektive hälso- och sjukvård 63 Varför är det så stora skillnader på LSS över landet? 64
Hur långt kvar till jämlikhet? 64
Lektion 14:
Självbestämmande enligt LSS . . . . 65 Vad står om självbestämmande i LSS? 65
Vad står i LSS-propositionen? 65
Vad står i 1989 års Handikapputredningen? 65 Hur fungerar självbestämmande i LSS idag? 66 Vad säger de olika rapporter som analyserat
självbestämmandet inom LSS? 67
Vad vill vi uppnå med självbestämmande år 2021? 68 Hur kan självbestämmandet utvecklas? 69 Lektion 15:
Kontinuitet inom LSS . . . . 70
Vad står i LSS om kontinuitet? 70
Vad står i LSS-propositionen om kontinuitet? 70 Vad står i 1989 års Handikapputredning om kontinuitet? 70 Kontinuitet 70 Helhetssyn 70 Hur fungerar kontinuitet enligt LSS i verkligheten? 71 Vad innebär kontinuitet inom LSS för kommunerna? 71 Lektion 16:
Delaktighet . . . . 73 Hur ser samhället på delaktighet i Sverige? 73 Vad säger LSS-lagen om delaktighet? 74
… och vad står i LSS-propositionen? 74 Vad säger 1989 års Handikapputredning om
delaktighet? 74 Vad säger FN:s funktionsrättskonvention om
delaktighet? 74 Hur är det tänkt att delaktighet ska fungera idag? 75
Metoder för delaktighet 75
TEACCH, Treatment and Eduction for Autistic Children and Children with Related Handicaps 75
Tydliggörande pedagogik 75
PFA, pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt 75 AKK, alternativ kompletterande kommunikation 75 Delaktighetsmodellen 76 Delaktighet kräver kunskap och positiv inställning, men
vad mer? 76
Lektion 17:
Funktionsrätts-konventionen och LSS . . . . . 77 Innebär Funktionsrättskonventionen en förstärkning av
LSS? 77 Funktionsrättskonventionen i 6 punkter 77 Vilken betydelse har det att konventionen inte är svensk
lag? 78 Vilka artiklar i FN-konventionen kan jämföras med LSS? 78 En jämförelse: Funktionsrättskonventionen och LSS 79 5 skäl till att Funktionsrättskonventionen bör bli svensk
lag 79 LEKTION 18:
Samverkan inom LSS . . . . 81 Vad säger LSS om intresseorganisationers rätt till
samverkan med kommunen? 81
Hur kommer man igång med samverkan enligt LSS? 82 Vad vinner kommun, brukare och föreningar på att
samverka om LSS? 82
9 steg till samverkan inom LSS 83
Hur fungerar samverkan med funktionsrättsorganisationer idag? 83 Vad säger nya LSS-utredningen om samverkan? 83
Vad säger andra myndigheter? 84
LSS-SKOLAN 2021:
Ska LSS anpassas till samhället, eller till de som behöver insatserna? . . . . 85 Vem ska anpassas till vad och hur? 85 Vems är ansvaret att LSS urholkas? 85 Vad händer med LSS-insatserna om man flyttar till annan kommun? 86 Handlar allt i LSS om pengar idag? Vart tog rättigheterna
vägen? 87
Vad behöver regeringen göra? 87
Vad behöver riksdagen göra? 87
LSS-skolan är författad av Harald Strand.
LSS-skolan 2021 är en del av tidningen Föräldrakraft och webbplatsen HejaOlika.se som utges av Valter Bengtsson Contentverkstan. Ansvarig utgivare: Valter Bengtsson.
Epost: valter.bengtsson@faktapress.se Telefon: 0709-560852.
LSS-SKOLAN 2021:
Ska lagen om stöd
och service göras om?
Idag är det många som, både lågmält och högljutt, kräver att LSS ska skrivas om från grunden . Men vet de varför lagen LSS kom till, och har de läst förarbetena?
Detta är inledningen till 2021 års upplaga av LSS-skolan, författad av Harald Strand, som varit ordförande för Riksförbundet FUB. Tidigare uppla- gor av LSS-skolan publicerades i Föräldrakraft och HejaOlika år 2017 respektive 2019.
Behöver LSS göras om?
Visst är det uppenbart att LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, inte fungerar som det var tänkt. Jag hävdar dock fortfarande att lagen är fantastisk, speciellt vad gäller mål och intentioner samt de styrande principerna!
Vi har åter konstaterat att det inte går att skriva om LSS på det lättvindiga sätt som nu gjorts i den senaste LSS-utredningen SOU 2018:88.
Nuvarande lags innehåll påbörjades av Omsorgskommittén 1977. Slutbetänkande
”Omsorgerna om vissa handikappade” presentera- des 1981. Redan 1983 tillsattes Omsorgsberedningen för att skriva propositionen som blev klar 1985, kallad 1986 års Omsorgslag.
1989 tillsattes Handikapputredningen, som lämnade ett antal delrapporter och ett slutbetän- kande 1991, ”Handikapp – Välfärd – Rättvisa”. Att märka är att denna utredning hade elva ledamöter, 14 sakkunniga och tre experter! Dess cirka 2000 sidor blev underlag till propositionen om LSS (och LASS) som blev klar 1993, och började gälla 1994.
Utredningsarbetet, från 1977 till 1993, kan summeras till 15 år och involverade ett stort antal personer.
Sedan kostnaderna för assistansersättningen ökat kraftigt, jämfört med den ursprungliga progno- sen i propositionen, tillsatte Alliansregeringen år 2004 en LSS-utredning. Dess huvudsakliga mål var
att stoppa ökningen av kostnaderna för personlig assistans.
Kostnaderna för resterande LSS hade dock inte nått upp till prognosen i propositionen och de övriga insatserna var därför (obs!) inte med i ursprungligt direktiv. Men med tilläggsdirektiv blev utredningen så småningom mer heltäckande.
Vid överlämnandet år 2008 var SOU 2008:77,
”Möjlighet att leva som andra”, på knappt 1100 sidor. Utredningsgruppen bestod av 18 ledamöter, 11 sakkunniga och 18 experter. Den hamnade ganska omgående i papperskorgen på departementet, då ju syftet inte var att förbättra LSS utan att spara pengar i assistansersättningen! Några enstaka punkter med det syftet plockades upp och fördes in som tillägg i befintlig LSS.
Varför en ny halvhjärtad utredning, och inte en heltäckande?
2016 var så dags för ny utredning. Åter var målet att spara pengar i personlig assistans och assistans- ersättningen. Denna gång skulle utredningen göras av en ensamutredare med hjälp av 4 sakkunniga och 7 experter. Utredningens begränsade resurser visade att målet inte var att följa upp och utveckla LSS för att uppnå förbättringar för de personer som omfattades av lagen. Trots att det behovet fanns.
