1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Full text

(1)

Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar.

Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor.

Mänskliga rättigheter i Belgien 2006 ALLMÄNT

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Belgien är ett demokratiskt samhälle vars regleringar om mänskliga rättigheter (MR) överensstämmer väl med övriga medlemsstaters i den Europeiska unionen. Bland frågor som stått i centrum för uppmärksamheten under året kan nämnas integration, invandring och trafficking samt åtgärder för att förbättra allmänhetens säkerhet. Ett lagförslag om förbättrad asylprocedur, framförallt en snabbare hantering av sådana ärenden, har behandlats i

parlamentet. Vidare har homosexuella par fått rätt att adoptera och ett särskilt åtgärdspaket har antagits för att förbättra situationen i de belgiska fängelserna.

2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-

kommittéer

Belgien ratificerade 1955 den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sedan dess har landet ratificerat ett stort antal instrument om mänskliga rättigheter på både europeisk och global nivå. God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FN- kommittéer som övervakar tillämpningen av konventionerna.

- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt samt det fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet.

- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).

- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).

(2)

- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.

- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har endast undertecknats.

- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter.

Tilläggsprotokollet om handel med barn har endast undertecknats.

- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967.

- Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC).

- Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER

3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr

Lagen om aktiv dödshjälp

År 2002 trädde en lag i kraft som innebär straffrihet för läkare som utför eutanasi, det vill säga aktiv dödshjälp. Belgien var därmed det andra landet i världen, efter Nederländerna, att införa en sådan lagstiftning. Lagen föreskriver att eutanasi endast får utföras efter mycket strikta kriterier och regler och varje enskilt fall skall i efterhand granskas av en särskild kommission. Antalet fall har 2004 och 2005 legat kring cirka 400 per år.

Kroppslig integritet och förbud mot tortyr

Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr (CPT) har gjort fyra besök i Belgien inom ramen för Europarådets konvention om förhindrande av tortyr.

Det senaste gjordes i april 2005 och i rapporten pekades på vissa fortsatta brister i rutiner och livsvillkor i belgiska fängelser, liksom vid behandling av personer i polisförvar. En del åtgärder har dock vidtagits under senare tid för att förbättra situationen för arresterade och frihetsberövade.

En särskild lag som uttryckligen förbjuder tortyr och annan inhuman eller förnedrande behandling gäller sedan 2002.

Belgiska fängelser

Belgiska fängelser får sägas hålla någorlunda god europeisk standard, även om CPT i sina rapporter noterat vissa missförhållanden. Kraftig överbeläggning kännetecknar de belgiska fängelserna, vilket kan vara en bidragande orsak till

(3)

fysisk och psykisk ohälsa samt i ett par fall nyligen också våldsamma konfrontationer mellan fångar.

Under året har strejker och upplopp förekommit i protest mot överbeläggning, missförhållanden och personalbrist i fängelserna. I mars 2006 uppgick antalet interner till cirka 9 500 fördelade på 8 300 platser i landets 34 fängelser. MR- organisationer har kritiserat polisen för att använda sig av allt för mycket våld för att stävja uppror och vidare hävdat att fångvårdarnas strejker i kombination med personalbrist lett till att fångar bland annat nekats fysisk och intellektuell aktivitet samt kontakter med yttervärlden. Myndigheterna har försökt förbättra situationen genom bland annat nyrekrytering och utbildning av

fängelsepersonal, ökad användning av elektronisk övervakning samt överenskommelser med flera stater om att sända tillbaka fångar till deras hemländer för straffverkställighet. En grupp på 28 fångar lyckades i augusti rymma från ett fängelse på grund av bristande säkerhetsrutiner vilket lett till en livlig debatt och löften från regeringen om ytterligare förbättringar, bland annat ett nytt byggnadsprogram för att utvidga och renovera fängelserna i ett antal städer.

Även ungdomsbrottslighet har stått i fokus under året efter två

uppmärksammade mord i våras i centrala Bryssel och i Antwerpen, med i båda fallen gärningsmän i övre tonåren.

4. Dödsstraff

Dödsstraffet avskaffades formellt 1996 men hade då i praktiken inte tillämpats sedan 1918.

5. Rätten till frihet och personlig säkerhet

Enligt Amnesty International och andra MR-organisationer föreligger inga uppgifter om att några godtyckliga frihetsberövanden eller av staten sanktionerade ofrivilliga försvinnanden skulle ha förekommit under 2006.

