Upplevelser av COVID-19 pandemin hos vuxna i Sverige

Upplevelser av COVID-19 pandemin hos vuxna i Sverige

En kvalitativ intervjustudie

Olivia Vain

Vetenskapligt arbete

Huvudområde:Folkhälsovetenskap, Avancerad nivå Högskolepoäng:15 hp

Termin/år:VT 2021 Handledare:Eija Viitasara Examinator:Katja Gillander Gådin Kurskod/registreringsnummer:FH006A

Utbildningsprogram:Magisterprogrammet i folkhälsovetenskap, 60 hp

Abstrakt

COVID-19 pandemin har skapat omfa ande implikation på alla nivåer i samhället, men är relativt outforskat. Syftet var a utforska upplevelser och erfarenheter av COVID-19 pandemin hos vuxna i Sverige, med fokus på den mentala hälsan. Metod:

Semistrukturerade intervjuer genomfördes under våren år 2021 med fyra män och fyra kvinnor (24-53 år). Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med latent innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i tre huvudkategorier. Kategori 1 handlade om förändringar, begränsningar och möjligheter i det praktiska vardagslivet och i sociala sammanhang. Kategori 2 berörde mentala implikationer, vilka var kopplade till känslomässiga begränsningar och oro. Det förekom även positiva känsloaspekter i samband med pandemin. Kategori 3 beskrev kulturella aspekter och informanternas reservationer kring hur Sverige som en nation hanterade bekämpningen av COVID-19, men det fanns också hopp om framtiden och en längtan. På en högre abstraktionsnivå framträdde e övergripande tema: Efter regn kommer solsken, som sammantaget illustrerar a även om det fanns negativa aspekter som pandemin hade medfört, var hopp om framtiden framträdande. Slutsats: Trots a informanternas livsmiljö och umgänge, liksom den mentala hälsan påverkades och upplevelser av kognitiv dissonans och tveksamheter rörande Sveriges hantering av pandemin förekom, så visade informanterna på resiliens som ingav hopp om framtiden.

Nyckelord: coronavirus, oro, psykologiska implikationer, resiliens, statliga rekommendationer

Experiences during the COVID-19 pandemic for adults in Sweden: A qualitative interview study

Abstract

The COVID-19 pandemic has created extensive implications at all levels of society, but is relatively unexplored. The aim was to explore experiences of the COVID-19 pandemic for adults in Sweden, with a focus on mental health. Method: Semi-structured interviews were conducted in the spring of 2021 with four men and four women (24-53 years old). The interviews were recorded, transcribed and analyzed with latent content analysis. Results:

The analysis resulted in three main categories. Category 1 included changes, limitations and opportunities in practical everyday life and in social contexts. Category 2 concerned mental implications, which were linked to emotional limitations and anxiety, but also positive emotional aspects associated with the pandemic. Category 3 described cultural aspects and the informant's reservations of how Sweden as a nation handled the COVID-19 pandemic, but there was also hope for the future and a longing. At a higher level of abstraction, an overarching theme emerged: Every cloud has a silver lining, which illustrates that despite the negative aspects that the pandemic brought, there was hope for the future. Conclusion:

Although the informants' living environment and social life, as well as mental health were affected and experiences of cognitive dissonance as well as doubts regarding Sweden's handling of the pandemic occurred, the informants showed resilience that gave them hope for the future.

Keywords; anxiety, coronavirus, government recommendations, psychological implications, resilience

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 3

Bakgrund 4

Definitioner 4

Tidigare forskning 5

Sverige och pandemin 8

Syfte 9

Metod 9

Urval 9

Genomförande och datainsamling 10

Analysmetod 11

Etiska överväganden 12

Förförståelse 13

Resultat 13

Tabell 1.Tema, kategorier och underkategorier 14

Kategori 1. Livsmiljö och umgänge 14

Underkategori: Vardagslivet under pandemin 14

Underkategori: Sociala förändringar 15

Kategori 2. Mentala effekter av pandemin 17

Underkategori: Begränsningar 17

Underkategori: Oro 18

Underkategori: Uppvaknande 19

Kategori 3. Den svenska kulturen 20

Underkategori: Typiskt Sverige 20

Underkategori: Hopp om framtiden 21

Tema. Efter regn kommer solsken 22

Diskussion 23

Resultatdiskussion 23

Metoddiskussion 29

Slutsats 30

Referenser 32

Bilaga 1. Informationsbrev 37

Bilaga 2. Intervjuguide 38

Bakgrund

COVID-19 pandemi har påverkat stora delar av världen sedan viruset sprids globalt i mars år 2020. Denna nya verklighet har på många sä präglats av osäkerhet kring hur pandemin har hanterats nationellt, socialt och individuellt. Flera länder genomförde statliga interventioner för hur befolkningen bör förhålla sig för a minimera spridningsrisk (BBC, 2021). A utöva social distans och uppmana till handtvä ning har varit framträdande försiktighetsåtgärder, men nationella interventioner såsom nedstängningar, reserestriktioner och karantän har förekommit (Haug, et al., 2020). De a kan tänkas ha bidragit till livsstilsrelaterade förändringar för många individer, där exempelvis umgänge med familj och vänner, arbete, resor, nöjesaktiviteter och shopping kan ha påverkats. Det har bland annat tagits upp a den minskade sociala miljön som många har upplevt, kan ha en negativ inverkan på den mentala hälsan, där känslor av social isolering och ensamhet kan förekomma (Sal man, Hansel & Bordnick, 2020). Det har även diskuterats a pandemin kan bidra till ökad stress och ångest, vilket kan ha negativa effekter på kognitiva funktioner (Boals & Banks, 2020). A stanna hemma allt mer, arbeta hemifrån samt a minimera sociala interaktioner, kan även tänkas ha negativa implikationer på bland annat dagliga rutiner och sömn (Altena, et al., 2020). Ur e folkhälsoperspektiv är det därmed relevant a utforska effekterna av pandemin för hälsan, inte minst avseende psykologiska och sociala aspekter av välbefinnande. De a då miljontals individers vardagliga liv runt om i världen mer eller mindre har påverkats.

Definitioner

Hälsa är e komplext koncept där emotionella, kognitiva, fysiska och sociala aspekter är betydande för välbefinnandet (Green, Tones, Cross & Woodall, 2015). Den sociala modellen för hälsa utgår från biologiska processer inom en social kontext. Hälsa ses ur e holistiskt perspektiv, där individens subjektiva tolkning av hälsa också har en betydelse för dennes upplevelse av välbefinnande (Blaxter, 2010). Mental hälsa innefa ar därmed olika psykologiska faktorer som kan påverka upplevelsen av välbefinnande (Passer, Smith, Holt, Bremner, Sutherland & Vliek, 2009), där flera biologiska, sociala och psykologiska aspekter har en betydelse (World Health Organization 2018).

Tidigare forskning

Hur COVID-19 kan ha påverkat aspekter av välbefinnande, psykologiska symptom och beteenden hos olika populationer är något som har legat i fokus för flera vetenskapliga studier (Dozios, 2020; Price, 2020; Stanton, et al., 2020; Umucu & Lee, 2020), trots a pandemin i nuläget enbart har pågå under cirka e års tid. Stanton et al. (2020) genomförde en studie i Australien där bland annat ungefär hälften av respondenterna rapporterade en minskning i fysisk aktivitet under pandemin. Resultatet visade inga förändringar avseende sömnkvalitet, alkoholkonsumtion eller rökvanor. Kvinnor hade dock högre stressnivå än män. Yngre och singlar hade mer symptom av stress, ångest och depression i jämförelse med äldre och de som var i e förhållande. A ha en underliggande kronisk sjukdom var också relaterat till mer stress, depression och ångest. En annan studie visade på liknande resultat, där bland annat yngre vuxna hade mer ångest och depression under pandemin än äldre (Glowacs & Schmits, 2020). Resultatet i en tysk undersökning i början av pandemin indikerade också a yngre men även a kvinnor upplevde mer mental börda (Bäuerle, et al., 2020). Dozios (2020) studie var likaså i linje med Stanton et al. (2020), där respondenter som rapporterade höga till extrema nivåer av ångest (från 5% till 20%) och depression (från 4% till 10%) mer än dubblerades under pandemin. Knappt 30% menade a deras alkohol och cannabiskonsumtion hade ökat. Rädsla för a en närstående eller a individen själv skulle få viruset, social isolering samt otillgänglighet av matvaror och mediciner hade de mest negativa effekterna på den mentala hälsan. Risk för a själv förlora si jobb eller a en närstående skulle förlora arbete hade också påverkat den mentala hälsan negativt. A hålla kontakten med vänner, läsa böcker, husdjur samt a ti a på TV/film var aktiviteter som hade en positiv inverkan på den mentala hälsan under pandemin. Media angavs istället ha en negativ effekt. I Price (2020) undersökning upplevde bland annat hälften av respondenterna negativa finansiella implikationer under pandemin i Kanada. Till skillnad från Stanton et al. (2020), medgav över 40% a deras alkoholkonsumtion hade ökat under pandemin. A ha upplevt ångest, depression, negativa finansiella implikationer samt ökad alkoholkonsum under pandemin var associerat till en ökad sannolikhet för onlinespelande samt mer riskabla spelbeteenden. Sella, Carbone, Toffalini och Borellas (2020) studie i Italien utforskade mer djupgående självrapporterade förändringar avseende

sömnmönster vid första vågen av pandemin hos vuxna. Resultatet var i linje med studien av Stanton et al. (2020) där inga förändringar kring sömnvanor under pandemin rapporterades.

Ångest och stress i förhållande till pandemin är y erligare aspekter av mental hälsa som utforskats. Trougakos, Chawla och McCarthy (2020) genomförde en longitudinell studie i Kanada som bland annat visade e samband mellan COVID-19 hälsorelaterad ångest, vilket negativt påverkade arbete, hemmiljön och hälsa. Regelbunden handtvä ning visades dock ha en skyddande effekt mot COVID-19 hälsorelaterad ångest. Umucu och Lees (2020) studie i USA undersökte stressnivån hos människor med underliggande kroniska sjukdomar samt hanteringsstrategier under pandemin. Resultatet indikerade bland annat en korrelation mellan mer COVID-19 relaterad stress och hanteringsstrategier; distrahering, förnekelse och droganvändning. Välbefinnande var istället associerat till hanteringsstrategier såsom aktivt hanterande, förnekelse, emotionellt stöd, humor och religion. I studien var acceptans och a distrahera sig själv de vanligaste hanteringsstrategier. Förnekelse var det minst förekommande. Stress har även undersökts i studier där deltagare från flertalet länder inkluderats, med liknande resultat. Nilamadhab, Brajaballav och Shreyan (2020) genomförde en tvärsni sundersökning med respondenter från 20 olika länder. Över 21% hade medel till hög ångest, medan 15% angav medel till hög depression. Vanliga hanteringsstrategier var a hoppas för det bästa, religion, hålla sig sysselsa , prata med andra, dela med sig av sina känslor samt problemlösning. A undvika a tänka på pandemin, svårigheter a hantera situationen samt a ha svårt för a veta hur situationen skulle hanteras var associerat till mer symptom av stress och depression. Szabo, Abel och Szilvia (2020) genomförde en undersökning i Ungern om stress, beteende och a ityder till COVID-19. Resultatet visade bland annat a yngre personer utövade mindre social distansering än äldre, medan de äldre var mer positivt inställda till ansiktsmask. De som var yngre upplevde a COVID-19 var e mindre hot än äldre. Yngre individer hade dock mer stress än äldre. De som angav sin hälsa som sämre såg COVID-19 som en större hot och hade mer stress än de som rapporterade bä re hälsa. Kvinnor upplevde även mer stress och oro än män.

Studier tyder också på a individer hanterar stress och ångest relaterat till pandemin på skilda sä , samt väljer hanteringsstrategier beroende på personlighetsdrag, där bland annat

Gö , Gvir , Galynsky och Jachimowics (2020) genomförde en studie inom ämnet med respondenter från 55 länder. Sammanfa ningsvis förekom det skillnader avseende personlighetsdrag i relation till beteendeten om a följa statliga rekommendationer kring a ta skydd på plats. Hanteringsstrategier har i andra studier lyfts upp som en viktig aspekt för hur pandemin kan påverka välbefinnandet. Nikčević, Marino, Kulubinski, Leach och Spada (2020) genomförde en amerikansk undersökning där resultatet indikerade a symtom av ångest i förhållande till hälsa och COVID-19 medierades genom olika personlighetsdrag.

Bland annat visades personlighetsdraget öppenhet vara associerat till mer COVID-19 relaterad ångest. Personlighetsdraget samvetsgrannhet visades dock verka som en skyddande faktor för ångest relaterat till både hälsa samt COVID-19. Resultatet indikerade även a de som var anställda upplevde mer COVID-19 relaterad ångest. Yngre personer hade högre nivåer av COVID-19 relaterad ångest samt mer symptom av generaliserad ångest och depression än äldre. Volk, Brazil, Franklin-Luther, Dane och Vaillacourts (2020) studie i USA och Kanada visade också på könsskillnader avseende specifika personlighetsdrag i samband med hanteringsstrategier under pandemin. Bland annat var undvikande som hanteringsstrategi associerade till personlighetsdragen emotionalitet och extraversion hos kvinnor, men istället till ärlighet och ödmjukhet hos män.

Fåtal kvalitativa studier har än så länge genomförts avseende COVID-19 pandemin. Shorley, Ang, Yamina och Tam (2020) gjorde en studie i Singapore. De samlade in data från Facebook-kommentarer på nyhetsartiklar kring allmänhetens perception av pandemin.

Bland annat var temat; Rädsla och oro samt temat; Panikköp, de vanligaste upplevelserna från allmänheten. Bha et al. (2020) genomförde också en undersökning med syftet a undersöka befolkningen i Nepals perception av COVID-19 och erfarenheter kring restriktioner för sociala distansering under pandemin. Bland annat visade resultatet a försiktighetsåtgärder såsom handtvä ning, nedstängning och ansiktsmask ansågs stoppa spridningen av viruset. Social isolering och förlorad inkomst togs bland annat upp som a kunna ha möjliga implikationer för den mentala hälsan. Andra oroande faktorer var bland annat upplevelser av a sjukvården inte varit tillräckligt förberedd, oorganiserad karantän för allmänheten samt a vissa individer inte följde statliga restriktioner.

Sverige och pandemin

I mars år 2020 när Europa drabbades av COVID-19, uppmanade Sverige sin befolkningen a använda sunt förnuft, praktisera social distans och a utöva strikt handhygien (Irwin, 2020).

Många andra länder valde istället a tidigt etablera nationella restriktioner kring exempelvis sociala församlingar, nedstängningar av icke-essentiella verksamheter och obligatorisk mask-användning (Haug, et al., 2020). Fram till och med den andra veckan i mars 2021 hade totalt 722 269 personer bekräftats ha testat positivt för COVID-19 och totalt hade 13 183 individer som testat positivt för coronavirus avlidit i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2021a). Under samma vecka år 2021 uppmanade Folkhälsomyndigheten Sveriges regering a minska maxantalet för allmänna tillställningar och sammankommer från 500 personer till 50 stycken (Folkhälsomyndigheten, 2021b), vilket trädde i kraft den 29 mars år 2021 (Krisinformation, 2021a). Sverige införde i början av år 2021 en tillfällig pandemilag som gällde fram till September år 2021. De a bidrog bland annat till restriktionen såsom a restauranger hade begränsning på antalet personer som kunde si a vid samma bord och a butiker var tvungna a räkna en besökare per tio kvadratmeter (Krisinformation, 2021b).

Fram till den 16 Maj år 2021 hade totalt 14 310 dödsfall ske inom de som testat positivt för coronaviruset i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2021c).

En studie som mä e ljudnivån i centrala Stockholm i början av April år 2020 indikerade en minskning i stadens aktivitet, liknande den ljudnivån som registrerats vid nationella högtider (Rumpler, Venkataraman & Göransson, 2020). En studie belyste också a Sveriges statliga uppmaningar indikerade en viss effekt på befolkningens beteende avseende social distansering (Dahlberg, et al., 2020). En annan studie undersökte virusets spridning i Sverige, USA, Frankrike och Colombia i förhållande till befolkningens rörelsemönster under första vågen (Olivier, Benkinmoun & Paul, 2021). Bland annat visade resultatet en relativt liten effekt på virusspridningen genom statligt uppmanade nedstängningar av verksamheter, trots ländernas befolknings varierande rörelsemönster. Förfa arna diskuterade därmed a samtliga länder inte i tid hade implementerat effektiva restriktioner för a förhindra virusets spridning. Det var dock ännu för tidigt a fastställa hur skilda restriktioner mellan nationer kan ha påverkat folkhälsan.

Då forskning tyder på a det kan förekomma implikationer för den mentala hälsan till följd av pandemin (Bha , et al., 2020; Bäuerle, et al., 2020; Dozios, 2020; Glowacz & Schmits, 2020;

Nilamadhab, et al., 2020; Price, 2020; Straton, et al., 2020; Szabo, et al., 2020; Trougakos, et al., 2020; Umucu & Lee, 2020) kan det vara relevant a fortsä a studier inom ämnet. Det är viktigt a snabbt utveckla fler kvalitativa studier för a kunna bidra till vägledning i beslutsfa ande avseende folkhälsorelaterade policies kring pandemin (Vindrola-Padros, et al., 2020). Kvantitativ men även mer kvalitativ forskning inom ämnet kan därmed bidra till fler kunskaper om hur människors liv och erfarenheter har präglats av pandemin. De a för a skapa en ökad förståelse för fenomenet och kunna vägleda främjandet av folkhälsa i det aktuella sammanhanget, men även vid eventuellt liknande krissituationer framöver på både nationell och individuell plan.