LSS-utredningen blev från start präglat av utred- ningsdirektiv som var historielösa och stred mot gällande konventioner.
Det hade inte behövt bli en utredning som ledde till massiv kritik från dag ett, och som avslutades med en uppmaning från funktionsrättsrörelsen att slänga hela betänkandet i papperskorgen.
Redan i april 2015 uppvaktade FUB socialdepar- tementet och framförde vilka områden inom LSS, som var i störst behov av reformering. Ett gediget underlag lämnades över.
Många andra organisationer inom funktions- rättsrörelsen såg också fram emot en ny
LSS-utredning med en, som vi utgick från, genuin ambition att stärka LSS och därmed förbättra för de människor som har rätt till LSS-insatser.
Men när utredningsdirektiven publicerades i maj 2016, stod det klart att den nya utredningen hade fått ett helt annat uppdrag. Det var enbart inriktat på kostnader, nedskärningar och begränsningar.
Utredningen, SOU 2018:88 med 1080 sidor, presen- terades i januari 2019.
Trots funktionshinderrörelsens tydliga svar
”kasta i papperskorgen” skickades plötsligt remis- sen ut, under semestertid 2020, till sammanlagt 203 remissinstanser, varav hälften var kommuner och några regioner. 151 svarade på remissen, men egentligen är bortfallet ännu större då merparten av svaren visar på att man inte förstått vad LSS är för lag, varför den finns och vad den har som mål.
Några av de mest insatta intresseorganisationerna har dock liksom Funktionsrätt Sverige helt avvisat förslaget. Utredningens brister är för stora.
Riksförbundet FUB har försökt göra detta tydligt i ett omfattande svar, där alla punkter har behand- lats och kommenteras. FUB skrev bland annat så här:
En ny lag behövs inte. Det är lätt att ropa på en ny lag när den befintliga inte längre fungerar som det var tänkt. Idag är det många som kräver att LSS ska skrivas om från grunden, men FUB hävdar bestämt att LSS alltjämt är ett vasst rättighetsverktyg med mål, intentioner och styrande principer, som är lika banbrytande idag som när lagen trädde i kraft den 1 januari 1994. Det är alltså inte lagen det är fel på utan uttolkningen som har lett till den urholkning som har ägt rum; en följd av bristfällig kunskap om lagens förarbeten, begränsande kommunala riktlin- jer, undermålig tillsyn och uppföljning av beslut samt bristande rättssäkerhet. Istället för en ny lag vill FUB se förtydliganden av nuvarande lag, som i kombination med de nödvändiga kvalitetsåtgärder vi redovisar, kan stärka LSS och återigen göra den till en unik lag som Sverige kan vara stolt över.
Vad är problemet med LSS?
Om man inte orkar läsa förarbetena till LSS, och saknar fantasi att förstå hur livet ser ut vid omfat- tande funktionsnedsättningar, då kan man inte tolka lagen rätt! Om man dessutom inte förstått målen med lagen, leder det till nedmonteringar av det slag som vi nu sett ske de senaste 10 åren.
Vilket ansvar har regeringen för målen i LSS?
För mig är det självklart att det är regeringen som har ansvaret för att de goda målen i LSS blir verklighet. Regeringen måste tillse att kommuner och förvaltningsrätterna inte feltolkar LSS och sätter käppar i hjulet, genom mer tydlighet i lagen och genom att utföra sitt informationsuppdrag som FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning föreskriver i artikel 8 Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning.
Jag kanske är naiv, som tycker att det som är bestämt i en lag ska vi alla följa?
Det har varit oroande tyst efter att remisserna lämnades i mitten av november. Det känns som att socialdepartementet försökt bädda för en ny lag, trots massivt motstånd från funktionsrättsrörelsen, genom att skicka ut remissen till en massa kommu- ner som, liksom regeringen, fokuserat på sina egna kostnader.
Ett stort antal kommuner svarar att de är positiva till att staten övertar alla kostnader för personlig assistans, trots att frågan om huvudmannaskap tagits bort när remissen väl skickades ut (den frågan ska utredas separat i en egen ny utredning).
Det förstärker min tro att det bara handlar om besparingar även för kommunerna. Inte, som det borde, om förbättringar som verkligen behövs efter drygt 10 års neddragningar ute i kommunerna.
Varför reagerar inte regeringen på den växande fattigdomen i LSS- gruppen?
Fattigdomen för många i LSS-gruppen har accelererat under senare år, dels på grund av dåligt anpassad aktivitets- och sjukersättning med hög skatt, dels på grund av orimligt höga hyror i grupp- bostad kombinerat med ett icke anpassat bostadstil- lägg! Detta beror helt och hållet på beslut tagna av våra ansvariga politiker.
Jag brukar säga att det är okunskap som orsakar försämringar i LSS, men när det gäller
LSS-gruppens ekonomi handlar det snarare om medveten bortprioritering från regeringarna under den senaste 15-årsperioden. Ansvariga politiker är, genom ett stort antal statliga utredningar och rapporter, mycket väl informerade om hur illa det ekonomiska läget är för dessa funktionshindrade.
Vi har två goda lagar som beskriver regeringens ansvar; dels LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som utlovar ett liv som alla andra med goda levnadsvillkor, dels
FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som i sin artikel 28 erkänner
rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard, samt tydligt skriver att personer med funktionsnedsättning har rätt till samma positiva ekonomiska utveckling som landets medborgare i övrigt.
Vad är nytt i LSS-skolan 2021?
Det har inte hänt särskilt mycket i själva lagen sedan förra upplagan av LSS-skolan, som utkom år 2019. De ändringar som skett avser i huvudsak personlig assistans och egentligen assistansersätt- ningen. Där har dessutom dragits igång nya utred- ningar som fortfarande pågår.
Välkommen till 2021 års LSS-skolan, och en förhoppningsvis lärorik läsning!
Harald Strand
Skribenten har varit ordförande för Riksförbundet FUB
LEKTION 1:
Från omsorgslag till LSS
Hur växte den fram – lagen LSS som ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i
samhällslivet? Harald Strand går tillbaka till 40-talet för att beskriva milstolparna som ledde fram till den viktiga lagstiftningen på 90-talet .
Hur såg utvecklingen ut, från omsorgslag 1949 till LSS 1993?
Från och med år 1945, efter andra världskriget, hade vi i Sverige en snabb ekonomisk och social utveckling. Socialvården byggdes ut med mödra- vård, barnavård, barnbidrag med mera.
Utbildningar för psykologer, socionomer, specialpe- dagoger och andra specialister startades.
Men vården av de så kallade obildbara stod still!