6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen

Konstitutionen garanterar ett självständigt rättssystem i förhållande till den verkställande makten. Högsta instans är La Cour de Cassation. Specialdomstolar finns, bland annat ungdomsdomstolar som behandlar ärenden för personer under 18 år.

Den reform av polisväsendet som avslutades 2002 innebar att samtliga

poliskårer numera integrerats i ett federalt system med ett och samma regelverk för hela organisationen. En oberoende kommission har fått till uppgift att

(4)

övervaka polisens verksamhet och sammanställa en årlig rapport till

parlamentet. En särskild enhet har också tillsats på federal nivå med uppgift att verka mot korruption inom poliskåren.

Under år 2005 fälldes Belgien tolv gånger i Europadomstolen, i elva fall för brott mot Europakonventionens artikel 6.1. I denna artikel stadgas att rättegång ska äga rum inom skälig tid. Under de senaste två åren har ett lagförslag behandlats i parlamentet som syftar till att reformera och påskynda den kritiserade och inte sällan tungrodda rättsprocessen i landet. Dessa reformer väntas bli antagna inom kort.

På federal nivå finns en ombudsmannainstitution (le médiateur fédéral) som bland annat tar emot anmälningar från enskilda personer om brott mot mänskliga rättigheter. Institutionen analyserar konflikter som uppstått, lämnar

rekommendationer och föreslår åtgärder, samt medlar mellan klaganden och den federala administration som står till svars. Ombudsmannainstitutionen har däremot ingen rätt att upphäva eller sätta sig över den federala förvaltningens beslut. På regional nivå finns ett flertal ombudsmän som behandlar frågor om barn, arbetsmarknad, bank- och finansväsende samt klagomål på statliga bolag.

7. Straffrihet

Belgiens rättssystem är väl utvecklat och organiserat, varför underlåtenhet från staten att beivra och bestraffa brott inte kan sägas utgöra något problem.

I augusti 2003 antog parlamentet en lag som ersatte en tidigare − i relationerna till vissa länder mycket kontroversiell − författning från 1993 som gav belgiska domstolar rätt att utöva universell jurisdiktion avseende brott mot bland annat krigets lagar (Genèvekonventionerna), folkmord och tortyr. I den nuvarande

”lagen om grova brott mot internationell humanitär rätt” har kravet på anknytning till Belgien skärpts och åtal kan endast väckas mot belgiska medborgare eller personer med hemvist i Belgien, eller mot icke-belgare om offret varit belgare eller haft sin hemvist i Belgien.

Trots att lagen ändrades 2003 har ett mycket uppmärksammat fall från år 2000 kommit att aktualiseras och en internationell arresteringsorder utfärdats. Detta gäller Tchads förre president Hissène Habré och var möjligt eftersom en av de klagande parterna från år 2000 var belgisk medborgare vid tidpunkten för anmälan. Belgiska myndigheter har begärt Habré utlämnad från Senegal, där han levt i exil i många år, för att ställa honom inför rätta. Senegal har dock vägrat att utlämna Habré. Efter diskussioner inom Afrikanska Unionen och skarpa uttalanden från FN:s tortyrkommitté har Senegal nu sagt sig acceptera att en rättegång äger rum i Senegal.

(5)

8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.

Yttrande- och tryckfrihet garanteras i Belgiens konstitution och säkerställs genom en oberoende press, ett effektivt rättsystem och ett väl fungerande demokratiskt politiskt system. Presstöd utgår såväl federalt som regionalt.

Mötes- och föreningsfrihet respekteras och garanteras i lag. Religionsfrihet råder och landets federala liksom regionala regeringar respekterar och verkar för att den skall upprätthållas. Ekonomiskt stöd för aktiviteter, personal- och fastighetskostnader ges till företrädare för sex olika religioner. Övriga samfund verkar fritt, men en statligt finansierad oberoende organisation har inrättats för att kartlägga religiös aktivitet och uppmärksamma verksamhet som kan vara till men för dess anhängare.

9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna

Under de senaste 20 åren har en gradvis federalisering ägt rum i Belgien. De bakomliggande orsakerna är kravet på ökat självstyre från de tre regionerna, samt ökande motsättningar mellan de olika språkgrupperna.

Många politiska beslut fordrar numera omfattande samråd mellan de federala enheterna, en process som ofta blir tidskrävande och omständlig. Utöver federal nivå finns parlament och regeringar för de tre regioner Flandern, Vallonien och Brysselområdet, samt dessutom för de franska och tyska språkgemenskaperna.

