1(37)
Miljöförvaltningen
Jonas Lövendahl Rapport 2013:6
Utredare
Miljöförvaltningen 261 80 Landskrona
Grundvattenkontrollen i Landskrona
1992-2012
2
3
Sammanfattning
Sedan 1992 har Miljönämnden genomfört ett kontrollprogram för att undersöka kvaliteten på grund- vattnet och se de långsiktiga förändringarna. Programmet har omfattat 15 provpunkter utspridda i kommunen för att ge en representativ bild av Landskronas grundvattentillgångar. Fem av punkterna är bergsbrunnar, som når ner till de djupt liggande grundvattentillgångarna med ett bra naturligt skydd, vilket gör att vattnet inte genomgår snabba förändringar. Tio av punkterna är jordlagerbrunnar, där grundvattnet ligger ytligare och ofta har ett sämre naturligt skydd mot föroreningar. Rapport fokuserar på ett antal utvalda parametrar som har ansetts som intressanta för förhållandena i Landskrona.
Resultaten av kontrollprogrammet visar att grundvattnet på flera provplatser är påverkat av främst bekämpningsmedel, nitrat och fosfat. I några fall har halterna varit otjänliga enligt Livsmedelverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde eller bedömts som höga eller mycket höga utifrån SGUs bedömningsgrunder. Dessutom har det på enskilda provpunkter förekommit förhöjda halter av bly och arsenik. Även om det kan förekomma naturligt höga halter av exempelvis metaller i grundvatten, visar förhöjda värdena av främst bekämpningsmedel, nitrat och fosfor att delar av Landskronas grundvatten är påverkat av mänskliga aktiviteter.
Bekämpningsmedel förekommer på flera platser i kommunen. Det är i framför allt jordlagerbrunnar som bekämpningsmedelsrester påvisats, men det har även påträffats låga halter i de bergborrade brun- narna. Nio av tio jordlagerbrunnar samt två av fem bergborrade brunnar har haft påvisade halter av minst ett bekämpningsmedel. Sammanlagt har 28 substanser påvisats minst en gång under kontroll- programmet och 12 av dem har förekommit i otjänliga halter.
De vanligast förekommande bekämpningsmedelsresterna har varit BAM och atrazin samt dess ned- brytningsprodukter. Båda substanserna har påvisats på åtta provpunkter, varav fem har haft otjänliga halter av BAM och fyra har haft otjänliga halter av atrazin. BAM är nedbrytningsprodukt till diklobe- nil, som tillsammans med atrazin användes i totalbekämpningsmedel och har inte varit tillåtna efter 1990. Förutom BAM och atrazin har det förekommit otjänliga halter av hexazinon, bentazon, meta- zaklor, kvinmerak, metribuzin, terbutylazindesetyl och DNOC.
Halterna av nitrat varierar mellan provplatserna. De bergborrade brunnarna har haft låga nitrathalter, medan fem av jordlagerbrunnarna under perioden 2004-2012 har haft en genomsnittshalt över 20 mg/l.
Halter över 20 mg/l bedöms som tjänligt med anmärkning enligt Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde för dricksvatten. Högst värden påträffades på lantbruksfastigheten Tofta 9:3, som hade en genomsnittshalt på närmare 75 mg/l.
Förekomsten av fosfat varierar mellan provplatserna. Precis som med nitrat utmärker sig Tofta 9:3 med mycket höga halter. Även jordlagerbrunnarna Viarp 10:12 och Råga Hörstad 7:4 samt den berg- borrade brunnen på Saxtorp 32:15 har mellan 2004-2012 haft flera värden över Socialstyrelsens rikt- värde på 0,6 mg/l, vilket även motsvarar klass 5 (mycket hög halt) i Sveriges geologiska undersök- nings (SGU) bedömningsgrunder.
Blyhalterna har varit låga på provtagningsplatserna. Undantaget är den bergborrade brunnen på Bulten 1, vars halt har ökat sedan den första analysen 2004. 2011 upp gick halten till 15 µg/l, vilket bedöms som otjänligt enligt Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde på 10 µg/l.
Halterna av kadmium och arsenik har varit låga under den period som metallerna har undersökts (2003-2012). Inga otjänliga halter av kadmium har uppmätts. De bergborrade brunnarna har analyse- rats för arsenik endast en gång och då uppgick halten på Saxtorp 32:15 till 28 µg/l, vilket överskrider
4
Livsmedelsverket och Socialstyrelsens värde på 10 µg/l. Det höga värdet kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla.
Analyser av bakterier visar att flera brunnar har haft vatten som har varit otjänligt med avseende på koliforma bakterier eller E. coli-bakterier. På grund av den höga förekomsten av bakterier på prov- punkter 6, 13 och 14 kommer brunnarna att ersättas till provtagningen 2013, eftersom ytvatten miss- tänks läcka in och förorena grundvattnet.
Övriga undersökta parametrar visar att grundvattnet är hårt och turbiditeten (grumligheten) är låg. pH- värdena har legat som lägst 6,8 och som högst 9,2. Fluoridhalten är högre i de bergborrade brunnarna än i jordlagerbrunnarna. Tre av fem bergborrade brunnar hade värden mellan 0,8-1,6 mg/l, vilket mot- svarar klass 3 (måttlig halt) i SGUs tillståndsklassificering. 87 % av proverna i jordlagerbrunnarna har haft mycket låga fluoridhalter (< 0,4 mg/l), vilket innebär att vattnet har ett begränsat kariesskydd.
Järnhalten i Landskrona är låg, även om de bergborrade brunnarna har haft högre halter än jordlager- brunnarna. I jordlagerbrunnarna har järnhalten varit så låg att den i många fall har understigit detekt- ionsgränsen. Även manganhalten har varit låg, både i bergs- och jordlagerbrunnar. I många fall har halterna varit under detektionsgränsen. Bara på Viarp 10:12 och Tullstorp 13:1 har det återkommande förekommit halter över 0,3 mg/l, vilket är Socialstyrelsens riktvärde för tjänligt dricksvatten med an- märkning och motsvarar klass 4 (hög halt) enligt SGUs tillståndsklassning. I Viarp har halten legat över 0,5 mg/l (klass 5 – mycket hög halt) i de senaste tre mätningarna.
Zink har undersökts periodvis och analyserna visar att halterna har varit under 0,1 mg/l. Varken Livs- medelverket eller Socialstyrelsen har något gränsvärde respektive riktvärde för zink, men halter över 0,7 mg/l kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla. På Tofta 9:3 har halten överstigit 1 mg/l vid två tillfällen (2004 och 2008).
Under kontrollprogrammet har sex provpunkter fått byta ut sina brunnar för att säkerställa kvaliteten.
Även om de nya brunnarna har placerats i ett liknande område, innebär ett byte av provpunkt ofta nya förutsättningar genom exempelvis de naturliga egenskaperna samt hur marken och brunnen används.
Bytena medför att det inte går att följa förändringar i halterna av exempelvis bekämpningsmedel. Nya brunnar kan dessutom innehålla andra substanser eller ämnen som de tidigare inte har haft. På grund av bytena är det för närvarande svårt att se den långsiktiga utvecklingen på de aktuella provpunkterna.
Särskilt svårt är det på provpunkt 7 och 14, som har ersatts två gånger. Fortsatta provtagningar kom- mer dock att klargöra de långsiktiga förändringarna i brunnarna.
5
Innehåll
Sammanfattning... 3
Innehåll ... 5
1. Inledning ... 6
2. Geologi och grundvattenförutsättningar ... 7
2.1 Geologisk översikt ... 7
2.2 Grundvattentillgångar ... 8
2.3 Grundvattenskydd ... 9
3 Grundvattenkontrollen ... 10
3.1 15 provpunkter ... 10
3.2 Analyser... 11
3.3 Bedömning av grundvatten... 11
3.4 Bedömningssvårigheter ... 11
4 Resultat ... 13
4.1 Bekämpningsmedel ... 13
4.2 Nitrat ... 16
4.3 Fosfat ... 18
4.4 Bly ... 20
4.5 Kadmium ... 21
4.6 Arsenik ... 23
4.7 Bakterier ... 24
4.8 Övriga parametrar ... 26
4.8.1 Hårdhet ... 26
4.8.2 Turbiditet ... 26
4.8.3 pH ... 26
4.8.4 Fluorid ... 27
4.8.5 Järn ... 27
4.8.6 Mangan ... 28
4.8.7 Zink ... 28
4.9 Otjänliga halter per provpunkt ... 29
5 Diskussion ... 31
6 Referenser ... 32
Bilaga 1: Bekämpningsmedelshalter på provpunkter ... 33
Bilaga 2: Halter av nitratkväve på provpunkter ... 346
Bilaga 3: Halter av fosfatfosfor på provpunkter ... 347
6
1. Inledning
Grundvatten utgör en viktig källa till vår dricksvattenförsörjning och enligt Riksdagens miljömål ska grundvattnet ”ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för väx- ter och djur i sjöar och vattendrag”. Kvaliteten på grundvattnet påverkas av naturliga förutsättningar som berg- och jordarter, men den kan även påverkas av läckage av exempelvis bekämpningsmedel och avlopp.