Både Landstingsförbundet och Medicinalstyrelsen protesterade. Resultatet blev att regeringen tillsatte 1946 års sinnesslövårdsutredning. 1949 ledde denna utredning till ”Lag om vård och undervisning av sinnesslöa”.
Ett antal allvarliga skandaler på vårdhemmen ledde till att regeringen tvingades tillsätta ytterli- gare en utredning, som kom med sitt förslag om ny lag 1952. Det blev 1954 års ”Lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna”, som blev starten på nya omsorgerna.
Riks-FUB skrev till regeringen 1959 och föreslog en översyn av 1954 års lag, ett arbete som påbörja- des 1960. 1966 överlämnade utredningen
”Omsorgsbetänkandet SOU 1966:9” med förslag på en ny omsorgslag, som kom 1967.
1977 tillsatte regeringen Omsorgskommittén. Allt skulle nu omprövas; särlagstiftningen, huvudman- naskapet, tillsynen, habiliteringen, personkretsen och så vidare. Intressant var motsättningarna inom handikapprörelsen. HCK (numera Funktionsrätt Sverige) var för en ny lag, medan DHR och SFS var emot särlagstiftningen. En strid som pågick till 1993 då LSS beslutades.
Omsorgskommittén la fram sitt slutbetänkande
”Omsorger om vissa handikappade” 1981.
Under verksamhetsmål skrev de två begrepp som finns kvar idag; ”utvecklingsstörda bör få leva som andra i gemenskap med andra” och ”verksam- heten skall vara grundad på respekt för den enskil- des självbestämmande och integritet”. Framsynt om något vi fortfarande tvistar om!
Betänkandet följdes av år av debatt, där till exempel ”måste ske med oförändrade resurser”
kom upp samt även socialstyrelsens kontrollerande roll med motiv som ”onödigt krångel och
byråkrati”.
Först 1983 tillsattes omsorgsberedningen för att skriva propositionen. Den lades fram i juni 1985 som ”Lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.” och trädde i kraft i juni 1986.
Debatten för och emot fortsatte dock utanför riksdagen, men ibland även av riksdagsledamöter.
Någon enighet uppnåddes aldrig.
1989 tillsatte Bengt Lindqvist ”1989 års Handikapputredning”. Utöver ett antal delrappor- ter skrevs fyra delbetänkanden för remiss.
Utredningens slutbetänkande hette ”Ett samhälle för alla”.
När och hur tillkom LSS?
Utredningens huvudbetänkande publicerades 1991 och hette ”Handikapp – Välfärd – Rättvisa”.
Detta innehöll förslag på en ny rättighetslag, ”Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)”.
1993 lades propositionen fram och den innehöll nu två lagar, dels LSS och dels LASS (Lag om assis-
tansersättning). En stor förändring gjordes då större delen av landstingens omsorgsverksamhet övertogs av kommunerna.
Vi hade vid detta tillfälle en relativt ny social- tjänstlag (SoL) som många tyckte skulle vara tillräcklig. Handikapputredningen påvisade dock att just personkretsen i LSS behövde specifika insatser för att uppnå goda levnadsvillkor, vilket innebär att lagstiftarens ambitionsnivå vida överstiger intentio- nerna och skrivningarna i SoL.
LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, ersatte 1994 omsorgslagen och innebar en utvidgning av denna. Bland annat tillkom en tredje personkrets för fysiskt och psykiskt funktionshindrade.
LSS blev en pluslag som kompletterar social- tjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen, och skall försäkra att särskilt behövande får det stöd i det dagliga livet som krävs för att kunna erhålla samma människovärde som andra, trots sina funktionsnedsättningar. Tillhör du personkrets 1 eller 2 krävs endast ett konstaterande att du har behov av insatser. För personkrets 3 är tillhörighet och behovsbedömning mer komplicerad.
Precis som Omsorgslagen blev LSS en rättighets- lag. Det innebär en definierad personkrets och individuella rättigheter samt en möjlighet att pröva beslut om insatser i en rättslig process. Genom rättighetslagstiftning kan staten styra samhällets resurser till eftersatta områden, som i detta fall till funktionshinderomsorgen. Men om relationen mellan staten, myndigheter och medborgare skall fungera gäller det att alla uppfattar lagen som legitim.
LSS och LASS kännetecknas av en humanistisk människosyn, det vill säga att alla har lika värde.
Därför får en person med stora funktionsnedsätt- ningar aldrig betraktas som ”föremål för åtgärder”, utan skall ses som en individ med fullständiga rättigheter.
Målet är att verksamheten enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de som omfattas. Insatserna skall ge den enskilde möjlighet att leva som andra, trots sina funktionsnedsättningar.
Paragraf 1 . Hur beskrivs LSS personkretsar?
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insat- ser för särskilt stöd och särskild service åt personer 1. med utvecklingsstörning, autism eller autismlik- nande tillstånd,
2. med betydande och bestående begåvningsmäs- sigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller
3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
Bestämmelsen anger vilka personer som omfat- tas av lagen. LSS omfattar inte alla personer med funktionsnedsättning. Första och andra punkten täcker in samma personer som redan fanns i 1985 års Omsorgslag (OL).
När det gäller att fastställa personkretsen enligt punkterna 1 och 2 är de medicinska diagnoserna i huvudsak avgörande. När det gäller att fastställa personkrets 3 är kraven både större och svårare.
Funktionshindren skall vara varaktiga och stora samt inte bero på normalt åldrande. De skall ge betydande svårigheter i daglig livsföring och därför ge behov av omfattande stöd eller service.
För att en person skall ingå i personkretsen enligt punkt 3 krävs att samtliga ovan angivna rekvisit (villkor/förutsättningar) är uppfyllda. Den funktionshindrade som inte uppfyller alla rekvisit kan få stöd enligt Socialtjänstlagen.
Grupp 3 är den grupp som är svårast att fastställa, och är den som oftast förekommer i rättsliga prövningar av personkrets. En med åldern sammanhängande funktionsförlust hos personer över 65 år berättigar inte till LSS. Om däremot funktionsförlusten kommer tidigare, till exempel vid en trafikolycka, kan man efter utredning få tillhöra personkretsen.
Paragraf 2 och 3 . Vilka är ansvariga huvudmän?
Bestämmelsen lägger fast ansvaret mellan kommun och landsting för de olika insatserna i 9 §.
2 § Varje landsting skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 1.
Varje kommun skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara för insatser enligt 9 § 2 till 10.
Landstinget svarar för insatsen rådgivning och stöd (§9:1). Kommunen svarar för övriga insatser.
Landstinget och kommunerna kan enligt 17 § överlåta ansvar för en eller flera insatser till varan- dra.
3 § Vad som föreskrivs för landsting i denna lag gäller också kommuner som inte ingår i något landsting.
Det avser för närvarande bara Gotland.
Paragraf 4 . LSS är en pluslag, vad innebär det?
