• No results found

Vem är jag om jag mår bra?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Vem är jag om jag mår bra?"

Copied!
59
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

”Vem är jag om jag mår bra?”

Psykisk ohälsa och identitetsskapande som samtida fenomen i Inger Edelfeldts författarskap

”Who am I if I am doing well?”

Mental illness and the creating of identity as contemporary phenomena in the writing of Inger Edelfeldt

Dina Bentelid

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Litteraturvetenskap

Magisterexamen 60 hp Alfred Sjödin

Anna Forssberg 2022-06-23

(2)

Abstract

The aim of this study is to discuss the question of how mental illness is portrayed, and in what manner this depiction can be associated with the creation of identity in a contemporary social context, though analyzing a selection of the works of Inger Edelfeldt. Karin Johannisson’s theory concerning the cultural-historical view on mental illness, Anthony Gidden’s theory concerning a late-modern society as well as Zygmunt Bauman’s thoughts on individualism constitutes the theoretical basis of this study. The results show mental illness as a present literary motive as well as insecurities related to the creating of identity and self-image. The perceived insecurity, confusion and impotence that is present connects the theoretical stand points of Giddens and Bauman to mental illness and the creating of identity as contemporary phenomena as portrayed in the works examined. The present mental illness contributes in an explicit manner to the creation of the characters identities. This rouses the reflection that the societal normalization of depression and mental illness that is discussed by Johannisson contributes to the fact that the identity originating from this prevents recovery.

Keywords: mental health, identity, Inger Edelfeldt, contemporary phenomena

Sammanfattning

Studiens syfte är att genom tematisk läsning av ett urval Inger Edelfeldts verk utforska frågor om hur psykisk ohälsa som litterärt motiv skildras och hur denna skildring kan kopplas till identitetsskapande i en samtida samhällskontext. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är Karin Johannissons kulturhistoriska perspektiv på psykisk ohälsa, Anthony Giddens teori kring modernitet och identitetsskapande, samt Zygmunt Baumans teori angående individualism.

Studiens resultat visar att psykisk ohälsa som litterärt motiv ständigt är närvarande i de undersökta verken som genom osäkerhet inför identitetsskapande och självbild. Den känsla av osäkerhet, förvirring och maktlöshet som uttrycks sammankopplar Giddens och Baumans teorier om identitetsskapande, individualism och otrygghet som samtida fenomen till resultaten av den tematiska analysen. Den närvarande psykiska ohälsan bidrar på ett konkret sätt till skapandet av den egna identiteten. Detta väcker funderingar kring huruvida den normalisering av depression och psykisk hälsa som Johannisson framhåller i själva verket kan bidra till att identiteten skapad utifrån detta blir så stark att det hindrar tillfrisknande.

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte ... 2

1.2 Frågeställningar ... 2

2. Forskningsöversikt ... 3

3. Metod ... 9

3.1 Tematisk litteraturanalys ... 9

4. Teoretisk utgångspunkt ... 12

4.1 Hermeneutisk litteraturteori ... 13

4.2 Psykisk ohälsa ur ett kulturhistoriskt perspektiv ... 14

4.3 Ångest i det senmoderna samhället ... 17

5. Material ... 21

5.1 Urval ... 21

5.2 Författarpresentation ... 21

6. Tematisk litteraturanalys ... 25

6.1 Identitetsskapande ... 25

6.1.1 Identitet genom andra människor ... 30

6.2 Fantasins betydelse ... 36

6.3 Psykisk ohälsas påverkan på individen ... 38

7. Diskussion & slutsats ... 45

Referenslista ... 54

Digitala källor ... 54

Tryckta källor ... 54

(4)

1. Inledning

Människan i dagens samhälle kan sägas präglas av identitetsjakt, självreflektion och önskan om självförverkligande. Individer förväntas finna sin identitet och vara den de är, trots omgivande samhällsnormer. Samtidigt uppmanas människan själv att vara skapare av den identitet och livsstil som leder till detta självförverkligande. Idéhistorikern Karin Johannisson reflekterar över människans självuppbyggande i dagens samhälle och framhåller otillfredsställelse, vilsenhet och melankoli som resultat av identitetsskapandets självkritiska baksida. Hon lyfter den franske sociologen Alain Ehrenbergs beskrivning av västvärldens ständiga fixering vid jagets utveckling. Han kallar tillståndet fatigue d’être soi, vilket ungefär kan översättas till ”trött på att vara sig”. Detta uttryck åsyftar en konstant jakt efter identitet, jag och meningsfullhet som resulterar i utmattning för individen. Människor befinner sig i ett konstant tillstånd av missnöje och utvecklingsbehov samtidigt som den samtida kulturen präglas av uppfattningen att samhället består av vinnare och förlorare (Johannisson 2009:250).

Som människa vill man till varje pris vara på den vinnande sidan, även om priset som betalas är ens eget psykiska välmående. Redan i tidig ålder uppmanas vi att söka vår egen identitet och bli frigjorda individer, oberoende av omgivningens inflytande. Barn och ungdomar lär sig inspirerande citat som ”be yourself, everyone else is already taken” eller ”what doesn’t kill you makes you stronger” och försöker utifrån dessa hitta en personlighet och identitet som är lagom unik. Den samtida människan ställer frågan ”Vem är jag?” och förväntar sig att ha ett färdigt svar innan hon är en färdig människa. Det är föga förvånande att teoretiker så som Johannisson eller Ehrenberg diskuterar vilsenhet och depression i förhållande till identitetsskapande då människor genom självreflektion och självkritik plockar sönder sig själva för att sedan aspirera på att pussla ihop en ny identitet utan påtaglig medverkan av omgivningen.

Hur psykisk ohälsa och identitetsskapande på olika sätt kan relateras till varandra och dessutom kan härledas till att vara produkter av ett samhälleligt fenomen är tematiska drag som alla är närvarande i Inger Edelfeldts samtidsbeskrivande författarskap. Edelfeldt har under sina verksamma år som författare skrivit såväl romaner som noveller till en bred målgrupp bestående av barn, ungdomar och vuxna. Psykisk ohälsa och identitetsproblematik är teman som berörts och som ständigt aktualiseras i modern samtidslitteratur. I takt med att dessa teman synliggörs

(5)

Psykisk ohälsa blir genom sin framstående tematiska roll i samtidslitteraturen aktualiserad och normaliserad genom att en dialog kring ämnet öppnas. Därav besitter litteraturen en central roll i medvetandegörandet och samtalandet om psykisk ohälsa samt identitetsskapande i samtiden.

Inger Edelfeldt skriver för och om såväl ungdomar som vuxna i denna samhällskontext och har sedan sin debutroman Duktig pojke (1977) aktivt bidragit till den tidigare nämnda samhällsdialogen. Den diskussion om individen och identitetsproblematik som hon anknyter till kan sägas inleds med Christopher Laschs bok Den narcissistiska kulturen (1979). Lasch diskuterade samhällets sjukliga fokus på självförverkligande och individen som ett stundande samhällsproblem för människors välmående. Detta verk har nästintill ansetts som profetiskt, då det utgavs långt innan den identitetsproblematik vi upplever idag var aktuell. Det som kan konstateras är att även om Lasch var tidig inom fältet var Edelfelt ändå före. Således blir det intressant att undersöka just detta författarskap utifrån hur psykisk ohälsa framställs som ett litterärt motiv och hur detta i sin tur kan kopplas till identitetsskapande som ett samtida fenomen.

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att utforska psykisk ohälsa som en närvarande tematik i Inger Edelfeldts författarskap. Avsikten är att genom en tematisk läsning av ett urval av Edelfeldts utgivna verk undersöka hur psykisk ohälsa som litterärt motiv skildras. Denna tematiska analys av Edelfeldts texter kommer att användas exemplifierande för att undersöka på vilket sätt denna skildring kan kopplas till identitetsskapande i en samtida samhällskontext.

1.2 Frågeställningar

Hur skildras psykisk ohälsa som litterärt motiv i Inger Edelfeldts författarskap?

På vilket sätt kan denna skildring kopplas till identitetsskapande i en samtida samhällskontext?

(6)

2. Forskningsöversikt

Inger Edelfeldts författarskap har väckt uppmärksamhet inom flertalet områden, hos såväl läsare som forskare och även de svenska kulturkretsarna. Hon har mottagit flertalet utmärkelser under sina verksamma år och hon fortsätter att producera litteratur som uppmärksammas.

Edelfeldt är en mångsidig författare och producerar verk inom varierande genrer vilket resulterar i en bred följarskara. Alla hennes verk är dock inte lika uppmärksammade inom forskarvärlden, då den aktuella forskningen främst kretsar kring de av hennes litterära verk som riktar sig till barn. Även hennes novellsamlingar har fått uppmärksamhet. I denna undersökning är det däremot främst hennes verk som riktar sig till målgruppen vuxna och unga vuxna som är intressanta, därför kommer forskningsöversikten huvudsakligen att beröra tidigare forskning inom detta område.

Att Edelfeldts romaner för vuxna och ungdomar kan sägas ha en bredare målgrupp och kan vara relevant läsning för både vuxna och ungdomar, oavsett ursprunglig genre, är det flera som är överens om och detta blir aktuellt inte minst hos Ulla Lundqvist i boken Tradition & förnyelse:

svensk ungdomsbok från sextiotal till nittiotal (1994). Här är Edelfeldts grepp om motivet homosexualitet hos ungdomar aktuellt, men Lundqvist understryker även att Edelfeldts sätt att omarbeta Duktig pojke (1983) från vuxenroman till ungdomsbok inte innebär en förenkling i språk eller stil. Snarare handlar detta om att författaren har mognat i sitt skrivande och vunnit precision och uttrycksfullhet. Språket i ungdomsromanen och vuxenromanen skiljer sig inte åt och detta bekräftar Edelfeldts romaner som tillgängliga genom åldersgränserna (Lundqvist 1994:99). Lundqvist uttrycker även i sin slutsats att ungdomsromanens gränser har vidgats och ponerar att detta kan vara en produkt av författarens växelbruk. Detta kan i sin tur leda till större medvetenhet om den litterära formen och djärvare grepp i böcker tillägnade unga vuxna.

Författaren rör sig inte längre inom samma genre utan kan spela på planerna för både ungdoms- och vuxenromaner, huvudsakligen när det gäller stoff och motiv (Lundqvist 1994:278–279).

Den forskning som finns kring Edelfeldt och hennes författarskap kretsar främst kring framställningen av henne som författare, hennes skrivande och förmåga att framställa en viss känsla i litteraturen. Det som förekommer specifikt kring innehållet i de utgivna romanerna eller Edelfeldt som ensamt fokus för forskningen är i begränsad omfattning och främst på

(7)

hennes skrivsätt och tematiska framställning diskuteras i förhållande till andra aktörer inom samma forskningsområde.

Göran Hägg skriver i Tjugoen moderna klassiker (1995) om Inger Edelfeldts författarskap som en modern klassiker utifrån hennes romaners innehåll genom raffinerad berättarteknik och tidsbilder. Hägg tar flera böcker som exempel, främst Den täta elden (1987) och Breven till nattens drottning (1985), där han poängterar Edelfeldts berättarteknik och beskrivningar av såväl samtid som rapporteringar av tidsföreteelser från den aktuella tiden. Han lyfter även fram aktuella händelser från det samtida samhället då romanerna skrevs och hur Edelfeldt anknyter till dessa. Hägg uttrycker att Edelfeldts författarskap har klassikerpotential då hon kan avbilda och tolka sin samtid, men samtidigt ligga några steg före verkligheten (Hägg 1995:131–135).

Hos Marianne Steinsaphir i 15 författare: porträtt av svenska samtidsförfattare (1994) nämns Edelfeldt och hennes romaner Kamalas bok och Den täta elden. De båda romanerna omnämns där som Edelfeldts mest centrala och representativa romaner för författarskapet då de kretsar kring en nyanserad bild av identitetsproblematik. Steinsaphir (1994:34) framhåller att de båda huvudpersonerna representeras av ensamhet och ett inre präglat av kaos, vilket resulterar i en vacklande identitet och ett jag som lätt låter sig brytas ner och manipuleras.

I dessa fall framhålls Edelfeldts sätt att avbilda och tolka samtiden samt beskriva karaktärer som präglas av ensamhet och osäkerhet kring sin identitet. Detta är tematiska åtaganden som ofta nämns i samband med Edelfeldts författarskap och har kommit att bli ett kännetecken för hennes verk. Att det i hennes författarskap kan ses en återkommande tematik genererar ett intresse i tematisk forskning kring hennes verk, så även i denna uppsats. Det som främst utmärker de olika forskningsområdena är vilken tematik som framhålls och vilken teoretisk vinkel som tas. Forskningen som är aktuell i denna uppsats kretsar i grunden kring den identitetsproblematik som är ett återkommande tema, dock fokuseras främst denna problematik i relation till psykisk ohälsa och det senmoderna samhället. Flertalet uppsatser och avhandlingar som haft Edelfeldts verk som huvudsakligt fokus, eller där hon figurerat som en författare bland andra, har även de utgått ifrån identitetsproblematiken, men haft ett annat fokus för sin analys och teori.

En relativt nyligen publicerad uppsats som tar upp Edelfeldts romaner är Richard Holmströms masteruppsats ”Med Medusa som musa: medusoid tematik i Inger Edelfeldts textlandskap”

(8)

(2015). Här undersöks ett urval av romaner, noveller och dikter från Edelfeldt som anses kunna innehålla en tematik inspirerad från mytologins Medusa, genom användningen av bland annat speglar, utseende, röster, mödrar och utanförskap. Den teoretiska utgångspunkten är huvudsakligen Tobin Siebers antropologiska studie kring det onda ögat. Holmström når slutsatsen att i synnerhet romanen Konsten att dö (2014) har en medusoid intertextualitet som inkluderar en adaption av den klassiska myten om Perseus och konkreta motiv som sammankopplar Edelfeldt med en medusoid tematik. Denna uppsats utgår ifrån en annorlunda grundtematik, även om ett visst fokus på identitet och utanförskap finns.

Även i ett antal doktorsavhandlingar har Edelfeldts tematik kring identitetsproblematik och utanförskap figurerat. I Gångtunneln: urbana erfarenheter i svensk ungdomslitteratur 1890–

2010 (2017) skriver Lydia Wistisen om hur ungdomskulturer påverkats av urban miljö och skildrandet av detta i ungdomslitteratur. Här behandlas bland annat Edelfeldts debut Duktig pojke (1983) som behandlar utanförskap och identitetsförvirring hos urbana ungdomar.

Edelfeldts roman utgör ingen central del i undersökningen, men används tillsammans med andra romaner i exemplifierande syfte. Wistisen (2017:205–206) menar även att Edelfeldts karaktärisering i romanen kan ses som en kritik mot den heterosexuella rebellnormen som florerade hos svensk arbetarklassungdom.

I sin doktorsavhandling Ett flicklaboratorium i valda bitar: Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005 (2012) utforskar Maria Margareta Österholm skildringar av flickor och allt som hör dem till. Hon undersöker en flickestetik och hur denna i vissa fall kan ge en skev bild av hur flickor är och förväntas vara. Ett flertal samtidslitterära flickor undersöks utifrån motivet att se hur berättelserna om skevheten ser ut och vad detta kan tillföra feministisk teori. I sin avhandling använder Österholm ett flertal författare, däribland Inger Edelfeldt. Hon tar Edelfeldts Kamalas bok (1986) som exempel på en roman där huvudpersonen utgörs av en så kallad skev flicka, där hon har ett inre som inte stämmer överens med hennes samlade yttre (Österholm 2012:218–220). Österholm menar att skevheten inte alltid syns på utsidan och att den snarare kan finnas i övergångar mellan olika stadier i livet eller olika personligheter i jakten på att finna sig själv (Österholm 2012:289).

Dessa avhandlingar ligger, trots de tematiska likheterna, relativt långt från

(9)

av identitet utifrån detta har också uppmärksammats i andra studier. Att undersöka identitetproblematik i förhållande till feminism och genus är ofta aktuellt då dessa frågor ofta kan sammanlänkas.

Edelfeldts författarskap i förhållande till feminism och identitet har studerats som ämne för flertalet uppsatser på kandidat-, magister- och mastersnivå. Ett exempel på en kandidatuppsats som skrivits är Anna Selins uppsats ”Lite udda och inte riktigt som andra” (2006) där skildringen av utanförskap och identitetssökande som litterära motiv undersöks. Uppsatsen fokuseras främst kring Rita Felskis teori angående feministisk litteratur för identitetsskapande tillsammans med Ulla Lundqvists teorier om ungdomsromaner och undersöker den kvinnliga identiteten i huvudsak. I sin uppsats kommer Selin (2006) fram till att identitetskris är ett återkommande motiv för de kvinnliga karaktärerna hos Edelfeldt oavsett karaktärens ålder.

Studien visar även att Edelfeldt bortser från den heterosexuella kärleken som motiv och fokuserar i stället på kvinnornas psykologiska utveckling (Selin 2006:33–34).

I en magisteruppsats skriven av Maria M. Berglund (2004) undersöks konflikten mellan existentialism och feminism i Edelfeldts Det hemliga namnet (1999). Här utförs en existentialistisk läsning av romanen som sedan sätts i perspektiv mot Sartres filosofiska existentialism och även en feministisk läsning där huvudpersonens position som kvinna undersöks utifrån frihet och förtryck. Berglund (2004:56) konstaterar vissa punkter där romanen skiljer sig från den filosofiska existentialismen och kan jämföra dessa mot Simone de Beauvoirs Det andra könet. Således blottläggs en konflikt mellan existentialism och feminism hos såväl Edelfeldt som de Beauvoir.

Selins och Berglunds båda uppsatser har närmre koppling till ämnet för denna uppsats då de lägger större vikt vid identitet och existentialism som kan relateras till användningen av sociologiska teorier som utgångspunkt för diskussion och analys i denna studie. En studie som däremot ligger relativt nära det som kommer att beröras i denna uppsats är Ingrid Holmqvists artikel ”Den ’rena’ relationen och kvinnofrigörelsen: Om Inger Edelfeldt, Anthony Giddens och senmoderniteten” (2005) där Holmqvist anordnat ett litterärt möte mellan Anthony Giddens teorier om kärlek i det moderna samhället och Inger Edelfeldts romaner Kamalas bok (1986) och Det hemliga namnet (1999).

(10)

Holmqvist använder, i likhet med denna studie, Giddens teoribyggande om moderniteten då detta bygger på individen i samhället och utgår ifrån den individualiseringsprocess som människan genomgår. I de romaner som utvalts från Edelfeldt finns en liknande närvarande tematik (Holmqvist 2005:419). I sin text kommer Holmqvist fram till att Edelfeldt i sina romaner ger en motbild till Giddens beskrivning av den demokratisering av kärleksrelationer som kan ses i samhället, idealiserande synsätt på kärlek och optimism när det kommer till jämställdhet mellan könen. Edelfelt sammanbinder kulturella, sociala och privata faktorer och bidrar genom sina romaner till en diskussion om unga flickors sexuella utsatthet i ett senmodernt samhälle (Holmqvist 2005:434).

Även i denna uppsats kommer Giddens teori om identitet i det senmoderna samhället användas, dock är delarna av teorin som lyfts fram i förhållande till litteraturen olika. Holmqvist använder främst sig av de delarna av Giddens tankar som syftar till demokratisering av kärleksrelationer och jämställdhet mellan könen i och i denna uppsats kommer Giddens främst att användas för att synliggöra på vilket sätt det senmoderna samhället och de värderingar som där medföljer påverkar individens psykiska hälsa.

Hur sjukdom skildras i litteratur blir aktuellt att diskutera utifrån de sjukdomar och diagnoser som spelar en central roll i texterna aktuella i denna uppsats. Katarina Bernhardsson berör sjukdom som litterär tematik och skildringar av olika sjukdomar i litteratur i sin doktorsavhandling Litterära besvär: Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa (2010).

Bernhardsson (2010:10) menar att det finns en pågående medikalisering av samhället, där individens liv definieras utifrån medicinska termer och alla symtom kan behandlas medicinskt.

Sjukdomstermer används för att visualisera och förklara företeelser i samhället och detta ständiga samtal kring fysisk och psykisk hälsa leder i sin tur till att detta även får en central roll i litteraturen. Därför undersöks sju sjukdomsskildrande romaner utifrån olika teman med målet att fördjupa kunskapen kring såväl sjukdomstematiken som romanerna själva.

Psykisk ohälsa i form av ätstörningar eller komplicerade förhållanden till mat är något som på olika sätt förekommer som en del av Edelfeldts repertoar av omskrivna problematiker. Därför är Bernhardssons kapitel ”Ätstörningen som gränssjukdom” mest aktuellt att ta upp här, då det tematiserar ätstörningar i samband med kvinnoblivande, samt en diskussion om de kulturella

(11)

Efter redogörelsen av aktuell forskning inom detta område och Edelfeldt som författare kan det konstateras att den forskning som finns är relativt till åren kommen. Detta innebär inte att den är inaktuell eller irrelevant. Snarare kan det ur detta utläsas att Edelfeldt varit aktuell inom det litteraturvetenskapliga forskningsfältet under lång tid och fortfarande producerar litteratur som är aktuell för efterforskning. Med tanke på att hennes senare verk, närmare bestämt de romaner som publicerats under det senaste decenniet, verkar vara relativt outforskade är en undersökning som denna minst sagt relevant. Inte bara för att se hur hennes författarskap utvecklats, utan även för att kunna göra en vidare generalisering av Edelfeldts författarskap över tid och hur tematiseringen i romanerna har fortsatt efter 2000-talet.

(12)

3. Metod

Denna undersökning utförs genom en tematisk närläsning av två av Inger Edelfeldts romaner och en novell: Kamalas bok (1986), Om snö och guld (2021) och ”Snälla snälla Jenny” (1992).

Romanerna granskas genom en tematisk analys som syftar till att synliggöra hur psykisk ohälsa som litterärt tema och motiv skildras. Verken kommer att undersökas och användas i ett exemplifierande syfte för att senare kunna föra en diskussion utifrån tre olika teoretiska utgångspunkter, som alla kompletterar varandra i fråga om identitetsskapande och psykisk ohälsa som samtida fenomen. Dessa teoretiska utgångspunkter är Karin Johannissons kulturhistoriska perspektiv på psykisk ohälsa, Anthony Giddens (1996) teori kring modernitet och identitetsskapande samt Zygmunt Baumans (2002) teori angående individualism som modernt fenomen. Appliceringen av dessa teorier på diskussionen kring bärande teman och centrala motiv i Edelfeldts romaner och noveller syftar till att kunna dra slutsatser angående på vilket sätt skildringen av psykisk ohälsa som motiv kan relateras till identitetsskapande i dagens samhälle. Andra teoretiska perspektiv som genom dessa kommer att appliceras är hur synen på psykisk ohälsa förändrats genom tiderna och på vilka sätt olika psykiska svårigheter kan ses ur ett kulturhistoriskt perspektiv och kopplas till identitetsskapande.

Den hermeneutiska utgångspunkt som valts för undersökningen och texttolkningen utgår ifrån Gadamers syn på relationen mellan faktorer som utgör en relevant förståelsehorisont för texttolkning, så som samhälle, kultur, författare, tidsanda och läsare. Med anledning till att undersökningen syftar till att upptäcka och undersöka övergripande tematiska framställningar av psykisk ohälsa i Edelfeldts författarskap anses en tematisk närläsning och analys utifrån ett hermeneutiskt perspektiv som en lämplig forskningsmetod för genomförandet.

3.1 Tematisk litteraturanalys

Undersökningen utgörs av en tematisk litteraturanalys av ett fastställt urval av Inger Edelfeldts publicerade verk. Syftet med undersökningen är att avgöra på vilket sätt psykisk ohälsa som litterärt motiv framställs i texterna. Således kan en definition av begreppen tema och motiv, samt en förklaring av tematisk litteraturanalys som metod vara relevant. Litteraturen som denna definition utgår ifrån klassificeras som grundläggande inom litteraturvetenskapen, men kan trots detta vara relevant för användning även på avancerad nivå då dessa begrepp kan ses som grundstommar för den förestående analysen. Därigenom är även en grundläggande definition

(13)

Begreppet tema härstammar från grekiskans ord thema som betyder ”något uppställt” eller

”påstående” och kan anses utgöra ett verks grundtanke. Temat för ett verk är tämligen svårdefinierat då det inte är lika konkretiserbart eller verifierbart i själva verket eftersom det kan röra sig utanför texten i sig. Det kan snarare röra sig om en övergripande känsla som förmedlas eller tankar som författaren vill väcka i läsaren genom tillägnandet av verket. Frågor som vad författaren egentligen menar med texten eller vad som uppfattas som essentiellt i verket kan väckas hos läsaren. Läsaren har även själv möjlighet till subjektiva tolkningar, som i sin tur kan bidra till svårigheterna i verifierbarheten i temats definition (Romberg 1987:51–52).

Utifrån den konkreta handlingen och händelseförloppet som presenteras i texten kan motiven bestämmas. Motiv kan definieras som allmängiltiga och tidlösa situationer eller konstellationer som ingår i ett litterärt verk. Det handlar alltså om typsituationer som inte är knutna till en specifik händelse eller individ, utan kan ingå i alla verk. Motiven kan både ligga nära intrigen och snarare vara en idé kring vilket händelserna kretsar (Romberg 1987:48–49).

Även Jimmy Vulovic har i boken Narrativanalys (2013) framlagt ännu en tolkning av tema och motiv och grundar denna i skillnaden mellan intrigstyrd och temastyrd litteratur. Den intrigstyrda litteraturen kan förklaras genom att den främst framställer en berättelse med syfte att exempelvis underhålla utifrån meningen att narrativet ska avslöjas senare i intrigen.

Drivkraften i berättelsen går ut på ett fullföljande av en uppbyggd stämning. Temastyrd litteratur drivs däremot av att gestalta en viss idé eller problematik. Motivationen här ligger bortom avslöjande av intrigens dramatiska höjdpunkt (Vulovic 2013:111–112). Temat ska inte heller förväxlas med verkets budskap. Vulovic (2013:111) utrycker det som att temat ställer frågor och budskapet är svar till läsaren.

Vulovic beskriver motiv som nära sammankopplat med temat, till den grad att flera motiv kan utgöra byggstenarna till det övergripande temat. Samma motiv kan förekomma i flertalet verk och utgöra centrala delar i definitionen mellan genrer. Liknande motiv kan även förekomma i olika berättelser som har olika teman och i dessa teman kan motiven därmed fylla olika syften (Vulovic 2013:112). Motiv kan även användas för att förmedla teser i stället för teman. En tes utmärker sig från ett tema genom att inte bara väcka frågor utan även ge svar. Denna typ av litteratur brukar kallas tendenslitteratur och syftar till att driva läsarens tankar och handlingar i en viss riktning (Vulovic 2013:113).

(14)

Det kan utifrån denna mångfald av beskrivningar och användningsområden av tema och motiv konstateras att definitionen av tema och motiv inte är helt oproblematisk. Vissa forskare väljer dessutom att likställa dessa två, medan andra menar att motiven snarare ses som subteman. Hos Claes Holmberg och Anders Ohlsson i boken Epikanalys – en introduktion (1999:30) väljer de att se tema och motiv som synonyma begrepp och därmed att endast använda termen tema i samband med litteraturanalys. I denna uppsats används emellertid begreppen tema och motiv som separata fenomen. Tema kommer härmed att, i likhet med Rombergs definition, användas som verkets grundtanke eller övergripande ämne som förmedlas genom texten. Motiv i sin tur användas som allmängiltiga situationer och konstellationer som bidrar till uppbyggandet av temat och därmed till verkets grundtanke.

En kritik som riktats mot tematiska analyser av texter är att användandet av begreppen tema och motiv kan verka reduktivt på texten då begreppen kan generera bristande nyansering.

Risken ligger i att man i analysen ger sken av att texten endast ses som bärande av idéer eller har ett specifikt syfte som forskaren ska upptäcka. Det kan också finnas en risk för att tema och motiv som externa strukturer forceras på texten av läsaren utifrån dennes subjektiva tolkning, snarare än vara något som redan återfinns i texten och som läsaren bringar till ytan. Dock kan en tematisk analys verka expanderande snarare än reducerande genom möjligheten till att göra intertextuella förbindelser såväl inom som mellan författarskap, tider och kulturer (Holmberg

& Ohlsson 1999:30).

(15)

4. Teoretisk utgångspunkt

I syfte att konkretisera den litteraturteoretiska utgångspunkten för undersökningen och även sätta en påtaglig riktning för det analytiska förhållningsättet till olika faktorers signifikans vid litteraturanalys har Gadamers tankar kring det litterära verket använts. Det är inte endast exempelvis författarens mening med verket eller den aktuella samhällskontexten som bör tas i beaktande vid analys, utan en mångsidig förståelse av verket uppstår vid hänsynstagande till de aktuella förståelsehorisonterna.

För att ge perspektiv på hur psykisk ohälsa uppfattats och emottagits genom historien samt bidra med en kulturhistorisk infallsvinkel på analysen används Michel Foucaults redogörelse och tankar kring bemötande av psykiskt sjuka, samt förändringen av synen på orsakandet av sjukdomarna och övergången från kroppsligt till själsligt fokus samt uppfattningen om den sjuka människans skuld kring tillståndet. Med utgångspunkt i detta används även Karin Johannissons framställning av olika aspekter av psykisk ohälsa och hur synen på dessa, och människor drabbade av dem, har förändrats från 1600-talet och framåt. Detta för att ge ett kulturhistoriskt perspektiv och utgångspunkt till denna uppsats förhållningssätt till psykisk ohälsa som kan upptäckas i Edelfeldts författarskap. I detta presenteras även en reflektion kring ångest och depression som bidragande till identitetsskapande. Johannissons reflektioner kring ångest och melankoli som samtida fenomen bidrar även med en relevant koppling till Giddens och Baumans teorier om ångest i det senmoderna samhället.

Giddens beskriver hur bristen på tidigare fasta ramar för vardagliga beslut och utföranden leder till ifrågasättande av identitet och existens. Han ser samhället som reflexivt och betonar därmed samhällets föränderlighet och lägger fokus på individens identitet och förhållningssätt. Utifrån olika kontexter måste individen ständigt förhålla sig till och ta ställning till sin identitet inom exempelvis yrke, religion och klass. Ifrågasättande av individens självidentitet och avsaknaden av ontologisk trygghet leder till ångest och brister i den psykiska hälsan. Giddens framhåller begreppsparen ontologisk trygghet och otrygghet samt hur ångest framkallas ur den ontologiska otryggheten.

Relationen mellan trygghet och frihet aktualiseras hos Bauman. Trygghet beskrivs som skydd mot lidanden, både fysiska och psykiska, medan frihet beskrivs som tillfredsställande av begär och ingivelser. Han framhäver huvudsakligen spänningen mellan trygghet och frihet samt den

(16)

balans som människor strävar efter att uppnå mellan dessa två ytterligheter. Giddens fokuserar på trygghet och otrygghet i förhållande till samhälleliga konstitutioner, medan Bauman snarare utgår ifrån individens eget sökande efter balans mellan trygghet och frihet. Såväl Giddens som Bauman kommer således att användas för att beskriva samhällets påverkan på individens psykiska hälsa i Edelfeldts romaner och hur romanernas skildring av psykisk ohälsa kan kopplas till identitetsskapande i en modern samhällskontext.

4.1 Hermeneutisk litteraturteori

För att erhålla en rättvisande bild av innehållet i en text krävs inte bara hänsyn till författarens potentiella intention bakom texten, till den samhällskontext i vilken texten tillkom eller till läsarens förkunskap och förutfattande meningar, utan flera perspektiv eller förståelsehorisonter behöver överblickas för att skapa förståelse. Som en hermeneutisk litteraturteoretisk utgångpunkt för denna uppsats kommer Hans-Georg Gadamers hermeneutiska textsyn att användas.

Gadamer menar, i likhet med övriga hermeneutiker, att helheten kommer till förståelse genom att delarna, som bestäms utifrån helheten, undersöks för att bestämma helheten. Gadamer tar ett illustrerande exempel från lingvistiken, där han framhåller att en fullständig sats måste först konstrueras för att satsdelarna i sin tur ska kunna undersökas och en övergripande förståelse ska kunna uppnås. Denna text konstrueras under påverkan av en meningsförväntan som grundas i det aktuella sammanhanget (Gadamer 1993:342).

All tolkning är beroende av kringliggande faktorer som påverkar det lästa, läsaren, författaren och den kulturella och samhälleliga kontexten. Det undersökta verket behöver beprövas i sin historiska kontext, eftersom den bidrar med en förståelsehorisont som påverkar såväl tillverkandet som tolkningen av verket. Genom att exempelvis försätta sig i den historiska situationen skapas förståelse och man ger även upp anspråket att finns en i sig själv giltig sanning. Det finns flera, från varandra skilda, horisonter i vilka olika förförståelser ligger och som behöver utforskas för att kunna nå en fullständig förståelse (Gadamer 1993:355). För att få fullständig förståelse av verket behöver hänsyn tas till dessa olika horisonter som på olika sätt berör läsaren, verket, författaren ur en historisk kontext såväl som en samtidskontext (Gadamer 1993:358).

(17)

4.2 Psykisk ohälsa ur ett kulturhistoriskt perspektiv

”Melankoli, depression, utbrändhet har alltid funnits men under olika namn och uttryck och med varierande kulturell status” kan läsas på omslaget till Karin Johannissons bok Melankoliska rum (2009). Undersökningen som presenteras där utforskar perspektiv på psykisk ohälsa ifrån olika tider och kulturer. Genom detta vill Johannisson ge en översiktlig bild av hur olika aspekter av psykisk ohälsa beskrivits och mottagits genom historien. Detta ämne grundas i Michel Foucaults utforskande av vansinnets historia och studerandet av hur synen på normalt mänskligt beteende förändrats över tid, genom att samhällets sätt att hantera psykisk ohälsa utvecklats. Hur synen på aspekter av psykisk ohälsa förändrats och hur människor som drabbats av dessa mottagits av samhället ger ett kulturhistoriskt perspektiv och en utgångspunkt till denna uppsats och den psykiska ohälsa som kan upptäckas i Edelfeldts författarskap.

Foucault tar i Vansinnets historia under den klassiska epoken (2010) sin utgångspunkt i spetälskans utrotande i Europa. Trots att lepran försvunnit ur samhället dröjde sig fortfarande de värderingar och idéstrukturer som kunde knytas till de spetälska kvar i samhället. Dessa värderingar präglades av uteslutning och segregation och innebar förskjutning av den sjuke personen från samhället (Foucault 2010:37). Den plats som tidigare upptagits av de spetälska fylls nu av ”[f]attiga, vagabonder, kriminella och ’galningar’” (Foucault 2010:38). Även om samhället ingår i en ny kulturell situation överlever denna form och genererar social segregation. Dårarna, de som också kunde kallas galna eller vansinniga, togs omhand av staten och kastades således i fängelse eller jagades ut ur staden för att lätta den ekonomiska och sociala bördan (Foucault 2010:40–41).

Vansinnet sågs under det som Foucault kallar den klassiska perioden (1600–1800) som att ligga bortom fantasin, men ändå utgå därifrån. En vansinnig människa sågs vara en som betecknade den inbillade verkligheten som sanning. Alltså är en människa som inbillar sig något men kan bortförklara detta med andra faktorer inte vansinnig, till skillnad från en som inbillar sig något, tror på detta och lever sitt liv utifrån detta (Foucault 2010:118). Begreppet melankoli grundandes redan på 1500-talet och förknippades med deliriösa och fantastiska inbillningar av individerna. Tidigare ansågs psykiska besvär orsakas av kroppsvätskor i obalans, men under 1600-talet började denna uppfattning i stället övergå till att omfattas av kvaliteter snarare än substanser. Kroppsligt fokus blev alltmer själsligt och vätskorna övergick till idéer (Foucault 2010:141). Synen på vansinnet förändrades och således även metoderna för behandling.

(18)

Under den moderna perioden, med start på 1800-talet, började de vansinniga sättas på asyler eller institutioner och senare uppkom psykoanalysen som behandlingsmetod. De människor som ansågs vansinniga ansågs inte längre bära skuld för sin sjukdom eller behöva bestraffning på grund av den, utan den sjuke skulle snarare hållas ansvarig för det som genom sjukdomen skulle kunna ålägga skada på samhället och moralen och därmed läggs skulden för denna skada på den sjuke. Genom medvetenhet om denna skuld och om sitt tillstånd ansågs den vansinnige kunna komma till insikt om sig själv som fritt subjekt och som ansvarig och genom detta kunna återfå förnuft (Foucault 2010:260).

Johannisson tar avstamp i melankolin och de sinnestillstånd som kan härledas ur den, så som ångest och vilsenhet. Hon framställer även melankolin som ett namn för utanförskap och en del av den kulturella självbilden för dagens samhälle. Likaså dras parallellen mellan melankolin och en kulturell ambivalens, som kan kännas igen från sociologer som Giddens och Bauman och som kommer att diskuteras senare i uppsatsen.

Melankoli har genom historien under olika tider uppfattats på olika sätt och att dessa föreställningar bidrar med sätt att förstå samtiden. Johannisson menar att psykisk ohälsa, ångest eller melankoli idag fortfarande är förbundna med utanförskap, men kan i vissa delar av dagens samhälle vara förknippade med en form av klarsynthet och kult (Johannisson 2009:13). Trots omvandlingen från livstillstånd som skulle bestraffas till medicinska diagnoser spelar dessa tillstånd stor roll i identitetsskapande sammanhang. Johannisson hävdar också att denna syn på psykisk ohälsa medför en förståelse för dessa tillstånd som känslotillstånd snarare än sjukdomstillstånd och utforskar i sin undersökning melankoli och dess variationer som känslotillstånd (Johannisson 2009:12).

Skönlitteratur är rik på exempel av melankoli och psykisk ohälsa och om fiktion ses som återskapad erfarenhet, snarare än skapad verklighet, kan den användas som dokumentation av känslotillstånd. Johannisson (2009:17) poängterar att litterära texter är interaktiva och formulerar ett känslospråk som formar en subjektiv erfarenhet som i sin tur återkommande överförs till det litterära fältet. Som exempel på ett melankoliskt jag tas Edelfeldts roman Kamalas bok (1986) upp, då berättaren i sin kluvenhet mellan uppror och anpassning endast upplever, i sin identitetslöshet, sig existera genom andras ögon. Johannisson framhåller ett antal

(19)

relation till samtiden. De variationer som är mest relevanta för denna undersökning är ångest och vilsenhet. Därför kommer endast dessa två att diskuteras här.

De tillstånd vilka idag kan benämnas som ångest kallades tidigare för nervösa tillstånd och kunde innefatta allt från fysiska panikångestattacker till utmattning eller villrådighet. Dessa nervösa tillstånd inledde sin storhetstid i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet, då det som Johannisson uttrycker det upptogs av en hel europeisk generation. Hon poängterar att nervositeten, eller ångesten, snabbt inkorporerades i den europeiska medelklassens självmedvetande eftersom den konkretiserade det moderna livets nya krav och tempon.

Ångesten framhålls här som en form av kultursjukdom orsakad av framfarten av vetenskap, kulturkritik, media och så vidare vilket framkallade en nervös känslo- och livsstil i vad som beskrivs som ett nervöst samhälle (Johannisson 2009:193).

Detta fenomen kan ses även på 1700- och 1800-talet då en sensibiliseringskultur menade att det fanns en ömtålighet och påfrestning i mötet mellan jaget och det sociala rummet. Denna kultur manifesterades senare under 1800-talet som en generell stressmodell och ångesten har därefter kommit att bli en form av klassmarkör enligt Johannisson. Nervositet och melankoli associerades med intellektuella, vetenskapsmän och andra framstående samhällsgrupper. Dess status som kreativt tillstånd och dess närvaro i litteratur och kultur påminner om den stressfulla och självförverkligande livsstil som även idag ses som ett samtida känslotillstånd (Johannisson 2009:193).

Människan i dagens samhälle framhålls som ultraflexibel och utmärks av rastlöshet, känslosvängningar och hypersensibilitet. Detta kan i sin tur sammanfalla med ett experimenterande med människans inre, både i form av medicinska preparat och identitetsskapande (Johannisson 2009:195). En ångestfylld personlighetstyp kan enligt Johannisson (2009:205) anses präglas av en motsägelsefullhet och tvära kast mellan upprymdhet och nedstämdhet. En ständigt närvarande självkritik och självrannsakan bidrar även till den ångestfyllda ambivalensen kring identitet, livsstil och samhällsnärvaro. Detta kan därför menas vara moderniteten personifierad komplett med snabba växlingar, framåtsträvan och självrannsakan (Johannisson 2009:206).

”Livet svävar mellan kontroll och okontroll och över en botten av odefinierad melankoli”

(Johannisson 2009:244). Så exemplifierar Johannisson ett uttryck för den vilsenhet som präglar

(20)

dagens samhälle. Hon tar avstamp i vilsenhet som en variation av melankoli och anknyter detta till Emile Durkheims begrepp anomi. Detta begrepp kan likställas med ett tillstånd av förvirring och vilsenhet väckt av samhällets avsaknad av ett sammanhållande normsystem. Det kan även kopplas till en känsla av rotlöshet och alienation för individen. Vid uppkomsten av detta begrepp menade Durkheim att det kunde ses som ett samtidsfenomen och en tidsdiagnos för ett samhälle präglat av 1800-talets framstående marknadsekonomi och som därmed värdesatte individens framgång och självförverkligande, snarare än social sammanhållning (Johannisson 2009:244–245).

Det anomiska tillståndet har fem kriterier som presenteras hos Johannisson: en känsla av isolering och opålitlighet i sociala relationer, en känsla av besvikelse och att samhället sviker, en känsla av maktlöshet och samhällets brist på transparens, en känsla av utanförskap och exkluderande från samhället och slutligen en känsla av avsaknad av värdegrund och en oklar social kompass. Individen måste hitta strategier för att förhålla sig till detta, exempelvis en flykt till det bekanta och invanda, men kan även vara en ständig hunger efter förändring och en känsla av otillfredsställdhet. Johannisson menar att nervositet och ångest kan ligga som grund till dessa tillstånd och att melankolin är ständigt närvarande (Johannisson 2009:246–247).

4.3 Ångest i det senmoderna samhället

För att förstå rollen som psykisk ohälsa spelar i det senmoderna samhället används Anthony Giddens och Zygmunt Baumans syn på ångest som resultat av individen i moderniteten. Dessa två sociologer ger perspektiv på hur det samtida samhället kan framkalla ångest hos individen genom den osäkerhet som skapas av ifrågasättande av trygga instanser och brist på referensramar för handlande.

I boken Modernitet och självidentitet: Självet och samhället i den senmoderna epoken (1997) presenterar Anthony Giddens sina tankar om förhållandet mellan moderniteten och individen.

Han menar att institutioner i dagens samhälle påbörjar en omvandling av vardagslivet som i sin tur medför konsekvenser för självet och individens personlighet. Han utgår i sitt resonemang utifrån en premiss som innebär att människans existens utgör en konstant medvetenhet om ens handlingar och anledningen till dem. Sociala konventioner produceras och reproduceras genom våra handlingar och aktören reflekterar över dessa som en del i att ”gå vidare” från dem

(21)

Giddens (1997:47) hävdar att reflexiv medvetenhet karaktäriserar allt mänskligt handlande och är en inneboende del i moderniteten. Alla människor inspekterar omständigheterna av sina handlingar och om de blir ifrågasatta finns i huvudsak en diskursiv förklaring och tolkning av handlingarna och anledningen bakom dem. Vidare menar han även att det finns en praktisk medvetandenivå som berör de handlingar som är undermedvetna och som tas för givet för att aktörerna ska kunna utföra vardagliga uppgifter utan att ständigt reflektera över dem. Dock finns fortfarande möjligheten att kunna reflektera över och förklara dem vid behov (Giddens 1997:48).

Ontologisk trygghet är ett begrepp etablerat av Giddens och är nära förbundet med det praktiska medvetandet. Det handlar om den ”parentessättning” som utgör den naturliga inställningen i vardagslivet. Då människor har tydliga ramar för sina förhållningssätt kan de sätta en ”parentes”

runt det som inte är nödvändigt att förhålla sig till vid det aktuella tillfället. För att besvara vardagliga frågor eller utföra vardagliga aktiviteter kan många andra mindre passande alternativ sorteras bort, eller sättas inom parentes. Denna ontologiska trygghet bygger därför på existensen av en gemensam verklighetsram där människor kan känna tillförlitlighet i sociala interaktioner och kontexter. Individen känner helt enkelt till ramarna för den aktuella kontexten och behöver således inte reflektera över det för situationen lämpliga förhållningssättet (Giddens 1997:48–

49).

När individen inte längre har tillgång till en fast referenspunkt eller stående gemensam verklighetsram bildas ontologisk otrygghet och ångest utbryter. Ontologisk otrygghet resulterar i en nedbruten och ogrundad verklighetsuppfattning då vardagens konventioner, som generellt används för att hålla ångesten i schack, inte längre står fasta. Det som naturligt sätter parentes om ifrågasättanden om oss själva och vår tillvaro är sådant som måste kunna tas för givet för att människor ska kunna gå vidare med vardagliga aktiviteter. Ångest uppstår när detta försvinner och existentiella frågor om tid, rum, kontinuitet och identitet blir en del av individens reflexiva medvetenhet (Giddens 1997:49).

I och med modernitetens reflexivitet börjar vardagen ifrågasättas och de konventioner som tidigare utgjort grunden för individens ontologiska trygghet upplöses i takt med detta ifrågasättande. Individen har tidigare kunnat känna tillit till det egna självets stabilitet, men i detta samhälle är även detta föränderligt då människan ständigt ska utveckla sin livsstil. Ett

(22)

ständigt övervägande av de alternativ som finns för utformandet av sig själv och det liv individen vill leva samt reflekterande över de identitetsaspekter som i ett traditionellt samhälle varit en del av den praktiska medvetandenivån leder till en otrygghet för individen. Denna otrygghet genererar ångest i förhållande till den egna identiteten och de livsval som individen gjort utifrån den mångfald av livsmöjligheter som uppkommit genom moderniteten (Giddens 1997:101–103).

Även hos Zygmunt Bauman i Det individualiserade samhället (2002) finns en diskussion om individens trygghet och vad bristen på denna kan framkalla. Han resonerar om spänningen mellan trygghet och frihet som finns i dagens samhälle och vad detta kan innebära för människors mående. I sitt resonemang tar han avstamp ifrån Freuds uttalande om hur kulturmänniskor byter trygghet mot lycka, då lycka innebär frihet och frihet i sin tur medför bristande trygghet. Lycka i dagens samhälle är likställt med ett uppfyllande av plötsligt upptäckta behov och begär. Således menar Bauman att lycka är friheten att kunna bemöta dessa ingivelser. Trygghet uppnås när denna frihet överges och människan får möjlighet att skyddas mot lidande från omvärlden, sig själv eller andra människor. För att tryggheten ska kunna upprätthållas måste friheten, kopplad till nyckfullt beteende och uppfyllande av plötsliga behov eller tillfredställande av begär, dämpas för att i stället ge plats åt ordning, lugn och förutsägbarhet (Bauman 2002:55).

Människor är i ständigt behov av både trygghet och frihet, vilket innebär att en ständig avvägning och prioritering mellan dessa två måste göras. En människa kan inte välja att leva i ständig trygghet eller ständig frihet. Detta kan få konsekvensen att individer hamnar i ett tillstånd av obeslutsamhet och någon form av ordning behöver finnas för att inte ångest ska uppstå. Ordningen kan sägas vara ett förutbestämt arrangemang eller mönster som individen kan förhålla sig till i olika situationer som uppstår. Detta hotas dock av människans begär efter frihet och begär (Bauman 2002:56).

Spänningen som Bauman menar finns mellan trygghet och frihet har sin grund i individens ständiga strävan efter en balans mellan dem. Det individualiserade samhället rubbar dock denna balans genom en ökad frihet i förhållande till identitet och livsval som tidigare varit självklara.

Instanser som setts som fasta blir plötsligt flytande. Sådant som familj, kultur, traditioner och

(23)

genom många valmöjligheter utan vägledning av en kollektiv identitet eller traditioner. Det senmoderna samhället innebär därför en identitetsfrihet som rubbar balansen mellan trygghet och frihet (Bauman 2002:57).

Samhällets reflexivitet som Giddens presenterar erbjuder en mångfald av valmöjligheter som ska övervägas innan beslut kan fattas om den egna identiteten och de egna livsförhållandena.

Detta kan kännas igen även hos Bauman då han menar att individen i sitt identitetsbyggande i det senmoderna samhället nu har för många val och därmed frihet i överflöd. Det som anses vara bristande i det senmoderna samhället hos båda sociologer är trygghet, och att bristen på denna trygghet resulterar i ångest.

(24)

5. Material

5.1 Urval

Sedan debuten 1977 har Inger Edelfeldt utgivit ett tjugotal romaner inom olika litterära genrer och med olika målgrupper. Att analysera samtliga romaner hade varken varit möjligt eller relevant i en uppsats i denna omfattning. Alla romaner kan inte utforskas grundligt och uttömmande, och alla romaner är inte heller relevanta att undersöka utifrån denna undersöknings syfte och frågeställningar. Det urval som gjorts utifrån Edelfeldts författarskap omfattar därför endast verk där psykisk ohälsa förekommer som ett närvarande litterärt motiv och där berättelsen skildras ur en ungdoms eller ung vuxens perspektiv. Uppsatsen gör således inte anspråk på att presentera en övergripande analys av hela Edelfeldts författarskap, utan avser att ge en bild av hur psykisk ohälsa som litterärt motiv framställs i de verk där detta avhandlas.

De verk, såväl romaner som noveller, som undersöks är utspridda tidsmässigt över nästan hela Edelfeldts författarkarriär och innehåller därför perspektiv på ungdomars psykiska hälsa under 80-, 90- och 20-talet. Valet att fokusera på ungdomar och unga vuxna som huvudkaraktärer är gjort utifrån den premissen att ungdomsperspektivet är intressant att ha när diskussionen kretsar kring identitetsskapande eftersom detta ofta är centralt vid den livsperioden. Edelfeldts verk har inte en tydlig distinktion mellan ungdoms- och vuxenlitteratur, utan har i det närmsta en flytande målgrupp och innehåller situationer som är aktuella i olika åldrar. På grund av detta kan inte urvalet göras utifrån vilka böcker som specifikt riktar sig till ungdomar.

Ungdomsperspektivet uppnås i stället genom att endast verk där huvudpersonen själv är ungdom eller ung vuxen valts ut. Urvalet görs därför utifrån en ung person i fokus och psykisk ohälsa som ett centralt förekommande litterärt motiv. Därigenom blir två romaner och en novell aktuella att inkludera i undersökningen: Kamalas bok (1986), Om snö och guld (2021) och

”Snälla snälla Jenny” (1992).

5.2 Författarpresentation

Inger Edelfeldt är en svensk författare och konstnär född 1956 i Hässelby, Stockholm. Hon är känd för att skriva romaner för barn, ungdomar och vuxna, och har även producerat bilderböcker, noveller, lyrik, grafiska noveller och teaterpjäser. Efter debuten 1977 med romanen Duktig pojke! har hon skrivit ett tjugotal romaner. Hon har mottagit ett stort antal

(25)

Holgersson-plaketten 1995, Gustav Frödings stipendium 1999, Sigtunastiftelsens författarstipendium 2019, Stina Aronsons pris 2021 och Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2022.

Edelfeldt har även kallats en litterär kameleont på grund av svårigheterna att kategorisera henne som författare och konstnär, i förhållande till hennes bredd inom såväl genre som målgrupp.

Något som kan ses som unikt för Edelfeldts författarskap är hennes åldersöverskridande litteratur. Vissa av hennes romaner kan ibland klassas som ungdomslitteratur och ibland som vuxenlitteratur. Även hennes övriga böcker är kända för att läsas av alla åldrar – vuxna kan läsa hennes barnböcker och ungdomar kan tillägna sig hennes vuxenromaner (Edman 2005).

I hennes litterära verk finns, som nämnt under avsnittet ”Forskningsöversikt”, vissa återkommande teman och motiv som berör problematik kring identitetsskapande, ensamhet och utanförskap. För att diskutera existentiella frågor och gestalta verkliga problem på ett fantasifullt sätt använder Edelfeldt ofta lånade element och symboler från sagornas värld eller låter karaktärerna i berättelserna skapa en egen fiktiv värld inuti hennes fiktiva värld.

Exempelvis kan människorna i hennes berättelser stöta på främmande väsen, så som vampyrer, spöken eller andar, eller kan de ägna sig åt magi eller ritualer för att på olika sätt illustrera fenomen ur verkligheten. Ett vanligt motiv som fyller just denna funktion hos Edelfeldt är människans dubbelnatur eller spegelbilden, som kan utnyttja bilders symboliska värde och lyfta fram nya dimensioner av såväl barnböcker som vuxenromaner (Edman 2005).

I sitt författarskap har Inger Edelfeldt till stor del inriktat sig på att lyfta fram en specifik kategori av fiktiv karaktär. På Litteraturbankens hemsida beskriver Lena Kjersén Edman (2005) denna karaktärstyp som en ” känslig och kanske destruktiv gränsmänniska”, alltså en människa på gränsen till stora förändringar i livet och inom sig själv. En människa som söker en tillvaro som motsvarar det som finns inom henne och som på ett eller annat sätt drabbats av svårheter i livet som tvingat henne att utforska och utveckla vem hon är och vill bli. Edelfeldt uttrycker själv att hon besitter en inneboende undran över varför människor agerar som de gör i situationer som uppstår och även uppfattar det som konstnärens uppgift att gestalta de motsägelser människan och dess tillvaro är full av (Edman 2005).

Edelfeldt har i ett uttalande om det egna författarskapet uttryckt att hon skriver sådan litteratur hon själv skulle behövt läsa som ung. Hon har i sitt skrivande en speciell förmåga att gestalta människors livsattityder och får läsaren att leva sig in i karaktärernas situation, tankevärld och

(26)

språk. Hon sammanför en mörk vardag med humoristiska ljusglimtar och förenar identitetskris med livsglädje. Många av hennes litterära verk är utvecklingsromaner eller uppväxtskildringar, där läsaren får följa dessa känsliga och destruktiva människor på resan till vuxenblivande eller genom ett brutalt uppvaknande och upprivande av tillvaron till en inre frid (Edman 2005).

Edelfeldt har själv i en intervju, tryckt i boken Att skriva romaner och noveller (1997) av Lars Åke Augustsson, uttryckt att urkällan till hennes författarskap är undran över anledningen till människors handlingar och agerande i olika situationer samt varför dessa situationer fungerar som de gör. Hon säger också sig vilja i sitt författarskap ta upp grundfrågor om människor, så som ”vem är jag?”, ”vad vill jag?”, ”vill jag leva som jag lever?”. Genom att ställa dessa frågor vill hon väcka tankar som kan leda till förlösande insikter. Spänningarna i romanerna ligger inte i någon dramatisk handling, utan på det psykologiska planet för både karaktärerna och läsarna (Augustsson 1997:24–25).

Paradoxer är viktiga för Edelfeldts skrivande. Hon skapar ofta karaktärer som vill vara ensamma och utstickande, men samtidigt kunna smälta in. De kan ha en längtan efter andra människor, men är likväl rädda för att bli påverkade utifrån (Augustsson 1997:26). Om sitt rykte som litterär kameleont och om faktumet att hennes böcker ibland tolkas som ungdomsromaner och ibland som vuxenromaner säger hon själv att detta beror på en segregation i samhället där det förväntas finnas vattentäta skott mellan barn, ungdom och vuxen. Edelfeldt framhäver snarare en önskad kreativitet och en flytande gräns mellan ungdomar och vuxna (Augustsson 1997:29).

Edelfeldts författarskap har omnämnts i flertalet artiklar och författarporträtt rörande hennes romaner i sig själv, men även i jämförelse med andra texter. I artikeln ”Längtan till bortomlandet” skriven av journalisten Annina Rabe i Månadsjournalen (1999) presenteras hennes författarskap som en lek med kontraster och konflikter mellan och inom människor.

Rabe menar att Edelfeldt i sina texter manifesterar en förening av dessa konflikter. Edelfeldts beskrivning av en längtan efter en sammansmältning mellan det inre och yttre jaget och bilden av den man är i förhållande till den man vill vara. Enligt Rabe framställer Edelfeldt denna frustration och ångestbildande situation genom den situation hon låter sina karaktärer befinna sig i (Rabe 1999:24).

(27)

I artikeln ”Värsta känslan var inte så farlig” i Svenska Dagbladet författad av Maria Carling (2009) berättar Edelfeldt själv om sin till viss del självbiografiska bok Hur jag lärde mig att älska mina värsta känslor (2009). I första delen av boken finns en berättelse om hennes egen uppväxt och erfarenhet av upplevelsen av att vara ett barn som stör. Edelfeldt är uppväxt med en far som genomgått flera depressioner, en mor med bristande distans och ett utanförskap bland de jämnåriga i skolan. Hon har genomgått flertalet terapeutiska behandlingar för att få hjälp med den psykiska ohälsa hon själv upplevt under sin uppväxt; däribland ätstörningar, rädsla, skuld och skam (Carling 2009).

Själv vill hon inte uttrycka det hon skriver om som psykisk ohälsa, utan föredrar att använda begrepp så som ”själsligt lidande”. Detta eftersom själsligt lidande är något alla människor upplever och är inte direkt kopplat till ett sjukdomstillstånd. Detta uttrycker hon själv i en artikel skriven av Lena Richardsson i Nya Wermlands Tidning (2022-05-17) när Edelfeldt nyligen mottagit Selma Lagerlöfs litteraturpris 2022. I denna uppsats kommer dock begreppet psykisk ohälsa användas även i diskussioner om Edelfeldts författarskap eftersom det utgör ett mer väletablerat koncept.

(28)

6. Tematisk litteraturanalys

Med avstamp i den bild av psykisk ohälsa i dagens samhälle, och hur detta kan relateras till identitetsskapande, som presenteras i avsnittet för den teoretiska utgångpunkten analyseras den utvalda litteraturen utifrån teman som motsvarar de undersökta frågeställningarna. Det första temat som undersöks är identitetsskapande och hur detta kan ses som ett samtida fenomen i förhållande till psykisk ohälsa. Detta behandlar dels hur identitet skapas av individen själv, dels hur omvärlden kan bidra till identitetsskapandet. Vidare diskuteras den roll som Edelfeldts berättelser i berättelserna har för karaktärernas identitetsskapande och psykiska hälsa. Fantasins betydelse för karaktärerna är ett återkommande tema i två av berättelserna och diskuteras därför i ett eget parti. En ytterligare aspekt som behandlas är hur den psykiska ohälsan påverkar individen på ett fysiskt sätt, genom exempelvis självskadebeteende eller ätstörningar och hur dessa kan verka som litterära motiv. Detta kommer senare i undersökningen diskuteras utifrån vårt nutida samhälle och hur dessa teman kan ses som samtida erfarenheter i ett samhälle som, enligt Johannisson uttryckssätt, fostrar hyperflexibla och egenkonstruerade individer.

6.1 Identitetsskapande

Identitetsproblematik är ett ständigt närvarande tema till Edelfeldts romaner och är där nära förbundet med ångest och annan psykisk ohälsa. Miranda i Om snö och guld (2021) ifrågasätter ständigt sin egen identitet och vem hon är i förhållande till omgivningens uppfattningar och åsikter om henne. Boken kan beskrivas som en utvecklingsroman där läsaren inbjuds att följa med under Mirandas, på olika sätt, problematiska uppväxt och vuxenblivande.

Den psykiska ohälsa som skildras här verkar redan från början grundas i oro, identitetslöshet och vilsenhet. Miranda upplever sig som främmande från sin samtid och sin verklighet. Hennes föräldrar är frånvarande och uttrycker en oförståelse för sin dotter. I flera av de beskrivningar av hennes verklighetsuppfattning som återfinns i boken uttrycks en brist på samförstånd mellan Miranda och omvärlden; hon finner det svårt att förstå hur hon ska existera i och smälta in i omgivningen samtidigt som omvärlden verkar ha svårigheter att förstå henne. Hon har sin trygga ask inne i sig själv och har både svårt att föreställa sig att ta sig utanför den punkten och svårt att visa askens innehåll för någon annan. Hon uttrycker själv att ”[i] min ask finns så mycket konstigt, ingen ordning. Det finns mardrömmar och mörkrädsla, men de är inte värda någonting som bytesvara. [...] I min ask finns utbrotten jag får när allting känns obegripligt”

(29)

Redan här kan det upptäckas exempel på det som Giddens (1997:47) syftar på när han talar om parentessättning och ontologisk otrygghet. Miranda har svårt att urskilja de sociala konventioner hon förväntas följa och förhålla sig till och därmed skapas en otrygghet i mötet med omgivningen. Individens beroende av möjligheten att kunna kategorisera sin omgivning för att kunna avkoda och förstå den samt även inneha en förståelse för hur denne bör agera i den givna sociala situationen är något som Giddens framhåller och som tydligt exemplifieras av Mirandas osäkerhet och upplevda främmandeskap även i en bekant miljö.

Mirandas identitet delas upp utifrån olika områden av hennes personlighet, till stor del baserat på andras uppfattningar och åsikter om henne. Hon beskriver sig själv på ett sätt som avslöjar att enligt henne finns det flera olika flickor inom henne som ständigt slåss om handlingsutrymmet. Inom henne finns den snälla flickan och den stygga flickan; den snälla flickan som belönas när hon gör bra ifrån sig och den stygga flickan som kan komma fram när som helst, när allt blir styggt och går överstyr. Den snälla flickan vill kunna stänga in den elaka i en låda med lock, så att världen utanför blir en trygg plats, men hon kan tränga sig ut och ställa till med oreda (Edelfeldt 2021:28–30). Det är den stygga flickan som hålls ansvarig för det svåra, hemska och okontrollerbara som Miranda gör och hon hävdar själv att det var inte hon själv som gjorde det, utan det är bara den stygga flickan som handlar på sådana sätt.

I skolan blir Miranda utsatt för mobbning. Hon har ingen kamrat i klassen att ty sig till och blir kallad öknamn samt blir utsatt för fysisk mobbning. Hon är medveten om att det hon utsatts för är mobbning, men vill inte ta till sig av det som inträffar. Om hon inte erkänner att det händer är det som att det händer någon annan än hon själv. Den mobbade flickan är ännu en av

”flickorna” som lever inuti henne, men i likhet med den stygga flickan vill hon ogärna identifiera sig med henne. I stället flyr hon in i historier och sagor hon läser, där hon kan fantisera och drömma sig bort (Edelfeldt 2021:61). Människor i Mirandas omgivning ser henne som konstig och förstår sig inte på henne och hon blir ”den konstiga flickan”. Efter att hon blivit inlagd på psykiatrin för ångest och självskadebeteende blir hon även denna flicka en del av identiteten som hon egentligen inte vill erkänna finns, men den projiceras på henne av omvärlden genom kommentarer, skämt och en allmän jargong som hon inte kan undfly ens i hemmet (Edelfeldt 2021:258).

(30)

I takt med att Miranda blir äldre och fortsätter att reflektera över sin identitet väljer hon ett nytt namn, som för att markera att hon inte längre är den hon var under sin barndom, den som var vilsen och problematisk. Hon börjar kalla sig själv Mira, taget med inspiration från en indisk flicka, mycket lik henne själv, som hon ser i en tidning (Edelfeldt 2021:132,140). Detta namnbyte har stor betydelse för hennes identitetsskapande. Det nya namnet är en ny identitet hon kan hålla sig fast vid, något som ingen annan än hon utvalt och skapat. Hon gör sig genom detta nya namn fri från de delarna av hennes identitet som utgjorts av andras uppfattning om henne; den stygga flickan, den snälla flickan och den mobbade flickan finns fortfarande kvar, men de tillhör Miranda, inte Mira.

Det är inte förrän Miranda blir en ung vuxen och kan flytta till en folkhögskola och får ett nytt socialt sammanhang som hennes identitet kan bli hennes egen. Hon kommer till en plats där det är många andra som inte heller mår bra och det är plötsligt välkommet att föra en dialog kring sitt mående och sina erfarenheter.

Jag sa aldrig till någon att jag hade varit inlagd på ungdomspsyk, det kändes passé.

Inte heller sa jag att jag faktiskt hade skurit mig själv med glasskärvor för att dö.

Det hade ju faktiskt skett i en black out – den var inte jag som gjorde det! – och ärren, bleka nu, var inget jag stoltserade med. Jag var helt annorlunda nu. Man kunde förvandla sig; det borde andra också kunna förstå. (Edelfeldt 2021:365)

Här kan hon själv konstruera sin identitet och välja vilken del av sig själv hon vill visa för sin omgivning. De delarna av sin person som hon tidigare inte själv identifierat sig med och hävdat inte var en del av henne behöver inte längre synas för de personer hon inte vill ska se. Det är inte de delarna av livet hon anser vara viktiga. De utgör något förflutet, som hon är medveten om men inte nödvändigtvis vill låtsas om. Miranda menar att hon kan själv välja vem hon vill vara och även om hennes vänner hävdar att den identitet man skapar åt sig själv är oäkta menar hon fortfarande att det handlar om vad man vill odla i sig själv, snarare än något främmande och påhittat (Edelfeldt 2021:366).

Identitetsskapande och problematik kring vuxenblivande och självbild kan i denna roman sägas utgöra centrala litterära teman som byggs upp av motiv, så som Mirandas problematiska relation till sin mor och den psykiska ohälsan hon brottas med. Även den mobbning och det utanförskap

References

Related documents

bakgrundsmaterial samt workshopens syfte •  Engagera processledare som läser in sig på var sitt scenario •  Dela i förväg in deltagarna i fyra grupper en för varje

Syftet med vår studie är att bidra med kunskaper kring orsaker till oroväckande frånvaro, men även vilka insatser som kan och är önskvärda i arbetet för att främja närvaro..

Vuxna som i sitt arbete bemöter ungdomar får en inblick i hur ungas perspektiv på vad positiv psykisk hälsa är vilket är en främjande del i arbetet för att motverka psykisk

Den evaluerar vad och hur vi är, och innefattar en tillit till sig själv, självrespekt och självacceptans (2003, s. Av barnskötarnas svar gör jag tolkningen att de

Detta skulle kunna uttryckas som att, på grund av den förväntade stigmatiseringen (förväntad av individen) som möjligtvis finns inom organisationen, så finns det en risk att

Barn som tidigt intresserar sig för böcker och läsning har en större fallenhet när det kommer till att lära sig att läsa, till skillnad från de barn som inte har intresset..

medicinska vetenskap som bidrog till "upp­ täckten" av mannens och kvinnans funda­ mentala, avgörande olikhet, bedrevs i Frank­ rike. Nyklassicismen med män som David i

Jag har med denna studie fått en fördjupat förståelse hur fem elever upplever sin undervisning/stöd, hur mycket delaktighet dem upplever vid utformandet av undervisningen/stödet