För att få en samlad bild av grundvattentillgångarna i kommunen samt att långsiktigt kunna följa förändringar i kvaliteten, upprättade Miljönämnden i Landskrona 1992 ett grundvattenkontrollpro- gram. Programmet utformades av Sveriges geologiska undersökning (SGU) och omfattar ett antal provpunkter spridda över kommunen för att få en representativ bild av kommunens grundvattentill- gångar.
Resultaten av provtagningarna har sammanställts i årsrapporter, där analyser av det aktuella året har gjorts. En långsiktig sammanställning genomfördes 1999, då perioden 1992-1998 studerades (Johans- son 1999). I denna rapport konstaterades det att bland annat bekämpningsmedelsrester förekom i flera brunnar.
2012 var det 20 år sedan kontrollprogrammet inleddes. För att se förändringarna sedan starten, under- söktes hela perioden. Rapporten fokuserar på ett antal utvalda parametrar som har ansetts som intres- santa för förhållandena i Landskrona.
Figur 1: Provpunkternas placering 2012
7
2. Geologi och grundvattenförutsättningar
2.1 Geologisk översikt
Skåne är beläget i gränsområdet mellan den skandinaviska urbergsskölden och de stora områdena med sedimentär berggrund i Danmark och Nordtyskland. I denna randzon har upprepade tektoniska rörelser ägt rum, vilket är anledningen till att det inom Landskrona kommun förekommer åtskilliga bergarter av varierande ålder och utformning (se figur 2).
Figur 2. Berggrund och grundvattentillgångar i berggrunden i Landskrona kommun.
1. Skrivkrita och dankalksten (goda uttagsmöjligheter, 25 l/s per brunn). 2. Lerstenar, mostenar etc., övre krita- mellersta jura (mycket varierande uttagsmöjligheter, 05 l/s per brunn). 3. Lerstenar, sandstenar etc., (goda ut- tagsmöjligheter, 25 l/s per brunn). 4. Leror etc., Kågerödsformationen (dåliga uttagsmöjligheter, 0-0.2 l/s per brunn). 5. Lerskiffer (dåliga uttagsmöjligheter, 0-0,2 l/s per brunn).
Den äldsta berggrunden påträffas i ett litet område i öster och består av silurisk lerskiffer med en ålder på ca 400 miljoner år. Den följs västerut av ett band av den s.k. Kågerödsformationens berggrund (drygt 200 miljoner år gammal) som består av leror och leriga sandstenar, ofta dåligt konsoliderade och i snabb växellagring. Bergarterna från undre jura och rät är 200-190 miljoner år gamla och består av lerstenar och lerskiffrar som växellagrar med sand och mostenar. Tunna kolflötser och bankar av lerjärnsten förekommer också i lagerserien. De bergarter som bildats under perioden övre krita - mel- lersta jura (170-70 miljoner år sedan) är brant uppresta och består av leror, lerstenar, sand- och mos- tenar i snabb växellagring. Lagren är ofta okonsoliderade. De yngsta bergarterna i området utgörs dels av skrivkrita (70-65 miljoner år gammal) i form av vita, mjöliga kalkstenar med flintlager och dels av dankalksten (65-62 miljoner år gammal) som förekommer som vita och ljusgrå kalkstenar med ibland rikliga lager av flinta (Gustavsson 1991).
Flera större förkastningar genomsätter berggrunden, där framför allt Skånes mest betydande förkast- ningszon märks. Inom Landskrona kommun sträcker den sig mellan Glumslöv och Annelöv. Den väl- kända Alnarpssänkan passerar under Ven i kommunens västra del.
8
Figur 3. Jordarter och grundvattentillgångar i jordlagren i Landskrona kommun.
1. Sand och grovmo, svallsediment (små till måttliga grundvattentillgångar). 2. Grus och sand, isälvs- avlagringar (måttliga-stora grundvattentillgångar). 3. Lerig morän och moränlera (små grundvattentill- gångar). 4. Grus och sand under morän (måttliga-stora grundvattentillgångar).
Berggrunden är huvudsakligen känd från borrningar, eftersom den överallt utom på några få platser i nordöstligaste delen av kommunen är täckt av jordarter med varierande mäktighet och utformning.
Jorddjupet uppgår oftast till 20-40 meter, men jordmäktigheter överstigande 100 meter är kända från Glumslövstrakten och från Ven. I södra delen av kommunen dominerar sandiga sediment i markytan bestående av såväl isälvsavlagringar som svallsand, medan leriga moräner och moränleror överväger längre norrut (se figur 3). Under moränerna förekommer ibland sandiga eller leriga sediment om är speciellt vanliga i Glumslövs backar och på Ven (Gustavsson 1991).
2.2 Grundvattentillgångar
De varierande geologiska förhållandena är anledningen till att det finns betydande olikheter i grund- vattentillgångarnas storlek och kvalitet inom kommunen. Vattenföringen i berggrunden är till övervä- gande del beroende av sprickigheten, även om porositeten i vissa sand- och mostenar är av betydelse för magasinering och uttag av grundvatten. Inom områden där leror och lerstenar växellagrar med sand- och mostenar, kan flera grundvattenvåningar med skilda grundvattennivåer och vattenkvaliteter förekomma i de olika sand- och mostenarna.
De största grundvattentillgångarna i berggrunden återfinns i sand- och mostenarna från undre jura och rät, i skrivkritan och dankalkstenen. I dessa bergarter kan i allmänhet 2-5 l/s (7200-18000 l/tim) per brunn utvinnas. Lika stora uttagsmöjligheter kan i gynnsamma fall förekomma i bergarterna från övre krita – mellersta jura. De brant uppresta, dåligt konsoliderade och mycket varierande lagren gör emel- lertid brunnsborrningarna chansartade i dessa bergarter. Små grundvattentillgångar och dåliga uttags- möjligheter (ofta 0-0.2 l/s/brunn) förekommer i Kågerödsformationens lager och i den siluriska ler- skiffern.
9
I jordlagren finns de mest betydande grundvattentillgångarna i grovsedimenten (grus, sand och grov- mo) beroende på deras höga porositet och permeabilitet. Av de ytliga förekomsterna är det isälvsavlag- ringarna och ibland svämsedimenten som innehåller de största tillgångarna. Mäktiga grovsediment avlagringar med betydande grundvattentillgångar finns bland annat i Saxåns och Säbydikets dal- gångar. Svallsedimenten är däremot i allmänhet för tunna för att de skall innehålla mer än begränsade grundvattentillgångar.
På större djup finns även grundvattentillgångar i grovsediment under morän och andra täta jordarter.
Alnarpssänkan är utfylld med sediment som till stor del består av grovmo. Lokalt finns grus och sand med betydande grundvattentillgångar under morän, bland annat omedelbart norr om Säby (Gustavs- son 1991).
2.3 Grundvattenskydd
Det finns alltid en föroreningsrisk av grundvattnet då de vattenförande lagren inte är täckta av täta jord- eller berglager med en tillräcklig mäktighet. I Landskrona kommun är det således områden med tunt jordtäcke som tillsammans med grovsedimentområden är mest riskfyllda ur skyddssynpunkt.
Inom den övervägande delen av kommunen är det naturliga föroreningsskyddet gott för de undre grundvattenmagasinen i berggrunden, eftersom de täcks över stora ytor av morän med betydande mäk- tighet (Gustavsson 1991).
Grundvattentillgångarna i de övre jordlagren har ofta ett mycket dåligt naturligt skydd. Speciellt gäller detta för isälvsavlagringarna och de övriga grovsedimenten i markytan, där föroreningar snabbt når grundvattnet.
10
3 Grundvattenkontrollen
På uppdrag av Miljönämnden utformade Sveriges geologiska undersökning (SGU) ett förslag till kon- trollprogram (Gustavsson 1991), vars syfte är att få en samlad bild av grundvattentillgångarna i kom- munen och att långsiktigt kunna följa förändringar i vattenkvaliteten. Kontrollprogrammet inleddes 1992 och det har årligen genomförts provtagningar av grundvattenkvaliteten.
3.1 15 provpunkter
Kontrollprogrammet omfattar sammanlagt 15 provpunkter, som är utspridda i kommunen (se figur 1 sida 6) för att ge en representativ bild av kommunens grundvattenförhållanden. Fem av punkterna är bergsbrunnar, som når ner till de djupt liggande grundvattentillgångarna. Enligt kontrollprogrammet ska vattnet i bergsbrunnarna provtas vart femte år, eftersom tillgångarna har ett bra naturligt skydd och att vattnet inte genomgår snabba förändringar. Tio av punkterna är jordlagerbrunnar, där grundvattnet ligger ytligare och ofta har ett sämre naturligt skydd mot föroreningar. Eftersom föroreningar snabbare kan nå grundvattnet, ska jordlagerbrunnarna enligt programmet provtas två gånger per år under vår och höst.
Nedan framgår vilka brunnar som har ingått i kontrollprogrammet (se tabell 1). Under perioden 1992- 2012 har ett antal av de ursprungliga brunnarna bytts ut för att säkerställa kvaliteten. I två fall har fastigheterna anslutits till den kommunala vattenförsörjningen, medan de övriga har bytts ut på grund av brister i konstruktion, placering eller att de inte har utnyttjats. Av de ursprungliga brunnarna från 1992 var nio stycken desamma vid provtagningen 2012.
I rapporten skrivs fastighetsbeteckning tillsammans med provpunktens nummer, t.ex. Viarp 10:12 (6), för att lättare identifiera platsen som provtogs.
Tabell 1. Provpunkterna och de förändringar som gjorts mellan 1992-2012.
Punkt Typ 1992 1994 2004 2005 2011
1 Berg Hilleshög 20:5 Utgick (kommunal
vattenanslutning)
Hilleshög 25:1
2 Berg Äskatorp 5:10
3 Berg Bulten 1
4 Berg Asmundtorp 1:270
5 Berg Saxtorp 32:15
6 Jord Viarp 10:12
7 Jord Vadensjö 8:1 Arrarp 3:24 Vadensjö 19:2
8 Jord Tullstorp 13:1
9 Jord Råga Hörstad 7:46 Utgick (kommunal
vattenanslutning)
Råga Hörstad 7:4
10 Jord Tofta 9:3 Ersatt med rör- spetsbrunn
11 Jord Lilla Hörstad 6:73
12 Jord Saxtorp 4:3
13 Jord Saxtorp 28:72 Saxtorp 7:34
14 Jord Kvärlöv 4:23 Kvärlöv 17:1 Kvärlöv 6:18
15 Jord Annelöv 3:10 Annelöv 3:11
11
3.2 Analyser
För att få en bild av grundvattenkvaliteten har brunnsproverna analyserats för kemiska och bakteriolo- giska parametrar samt för förekomsten av kemiska bekämpningsmedel. Analyser av kemiska paramet- rar och bekämpningsmedel har pågått sedan kontrollprogrammets start, medan återkommande bakteri- ologiska undersökningar inleddes 2004.
Fem jordlagerbrunnar valdes ut för att långsiktigt studera förekomsten av bekämpningsmedel i grund- vattnet. Brunnarna har därför analyserats för bekämpningsmedel vid varje undersökning. På grund av detta har provpunkterna 7, 8, 10, 14 och 15 längre kontrollserier på bekämpningsmedel än övriga provpunkter.
3.3 Bedömning av grundvatten
För att bedöma grundvattnets kvalitet, används Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, senast ändrad genom (LIVSFS 2011:3) och Socialstyrelsens allmänna råd om försiktig- hetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17), senast ändrad genom (SOSFS 2005:20).
Livsmedelsverkets föreskrifter omfattar vattenverk, men inte de som levererar mindre än 10 m³ per dygn eller försörjer färre än 50 personer. De mindre vattenverken, tillsammans med enskilda brunnar eller enskilda dricksvattenanläggningar, omfattas istället av Socialstyrelsens föreskrifter.
I sina föreskrifter har Livsmedelsverkets gränsvärden som anger de kvalitetskrav som måste tillgodo- ses för att vattnet ska anses vara tjänligt att dricka. Socialstyrelsens föreskrifter anger i sin tur riktvär- den som bör uppfyllas för att vattnet ska vara hälsosamt och rent samt bedömas som tjänligt att dricka.
I de flesta fall är Livsmedelsverkets gränsvärden och Socialstyrelsens riktvärden för tjänligt dricksvat- ten desamma, men i några fall skiljer de sig åt.
Förutom Livsmedelsverket och Socialstyrelsens föreskrifter, används SGUs bedömningsgrunder för grundvatten (SGU 2013). Bedömningsgrunderna är ett verktyg för att tolka och värdera insamlade data om grundvatten samt att kunna göra enhetliga klassningar av grundvattnets tillstånd avseende olika parametrar. Tillståndsklassningen, som tar hänsyn till respektive parameters effekter på miljö, hälsa och tekniska installationer, omfattar fem klasser: (1) – Mycket låg halt till (5) – Mycket hög halt. I rapporten redovisas varje parameters tillståndsklassning under respektive avsnitt.
3.4 Bedömningssvårigheter
Under de 20 år som kontrollprogrammet har pågått har det skett förändringar som försvårar jämförel- ser över tid. Som nämnts tidigare har sex provpunkter fått byta ut sina brunnar för att säkerställa kvali- teten. Även om de nya brunnarna har placerats i ett liknande område, innebär ett byte av provpunkt ofta nya förutsättningar genom exempelvis de naturliga egenskaperna samt hur marken och brunnen används. På provpunkt 7 hade Arrarp 3:24 väsentligt lägre nitratkvävehalter än både föregångaren Vadensjö 8:1 och ersättaren Vadensjö 19:2. På grund av bytena är det svårt att se den långsiktiga ut- vecklingen på utbytta provpunkter. Särskilt svårt är det på provpunkt 7 och 14, som har ersatts två gånger.
En annan svårighet är att mätningarna har genomförts oregelbundet under vissa perioder. Detta gäller framför allt de bergborrade brunnarna. Provtagningen av de bergborrade brunnarna skulle genomföras vart femte år, men mellan 1994 och 2003 togs inga prover. Därmed uppkom ett större mellanrum mel- lan mätningarna än den ursprungliga planen. När det gäller jordlagerbrunnarna, finns det dock mycket
12
data även om en provpunkt inte har undersökts under några år. Genom att jordlagerbrunnarna skulle undersökas årligen enligt kontrollprogrammet, har de provtagits vid många tillfällen.
En viktig förändring under kontrollperioden är att analysmetoderna utvecklats, vilket har medfört att detektionsgränserna har sänkts avsevärt. Under merparten av 1990-talet låg detektionsgränserna för exempelvis bekämpningsmedelsanalyser på 0,1 µg/l, och vid mätningen 2012 låg detektionsgränsen för de flesta ämnen på 0,001 µg/l. Med lägre detektionsgränser har det blivit möjligt att påvisa fler substanser, men samtidigt finns det inga tidigare uppgifter om eventuell förekomst.
Byte av laboratorier som analyserar proverna har också medfört skillnader i analysresultaten. Även om laboratorierna har använt standardiserade metoder, har detektionsgränserna varierat i några fall. På grund av skillnader i laboratoriernas tekniska möjligheter har detektionsgränsen i vissa fall kommit att ligga på en något högre halt i senare mätningar.
En annan svårighet är att det periodvis saknas uppgifter för vissa ämnen och provplatser. Orsaken är att urvalet av analyserade parametrar har varierat under kontrollprogrammet. Ett annat skäl är att vissa provpunkter bara har omfattats av specifika analyser det aktuella året. Ett tredje skäl är att det i några fall inte har genomförts någon provtagning på punkten överhuvudtaget det aktuella året.
Halterna av parametrarna påverkas även av vilken tidpunkt på året proven tas. Under sommarhalvåret är användningen av exempelvis bekämpningsmedel högre än under vintern, vilket kan medföra att halterna av bekämpningsmedel i jordlagerbrunnar kan vara högre under sommaren. Enligt program- mets utformning skulle jordlagerbrunnarna provtas både vår och höst, men under en period genomför- des provtagningen bara en gång om året.
Avsaknaden av data försvårar möjligheterna att se den långsiktiga utvecklingen på några provpunkter, men genom kvalitetssäkring har problem i kontrollprogrammet överbryggats.
13
Enligt miljöbalken (14 kap. 2 § (SFS 1998:808)) definieras kemiska bekämpningsmedel som en kemisk produkt som syftar till att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom. Bekämpningsmedel används främst inom skogsindustrin till im- pregnering av virke, men även för växtskydd inom jordbruket, för hemmabruk och ogräsbe- kämpning på exempelvis golfbanor och banvallar. Höga halter av bekämpningsmedel kan orsakas av läckage från jordbruksmark, ogräsbekämpning på gårdsplaner, längs vägar, träd- gårdar eller oförsiktig hantering av medlen.
Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter och Socialstyrelsens allmänna råd för enskilda vatten- täkter ska vattnet bedömas som otjänligt om det innehåller 0,1 µg/l av ett enskilt bekämp- ningsmedel eller om summan av halterna av alla enskilda bekämpningsmedel är 0,5 µg/l.
4 Resultat
Nedan redogörs resultaten för grundvattenkontrollen utifrån olika parametrar. Under punkt 4.9 visas vilka parametrar som bedömt som otjänliga på respektive provplats.
4.1 Bekämpningsmedel
Grundvattenkontrollprogrammet visar att be- kämpningsmedel förekommer på flera platser i kommunen (se bilaga 1). Sammanlagt har 28 bekämpningsmedelsrester påvisats minst en gång under kontrollprogrammet och 12 av dem har förekommit i otjänliga halter (se ta-
bell 2 sida 14). Nio av tio jordlagerbrunnar samt två av fem bergborrade brunnar har haft påvisade halter av minst ett bekämpningsmedel.
De vanligast förekommande substanserna har varit BAM och atrazin samt dess nedbrytningsprodukter, som har påvisats på åtta provpunkter varav fem har haft otjänliga halter av BAM och fyra har haft otjänliga halter av atrazin. Flera av provplatserna har bytts ut under kontrollperioden, vilket försvårar jämförelser. Av de som varit med sedan 1992 visar mätningarna på Tofta 9:3 (10) att halten av atrazin uppgick 1993 till 0,14 µg/l och har minskat därefter. 2012 var atrazinhalten 0,015 µg/l. Liknande ut- veckling har varit på Saxtorp 7:34 (13), där halten av BAM uppmättes till 0,25 µg/l vid mätningen 2007. 2012 låg halten på 0,03 µg/l. Däremot har Råga Hörstad 7:4 (9) haft flera otjänliga halter av atrazin, även i de senaste mätningarna.
BAM är nedbrytningsprodukt till diklobenil, som tillsammans med atrazin användes i totalbekämp- ningsmedel. Substanserna inte varit tillåtna efter 1990, men bryts ner långsamt. Förutom BAM och atrazin har det förekommit otjänliga halter av hexazinon, bentazon, metazaklor, kvinmerak, metri- buzin, terbutylazindesetyl och DNOC.
I tre av de fem bergborrade brunnarna har inga halter av bekämpningsmedel påträffats under kontroll- perioden. Vid undersökningen 2011 hittades låga halter av BAM och atrazin på Bulten 1 och på Asmundtorp 1:270 hittades mycket låga halter av fenmedifam.
I jordlagerbrunnarna har bekämpningsmedel varit vanligt förekommande under perioden. På endast en provtagningspunkt (Saxtorp 4:3) har inga bekämpningsmedel påträffats. Råga Hörstad 7:4 har däremot Klass Tillstånd Bekämpningsmedel µg/l
1 Mycket låg halt <0,01
2 Låg halt 0,01-0,025
3 Måttlig halt 0,025-0,05
4 Hög halt 0,05-0,1
5 Mycket hög halt ≥0,1/0,5
14
haft otjänliga halter av bekämpningsmedel i alla mätningar, och där de mest förekommande substan- serna har varit ogräsmedlen atrazin och dess nerbrytningsprodukter samt terbutylazin. Trots att brun- nen enligt ägaren används regelbundet och att atrazin inte har varit tillåtet efter 1989, är halterna fort- farande höga på provpunkten.
Fem jordlagerbrunnar (7, 8, 10, 14 och 15) valdes ut 1992 för att vid varje mätning analyseras med avseende på bekämpningsmedel. Provpunkt 7 och 14 har ersatts två gånger och är därför svåra att jäm- föra över tid. Sedan senaste bytet har inga bekämpningsmedelsrester hittats på provpunkt 14 medan låga halter av BAM, atrazin och dess nedbrytningsprodukter samt isoproturon och kloridazon har på- träffats på provpunkt 7.
Förekomsten av bekämpningsmedel på reservvattentäkten Tullstorp 13:1 (8) har varit låg även om fastigheten ligger nära flera åkrar. Under perioden har ogräsmedlet bentazon detekterats i låga halter sedan 1998, och i mätningarna 2011 och 2012 detekterades mycket låga halter av kvinmerak, propa- mokarb och kloridazon.
På lantbruksfastigheten Tofta 9:3 (10) är förekomsten av bekämpningsmedel högre än de övriga fyra brunnarna. Halterna av både bentazon och metazaklor har vid flera tillfällen överstigit tjänlighetsgrän- sen på 0,1 µg/l. Den högsta halten av bentazon uppmättes till 0,7 µg/l i november 2004 och i mars 2011 uppmättes en halt av metazaklor på 3,5 µg/l. På Tofta 9:3 har även förekommit låga-måttliga halter av BAM och atrazin samt dess nedbrytningsprodukter. I mätningen 2012 uppgick halterna av kvinmerak till 46 µg/l, vilket misstänks bero på att ytvatten tränger in i brunnen. På grund av detta kommer brunnen att ersättas till provtagningen 2013.
Provplats 15 har varit densamma (Annelöv 3:10) fram till 2011, då den ersattes på grund av att den inte hade utnyttjats under en längre tid. Under perioden 1992-2004 uppmättes höga halter av BAM och vid fyra mätningar har halten legat på minst 0,1 µg/l. I övrigt har endast en låg halt av metribuzin på- träffats vid ett tillfälle. Även efter bytet 2011 har BAM påträffats, men halterna har varit låga. Utöver BAM, har atrazin, atrazindesetyl, azoxystrobin och metalaxyl påträffats i låga halter.
Grundvattenkontrollen visar att rester av bekämpningsmedel förekommer i Landskronas grundvatten och det har påträffats i både bergborrade och jordlagerbrunnar. Lokalt kan halterna medföra att vattnet bedöms som otjänligt att dricka. De höga halterna kan bero på att ytvatten läcker in.
Tabell 2. Lista över de bekämpningsmedel som har påträffats minst en gång i grundvattenkontrollen samt de platser där halterna har varit otjänliga.
Bekämpningsmedel Provplatser där otjänliga halter har uppmätts
Exempel på användningsområde
Amidosulfuron Mot ogräs i odlingar av bland annat stråsäd, betesvall och slåttervall (klass 2).
AMPA Nedbrytningsprodukt till ogräsmedlet glyfosat (t.ex. Roundup,
klass 2 och 3).
Atrazin 7 (Vadensjö 8:1),
9 (Råga Hörstad 7:4), 10 (Tofta 9:3), 14 (Kvärlöv 17:1)
Totalbekämpningsmedel (t.ex ”Totex Strö”, klass 3) för gru- sade gångar, gårdsplaner, banvallar mm. Ej godkänt för användning sedan 1989.
Atrazin 2-hydroxy 14 (Kvärlöv 17:1) Nedbrytningsprodukt till atrazin. Se atrazin.
Atrazindesetyl 7 (Vadensjö 8:1), 9 (Råga Hörstad 7:4), 10 (Tofta 9:3), 14 (Kvärlöv 17:1)
Nedbrytningsprodukt till atrazin. Se atrazin.
15
Atrazindesisopropyl 9 (Råga Hörstad 7:4), Nedbrytningsprodukt till atrazin. Se atrazin.
Azoxystrobin Mot svampangrepp i odlingar av bland annat korn, havre, råg
och vete. Mot svampangrepp på golfbanor och andra gräsbe- vuxna idrottsanläggningar (klass 2)
BAM
(2,6-diklorbenzamid)
7 (Vadensjö 8:1), 10 (Tofta 9:3), 13 (Saxtorp 7:34) 14 (Kvärlöv 4:23 och Kvärlöv17:1) 15 (Annelöv 3:10)
Nedbrytningsprodukt till diklobenil, ett totalbekämpningsme- del (t.ex. ”Totex Strö”, klass 3) för grusade gångar, gårdspla- ner, banvallar mm. Ej godkänt för användning sedan 1990.
Bentazon 10 (Tofta 9:3), Mot ogräs i odlingar av bl a vall och ärt (klass 2).
DNOC 9 (Råga Hörstad 7:4), Herbicid och insekticid. Ej godkänt för användning.
Fenmedifam Mot ogräs i odlingar av foderbetor, sockerbetor och rödbetor
(klass 2).
Fluroxipyr Mot ogräs ibland annat betesvallar och odlingar av råg och
havre. (klass 2) Mot örtogräs i odlingar av bland annat vete och korn (klass 1). Tidigare preparat mot ogräs i odlingar av bland annat vete, korn, råg, rågvete och havre (klass 2).
Hexazinon 13 (Saxtorp 7:34) Mot rot- och stubbskottsbildning av lövträd samt mot jätteloka alternativt mot vegetation på grusade ytor, industriområden, upplagsplatser och liknande. (klass 2) Samtliga preparat upp- hört.
Isoproturon Mot ogräs i odlingar av stråsäd (klass 2). Mot ettåriga gräs- ogräs och vissa örtogräs endast i höstsäd (klass 3). Samtliga preparat upphört.
Klopyralid Mot ogräs i odlingar av bland annat stråsäd, lin och gräsfrövall (klass 2). Tidigare preparat bland annat mot ogräs i gräsmattor (klass 3)
Kloridazon Mot ogräs i odlingar av sockerbetor och rödbetor (klass 3).
Klorsulfuron Mot örtogräs i väletablerade gräsmattor på golfbanor, idrotts- anläggningar och i parker. Mot örtogräs i odlingar av stråsäd utan insådd samt i lin. (klass 2) Samtliga preparat upphört.
Kvinmerak 10 (Tofta 9:3), Mot ogräs i odlingar av raps och rybs. Mot ogräs i odlingar av sockerbetor. (klass 2)
Metalaxyl Mot svampangrepp i bl.a. potatis, sockerbetor, morötter m.fl.
grönsaker (klass 2).
Metazaklor 10 (Tofta 9:3), Mot ogräs i odlingar av raps och rybs (klass 2).
Metribuzin 14 (Kvärlöv 17:1) Mot ogräs i odlingar av potatis och morötter (klass 2).
Metsulfuronmetyl Mot örtogräs i odlingar av bland annat vete, korn, havre, råg och rågvete (klass 2).
Propamokarb Mot svampangrepp i odlingar av sallat på friland och i växt-
hus. Mot svampangrepp i odlingar av tomat och gurka i växt- hus. Mot svampangrepp i odlingar av småplantor av bland annat huvudkål. (klass 2)
Simazin Brett användningsområde. Mot ogräs i frukt- och bärodling
samt i planteringar under träd och buskar. Mot ettåriga gräs- ogräs och örtogräs i höstsäd. För totalbekämpning av icke önskvärd vegetation på trädgårdsgångar, upplagsplatser, o d.
(klass 2 och 3) Ej godkänt för användning.
Terbutylazin Mot bl a ogräs i odlingar av potatis och majs, i plantskolor och frukt- och bärodlingar. Klass 3-preparat ”Gardoprim” använ- des till grusgångar och gårdsplaner. Samtliga preparat upp- hört.
Terbutylazindesetyl 9 (Råga Hörstad 7:4), Nedbrytningsprodukt till terbutylazin. Se terbutylazin.
Tifensulfuronmetyl Mot ogräs i odlingar av bland annat vete, korn, havre, råg och rågvete (klass 2).
16
Nitrat är kväveföreningar som förekommer naturligt i jorden, men kväve är ofta ett brist- ämne i jorden och tas effektivt upp av växter innan det når grundvattnet. På grund av väx- ternas upptag är de naturliga nitrathalterna i grundvattnet mycket låga. Förhöjda halter indi- kerar påverkan från framför allt gödsling, hantering av gödsel och avlopp. Utsläpp från ex- empelvis transporter och värmeproduktion samt utsläpp av ammoniak har också medfört att kväve tillförts marken genom luftburen deposition. Höga halter av nitrat kan öka risken för hälsoeffekter och halter över 50 mg/l ska inte ges till barn under ett år eftersom blodets sy- reupptagning kan försämras.
Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen anger att grundvattnet ska bedömas som tjänligt med anmärkning vid nitrathalter på 20 mg/l eller högre. Om halten är 50 mg/l eller högre bedöms vattnet som otjänligt och vattnet ska inte ges till barn under ett års ålder.
4.2 Nitrat
Nitrat mäts genom att analysera halterna av nitratkväve (NO3-N) och sedan beräkna halterna av nitrat. Halterna av nitratkväve har analyserats under hela kontrollprogrammet, medan nitrat har redovisats sedan 2004. Det finns inga rikt- värden för nitratkväve enligt Livsmedelsverket eller Social- styrelsen och SGU har inte tagit fram tillståndsklasser för
nitratkväve. För att studera förändringar under hela perioden, redovisas nitratkvävehalterna (se även bilaga 2).
Provtagning 1 2 3 4 5
nov-04 <0,44 3,5 <0,44 <0,44
nov-05 0,75 0,53 1,3 1,3 <0,44
mar-11 <0,5 0,003 2,1 2,4
sep-11 <0,5
Tabell 3. Nitrathalter i de bergborrade brunnarna.
Blå färg motsvarar klass 1 och grön klass 2 enligt SGUs bedömningsgrunder.
I Landskrona förekommer det höga halter av nitrat, men halterna varierar mellan provpunkterna. I de bergborrade brunnarna har halterna varit låga och legat i klass 1 och 2 enligt SGUs bedömningsgrun- der. Förhöjda halter av nitrat förekommer främst i grunda brunnar och flera av kontrollprogrammets jordlagerbrunnar visar att kommunen har problem med höga halter av nitrat.
Tofta 9:3 (10) har de i särklass högsta halterna av nitrat. Under perioden 2004-2012 ligger den genom- snittliga halten på närmare 75 mg/l. En förklaring kan vara att det drivs ett jordbruk på fastigheten, vilket kan medföra en lokal påverkan genom exempelvis gödsling, hantering av gödsel eller avlopp.
Brunnen kommer att bytas ut till provtagningen 2013, på grund av att ytvatten misstänks läcka in.
Klass Tillstånd Nitrat mg/l 1 Mycket låg halt <2
2 Låg halt 2-5
3 Måttlig halt 5-20
4 Hög halt 20-50
5 Mycket hög halt ≥50
17
Figur 4. Nitrathalter i jordlagerbrunnarna 2004-2012.
Gränsvärdet för tjänligt med anmärkning ligger vid 20 mg/l och otjänligt 50 mg/l.
Ytterligare fyra fastigheter (provpunkter 7, 9, 13 och 15) har höga nitrathalter och samtliga hade under perioden en genomsnittshalt som översteg 20 mg/l, vilket är Livsmedelverket och Socialstyrelsens gräns- respektive riktvärde för bedömningen tjänligt med anmärkning. De lägsta halterna har uppmätts i Saxtorp 4:3, där genomsnittshalten för perioden 2004-2012 låg på 2 mg/l.
En analys av nitratkvävehalterna sedan kontrollprogrammet visar att Tofta 9:3 har haft höga halter under hela kontrollperioden. Genomsnitthalten har legat på närmare 24 mg/l, vilket är väsentligt högre än de övriga provpunkterna. Av de fyra provpunkterna som hade höga nitrathalter (7, 9, 13 och 15) visar nitratkvävehalterna att provpunkt 7 har högre halter efter bytet 2005. Likaså provpunkter 9 och 13 hade högre nitratkvävehalter efter bytet 2005. Annelöv 3:10 (15) har haft halter över 10 mg/l i 13 av 14 mätningar under programmets första tio år, därefter har halterna minskat och varit lägre än 10 mg/l.
Bland de provplatser som har varit desamma under hela perioden kan det konstateras att variationen i nitratkvävehalterna är liten. På Tullstorp 13:1 (8) har värdena legat mellan 1,1 och 2,7 mg/l i alla mät- ningar utom två. På Lilla Hörstad 6:73 (11) har värdena legat mellan 3,5 och 5 i alla mätningar utom en och på Saxtorp 4:3 har endast en mätning visat en halt över 1 mg/l. Viarp 10:12 (6) har dock haft något större variation (0,6 - 8,7 mg/l).
18
4.3 Fosfat
Fosfat mäts genom att analysera halterna av fosfatfosfor (PO4-P) och sedan beräkna halterna av fosfat. Halterna av fosfatfosfor har analyserats under hela kontrollprogrammet, medan fosfat har redovisats sedan 2004. Det finns inga rikt- värden för fosfatfosfor enligt Livsmedelsverket eller Social- styrelsen och SGU har inte tagit fram tillståndsklasser för
fosfatfosfor. För att studera förändringar under hela perioden, redovisas fosfatfosforhalterna (se även bilaga 3).
Provtagning 1 2 3 4 5
nov-04 0,02 0,06 1,4 0,9
nov-05 0,07 0,02 0,04 0,2 0,8
mar-11 0,12 <0,03 <0,03 0,67
sep-11 0,17
Tabell 4. Fosfathalter i de bergborrade brunnarna.
Färgerna motsvarar SGUs tillståndsklassificering.
Fosfathalterna i Landskrona varierar mellan provpunkterna. I de fem bergborrade brunnarna har fos- fathalterna undersökts vid tre tillfällen (2004, 2005 och 2011). Vid alla tillfällen har Saxtorp 32:15 (5) haft värden över Socialstyrelsens riktvärde på 0,6 mg/l, vilket skulle kunna bero på en lokal förore- ning. Även Asmundtorp 1:270 (4) har haft höga värden i alla mätningar enligt SGUs bedömnings- grunder.
Klass Tillstånd Fosfat mg/l 1 Mycket låg halt <0,02
2 Låg halt 0,02-0,04
3 Måttlig halt 0,04-0,1
4 Hög halt 0,1-0,6
5 Mycket hög halt ≥0,6 Fosfat är olika salter av fosforsyra och förekommer naturligt i flera mineraler. Fosfater har ett brett användningsområde och används bland annat inom jordbruket. Höga halter av fos- fat kan bero på de geologiska förutsättningarna, men i ytligare jordgrundvatten kan höga fosfathalter även tyda på förorening från avlopp, gödsel eller deponier. Eftersom fosfat binds hårt i marken kan förhöjda halter av fosfat (över 0,1 mg/l) i jordbruksområden indi- kera snabba flödesvägar mellan markytan och grundvattnet. Brunnar med höga järnhalter kan ha förhöjda fosfathalter utan att det är en förorening.
Halter på minst 0,6 mg/l anges som tjänliga med anmärkning enligt Socialstyrelsens rikt- värden och kan indikera förorening. Livsmedelsverket har inga gränsvärden för fosfat.
19
Figur 5. Fosfathalter i jordlagerbrunnarna 2004-2012.
Provpunkterna 7, 8 och 12 har haft värden under 0,1 mg/l i flera mätningar. Socialstyrelsend riktvärde för tjänligt med anmärkning ligger på 0,6 mg/l.
När det gäller jordlagerbrunnarna, utmärker sig Tofta 9:3 (10) med mycket höga fosfathalter. I genom- snitt har provpunkten legat på över 7 mg/l sedan 2004, vilket tyder på en lokal förorening. Även Viarp 10:12 (6) och Råga Hörstad 7:4 (9) har haft värden över riktvärdet på 0,6 mg/l, vilket motsvarar klass 5 (mycket hög halt) i SGUs bedömningsgrunder. I Vadensjö 19:2, Tullstorp 13:1 och Saxtorp 4:3 har däremot låga värden och har legat under 0,1 mg/l i alla mätningar.
En analys av fosfatfosforhalterna visar att Tofta 9:3 har haft höga halter under hela kontrollprogram- met och legat över 1 mg/l vid alla mätningar utom en. Även Viarp 10:12 och Lilla Hörstad 6:73 (11) har haft högre värden än övriga jordlagerbrunnar. I provpunkterna 7, 8 och 12 har däremot värdena varit låga (< 0,1 mg/l) under hela kontrollprogrammet. Det finns inga riktvärden för fosfatfosfor, men som halterna av fosfat visar, ligger halterna i Tofta 9:3 mycket högt.
I några fall har byten av brunnar visat på olika halter i samma område. I Annelöv 3:10 uppmättes fos- fatfosforhalter på i genomsnitt 0,4 mg/l fram till bytet 2011, men i den nya brunnen har halterna varit lägre. I provtagningspunkt 9 (Råga Hörstad 7:49) uppmättes fram till bytet 2005 mycket låga halter, och i de flesta fall till och med under detektionsgränsen. I den nya brunnen (Råga Hörstad 7:4) har värdena däremot legat mellan 0,2-0,5 mg/l.
Bland de bergborrade brunnarna har Saxtorp 32:15 (5) legat mellan 0,2-0,5 mg/l i alla mätningar. I Asmundtorp 1:270 (4) hade de två inledande två mätningarna halter över 1 mg/l, men i de senaste två har halterna legat under 0,1 mg/l.
20
4.4 Bly
I Landskrona har de bergborrade brunnarna analyserats för bly vid tre tillfällen. På Bulten 1 (3) låg blyhalten 2004 på en mycket låg nivå, men vid senaste mätningen 2011 upp- gick värdet till 15 µg/l, vilket bedöms som otjänligt. På Bulten 1 ligger ett blysmältverk, vilket kan ha orsakat en lokal förorening.
Provtagning 1 2 3 4 5
nov-04 <0,05 0,07 <0,05 <0,05
nov-05 <0,05 <0,05 4,6 <0,05 <0,05
mar-11 <0,02 0,41 15 3,5 0,095
Tabell 5. Blyhalter på provpunkter 1-5 (bergborrade).
Blå färg motsvarar klass 1 enligt SGUs bedömningsgrunder, ljusorange klass 4 och mörkorange klass 5. Detekt- ionshalten har legat på 0,05 µg/l och flertalet värden har understigit denna.
Klass Tillstånd Bly µg/l 1 Mycket låg halt <0,5
2 Låg halt 0,5-1
3 Måttlig halt 1-2
4 Hög halt 2-10
5 Mycket hög halt ≥10 Tungmetallen bly kan förekomma naturligt i grundvatten, men halterna är oftast låga (mel- lan 0,1-1 µg/l). Höga halter kan bero på mänsklig påverkan, främst genom spridning via luft från exempelvis smältverk, metallindustri och förbränning. Dessutom kan korrosion lösa ut bly från blyhaltiga vattenledningar och -installationer. Ett långvarigt intag av bly ökar risken för hälsoeffekter. Bland annat kan en måttlig blyexponering för gravida kvinnor påverka fosterutvecklingen.
Halter från 10 µg/l bedöms som otjänliga enligt Livsmedelsverkets gränsvärden och Social- styrelsens riktvärden på grund av att det föreligger risk för kroniska hälsoeffekter. Socialsty- relsen anger att vattnet inte bör användas till dryck eller livsmedelshantering.
21
Figur 6. Blyhalter i jordlagerbrunnarna 2003-2012.
Observera att provpunkterna 11 och 12 har haft värden under detektionsgränsen vid fem mätningar.
Sedan 2003 har grundvattenkontrollen analyserat halterna av bly i jordlagerbrunnarna och resultaten visar att halterna har varit låga. De flesta mätresultaten har legat under 0,5 µg/l.
I mars 2011 har provpunkt 13 (Saxtorp 7:34) en mycket hög halt av bly, som överstiger de naturliga nivåerna. Detta kan tyda på en yttre påverkan, men halten överstiger inte Livsmedelverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde på 10 µg/l. Även provpunkt 15 har haft höga halter, men Annelöv 3:10 ersattes till mätningarna 2011. Dessförinnan hade inga prover tagits mellan 2006-2009, och 2005 kunde ingen halt detekteras. På grund av detta finns det få uppgifter att jämföra med över tid.
4.5 Kadmium
Kadmium är en tungmetall som kan förekomma naturligt i svenskt grundvatten, men halter- na är oftast mycket låga. Förekomsten beror i de flesta fall på berggrundens och jordlagrens metallinnehåll. Höga halter kan dock orsakas av lokala föroreningskällor, såsom industriell verksamhet eller deponier. En annan mänsklig föroreningskälla är spridningen av kadmi- umhaltig fosfatgödsel på åkermark. Även om spridningen har upphört, finns kadmium kvar i de ytliga jordlagren. Långvarigt kadmiumintag kan ge skador på njurar och skelett.
Socialstyrelsens riktvärde för otjänligt grundvatten ligger på 5 µg/l och värden från 1 µg/l bedöms som tjänligt med anmärkning. Även Livsmedelsverket anger att halter på 5 µg/l eller mer bedöms som otjänliga.
22 Kontrollprogrammet har återkommande mätt kadmium- halterna sedan 2003. En mätning genomfördes 1995 på jordlagerbrunnarna, men då kunde inga halter påvisas, vilket kan bero på att detektionshalten låg på 5 µg/l.
Sedan 2003 har kadmium påträffats i 65 av 91 prov (71
%) och 44 prov hade mycket låga halter (<0,1 µg/l) enligt SGUs tillståndsklassning. Ytterligare 19 hade låga halter.
De bergborrade brunnarna har analyserats för kadmium vid tre tillfällen (2004, 2005 och 2011). I tre av brunnarna har inga halter hittats. Endast Bulten 1 (3) har haft återkommande halter av kadmium, vilka har varit mycket låga-låga. I Asmundtorp 1:270 (4) påträffades en mycket låg halt av kadmium vid provtagningen 2011.
Figur 7. Kadmiumhalter i kontrollprogrammets jordlagerbrunnar 2003-2012.
Observera att provpunkter 8 och 12 har haft flera värden under detektionshalten på 0,01 eller 0,02 µg/l.
Halterna av kadmium har varit låga i jordlagerbrunnarna enligt SGUs tillståndsklassning. Två prov- punkter har haft något högre värden än övriga. Under perioden har Viarp 10:12 (6) haft en genom- snittshalt på 0,20 µg/l och Kvärlöv 6:18 (14) har i snitt legat 0,26 µg/l mellan 2005-2012.
Kontrollprogrammet visar att halterna av kadmium är låga, både i de bergborrade brunnarna och i jordlagerbrunnarna.
Klass Tillstånd Kadmium µg/l 1 Mycket låg halt <0,1
2 Låg halt 0,1-0,5
3 Måttlig halt 0,5-1
4 Hög halt 1-5
5 Mycket hög halt ≥5
23
4.6 Arsenik
Kontrollprogrammet har återkommande mätt kadmium-
halterna sedan 2006. En mätning genomfördes 1995 på jordlagerbrunnarna, men då kunde inga halter påvisas, vilket kan bero på att detektionshalten låg på 50 µg/l. Hal- terna av arsenik har varit låga. Sammanlagt har 55 prover tagits sedan 2006 och 33 av proverna har visat mycket
låga halter (<1 µg/l) enligt SGUs tillståndsklassning. Ytterligare 12 prover har visat låga halter.
Det är vanligare med förhöjda arsenikhalter i bergborrade brunnar jämfört med jordlagerbrunnar. I Landskrona har de bergborrade brunnarna endast analyserats för arsenik vid ett tillfälle (2011). Fyra brunnar visade mycket låga halter, men i provpunkt 5 (Saxtorp 32:15) uppgick halten till 28 µg/l, vil- ket överskrider Livsmedelsverket och Socialstyrelsens värde för tjänligt dricksvatten. Orsaken till det höga värdet är okänd, men det kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla. Nya mätningar får fortsätta undersöka arsenikhalterna.
Figur 8. Halter av arsenik i jordlagerbrunnarna 2006-2012.
Klass Tillstånd Arsenik µg/l 1 Mycket låg halt <1
2 Låg halt 1-2
3 Måttlig halt 2-5
4 Hög halt 5-10
5 Mycket hög halt ≥10 Arsenik förekommer naturligt i berg och jord. Naturligt höga halter av arsenik förekommer framför allt i områden med sulfidrika bergarter och malmer, vissa skiffrar och äldre sedi- mentbergarter. Ämnet har även använts vid träimpregnering och kan därför spridas från impregnerat virke eller spill från före detta impregneringsanläggningar. Arsenik är hälsos- kadligt och kan framkalla bland annat cancer.
Livsmedelverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde angående arsenik anger att hal- ter från 10 µg/l bedöms om otjänliga.
24
Jordlagerbrunnarna har analyserats för arsenik sedan 2006 och undersökningarna visar att arsenikhal- ten är låg i Landskrona. Av de tio jordlagerbrunnarna har endast två (Tofta 9:3 och Kvärlöv 6:18) haft värden över 2 µg/l, men under 4 µg/l. Värden mellan 2-5 µg/l bedöms enligt SGU som måttlig halt.
4.7 Bakterier
Grundvattenkontrollen har analyserat förekomsten av bakterier sedan 2004. Under perioden har fem jordlagerbrunnar vid något tillfälle bedömts som otjänlig med avseende på koliforma bakterier enligt Socialstyrelsens riktvärde (≥500 st/100 ml). Utifrån Livsmedelverkets gränsvärde (≥10 st/100 ml) skulle även de bergborrade brunnarna på Asmundtorp 1:270 och Saxtorp 32:15 ha bedömts som otjän- liga.
Provpunkt nov-04 nov-05 dec-07 mar-11 sep-11 jun-12
1 <2 <1
2 <2 <1
3 <2 2
4 180 <1
5 24 70
6 48 226 >2400 31 >2400 140
7 11 6 230 36
8 <2 <1 <1 <1
9 <2 >2400 >2400
10 <2 5 >2400 31
11 <2 <2 <1 <1 <1
12 <2 <1 3 <1
13 800 7 51 34 >2400 1300
14 >2000 33 1600 >2400
15 <2 <1 <1 <1
Tabell 6. Förekomst av koliforma bakterier på alla provpunkter mellan 2004-2012.
Röd färg indikerar otjänligt vatten enligt Socialstyrelsens riktvärden (≥500 st/100 ml). Orange färg indikerar vilka värden utöver de röda som bedöms som otjänliga enligt Livsmedelsverkets förskrifter (≥10 st/100 ml).
På Viarp 10:12 (6), Saxtorp 7:34 (13) och Kvärlöv 6:18 (14) har det påträffats koliforma bakterier vid alla provtagningar och på alla tre provpunkterna har förekomsten åtminstone vid två tillfällen varit så hög att vattnet bedömdes som otjänligt enligt Socialstyrelsens riktvärde. Även på Vadensjö 19:2 (7)
Förekomst av koliforma bakterier i grundvatten kan bero på naturliga förutsättningar, men det kan även indikera fekal förorening från människor eller djur. Förekomst av tarmbakte- rien escherichia coli (E. coli) indikerar att vattnet har förorenats av avföring från människor eller djur genom exempelvis avlopp och naturgödsel. Om E. coli påvisas i grundvatten är det risk att även sjukdomsframkallande bakterier förekommer.
Livsmedelverkets gränsvärde anger att vattnet ska bedömas som otjänligt om det förekom- mer minst 10 st/100 ml eller om en förekomst av E. coli är påvisad. Socialstyrelsens rikt- värde anger att vattnet anses otjänligt om antalet koliforma bakterier minst 500 st/100 ml vatten eller om antalet E. coli-bakterier är minst 10 st/100 ml.
25
har det förekommit koliforma bakterier vid varje provtagning och där förekomsten har varit otjänlig utifrån Livsmedelsverkets gränsvärde vid tre tillfällen.
Koliforma bakterier kan förekomma naturligt, men kan även indikera påverkan från avlopp eller göd- sel. För att avgöra om vattnet har påverkats av fekal förorening, undersöks även förekomsten av E.
coli-bakterier.
Provpunkt nov-04 nov-05 dec-07 mar-11 sep-11 jun-12
1 <1 <1
2 <1 <1
3 <1 <1
4 <1 <1
5 <1 <1
6 1 172 1 <1 51 <1
7 <1 <1 11 <1
8 <1 <1 <1 <1
9 <1 <1 110
10 <1 <1 <1 <1
11 <1 <1 <1 <1 <1
12 <1 <1 <1 <1
13 1 <1 <1 <1 14 110
14 19 <1 66 <1
15 <1 <1 <1 <1
Tabell 7. Förekomst av E. coli-bakterier på alla provpunkter mellan 2004-2012.
Gul färg indikerar tjänligt med anmärkning (1-9 st/100 ml) och röd färg otjänligt (minst 10 st/100 ml), enligt Socialstyrelsens riktvärden. Livsmedelsverkets förskrifter anger att vattnet ska bedömas som otjänligt om E. coli-
bakterier påvisas.
Analyserna av E.coli-bakterier visar att fem brunnar har haft en förekomst som har legat över Social- styrelsens riktvärde (>10 st/100 ml) för tjänligt vatten. Likt förekomsten av koliforma bakterier hade provpunkter 6, 13 och 14 uppmätt otjänliga halter av E. coli vid två tillfällen.
I sprickiga bergarter samt genomsläppliga jordlager kan ytvatten tränga in och förorena brunnar med otäta brunnsväggar. Brunnarna på provpunkter 6, 13 och 14 är jordlagerbrunnar som misstänks ha en otät konstruktion. Otäta konstruktioner kan medföra att ytvatten tränger in och förorenar grundvattnet.
Till grundvattenkontrollen 2013 kommer brunnarna på provpunkterna 6, 13 och 14 att bytas ut på grund av de mikrobiologiska analyserna.
26
4.8 Övriga parametrar
4.8.1 Hårdhet
Resultaten från Landskronas grundvattenkontroll visar att brunnsvattnet är hårt. Av de nio brunnar som har deltagit sedan starten hade två brunnar (Tullstorp 13:1 och Tofta 9:3) ett genomsnittligt värde för perioden på 21 ºdH eller mer. Ytterligare två brunnar hade ett snitt på 19 ºdH. Endast två brunnar hade ett snitt under 9 ºdH. Detta innebär att sju av nio brunnar har legat i klass 4 och 5 i SGUs bedöm- ningsgrunder.
4.8.2 Turbiditet
Grundvattenkontrollen visar att provpunkterna har haft låg turbiditet. Av totalt 140 prover under peri- oden 1992-2012 har närmare 84 % legat i klass 1 eller 2 enligt SGUs bedömningsgrunder, vilket inne- bär att värdet har legat under 1,5 FNU. Vid 16 prov har värdet överstigit 3 FNU, men proven har varit fördelade på nio provtagningspunkter. Efter 2006 har endast två prov legat över 3 FNU.
4.8.3 pH
Under perioden för grundvattenkontrollen har pH-värdena legat som lägst på 6,8 och som högst 9,2.
Undersökningarna visar att 197 av 237 prover har legat i klass 2 på SGUs bedömningsgrunder (pH mellan 7,5–8,5). Skillnaderna mellan provplatserna har varit små.
Vattnets surhetsgrad kan mätas i pH-värdet, som visar balansen mellan vattnets sura och alkaliska beståndsdelar. Låga pH-värden ökar risken för korrosionsskador på metalledning- ar, vilket kan ge ökade halter av metaller från ledningarna. pH-värdet bör ligga inom inter- vallet 6,5-9. Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen anger att vattnet bedöms om otjän- ligt om pH-värdet är 10,5 eller högre.
Turbiditet är ett mått på vattnets grumlighet och mäts i FNU. Höga värden på turbiditet in- dikerar ofta påverkan av ytvatten och bör alltid undersökas om vattnet används som dricks- vatten. Enligt Livsmedelsverkets gränsvärden ska vatten bedömas som tjänligt med an- märkning från 1,5 FNU vid ankomst hos konsumenten. Socialstyrelsens riktvärden anger att värden från 3 FNU ska bedömas som tjänligt med anmärkning.
Hårdheten är ett mått på mängden kalcium- och magnesiumjoner i vattnet. Ju högre halt av joner, desto hårdare är vattnet. Hårt vatten innebär ingen risk för hälsan. Däremot kan vatt- nets hårdhet medföra tekniska problem genom kalkutfällningar i exempelvis ledningar och tvättmaskiner. Dessutom påverkar hårdheten hur mycket tvätt- och diskmedel som doseras.
Hårt vatten kräver mer tvättmedel, vilket leder till en ökad miljöbelastning. Vattnets hårdhet mäts som totalhårdhet i tyska hårdhetsgrader (ºdH). 10-20 ºdH benämns som hårt vatten och mer än 21 ºdH är mycket hårt.
27 4.8.4 Fluorid
Under perioden hade tre av de fem bergborrade brunnarna i Landskrona värden mellan 0,8-1,6 mg/l, vilket motsvarar klass 3 (måttlig halt) i SGUs tillståndsklassificering. Högst värden uppmättes i brun- nen på Bulten 1, där genomsnittet låg på 1,6 mg/l. I mätningen 2011 uppgick halten till 3,2 mg/l. Lägst halt hade provpunkt 1 i Hilleshög, som har legat under 0,4 mg/l.
Grundvattnet i jordlagerbrunnarna har haft mycket låga halter av fluorid. De flesta mätningarna (87 %) har visat värden i klass 1 enligt SGUs bedömningsgrunder, det vill säga under 0,4 mg/l. I Tofta 9:3 (10) har fluoridhalterna dessutom legat under detektionsgränsen sedan 1998. Även i Saxtorp 4:3 (12) har halterna legat under detektionsgränsen vid flera tillfällen. De låga värdena innebär att grundvattnet i Landskrona har ett begränsat kariesskydd.
4.8.5 Järn
Järnhalten i Landskrona är låg, även om de bergborrade brunnarna har haft högre halter än jordlager- brunnarna. Både Asmundtorp 1:270 (4) och Saxtorp 32:15 (5) har haft värden över 0,5 mg/l i tre av fem mätningar. Det högsta värdet uppmättes i Asmundtorp med 2,8 mg/l i mars 2004. Lägsta genom- snittshalt under perioden uppmättes i Äskatorp 5:10 (2) med 0,23 mg/l.
I jordlagerbrunnarna har järnhalten varit så låg att den i många fall har understigit detektionsgränsen på 0,05 eller 0,02 mg/l. På provpunkt 9 (Råga Hörstad) har endast ett värde uppmätts, och på Annelöv 3:10 (15) och Lilla Hörstad 6:73 (11) har två respektive tre värden påvisats under perioden. På övriga provpunkter har halterna legat under 0,5 mg/l med undantag för tre enskilda prover tagna på Saxtorp 4:3 (12) och Tofta 9:3(10).
Fluorid kan ha en kariesförebyggande effekt om halten ligger mellan 0,8-1,2 mg/l. Högre halter (från 1,3 mg/l) kan ge upphov till missfärgningar på tänder. Barn bör inte dricka vat- ten med höga fluoridhalter i större omfattning. Livsmedelsverkets gränsvärde ligger på 1,5 mg/l eller mer för att bedömas som otjänligt. Socialstyrelsen anger att halter från 1,3 mg/l ska bedömas som tjänliga med anmärkning och otjänliga från 6 mg/l. Barn under 1,5 år bör endast få vatten med halter på 1,6-4 mg/l i begränsad omfattning enligt Socialstyrelsen.
Förekomsten av järn i grundvatten härrör till största delen från upplösta järnhaltiga mineral i jord och bergarter. Höga halter av järn kan orsaka utfällningar, missfärgningar, dålig lukt samt påverka smaken. Det kan även ge skador på textilier och ledningar. Livsmedelsverket anger att halter från 0,2 mg/l hos konsumenten ska bedömas som tjänligt med anmärkning.
Socialstyrelsens riktvärde för dricksvatten från enskilda vattentäkter ligger på 0,5 mg/liter.
Både Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde är av estetisk och teknisk karaktär och inte hälsomässig.
28 4.8.6 Mangan
I grundvattenkontrollen har manganhalten varit låg, både i bergs- och jordlagerbrunnar. Bara på Viarp 10:12 (6) och Tullstorp 13:1 (8) har det återkommande förekommit halter över 0,3 mg/l (Socialstyrel- sens riktvärde för tjänligt med anmärkning). I Tullstorp har halterna legat på i genomsnitt 0,28 mg/l och det högsta värdet uppgick till 0,37 mg/l i november 1997. I Viarp låg genomsnittshalten under perioden på 0,19 mg/l, men i de senaste tre mätningarna (2011 och 2012) har halten legat över 0,5 mg/l. Provpunkterna 9-15 har haft låga manganhalter och i många fall har det varit under detektions- gränsen på 0,01 eller 0,02 mg/l.
4.8.7 Zink
Kontrollprogrammet har endast periodvis undersökt halterna av zink. Den första undersökningen ge- nomfördes 1995 i jordlagerbrunnarna, därefter undersöktes zinkhalterna mellan 2003-2009.
För de flesta brunnarna har halterna varit låga och varit under 0,1 mg/l. Provpunkterna 4, 6, 7 och 10 har återkommande haft värden över 0,1 mg/l, vilket motsvarar klass 4 i SGUs bedömningsgrunder. I Tofta 9:3 (10) har halten överstigit 1 mg/l vid två av sju mätningar (2004 och 2008), vilket kan indi- kera en lokal förorening.
Zink förekommer naturligt i låga halter i grundvatten. Högre halter kan bero på bergart och mineraliseringar, men kan även bero på mänsklig påverkan. Korrosion kan lösa ut zink från bland annat ledningsmaterial. Halter över 3 mg/l kan ge smakförändringar och missfärg- ningar. Höga halter av zink kan även vara en indikator på att andra metallhalter (t.ex. kad- mium) kan vara högre än normalt. Zinkhalter över 0,7 mg/l kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla. Varken Livsmedelverket eller Socialstyrelsen har något gränsvärde respektive riktvärde.
Mangan härrör till största delen från upplösta manganmineral i jord och bergarter. Likt järn kan mangan orsaka utfällningar, missfärgningar och påverka smaken. Det kan även ge ska- dor på textilier och ledningar. Livsmedelsverket anger att halter från 0,05 mg/l hos konsu- menten ska bedömas som tjänligt med anmärkning. Socialstyrelsens riktvärde för dricksvat- ten från enskilda vattentäkter ligger på 0,3 mg/liter. Både Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde är av estetisk och teknisk karaktär och inte hälsomässig.
29
4.9 Otjänliga halter per provpunkt
Provpunkt 1
Förutom höga halter av järn och hög turbiditet under 1990-talet, har inga otjänliga halter av rapportens undersökta ämnen påvisats och inga bekämpningsmedelsrester har hittats.
Provpunkt 2
Inga otjänliga halter av rapportens undersökta ämnen har påvisats och inga bekämpningsmedelsrester har hittats.
Provpunkt 3
Otjänliga halter av bly uppmättes 2011. Låga halter av bekämpningsmedel (atrazin, atrazindesetyl och BAM) har påträffats.
Provpunkt 4
Enstaka mätningar har visat på höga halter av nitratkväve, fosfat och fosfatfosfor, järn, turbiditet och hårdhet (klass 5). Låga halter av bekämpningsmedel (fenmedifam) har påträffats.
Provpunkt 5
Otjänliga halter av arsenik påvisades 2011. Vid alla tre mätningar har fosfathalterna varit höga och skulle bedömts som tjänliga med anmärkning. Första mätningen visade på höga halter av järn och det har förekommit enstaka fall av hög turbiditet. Inga halter av bekämpningsmedel har påvisats.
Provpunkt 6
Otjänligt på grund av bakterier har uppmätts vid tre tillfällen. Flera fall av höga halter av mangan, fosfat och hårt vatten (klass 5) har förekommit. Enstaka höga järnhalter har påvisats. Låga halter av bekämpningsmedel (tiefensulfuron-metyl, amidosulfuron, klorsulfuron och klopyralid) har påträffats.
Provpunkt 7
Otjänliga haltar av E.coli uppmättes 2011. Enstaka höga halter av zink har förekommit. Flera fall av hårt vatten (klass 5) påvisades i Arrarp 3:24.
Otjänliga halter av atrazin, atrazindesetyl och BAM under 1990-talet. Kloridazon och isoproturon har påträffats.
Provpunkt 8
Flera fall av höga halter av hårt vatten (klass 5) har förekommit.
Bentazon, kvinmerak, propamokarb och kloridazon har påträffats.
Provpunkt 9
Otjänliga halter av bakterier uppmättes 2011 och 2012. Enstaka höga halter av zink har uppmätts.
Flera fall av höga fosfathalter har förekommit efter bytet 2005.
Otjänliga halter av atrazin, atrazindesetyl och atrazindesisopropyl har uppmätts i alla mätningar utom hösten 2011. Det har även uppmätts otjänliga halter av terbutylazindesetyl och DNOC. Även BAM, simazin, terbutylazin och atrazin 2-hydroxy har påträffats.