4 § Denna lag innebär ingen inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan ha enligt någon annan lag.
Denna bestämmelse klargör att personer som tillhör LSS personkrets har samma rätt som alla andra till vård och stöd i annan lagstiftning, närmast till SoL (Socialtjänstlagen) och HSL (Hälso- och sjukvårdslagen).
HFD (Högsta förvaltningsdomstolen) har i flera mål slagit fast att om en person inte vill ha stöd enligt LSS kan hen ansöka och få stöd enligt SoL.
En begäran om insats skall dock i första hand prövas mot LSS om personen tillhör dess person- krets. Därefter skall den eventuellt prövas mot SoL.
Kombinationer av insatser från båda lagarna är inte ovanliga, då LSS avser specifika insatser enligt 9 §.
Paragraf 5 . Vad är målet med verk- samhet enligt LSS?
5 § Verksa¡mhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.
Paragrafen anger de övergripande målen för verksamheten. De som omfattas av LSS skall få möjlighet att leva som andra. Verksamheten skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället.
Detta uttrycker bärande principer i handikappo- litiken, som tillgänglighet, inflytande, delaktighet, självbestämmande, helhetssyn och kontinuitet.
Fokus i lagen görs även på individens egna önskningar och att rättigheterna är individuella.
Personen skall kunna styra sin vardag.
Principen om kontinuitet innebär att personen och hens familj skall känna säkerhet att stöden inte plötsligt upphör eller förändrats, så länge behovet kvarstår.
Paragraf 6 . Vad innebär valfrihet och kvalitet i LSS?
6 § Verksamheten enligt denna lag skall vara av god kvalitet och bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter.
Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.
För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall kunna ges.
Paragrafen innehåller allmänna krav på verksam- hetens inriktning. Bestämmelsen framhåller respek- ten för den enskildes egen vilja och behov. Det betyder att insatserna skall utformas i samverkan med den berörde eller om det rör en person under 18 år med vårdnadshavaren.
Verksamheten skall vara av god kvalitet samt systematiskt utvecklas och säkras fortlöpande. För att uppnå god kvalitet krävs enligt propositionen att flera grundläggande principer är tillgodosedda som rättssäkerhet, medinflytande, lättillgänglig service, ett bra bemötande samt inte minst att personalen har lämplig utbildning och erfarenhet. Det behövs dessutom ett medvetet och genomtänkt arbetssätt.
Det krävs kontinuerlig utvärdering och kontroll.
Kravet på kvalitet gäller både offentlig och enskild verksamhet.
Att särskilt beakta är att personalen skall ha den utbildning och erfarenhet som krävs för varje specifik uppgift samtidigt som det bara finns formella krav på den som skall förestå verksamhe- ten.
6 a § När åtgärder rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.
Paragrafen motsvarar kravet i artikel 3 i barnkon- ventionen. Bestämmelsen får betydelse för insat- serna i 9 §, för kommunens uppgifter i 15 § samt för tillstånds och tillsynsverksamheten (numera av IVO).
Paragrafen ändrar inget av den enskildes övriga rättigheter enligt lagen.
Paragraf 7 . Hur beskrivs rätten till insatser?
Denna paragraf handlar om rätten till insatser enligt LSS. Personkretsen enligt 1 § har, om behov finns, rätt till de specifika insatser som beskrivs i 9
§. Undantaget är daglig verksamhet där rätten bara avser personkrets 1 och 2. Den enskilde skall ha behov av insatsen i sin livsföring och behovet skall inte faktiskt tillgodoses på annat sätt.
7 § Personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1 till 9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt.
Personer som anges i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt 9 § 10.
Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.
De personer som tillhör personkretsen har rätt till insatserna enligt 9 § förutsatt att personen (eller ställföreträdaren) begär insatsen, personen har behov av insatsen, att inte behovet tillgodoses på annat sätt.
Vid en bedömning av den enskildes behov skall jämförelser göras med den livsföring som kan anses normal för personer i samma ålder.
Ett beslut om insatser enligt LSS är myndighets- utövning och omfattas av förvaltningslagen, det vill säga avslag skall vara skriftliga med anvisning hur man överklagar.
Ett avslag bör kunna hänföras till någon av följande grunder;
sökande tillhör inte personkretsen, sökande har inte behov av insatsen,
sökandes behov tillgodoses faktiskt på annat sätt.
Resursbrist är inget giltigt skäl! I 27 § framgår mer om överklagandeprocessen.
I bestämmelsen stadgas om att den enskilda skall tillförsäkras goda levnadsvillkor till skillnad mot skälig levnadsnivå i Socialtjänstlagen. LSS har en högre ambitionsnivå jämfört med SoL. Stöd enligt SoL ska vara rimligt. Stöd enligt LSS ska vara utmärkt.
Att särskilt beakta är att insatserna skall anpassas till mottagarens individuella behov!
Alla insatser skall ha en aktiverande prägel med syfte att även personer med stora funktionsnedsätt- ningar skall kunna få ett så självständigt liv som är möjligt.
Att insatserna skall vara varaktiga eller, som det står i 5 §, ha kontinuitet innebär att tidsbegränsade beslut endast skall ges om insatsen i verkligheten är begränsad i tid, till exempel ledsagning och kontakt- person. För övriga insatser skall beslut vara tillsvi- dare och omprövning av dessa skall endast ske om behovet av insatsen eller insatserna har förändrats väsentligt.
Paragraf 8 . Vad innebär det att LSS bygger på frivillighet?
I denna paragraf markeras att LSS bygger på frivillighet; bara om individen begär insats kan den ges. Om begäran avser barn under 15 år krävs att vårdnadshavaren begär insatsen. Åldern 15–18 år är en gråzon där man i största möjliga omfattning skall ta hänsyn till personens egna viljeyttringar.
8 § Insatser enligt denna lag ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadsha- vare, god man, förmyndare eller förvaltare begära insatser för honom eller henne.
När en insats rör ett barn ska barnet få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
8 a § I ett ärende som gäller insatser enligt 9 § har den enskilde rätt att muntligen vid besök lämna uppgifter inför nämnden, om det inte finns särskilda skäl mot det.
Den enskilde ska underrättas om sin rätt enligt första stycket.
Denna rätt finns även i Socialtjänstlagen, det vill säga rätten att muntligt framföra sin sak inför nämnden. Den möjligheten har särskilt stort värde för personer med funktionsnedsättningar. Begäran kan bara nekas om framställan är uppenbart ogrun- dad, eller om den enskilde begär detta flera uppre- pade gånger. Det får inte nekas av skäl som ”det saknar värde för handläggningen”. Det omfattar bara insatserna i 9 §.
Mina personliga kommentarer
Paragraf 1: Personkretsen har inte ändrats, även om diskussioner funnits om detta under åren som gått.
