Examensarbete Kandidatkurs Pedagogik
VT 2020 Handledare: Kent Löfgren
Att arbeta med våld i nära relation
Faktorer som främjar personalutveckling och handledning för socialarbetare
Sandra Hansen
Förord
Jag vill rikta ett stort varmt tack till alla informanter som deltagit i studien med sina upplevelser och erfarenheter som ligger till grund för denna uppsats.
Jag vill tacka min pappa som har motiverat mig i mitt skrivande när det varit motigt. Jag är också oerhört tacksam för stöttande vänner, arbetskollegor och en ödmjuk arbetsgivare som låtit mig få kombinera studier och arbete. Det är ovärderligt, så innerligt tack för att ni alla gjorde det här möjligt!
Jag vill även tacka min fantastiska handledare Kent Löfgren vid pedagogiska institutionen på Umeå Universitet som kommit med konstruktiv feedback som har hjälpt mig mycket i min skrivandeprocess.
Du har motiverat och stöttat mig i mitt forskningsarbete som till slut landade i det här verket. Din tillgänglighet och vår möjlighet att arbeta fram idéer tillsammans har varit mycket betydelsefullt.
Working with violence in close relationships
Factors that promote staff development and supervision for social workers
Sammanfattning/Abstract
Studiens syfte var att bidra till en ökad förståelse för betydelsen av professionell handledning i socialt arbete särskilt vad avser arbetet med klienter som drabbats av våld i nära relation. Ett antal
semistrukturerade intervjuer genomfördes med socialarbetare med relevanta arbetserfarenheter inom området. Studiens resultat visar att professionell handledning i socialt arbete främjar såväl reflektion, kompetensutveckling och arbetsmetoder. Handledning kunde också vara ett verktyg för att förebygga sekundärtraumatisering. Dock, resultaten visade också att denna typ av handledning inte var en självklarhet. Orsaker till att samtliga socialarbetare inte erhöll handledningen var, bland annat, tidsbrist och att arbetsgivaren inte prioriterade det. De som inte erhöll handledning upplevde det som en brist. De uppgav även att de kände sig otillräckliga i sitt arbete eftersom de inte fick samma
möjligheter till reflektion och kompetensutveckling. En slutsats är att professionell handledning fyller en nödvändig funktion för socialarbetare då det bidrar till utveckling och sammansvetsade arbetslag.
Vidare möjliggör det ett kunskapsutbyte avseende etiska dilemman, känslor och sårbarheter i arbetet.
En avslutande slutsats är också att handledning främjar en god hälsa och bidrar till en tryggare och mer välfungerande arbetsplats.
Nyckelord: handledning, kompetens, sekundärtraumatisering, socialarbetare, våld i nära relation
Innehållsförteckning
Inledning... 5
Om handledning och dess mål ... 5
Syfte och frågeställningar ... 7
Tidigare forskning ... 7
Handledningens ursprung ... 7
Handledning i Sverige ... 7
Handledning i socialt arbete ...8
Handledarens karaktär ...8
Problem i handledningen ... 9
Våld i nära relation ... 9
Mäns våld mot kvinnor och Socialtjänstens ansvar ... 10
Sekundärtraumatisering ... 11
Etiska dilemman ... 11
Summering ... 12
Metod ... 12
Val av metod ... 12
Förförståelse ... 12
Datainsamlingsmetod och instrument ... 13
Urval ... 13
Genomförande av undersökning ... 13
Etiska överväganden ... 13
Databearbetning och dataanalys ... 14
Reliabilitet och validitet ... 14
Resultat ... 16
Presentation av informanterna... 16
Socialarbetarnas utbildning och erfarenhet om våld i nära relation ... 16
Kompetensutveckling ... 17
Socialarbetarnas beskrivning av handledning ... 18
Handledarens karaktär ... 19
Socialarbetarnas tankar och erfarenheter av sekundärtraumatisering ... 20
Etiska dilemman ... 21
Analys ... 22
Socialarbetares utbildning och erfarenhet av våld i nära relation ... 22
Kompetensutveckling ... 22
Socialarbetarnas beskrivning av handledning ... 23
Handledarens karaktär ... 23
Socialarbetarnas tankar och erfarenheter av sekundärtraumatisering ... 23
Etiska dilemman ... 24
Diskussion ... 25
Resultatdiskussion ... 25
Metoddiskussion ... 26
Förslag på vidare forskning ... 27
Referenser ... 28
Bilaga 1. Informationsbrev ...30
Bilaga 2. Intervjuguide... 31
5
Inledning
Enligt 3 kap 3 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) ska de insatser som utförs inom socialtjänsten hålla hög kvalitet. Detta innebär bland annat att personal inom den sociala sektorn måste vara lämpad för arbetsuppgifterna. Socialarbetarna ska enligt lagen ha lämplig utbildning och erfarenhet för att kunna utföra sitt arbete. Denna kvalitet ska dessutom kontinuerligt, ses över, revideras och förbättras. Med handledning som en del av det dagliga arbetet kan socialarbetarnas kompetens utvecklas och förbättras, som en del av kvalitetssäkringen (Höjer m. fl. 2007).
Socialt arbete är komplext och ställer höga krav på socialarbetare. Som beskrivet i Socialtjänstlagen krävs passande utbildning och erfarenhet för det arbete som ska utföras. Ett stöd för socialarbetarna i det dagliga arbetet är den handledning som de erhåller. Handledning är en god förutsättning för att socialarbetarna ska kunna utföra sitt arbete på ett professionellt sätt. Men för socialarbetarna är inte alltid handledning i socialt arbete en självklarhet. Höjer m. fl. (2007) menar att en av de vanligaste anledningarna till att handledning inte erbjuds och tillämpas är att annat prioriteras av cheferna.
Socialarbetarens främsta uppgift är att förebygga och hjälpa klienter med sociala svårigheter. I arbetet ingår också att minska ohälsa och förbättra klientens livskvalitet och livssituation. Inom socialt arbete arbetar personer med olika yrkestitlar och kompetenser. Som socialarbetare på ett socialkontor ställs de anställda inför olika situationer där klienter har olika behov. Det är lätt som socialarbetare att ställas inför svåra utmaningar i sitt arbete, till exempel att möta en våldsutsatt människa med akut skyddsbehov. I dessa arbetssituationer förutsätts att socialarbetaren har den kompetens och
beredskap att utföra en korrekt bedömning och handla därefter. Därmed krävs en förmåga att kunna interagera med andra människor, särskilt med människor som befinner sig i kris (Thomassen, 2007).