Syfte

Syftet var a utforska upplevelser och erfarenheter av COVID-19 pandemin hos vuxna i Sverige. Studien söker också a få en djupare förståelse för hur pandemin kan ha påverkat den mentala hälsan hos vuxna.

Metod

Utifrån syftet är en kvalitativ analys lämplig för a få en djupare förståelse för informanternas subjektiva upplevelser och erfarenheter under pandemin. En kvalitativ metod kan också vara användbart om e ämne är ny eller inte tidigare har utforskats mer omfa ande (Creswell & Creswell, 2018). De a är i linje med forskningsfältet rörande COVID-19 viruset som är e relativt ny men även högst aktuellt fenomen för folkhälsan.

Urval

Informanter kontaktades genom snöbollsurval (Pa on, 2020). Två av förfa arens bekanta ombads a kontakta möjliga deltagare i Sverige. Personerna i urvalet rekommenderade därefter y erligare tänkbara informanter. Namn och kontaktuppgifter för personer som ville medverka gavs av referenspersonen. Förfa aren kontaktade därefter möjliga informanter

och skickade informationsbrevet (se Bilaga 1). Om personen medgav till si deltagande sa es en tid för intervjun. Samtliga som kontaktades valde a medverka, totalt fyra män och fyra kvinnor. Å a informanter ansågs lämpligt för a hålla data hanterbart inom tidsramen, men även e tillräckligt antal för a fånga flera variationer och uppnå mä nad rörande fenomenet. Urvalskriterier inkluderade deltagare som gav informerat samtycke genom a skriva på informationsbrevet eller meddela a de ville medverka efter a ha läst informationsbrevet, eftersom samtliga informanter inte hade en skrivare skedde processen virtuellt. Urvalet inkluderade individer som var mellan 24-53 år gamla. Inklusionskriterier var a informanterna skulle vara vuxna, men inte under 18 år eller över 60 års ålder. De a för a avgränsa åldersgruppen till enbart vuxna eftersom de kan tänkas ha en mer framträdande roll inom olika områden i samhället, exempelvis socialt och professionellt.

Y erligare e kriterium var a deltagarna levt i Sverige under majoriteten av det senaste året sedan mars år 2020. De a för a dem skulle ha erfarenhet av pandemin i det svenska samhället under en längre tid. Deltagarna bodde på e antal olika orter i mellan-Sverige.

Universitetsstudenter, deltidsarbetare, heltidsanställda och frilansare inom olika sektorer med skilda socioekonomiska förhållanden förekom. De arbetade inom hotellbranschen, egenföretagare, hälsovården samt socialtjänsten. Informanterna uppgav a två var föräldrar, en var mor-farförälder och sex personer hade inga barn. Både par och singlar inkluderades.

Tre personer var sambos med en signifikant partner. Informanterna indikerade skilda politiska åskådningar och intressen. Två informanter medgav frivilligt a de hade haft coronaviruset och fem deltagare hade haft minst en familjemedlem som hade haft viruset.

Genomförande och datainsamling

Intervjuer ägde rum under en tre veckors period i februari-mars år 2021. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer. En intervjuguide (se Bilaga 2) utvecklades för a rikta fokus inom området kring syftet samt för a hålla tiden för intervjun runt en timme.

Intervjuguiden inkluderade totalt elva frågor med e fåtal tänkbara följdfrågor. Det gav rum för a justera ordningen på frågorna samt utesluta en fråga om ämnet redan uppkom. De a för a främja en flytande samtalsstruktur med möjlighet för öppna följdfrågor beroende på vad informanterna tog upp. Eftersom pandemin fortfarande pågick var social distansering rekommenderad. Intervjuerna genomfördes därmed via online funktion för a underlä a

medverkandet. De a inkluderade Zoom, Skype och Facebook telefonsamtal. Intervjuerna tog mellan 21-104 minuter. Ljudet spelades in och intervjuerna transkriberades av förfa aren som också genomförde intervjuerna.

Frågorna i intervjuguiden inkluderade flera aspekter av pandemin för a beröra olika upplevelser på individuell, social och nationell plan. Initialt i intervjun samlades data in om informantens ålder samt en beskrivning kring hur vardagen hade se ut under pandemin för deltagaren. Förståelse för hur människor kategoriserar hälsa mäts ofta genom a de uppska ar sin egen hälsa (Blaxter, 2010). Det ansågs därmed avgörande a intervjun ha frågor som gav individen möjlighet a berä a kring deras upplevelser av vad hälsa innebär (se Bilaga 2), därmed inkluderades exempelvis frågan; “Tycker du a pandemin har påverkat din hälsa?”. Frågor som på en mer beskrivande nivå fångade vardagslivet under pandemin var exempelvis; “På vilket sä har di liv förändrats under pandemin?”. Denna fråga bidrog till a informanterna kunde dela med sig om bland annat familjeliv, arbete, umgänge och andra aspekter av deras tillvaro som de ansåg vara relevanta. Eventuella upplevelser rörande risker för individen själv eller för andra i dennes omgivning togs också upp, exempelvis; “Upplever du a pandemin är en direkt risk för dig själv eller andra i din omgivning?”. Frågor om eventuella svårigheter eller implikationer inkluderade exempelvis;

“Vad har varit det svåraste för dig under pandemin?”. Frågor avseende hur Sverige som en nation hade hanterat pandemin, bland annat rörande statliga rekommendationer förekom också. Slutligen ställdes en fråga kring tankar om framtiden efter pandemin. Personen som hade ställt intervjufrågorna sammanfa ade avslutningsvis vad som tagits upp under samtalet och frågade därefter om informanten ville tillägga något.

Analysmetod

Analysen baserades på innehållsanalys som beskrivs av Lundman och Hällgren Graneheim (2017). Förfa aren genomförde samtliga intervjuer samt analys av datamaterialet med en induktiv ansats. Efter all transkribering klargjorts lästes först all text som en helhet igenom för a skapa en mer holistisk förståelse för datamaterialet. Det initiala arbetet vid analysen var textnära med fokus på främst manifest innehåll. Meningsenheter, bestående av utdrag av meningar och stycken från texten i förhållande till syftet, identifierades enskilt inom

samtliga av de transkriberade intervjuerna. Dessa meningsenheter identifierades utifrån tolkningen om a de belyste olika upplevelser och erfarenheter kring pandemin.

Meningsenheterna kondenserades därefter för a framlägga den centrala kärnan i stycket, samt för a göra materialet mer överskådligt a hantera. Vidare abstraherades materialet, vilket innebär a meningsenheterna omvandlades till textnära koder som sammanfa ade främst en lägre grad av tolkning kring kodens innehåll. Koderna sorterades därefter in i underkategorier som speglade olikheter men även likheter kring de identifierade koderna.

Processen ledde till a på en mer tolkande nivå sammanställdes kategorier som bestod av flera sammanhängande underkategorier. Slutligen skapades tre övergripande kategorier som vardera innefa ade två till tre underkategorier (se Tabell 1). E övergripande tema urskiljdes genom tolkning av det latenta innehållet kring den underliggande meningen rörande upplevelsen av fenomenet i förhållande till de identifierade kategorierna, samt genom a överväga datamaterialet som en totalitet. De a var en pågående process under hela transkriberingen samt analysarbetet. Kategorier grundades i flera av informanternas upplevelser. De a för a få fram olika aspekter och variationer i utsagorna för a kunna beskriva fenomenet från alla dess sidor, men även för a hålla materialet på en logisk och hanterlig nivå för en person a analysera och tolka.

Etiska överväganden

Det är avgörande a forskningsprocessen grundas i beskyddande av de som medverkar (Creswell & Creswell, 2018). Deltagandet i denna studie var därmed frivilligt. Skriftligt och muntligt godkännande till medverkan samt tillåtande av ljudinspelning var avgörande innan intervjun började. Materialet har hanterats konfidentiellt för a ingen informant ska kunna bli igenkänd, identifierad eller spårad. Innan medverkan fick deltagarna information om syftet med studien, a processen skulle resultera i en magisteruppsats samt blev informerade kring hur data skulle användas i analysen. Information om studien gavs både genom e informationsbrev (se Bilaga 2) samt muntligt innan intervjun började.

Informanterna blev inför sin medverkan i studien informerade om a de kunde välja a inte besvara en fråga, be om paus samt välja a avsluta intervjun eller sin medverkan när som helst. Deltagarna fick information om a de kommer förbli anonyma och eventuella personliga uppgifter kommer hanteras konfidentiellt.