Paragraf 2 och 3: Diskussioner pågår om ansvarig huvudman. Idag finns om vi räknar in rådgivning och stöd tre olika huvudmän. Det är besvärligt för en så liten lag. Staten har ansvar för en stor del av personlig assistans, den del som omfattas av assis- tansersättningen, f.d. LASS. Kommuner har ansvar för alla övriga insatser i LSS paragraf 9, inkl. del av personlig assistans och betalar även en andel av det som finansieras av staten via assistansersättningen.
Paragraf 4: LSS är en pluslag, vilket tyvärr ofta glöms bort idag.
Paragraf 5: Målet med LSS har inte ändrats oavsett om många tycks tro detta. Detta viktiga principerna som tydliggör målet finns beskrivna i Lektionerna 12-16.
Paragraf 6: Valfrihet finns med i lagtexten och har en lite annorlunda betydelse än den har politiska ideologin. Även kvalité finns med i begrep- pet goda levnadsvillkor bland annat.
Paragraf 7: Rätten till insatser har inte ändrats, om vi inte räknar med att sondmatning och andningshjälp förtydligades att ingå i grundläg- gande behov för personlig assistans/assistansersätt- ning. Men man kan undra när vi ser beslut från kommuner, försäkringskassan och förvaltningsrät- terna.
Paragraf 8: Begäran om insats, att den bygger på frivillighet, har inte ändrats. Vill individen inte ha LSS gäller då till exempel Socialtjänstlagens insatser när behov föreligger. Det är individen som ska välja, men jag undrar ibland…
LEKTION 2:
Rådgivning och stöd
Lektion 2 av LSS-skolan 2021 tar upp insatsen
rådgivning och stöd . Det handlar om stöd av en över- gripande natur . Till exempel rådgivning av kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, dietist och talpedagog . Men först ger vi en överblick över samtliga tio LSS-insatser .
Vilka insatser ingår i LSS?
LSS har tio speciella insatser som anges i 9 § i lag om stöd och service till vissa funktionshindrade:
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varak- tiga funktionshinder,
2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbal- ken,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson, 5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet, 7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverk- sam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.
Vad innebär LSS-insatsen rådgiv- ning och annat personligt stöd?
Råd och stöd ska vara ett komplement till insat- ser inom sjukvård, omsorg, undervisning etcetera.
Insatsen bör därför utgå från varje brukares indivi- duella behov och utformas i samråd med denne.
För vissa utförare har avsaknaden i precisering av insatsen inneburit kreativa lösningar som varit bra, men för andra används bristen på precisering för att begränsa insatsen.
Med rådgivning och stöd tänker vi på stödinsat- ser av en övergripande natur. Insatsen kan vara rådgivande och allmänt stödjande och kan ges av experter som kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, dietist, talpedagog, läkare med flera.
Vilka berörs av rådgivning och stöd?
Antalet personer med insatsen har minskat kraftigt. En viktig förklaring till det är osäkerhet kring vad som ingår. År 1998 hade 22 700 personer rådgivning och stöd. Fem år senare hade antalet personer minskat till 11 700. År 2019 hade antalet minskat ytterligare, till endast 1 375 personer.
Rådgivning och stöd är trots detta en viktig insats, inte minst när en familj precis fått ett barn med funktionsnedsättning. En tidig insats är avgörande för barnets och familjens framtid.
Hur tänkte politikerna när reformen infördes?
I LSS-propositionen skrev socialminister Bengt Westerberg:
”Personer som omfattas av den nya lagen skall tillförsäkras rätten till expertstöd. Sådant stöd skall kunna ges av företrädare för yrkeskategorier som till exempel kurator, psykolog, sjukgymnast, försko- lekonsulent, talpedagog, logoped, arbetsterapeut och dietist. Insatserna skall vara ett komplement till habilitering, rehabilitering och socialtjänst.”
Det är regionen som ansvarar för rådgivning och stöd, enligt 2 § i LSS, om inget annat avtalats. Övriga insatser i 9 § ansvarar kommunerna för.
När lagförslaget remissbehandlades hade några instanser andra åsikter. Sex landsting (nu regioner) ifrågasatte att lagen ska omfatta rådgivning och annat personligt stöd, med hänsyn till gränsdrag- ningsproblem gentemot hälso- och sjukvårdslagen och risken för att parallella organisationer byggs upp. Riksförbundet FUB ansåg att begreppen habilitering och rehabilitering borde användas i den nya lagen, i stället för rådgivning och annat person- ligt stöd.
Ministern motiverade sitt förslag med att perso- ner med svåra funktionsnedsättningar och deras anhöriga har en så utsatt situation att deras tillgång till kompletterande särskilt expertstöd måste lag regleras. Denna rätt ska tillförsäkra dem kvalifice- rade insatser från flera kompetensområden som behövs för att underlätta det dagliga livet.
Varför har rådgivning och stöd minskat så kraftigt?
År 2001 fick en särskild utredare i uppdrag av regeringen att utreda bland annat insatsen rådgiv- ning och annat personligt stöd i LSS, då det fanns gränsdragningsproblem mellan LSS och HSL, hälso och sjukvårdslagen.
I slutrapporten SOU 2004:103 konstaterar utredaren att tillämpningen av råd och stöd efter LSS ikraftträdande präglats av socialstyrelsens Allmänna råd, 1994:1. Råd och stöd ska garantera att personer som tillhörde LSS personkrets får sina behov tillgodosedda om de inte tillgodoses på annat sätt. Många huvudmän såg att insatsen kunde innehålla habiliterings- och rehabiliteringsåtgärder som ett sätt att uppfylla intentionerna i LSS.
Regeringsrättens domar 1997 försämrade drastiskt förutsättningarna för att använda rådgiv- ning och stöd. En dom avsåg rätten till logopedbe- handling, och en annan dom gällde rätten till teckenspråksundervisning.
Regeringsrättsdomarna följde strikt lagtexten och motiveringarna i propositionen om LSS, och
fastställde att habilitering/rehabilitering inte ingår i rådgivning och annat personligt stöd, utan ingår istället i det ansvar landstingen har för habilitering/
rehabilitering enligt HSL, hälso- och sjukvårdslagen.
Många åtgärder som före 1997 kunde ingå i rådgivning och stöd betraktas därefter som HSL-insatser och innehållet i rådgivning och stöd har begränsats. Insatsens värde som komplement har därför blivit mindre, och brukarnas möjlighet till inflytande och självbestämmande har försäm- rats. Det är tveksamt om dessa förändringar överensstämmer med syftet med LSS. Det är dock uppenbart att rådgivning och stöd enligt LSS har många likheter med habilitering och rehabilitering enligt HSL. För att skapa god kvalitet i insatsen rådgivning och stöd behöver stödet ofta ges i en sammanhållen kedja av medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska åtgärder.