Allmänna val hålls vart fjärde år på federal och regional nivå, samt vart sjätte år på kommunal nivå. Valdeltagande är obligatoriskt för alla belgiska medborgare från 18 års ålder.

Lagar rörande kvinnorepresentation

Konstitutionen garanterar män och kvinnor lika möjligheter att utöva sina fri- och rättigheter samt att konkurrera om politiska befattningar. Av den federala regeringens ledamöter är för närvarande 20 procent kvinnor. För att öka kvinnorepresentationen i olika folkvalda församlingar gäller att hälften av kandidaterna på valsedeln måste vara kvinnor och andra hälften män, men utan någon bestämd ordningsföljd. De två första kandidaterna på listan måste dock vara av olika kön. Belgien är tillsammans med Frankrike det enda EU-land som ännu har infört en sådan lag. Den tillämpades första gången vid

parlamentsvalet 2003, vilket ledde till en tydligt ökad andel kvinnor med drygt 30 procent.

(6)

EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor

Diskriminering i arbetslivet förekommer inte påvisbart ofta, enligt

organisationen Centre pour l'egalité des chances et la lutte contre le racisme, (cirka 150 misstänkta fall per år i hela landet) men betraktas likväl som ett problem och det lär finnas ett betydande mörkertal. Etnisk tillhörighet är den vanligaste formen av diskriminering, vid såväl anställningsförfarande som vid avsked, men diskriminering på grund av religion anges numera allt oftare som ett problem.

Belgien har en väl utvecklad arbetsrätt. Landet har ratificerat alla de åtta centrala ILO-konventionerna:

- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98) - Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna 100 och 111) - Förbud mot tvångsarbete (konventionerna 29 och 105)

- Förbud mot barnarbete (konventionerna 138 och 182).

Den belgiska arbetsmarknaden är en av de hårdast reglerade i Europa och fackföreningsanslutningen är hög, cirka 70 procent. En normal arbetsvecka innebär 38 timmars arbete. Arbetslösheten i Belgien uppgick hösten 2006 till drygt åtta procent men med stora regionala skillnader.

11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

Hälsosektorn i Belgien är välutvecklad, av hög kvalitet och med mycket god tillgänglighet. Hälsosektorns andel av statens totala budget utgjorde 12,4 procent år 2003. Medellivslängden uppgick år 2005 till 75 år för män och 82 för kvinnor.

12. Rätten till utbildning

Undervisningen i Belgien kan vara både privat och offentlig. Ansvaret för skolutbildningen ligger på regional nivå och undervisningen hålls på respektive språk (franska, flamländska och tyska). Vid sidan av de offentliga skolorna finns ett antal privata. Dessa drivs av olika organisationer och samfund, dock med statsunderstöd. Den obligatoriska skolan omfattar tio års heltidsstudier, från sex till 16 års ålder och är kostnadsfri. Därefter råder deltidsskolplikt i ytterligare två år. De totala offentliga utgifterna för utbildning i Belgien utgjorde 6,3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) år 2003. Belgien har fyra franskspråkiga statliga universitet och tre flamländska. Därutöver finns elva privata universitet samt flera specialinriktade högskolor. Samtliga högre

(7)

läroanstalter är statsunderstödda och många studenter finansierar sina studier med statliga bidrag.

13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

I egenskap av modern välfärdsstat, tillika medlemsland i EU och i en stor mängd andra internationella organisationer och fora, erbjuder Belgien sina invånare (såväl män som kvinnor) en tillfredsställande levnadsstandard. Belgien ligger på nionde plats i UNDP:s välfärdsindex för år 2003.

OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

14. Kvinnors rättigheter

Belgien är ett förhållandevis jämställt samhälle sett i ett europeiskt perspektiv.

Ett flertal åtgärder har vidtagits under senare år för att stärka kvinnors ställning och garantera båda könen samma tillgång till bland annat utbildning, arbete och hälsovård. Enligt jämställdhetsinstitutet IEFH, Institut pour l'égalité des femmes et des hommes, åtnjuter kvinnor samma rättigheter som män, men drabbas

fortfarande av viss lönediskriminering. IEFH inrättades 2002 och har till uppgift att främja jämställdhet mellan könen och bekämpa alla former av diskriminering på grund av kön. Vidare bedriver institutet forskning på jämställdhetsområdet, utfärdar rekommendationer till statliga myndigheter, stöttar jämställdhetsorganisationer samt vidtar rättsliga åtgärder vid behov.