Förförståelse

Pandemin är en globalt fenomen som mer eller mindre har påverkat majoriteten av jordens medborgare och nationer. Personen som genomförde arbetet är svensk men fly ade till norra Kalifornien för flera år sedan och har inte vistats i Sverige under pandemin. Dennes upplevelser är a USA vidtog striktare försiktighetsåtgärder på statlig nivå, vilket inte var lika framträdande i Sverige. Eftersom deba en kring Sveriges hantering har ske på en global nivå, har situationen följts från USA. Personen har även haft kontakt med bekanta i Sverige. Förfa arens akademiska bakgrund ligger främst inom socialpsykologin med masterexamen i psykologi. I dennes professionella roll har COVID-19 haft en betydande effekt på arbetsuppgifter som inte förekom innan pandemin. Bland annat har undervisning, implementering av försiktighetsåtgärder, översikt av hälsovårdspersonal, hantering av sjukdomsutbro i program, samarbete med statliga verksamheter samt test och vaccinations-koordinering varit del av arbetsrollen. Personen har därmed upplevt pandemin i e annat land, men har inga erfarenheter rörande virusutbro et i Sverige.

Resultat

Analysen baserades på intervjuer med å a informanter kring deras upplevelser och erfarenheter av pandemin i Sverige. Fyra deltagare var män och fyra var kvinnor. De hade olika personliga och professionella roller inom det svenska samhället. Analysen resulterade i e övergripande tema; Efter regn kommer solsken, vilket inkluderade tre kategorier som var kopplade till underkategorier knutna till olika aspekter av informanternas upplevelser under pandemin (se Tabell 1). Kategori 1. Livsmiljö och umgänge, var relaterad till två underkategorier: Vardagslivet under pandemin och Sociala förändringar. Kategori 1 berörde en mer beskrivande och textnära nivå av analys, medan Kategori 2 och Kategori 3 hade en högre nivå av tolkningsgrad. Kategori 2. Mentala effekter av pandemin, var kopplad till tre underkategorier: Begränsningar, Oro och Uppvaknande. Begränsningar och Oro berörde negativt präglade face er av informanternas upplevelser under pandemin. Uppvaknande, speglade istället erfarenheter som hade haft en positiv effekt. Kategori 3. Den Svenska Kulturen, kopplades till två underkategorier som relaterades till erfarenheter särskilt knutna

till tankar om den svenska kulturen under pandemin; Typiskt Sverige och Hopp om framtiden.

Tabell 1.Tema, kategorier och underkategorier

Tema: Efter regn kommer solsken

Kategori Underkategori

Livsmiljö och umgänge

Vardagslivet under pandemin Sociala förändringar

Mentala effekter av pandemin

Begränsningar Oro

Uppvaknande

Den svenska kulturen

Typiskt Sverige Hopp om framtiden

Kategori 1. Livsmiljö och umgänge

Den första kategorin var kopplad till underkategorierna; Vardagslivet under pandemin och Sociala förändringar, som inkluderade beskrivande aspekter avseende de förändringar som informanterna hade upplevt inom vardagslivet och i sociala sammanhang under pandemin.

Underkategori: Vardagslivet under pandemin

Vardagslivet under pandemin kännetecknades av a den främsta förändringen för informanterna var a de upplevde sig spendera mer tid hemma under pandemin jämfört med innan. En person sa, “Inte jä emycket förändring mot innan pandemin om jag ska vara helt ärlig … ehem, ja, det är väl lite, rörelsefriheten är begränsad lite grann och uteliv och lite så” (I4). En annan aspekt var upplevelser rörande omställningar i skolan eller på jobbet. De personer som var universitetsstuderande och tidigare hade studerat på campus, upplevde sin utbildning som förändrad eftersom det var distans baserat. De informanter som arbetade deltid eller heltid upplevde inte mindre arbete, arbetssä et hade dock förändrats. A ha få anpassa sin hemmiljö för a kunna genomföra arbetsuppgifter på distans kunde upplevdes som problematiskt om arbetet innan krävde klientkontakt. De informanter som hade jobbat med klienter ute i samhället under pandemin upplevde förändringar kring

skyddsutrustning och praktik för a minimera smi orisk. En person berä ade, ”Förutom behövde man ju inte ha munskydd och förkläden och visir och såna saker” (I1). De informanter som jobbade med frilansarbete upplevde också a deras arbetsliv hade förändrats. Exempelvis hade en person varit utan jobb. En annan hade istället varit mer selektiv kring vilka arbeten som hade accepterats, exempelvis jobb i närområdet för a minimera resor. Ingen framträdande finansiell oro hade förekommit långsiktigt, den initiala oron hade släppt relativt snabbt. En informant berä ade, “Ne, det var väl lite i början av pandemin så kanske man oroade sig lite för ekonomi … det såg man ju ganska tidigt ändå a det inte var någon större fara liksom”(I4). Enbart en informant upplevde sin finansiella situation som påverkad av pandemin då arbetet hade upphört. Personen hade dock hanterat situationen genom a begränsa sina inköp och minska sin andel av hyran. Informanten berä ade, “Men jag tog ju en inneboende och sådär, man gör ju det man kan för a hålla sig flytande, jag har inte blödit pengar”(I8).

Underkategori: Sociala förändringar

Sociala förändringar berörde främst försiktighetsåtgärder, vilket kopplades till de beteendeförädningar som informanterna vidtog för a minimera smi orisk. Informanterna upplevde förändringar kring hur de hade förhållit sig ute i samhället, framför allt mer medvetenhet kring social distans. Beteenden kring a skydda sig hade också upplevts, exempelvis a gå ut mindre i affärer, beställa varor online, ha handskar samt mer regelbunden handtvä ning. En informant berä ade, “... tänka på a inte ta på för mycket saker, asså om man åker rulltrappa behöver man ju inte ta handen på räcket, så det har man ju blivit bä re på. Varje gång man kommer hem har man haft det som en rutin, en ordentlig handtvä , det har jag kanske inte haft innan” (I5). Många undvek kollektivtrafik, restauranger, bio, barer, gym och folksamlingar. En person sa, “Jag gillar inte a gå bland människor under pandemin” (I2). Mask användes främst för andras skull, särskilt om äldre var i närheten eller om många andra personer bar mask, exempelvis på bussen. Mask kunde också väljas a inte användas om andra runtom inte hade på sig mask. En deltagare sa, “...men si er jag på tunnelbanan så ser jag a det si er folk utan mask, a ingen har det, då kanske den åker av” (I8). Försiktighetsåtgärder såsom a tvä a händerna kunde också ha blivit mindre framträdande under pandemins gång, då upplevelsen av a kunna bli smi ad hade minskat. En informant berä ade, “Jag

tvä ar inte händerna hela tiden längre och sådär … Men det är klart a tvä a händerna så där när man har chans, men förut var man ju verkligen noga” (I8).

Informanterna upplevde a samtal med familj, vänner och ute i samhället hade genomsyrats av pandemin. En informant berä ade, “COVID är väl inte alltid kanske, men väldigt stor utsträckning så är det ju samtalsämnet. Det är ju sällan man pratar om med människor man träffar utan a det kommer på tal” (I4). Platser där viruset inte var lika framträdande i konversationen kunde ses som positivt för a komma ifrån dessa samtal. En deltagare sa, “…det är därför det är bra med stallet för där pratar vi lite annorlunda…” (I1).

Informanterna upplevde a de träffade andra överlag, inklusive familjen, mindre under pandemin än tidigare. Framför allt hade resor för a ses ibland ställts in om någon haft symtom. Minskat umgänge med familj var framträdande hos de informanter som hade äldre föräldrar eller mor/farföräldrar. När familjen umgicks var det främst aktiviteter ute. Vissa hade dock varit med familjen inomhus, framför allt på högtider. En person berä ade, “Flesta gångerna har vi varit ute. Nu har vi varit ute och åkt skidor och byggt snögubbar och åkt pulka så jag har försökt anpassa mig så ... vid jul då va vi inne, alla va friska och vi sa inte på varandra” (I7).

Informanterna hade minskat men främst förändrat hur de umgicks med vänner. Äldre deltagare hade valt a träffa vänner utomhus, exempelvis på promenader. Yngre informanter hade istället valt a träffa sina vänner mer hemma då utelivet hade förändrats.

En person berä ade, “Jag är inte allt på samma sä ute bland folk. Men jag skulle säga a ungdomar i min ålder är inte lika rädda a träffas, skillnaden har blivit restaurang och klubbar och barer, eller ute liksom så, utan det har blivit a man hellre träffas hemma hos folk” (I6). Arenan för det sociala umgänget hade förändrats. Dessa informanter menade a de upplevde dubbelmoral hos sig själv och andra, då de hade umgå s hemma, trots a de var medvetna om riskerna. Samtidigt som vissa rekommendationer såsom social distans ute i samhället följdes. De a beteende grundades i a de inte upplevde en personlig risk i a träffa vänner.

