UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2021
” Jag känner mig många gånger begränsad och maktlös när det kommer till de asylsökande familjerna.”
En kvalitativ studie om hur en grupp socialsekreterare kan beskriva sina möjligheter
att erbjuda insatser till barn med asylsökande vårdnadshavare.
” I often feel limited and powerless when it comes to the asylum-seeking families.”
A qualitative study of how a group of social workers can describe their opportunities to offer measures to children with asylum-seeking
parents.
Författare:
Zayed Tadese
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -21
Författare: Zayed Tadese Titel: ”Jag känner mig många gånger begränsad och maktlös när det kommer till
asylsökande familjerna”
Title: “I often feel limited and powerless when it comes to the asylum-seeking families.”
Abstrakt
Studiens syfte är att undersöka och analysera hur en grupp socialsekreterare kan beskriva sina möjligheter att erbjuda insatser till barn med asylsökande vårdnadshavare. De frågeställningar studien undersöker är hur en grupp socialsekreterare uppfattar sitt handlingsutrymme i
ärenden som berör barn med asylsökande vårdnadshavare, hur frågan om att barn kan komma att utvisas med sina vårdnadshavare under pågående behandlingsinsats hanteras, och hur socialsekreterarna ser på sina möjligheter att nå upp till barnkonventionens målsättningar i ärenden som berör asylsökande barn. Studien bygger på fyra semistrukturerande intervjuer med socialsekreterare som arbetar inom socialtjänstens enhet barn och unga. Studiens material analyserades med stöd av två teoretiska begrepp, handlingsutrymme och barnrättsperspektiv.
I resultatet framkom det att socialsekreterarna kunde till viss del vara begränsade i de insatser de kunde erbjuda asylsökande barn och familjer. Dessa insatser handlade främst om LSS insatser och ekonomiskt bistånd. Vidare framkom att risken för utvisning av asylsökande barn under pågående behandling kunde försvåra socialsekreterarnas arbete, och leda till känslor av frustration, maktlöshet och utmattning. Många av socialsekreterarna kunde därmed inte uppnå målsättningen inom lagen om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, delvis med hänsyn till brister i implementering av denna lag, och delvis med hänsyn till att
Socialtjänstlagen är underordnad Utlänningslagen.
Sökord/Nyckelord: Asylsökande barn, Barnkonventionen, Handlingsutrymme, Socialsekreterare
Förord:
Jag vill tacka de respondenter som har valt att delta i min studie. Utan er medverkan hade denna uppsats inte varit möjlig. Tack för er tid och deltagande!
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 6
1.1 Problemområde ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 7
1.3 Avgränsning ... 7
1.4 Förkortningar ... 8
1.5 Begrepp ... 8
2 Bakgrund ... 8
2.1 Socialtjänstlagen ... 8
2.2 Barnkonventionen ... 9
2.3 Utlänningslagen ... 9
3 Tidigare kunskap ... 10
3.1 Barn och migration ... 10
3.2 Asylsökande barn och socialt arbete ... 11
4 Teoretiska begrepp ... 13
4.1 Handlingsutrymme ... 13
4.2 Barnrättsperspektiv ... 14
5 Metod ... 14
5.1 Datainsamling ... 14
5.2 Urval och bortfall ... 15
5.3 Analysmetod ... 15
5.4 Kvalitetsbegrepp ... 16
5.5 Etiska överväganden ... 17
5.6 Litteratursökning ... 17
6 Resultat ... 18
6.1 Barn som utvisas under pågående behandlingsinsats ... 18
6.2 Tillgång till LSS insatser ... 20
6.3 Tillgång till ekonomiskt bistånd ... 21
6.4 Skolplikt ... 22
6.5 Dilemmat av asylprocessen ... 22
6.6 Barnkonventionen ... 23
7 Diskussion ... 24
7.1 Barn som blir utvisade under pågående behandling ... 24
7.2 Tillgång till LSS insatser och ekonomiskt bistånd ... 25
7.3 Barnkonventionen ... 26
7.4 Slutsats ... 27
Referenser ... 28
Bilaga A: Informationsbrev ... 31
Bilaga B: Intervjuguide ... 32
1 Inledning
Barnets bästa är en grundläggande princip i barnkonventionen. Den är formulerad i
konventionens artikel 3 där det framgår att barns bästa alltid ska beaktas vid alla beslut som rör barn (United Nations Convention on the Rights of the Child, 1989). Men
barnrättskommittén utrycker i den senaste rekommendationen sitt bekymmer över att principen om barnets bästa inte tas i beaktan tillräckligt mycket. Bland annat kritiseras att asylsökandes barns rättigheter inte tas till hänsyn i asylprocesser (United Nations Convention on the Rights of the Child, 2015). Regeringen pekade i sin utredning (Proposition
2017/18:186) på liknande brister. Där framkommer det att barnkonventionen inte tillämpas i tillräcklig utsträckning i flera statliga och kommunala verksamheter. Utredningen konstaterar att det råder stora brister i beslutsprocesser där barns rätt att stå främst i rummet och uttrycka sina åsikter inte tillämpas. Den påpekar även på att principen om barnets bästa inte används som ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser som rör asylsökande barn.
Kunskap om hur asylsökande barns ärenden hanteras är ytterst nödvändigt för att kunna tillgodose dessa barn sina rättigheter. Även om alla barn och ungdomar kan ha liknande grundläggande behov av hälsa, välbefinnande och möjligheter att delta i samhället,
presenterar dessa sig på särskilt sätt för barn och ungdomar som är flyktingar eller söker asyl.
Många av de har komplexa känslomässiga problem och personliga historier om förlust och våld (Newbiggin &Thomas, 2011). Under 2007 genomfördes en studie av O´Connel och Farrow på uppdrag av Rädda Barnen för att kartlägga orsaker till barns migration.
Kartläggningen visar att de vanligaste orsakerna är ”fattigdom, politisk instabilitet, krig och konflikter, klimatförändringar, sjukdomar, arbetslöshet, våld i hemmet och drömmar om ett bättre liv” (Lundberg, 2009 s 29). Asylsökande är en särskild utsatt grupp inte minst på grund av de traumatiska upplevelserna i samband med flykten men även av de omständigheter asylsökande behöver gå igenom väl framme i Sverige.
Socialtjänsten är en av de myndigheter som har ett stort ansvar över asylsökande barns trygghet men det finns omständigheter som kan begränsa socialtjänstens möjlighet att tillgodose dessa barn sina behov. En av de är att beslut om ett omhändertagande från socialtjänsten kan komma att avbrytas vid beslut om utvisning eller avvisning enligt utlänningslagen. Detta innebär bland annat att asylsökande barn som är placerade enligt socialtjänstlagen, Sol eller omhändertagna utifrån lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU kan utvisas med sina vårdnadshavare som utsätter de för våld eller
försummelse (Socialstyrelsen, 2013). Unicef kom 2013 ut med en rapport där det
framkommer att socialsekreterare tycker att det är svårt att tillgodose asylsökande barn sina behov i den sociala barnvården. Detta för att de möts med svåra dilemman där regelverken och riktlinjerna inte alltid räcker till. Den största oroväckande uppgiften från rapporten är att många av socialsekreterarna avvaktar med att sätta in insatser eftersom de är medvetna om att barnen kan bli utvisande under pågående behandling. Unicef menar att detta kan strida mot barnkonventionens artikel 2 om myndigheters skyldighet att tillförsäkra alla barn de
rättigheter som anges utan åtskillnad av något slag. Men anser vidare att detta är ett resultat av socialsekreterarnas begränsade handlingsutrymme i sina möjligheter att ge stöd och skydd till barn som hotas av utvisning.
Rapporten visar på hur komplext det kan vara att beakta principen om barnets bästa inom socialtjänsten när det handlar om barn som kan komma att utvisas med sina vårdnadshavare (Backlund, 2013).
1.1 Problemområde
Socialtjänsten ansvarar för att alla barn i Sverige ska leva under goda förhållanden, detta inkluderar asylsökande barn. Asylsökande barn har enligt socialtjänstlagen rätt till samma insatser som andra barn (Socialstyrelsen, 2013). Men rapporter från bland annat UNICEF (Backlund, 2013) och Rädda Barnen (Tran, 2016) visar att asylsökande barn inte kan utnyttja sina rättigheter i samhället. Detta på grund av hur bland annat utlänningslagen och LVU lagen är utformade (Socialstyrelsen, 2013). Exempelvis kan asylsökande barn bli utvisade eller avvisade under en pågående placering enligt Socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) (Socialstyrelsen, 2015). Socialsekreterare står många gånger inför ett inbyggt dilemma i mötet med klienter (Svensson, Johnsson &
Laanemets, 2008). De måste arbeta med individer som har omfattande behov men har samtidigt sitt handlingsutrymme begränsat av regelverk, riktlinjer och krav som sätts av organisationen. Handlingsutrymme är enligt Svensson et al. (2008) ytters nödvändigt för att individer ska kunna få behovsanpassat stöd.