Den federala regeringen presenterade i slutet av 2004 en handlingsplan, Plan d’action national contre la violence conjugale, som gäller fram till 2007 med målet att få bukt med kvinnomisshandel. Viss kritik från MR-organisationer har förekommit att inte mer görs på statlig nivå för att uppfylla denna plan.

Jämställdhet i arbetslivet

Sedan juni 2002 finns en lag som syftar till att förstärka skyddet för kvinnor i arbetslivet genom att tydligare markera mot våld och sexuella trakasserier.

Lagen definierar sådana trakasserier som ”alla former av sexuellt laddat

beteende (verbalt, icke-verbalt eller fysiskt) där den skyldige vet eller borde veta att handlingen inverkar menligt på kvinnors och mäns värdighet på

arbetsplatsen”. Arbetsgivaren ansvarar för att förebyggande åtgärder vidtas samt att misstankar om sexuella trakasserier utreds snabbt och opartiskt.

Andelen yrkesverksamma kvinnor i Belgien är jämfört med övriga EU-länder relativt låg, och var endast 53,8 procent år 2005. Den generella

sysselsättningsnivån i landet, drygt 60 procent, ligger även den under EU- genomsnittet.

(8)

Prostitution

Prostitution är som sådan inte kriminaliserad i Belgien, däremot kan prostitution på gator och andra offentliga platser anses strida mot allmän ordning och leda till kortare fängelsestraff (högst tre månader) eller böter. Köp av sexuella tjänster är inte olagligt, förutsatt att den prostituerade är över fjorton år. Koppleri är förbjudet, liksom organiserad invandring med prostitution som syfte.

Människohandel (trafficking)

Handel med barn och kvinnor för sexuellt utnyttjande har blivit ett tilltagande problem också i Belgien och regeringen gör stora ansträngningar för att eliminera människohandel. Organiserade nätverk opererar i Belgien och byter snabbt destinationer inom och utanför landet. Under året har direktiv på området integrerats i den belgiska lagstiftningen och medfört att offer för trafficking kan få amnesti och permanent uppehållstillstånd om de samarbetar med polis och vittnar i domstol mot förövarna. Detta gäller om förövarna sedan blir dömda, samt även i vissa andra fall. Hårdare bestraffning har också införts för handel med barn.

15. Barnets rättigheter

För att värna om barnets rättigheter och att barnkonventionen efterlevs har Belgien en barnombudsman såväl i Vallonien som i Flandern. Dessa deltar aktivt i det europeiska nätverket för barnombudsmän, ENOC.

För några år sedan diskuterades ett lagförslag som rörde frågan om integration och barn, bland annat om flickors rätt att bära slöja i skolan. Det ansågs dock oförenligt med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel nio om religionsfrihet) att på federal nivå förbjuda flickor att bära slöja i skolan. Resultatet blev att varje läroanstalt själv får bestämma om saken. Detta har dock enligt många kritiker medfört en segregering av skolväsendet, där flickor som vill bära slöja är hänvisade till ett fåtal skolor, ibland av sämre kvalitet.

År 2001 fälldes Belgien i Europadomstolen för att ha förvarat minderåriga i fängelser. Detta ledde till en ny lag 2002, som stadgar att ungdomar skall övervakas i fostrande syfte på särskilda institutioner. MR-organisationer har kritiserat institutionerna och menar att de inte uppfyller barnkonventionens krav att inte fängsla barn annat än i yttersta nödfall och att hålla minderåriga kriminella åtskilda från myndiga.

Fadern till ett av offren i den omtalade Dutroux-rättegången (Marc Dutroux åtalades och dömdes 2004 för att ha rövat bort och våldfört sig sexuellt på sex unga flickor och sedan mördat fyra av dem) tog 1996 initiativet till

(9)

organisationen Child Focus (European Federation for Missing and Sexually Exploited Children). Organisationen stödjer och initierar utredningar om försvunna, bortförda och sexuellt utnyttjade barn samt bekämpar förekomsten av dessa fenomen. 2005 behandlade organisationen drygt 3 600 fall.