En person berä ade, “Asså självklart känner man a det inte har varit helt OK, men jag känner inte a nu måste jag isolera mig och jag kan inte träffa folk och rädd för a bli smi ad, så känner jag

ju inte” (I5). Informanterna upplevde generellt a alkoholkonsumtionen och rökvanor hade minskat eftersom dem inte hade e lika aktivt uteliv under pandemin.

Kategori 2. Mentala effekter av pandemin

Den andra kategorin inkluderade tre underkategorier; Begränsningar, Oro och Uppvaknande. Kategorin var kopplad till upplevelser av hur pandemin hade påverkat psykologiska aspekter.

Underkategori: Begränsningar

Informanterna upplevde inga implikationer på deras fysiska hälsan, även om de varit sjuka med viruset. Samtliga upplevde dock effekter på olika aspekter av den mentala hälsan.

Begränsad frihet var framträdande eftersom informanterna menade a känslan av a ha mindre frihet under pandemin jämfört med innan upplevdes som inskränkande. A befinna sig hemma, mindre rörelsefrihet och mindre sociala aktiviteter kunde påverka den mentala hälsan. Det bidrog till en upplevelse som var mentalt påfrestande, såsom rastlöshet, frustration eller koncentrationssvårigheter, dock inte så pass omfa ande a det skapade känslor av exempelvis depression. En informant sa, “Ja, känslan av a känna sig begränsad liksom, a inte bara tänka a ja nu vill jag göra det här och då kan du inte göra det, typ åka på semester eller ja, det är väl det som jag tycker ha varit det jobbigaste … ” (I4).

Informanterna kände en saknad kring de aspekter av det sociala livet som begränsats under pandemin. Saknad upplevdes kring a åka och hälsa på vänner, träffa nya människor, gå ut spontant, ha fysisk kontakt och a inte vara med nära och kära på samma sä som tidigare, särskilt med äldre familjemedlemmar. En informant berä ade, “A inte kunna vara närvarande när pappa var väldigt sjuk, och a inte jag kan ha mina barnbarn, a träffa mina vänner och familj som jag vill. Det har varit svårast psykiskt eller psykologiskt” (I7).

En ny livsstil, kopplades till informanternas erfarenheter kring hur livet hade få anpassas till nya mönster, rutiner och vanor. Det upplevdes särskilt begränsande för de som levt mer aktiva och sociala liv innan pandemin, där resor, fester, umgänge och sociala arbeten hade varit en stor del av livsmiljön. Denna nya tillvaro, baserad på nationella eller sociala

begränsningar kring resor och aktiviteter, hade skapat upplevelser av en ny livsstil som bestod av mer tid hemma samt mer tid ensam. Vissa informanter nämnde a det kunde upplevas som svårt a etablera en livsstil som speglades av nya tankebanor och beteenden, där omgivningen i en större mån än tidigare togs till hänsyn i beslutsprocessen. En informant berä ade, “Men det är väl a man måste tänka efter och liksom förhålla sig till reglerna och restriktionerna på e sä … men jag tror a det svåraste har varit a förhålla sig till a man också måste ta hänsyn till vad andra känner och vad andra tycker” (I5).

Osäkerhet skapade stress, vilket innebar a informanterna u ryckte svårigheter a vänja sig vid a leva med begränsad kunskap kring viruset och framtiden, vilket kunde bidra till känslor av stress. En informant berä ade, “Det har ju varit en stress a inte riktigt veta hur det kommer bli, liksom om skolan kommer öppna upp eller om man, sånt har ju varit lite stressande.

Kommer man få e svar liksom för a kunna planera si liv framöver. De är ju jobbigt” (I5). Ökad kunskap om viruset under pandemins gång kunde bidra till a känslor av begränsningar grundade i ovetande minskade.

Underkategori: Oro

Samtliga informanter, utom en, upplevde inte a pandemin var en omfa ande risk för dem personligen, även om de hade varit sjuka med coronaviruset. De deltagare som testat positivt hade haft milda symtom. Informanterna menade a de inte var rädda eller orolig då de inte tillhörde en riskgrupp, de var inte äldre eller hade underliggande sjukdomar. En informant sa, “... ingen risk för mig personligen för jag har ju inga underliggande sjukdomar eller någonting så där” (I1). Den enda person som hade upplevt a pandemin var en direkt risk grundades i dennes oro kring a bli smi ad då individen hade en underliggande sjukdom.

Det förekom dock en betydande oro hos samtliga informanter för äldre och närstående. De som hade äldre i sin omgivning eller yngre familjemedlemmar med underliggande sjukdomar upplevde a pandemin var en risk för närstående, vilket skapade känslor av oro.

En informant berä ade, “Men man är ju rädd a man ska smi a min mamma som ändå är 83 år gammal, eftersom man inte vet hur personen i närheten som man smi ar reagerar är det ju en inre stress” (I1). Informanterna menade a de försiktighetsåtgärder som dem hade följt främst grundades i oro över a smi a äldre generellt eller närstående. Samtliga menade a de hade

respekt för äldre då de tillhör riskgruppen. Tanken om a kunna smi a någon eller a ha smi at en närstående skapade känslor av ångest. En informant sa, “Jag vill absolut inte riskera andra och därför har jag varit så försiktig, liksom inte för mig själv” (I6). Vaccination för än själv eller närstående, eller a någon hade varit sjuk tidigare och testat positivt för antikroppar ledde till en minskad oro för smi a. En deltagare berä ade, “Hon har ju antikroppar, men jag vill inte si a precis på henne ändå, men henne vågar jag träffa nu”(I7).

Underkategori: Uppvaknande

Uppvaknande, handlade om de erfarenheter av pandemin som upplevdes ha haft en positiv effekt på olika aspekter av välbefinnandet, då pandemin inte enbart hade medfört implikationer för den mentala hälsan. Informanterna u ryckte a de förr eller senare hade varit tvungna a acceptera situationen och finna sig i tillvaron, snarare än a ge efter till känslor av hopplöshet. En person sa, “Jag känner ju a det här är här och nu och vi får bara stå ut med skiten emellanåt. Vilken person som helst tycker ju a de a är fruktansvärt, sen går det bra igen tycker jag. Jag får gnälla lite och sen går det bra”(I7).

Informanterna upplevde a de förr eller senare var tvungna a etablera en ny rutin. De började därmed skapade struktur i det regelbundna. I början av pandemin upplevde informanterna a dygnsrytmen hade påverkats, såsom a vara uppe senare på kvällen, sova in längre och oregelbundna ma ider. Svårigheter a strukturera vardagen hade en negativ effekt på välbefinnandet. En informant sa, “Jag får ju ångest av a sova till kl 11 och vara uppe till 1 och mådde dåligt. Vad ska jag göra istället. Det var som a kroppen tog sig ut, vad ska man säga, den vanliga, jag måste göra något för a må bra, Vad ska jag göra, ja, men jag måste börja fixa rutinen” (I6). Informanter var därmed noga med a följa sina vardagliga rutiner, såsom a lägga sig i tid på kvällen och a göra sig iordning på morgonen, trots a de var hemma mer.

A organisera sin vardag och skapa struktur i den nya livsmiljön hade en positiv effekt på välbefinnandet. En informant berä ade, “Man mår ju bä re av a ha lite fasta rutiner” (I5).

A göra det bästa av situationen, handlade om upplevelsen av a fylla sina dagar med andra eller nya aktiviteter. Till exempelvis började informanterna engagera sig i aktiviteter som kunde göras hemma. En person sa, “Men man har ju försökt hi a saker a roa sig med

hemma, som man säkert inte hade gjort annars. typ jag började spela dataspel och jag köpte e pussel häromdagen.” (I5). Informanterna började även a engagera sig i aktiviteter som kunde göras i närområdet eller naturen, såsom fysisk aktivitet. En deltagare berä ade, “Man får vara lite kreativ, springa och så här men liksom ja, det är mycket saker som jag gör nu som jag inte gjorde förut” (I8). Några valde a skaffa husdjur då de hade mer tid. Vissa hade semestrat inrikes istället för utomlands, vilket upplevdes som positivt.

Informanterna kunde uppleva en positiv effekt på sin mentala hälsa till följd av pandemin då en introspektiv process hade genomgå s. En informant sa, “Jag har börjat liksom också så här personlig utvecklig, man börjar jobba lite mer inåt och det gjorde man ju inte förut” (I8).