1.2 Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka och analysera hur en grupp socialsekreterare beskriver sina möjligheter att erbjuda insatser till barn med asylsökande vårdnadshavare.
Frågeställningar:
Hur uppfattar respondenterna sitt handlingsutrymme i ärenden som berör barn med asylsökande vårdnadshavare?
Hur hanterar respondenterna frågan om att barn kan komma att utvisas med sina vårdnadshavare under pågående behandlingsinsats?
Vad anser respondenterna om sina möjligheter att nå upp till barnkonventionens målsättningar i ärenden som berör asylsökande barn?
1.3 Avgränsning
Studiens syfte berör asylsökande barn mellan 0–17 år. En viktig avgränsning är att uppsatsen endast tar upp barn med asylsökande vårdnadshavare, studien behandlat alltså inte ärenden som berör ensamkommande barn. Denna avgränsning har gjort av två anledningar. Dels för att det finns väldigt mycket forskning runt ensamkommande barn i Sverige, men väldigt lite forskningsbaserad kunskap om barn som invandrar till Sverige med sina vårdnadshavare eller som föds i Sverige under föräldrarnas asylprocess. Men även för att studien har som syfte att undersöka hur frågan om att omhändertagna barn riskerar att utvisas med sina vårdnadshavare
kan ha inverkan på socialsekreterarnas arbete. Studiens fokus ligger på socialsekreterare som är verksamma inom barn och unga enheten i socialtjänsten.
1.4 Förkortningar
LVU = Lag (1990:52) om särskild vård av unga SoL = Socialtjänstlagen (2001:453)
UtlL = Utlänningslagen (2005:716)
LSS= Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade 1.5 Begrepp
Asylsökande: Asylsökande är en person som har sökt skydd i ett annat land och befinner sig i en asylprocess där ett beslut om uppehållstillstånd ännu inte har tagits. Barn som invandrar till Sverige med sina vårdnadshavare eller som föds i Sverige medans vårdnadshavarna befinner sig i en asylprocess blir automatiskt själva asylsökande (Migrationsverket, 2021).
Vårdnadshavare: Vårdnadshavare är en eller två föräldrar som har vårdnad om ett barn under 18 år. Vårdnadshavaren är den som har huvudansvaret för att ett barn får sina grundbehov tillgodosedda (Föräldrabalken, 6 kap §2). I denna uppsats kommer begreppet föräldrar användas för att beskriva vårdnadshavare.
Barn: Enligt barnkonventionen är alla som är under 18 barn (Unicef, 2020).
2 Bakgrund
I detta avsnitt presenteras de grundläggande utgångspunktenterna för socialsekreterares arbete med asylsökande barn. Dessa utgångspunkter är socialtjänstlagen som reglerar socialtjänstens arbete, Utlänningslagen som reglerar migrationsverkets arbete och som socialsekreterarna behöver förhålla sig till och slutligen barnkonventionen som används för att främja alla barns rättigheter.
2.1 Socialtjänstlagen
Socialtjänstlagen (SoL, 2001:453) den främsta lagstiftningen som reglerar socialtjänstens arbete. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att se till att alla barn i Sverige lever under trygga förhållanden, detta inkluderar asylsökande barn. Enligt 2 kap 1 § Sol ska varje
kommun verka för att människor får den hjälp och det stöd de behöver. Socialtjänstens insatser bygger på människors självbestämmanderätt och är i huvudregel frivilliga. Detta innebär att det krävs föräldrarnas samtycke för att en insats ska sättas in för ett barn, med undantag för barn över 15 år som själva kan besluta om att ta emot öppenvårdsinsatser.
Öppenvårdsinsatser varierar med allt från försörjningsstöd, rådgivning till kontaktperson, men utgångspunkten är alltid att en utredning har gjorts och att insatsen har utformats utifrån individens behov. Vid särskilda omständigheter kan socialnämnden gå emot vårdnadshavares vilja enligt LVU (Singer, 2019). Detta handlar bland annat om tvångs omhändertagande i ärenden där ett barn riskerar att fara illa i hemmet. Vid handläggning av ärenden som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas och vid beslut om vård eller behandlingsinsatser ska barnets bästa vara avgörande (1 kap 2§ Sol).
2.2 Barnkonventionen
Sverige ratificerade barnkonventionen (tidigare FN:s konvention om barnets rättigheter) år 1990. Vilket innebar att Sverige hade förpliktat sig till att se till att konventionen är tydligt representerad i alla organisationen som arbetar med barn (Socialstyrelsen, 2015). Under flera år har man undersökt om barnkonventionen ska bli svensk lag men kommit fram till slutsatsen att det inte är nödvändigt då svenska lagar redan överensstämmer med barnkonventionen. I juni 2018 beslutade dock riksdagen om att inkorporera barnkonventionen. Den trädde i kraft 1 januari 2020 som svensk lag, vilket betyder att den nu har starkare juridisk ställning (Singer, 2019). I propositionen som låg till grund för inkorporeringen kan man läsa att
barnkonventionen inte tillämpas i tillräcklig utsträckning i flera statliga och kommunala verksamheter, en av de är migrationsverket. Utredningen konstaterar att det råder stora brister där barns rätt att stå främst i rummet och uttrycka sina åsikter inte tillämpas. Förhoppningen är att inkorporeringen leder till att barns rättigheter synliggörs och ligger till grund för alla beslut som rör barn. Man har som även mål att verksamheter ska få ett mer barnrättsbaserat synsätt vilket innebär att man respekterar barn som sina egna rättighetsbärare (proposition 2017/18:186).
2.3 Utlänningslagen
Migrationsverkets arbete regleras mestadels av utlänningslagen (UtIL, 2005:716), som innehåller bestämmelser om asyl, uppehållstillstånd och visum. Det finns olika villkor för att en person ska få uppehållstillstånd i Sverige, oftast beviljas uppehållstillstånd till personer som är flyktingar eller skyddsbehövande. Men det finns ytterligare en möjlighet för en person att beviljas uppehållstillstånd om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter (5 kap 6 § UtIL) för vuxna och särskilt ömmande omständigheter för barn. Enligt utlänningslagen ska principen om barnets bästa beaktas men inte vara avgörande. Detta betyder att man vid handläggning om barns asylrätt ska överväga barnets bästa mot andra intressen, som exempelvis reglerad invandring. Ett barn som har omhändertagits enligt LVU kan
tillsammans med föräldrarna få tillfälligt uppehållstillstånd med stöd av 5 kap 6§ UtIL, men detta är ett undantag. Regeringen uppger att det inte är möjligt att automatiskt bevilja uppehållstillstånd till omhändertagna barn utan det ska endast ske i akuta situationer (Socialstyrelsen, 2013).
Det finns vissa tydliga ansvarsfördelningar mellan socialtjänsten och migrationsverket. När det kommer till ensamkommande barn är det kommunen som ansvarar för boende, vård och
skola. När det gäller barn som har asylsökande föräldrar är det istället migrationsverket som ansvarar för både boende och ekonomiskt bistånd (Migrationsverket, 2020).
3 Tidigare kunskap
3.1 Barn och migration
Europeisk asylpolitik består idag bland annat av en spänning mellan en stats skyldighet enligt barnkonventionen (CRC 1989), att överväga ett barns bästa och statens rätt att reglera
invandringen i landet (Eastmond, Ottosson, & Schierenbeck, 2012) Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och blev i och med det skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra konventionens artiklar. Detta betyder bland annat att barns rättigheter ska
genomsyra hela samhället men framförallt verksamheter som jobbar med barn. 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag vilket innebär att konventionen får starkare juridisk
ställning. I propositionen kan man läsa att förhoppningen är att barns rättigheter ska synliggöras och ligga till grund för alla beslut som rör barn. Man har även som mål att verksamheter ska få ett mer barnrättsbaserat synsätt. Detta innebär att man respekterar barn som sina egna rättighetsbärare och aktivt jobbar för att alla barn ska kunna ta del av sina rättigheter (Proposition 2017/18:186).