16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk

Belgien är ett mångkulturellt land med invandring framför allt från EU:s medlemsstater, Afrika, Mellanöstern och Balkan. En ny icke-diskrimineringslag antogs i februari 2003. Lagen förbjuder all direkt och indirekt diskriminering grundad på hudfärg och etnisk tillhörighet, men även diskriminering till följd av kön, civiltillstånd, ekonomiska tillgångar, ålder, religiös eller filosofisk övertygelse, hälsotillstånd eller handikapp. Fängelsestraff och/eller böter kan utdömas. Omvänd bevisbörda gäller, vilket innebär att det är svaranden som skall bevisa att diskriminering inte ägt rum.

Sedan tio år finns den oberoende, statligt finansierade organisationen Centre pour l'égalité des chances et la lutte contre le racisme, som har till uppgift att främja jämlikhet och bekämpa alla former av särbehandling grundad på hudfärg, ursprung eller nationalitet. Centret lämnar rekommendationer och bistår myndigheter, företag och enskilda samt forskar i frågor som rör

diskriminerande särbehandling.

I mars 2004 antogs efter livlig debatt i media och parlamentet en lag om rösträtt i kommunala val för icke EU-medborgare som varit lagligt bosatta i Belgien i minst fem år i följd. Icke EU-medborgare kan dock inte ställa upp som kandidater i kommunalvalen. Lagen tillämpades första gången vid 2006 års kommunalval i oktober och 15,7 procent (17 065 personer) av de

röstberättigade registrerade sig. I samband med denna registrering förbinder man sig även att följa belgiska lagar och respektera den belgiska konstitutionen samt de mänskliga rättigheterna.

Liksom tidigare år inträffade även under 2005 fall av diskriminering till följd av etnisk och religiös tillhörighet, eller annan minoritetssituation. Utövare av minoritetsreligioner har upplevt kännbara attacker som innefattat våldsverkan både på människor och på byggnader. En mängd statliga och icke-statliga organisationer verkar i Belgien för att förhindra och motarbeta all form av diskriminering.

I juli 2001 undertecknades ramkonventionen om skydd för minoriteter, men ratificering har ännu inte skett. Minoritetsfrågan, som här i Belgien främst gäller förhållandet mellan den fransktalande respektive den flamländska befolkningen, är politiskt synnerligen känslig. Reaktionerna blev också starka

(10)

när Europarådets parlamentariska församling för ett par år sedan antog en särskild resolution som definierade minoriteterna i Belgien. I denna fastslogs bland annat att det finns en tysk minoritet på nationell nivå och att de

fransktalande boende i tysk- eller nederländsktalande regioner är minoriteter på regional nivå, liksom de nederländsk- och tysktalande boende i fransktalande områden. Församlingen kritiserade också Belgiens ovillighet att ratificera Europarådets konventioner på området. Om en språkgrupp betraktas som minoritet eller inte är här avgörande för gruppens lagliga rätt till bland annat utbildning på sitt eget språk. En belgisk ratificering av ramkonventionen skulle störa den känsliga balans som man försöker upprätthålla i språkfrågan. Belgien har inte heller ratificerat den europeiska stadgan för regionala minoritetsspråk (European Charter for Regional Minority Languages).

17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet

Belgien är ett relativt öppet och tolerant samhälle. Homosexuellas rätt att ingå äktenskap trädde i kraft 2003. I lagen används inte begreppet ”äktenskap mellan homosexuella” utan den innehåller bara en, allmän definition av äktenskap, vilken har utökats till att inkludera även homosexuella. Belgien var därmed det andra landet i världen, efter Nederländerna, att lagfästa

homosexuellas lika rätt att ingå äktenskap. I april 2006 antogs vidare en lag som ger homosexuella par rätt till adoption och som tillerkänner det adopterade barnet och dess föräldrar samma rättigheter, skyldigheter och juridiska skydd som övriga belgiska barn och föräldrar.

18. Flyktingars rättigheter

Belgiens geografiska läge gör landet attraktivt för flyktingar och asylsökande.

Många använder också Belgien som transitland för att sedan försöka ta sig vidare till andra länder i Europa, inte minst till Storbritannien. Belgien agerar med utgångspunkt i de FN-konventioner som berör flyktingars status och rättigheter. Utvisning verkställs inte till länder där personen i fråga riskerar förföljelse, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Flyktingars situation i Belgien fortsätter därför att vara ett aktuellt ämne i massmedia, inte minst avseende hanteringen av ensamma flyktingbarn. Bland annat Amnesty International har flera gånger aktualiserat den inhumana

situation som ofta råder i en avvisningssituation, där även våldsanvändning kan förekomma.