Tidigare hade annat prioriteras, såsom socialt umgänge. Under pandemin hade dock en omprioritering med fokus på individen själv ägt rum. Det upplevdes som positivt när en uppska ning för egentid hade utvecklats. En deltagare berä ade, “Men nu har det varit så a på något vis har man lärt sig a vara själv och a man kan faktiskt kan uppska a det. Dessutom må bra av det … inte anpassa sig efter andra hela tiden. Lära sig om sig själv”(I6). De a hade ske i samband med pandemin, även om andra faktorer också påverkat. En informant berä ade,

“Hade det varit buisness as usual, och allt var öppet och man kunde söka lycka och grejer överallt, absolut, a det blev tråkigare gjorde ju a man var tvungen a ja, utvecklas”(I8). Denna introspektiva process som byggde på omprioritering med fokus på individen själv, kunde upplevas som en spirituell utveckling. En person sa, “Jag är väl lite i zen mood nu också, saker jag inte kan kontrollera försöker jag inte låta reta upp mig. Jag började meditera varje dag, amen du vet. jag var tvungen a ändra på ganska mycket grejer”(I8).

Kategori 3. Den svenska kulturen

Kategorin; Den svenska kulturen inkluderade två underkategorier; Typiskt Sverige och Hopp om framtiden.

Underkategori: Typiskt Sverige

Informanterna menade a Sverige skildes från resten av världen på grund av e särskilt sä a tänka som svensk. En person sa, “Vi har ju lite e annat sä och tänka. Men nu har jag ju ändå mask, så nu trampar jag inte på någons tår, eller jag är inte i någons väg. Nu är det ingen som

kan tänka något om mig för nu har jag faktiskt mask på mig”(I6). En annan informant berä ade,

“Just hur vårt samhälle funkar, och just därför funkar de här lä a rekommendationerna. Jag tror inte man skulle kunna implementera det här i vilket land som helst … Vi svenskar är lite unika .., ja men sådär, lite passiva och försiktig, och glöm inte jantelagen och sådär, vi är så himla tafa a du vet”(I8).

Informanterna upplevde a Sveriges strategi med rekommendationer snarare än restriktioner hade vissa brister, men a de a var i linje med den svenska mer mesiga kulturen. Deltagarna upplevde a Sverige inte hade lyssnat på experter. En informant tyckte, “Jag vet a många dör ändå i USA, det är inte det, men jag tror ändå en hel värld kan inte ha så mycket fel och e litet land som Sverige har så mycket rä … Det blir så mesigt liksom. Peka med handen och talar om.”(I7). Informanterna kände en viss misstro till den statliga hanteringen av pandemin. De tyckte även a ledarskapet hade varit otydligt. En person menade, “Det har väl varit det jobbigaste med den här svenska strategin. A ena sekunden är det så, och andra sekunden är den så. Vår arbetsplats har ju hållit på så, tillslut viste vi inte end hur vi skulle komma in under dörren”(I1). Informanterna var positivt inställda till hårdare restriktioner, men hade svårt a avgöra om det skulle gjort någon skillnad. De tyckte dock a Sverige skulle ha infört hårdare restriktioner tidigare. En informant menade, “Det skulle gå ut med en gång, hårdare liksom, sen även typ Sverige var jävligt mesiga, jävligt mesiga” (I2). De lä are rekommendationerna i Sverige hade dock upplevts som skönt och hade även underlä at processen för vissa deltagare, när de jämförde med striktare restriktioner i andra länder.

Informanterna upplevde a delade meningar och ständig belysning av pandemin i media, särskilt i samband med Sveriges hantering, kunde skapa stress och frustration då det kunde blir svårare a skapa en egen åsikt. En person sa, “Det är klart a man blir påverkad av det som man läser och hör varje dag … Man tänker ju mycket mer på, över, vad är rä , vad är fel, hur ska man göra här eller där. Det stressar ju självklart upp än. Man kan ju bli frustrerad när man ser och varför man ska göra så och när man tycker man borde göra si istället”(I4).

Underkategori: Hopp om framtiden

Överlag var dock informanterna hoppfulla när de tänkte på livet framöver och tiden efter pandemin i Sverige. Många kände hopp om framtiden på grund av vaccin för coronaviruset.

Flera var positivt inställda till vaccin och vissa hade redan vaccinerat sig. E fåtal

informanter var dock tveksamma på grund av okunskap och oroliga för långsiktiga effekter av vaccinet. Deltagarna hoppades a vaccin skulle bli nödvändigt för sociala events och resor framöver. En informant sa, “Jag hoppas a det kommer tillbaka utomhusfestivaler. Men jag hoppas också a det kräver vaccinering” (I7).

Informanterna upplevde hopp om a situationen skulle förbä ras, men var tveksamma till om livet skulle återgå till hur det var innan. Tankar fanns kring a det skulle vara mer distans/online på jobb och i skolan, fokus på a göra hemmiljön bekvämligare (såsom investering i pool och bastu), förändringar kring hur människor umgås samt a skov av viruset skulle kunna uppstå framöver. En deltagare sa, “Jag är tudelad för jag vill tro a vi kommer nå slutet, men samtidigt känns det som a det här bara är början och a det kommer fortsä a så här för a nu har man levt i det så länge” (I6). Informanterna u ryckte en längtan efter a kunna göra saker som de avstå ifrån, exempelvis a gå på restaurang. En informant sa,

“Vad tänker jag efter, ja, jag ska nog leva livet i alla fall … Jag ska göra så jävla mycket” (I3).

Tankar kring positiva effekter av pandemin u rycktes genom a informanterna kände a det skulle kunna finnas vissa positiva aspekter framöver till följd av coronaviruset.

Informanterna kände e visst hopp kring situationen, både globalt och nationellt. De tänkte a pandemin möjligtvis kunde hjälpa miljön på grund av globala nedstängningar samt mindre flygplan och trafik. Informanterna nämnde även a den svenska strategin möjligtvis kunde ha bidragit till a Sverige som en nation fortare än andra länder skulle kunna öppna upp samt återhämta sig ekonomiskt. De a skapade en upplevelse av hopp kring a Sverige skulle kunna återgå till en normal tillvaro snabbare. En informant berä ade, “Så lär ju Sverige öppna upp, tror jag, rä snabbt. Det har ju aldrig varit helt nedstängt. Det är väl det positiva med a det inte varit helt nedstängt” (I4).

Tema. Efter regn kommer solsken

Taget som en helhet för a lyfta upp resultatet till en högre abstraktionsnivå identifierades e övergripande tema i analysen; Efter regn kommer solsken. Pandemin hade medfört negativa implikationer på olika aspekter av informanternas vardagsliv, sociala umgänge och mentala hälsa. Det förekom också reservation kring hur Sverige som en nation hanterade

situationen. Trots de a förekom även känslor av a pandemin kunde ha medfört positiva effekter och hopp om en ljusare framtid. En person berä ade, “Men jag tänker väl a det ska återgå till det normala”(I5). Informanterna upplevde hopp om a olika aspekter av livet innan pandemin förr eller senare skulle bli mer tillgängliga och a tillvaron skulle återgå till mer vanliga omständigheter. En deltagare sa, “Sen hoppas jag i alla fall a vi ska kunna börja resa, träffa andra människor igen. Sen tror jag a världen har må väldigt bra av a vara instängda en liten stund … Jag tror kanske a moder jord slog tillbaka lite” (I1).

Diskussion

Syftet med föreliggande arbete var a utforska vuxnas erfarenheter av COVID-19 pandemin i Sverige, samt a undersöka upplevelser av mental hälsa i förhållande till pandemin.

COVID-19 pandemin som en folkhälsorisk berörde inte enbart global sjukdomsprevalens, utan även olika effekter på individuell och social plan. Flertalet studier har visat a det förekom implikationer för den mentala hälsan till följd av stress relaterad till pandemin samt symptom av ångest och depression baserad på effekter av pandemin samt de statliga regleringar som etablerades (Dozios, 2020; Nilamadhab, et al., 2020; Price, 2020; Stanton, et al., 2020; Trougakos, et al., 2020; Umucu & Lee, 2020). Olika människor har även visats hantera situationen på olika sä (Gö , et al., 2020; Nikčević, et al., 2020; Stanton, et al., 2020;

Szabo, et al., 2020; Volk, et al., 2020). Sveriges bemötande av pandemin präglades av a staten försökte undvika implementering av strikta nationella restriktioner, vilket särskildes från många andra länders mer restriktiva strategier (BBC, 2021).

Resultatdiskussion

Den första kategorin; Livsmiljö och umgänge, kopplades till a den praktiska tillvaron hade påverkats för informanterna. Framför allt spenderade samtliga mer tid hemma. Arbete och universitetsutbildning hade för många genomgå en viss praktisk förändring, framför allt a hade funktioner på distans ökat så väl som användandet av skyddsutrustning. En studie visade bland annat a skolstängningar rapporterades ha haft den främsta effekten på vardagslivet för respondenter i Brasilien, Colombia, Italian, USA, Norge och Israel (Jensen Mækelæ, et al., 2020). Då Sverige valde a inte stänga skolor var de a inte aktuellt i denna studie. Vissa informanter menade dock a universitetsstudier hade påverkats, vilket

upplevdes som en vardaglig omställning. Det är möjligt a svenskars vardagliga liv kan ha påverkats i mindre utsträckning än i andra länder. Informanterna i denna studie upplevde främst olika begränsningar rörande det sociala livet såsom resor, uteliv och umgänge, snarare än statligt drivna nedstängningar inom Sverige. Då många verksamheter inte hade stängts, var inte heller omfa ande finansiella implikationer förekommande hos mer än en informant. Flera studier (Bha , et al., 2020; Dozios, 2020; Price, 2020) har lyft upp finansiella implikationer av pandemin som en faktor för den mentala hälsan, vilket personen som hade påverkats finansiellt i denna studie också medgav. Då majoriteten av informanterna upplevde a arbetssituation inte hade förändrats, är det dock möjligt a finansiella implikationer kan ha varit mer förekommande i länder där olika arbetsplatser och verksamheter var under striktare restriktioner än i Sverige.

Avseende sociala förändringar upplevde informanterna a de generellt hade följt rekommendationer rörande försiktighetsåtgärder, såsom a tvä a händerna och social distans, eftersom det var logiskt och genomförbart. Det tyder på a rekommendationer hade en viss effekt på beteendet hos svenskar under pandemin, främst avseende hur informanterna hade valt a förhålla sig ute i samhället. De a är i linje med andra studier som visade på liknande tendenser (Dahlberg, et al., 2020; Rumpler, et al., 2020). Dessa beteendeförändringar var framför allt grundade i känslor av a skydda andra och respekt för äldre. Det fanns dock upplevelser av a försiktighetsåtgärder, såsom a tvä a händerna, hade minskat under pandemins gång. Det är möjligt a rekommendationer enbart hade en viss effekt, särskilt initialt. Striktare restriktioner kan därmed tänkas bidra till a e uppmanat beteende följs mer långsiktigt. Alzyood, Aveyard, Jackson och Brooke (2020) diskuterade a pandemin har belyst betydelsen av a främja god handhygien även i framtiden för a minska eventuella risker. Regelbunden handtvä ning indikerades i en annan studie ha haft en skyddande effekt kring COVID-19 relaterad ångest (Trougakos, et al., 2020). Interventioner på folkhälsonivå som uppmanar till god handhygien under pandemin men även efteråt, kan därför eventuellt kunna bidra till a minska implikationer för den fysiska och mentala hälsan hos populationer i liknande situationer framöver.

Det sociala umgänget var också betydande för på vilket sä livsmiljön hade påverkats. Ofta samtalades om pandemin i sociala sammanhang, vilket kunde vara påfrestande.

Upplevelsen av mindre tid med vänner och familj var framträdande. Deltagarna valde a undvika umgänge med äldre närstående på grund av a de hörde till riskgruppen. Många av informanterna hade dock valt a fortfarande träffa vänner. Istället för a ses ute i allmänna sammanhang, hade många valt a ses hemma. Större tillställningar och högtidsfirande hade förekommit. En studie i Indonesien visade bland annat a befolkningen generellt hade kunskaper om hur viruset sprids samt om riskgrupper (Pascawati, Baskoro &

Satoto, 2020). Informanterna i den aktuella studien hade också kunskaper om riskgrupp och virusspridning. De var även medvetna om a det inte var helt enhetligt med rekommendationerna a umgås hemma hos vänner, men de valde a ses ändå. Det är möjligt a många upplevde a potentiella risker inte var motiverande nog för a ge upp vissa betydelsefulla sociala aspekter av livet de hade haft innan pandemin. Vaccin och a ha antikroppar hos minst en person i sammanhanget hade även gjort a många valde a träffas under mindre försiktiga omständigheter. Kognitiv dissonans kring de a kunde urskiljas eftersom deltagarna upplevde sig själva ha dubbelmoral. Kognitiv dissonans innebär de negativa känslor som en individ kan uppleva när denne har motsägelsefulla värderingar, ageranden eller a ityder. Denna oförenlighet motiverar individen till a rä färdiga sin kognitiva obehag genom handlingar eller tankar (Passer, et al., 2009). Det är därmed möjligt a informanterna kognitivt hade rä färdigat si handlande genom a följa vissa försiktighetsåtgärder, samtidigt som de valde a vara mer flexibla kring andra rekommendationer som de ansåg hade en större betydelse för deras egna välbefinnande.

Exempelvis a hålla social distans i affären kan tänkas ha en mindre effekt på den mentala hälsan, jämfört med a avstå från betydelsefullt umgänge under en längre och möjligtvis okänd tidsperiod.

Den andra kategorin, Mentala effekter av pandemin, innefa ade a de samhällsstrukturella förändringar som COVID-19 medfört, hade påverkat informanterna mentalt. Effekter på den fysiska hälsan beskrevs dock som minimalt eller obetydande. Tidigare forskning tyder på a det kan förekomma olika implikationer för den mentala hälsan till följd av pandemin (Bha , et al., 2020; Bäuerle, et al., 2020; Dozios, 2020; Glowacz & Schmits, 2020; Nilamadhab, et al.,

2020; Price, 2020; Stanton, et al., 2020; Szabo, et al., 2020; Trougakos, et al., 2020; Umucu &

Lee, 2020). Både negativa och positiva psykologiska effekter av pandemin var framträdande i den aktuella studien. Upplevelser av olika begränsningar jämfört med innan pandemin, var en betydande faktor som hade en negativ effekt på informanternas mentala hälsa. Känslor av begränsad frihet kring a röra sig fri ute i samhället, osäkerhet kring olika face er av pandemin generellt samt a sakna vänner, familj och sociala sammanhang påverkade informanterna psykologiskt. Det upplevdes även som svårt a skapa nya rutiner och vanor där den aktuella situationen togs mer till hänsyn. Olika aktiviteter har i andra studier lyfts upp rörande hanteringsstrategier under pandemin. Bland annat har acceptans, a hålla sig själv distraherad (Umucu & Lee, 2020), hoppas på det bästa, hålla sig sysselsa och a prata med andra (Nilamadhab, et al., 2020) rapporterats som vanligt. A kontakta vänner, ha husdjur, läsa och ti a på TV/film har också visats ha en positiv effekt på den mentala hälsa (Dozios, 2020). I liknande linjer, nämndes hanetingsstategier såsom bland annat husdjur och a hålla sig sysselsa med aktiviteter, också av informanterna i den aktuella studien. På vilket sä människor väljer a hantera pandemin på personlig och social plan, kan därmed tänkas ha en betydelse för den mentala hälsan, framför allt avseende i vilken omfa ning olika negativa effekter kan ha en inverkan på den mentala hälsan. I denna studie hade negativa implikationer upplevts, dock inte till den mån a informanterna kände hopplöshet eller depression på grund av pandemin. Det är möjligt a deras sä a hantera situationen hade en viss skyddande effekt. Ökad alkoholkonsumtion under pandemin har också tagits upp i vissa studier (Price, 2020; Stanton, et al., 2021). De a var inte fallet i den aktuella studien. Alkoholintag hade snarare upplevts som minskat, eftersom alkohol var något som främst var socialt präglat för informanterna.

Oro var en annan betydande faktor för aspekter av den mentala hälsan för informanterna. I andra studier har bland annat rädsla kring smi orisk för än själv eller en närstående samt social isolering visat ha negativa effekter på den mentala hälsan (Dozios, 2020).

Underliggande kroniska sjukdomar har också associerats till stress, depression och ångest under pandemin (Stanton, et al., 2020; Szabo, et al., 2020, Umucu & Lee, 2020).

Informanterna i denna studie, utom en person som hade underliggande sjukdomar, upplevde inte a viruset var en risk för dem personligen. Samtliga upplevde dock a viruset

kunde vara en risk för äldre eller andra riskgrupper generellt. Det skapade känslor av oro, framför allt hos de som hade närstående i riskgruppen. A ha smi at eller eventuellt kunna smi a någon skapade känslor av ångest. Det är möjligt a denna oro bidrog till a rekommendationer följdes, såsom social distans, framför allt i förhållande till riskgrupper.

En longitudinell studie i USA (Daly & Robinson, 2021) visade a urvalets psykologiska stress steg i början av pandemin, i mi en av mars-april år 2020. Den psykologiska stressen började dock minska i juni år 2020. Stressnivån hade återgå till nivåer som liknade de mätningar som noterats i början av mars. Förfa arna diskuterade a de a kunde tänkas vara kopplat till möjliga tendenser av resiliens hos populationen. Resiliens hos en individ eller befolkning är dennes förmåga a stå emot och återhämta sig efter en katastrof (Green, et al., 2015). De a är särskilt intressant i samband med denna studie där en förmåga a stå emot negativa effekter i en krissituation, på både individ- och gruppnivå, kan tänkas urskiljas i resultatet då informanterna hade upplevt positiva effekter under pandemin. Det kan möjligtvis indikera en process för resiliens i samband med en långvarig krissituation.

A acceptera situationen, trots vissa betydelsefulla mentalt negativa implikationer, ledde till a informanterna skapade struktur i deras nya vardag samt gjorde det bästa av sin situation.

Det kan tänkas ha bidragit till möjligheter för informanterna a omprioritera vad livskvalitet både under och efter pandemin innebär för dem personligen. A börja uppleva en viss trygghet i sin egen ensamhet under pandemin, utanför tidigare social distraktion, kan tänkas ha verkat som grund för främjandet av den egna individens subjektiva välbefinnande genom en introspektiv process. Det kan även ha bidragit till e spirituellt uppvaknande där livskvaliteten började granskas i förhållande till mental hälsa. De a kunde u ryckas bland annat genom a börja uppska a egen-tid samt engagemang i andra och nya aktiviteter, såsom meditation och fysisk aktivitet. A uppleva pandemin hade inneburit e bemötande av många svåra känslor, där en personlig positiv utveckling längst vägen hade ske .

Den tredje kategorin, Den svenska kulturen, speglas av hur informanterna upplevde a den svenska kulturen hade en särskild effekt på deras erfarenheter av pandemin. Den aktuella studien belyste e intressant perspektiv på a svenskar hade vissa antaganden om sin egna kultur, där statliga restriktioner inte var något som upplevdes vara i linje med kulturen. Det

förekom även en viss misstro och förvirring hos informanterna kring hur Sveriges regering och media hade valt a bemöta COVID-19. Studien av Jensen Mækelæ et al. (2020) visade bland annat a de respondenter som tyckte a deras lands regering hade reagerat för milt, upplevde mer risk, oro och misstro kring hanteringen av sjukdomsutbro . Antaganden kring hur Sverige och svenskar fungerade var även betydande för hur och varför informanterna i denna studie hade valt a följa vissa statliga rekommendationer. Trots a det förekom en viss misstro till en statsmakt som upplevdes ha varit mesig, eftersom de inte hade infört mer strikta regleringar. Exempelvis, a använda mask i kollektivtrafiken kan tänkas ha varit e socialt motiverat beteende kopplat till social påverkan, det vill säga beteendeförändringar utifrån individens uppfa ningar av dennes sociala omgivning (Aronson, Wilson & Akert, 2010). Det fanns tendenser hos informanterna a följa rekommendationer i allmänna sammanhang, men de a blev mer avslappnade i en tryggare miljö, exempelvis hemma hos vänner. I hemmet var det ingen i allmänheten som såg riskbeteenden, vilket var en motiverande faktor till varför informanterna inte umgicks på samma sä ute under pandemin. Resultatet i denna studie, taget som en helhet, tyder därmed på a psykologiska aspekter, såsom olika kognitiva funktioner (Passer, et al., 2009) och social påverkan (Aronson, Wilson & Akert, 2010) grundade i individuella, sociala och kulturella faktorer, kan ha en betydelse för allmänna reaktioner till statliga rekommendationer. Faktorer knutna till kultur måste därför tas till hänsyn för a öka förståelsen av allmänhetens perception, krishantering och bemötande av statliga uppmaningar samt rekommendationer.

A känna hopp kring framtiden var en annan framträdande aspekt för informanterna, bland annat på grund av vaccinering. Det fanns även genomgående en längtan efter a återgå till något mer vanligt. Informanterna trodde a Sverige skulle kunna gå tillbaka till mer normala omständigheter fortare eftersom det hade varit mindre nedstängningar än i andra länder. Vissa effekter av pandemin kunde dock tänkas finnas kvar. Resultatet i Genç och Arslans (2021) undersökning visade bland annat a optimism och hopp kunde bidra till stresshantering under pandemin och därmed påverka välbefinnandet subjektiv. Det är därmed möjligt a hopp om framtiden är en avgörande aspekt i förhållande till resiliens under nationella krissituationer. De a eftersom informanterna i den aktuella studien

upplevde vissa positiva effekter kring deras mentala hälsa i samband med pandemin samt hade bibehållit hopp om framtiden under en längre tid. Trots de negativa implikationer på olika livsdomäner som pandemin hade medfört, visade informanterna på resiliens och hade hopp om framtiden. Det övergripande temat i analysen speglade därmed en upplevelse av a efter regn kommer solsken.

Metoddiskussion

En fördel med den aktuella studien är förekomsten av variation inom urvalet och a båda könen var representerade. Informanterna hade olika roller i samhället samt i sina vardagliga liv, både privat och professionellt. Det fanns variationer kring ålder, arbete, utbildning, familjeliv och intressen, där COVID-19 mer eller mindre hade påverkat livsmiljön för samtliga. Kvalitativ metod med en innehållsanalys som ansats var lämpligt i förhållande till syftet för a undersöka flera individuella face er inom den kollektiva upplevelsen.

Datainsamling genom semistrukturerade intervjuer med förberedda frågor i intervjuguiden, möjliggjorde a intervjuerna var relativt fokuserade inom e omfa ande ämne. Det gav även utrymme för lämpliga följdfrågor för a främja mer utförliga svar så a koncept kunde vidareutvecklas. Intervjuguiden berörde dock e mer holistiskt perspektiv avseende hur pandemin kan ha haft en effekt på flera olika aspekter av informanternas livskvalitet.

Framtida forskning kan därmed vara mer riktat kring e mer specifikt område för a främja en ännu mer djupgående analys, exempelvis upplevelser av media nationellt och globalt, pandemins effekter på särskilda faktorer av mental hälsa eller erfarenheter av rekommendationer och restriktioner inom landet. En innehållsanalys som analysmetod var lämpligt i den aktuella studien för a bearbeta e omfa ande datamaterial som berörde många olika aspekter. Det bidrog till e överskådligt och hanterbart ramverk för analysen, vilket var avgörande för a inte tappa meningen av informanternas upplevelser under tolkningsprocessen. Den kvalitativa metoden problematiserade dock överförbarhet till den större populationen, men bidrar istället till en mer nyanserad förståelse för variationer av subjektiva upplevelser på individnivå. Generalisering av resultatet till andra länder är begränsad, det är dock möjligt a resultatet kan sä as i en större kontext inom Sverige.

Resultatet kan tänkas belysa e perspektiv på hur livet kan ha påverkats av pandemin för vuxna svenskar samt hur de kan ha hanterat situationen beteendemässigt och mentalt.

Trovärdighet i studien har strävats efter genom a belysa förfa arens bakgrund och utgångspunkter. Framställning av resultatet har gjorts så rikligt som möjligt, där variationer inom teman har lyfts fram för a visa på likheter men även skillnader avseende informanternas upplevelser (Creswell & Creswell, 2018).

Innehållsanalys bygger på a sä a texten i förhållande till sammanhanget (Graneheim &

Lundman, 2004), vilket även är relevant då pandemin ännu är pågående. Datainsamlingen och analysen är därmed inte självständig i förhållande till fenomenet eller forskningsprocessen. Det bör också hållas i åtanke a informanternas upplevelser av pandemin är pågående, erfarenheter framöver kan därför skiljas från resultatet i de a arbete. Datainsamling ägde rum under en tre veckors period ungefär e år efter pandemin uppstod i mars år 2020. Framtida forskning kan därför tänkas bidra till ökad förståelse för långsiktiga effekter. Inte minst eftersom Sverige började implementera vissa regleringar senare än många andra länder (BBC, 2021; Folkhälsomyndigheten, 2021d). En annan betydande aspekt som kan ha påverkat arbetet är a intervjuer, datainsamling och analys kan ha influerats av förfa arens egna erfarenheter av pandemin.

Slutsats

I denna kvalitativa studie undersöktes erfarenheter av COVID-19 pandemin i Sverige samt upplevelser av mental hälsa i förhållande till pandemin hos vuxna män och kvinnor.

Resultatet redovisas i tre övergripande kategorier. Informanterna upplevde a de befann sig mer hemma samt a deras arbetssituation och universitetsutbildning framför allt var mer distansbaserade. Informanterna upplevde a de mer eller mindre hade förhållit sig till försiktighetsåtgärder. De hade också umgå s mindre med familj och vänner. När informanterna hade spenderat tid med vänner, skedde de a främst ute eller hemma hos varandra. Mentala effekter av pandemin, kopplades till känslor av begränsningar, där sociala aspekter som tidigare speglat tillvaron förekom i mindre utsträckning. Informanterna upplevde a pandemin var en risk främst för äldre och människor med underliggande sjukdomar, vilket kunde skapa känslor av oro. Informanterna upplevdes dock a pandemin även hade haft vissa positiva effekter på deras mentala hälsa. Denna process kunde beskrivas som e spirituellt uppvaknande, där mer tid för än själv under pandemin hade