Idag beräknas 34 miljoner barn vara på flykt, 2019 sökte 6141 av de asyl i Sverige
tillsammans med sina familjer (UNICEF, 2020). Asylsökande är en särskild utsatt grupp inte minst på grund av de traumatiska upplevelserna i samband med flykten men även av de omständigheter asylsökande behöver gå igenom väl framme i Sverige. Asylsökande löper större risk för att drabbas av psykisk ohälsa, Socialstyrelsen (2015) beräknar att det är mellan 20 och 30 procent som drabbas. För att förstå omfattningen av psykisk ohälsa bland
asylsökande skriver Mollica et. al. (2001) att det är viktigt att urskilja på pre- och
postmigrationstress. Med premigrationstress vill man peka på de trauman människor upplever i samband med flykten som krig, tortyr eller övergrepp. Postemigration lyfter de negativa upplevelserna som drabbar flyktingar i samband med migrationsprocessen. Det handlar bland annat om olika problematik som dyker upp när man ska etablera sig i ett nytt samhälle. Det kan handla om språksvårigheter, svårigheter att skaffa sig en stabil bostad eller att komma in i arbetsmarknaden. Det handlar även om den långa asylprocessen och den ständiga oron över beslut om utvisning. Detta drabbar individen väldigt omfattande både psykiskt och fysiskt som i sin tur påverkar hela familjesituationen där barnen drabbas hårdast (Socialstyrelsen, 2015).
Enligt Rädda barnen är asylsökande barns rättsliga ställning i Sverige väldigt problematisk.
Idag är asylsökande barn beroende av sina föräldrar/vårdnadshavare för sin invandringsstatus (Tran, 2016). Detta eftersom ett barns medborgarskap bestäms utifrån föräldrarnas
medborgarskap, vanligtvis mamman. Detta medborgarskapskoncept "med blod" har tydliga konsekvenser för barn som är födda till både dokumenterade och papperslösa icke EU- medborgare. I studien framkommer att barns egna asylskäl inte beaktas. Detta har stora konsekvenser för dessa barn eftersom de kan vara i risk för att utsättas för kvinnlig
könsstympning, bli barnsoldater och mycket mer om de inte får stanna i Sverige. Enligt deras kartläggning är det endast få barn som får sina asylskäl prövade. Under 2016 var det endast 27 barn av 63 som fick sina asylskäl prövade. Istället framkommer det i studien att
migrationsverkets asylprövningar utreds antingen från de vuxnas perspektiv eller utifrån hela familjen som en helhet (Tran, 2016). Kartläggningens omfattning talar tydligt för att det finns brist på barnrättsperspektiv i beslutsprocesser om asyl.
3.2 Asylsökande barn och socialt arbete
Asyl väcker enorma frågor för dem som söker det men också stora utmaningar för socialt arbete. Hittills har man enligt Cemlyn & Briskman (2003) fokuserat på att hantera asylsituationen snarare än att utmana den. De skriver att förståelsen för det politiska sammanhanget och komplexiteten i asylfrågor är begränsade inom socialt arbete. Socialt arbete har potentiella färdigheter för att stödja asylsökande även om dessa behöver utvecklas och utvidgas. Dock har de begränsad kontroll över de strukturer inom vilka de kan verka i, eftersom de utesluter sig från politiskt och professionellt engagemang i asylfrågor (Cemlyn &
Briskman, 2003). Detta väcker förvirring om socialtjänstens roll i förhållande till
invandringspolitiken. Cemlyn och Briskman (2003) lyfter exempelvis frågor om vilken roll socialt arbete har i beslut om utvisning. Är det att stödja utvisningen eller individen som vill stanna? Är det att förbättra vägar ut ur ett flyktingläger? I allmänhet kan man utgå från att socialtjänstens arbete inte är tillräckligt. Det finns kritik över att socialtjänsten är alldeles för passiv och inte utgår från människors behov utan är för administrativt styrt. Därför är en väldigt relevant fråga att ställa ur vems perspektiv socialt arbete genomförs (Righard &
Montesino 2015).
Under de senaste åren har en mängd europeisk forskning utforskat om omständigheterna kring ensamkommande barn. Studier genomförda bland annat av Andersson et al. (2005) och Watters (2008) har väckt viktig oro för dessa barns mänskliga rättigheter, hälsa och välbefinnande (Eastmnd & Ottosson, 2012). Ensamkommande barn är särskilt utsatta eftersom de har varit tvungna att separeras från sina vårdnadshavare och andra
familjemedlemmar för att bege sig till ett helt nytt land. Men det som sällan lyfts upp är att barn som kommer hit tillsammans med sina vårdnadshavare inte får likadana stödinsatser av socialtjänsten (Bris, 2017). Ensamkommande barn kommer automatiskt i kontakt med socialtjänsten eftersom de ansvarar för deras mottagande. Men för att få stöd måste
asylsökande familjer antingen själva eller någon i deras omgivning ansöka om insatser. Detta kan vara problematiskt då många asylsökande familjer kan ha svårt att åtnjuta sina rättigheter på grund av språksvårigheter och kunskapsbrist. Det innebär en risk att barn från asylsökande familjer inte får sina rättigheter tillgodosedda (Bris, 2017). I UNICEF:s rapport ”Barnets bästa” (2013) anger socialsekreterarna att de får kännedom om att barn i asylsökande familjer far illa väldigt sent. Oftast sker det genom att de får in en orosanmälan via BUP eller
psykiatrin när föräldrarna blir inskriva på grund av suicidförsök eller andra svåra psykiska problem. Thomas & Nigel (2011) fann i sin studie där de jämförde asylsökande och ensamkommande barns första tid i England, att behoven hos ensamkommande barn har en större framträdande ställning än behoven hos barn i asylsökande och flyktingfamiljer. Detta märkte de av svaren från socialsekreterarna, där de nämnde lite stöd till asylsökande familjer.
En studie genomförd i Sverige visar på samma resultat. I studien fann man även att ensamkommande barn har ett större kontaktnärverk i samhället. Samt att barn från asylsökande familjer i större utsträckning upplevde att deras åsikter inte togs i beaktan tillräckligt mycket (Lindahl, 2013).
Det finns begränsad forskning på socialarbetares egna reflektioner över sin arbetssituation med asylsökande familjer. Det finns dock viss internationell forskning som kan tillföra kunskap om hur situationen kan se ut i Sverige. I en studie av Masocha (2014) kan man läsa om socialsekreterares egna synpunkter över de insatser som asylsökande erbjuds. De flesta av de intervjuade erkänner att mycket mer kan och bör göras för asylsökande men anser
samtidigt att de gör sitt bästa utifrån sina möjligheter. Brist på resurser och val ges som motivering och framhävs som en betydande inverkan för socialsekreterarnas arbete.
Respondenterna betonar de svårigheter de möter genom att göra en koppling mellan den uppenbara bristen på adekvat utbildning och avsaknaden av policy för att styra praktiken, särskilt i sådana komplexa fall. Alla respondenter som deltog i studien var mycket tydliga med att de etiska dilemman de möter härrör från organisationsstrukturer, lagstiftningsramar och policybestämmelser som reglerar deras arbete. Samt att dessa strukturer var tydligt i strid med socialsekreterarnas personliga övertygelser om hur asylsökande ska behandlas samt hur socialt arbete ska utformas.
Något som komplicerar socialsekreterarnas arbete i Sverige är att asylsökande barn kan komma att bli utvisade under pågående behandlingsinsats från socialtjänsten. Två av de organisationer som har kritiserat hur asylärenden som berör omhändertagna barn utreds och bedöms är Unicef (Backlund, 2013) och Rädda barnen (2016). De menar på att beslut om utvisning för omhändertagna barn strider mot barnkonventionen och har därför drivit på att barnkonventionen ska bli svensk lag i flera år. Genom att barnkonventionen blir svensk lag hoppas de att det kan leda till att dessa barn får tillgång till ett bättre skydd (Fröjmark, 2015;
Backlund, 2013; Rädda Barnen, 2020). Enligt Unicefs kartläggning omhändertas ungefär 119 asylsökande barn från sina vårdnadshavare enligt SoL eller LVU varje år (Backlund, 2013).
Men dessa barn riskerar samtidigt att utvisas med sina vårdnadshavare som de har blivit omhändertagna ifrån vid avslag om asyl. Detta eftersom beslut om vård från socialtjänsten inte hindrar ett beslut om avvisning eller utvisning (LVU, 1990:52). Eftersom utlänningslagen står över LVU lagen signalerar det att Sverige prioriterar reglerad invandring högre än barns trygghet (Fröjmark, 2015). Detta har även konsekvenser för socialsekreterarnas utgångspunkt i arbetet med asylsökande barn. Det visar UNICEFS rapport ” Barnets bästa” från 2013 där syftet av rapporten är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av att arbeta med att placera barn från asylsökande familjer. De uppgifter som anges av studiedeltagarna är att det finns faktorer som försvårar arbetet med asylsökande. Bland annat anser de inte att de strukturer och riktlinjer som finns inom socialtjänsten täcker arbetet. Studien fann att risken att familjen kan bli utvisad under pågående LVU eller SoL placering har en stor inverkan på socialsekreterarnas beslutsprocess. Socialsekreterarna menar att på grund av
omständigheterna råder det en stor osäkerhet på hur dessa ärenden ska hanteras.
Konsekvenserna blir att många av de väntar med att sätta in insatser tills de har information om familjen kommer få stanna i Sverige eller bli utvisade. Vidare uppger några av de att man placerar barnen enligt SoL istället för LVU eftersom man upplever att det egentligen inte
spelar någon roll när dessa barn ändå kommer återvända till hemlandet tillsammans med sina vårdnadshavare. Detta menar Backlund (2013) är väldigt oroväckande uppgifter som kan potentiellt strida mot diskrimineringslagen och barnkonventionen. Men menar vidare att det är ett resultat av de strukturer, riktlinjer och regelverk som socialsekreterarna måste jobba
utifrån. Backlund menar även att vidare forskning på ämnet med bland annat studier som vidare utforskar socialsekreterares handlingsutrymme är ytterst nödvändigt.
4 Teoretiska begrepp
I det här avsnittet redogörs för teoretiska begrepp som jag anser vara relevant för denna studie. Det första begreppet som jag har valt är handlingsutrymme, detta begrepp används för att analysera respondenternas handlingsutrymme utifrån hur lagarna som berör asylsökande barn är utformade. Det andra begreppet är barnrättsperspektivet som är relevant för att
analysera om asylsökande barns rättigheter tillgodoses utifrån respondenternas beskrivningar.
4.1 Handlingsutrymme
Handlingsutrymme är enligt Svensson et al. (2008) ytters nödvändigt för att individer ska kunna få behovsanpassat stöd. Handlingsutrymme handlar inte om att man som yrkesutövare har frivillighet att agera utan gränser och regleringar, utan det handlar om att ha flera
möjligheter att välja mellan. En viktig del av handlingsutrymme är att man besitter tillräckligt mycket kunskap för att kunna förstå vilka beslut och handlingar som är rimliga. Att vara socialsekreterare innebär att man är i direktkontakt med en medborgare samtidigt som är representant för en organisation. Yrkesutövare som besitter i denna position kallas för gränsrotsbyråkrater som är en översättning på det engelska ordet ”street level bureucrats”.
Steet level bureucrats är begreppet som Lipsky (2010) använde för att benämna de offentliga anställda yrkesutövare som medborgare möter i gränssnittet mellan medborgare och
regeringen.
Gränsrotsbyråkrater befinner sig i en komplicerad positionen eftersom de utför ett arbete med motstridiga och tvetydliga mål, där kundorienterade mål och organisatoriska mål inte alltid går ihop. Lipsky skriver att gränsortsbyråkraternas förmåga att behandla människor som individer äventyras avsevärt på grund av organisationers krav, på exempelvis effektivt arbete (Lipsky, 2010). Gränsrotbyråkrater är även begränsade på grund av brister på resurser, motstridiga och otydliga mål. Lipsky (2010) skriver att detta leder till att gränsrotsbyråkrater utvecklar sina egna rutiner och arbetssätt för att kunna nå målen som sätts av organisationen och samtidigt bemöta klienters behov. Gräsrotsbyråkraterna anpassar därmed verksamhetens regler för att passa in sina rutiner och arbetssätt, detta skapar vidare deras handlingsutrymme.
Gränsrotsbyråkrater har ett stort handlingsutrymme när de tar beslut om hur mycket, hur länge och vilken typ insatser de ska ge ut. Men det innebär inte att socialsekreterare är obegränsade av regler, regleringar och direktiv ovanifrån. Tvärtom, de viktigaste dimensionerna av
socialsekreterares arbete är utformade av samhällsnormer, regelverk och politiska val.
Samtidigt kan regler enligt Lipsky (2010) skapa handlingsutrymme. De kan vara så omfattande och motsägelsefulla att de bara kan verkställas eller åberopas selektivt. Exempelvis kan brister
på resurser skapa handlingsutrymme för socialsekreterare att göra sina egna prioriteringar. Men arbetet som gränsrotsbyråkrater utför gör det svårt, om inte omöjligt, att kraftigt minska
handlingsutrymme. Gränsrotsbyråkrater arbetar ofta i situationer som är för komplicerade för att reduceras till programmatiska format. De jobbar med fall som ofta kräver svar på
situationernas mänskliga dimensioner.
4.2 Barnrättsperspektiv
Begreppet barnrättsperspektiv har fått större betydelse under senare år och används för att förklara myndigheters skyldighet att säkerställa barns rättigheter i alla åtgärder som rör barn.
Detta eftersom barn är individer med sina egna rättigheter och intressen som behöver skyddas av samhället (Singer, 2019). Verksamheter som jobbar med barn har som huvuduppgift att systematiskt se till att barns rättigheter tillgodoses. Detta görs enligt perspektivet genom att verksamheter har ett arbetssätt med metoder, rutiner och riktlinjer som utgår från barnets bästa (Sveriges kommuner och Landsting, 2018). I barnrättsperspektivet ingår det att man ska förhålla sig till artikel 2, 3, 6 och 12 som är de grundläggande principerna i barnkonventionen:
(proposition 2017/18:186) Artikel 2 handlar om myndigheters skyldighet att säkerställa att inget barn diskmineras på grund av sina föräldrars etiska tillhörighet eller ställning i
samhället. Artikel 3 som kanske är den mesta kända av alla som handlar om att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Enligt artikel 6 har alla barn till livet, vilket
Konventionsstaterna ska säkerställa genom att beakta barns överlevnad och utveckling.
Artikel fastställer barns rätt att få utrycka sina åsikter.
5 Metod
5.1 Datainsamling
Datainsamlingen genomfördes med hjälp semistrukturerande interjuver för att inhämta det empiriska materialet. Det finns stora fördelar med att använda sig av denna teknik. De öppna frågorna bidrar till att studiedeltagaren känner sig tryggare och mer avslappnad vilket kan göra att man är mer villig att dela med sig av detaljer. Man har också som forskare möjlighet att ställa följdfrågor vilket kan skapa en mer naturlig dialog. Man kan börja ganska brett men sedan komma in på viktiga detaljer utifrån intervjupersonens svar. Till intervjun hade jag med mig en intervjuguide, frågorna var förutbestämda men tillräckligt öppna så att informanterna skulle ha möjlighet fokusera på vad de ansåg var centralt (Bryman, 2018). Intervjuguiden utformades i olika teman utifrån mina frågeställningar, detta för att se till att inga viktiga frågor utelämnades. Jag började med att ställa bakgrundsfrågor om informanternas yrke och arbetsplats för att skapa en mer avslappnad känsla och för att få en helhetsbild av
informanternas svar.
Det kan finnas vissa nackdelar med att använda sig av denna metod, främst handlar det om att frågorna som ställs kan vara allt för öppna och bidra till att informanterna ger allt för
omfattande svar (Bryman, 2018). Det insamlade materialet kan därmed bli alldeles för stort och begära väldigt mycket tid under transkriberingen. För att undvika detta har jag försökt ställa tydliga frågor så att det blir klart för informanten vad jag vill ha svar på. För att minska
missförstånd och för att säkerställa att all viktig information skildras i resultaten valde jag att spela in intervjuerna med informanternas samtycke. Sedan transkriberades intervjuerna ner för att analyseras.
5.2 Urval och bortfall
Till studien intervjuades fyra socialsekreterare som jobbar på socialtjänstens enhet ensam kommande barn inom en medelstor kommun i Sverige. Enheten har i samband med
flyktingkrisen 2015 endast tagit emot ensamkommande barn men eftersom flyktingströmmen har minskat enormt mycket under de senaste åren tar enheten numera emot asylsökande familjer. Eftersom studiens syfte är att undersöka och analysera hur en grupp socialsekreterare beskriver sina möjligheter att erbjuda insatser till barn med asylsökande vårdnadshavare bestämde jag mig för att skicka ut ett informationsbrev med förfrågan om studiedeltagande till olika barn och ungdomsenheter runt om i Sverige.
Respondenterna valdes sedan ut utifrån att det var de som besvarade min förfrågning.
Respondenterna valdes alltså ut eftersom de var tillgängliga för mig. Att utgå ifrån
tillgängligheten kallas för bekvämlighetsurval. Urvalet kan vara problematiskt eftersom det blir omöjligt att generalisera resultatet (Bryman, 2018). Men eftersom jag endast är
intresserad av att få djupgående förståelse av studiens frågeställningar och inte svar som är representativt för en större population är det lämpligt att använda sig av detta urval. Några av de enheter jag kontaktade besvarade inte min förfrågan om studiedeltagande, detta är enligt Bryman (2018) en sorts bortfall. Han skriver att bortfall antingen kan handla om att det inte går att få kontakt med en person eller att vissa av ens frågor inte blir besvarade.
5.3 Analysmetod
Jag använde mig av tematisk analys för att identifiera och analysera mitt data. Tematisk analys är sällan erkänd som en riktig metod, detta menar Braun & Clarke (2006) beror på att metoden är dålig avgränsad och saknar tydliga kortfattade riktlinjer. De har därför utformat en steg för steg mall att följa för att tematiska analysera sitt material, som jag har använt mig av.
Steg 1, Det första steget handlar om att fördjupa sig i sitt material i den utsträckningen att man känner till innehållets djup och bredd. Detta gör man genom upprepad läsning av sitt data samtidigt som man aktivt söker efter betydelser och mönster. Jag började med att transkribera mina interjuver, vilket gav mig en översiktlig bild över själva materialet men för att fördjupa mig ytterligare läste jag igenom transkriberingen några gånger. Enligt Braun & Clarke (2006) kan transkriptionsprocessen vara ett utmärkt sätt att börja bekanta sig med data.
Steg 2, börjar när man har läst och bekantat sig med sitt data. Denna fas går ut på att koda sitt material. Koder identifierar en funktion av data som verkar intressant för analytikern och som hänvisar till information som kan bedömas som meningsfullt angående fenomenet (Braun &
Clarke, 2006). Jag arbetade systematiskt genom hela datamaterialet och skrev ner intressanta aspekter som kunde ligga till grund för upprepande teman i intervjuerna.
Steg 3, börjar när all data har kodats och sorterats och man besitter en lång lista av koder.
Under detta steg ska man sortera de olika koderna i potentiella teman. I grund och botten handlar det om att börja analysera sina koder och överväga hur olika koder kan kombineras för att bilda ett övergripande tema (Braun & Clarke, 2006). Under denna steg utformade jag en samling av kandidatteman och underteman och ett utdrag av det data som har kodats i förhållande till dem.
Steg 4, handlar om att förfina och definiera sina teman. Under denna fas kan det bli uppenbart att visa huvudteman inte är egentligen är teman medan andra kan kollapsa i varandra, andra teman kan behöva delas upp i separata teman (Braun & Clarke, 2006).
Steg 5 och 6 handlar om att identifiera vikten av vad varje tema handlar om och bestämma vilken aspekt av data varje tema fångar. Det är viktigt att inte försöka få ett tema att göra för mycket, eller att vara för mångsidig och komplex. Detta görs genom att gå tillbaka till
samlade datautdraget för varje tema och organisera dem i en sammanhängande text. Det sista steget involverar uppskrivningen av rapporten. Det viktigaste med att skriva upp en
temaanalys är att berätta den komplicerade historien om sitt data på ett sätt som övertygar läsaren om meriterna och giltigheten av analysen. Under dessa steg började jag med att gå igenom de teman jag har valt ut. Jag läste om data utdraget och förfinade mina teman. Precis som Braun & Clarke (2006) beskriver har jag även läst igenom datautdraget för varje tema och skrivit ner det jag anser är viktigast. Jag har varit noga med att fokusera på det data som fångar upp temat bäst. Jag har även valt att ta med några citat som tydliggör resultatet.
5.4 Kvalitetsbegrepp
Tillförlitlighet
Begreppet kvalitet används för att undersöka hur tillförlitligt ett resultat av en studie är. Detta gör man genom att undersöka hur väl utformade studiens syfte, metod och teori är (Frejes &
Thornberg, 2019). Frejes och Thornberg (2019) skriver att forskaren måste förutom noggrann och systematiskt vara kritisk och kreativ genom hela sin studie. Att vara kritisk som forskare handlar om att man är objektiv och ifrågasättande om sina egna påstående men man får inte glömma att även vara kreativ och se möjligheter i sin egen studie. Jag har under hela studien ansträngt mig för att vara saklig. Jag har undersökt andra möjligheter och valt ut de metod och teorier som tillämpar sig bäst för mitt syfte med studien.
Överbarhet
Generalisering handlar om hur väl ett resultat går att applicera på en större population eller en annan miljö. För att det ska vara möjligt att generalisera måste studiens stickprov vara
representativt för en population (Frejes & Thornberg, 2019). Uppsatsens resultat kan inte användas för att generalisera eftersom jag har använt mig av kvalitativ metod. Sociala fenomen är alldeles för ”föränderliga, varierande och kontextbundna för att kunna generaliseras” (s,288) (Frejes & Thornberg, 2019). Vid en viss tidpunkt och rum kan
kvalitativa resultat beskriva ett visst fenomen väldigt väl men resultaten kan inte användas för att generalisera vid ett senare tillfälle. Trots att studien inte kan användas för att representera hela yrkeskåren socialsekreterare inom barn och unga kan resultatet vara värdefullt för att belysa några av de svårigheter socialsekreterare kan möta i arbetet med asylsökande barn.
5.5 Etiska överväganden
Studien har använt sig av de fyra individskyddskraven som anges av Vetenskapsrådet (2017).
De principerna är:
Samtyckeskravet som innebär att studiedeltagarna har gett sitt samtycke för att medverka i studien. Samtycke kan inhämtas på olika sätt, till studien samlades samtycke genom att informanterna själva tog kontakt med mig och ville medverka i studien (Vetenskapsrådet, 2017).
Informationskravet handlar om att man som forskare ska ge ut information om studiens syfte och om hur undersökningen kommer att genomförs. Forskaren måste även tala om det finns eventuella risker med studien. Vidare ska det anges att deltagandet är frivilligt och kan avbrytas när som helst (Vetenskapsrådet, 2017). I samband med att jag skickade ut förfrågningar om studiedeltagande skickade jag även ut ett informationsbrev där studiens syfte, frågeställningar och metod angavs. I brevet gavs det även information om fririvighet och rätten att avbryta sitt deltagande i studien när man vill. Under intervjun tillfrågades informanterna om det hade läst informationsbrevet för att försäkra mig över att de hade all nödvändig information. Jag valde även att läsa upp studiens syfte en gång till och fråga om samtycke till att intervjun spelas in.
Konfidentialitetskravet handlar om att deltagarna i studien inte ska kunna identifieras av obehöriga. Detta innebär att uppgifterna från studiedeltagarna ska lagras och redovisas på ett säkert sätt (Vetenskapsrådet, 2017). Eftersom studien inte är intresserad av att undersöka skillnader mellan studiedeltagare är inga uppgifter som kan identifiera studiedeltagaren nödvändiga, detta innebär att till exempel att uppgifter om kön eller kommuntillhörighet inte kommer att anges. Under transkriberingen användes fiktiva namn för att skydda
informanternas personliga uppgifter.
Det sista individskyddskravet är nyttjandekravet som innebär att all information som har insamlats endast får användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 2017). Det insamlade materialet i denna studie kommer endast att användas för att redovisa resultatet för denna studie. En kopia av uppsatsen kommer skickas till alla informanter, de är även medvetna om att de i framtiden kan hitta studien på DIVA.
5.6 Litteratursökning
Jag har främst använt mig av Umeå universitetets databaser för att få fram relevanta vetenskapliga artiklar till studien. De databaser jag har använt mig av är Scopus och
SocINDEX. Jag har även använt mig av GoogleSchooler för att söka efter artiklar som kan vara lämpliga för studien. Termer som ”Handlingsutrymme”, ”asylsökandebarn, ”utvisning av barn”, ”Socialsekreterare” användes för att söka efter svenskaartiklar och sökord som
”asylum-seeking children ”socialwork” användes för att söka efter engelska artiklar. Jag har avgränsat mig till studier mellan 2000–2020 för att få uppdaterat forskningsbaserad kunskap kring ämnet. Bortfallet av artiklar var stort eftersom det var få studier som behandlade frågan om socialsekreterares handlingsutrymme kring asylsökande barn.
6 Resultat
I detta avsnitt presenteras studiens resultat och analys. Respondenternas uppfattning av sitt handlingsutrymme varierade. Två av de beskrev att de många gånger kände sig begränsade i arbetet med asylsökande familjer och barn, främst på grund av hur lagstiftningar som berör asylsökande är utformade. De andra uppgav att de har samma handlingsutrymme som i ärenden som berör andra familjer. Respondenternas olika svar kan förklaras med stöd av Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater. Han beskriver att socialarbetare har ett stort handlingsutrymme när de tar beslut om hur mycket, hur länge och vilken typ av insatser de ska ge ut. Men att de samtidigt är begränsade eftersom de viktigaste delarna av deras arbete är utformade av samhällsnormer, regelverk och politiska val. Trots att respondenterna hade uppdelade uppfattningar om sitt handlingsutrymme var de överens om att det finns
omständigheter som antingen försvårar eller komplicerar arbetet med asylsökande barn. Dessa omständigheter är uppdelade i fem teman, dessa teman är ” Barn som utvisas under pågående behandlingsinsats”, ”Tillgång till LSS insatser”, ”Tillgång till ekonomiskt bistånd”,
”Dilemmat av asylprocessen” och ”Skolplikt”. I slutet av avsnittet presenteras det sista temat
”Barnkonventionen” som berör frågesättningen om hur respondenterna ser på sina möjligheter att nå upp till barnkonventionens målsättningar.
Jag har valt att anonymisera respondenterna genom att beteckna de till R1, R2, R3 och R4 i stället för att skriva ut deras namn.
6.1 Barn som utvisas under pågående behandlingsinsats
Under intervjuerna tog respondenterna upprepande gånger upp om hur LVU placeringar kan komplicera arbetet med asylsökande familjer. Flera av respondenterna var tydliga med att förklara att utgångspunkten är att asylsökande barn alltid ska behandlas som vilka barn som helst. Detta innebär att om det framkommer att ett barn far illa i form av att den till exempel utsätts för våld kan ett omhändertagande enligt LVU bli aktuellt. Enligt respondenterna tas beslut om ett omhändertagande alltid utifrån barnets behov och inte asylprocessen. Men eftersom barnet enligt utlänningslagen kan utvisas under en LVU placering tillsammans med sina vårdnadshavare försvårar det arbetet. Respondent 2 beskrev sin personliga erfarenhet av när ett barn blev utvisad med sin familj under en LVU placering:
”Jag var med om ett fall där det var polisen som kom och skulle hämta barnen, och då hade vi ju kontakt med Migrationsverket och de visste ju att det var LVU. Men att de ändå utifrån att de går över vår lagstiftning så skulle familjen återvända hem.”
Respondenterna utryckte att arbetet med asylsökandefamiljer där barnen är placerade kunde vara väldigt påfrestande. Detta eftersom det oftast innebär att man behöver jobba mycket mer intensivt med familjerna. De förklarade att det handlar om att man behöver fundera på hur man på bästa sätt skyddar barnet samtidigt som man ska se till att barnet har någon form av fungerande kontakt med sina föräldrar, eftersom man är medveten om att risken finns att familjen utvisas tillsammans i framtiden. Bland annat behövde de jobba mycket mer med säkra umgängen mellan barnet och föräldrarna. Respondent 1 uppgav att det kunde vara upp till fyra gånger så mycket umgängen som en svensk familj får.
” Jag tänker vi är ju alltid begränsade på ett sätt. Vi är påverkade av asylprocessen. Om man tänker till exempel på LVU ärenden där det är så pass allvarligt att vi behöver omhänderta barn. Vi får ett annat tankesätt kring det här med kontakten med föräldrarna, där är ju liksom utlänningslagen över socialtjänstlagen. Ska de utvisas då spelar ingen roll vad vi har tagit för beslut. Vi måste alltid jobba lite parallellt även om vi tänker att de här barnen inte ska vara med föräldrarna måste vi ju alltid som försöka medla lite däremellan” (R1)
Vid frågor om samverkan med migrationsverket beskrev alla respondenter att det var väl fungerande. För det mesta tyckte de att det fanns ett gott samarbete och en bra dialog i de enskilda ärendena. En av respondenterna beskrev att migrationsverket är lyhörda och
hjälpsamma. Det har till exempel hänt att Migrationsverket har tagit beslut om att familjerna ska få stanna tills man har gjort en behandlingsplanering och genomfört den. Ibland
informerar även Migrationsverket respondenterna att familjen ska utvisas ett visst datum så att de har möjlighet att jobba intensivt med familjen innan utvisningen. Samtidigt menar
respondent 3 att problemet ligger högre upp, där bestämmelsen är att familjer alltid blir utvisade tillsammans och där deras beslut om LVU placering inte har något större inflytande.
Enligt LVU lagen kan beslut om ett omhändertagande inte hindra ett beslut om utvisning enligt utlänningslagen (Socialstyrelsen, 2015). Respondenterna beskrev att den begränsning de känner i arbetet med asylsökande barn kanske inte handlar om vilka möjligheter de har att erbjuda barnen insatser, utan det handlar om känslan av att de insatser de sätter in kan fallera när migrationsverket tar sina beslut om utvisning. Flera av respondenterna menar på att det oftast inte spelar någon roll vad socialtjänsten tar för beslut utan beslut från migrationsverket går alltid över.
”Begränsningen är kanske inte vad jag kan göra utan det är ju kanske mer om de har fått avslag från Migrationsverket och ska lämna landet, där kan jag väl känna mig begränsad ibland. Där vi kan se behov men Migrationsverkets lag går över våran, så då måste vi fundera på hur vi hjälper det här barnet på bästa sätt när vi vet att de ska lämna landet. Så där kan jag känna mig begränsad ibland……….. Men vi får ju in ärenden där det är placerade barn och då får vi ju tänka till för där är ju tanken att de måste hem. Även om vi skulle säga att vi tycker att barnet ska placeras så måste barnet lämna landet med sina föräldrar.” (R4)
Respondenterna berättade under intervjuerna att de kände sig maktlösa eftersom deras kunskap om att föräldrarna är en fara för barnet inte tas på större allvar eller har mer inflytande i beslutet om utvisning. Respondenterna 2 utryckte sin frustration över att barn riskerar att utvisas med sina föräldrar i ärenden där även kammarrätten och förvaltningsrätten har kommit fram till att föräldrarna är en fara för barnet. De beskrev även hur frustrerande det är att leva med vetskapen om att ett barn som har omhändertagits kan komma att återvända till föräldrarna utan att de har tagit det beslutet.
”… vi lever med den verkligheten att även om vi akut skyddar ett barn i Sverige så kan det bli så att vården faller och att barnet ska utvisas tillsammans med en förälder som utsätter den för våld. Den verkligheten lever vi med och den är jobbig.” (R4)
6.2 Tillgång till LSS insatser
En insats som asylsökande familjer och barn inte hade rätt till är LSS insatser. LSS är en rättighetslag som ger rätt till tio insatser till personer med funktionsnedsättning för att de ska ha möjlighet att leva som alla andra (Socialstyrelsen, 2020). För att få tillgång till LSS insatser måste man ha uppehållstillstånd i Sverige (16 § LSS). Detta är en problematik som två av respondenterna har stött på i ärenden som berör funktionsnedsatta barn. De uppgav att det kan bli krångligt när de går in med sina egna insatser för att hjälpa barn som är i behov av stöd då de inte besitter samma kunskap samt rutiner som LSS handläggare besitter. De
menade på att dessa barn skulle kunnat få en bättre hjälp av handläggare som har kunskap om hur de ska bemöta deras behov. Att asylsökande barn inte har rätt till LSS insatser påverkar även deras skolgång. En av respondenterna uppgav att skolan har gjort en uppdelning där asylsökandebarn med funktionsnedsättning upp till 13 år har rätt till samma insatser som andra barn, men är man över 13 år gammal måste vara utredd och få insatser via LSS lagstiftningen. Detta blir problematiskt eftersom asylsökande barn inte ens har rätt till LSS insatser, konsekvenserna av det blir att de till exempel inte har rätt till fritids i samma utsträckning som andra funktionsnedsatta barn.
”Om jag vet att ett barn är svårt funktionshindrad…. så kunde den få mycket mer stöd om den bara hade sina fyra sista siffror och med det stöd vi kan ge så blir det lite knyckligt. Det blir inte samma nivå på stödet. Även om jag vet att det inte är mitt fel och jag kan inte göra någonting åt det så kan jag ändå känna mig begränsad i att jag skulle vilja ge mer hjälp än vad som är möjligt.” (R4)
Respondenterna uppgav vidare att i ärenden rörande funktionsnedsatta asylsökande barn måste de försöka hitta andra lösningar för att kunna stödja familjen även om de inte har rätt till LSS (SFS 1993:387) insatser. De behövde oftast vara spindeln i nätet i sådana ärenden och se till att familjerna får kontakt med rehabiliteringen på sjukhuset och alla andra nödvändiga instanser. Ibland försökte de ta hjälp av skolan genom att de går in och skriver intyg om att familjen är hårt belastad med sjuka barn och är i behov av avlastning. En av respondenterna förklarade att asylsökande barn har rätt till förskola i femton timmar per vecka men att barnet då måste vara tre år. Men där går de ibland in och skickar en förfrågan om att barnet istället
ska få börja på förskolan vid två år. De gick även in med insatser som tillfälliga familjehemsplaceringar eller andra typer av kontaktfamiljsinsatser.
6.3 Tillgång till ekonomiskt bistånd
Något som enligt respondenterna påverkar deras möjlighet att erbjuda asylsökande familjer insatser är att asylsökande enligt lag inte har rätt till vissa insatser som socialtjänsten har till sitt förfogande, detta handlar bland annat om ekonomiskt bistånd och LSS insatser.
Asylsökande familjer ges istället ekonomiskt bistånd av migrationsverket (Migrationsverket, 2020). Respondenterna berättade att de insatser de har möjlighet att erbjuda och det
asylsökande familjer efterfrågar är två olika saker. De insatser man har möjlighet att erbjuda är öppenvårdsinsatser men familjerna efterfrågar oftast ekonomiskt stöd. Detta för att familjerna oftast befinner sig i en ekonomisk utsatt situation. Respondent 3 förklarade att detta kan bero på att handläggarna på migrationsverket inte har samma handlingsutrymme att ge ut ekonomiskt bistånd.
”Vi har mer handlingsutrymme än de att ge ekonomiskt bistånd. Jag har varit med om ärenden där Migrationsverket se det uppenbara problem men de kan inte göra någonting så att då har vi på socialtjänsten gått in och hjälpt till. Det kan även röra sig om att vi anser att barn behöver stimulans via förskolan när föräldrarna mår dåligt. Men Migrationsverket nekat bussbiljetter för att föräldrarna ska kunna ta sig hit, sådana saker kan det vara ibland”. (R3) Tre av respondenterna uppgav att de hade velat ha möjligheten att ge ekonomiskstöd till asylsökande familjer eftersom de ser att familjerna många gånger befinner sig i ett ansträngt ekonomiskt läge. Detta är ett problem då det ekonomiska stödet, enligt respondenterna, oftast inte räcker till. Respondenterna har varit med om att vissa beslut de tagit inte har kunnat genomföras eftersom Migrationsverket har nekat till ekonomiskt bistånd. Det handlar bland annat om att man har tagit beslut om att ett barn behöver börja i förskolan för stimulans men att migrationsverket har nekat till kostnader för bussbiljetter. Det har även hänt att
Migrationsverket har nekat bistånd när föräldrarna har mått dåligt och behövt ta sig till sjukvård, psykolog eller Röda Korset.
” Ja, det kan jag väl tycka att jag har gjort, i vissa fall om familjerna skulle ha behövt eller att de har behov av vissa saker som de inte får tillgodosedda genom Migrationsverkets. Det kan vara att de behöver kanske pengar för att kunna åka till sjukvården och psykolog eller Röda Korset, det är svårt för dem om de inte har några pengar överhuvudtaget.”(R2)
Flera av respondenterna befinner sig i ett tydligt dilemma, där de ser att det finns ett behov av mer ekonomiskt stöd hos asylsökande familjer men där de inte kan agera. Enligt Lipsky (2010) kan socialarbetarens förmåga att ge individanpassade insatser äventyras av ramar som har satts upp. Detta stödjer vissa av respondenternas uppgifter om att vissa
asylsökandefamiljer är i behov av mer bidrag eftersom de befinner sig i norra Sverige där bidraget inte är tillräckligt för att täcka kostnader för barnens vinterkläder.
6.4 Skolplikt
En annan lagutformning som kunde försvåra respondenterna arbete är att asylsökande inte har någon skolplikt. Asylsökande barn har rätt till utbildning under samma villkor som andra barn men har ingen skolplikt. Detta för att de inte räknas som bosatta i Sveriges (Migrationsverket, 2020). Respondenterna uppgav att vissa föräldrar kan hålla kvar sina barn hemma ifrån skolan mot barnets vilja. Det finns olika anledningar till att föräldrarna inte vill släppa i väg sina barn till skolan, till exempel handlar det enligt respondenterna om att föräldrarna vill att barnen ska hjälpa till hemma med yngre syskon. Alla respondenter uppgav att de ibland får in
anmälningar från skolan på barn och ungdomar som har hög frånvaro, men eftersom det inte finns någon lag som anger att föräldrarna är skyldiga att se till att barnen kommer till skolan finns det heller inga påtryckningar från de. I stället försöker de ha en dialog med föräldrarna och motivera de till att tillåta barnen att återvända till skolan.
6.5 Dilemmat av asylprocessen
Asylprocessen kunde enligt många av respondenterna ha en indirekt inverkan på ärenden som berör asylsökande familjer och barn. Respondenterna förklarade att asylprocessen påverkar deras handläggning eftersom den tar så mycket plats i familjernas liv. Det handlar bland annat om att familjer ständigt vill att i respondenterna ska ta kontakt med migrationsverket för att hjälpa de med deras asylprocess. En av respondenterna utryckte att det finns ett behov hos familjerna att ständigt prata om asylprocessen även fast de är medvetna om att socialtjänsten inte på något sätt kan påverka handläggningen av deras asyl. Asylprocessen påverkar även familjernas mottaglighet till socialtjänstens insatser. Respondenterna beskrev att de kan se att det finns behov av öppenvårdsinsatser för vissa asylsökande familjer men att de inte är alltid villiga att ta emot insatser eftersom deras största fokus ligger på att deras asylsituation ska lösa sig.
”….det kan vara svårt att gå in med långsiktiga insatser när en familj är i slutet av sin asylprocess och ska återvänta. Då är det inte säkert att de är så motiverade heller, är folk motiverade och vill ha förändring då tänker vi ju att vi då jobbar på tills den dagen ni inte finns kvar, men säger familjen har vi så fullt upp med det här, nu tänker vi på det dag och natt, vi har inte ork med någon insats då får man ge upp och tänka okej det här kanske inte är mögligt.” (R4)
Respondenterna uppgav att de oftast försöker motivera familjerna till att ta emot insatser, men att familjerna ibland är så mentalt utmattade av asylprocessen att de inte har något intresse av att lösa andra konflikter i deras liv. Det kan till exempel handla om att familjen är i behov av en öppenvårdsinsats för att familjen bråkar mycket men att deras fokus ligger på
asylprocessen eftersom de anser att det är den enda lösningen på deras problematik i livet.
Asylsökande löper enligt Socialstyrelsen (2015) större risk för att drabbas av psykisk ohälsa.
De beräknar att det är mellan 20 och 30 procent som lider av psykisk ohälsa. En av orsakerna är att familjerna lever i ständig oro över beslut om utvisning vilket orsakar höggradig stress.
Detta drabbar individen väldigt omfattande båda psykiskt och fysiskt, som i sin tur påverkar
hela familjesituationen där barnen drabbas hårdast (Socialstyrelsen, 2015). Respondenterna berättade att det kan vara problematiskt att familjerna inte tar emot insatser eftersom
konflikterna i deras liv kvarstår även om asylprocessen löser sig men även för att det kan vara en ohälsosam miljö för barnen att leva i.
6.6 Barnkonventionen
Respondenterna uppgav under intervjuerna att de jobbar utifrån BBIC (Barns behov i centrum) där mycket av modellen är baserad på barnkonventionen. BBIC är en metod som man använder sig av inom socialtjänstens enhet för barn och unga. Modellen har sin utgångspunkt både i barnkonventionen och socialtjänstlagen och har som mål att öka barns rättigheter (Socialstyrelsen, 2018). Respondenterna förklarade att man för upprepande
diskussioner om barnkonventionen på arbetsplatsen, där man diskuterar hur man ska utgå från de olika artiklarna samt hur man ska kunna implementera dem i de enskilda fallen. Rent praktiskt berättade respondenterna att de försöker göra konventionen synlig genom att exempelvis referera till konventionens olika artiklar i utredningar. Eller genom att försöka prata till barnet i journalanteckningarna så att barnet har möjlighet till delaktighet. Trots detta uppgav majoriteten av respondenterna att asylsökandes barn inte får sina rättigheter
tillgodosedda. Detta tror några av de beror på att barnkonventionen inte är helt och hållet implementerat i verksamheten, vilket instämmer med regeringens utredning där det framkom att barnkonventionen inte har fått tillräckligt mycket genomslag i flera olika verksamheter.
Detta tror de beror på att man inte har tillräckligt med kunskap om hur man ska tillämpa barnkonventionen i praktiken (Prop. 2017/18:186).
Vid frågor om riktlinjer uppgav flera av respondenterna att det inte fanns särskilda riktlinjer utformande för asylsökande barn, utan asylsökande barn omfattas av socialtjänstlagen och andra riktlinjer som berör barn i allmänhet. Detta kan vara en av anledningarna till
respondenternas utsaga om att de inte riktigt lyckas nå upp till barnkonventionens målsättningar. Respondenterna själva uppgav att de gör sitt bästa för att nå upp till
barnkonventionens målsättningar men att det finns rum för förbättring. Medans andra utryckte att det inte ens är möjligt att nå upp till barnkonventionens krav inom organisationen eftersom lagarna och riktlinjerna inte är utformade för att ta hänsyn till asylsökande barns rättigheter.
Det handlar bland annat om att familjerna befinner sig i långa asylprocesser som påverkar barnen väldigt omfattande.
” Även om vi försöker jobba enligt barnkonventionen så kan inte jag tycka att det är att jobba enligt barnkonventionen om en familj där det finns barn som har fötts i Sverige, och dem har varit i Sverige ibland till och med i 15 år så är dem fortfarande i en slags migrationsprocess och dem vet fortfarande inte om de stannar. Det tycker jag inte är enligt barnkonventionen eller enligt barnens bästa i över huvud taget. Där tycker jag att det är en stor skillnad.
Asylsökande barn i Sverige har inte samma rättigheter som andra barn.” (R4)
Respondenterna berättade vidare att de befinner sig i en komplicerad position, där deras egna bedömningar inte alltid går ihop med migrationsverkets beslut men där de inte har någon
makt att kunna influera beslutet. Det är inte alltid dem håller med om att en viss familj ska utvisas eller att det är enigt med barnkonventionen men de har inte mycket mer till val än att förhålla sig till migrationsverkets beslut. Många av de hänvisar till att utlänningslagen kan avbryta socialtjänstens beslut som oenigt med barnkonventionen. De anser att lagarna behöver ses över så att de är enliga med barnkonventionens artikel tre som innefattar att man alltid ska utgå från barnets bästa.
”Vi ska se till barnens bästa, det ska vi göra i vårt jobb men det är inte alltid som
lagstiftningen går ihop med varann heller. Jag kan tänka på om man exempelvis har gjort ett LVU på barn där de kan fara illa i sina i sina hem, eller att dom kanske blir utsatta för våld eller och så sen har familjen fått alla avslag, och de ska återvända hem så går ju
Migrationsverkets lag över våran lag. Även fast vi anser att föräldrarna inte är lämpliga att kanske kunna ta hand om sina barn utifrån att de kanske har utsatt dem för våld eller andra omsorgs brister så kan barnen i alla fall åka hem tillsammans med sina föräldrar.” (R2) 7 Diskussion
7.1 Barn som blir utvisade under pågående behandling
I resultatet framkommer det att risken för utvisning av asylsökande barn under pågående behandling kunde försvåra respondenternas arbete. Detta för att barn som har blivit placerade enligt LVU kan bli utvisade under pågående placering vid beslut om utvisning av
Migrationsverket (Socialstyrelsen, 2013). Att barn blir utvisade med samma vårdnadshavare som utsätter de för våld går enligt UNICEF emot barnkonventionen (Backlund, 2013). Detta är enligt de ett resultat av brist på barnrättsperspektiv i regelverken som berör asylsökande barn. Det har under de senaste decennierna skett stora förändringar på hur man ser på barns rättigheter. Man har mer och mer börjat respektera barn som självständiga rättsliga subjekt med sina egna behov och intressen. Men Singer (2019) menar att barn aldrig kan få en helt självständig ställning i samhället, detta för att de alltid är beroende av sina föräldrar. I det här fallet är asylsökande barn beroende av sina föräldrar för sin invandrarstatus och
konsekvenserna av det blir att de riskerar att utvisas tillsammans med sina föräldrar som utsätter de för våld och försummelse.
Respondenternas uppgifter gav en tydlig bild på hur omfattande och utmattande arbetet med asylsökande familjer kunde vara. De uppgav exempelvis att de behövde jobba mycket mer med säkra umgängen för att utveckla föräldrarnas relation med barnet så mycket som möjligt innan de blir utvisade. Respondent R1 uppgav att det kunde vara upp till fyra gånger så mer som en svensk familj får. Även om detta beskriver hur omfattande respondenternas arbete med placerade asylsökande barn kan vara, beskriver det samtidigt att respondenterna har ett relativt stort handlingsutrymme att utnyttja när det handlar om hur mycket föräldrarna får träffa barnet. Lipsky (2010) skriver att även om gräsrotsbyråkrater till en viss del kan vara begränsade, har de ett stort handlingsutrymme när de tar beslut om vilken typ av insatser som ska ges ut och i vilken omfattning. I denna studie verkar respondenterna ha ett visst
handlingsutrymme i beslut om umgängesrätt, vilket de utnyttjar för att skapa en så god relation som möjligt mellan barnet och föräldrarna tills de utvisas.
Respondenterna utryckte att de i framtiden hoppas på att det tas mer hänsyn till socialtjänstens bedömningar. I ärenden där ett LVU (SFS 1990:52) beslut har tagits utryckte de att man bör lita mer på socialtjänstens utredning och beslut om att det inte är lämpligt för barnet att leva tillsammans med sina föräldrar. Svensson (2008) beskriver att det kan bli problematiskt när olika professioner har olika anspråk eftersom det innebär att den med mindre makt får ge avkall på sin nödvändiga kunskap. I Unicefs rapport (2013) kan man läsa om liknande uttalanden från de socialsekreterare som intervjuades. De beskriver att verkligheten om att omhändertagna barn kan återvända till sina föräldrar för utvisning är en frustrerande
omständighet att jobba med. De beskriver också att de oftast känner sig maktlösa i dessa fall.
En maktlöshet som grundar sig i att deras kunskap kring barnets bästa inte efterfrågas (Backlund, 2013). Enligt regeringen ska Migrationsverket vid beslut om utvisning av placerade barn inhämta yttrande från socialnämnden (Socialstyrelsen, 2015). Det framgick inte i intervjuerna med respondenterna om migrationsverket faktiskt inhämtar ett yttrande 7.2 Tillgång till LSS insatser och ekonomiskt bistånd
I resultatet framkommer det också att vissa av respondenterna till en viss del kunde vara begränsade i de insatser de kunde erbjuda asylsökande barn och familjer. Dessa insatser handlade främst om LSS insatser och ekonomiskt bistånd. Flera av respondenterna beskrev under intervjuerna att de ibland kommer i kontakt med asylsökande barn som är i behov av LSS insatser. Men eftersom asylsökande personer enligt lag inte har rätt till LSS (16 § LSS) har de endast möjlighet att erbjuda Sol insatser.
Det kan vara väldigt problematiskt att asylsökande barn inte får tillgång till samma insatser som andra barn, speciellt när insatserna inte täcker deras behov. Utifrån barnrättsperspektivet bryter detta mot barnkonventionens artikel 2 om myndigheters skyldighet att säkerställa att inget barn diskrimineras på grund av sina föräldrars etniska tillhörighet eller ställning i
samhället (Prop. 2017/18:186). Artikeln fastställer att barn inte får diskrimineras i förhållande till andra barn eller vuxna. Det är viktigt att uppmärksamma att detta inte innebär att alla barn ska behandlas exakt lika, utan särbehandling är tillåtet om det är för barnets bästa (Singer, 2019). I detta fall kan det vara väl motiverat att asylsökande barn får tillgång till SoL insatser i stället för LSS insatser, men inte att det inte är samma kvalitet på insatserna. Detta är något som två av respondenterna påtalar. Respondent R4 beskrev exempelvis att hon kände sig frustrerad eftersom asylsökande barn kunde ha möjlighet till bättre stöd om de bara hade ”sina sista siffror”
Vidare uppgav respondenterna att i ärenden rörande funktionsnedsatta asylsökande barn måste de försöka hitta andra lösningar för att kunna stödja familjen även om de inte har rätt till LSS insatser. Det handlade bland annat om att hjälpa familjerna att få kontakt med rehabiliteringen på sjukhuset och alla andra nödvändiga instanser. Ibland försökte de ta hjälp av skolan genom att de går in och skriver intyg om att familjen är hårt belastad med sjuka barn och är i behov av avlastning. Svensson et al. (2008) skriver att socialarbetare antingen kan välja att