Antalet asylsökande i Belgien har minskat kraftigt under senare år. Under år 2000 begärde 42 000 personer asyl. 2005 var siffran nere i 15 957. De största grupperna kom från Ryssland (nio procent), Demokratiska Republiken Kongo

(11)

(åtta procent), Serbien-Montenegro (7,5 procent), och Irak (5,7 procent).

Minskningen beror, förutom på omständigheter utanför Belgien, dels på nya procedurregler, dels på ändrade socialbidragsregler för asylsökande. Istället för kontantbidrag får de som väntar på beslut i ett asylärende numera

naturaförmåner (matkuponger och logi).

Det finns ett ordnat mottagningssystem för flyktingar och en fungerande asylprocedur. Trots att proceduren har snabbats upp på senare år kvarstår dock alltjämt viss kritik mot alltför långa väntetider, i synnerhet vid överklagande av avslagsbeslut. Förändringar och reformer sker nu genom ny lagstiftning som successivt införts från och med slutet av 2006. Denna innebär bland annat en omorganisation av asylprocessens beslutsprocedur, framför allt skapandet av en ny enhet för överklaganden, där en domare ska fatta det definitiva beslutet i varje enskilt fall. Målsättningen är att väntetiden i asylärenden skall vara

maximalt 12 månader.

Under asylprocedurens handläggningstid härbärgeras de sökande inledningsvis i öppna förläggningar (centres d'accueil) eller i någon av de slutna förläggningarna (centres fermés). I de senare placeras framför allt asylsökande som saknar ID- handlingar och sådana som fått avslag på sin ansökan.

MR-organisationer i Belgien har riktat kritik mot mottagandet av flyktingar och de förhållanden på flyktingförläggningar där de placeras i väntan på behandling av deras ansökan. Förfarandet att flytta flyktingar mellan förläggningar efter misslyckade utvisningsförsök kritiseras också: förflyttningen från en

förläggning till en annan kan innebära problem, försvåra kontakten med advokat och likaså ofta möjligheterna att kommunicera med denne på ett språk som flyktingen förstår. Problem kan också uppstå för flyktingens möjligheter att ta emot besök och att anpassa sig till de omständigheter som råder på den nya förläggningen.

Asyl- och migrationsfrågorna står högt på dagordningen i den belgiska

inrikespolitiska debatten, och kommer att utgöra ett viktigt inslag i valrörelsen inför parlamentsvalet 2007. Främlingsfientliga åsikter propageras sedan länge framför allt av det flamländska högerextremistiska partiet Vlaams Belang, som radikalt vill begränsa invandring i landet. I Bryssel och i andra stora städer hålls regelbundet stora demonstrationer för att visa solidaritet med "les sans-papiers", det vill säga de som befinner sig i landet på illegal grund.

Flyktingbarn

I december 2002 antogs en lag rörande barn under 18 år som befinner sig ensamma på flykt i Belgien utan att ha en vuxen ansvarig. Lagen föreskriver att dessa barn får ett slags ”god man” för att undvika risken att utnyttjas för prostitution och människohandel under sin vistelse i Belgien. Denna person

(12)

skall representera den minderårige i de rättsliga och administrativa processer som blir aktuella, se till att barnet får tillgång till logi och skolgång samt att läkar- och psykologinsatser fungerar. Det har dock funnits svårigheter att tillämpa lagen praktiskt i brist på lämpliga personer som kan vara ”gode män”

och i brist på budgetmedel.

19. Funktionshindrades rättigheter

Funktionshindrade åtnjuter lagligt skydd mot diskriminering på framför allt arbetsmarknaden och inom utbildningsområdet. Icke-diskrimineringslagen från 2003 stärker detta skydd. Inte desto mindre förekommer diskriminering mot funktionshindrade personer och statistik visar att många av dem står utanför arbetsmarknaden. Vidare kan konstateras att infrastrukturen i samhället, bland annat offentliga byggnader och allmänna kommunikationsmedel, inte alltid möter de funktionshindrades behov.

ÖVRIGT

20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter

I Belgien välkomnas och verkar ett stort antal inhemska och internationella frivilligorganisationer som arbetar för främjandet av mänskliga rättigheter.

21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter

God dialog och samverkan råder mellan Belgien och de FN- kommittéer som övervakar tillämpningen av konventionerna.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :