Mil Rapport 2009-11 Legionellafall i Landskrona stad år 2002-2008

(1)

Rose-Marie Stigsdotter

Miljöinspektör Rapport 2009:11

Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona

Miljöförvaltningen

Legionellafall i Landskrona stad

år 2002-2008

(2)

S:\gemensam\WORD\Vatten\Legionella\Legionellarapport 2000-11-01 MN.doc

Sammanfattning

Legionellabakterier i små mängder finns naturligt i sötvatten som sjöar och vattendrag där de inte orsakar några problem. I olämpligt utformade tekniska varmvattensystem och/eller vid felaktiga temperaturer kan legionellabakterier föröka sig och bli ett problem för männi- skors hälsa. Legionärssjuka är en typ av akut lunginflammation som man kan få genom att andas in vattendimma från t.ex. duschar från varmvattensystem som innehåller legionellabakterier. Det är mestadels personer med nedsatt immunförsvar på grund av ålder, sjukdom eller vissa medicinska behandlingar som drabbas.

I Landskrona har det sedan år 2005 anmälts minst ett sjukdomsfall av legionärssjuka per år för smittspårning. År 2006 hade Landskrona flest sjukdomsfall (3 st.) och även Skåne hade flest diagnostiserade inhemska fall (24 st.) det året. Sedan år 2002 har fler fall av legionärs- sjuka konstaterats i Skåne jämfört med tidigare år, sannolikt beroende på utökad provtagning och bättre diagnosmetoder.

7 sjukdomsfall av legionärssjuka har anmälts till miljöförvaltningen i Landskrona sedan år 2005. I 4 av fallen har smittkällan kunnat kopplas till de insjuknandes bostäder genom att samma art och serogrupp av legionella har konstaterats i patientprov och vattenprov. I 3 av de 4 fallen där smittkällan kunde kopplas till bostäder var halten av legionella mindre än 100 cfu/100 ml d.v.s. under EWGLI:s (European Working Group for Legionella Infections) angivna aktionsnivåer. I de tre övriga sjukdomsfallen av legionärssjuka i Landskrona, som samtliga inträffade hösten 2006, befarades ett utbrott med samma smittkälla. Trots omfattande smittspårning i bostäder, på arbetsplatser och i kyltorn kunde inte smittkällan konstateras. I två bostadsområden upptäcktes legionella, dock av en annan serogrupp, vilket dock ledde till teknisk utredning och sanering. I ett bostadsområde i Landskrona med samma varmvattensystem, har tre personer insjuknat i legionärssjuka vilket per definition räknas som utbrott. Samtliga fall har dock inte med säkerhet kunnat konstateras komma från bostaden.

För att komma tillrätta med legionellabakterier i ett varmvattensystem kan det, utöver sanering, krävas tekniska utredningar och åtgärder. Vilken åtgärd som krävs är beroende på or- saken till legionellatillväxten. Miljöförvaltningens erfarenhet är att i större, komplexa varm- vattencirkulationssystem (VVC-system) med flera huskroppar kopplade till systemet har det tagit tid och krävts upprepade och omfattande saneringar samt injusteringar och sökande efter blindledningar för att komma till rätta med problemet. Tillväxten av legionellabakterier har bl.a. berott på handdukstorkar kopplade till varmvattencirkulationen som har gått att stänga av i lägenheterna, felaktiga injusteringar och flöden från delar av VVC-systemet och för låga temperaturer hos användarna. Perioder med driftsavbrott som leder till lägre varm- vattentemperaturer har också konstaterats ge upphov till tillväxt av legionellabakterier.

Miljöförvaltningen kan konstatera att låga halter av legionellabakterier d.v.s. under EWG- LI:s angivna aktionsvärden kan ge upphov till legionärssjuka. Saneringsmålet bör sättas så lågt att inga legionellabakterier påvisas i varmvattensystemet efter spolning för att undvika att flera sjukdomsfall inträffar i samma varmvattensystem. Det kan inte uteslutas att riskgrupper för att bli drabbade av legionärssjuka finns i bostadsområdet.

För att förebygga tillväxt av legionellabakterier i varmvattensystem krävs att fastighetsäga- re, hyresvärdar och bostadsrättsföreningar har tillräcklig kunskap om legionellabakterier och legionärssjuka och att det finns en tillräcklig egenkontroll med rutiner för att kontrollera temperaturer och injusteringar m.m.