Regeringsrättens domar skärpte vikten av att göra en gränsdragning mellan dels habilitering eller annan hälso- och sjukvårdsinsats enligt HSL, dels rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. Det har resulterat i en osäkerhet som har lett till att insatsen minskat avsevärt.
Vad föreslog LSS-kommittén 2008 i utredningen ”Möjlighet att leva som andra”?
Kommittén föreslog att insatsen rådgivning och stöd skulle benämnas ”Särskilt expertstöd” för att tydligare avgränsas mot annat personligt stöd.
Insatsens kärna skulle vara kunskapsstöd åt den enskilde. Det ansågs inte innebära någon förändring av insatsens innehåll i praktiken, men
LSS-kommittén hänvisade bland annat till inter- vjuer med personal och brukare där det framkom- mit flera aspekter där stödet betyder särskilt mycket. Det var hjälp med myndighetskontakter, för hjälp att få andra LSS-insatser, för att få vård och rehabilitering, att förfoga över ett ”bollplank” att diskutera med och vända sig till vid behov.
Förslagen ledde dock inte till någon förändrad eller kompletterad lagstiftning.
Hur fungerar insatsen rådgivning och stöd idag?
Idag är insatsen underutnyttjad och behöver utvecklas för att svara mot de behov som finns, hos bland annat personer med stort behov av stöd från logoped, fysioterapeut, kurator och arbetsterapeut.
En samordnande och informerande roll saknas i insatsen. Trots att den enskilde många gånger har både en individuell plan enligt LSS och en SIP (samordnad individuell plan) enligt SoL, så saknas
reell samordning för att få en överblick och ett kontinuerligt stöd. Många personer med funktions- nedsättning och deras närstående saknar idag en adekvat samtalspartner som kan informera, stötta samt rådfrågas.
Att insatsen råd och stöd inte tillämpats i enlig- het med LSS ursprungliga syfte innebär stora problem för många enskilda och deras närstående.
Inte sällan hamnar berörda personer mellan stolarna, och ingen tar ansvar för deras behov.
Tillämpningen varierar mellan olika regioner vilket leder till rättsosäkerhet.
Förskjutningen, att hänföra allt fler åtgärder till HSL, ökar möjligheten för huvudmannen att bestämma och definiera omfattningen och utform- ningen av insatsen vilket skapar ytterligare osäker- het. Insatsen kan då också nekas den enskilde, utan att man har möjlighet till rättslig prövning.
Vad behöver förbättras inom rådgivning och stöd?
Funktionshinderrörelsen betonar att insatsen rådgivning och stöd behövs för att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska uppnå goda levnadsvillkor och få möjlighet att delta i samhällsli- vet i enlighet med LSS ursprungliga intentioner. Det är av stor vikt att insatsen kan användas som både ett kvalitativt och kvantitativt komplement till habiliterings- och rehabiliteringsinsatser enligt HSL.
Enligt funktionsrättsrörelsen borde det inte uppstå problem i gränsdragning gentemot sjukvår- dande behandling enligt HSL, eftersom det ska föreligga ett behov med direkt anknytning till funktionsnedsättningen för att insats enligt § 9 p.1 ska beviljas. Rörelsen anser att det behövs en informationssatsning för stöd i tillämpningen av denna insats.
Förutsättningarna för personer med funktions- nedsättningar är avsevärt annorlunda jämfört med andra. Denna särskilt anpassade insats är därför synnerligen befogad för att motverka konsekven- serna av funktionsnedsättning.
Eftersom lagstiftningens intentioner urholkats och att rättspraxis resulterat i en allt mer restriktiv tillämpning, ser funktionshinderrörelsen ett behov av att förtydliga lagstiftningen så att lagens ursprungliga syfte kan säkerställas.
Detta var dock inget som diskuterades i senaste LSS-utredningen. Så här skrev Riksförbundet FUB i sitt remissvar för denna utredning:
Det finns ett stort behov av ett kvalificerat expert- stöd av personer, som förutom yrkeskunskap även har specifik kunskap om hur det är att leva med intellektuell funktionsnedsättning och autism. Den stora poängen med råd- och stödinsatsen, som den var tänkt, var att personal med olika specialistkom-
petens skulle bilda team och gemensamt ta hänsyn till och väga samman alla livsområden och kriterier för livskvalitet som är viktiga i den enskildes liv. Den sammantagna medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska kompetensen kan på så sätt bli ett gott stöd för både den enskilde och de anhöriga. Det samlade stödet är särskilt viktigt för personer med omfattande funktionsnedsättning eller flerfunk- tionsnedsättning och deras anhöriga.
Det finns tre olika huvudmän – vad betyder det?
Det diskuterades i senaste LSS-utredningen om huvudmannaskap; att det vore en fördel med endast en huvudman för LSS. Jag vill påpeka att med insatsen rådgivning och stöd så är finns det idag tre olika huvudmän. En sådan organisation ger möjlighet för ansvariga att skylla på varandra.
Mellan stolarna hamnar alltför ofta individen med behov.
LEKTION 3:
Personlig assistans
Lektion 3 av LSS-skolan tar upp insatsen personlig assistans. När reformen infördes fick människor med omfattande funktionsnedsättning möjlighet att, om de hade förmågan, själva bestämma över vilken hjälp man vill ha, och av vem .
Vad innebär LSS-insatsen personlig assistans?
Om insatsen biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans
IfA (Intressegruppen för assistansberättigade) beskriver betydelsen så här:
”Personlig assistans har inneburit en mycket stor förändring för många personers liv. Det brukar ibland kallas för en frihetsreform, för det var först genom LSS-lagstiftningen som personer med omfat- tande funktionsnedsättning fick möjlighet att bestämma med vad man vill ha hjälp, på vilket sätt och av vem. Genom den personliga assistansen kan man leva sitt liv på det sätt som man själv vill.”
Personlig assistans är den LSS-insats som mer än någon annan har överstigit vad utredningar och lagstiftare förväntade sig.
Men ökar eller minskar personlig assistans?
Enligt vissa medier och politiker ökar personlig assistans ”okontrollerat” och ”lavinartat”. En del talar om ”galopperande kostnader”.
Vissa intresseorganisationer talar om en
”övervältring” av kostnader, från Försäkringskassan till kommunerna.
Intresseorganisationer för de som har assistans, och företag som utför tjänsterna, uppger dock en minskning för antalet personer som får personlig assistans, som en följd av Försäkringskassans restriktivare bedömning.
Siffrorna är tydliga. Från januari 2016 till decem- ber 2020 har antalet personer med assistansersätt-
ning minskat från 16 119 personer till 13 867 perso- ner, en minskning med 2 242 personer eller 14 procent på fyra år. Samtidigt ökar Sveriges befolk- ning med cirka en procent per år.
Vad är sant om kostnadsutveck- lingen för assistans?
Kostnadsutvecklingen från 2016 till 2020, en ökning med cirka 2 miljoner kronor, beror alltså inte på antalet personer med assistans har ökat, inte heller på att antalet timmar per person har ökat, utan enbart på inflationen. Ökningen i timmar per assistansberättigad har varit i snitt 1 timme per vecka. Timschablonen har dock inte ökat mer än med 1,5 procent i snitt under perioden, vilket är mindre än normal löneutveckling!
Personlig assistans har inte ökat eller minskat i någon högre grad under de senaste 20 åren. Antalet personer år 2000 var 13 679, i stort sett lika många som idag! Antalet timmar per person och dygn har varit lika 2016–2020. Schablonen pris per timme har ökat med 1,5 procent per år, dvs. som KPI (inflationen), men mindre än allmän löneutveck- ling.
Sammantaget har kostnadsutvecklingen varit vare sig okontrollerad eller lavinartad, utan snarare tvärtom. Kunskaperna hos de journalister som skrivit om ”galopperande” kostnader ifrågasätter jag starkt. Okunskap eller kanske ointresse för dessa hårda fakta hos politiker är något jag undrar över.
Några politiker, främst från L och KD, driver dock denna fråga när det gäller assistansersättning.
I enlighet med regeringens januariöverenskom- melse med L och C ska nu göras en ny utredning om regelverket i personlig assistans/assistansersätt- ningen. Därför saknades denna del då LSS-remissen gick ut i juli 2020. Det är framförallt L som driver denna fråga. Det enda som har hänt hittills är ett tillägg i LSS om sondmatning och andningshjälp, där även KD var pådrivande.
Vad säger lagen (LSS) om personlig assistans?
Rätten till personlig assistans eller ekonomisk ersättning regleras i LSS. Insatsen är avsedd för personer med svåra funktionsnedsättningar.
Socialförsäkringsbalkens kapitel 51 reglerar assistansersättningen om behovet är mer än 20 timmar per vecka.
Vad personlig assistans innebär finns förtydligat i paragraferna 9 a–9 d i LSS.
Paragraferna 9 a och 9 b handlar om rätten till personlig assistans och utformningen av insatsen.
9 a § Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktions- hindrade (grundläggande behov).
Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt.
Både rätten till personlig assistans och assistans- ersättning gäller sedan 2001 även efter att perso- nerna fyllt 65 år (paragraf 9 b). Paragraferna 9 c och 9 d tillkom 2012 efter den så kallade
”Fuskutredningen” 2011, officiellt för att stävja fusket men kanske lika mycket för att begränsa kostnadsökningen.
Begreppet personlig assistans innebär att det ska vara fråga om ett personligt stöd knutet till en enskild person och finnas tillgängligt under alla tider då behov finns. Personlig assistans ska utföras av ett begränsat antal assistenter knutna till den enskilde personen.
Vissa grundläggande hjälpbehov ska föreligga för att man ska vara berättigad. Alla behov behöver inte föreligga samtidigt.
Att enbart förmå (pusha) en person att tillgodose dessa behov berättigar inte till personlig assistans.
Insatsen ska vara förbehållen personer med svåra funktionsnedsättningar med integritetsnära behov.
I LSS-propositionen föreslogs att personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, service- hus eller hos familj eller anhörig ska kunna erhålla en statlig ersättning, så kallad assistansersättning.
Assistansersättning är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och ska kunna lämnas till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Försäkringskassan fick ansvaret.
I propositionen skrevs ett förslag om en särskild lag om assistansersättning, LASS. LASS upphörde som egen lag och ersattes 1 januari 2011 av
Socialförsäkringsbalkens kapitel 51. Utförandet med mera av personlig assistans regleras nu i LSS.
Kontroll och tillsyn görs som för övriga LSS av IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
Vad säger socialförsäkringsbalken om assistansersättning?
1 § I kapitel 51 finns bestämmelser om – rätten till assistansersättning i 2-6 §§, – förmånstiden i 7 och 8 §§,
– beräkning av assistansersättning i 9-11 §§, – omprövning vid ändrade förhållanden i 12 och 13 §§,
– utbetalning av assistansersättning i 14-19 §§, – återbetalning av assistansersättning i 20 §, – samverkan med kommunen i 21-23 §§, och – uppgiftsskyldighet i 24 §.
Assistans från Försäkringskassan, hur fungerar det idag?
Vi kan konstatera att inte många av de som har insatsen via Försäkringskassan är nöjda. Trots det vill de flesta intresseorganisationerna ha staten som ensam ansvarig för all personlig assistans. Detta vill även många kommuner, med då handlar det om att de vill bli av med kostnaderna.
Den som är berättigad till personlig assistans för grundläggande behov och detta överstiger 20 timmar per vecka, kan erhålla hjälp även för andra personliga behov, om de inte tillgodoses på annat sätt. Assistansen kan ges av assistenter som är anställda av kommunen, kooperativa företag eller privata företag. Den assistansberättigade kan anställa sina egna assistenter i ett eget företag.
Omfattningen av stödet bör vara så att den enskildes hela behov av stöd omfattas, även de behov som inte i sig självt berättigar till personlig assistans. Dock ingår inte stödinsatser som inte görs tillsammans med brukaren, exempelvis städning, inköp och liknande. Man kan få rätt till dubbelassis- tans, om vissa villkor uppfylls. Även en förälder kan
anställas som personlig assistent för uppgifter som ligger utanför det ordinarie föräldraansvaret.
Kommunen har alltid det yttersta ansvaret för personlig assistans enligt LSS, men även för assis- tansersättning enligt Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Till exempel är kommunen skyldig att tillhandahålla assistansen om brukaren så önskar.
Kommunen har även det övergripande finan- siella ansvaret även om Försäkringskassan normalt betalar ut assistansersättningen.
Skäliga kostnader för assistans är desamma för kommunen som de schablonbelopp som anges i Socialförsäkringsbalken. Kommunen får således ta ut avgift från den enskilde på samma belopp som denne erhåller från Försäkringskassan.
Personlig assistans är den insats som ökat mest sedan införandet av LSS 1994. Antalet personer har ökat från LSS-propositionen beräkning år 1993 om 7 000 personer till för närvarande ca 14 000 perso- ner. Kommunen har alltid finansieringsansvaret för de första 20 timmarna per vecka. Om behov av fler än 20 timmar föreligger och att Försäkringskassan godkänt rätten till assistansersättning betalar Försäkringskassan ut denna ersättning.
I övriga nordiska länder är motsvarande insatser starkt begränsade. Sverige är således ett föregångs- land även avseende personlig assistans.
Socialstyrelsen betonar att personlig assistans inte bara har inneburit stora förbättringar för enskilda, utan också är ett kostnadseffektivt sätt att ge stöd. Sommaren 2008 släppte Socialstyrelsen rapporten ”Personlig assistans ur ett samhällseko- nomiskt perspektiv” där man lyfter fram en rad ofta förbisedda fördelar med personlig assistans.
Rapporten skriver att hemtjänst kostar cirka 70 procent mer per brukartimme än personlig assis- tans. Detta beror på att endast cirka hälften av hemtjänstens tid tillbringas hos brukaren, resten går till resor och annan kringtid. Vidare betonar rapporten att stöd i gruppboende eller i annan verksamhet är mindre flexibelt och kräver investe- ringar i särskilda bostäder.
Socialstyrelsen sammanfattar de samhällsekono- miska fördelarna så här i rapporten från 2008:
”Personlig assistans bidrar i mycket hög grad till att personer med svåra funktionsnedsättningar kan delta i samhällslivet och bestämma över sitt liv.
Stödet är individuellt utformat och assistansen tillgodoser flera olika stödbehov. Personlig assistans har gjort det möjligt för anhöriga att både förvärvs- arbeta utanför hemmet och få betalt för det utförda omsorgsarbetet.
Föräldrar till barn med assistansersättning har i mindre utsträckning än andra sjukpenning, arbets- löshetsersättning, bostadsbidrag och ekonomiskt bistånd (socialbidrag).”
Vad betyder dagens debatt om assistans?
I den LSS-utredning som presenterades i januari 2019, liksom den 10 år tidigare 2008, var målet från respektive regering, röd som blå, att minska kostna- derna för assistansersättningen. År 2016 bad reger- ingen dessutom Försäkringskassan att minska ökningen av antalet timmar per vecka i densamma.
Det var att skadeskjuta en bra lag, utan att göra en riktig lagändring, vilket tar tid och dessutom hotas av att avslås.
Reaktionerna från funktionshinderrörelsen blev och är fortfarande hårda. Rörelsen dom över senaste LSS-utredning är: ”kasta den i papperskor- gen”. Så här sammanfattar Funktionsrätt Sverige:
Sammantaget ser vi att LSS-utredningen vill begränsa, inskränka och splittra upp den för många livsavgörande insatsen personlig assistans. Detta går stick i stäv med de intentioner som stadgas för LSS då förslagen bortser från individens behov av ett övergripande och heltäckande stöd under självbe- stämmande. Flera svenska och utländska studier visar att de som har personlig assistans upplever att insatsen ger dem ökat inflytande och självbestäm- mande i vardagen och ökad delaktighet i sociala sammanhang samt i samhället i stort.
Personlig assistans är den insats som tydligast ger uttryck för handikappreformens intention om rätten till självbestämmande och inflytande ska möjliggöra delaktighet och ge förutsättningar att leva som andra i samma ålder.
Det fina med personlig assistans är att den är just personlig. Individen och hjälpbehovet styr utform- ningen vilket gör att insatsen har en unik effektivitet och träffsäkerhet då den enskilde förfogar över insatsen och fångar upp flera behov i som ryms inom en och samma insats.
Vi anser inte att assistansreformen behöver
”moderniseras”. När reformen infördes år 1994 var det en revolution som gav eko i hela världen. Sverige sågs som ett föregångsland gällande stöd till perso- ner med funktionsnedsättning.
LSS stämmer än i dag väl överens med innehållet i centrala riktlinjer som har tillkommit efter LSS, exempelvis FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar som trädde i kraft i Sverige år 2009.
LSS är fortfarande en av den svenska välfärdens mest framsynta och kostnadseffektiva insatser, som väl svarar mot medborgarnas behov – när de behöver den. Vi anser därför att regeringen bör ta tillfället i akt och säkerställa rätten till ett personligt utformat stöd, och därmed ge den enskilde rätt att ha makten över sitt eget liv.
LEKTION 4:
Ledsagarservice och kontaktperson
Lektion 4 av LSS-skolan 2021 tar upp insatserna ledsagarservice och kontaktperson . Det är två insatser som ska möjliggöra för personerna som berörs att kunna delta fullt ut i samhällslivet trots sina funktionsnedsättningar .
Detta krav finns även i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, ofta kallad funktionsrättskonventionen, där artikel 3 c beskriver kravet på fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället.
Vad innebär ledsagarservice och kontaktperson enligt LSS?
Insatserna ledsagarservice (paragraf 9.3) och kontaktperson (paragraf 9.4) är förhållandevis små, både mätt i antal personer och i kostnad. Antalet personer som utnyttjar ledsagare genom LSS är cirka 7 300. Antalet personer som har kontaktper- son genom LSS är cirka 18 700.
Båda insatserna har minskat de senaste åren.
Befolkningstillväxten i Sverige är drygt 1 procent per år vilket gör att minskningen är ännu större än de absoluta talen.
Ledsagarservice har minskat med 22 procent på 10 år, och plussar jag på befolkningsökningen blir det en minskning med mer än 30 procent.
För kontaktperson har minskningen skett efter en topp år 2016 på 19 600 personer till 18 700 personer år 2019, det vill säga en minskning med 5 procent på 3 år. Även här är minskningen egentligen ännu större, med tanke på befolkningstillväxt. Av totala LSS-kostnaderna utgör de två insatserna tillsammans 1,5 procent.
Vad är målet med dessa LSS- insatser?
Insatserna har som mål att bryta isoleringen för personer med funktionsnedsättning och ge delak- tighet i samhällslivet. Insatserna ska möjliggöra externa kontakter och att kunna delta i olika aktivi- teter och få ingå i en gemenskap med andra utanför sina LSS-verksamheter. Man ska inte utestängas från samhällets utbud av fritidsaktiviteter.
Dessa enkla och förhållandevis billiga insatser är väl inget problem? Tyvärr ser vi att kommunerna begränsar dessa insatser allt mer. Till exempel har man självsvåldigt, med viss hjälp av förvaltningsrät- terna, bestämt att de som bor i gruppbostad inte ska ha ledsagning eller kontaktperson.
Ett annat problem är att kommuner inte behöver betala ledsagares utgifter, efter en dom i HFD, Högsta Förvaltningsdomstolen. Idag är det ungefär var femte kommun som utnyttjar denna dom för att slippa betala.
Länsförbundet FUB Stockholms undersökningar visar att skillnaderna mellan kommunerna är stor, trots att samma lag gäller för alla. Antalet
LSS-domar i förvaltningsrätterna har tredubblats sedan år 2010! Många av dessa avser ledsagare eller kontaktperson.
Ledsagarservice
(Insatsen ledsagarservice, § 9 .3)
Ledsagarservice är en viktig insats för personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i det allmänna samhällslivet. Detta stöds också av