(3)

Årsstatistik för legionärssjuka i Skåne och Landskrona under åren 2002-2008 I Landskrona har det sedan år 2005 varit minst ett sjukdomsfall av legionärssjuka per år och som mest 3 st. År 2006 hade Landskrona flest sjukdomsfall (3 st.) och även Skåne hade flest diagnostiserade inhemska fall (24 st.) det året. I statistiken för Landskrona finns endast de fall med som har anmälts till miljöförvaltningen för smittspårning. Fall av legio- närssjuka då det är uppenbart att personer är smittade utomlands eller på SPA eller liknan- de i andra delar av landet rapporteras normalt inte till miljöförvaltningarna i respektive kommun av smittskyddsläkarna. Det har ännu inte anmälts något sjukdomsfall av legio- närssjuka till Landskrona under år 2009 (t.o.m. oktober 2009).

Antalet insjuknade i Legionärssjuka i Skåne har i medel legat på 13 fall per år under åren 1997-2001. Antalet fall av legionärssjuka har ökat betydligt i Skåne från och med år 2002 och har legat på mellan 19 och 33 st. Enligt ”Smittskydd Skåne” Nr 1 Mars 2005 beror detta sannolikt på utökad provtagning och bättre diagnosmetoder.

År 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

Sjukdomsfall i Skåne

(varav utlands- smittade ( x ) )

20

(9) 21 20

(6) 19 28

(4) 33

(14) 23 (8)

Sjukdomsfall i Landskrona*

0 0 0 1 3 2 1

*Sjukdomsfall i Landskrona som är rapporterade av smittskyddsläkare till miljöförvalt- ningen.

Vad är legionärssjuka?

Legionärssjuka är en typ av akut lunginflammation som man kan få genom att andas in aerosoler d.v.s. vattendimma med små vattendroppar som innehåller legionellabakterier.

Den vanligaste spridningsvägen anses vara duschar. Man blir inte smittad genom att dricka vatten som innehåller legionellabakterier och det smittar inte från person till person. Det är mestadels personer med nedsatt immunförsvar på grund av ålder, sjukdom eller vissa medicinska behandlingar som drabbas. Förutom legionärssjuka kan legionellabakterier ge upphov till pontiacfeber (influensaliknande symptom) men legionärssjuka är ca 10 gånger van- ligare än pontiacfeber.

Legionellabakterier finns naturligt i små mängder i sjöar och vattendrag (sötvatten). De kan föröka sig i temperaturer främst mellan 20 och 45 grader. Varmvattensystem i t.ex. bostä- der som håller felaktiga temperaturer får legionellabakterier att föröka sig, likaså felaktigt konstruerade varmvattensystem som t.ex. gör att varmvatten blir stillastående i perioder eller stillastående i s.k. blindledningar. Det är företrädesvis i varmvatten som håller för låg temperatur som legionellabakterier kan växa till sig men även i kallvatten som håller för hög temperatur kan bakterierna föröka sig.

Hur går smittspårningen till?

När ett fall av legionärssjuka anmäls till miljönämnden via smittskyddsläkare inleds smitt- spårning av miljöförvaltningen. Smittspårningen görs i samråd med smittskyddsläkarna för att försöka spåra smittkällan. Miljöförvaltningen ansvarar för vattenprovtagning, ofta efter kontakt med Smittskyddsinstitutet dit proverna skickas för analys. Beroende på var den in-

(4)

sjuknande har vistats under inkubationstiden (2-10 dagar) tas prover t.ex. i duschen i bostaden samt andra ställen som personen kan ha duschat på eller vistats i där det kan finnas risk för inandning av aerosoler. Ibland har smittskyddsläkaren intervjuat den insjuknande personen om detta och ibland får miljöförvaltningen göra intervjun efter det att personen kommit hem.

När behövs åtgärder?

I Sverige finns inget rikt- eller gränsvärde som anger vilka halter av legionellabakterier det får finnas i vattnet. EWGLI (European Working Group for Legionella Infections) har angi- vit aktionsnivåer enligt följande:

Legionellahalten i vatten bör givetvis vara så låg som möjligt och inte över 100 cfu (koloni- formande enheter)/100 ml vatten. Vid 100-1000 cfu/100 ml vatten bör ny provtagning utfö- ras och därefter eventuellt en sanering. Vid mer än 1000 cfu/100 ml vatten bör åtgärder vidtas.

Vid bedömning av om åtgärder ska vidtas bör man ta hänsyn till vilka som kan vara utsatta för eventuell risk. Till riskgrupper hör t ex. rökare, äldre och människor med nedsatt im- munförsvar. Om någon av dessa grupper finns i fastigheten kan det vara viktigt med åtgär- der även vid låga halter av legionellabakterier d.v.s. under 100 cfu/100 ml vatten.

(Källa: Faktablad från Miljösamverkan Skåne)

Anmälda smittfall i Landskrona

7 sjukdomsfall av legionärssjuka har anmälts till miljöförvaltningen i Landskrona sedan år 2005.

Konstaterad smittkälla

I 4 av fallen har smittkällan kunnat kopplas till de insjuknandes bostäder genom att samma art och serogrupp av legionella har konstaterats i patientprov och vattenprov. I 3 av de 4 fallen där smittkällan kunde kopplas till bostäder var halten av legionella mindre än 100 cfu/100 ml d.v.s. under EWGLI:s (European Working Group for Legionella Infections) angivna aktionsnivåer. Upptäckten av legionellabakterier i bostäderna ledde till att bostadsfö- retagen utförde hetvattensaneringar och klorsaneringar.

Ej konstaterad smittkälla

De tre övriga sjukdomsfallen av legionärssjuka i Landskrona konstaterades hösten 2006.

Smittskyddsläkare i Skåne befarade att det kunde röra sig om samma smittkälla. Omfattan- de smittspårning och provtagning på kall- och varmvattensystem gjordes av miljöförvalt- ningen. I de drabbades bostäder, på deras arbetsplatser och i samtliga kyltorn i kommunen togs legionellaprover utan att smittkällan kunde konstateras för något av fallen. I två bo- stadsområden upptäcktes legionella, dock av en annan typ. Upptäckten av legionellabakterier i bostadsområdena ledde till att hetvattensanering respektive klorsanering utfördes.

Utbrott

Ett utbrott definieras som en händelse där två eller flera personer insjuknar efter att ha ut- satts för smittämnen från en och samma källa. I ett bostadsområde i Landskrona med samma varmvattensystem, har tre personer insjuknat. Samtliga fall har dock inte med säkerhet kunnat konstateras komma från bostaden. Låga halter av legionellabakterier har konstaterats i varmvattensystemet (<100 cfu/100 ml). Verksamhetsutövaren har gjort upprepade sane-

(5)

ringar, injusteringar och sökt efter blindledningar och har slutligen fått provresultatet att inga legionellabakterier påvisats.

Miljöförvaltningens erfarenhet

För att komma tillrätta med legionellabakterier i ett varmvattensystem kan det, utöver sanering, krävas tekniska utredningar och åtgärder. Vilken åtgärd som krävs är beroende på or- saken till legionellatillväxten. Miljöförvaltningens erfarenhet är att i större, komplexa varm- vattencirkulationssystem (VVC-system) med flera huskroppar kopplade till systemet har det tagit tid och krävts upprepade och omfattande saneringar samt injusteringar och sökande efter blindledningar för att komma till rätta med problemet. Tillväxten av legionellabakterier har bl.a. berott på handdukstorkar kopplade till varmvattencirkulationen som har gått att stänga av i lägenheterna, felaktiga injusteringar och flöden från delar av VVC-systemet och för låga temperaturer hos användarna. Perioder med driftsavbrott som leder till lägre varm- vattentemperaturer har också konstaterats ge upphov till tillväxt av legionellabakterier.

Legionellabakterier konstaterades i en hyresfastighet efter att klagomål inkommit till miljö- förvaltningen och provtagning gjorts. Klagomålet gällde att det vid upprepade tillfällen varit kallt vatten från varmvattenberedaren. Inga sjukdomsfall konstaterades.

Miljöförvaltningen kan konstatera att låga halter av legionellabakterier d.v.s. under EWG- LI:s angivna aktionsvärden kan ge upphov till legionärssjuka. Saneringsmålet bör sättas så lågt att inga legionellabakterier påvisas i varmvattensystemet efter spolning för att undvika att flera sjukdomsfall inträffar i samma varmvattensystem. Det kan inte uteslutas att riskgrupper för att bli drabbade av legionärssjuka finns i bostadsområdet.

För att förebygga tillväxt av legionellabakterier i varmvattensystem krävs att fastighetsäga- re, hyresvärdar och bostadsrättsföreningar har tillräcklig kunskap om legionellabakterier och legionärssjuka och att det finns en tillräcklig egenkontroll med rutiner för att kontrollera temperaturer och injusteringar m.m.

Karläggning av eventuella spridningskällor av legionellabakterier i Landskrona Miljöförvaltningen i Landskrona utförde under år 2005 en kartläggning av de industrier och andra verksamheter som kan vara eventuella spridningskällor av Legionella. 47 företag och industrier kontaktades och ombeddes besvara en enkät varav 45 svar inkom.

Enligt kartläggningen finns det sammanlagt 6 industrier med kyltorn i Landskrona. De som har kyltorn fick även besvara frågor om de har något slags kontrollprogram för kyltornen och om de har haft några problem med legionellatillväxt. Även övriga anläggningar som sprider vattendimma kan vara spridningskällor för legionella. Enligt enkäten finns det 6 företag med sådana anläggningar i Landskrona. Resultaten från enkätundersökningen sammanställdes i en rapport.