Som socialarbetare inom den offentliga sektorn möter de anställda ofta klienter som har omfattande behov av stöd och hjälp. Socialtjänsten fungerar som en länk mellan klient och socialarbetare. I sociala verksamheter, till exempel Socialtjänsten så är det övergripande målet att tillgodose människans behov så långt det är möjligt. Socialarbetarnas uppgift är att ingripa i andra människors liv på ett avgörande sätt, även de klienter som motsätter sig hjälp. Som socialarbetare här behöver man ha vetskap om att man kan möta människor som är utsatta på flera olika sätt, bland annat människor i våldsutsatthet, missbruk eller andra försvårande livsomständigheter (Thomassen, 2007).
Om handledning och dess mål
Per Isdal (2017) menar att alla yrken eller uppdrag där socialarbetaren använder sig själv i möten med klienter så behövs tid att reflektera över vilket arbete som utförs, hur det utförs men också vem man är som person. Att i samtal med andra få pröva alternativa tankar och förhållningssätt och att fundera över egna attityder, svårigheter och möjligheter. Handledningen brukar främst handla om hur socialarbetaren utför sina arbetsuppgifter. Handledningen ska främja socialarbetarna för att de ska kunna göra ett gott arbete och verka som en ram för att reflektera över arbetet. Handledningen kan också innebära förslag och råd till socialarbetarna för att de ska kunna få möjlighet att prova nya
6
arbetsmetoder. Isdal (2017) menar att handledning bland socialarbetarna tycks variera beroende på vad socialarbetaren har för inriktning i sitt arbete.
Enligt Lilja Cajvert (2013) så är handledningens övergripande mål är att behålla och vidareutveckla yrkesutövandet. Handledning är ett stöd för kompetensutveckling, ett redskap för att bevara och utveckla yrkesmässig kompetens som utgår från de behov av kunskap som deltagarna i handledningen själva definierar. I handledningen tas sådant upp som direkt eller indirekt rör de personer som socialarbetarna arbetar med. Handledningens mål är att samla och diskutera kompetens och nya idéer som sedan ska kunna utövas (Gjems 1997). Handledningen är en process för att socialarbetarna ska bli medvetna om sina förmågor och tillsammans hitta ett sätt att använda dessa i sitt arbete med
klienterna. Handledningen ger socialarbetarna tid för egen och gemensam reflektion (Cajvert 2013).
Idag anses handledning inom socialt arbete vara viktigt. Detta bland annat för att socialarbetaren använder sig själv som ett verktyg i mötet med klienter. Dessutom har handledning en betydande funktion som kvalitetssäkring för socialarbetaren så att hen förhåller sig till ett professionellt och arbetssätt (Bernler & Johnsson 1985). Handledningen fungerar också som ett stöd för de utmaningar som socialarbetaren ställs inför, särskilt i möten med våldsutsatta klienter. Vidare kan handledning också fungera som ett bra sätt för att stärka grupprocessen i personalgruppen och bemötandet av varandra och klienterna (Bernler & Johnsson 1985).
7
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att bidra till en ökad förståelse av socialarbetares behov av personalhandledning i arbetet med våld i nära relation. Frågeställningarna är:
1. Vad kännetecknar handledning för socialarbetare, speciellt vad avser våld i nära relation?
2. Vilka främjande faktorer kan handledning medföra?
Tidigare forskning
Cajvert (2013) skriver att handledning är behandlarens kreativa rum. Det innebär att handledarens uppgift är att motivera till kreativitet och mod som krävs hos socialarbetaren i mötet med klienter. Det finns ett behov hos socialarbetare att ibland få stöd att gå utanför de teoretiska ramarna för att kunna arbeta gränsöverskridande och därmed finna nya möjligheter till förändring och utveckling (Cajvert 2013). Handledning är en dialog mellan professionella och utgörs av en process där lärandet mellan flera personer står i fokus. Handledningen ska innehålla samtal som är relevanta för den
yrkesutövning som socialarbetarna har och det är den handledde gruppen som bestämmer vilket ämne de vill fokusera på. På så vis är det också den handledde själv som skapar möjligheten att i
läroprocessen utveckla sin kompetens inom yrket. Det är i handledningssamtalet som meningsskapande uppstår i interaktionen mellan varandra (Gjems 1997).
Handledningens ursprung
Det som idag kallas personalhandledning startade i England kallades för supervision i socialt arbete.
Detta har sin grund i USA och England i diverse välgörenhetsorganisationers arbete under 1900-talet.
En av det sociala arbetets modernister som handledare var Octavia Hill som levde i England under senare delen av 1800-talet. Hills arbete innebar att stötta sina medarbetare i svåra situationer som de ställdes inför. Hennes arbete innebar också att kontrollera att arbetet utfördes enligt organisationens regler och verksamhetsplan. I många städer i USA under senare delen av 1800-talet startades välgörenhetsorganisation som av frivilliga medarbetare, volontärer. Dessa frivilliga medarbetare arbetade med att ge personligt stöd till familjer som hade det svårt. Efter hand så blev dessa frivilliga medarbetare fler och fler. De mest kunniga kom att bli sedda idag som föregångarna till dagens handledare i socialt arbete vars främsta uppgift blev att introducera nya frivilliga medarbetare i organisationens arbetssätt. De skulle också övervaka arbetet som dessa nya medarbetare gjorde på fältet samt ge dessa stöd och råd. Denna så kallade handledningsvariant gavs oftast individuellt och då oftast i parallell till gruppinstruktioner (Bernler och Johnsson, 1989).
Handledning i Sverige
De tre formerna av handledning i Sverige som används främst för socialt arbete idag är handledning som är administrativ, handledning som har med utbildning att göra samt handledning som är
8
stöttande för de arbetande. Den administrativa handledningsformen är i Sverige är den interna, då till exempel chefen handleder sina medarbetare. Den andra typen av handledning, som erbjuds under utbildning, innebär att studenten ska få stöd av en handledare och för att öka sin kunskap i samband med praktik under utbildningen. Den tredje typen av handledning är den som stödjer socialarbetarna genom en extern handledare som har till syfte att utveckla socialarbetarnas professionalitet (Höjer et.al 2007).
I Sverige var efterfrågan om handledning stark under senare delen av 1980-talet, som en del av satsningen på professionellt erkännande. Ett av mottot på den tiden var "socialarbetare bör övervakas av socialarbetare" för att kvalitetssäkra socialarbetarens arbete. Under denna tidsperiod påbörjades utbildning på högre nivå av handledare i socialt arbete. Teorier om handledning formulerad vid den tidpunkten visade att handledare bör ha: expertis inom socialt arbete, teoretiskt såväl som praktiskt.
Handledning i socialt arbete beskrivs nästan alltid som en gruppaktivitet. Andra delar av tillsynen har blivit standardiserad i form av kriterier till grund för tillsyn i socialt arbete inom den skandinaviska modellen (Bernler & Johnsson, 1985). Dessa betonar betydelsen av kontinuitet, helhet, reflektion, genomförande, ansvarsfördelning, deltagande och kompetens (Bradley & Höjer, 2009). Dessa kriterier är en utgångspunkt för de frågor som ställs i studie och de används även i dataanalysen.
Handledning i socialt arbete
Socialarbetarna är socialtjänstens ansikte utåt och har stor möjlighet till påverkan genom sitt handlingsutrymme. När socialarbetarna arbetar professionellt, är lyhörda och ser till klienternas behov, tilldelas socialtjänsten legitimitet. Bernler och Johnsson (1995) beskriver att en handledare ska hjälpa socialarbetarna i deras utveckling i den professionella yrkesutövningen. Handledning är ett stöd för socialarbetarna och det är därför viktigt att handledaren agerar förtroendefullt och har rätt
kompetens för uppdraget, så att socialarbetarna kan känna tillit till handledaren. Handledning bedöms vara bra då det ger till resultat att socialarbetarna kan få förståelse och insikt i varför de i
klientärenden reagerar, tänker eller känner på ett visst sätt. Genom handledning så kan socialarbetarna finna nya arbetsmetoder som kan leda framåt (Höjer 2007).
Jill Manthorpe med flera (2015) menar att handledning är ett viktigt verktyg för att säkerställa ansvar, stöd, lärande och professionell utveckling. Handledning ger socialarbetare möjlighet att reflektera över bland annat praxis i svåra ärenden. Handlednings uppgift är att ge stöd i komplexa arbeten och
beslutsfattningar och främja socialarbetarens professionella utveckling.
Handledarens karaktär
Öijervall och Jormfeldt (2013) har i en undersökning intervjuat sjuksköterskors upplevelser av
handledning och vilken karaktär de anser att handledaren bör ha. Samtliga informanter beskrev vikten av att handledarens förmåga att skapa en tillitsfull miljö genom att vara närvarande och gedigen i mötet. Informanterna menade också att handledarens personlighet och förhållningssätt har stor påverkan på handledningen. Handledaren bör ha kunskap inom området som arbetsgruppen arbetar
9
med. Vidare beskrev informanterna att handledaren bör fungera som en rollmodell och att det var viktigt att arbetsgruppen deltog aktivt för att handledningen ska lyckas.
Selander (2007) menar att handledningens främsta målsättning är ge arbetsgruppen förutsättningar att utveckla sin arbetsroll och bidra med kompetens. Handledarens uppgift är att hjälpa arbetsgruppen att integrera teori och praktik och ge förutsättningar för känslomässig inlärning som ger trygghet i arbetsrollen. Det är ett viktigt verktyg för utveckling av yrkesidentiteten. Handledaren ska därför fungera som en modell för denna yrkesidentitet både för den inre uppfattningen om sig själv som socialarbetare och hur hen uppfattas av omgivningen i sin professionella roll. I uppsatsens diskuterande avsnitt kommer betydelse av handledarens karaktär att diskuteras.
Hälsofrämjande faktorer
Chiller och Crisp (2012) har genomfört en studie bland yrkesverksamma socialarbetare i Australien om deras upplevelser av sitt arbete. Utgångspunkten var att socialt arbete är krävande, många slutar efter en kort tid och att sjukdomsfrånvaron är stor bland socialarbetarna. Frågan som ställdes var huruvida handledning kan påverka socialarbetarna positivt, minska sjukdomsfrånvaron och bidra till att arbeta fler år inom yrket. Studien visade att handledning ger goda effekter och bidrar till ökat välbefinnande och som stöd i det dagliga arbetet. Handledningen bidrar också till att socialarbetarna får nya verktyg att kunna ta sig an utmaningar de ställs inför. Genom handledning ökar närvaron på arbetsplatsen och främjar socialarbetarnas hälsa och prestation.
Problem i handledningen
Lilja Cajvert (2013) skriver att innan hon börjar handleda arbetsgrupper så informerar hon gruppen och arbetsgivaren om att om det skulle uppstå problem mellan henne och dem som hon handleder så ser hon det som hennes ansvar att ta upp det till diskussion. Det gemensamma målet är att
tillsammans hitta lösningar som både gruppen och handledaren är överens om. Dessa lösningar kan se olika ut beroende på var problemet uppstår. Cajvert menar vidare att hon anser att det är viktigt att alla i arbetsgruppen deltar aktivt på ett sätt som känns bra för varje individ.
Liv Gjems (1997) menar att om det uppstår en konflikt i personalhandledningen bör handledaren se det som en potential för utveckling. Istället för att öka klyftan i gruppen så kan denna utmaning leda till positiv framgång. Ytterst ansvarig är handledaren för konflikthanteringen och med hjälp av arbetsgruppen försöka finna en lösning på konflikten. Med det sagt är det inte enbart handledarens ansvar att lösa konflikten utan det krävs delaktighet från alla. Lösningen på konflikten kan därmed stärka gruppen och deras relationer till varandra.
Våld i nära relation
Begreppet våld i nära relationer är ofta överlappande. Definitionerna av våldet beskriver vilken sorts våld det handlar om, vem eller vilka som utsätts och vem som utövat våldet. Begrepp som ofta används är mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och samkönat våld. Den övergripande definitionen av
10
mäns våld mot kvinnor finns i FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, som antogs år 1993 (FN, 1993). Våldet kan ta sig många olika uttryck och det kan vara både fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt (Brottsoffermyndigheten 2o19).
Ytterligare en väl använd definition är framtagen av Per Isdal, psykolog i Norge och grundare av verksamheten ”Alternativ til vold”. Isdals definition är könsneutral och den förespråkar en vid våldsdefinition som inrymmer ett stort antal handlingar och ”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något som den vill”.
(Brottsoffermyndigheten 2019).
Mäns våld mot kvinnor och Socialtjänstens ansvar
Idag är mäns våld mot kvinnor ett erkänt samhälls- och folkhälsoproblem. Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) så var cirka en femtedel av alla anmälda misshandelsbrott under 2019 fall som rörde våld mot kvinnor, vanligtvis i en pågående eller tidigare parrelation. Trots det är det inget nytt fenomen.
Tidigare har mäns våld mot kvinnor ansetts vara en privat angelägenhet som omvärlden inte ska lägga sig i. Problematiken har också under lång tid uppfattats och förklarats som en naturlig del i
äktenskapet och där kvinnan har en delaktighethet i att orsaka våldet (Moser Hällen 2018).
Carin Holmberg, fil dr i sociologi och föreläsare, skriver att det finns en stor risk att våld mot i särskilt sårbara grupper, till exempel kvinnor i missbruk, inte blir bemötta på samma villkor. Holmberg (2019) understryker faran om att reducera våldet och endast fokusera på missbruket. Holmberg menar att mäns våld mot kvinnor i missbruk är en av de få grupper som diskuteras. Politiker och debattörer tenderar att bedöma att våld mot kvinnor endast förekommer i vissa utpekade grupper och att det inte är något som drabbar så kallade ”vanliga” människor. Holmberg menar att man inte har genomdrivit några särskilda insatser för kvinnor som lever i relationer där det förekommer våld. Hon
sammanfattar det genom att peka på att politiker och sociala myndigheter inte har tagit våldet på allvar utan endast lagt fokus på missbruket.
Socialtjänsten har ett lagstiftande ansvar att ställa frågan om våld i nära relation. Enligt
Socialstyrelsen (2016) är det viktigt att socialtjänsten har ett aktivt och uppsökande arbete till dem som är utsatta för våld av en närstående. Det uppsökande arbetet sker främst genom möten med klienter och att som myndighetsutövare ska följa de rutinerna som finns kring frågor om våld. Enligt Socialstyrelsen (2019) måste personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten ha kunskap och förmåga att kunna se tecken på patienter/klienter som kan vara utsatta för våld. Förmågan att känna empati, kunna ställa frågor och samtala om våld är en förutsättning för att förhindra att mäns våld mot kvinnor.
11
Sekundärtraumatisering
Per Isdal (2017) skriver att arbete med våldsutsatta människor gör något med människan.
Socialarbetare får ofta höra uttrycket ”Ta inte med dig jobbet hem”. Isdal menar att det är en omöjlighet att inte ta med jobbet hem. Våld påverkar oss. Berättelser om våld får oss att reagera och det är sunt. Därför är handledning ett viktigt redskap för kollegorna att reflektera kring hur man som socialarbetare påverkas av klienternas livsberättelser och öden. Begreppet sekundärtraumatisering växte sedan fram under slutet av 1990-talet och 1995 lanserades begreppet sekundärtraumatisk stress (STSD). Socialarbetare utvecklar traumasymtom genom att arbeta med trauman och symtomen på STSD är detsamma som på PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).
Begreppet Compassion fatigue betyder på empatitrötthet och lanserades av Charles Figley 1995. Figley definierar begreppet som:
” …ett tillstånd av utmattning och dysfunktion (biologisk, psykologisk och social) som följden av långvarig exponering för andras lidanden. Compassion fatigue är en naturlig konsekvens av att under längre tid hjälpa eller att önska hjälpa personer som är traumatiserade eller som lever i smärta.” (Isdal, 2017, s 118)
Cynthia Harr & Brenda Moore (2011) menar att empatitrötthet ska betraktas som en yrkesrisk för socialarbetare. Studenter som studerar till socialarbetare motiverar ofta sitt val av utbildning om en önskan och vilja att hjälpa utsatta människor i samhället. Empati och utveckling av den professionella relationen med klienten är nödvändig för att ska en allians och på så sätt kunna hjälpa klienten på rätt sätt. Men empati kan vara en riskfaktor för empatitrötthet även för de mest erfarna socialarbetarna.
Vidare menar Harr och Moore (2011) att många studenter som studerar socialt arbete inte får kännedom och kunskap om begreppet. Detta innebär att många nyexaminerade socialarbetare kommer oförberedda till sitt arbete på vad empatitrötthet och dess konsekvenser det ger.
Etiska dilemman
Det är inget ovanligt att socialarbetare ställs inför svåra etiska dilemman i sitt arbete. Elisabet
Svedberg (2006) menar att olika former av socialt arbete medför olika typer av etiska problem. Etiska dilemman som uppkommer i socialt arbete berör ofta de ideologiska frågorna om vilket ansvar det offentliga samhället har för individen och vilket ansvar individen själv har för sin livssituation och framtid. För att kunna finna ett svar på det bör man först ställa sig frågan, vilka etiska värden och normer är väsentliga för att bedöma relationen mellan det offentliga samhällets och den enskilde individens ansvar?
Vidare menar Svedberg (2006) menar ett en etisk kod syftar till att stärka yrkesidentiteten och har både en symbolisk och vägledande roll för att påminna socialarbetaren om att hen företräder en profession. Socialt arbete ofta handlar om att ge omsorg och stöd till människor i livsförsvårande omständigheter. Som socialarbetare finns en viktig skyddstanke som handlar om att ge klienten skydd mot våld på olika sätt. För socialarbetare som särskilt arbetar med våld i nära relation är deras primära uppgifter att ge skydd och stöd till våldsutsatta klienter, kan etiska dilemman ibland uppstå. Exempel
12
på etiska dilemman inom socialt arbete kan handla om människans rätt att bestämma över sitt eget liv vilket kan ställa socialarbetarens moral på sin spets. Hur ska socialarbetaren hantera en kvinna som periodvis söker hjälp för sin våldsutsatthet men backar och förmår inte ta emot hjälp när
socialtjänsten försöker hjälpa henne. Där ställs samhällets ansvar och individens ansvar gentemot varandra och utgör ett etiskt dilemma för socialarbetaren (Svedberg 2006)
Summering
I uppsatsen kommer begrepp som personalhandledning i socialt arbete, handledarens karaktär, våld i nära relation, etiska dilemman och sekundärtraumatisering att beskrivas och diskuteras.
Informanterna i uppsatsen är socialarbetare som arbetar med våld i nära relation, särskilt våld mot kvinnor. I min undersökning har jag fått ta del av de svåra etiska dilemman som många socialarbetare ställs inför i sitt arbete. Betydelsen av handledning och dess främjande faktorer utgör grunden för uppsatsen. Forskning visar att handledning för socialarbetare förebygga empatitrötthet och
sekundärtraumatisering. Informanterna som jag har intervjuat påpekar också vikten av handledarens karaktär och hur hen bör vara för att handledningen ska få god effekt.
Metod
I det här metodavsnittet kommer jag presentera vilken metodansats jag valt och hur jag gjort för att genomföra undersökningen, vilka respondenter jag valt och den analysmetod som använts.
Val av metod
För denna studie har jag valt att använda mig av en kvalitativ metod, vilket inneburit att jag har genomfört semistrukturerade intervjuer med olika socialarbetare. Kvalitativ metod skapar data utifrån sociala samspel och interaktion, men har inte i uppgift att förklara det empiriska materialet utan den kvalitativa metodens uppgift är att tolka materialet (Larsen 2018). Syftet med min studie är att
beskriva betydelsen av handledning för socialarbetare och min bedömning är att kvalitativ metod är en lämplig metodansats.
Förförståelse
Då jag själv är socialarbetare inom den offentliga sektorn har jag viss förförståelse för olika aspekter i min undersökning. Jag arbetar med klienter, kvinnor, i missbruk där våld i nära relation ofta
förekommer. Någonting som jag uppmärksammat med åren är hur vi socialarbetare påverkas i vårt arbete både som yrkesutövare likaväl som privatpersoner. Att exponeras för klienters berättelser och erfarenheter av våld gör någonting med en. Det finns en stor risk för att socialarbetaren utsätts för empatitrötthet och sekundärtraumatisering. Dessa begrepp var ingenting jag kunde någonting om innan jag började arbeta som socialpedagog. Ju mer erfarenhet jag fått i mitt yrkesliv desto mer kunskap har jag anammat om yrkesrisker för socialarbetare. Personalhandledning har fungerat som
13
ett bra stöd för mig och mina kollegor. Dock inte vilken handledning som helst. Min erfarenhet är att handledarens karaktär och handledningsmetod är av stor betydelse för om handledningen ska medföra några positiva effekter. I min undersökning låter jag flera socialarbetare få berätta om deras upplevelser och erfarenheter kring handledning.
Datainsamlingsmetod och instrument
Syftet med studien var att undersöka socialarbetares behov av handledning i arbetet med våld i nära relation. Jag skapade först en intervjuguide, se bilaga 2, som jag utgick ifrån när jag intervjuade socialarbetarna. I intervjuerna fanns även utrymme för följdfrågor som varit betydelsefullt.
Följdfrågorna har varierat beroende på vad informanten svarat.
Urval
Informanterna består av sex kvinnliga socialarbetare, varav en kvinna arbetar på Kvinnojouren.
Socialarbetarna har olika åldrar och yrkeserfarenheter. Socialarbetarna är utbildade socionomer, beteendevetare och 1 behandlingspedagog. Intervjuerna har genomförts med socialarbetare på vuxenmyndighetsutövning i en kommun som valt utifrån närheten till där jag bor, så kallat
bekvämlighetsurval (Bryman 2011). Gemensamt har personerna att de alla arbetar med våld i nära relation, det vill säga dem som har spetskompetens inom det området som min forskning grundar sig i.
Genomförande av undersökning
Jag började med att skriva ett informationsbrev och intervjufrågor (se bilaga 1 och 2). I nästa skede mejlade jag ut förfrågan till olika socialarbetare och Kvinnojouren. Jag hann genomföra tre fysiska intervjuer där jag besökte informanternas arbetsplats. 2020 kom inte att bli sig likt. När
virussjukdomen Covid-19 även kallat det nya coronaviruset (Folkhälsomyndigheten 2020) fick hela världen ställa om. I Sverige kom det att innebära begränsade möten och arbetsplatsbesök. Jag har därför genomfört resterande intervjuer per telefon och Skype.
Etiska överväganden
Vid forskning som innefattar människor, ska en etikprövning göras enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Lagen har till syfte att skydda människan och respekten för människovärdet vid forskning. Denna lag gäller dock inte kandidatuppsatser men etiska principer så som informationskravet, konfidentialitetskravet, samtyckeskravet samt
nyttjandehetskravet har beaktats för att minimera risken för etiska övertramp mot intervjupersonerna.
Informationskravet innebär att informera intervjupersonerna om studiens syfte, att deras deltagande är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan om de så önskar. De ska även informeras om hur intervjuerna ska komma att användas och vart eventuellt studien kommer att publiceras
(Helgesson 2015). Alla intervjupersoner har erhållit informationsbrevet (se bilaga 1).
14
Samtyckeskravet innebär att deltagaren själv har rätt att bestämma över sin medverkan och att hen när som helst kan avbryta. För att kunna uppfylla detta krav måste informationskravet vara uppfyllt.
Deltagarna måste få genomgående information för att kunna ge ett informerat samtycke (Helgesson 2015). Genom att informera om hur studien ska gå till kommer deltagarna veta vad dem samtycker till.
Konfidentialitetskravet innebär att personuppgifter måste förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt dem och respondenternas identitet inte kan kopplas till studien. Deltagarna har
informerats om att deras medverkan är anonymt, alltså att deras namn inte kommer att användas i studien och att dem när som helst kan avbryta, även ångra sin medverkan i efterhand.
Databearbetning och dataanalys
Den analysmetod som valts för studien är fenomengrafi som syftar till att analysera data från enskilda intervjuer (Fejes och Thornberg 2019). Det första steget efter att jag hade genomfört samtliga
intervjuer med socialarbetarna var att transkribera data vilket innebär att förvandla det muntliga materialet till skriftligt (Kvale & Brinkmann 2009). I nästa steg läste jag igenom och bekantade mig ytterligare med materialet. Det var av stort intresse att hitta eventuella samband det vill säga att kondensera informanternas utsagor och söka efter mönster. I min databearbetning fann jag flera samband som till exempel utbildning och tidigare erfarenhet av handledning. De flesta socialarbetare hade en socionomexamen eller annan likvärdig examen i socialt arbete. Vidare gjorde jag en jämförelse av intervjuerna för att hitta likheter och urskilja olikheter. Flera socialarbetare upplevde att de hade alldeles för lite eller ingen handledning alls. Jag fann även exempel på olikheter som yrkeserfarenhet och upplevelser av tidigare handledning. I nästa steg gjorde jag en så kallad gruppering vilket innebar att jag samlade likheterna och olikheterna i olika högar för att kunna relatera dessa till varandra. Jag såg då bland annat att socialarbetare som arbetat länge med våld i nära relation hade lättare att återhämta sig än de nyexaminerade socialarbetarna. Å andra sidan upplevde socialarbetare som arbetat många år inte samma möjlighet till kompetensutveckling än de som arbetat kortare tid med våld i nära relation. För att finna essensen, kärnan av likheter, (Fejes et.al. 2019) behöver kategorierna artikuleras vilket innebär att man sätter likheterna i fokus. I mina intervjuer framkom av flera
socialarbetare att de önskade mer tillgång till handledning för att förebygga empatitrötthet och sekundärtraumatisering. Socialarbetarna lyfte fram att deras arbete med våld i nära relation ständigt påverkar dem och att handledning därför var ett viktigt verktyg. Slutligen parade jag ihop kategorierna så att dem blev färre och namngav dem. I resultatdelen presenteras kategorierna och deras innehåll.
Reliabilitet och validitet
När man genomför en undersökning är det alltid viktigt att bedöma validitet och reliabilitet genom hela forskningsprocessen.
Validitet handlar om relevans och giltighet och i kvalitativa studier om bekräftbarhet, trovärdighet och överföringsvärde (Larsen 2018). I kvalitativa studier innebär bekräftbarhet i vilken grad vi undersöker det vi ska undersöka det vill säga om att samla in data som är relevanta för problemformuleringen så att det man kommer fram till i slutsatsen är giltigt. Det betyder att ställa rätt frågor för att få svar på
15
det man vill komma fram till i undersökningen. Trovärdigheten handlar om att tolka det som studeras och att tolkningarna är trovärdiga. Överföringsvärdet handlar i sin tur om att man ska kunna överföra forskningen till andra informanter än de som har deltagit i undersökningen (Larsen 2018). Eftersom jag i min undersökning använt mig av halvstrukturerade intervjuer har jag utgått från de viktigaste frågorna för att försäkra mig om att få svar på mina frågeställningar. Sedan har jag haft fördelaktiga möjligheter att ställa följdfrågor för mer fördjupning i svaren.
Reliabilitet innebär att undersökningen ska vara noggrann och pålitlig (Larsen 2018). Enligt Kvale och Brinkmann (2014) handlar reliabiliteten att andra forskare skulle få samma resultat. Detta innebär att intervjuaren, intervjusituationen och frågorna är de samma oavsett när. Realitet i kvalitativa
undersökningar kopplas ofta till trovärdighet och det innebär att forskaren ska vara objektiv i sin forskning. Det är inte trovärdigt om datainsamlingen bygger på forskarens subjektiva tycke och uppfattningar (Larsen 2018). I min undersökning har jag därför strävat efter objektivt förhållningsätt både i min utgångspunkt och i valet av mina frågor till informanten.
16
Resultat
Resultatet av den intervjuanalys som genomfördes visade på tre huvudkategorier. Dessa var
socialarbetarnas utbildning och erfarenhet om våld i nära relation, beskrivning och upplevelse av handledning samt erfarenheter av sekundärtraumatisering. I detta kapitel beskrivs dessa, samt relationen mellan dem.
Presentation av informanterna
Här nedan följer en kort presentation av informanterna för att ge en överblick kring ålder, utbildning och erfarenhet.
Tabell 1. En sammanfattande beskrivning av deltagarnas ålder, yrke och erfarenhet.
Informant 1 74 år, sjuksköterska, mycket lång erfarenhet (50 +) Informant 2 46 år, socionom, lång erfarenhet (16 år)
Informant 3 36 år, beteendevetare, ganska lång erfarenhet (11 år) Informant 4 28 år, socionom, ganska kort erfarenhet (3,5 år) Informant 5 31 år, socionom, medel erfarenhet (7 år)
Informant 6 27 år, beteendevetare, ganska kort erfarenhet (4 år)
Socialarbetarnas utbildning och erfarenhet om våld i nära relation
Precis som beskrivet i inledningen så står det skriver i 3 kap 3 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) att dem insatser som utförs inom socialtjänsten hålla hög kvalitet. För att kunna hålla hög kvalitet krävs det att socialarbetarna inom den sociala sektorn har lämpad utbildning och erfarenhet för att kunna utföra sitt arbete (Höjer m. fl. 2007). I min undersökning ville jag därför undersöka vilken utbildning och vilka erfarenheter som socialarbetarna.
Resultatet visade att socialarbetarna som jag intervjuade hade tre olika utbildningar: socionom, beteendevetare och behandlingspedagog. Socialarbetarna som jag träffade hade olika
yrkeserfarenheter, en del hade arbetat länge inom samma yrke och andra, en kortare tid.
Socialarbetarna hade studerat vid universitet och yrkeshögskola. De två yngsta informanterna hade socionomutbildning och beteendevetarutbildning. Den äldsta informanten var utbildad sjuksköterska i grunden och kom från den ”äldre skolan”, som hon själv uttryckte det. Idag krävs det en
socionomutbildning eller likvärdig utbildning för att arbeta som socialsekreterare, medan en behandlingspedagog kan arbeta mer ute i verksamheterna.
”Jag kommer ju från den ”äldre skolan” så jag är utbildad sjuksköterska i botten. Jag har sedan utbildat mig till behandlingspedagog. Jag har arbetat både ideellt och inom
kommunen med våld i nära relationer och det var först 2011 som jag började ägna mig helt åt Kvinnojouren.” (Informant 1.)
17
Min undersökning visade att socialarbetare är en stor yrkesgrupp och det finns många olika inriktningar. Den urvalsgrupp jag intervjuade arbetade samtliga med våld i nära relation.
Socialarbetarna uttryckte vikten av rätt kompetens när man arbetar med våld. Våld i nära relation, särskilt kvinnors våldsutsatthet, är ett stort samhällsproblem, som kräver både förståelse för våldets förekomst och konsekvenser.
”Jag har en fil.kand. i psykologi. Eftersom jag själv satte ihop mitt eget program kunde jag välja en valbar kurs i våld i nära relation. Den kursen gav mig insikt och kunskap om våldet på både strukturellt och individuellt plan.” (Informant 6.)
Som socialarbetare här behöver man ha vetskap om att man kan möta människor som är utsatta på flera olika sätt, bland annat människor i våldsutsatthet, missbruk eller andra försvårande
livsomständigheter (Thomassen, 2007). Därför krävs lämplig utbildning och erfarenhet för att kunna förstå våldets mekanismer på såväl individnivå som strukturell nivå.
Kompetensutveckling
På frågan om socialarbetarnas möjlighet till kompetensutveckling svarade de flesta att dem upplever god möjlighet till det. Några socialarbetare hade årliga vidareutbildningar både internt inom
kommunen men också externa föreläsningar och seminarium som de fick gå på.
”Vi får gå på utbildning eller kurs cirka 1 gång om året vilket jag tycker är jättebra. Jag tycker verkligen om att utvecklas och vill så att säga hålla mig Up to date, men jag skulle gärna vilja gå på flera utbildningar.” (Informant 4.)
Informant 4 uttryckte vidare att hon önskade mer kunskap kring hur våldet påverkar socialarbetarna, speciellt kring sekundärtraumatisering. Det fanns enligt henne bristande kunskap om det på arbetsplatsen.
”Vi saknar definitivt kunskap och kommunikation kring sekundärtraumatisering och vad det innebär. Det är något vi borde prata mer om. Jag menar, det är ju så vanligt och kan drabba vem som helst, oavsett hur lång erfarenhet av våld som man har.” (Informant 4.)
Den äldsta informanten som numera arbetar på Kvinnojouren berättade att hon inte gick på så många utbildningar nu för tiden men att hon gärna deltog på olika föreläsningar som Kvinnojouren
anordnade.
”Eftersom jag helt gått över till arbeta ideellt nu när jag gått i pension så blir det ju inte att jag får kompetensutveckling genom något arbete så att säga. Men jag deltar på de
föreläsningarna som vi på Kvinnojouren anordnar och där bjuder vi ju in föreläsare med kunskap inom området. Så alltid lär man sig något nytt…” (Informant 1.)
18
Det verkade dock inte som en självklarhet till regelbunden möjlighet till kompetensutveckling för alla socialarbetare. En socialarbetare berättade att det har varit så många klientärenden senaste tiden att utbildningar eller kurser inte prioriterats då hon behövts i verksamheten. Överbelastning,
underbemanning och tidsbrist gav inte utrymme för personalens kompetensutveckling.
”Det var länge sen vi var på kurs eller utbildning. Jag tror faktiskt inte vi har varit på det de senaste tre åren. Det känns inte som att vår arbetsgivare prioriterar det. Vi har så mycket annat på skrivbordet så att säga.” (Informant 3.)
Resultatet visade att möjligheten till kompetensutveckling varierar och att det beror på dels prioriteringar av arbetsgivaren i kombination med arbetsläget vad gäller tid och bemanning.
Socialarbetarnas beskrivning av handledning
Socialarbetarna delade en någorlunda gemensam beskrivning av handledning. Samtliga uttryckte ett behov av handledning och vikten av möjlighet till reflektion och spegling. Socialarbetarna gav en gemensam bild av att handledningen är ett professionellt redskap för att skapa en god och trygg arbetsmiljö och stöd vid eventuella konflikter. Den idealiska handledningen som skildras av
socialarbetarna är att arbetsgruppen känner trygghet och tillit till varandra med ett tillåtande klimat.
Socialarbetarna påtalade också det viktiga i att ge varandra utrymme att uttrycka sig fritt och uppmuntra varandras olikheter för att skapa just trygghet och tillit.
”Handledning i socialt arbete är jätteviktigt. Det har hjälpt mig mycket genom åren när jag har stött på problem. Men det förutsätter såklart att handledaren har kompetens i det område hen handleder. Men rent generellt, så bör alla socialarbetare få handledning.”
(Informant 1.)
”För mig är handledning ett hjälpmedel för både mig och arbetsgruppen. Dels får vi stöd i vårt dagliga arbete dels hjälp att hantera eventuella konflikter som kan uppstå i en
arbetsgrupp. Jag tror att det är ett bra verktyg att undvika att kollegorna pratar sinsemellan och det blir typ… att man pratar om varandra istället för med varandra.” (Informant 2.)
”Det är viktigt att ge varandra utrymme i handledningen. Låta alla få tala till punkt och låta alla komma till tals... inte avbryta varandra eller förminska varandras känslor och tankar.
Det är ju både gruppen och handledarens ansvar.” (Informant 5.)
”Handledning ger oss möjlighet att utveckla vår professionella roll som socialarbetare. Vi kan få ny insikt och nya verktyg vilket är viktigt i vårt arbete.” (Informant 6.)
Enligt socialarbetarna är det viktigt att bli stärkt i sin yrkesroll och utveckla sin professionalitet. Därför är det viktigt för socialarbetarna att känna sig bekräftade och sedda i handledningen. Positiv feedback och stöd i svåra situationer uttryckte samtliga informanter som mycket betydelsefullt. Informant 5 lyfter också fram vikten av att socialarbetarna bör ge varandra utrymme i handledningen. Genom att
19
låta alla få möjlighet till att dela med sig av sina egna tankar och känslor skapar det förutsättningar för ett tillåtande klimat som är förutsättningen för positiv utveckling.
Handledarens karaktär
På frågan om vad som kännetecknar en god handledare var samtliga överens om att hen bör ha kunskap inom området som arbetsgruppen arbetar med. Handledaren bör ha kunskap inom området som arbetsgruppen arbetar med. Om en extern handledare skulle handleda en arbetsgrupp vars arbetsuppgifter är främmande för handledaren, skulle det inte gynna någon (Selander 2007). Mina informanter menade också att handledarens personlighet och förhållningssätt har stor påverkan på handledningen.
”Det är viktigt att handledaren stöttar arbetsgruppen i att lyfta problem och då behöver ju hen veta vad vi jobbar med och ha insikt i dem svårigheter vi ställs inför. Sen finns det ju olika typer av handledning… Vi har haft en handledare som är mer klientfokuserad och inte arbetar så mycket med grupprocesserna.” (Informant 6.)
”Här hos oss har vi haft olika handledare senaste åren. Men den bästa handledaren jag haft var en kvinna precis i början av min karriär som verkligen kunde bjuda på sig själv. Hon hade själv arbetat som socialsekreterare och hade erfarenhet av våld i nära relation också.”
(Informant 3.)
En annan informant berättade om en handledare som alltid kom oförberedd till handledningen och lade hela ansvaret på arbetsgruppen. Det skapade tystnad och osäkerhet i arbetsgruppen. Det ledde till att ingen vågade lyfta problem eller utmaningar och det kändes som förlorad arbetstid istället.
”Vår handledare kom alltid oförberedd till handledningen. Hon satte sig bara vid bordet och frågade bara om vad vi ville prata om. Det fanns liksom inget engagemang från hennes sida.
Det kändes som helt bortkastad arbetstid. När man sitter där och vet att man har tusen andra saker att göra egentligen.” (Informant 6.)
Gemensamt beskrev informanterna hur viktigt det var att handledaren har självdistans det vill säga att inte se sig som överordnad utan mer kunna fungera som en pedagog för gruppen.
”Jag har bara arbetat som socialarbetare här i ca 3,5 år och under den tiden har vi haft två olika handledare. Den första handledaren var väl inte så jätteengagerad, men den vi har nu är jättebra. Hon har sådan humor och självdistans, samtidigt som hon verkligen kan förstå våra svårigheter och möta oss i det.” (Informant 4.)
”Det är ju viktigt att handledaren inte kommer in och försöker agera som någon expert, utan att vi är på samma nivå. Jag menar att handledaren inte kommer med pekpinnar utan kan ge oss feedback på ett ödmjukt sätt. Annars blir det lätt att man går i försvarsställning.”
(Informant 2.)
20
Öijervall och Jormfeldt (2013) beskriver betydelsen av handledarens karaktär i förhållande till den arbetsgrupp hen ska handleda. Det är en förutsättning att handledaren har förmågan att skapa en tillitsfull miljö genom att vara närvarande och ödmjuk.
Socialarbetarnas tankar och erfarenheter av sekundärtraumatisering
Då sekundärtraumatisering är något som drabbar många socialarbetare (Isdal 2017) ville jag undersöka erfarenheterna av det hos mina respondenter. Det visade sig att kunskapen kring
sekundärtraumatisering var olika hos socialarbetarna. Av nedanstående citat framgår också att även de pratade om empatitrötthet och sekundärtraumatisering på deras handledning.
” Vi fick inte lära oss så mycket om sekundärtraumatisering på socionomutbildningen tyvärr. Men jag har läst Per Isdals böcker och han skriver ju om sekundärtraumatisering vilket är väldigt intressant. Jag tror många av oss socialarbetare som arbetar med våld i nära relation exponeras för det, fast man kanske inte vågar prata om det… man vill ju inte verka oprofessionell.” (Informant 3.)
En annan socialarbetare berättade hur viktig handledningen var för henne i hennes roll som socialarbetare. Att ge negativa besked till klienter och ifrågasättas i sitt beslut kan vara mycket påfrestande. Handledningen gav henne tillfälle och utrymme att dela med sig av sina känslor och tankar i ett tryggt sällskap med arbetsgruppen och handledaren.
”Som socialarbetare så möter man ju många olika människor med olika bakgrunder och livserfarenheter. Det påverkar en. Särskilt när man behöver komma med negativa besked, ge avslag på ansökningar med mera. Det kan äta sig in i en. Så därav blir ju handledningen oerhört viktig.” (Informant 2.)
Kvinnan från Kvinnojouren som jag intervjuade berättade att hon drabbades av
sekundärtraumatisering för cirka 15 år sedan i samband med att hennes dotter befann sig i en relation där hon blev våldsutsatt. Våldet som dottern vittnade om påverkade min informant så mycket att hon inte visste hur hon skulle härbärgera allt. Till slut fick hon utmattningsdepression och blev tvungen att ta en paus från allt vad våld innebär.
”Jag märkte ju redan från början, ja cirka 1 månad efter att dem blev tillsammans, att det här är inte bra. Det var något som inte stämde. Jag försökte prata med min dotter och hon gick ju såklart i försvarsställning och sa att allt var lugnt. Men när hon sedan började berätta om allt våld han utsatte henne för så föll hela min värld samman. Här stod jag, som själva arbetade med våldsutsatta kvinnor, och inte kunde skydda min egen dotter från det. Det plågar mig fortfarande.” (Informant 1.)
Vidare beskrev informanten den frustration som uppstår när man som socialarbetare har kunskap kring våld i nära relation och möter det i sin yrkesroll. Att sedan bli anhörig eller själv drabbas av våld,
21
som vem som helst kan göra, skapar inre konflikter där kunskapen finns men oförmågan att lämna eller hjälpa blir större.
”Ibland känner man ju sig misslyckad. Både som människa och socialarbetare. Då är förstående kollegor och en trygg arbetsgivare givetvis väldigt viktigt. Men även handledningen blir ett viktigt forum för att lyfta svårigheterna. Vår handledare har introducerat oss för begreppen sekundärtraumatisering och empatitrötthet och många av oss kan känna igen sig i det.” (Informant 5.)
Socialarbetaren ovan berättade att det fanns tillfällen då hon kände sig misslyckad i sitt arbete. Det kunde till exempel handla om att ge negativa besked eller att inte kunna hjälpa en människa på det sättet hon önskar. På frågan om hennes upplevelser av etiska dilemman svarade hon att
handledningen är ett viktigt verktyg för henne och kollegorna att få stöd och tid för reflektion. Hon berättade också att dem pratade om empatitrötthet och sekundärtraumatisering på deras handledning.
Etiska dilemman
Att hamna i en situation som är svår att hantera eftersom inget av de möjliga handlingsalternativen framstår som självklart bättre än de andra kan beskrivas som ett etiskt dilemma. Socialarbetaren kan då få känslan av att hur man än gör så blir det fel.
Informant 4 gav exempel på svåra etiska dilemman hon ställdes inför ibland. Hon uttryckte en viss uppgivenhet när hon pratade om kvinnorna, barnen och om våldet. Ibland är besluten svåra att fatta och det påverkar socialarbetarens egen självkänsla.
”Ibland känns det som att vad man än gör så blir det fel. Man vill ju så gärna rädda kvinnan från det våld hon är utsatt för… samtidigt som man inte kan tvinga henne att lämna sin partner. Och så finns barnen mitt i allt… som man behöver fatta beslut om
omhändertagande. Så mamman förlorar inte bara sig själv, utan även sina barn… för att hon inte klarar av att lämna honom.” (Informant 4.)
En annan socialarbetare berättade om ett etiskt dilemma hon för länge sedan hamnat i. En klient uttryckte stor besvikelse och missnöje mot Socialtjänsten. Klienten ringde upp socialarbetaren och skrek i telefonen att samhället svikit henne och att ingen egentligen brydde sig om henne. Klienten kände sig övergiven och hade förlorat tilliten alla. Socialarbetaren berättade att det skapade en inre konflikt då hon kunde sätta sig in i klients situation och att hon också upplevde att samhället hade svikit klienten. Klienten hade faktiskt blivit övergiven av både familjen och stödinsatserna var inte tillräckliga för att skydda klienten mot den våldsutövande mannen. Det etiska dilemmat för socialarbetaren blev att behålla en lojalitet med Socialtjänsten trots att hen finner att policyn och villkoren för arbetet strider mot välgrundad kunskap och klienters bästa (Svedberg 2006).
”Jag var socialsekreterare åt en kvinna som levde med en mycket våldsam man. Kvinnan hade fastnat i ett alkoholmissbruk men var inte redo för behandling. Allt hon ville ha var en
22
egen lägenhet så hon kunde komma bort från mannen. Och jag kunde ju såklart inte ge henne en lägenhet, det låg inte på mitt bord. Jag försökte ordna med skyddat boende åt henne, men mannen hotade att ha ihjäl henne om hon lämnade honom. Och hon ville inte delta i polisförhör när jag gjorde en polisanmälan. Jag försökte med allt. En dag så ringde hon upp mig och sa att samhället och socialtjänsten svikit henne. Och innerst inne kände jag att det är precis så det är. Vi har svikit en kvinna som är så trasig och utsatt. Det är ett klientärende jag aldrig kommer att glömma.” (Informant 3.)
I intervjuerna och tidigare forskning framkommer att etiska svårigheter och dilemman är en del av det sociala arbetet. En del socialarbetare tycks påverkar mer av etiska dilemman än andra. Trots deras olika erfarenheter av etiska dilemman fann flera socialarbetare att handledning är ett bra hjälpmedel för att få stöd i att hantera dessa etiska dilemman.
Analys
I detta avsnitt analyseras de resultat som presenterat föregående kapitel. De tre kärnkategorier med tillhörande underkategorier diskuteras och kopplas till tidigare forskning.
Socialarbetares utbildning och erfarenhet av våld i nära relation
Socialt arbete är som tidigare nämnts komplext och ställer höga krav på socialarbetare. Som beskrivet i Socialtjänstlagen 3 kap 3 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453 krävs passande utbildning och erfarenhet för det arbete som ska utföras. Socialarbetarna som jag intervjuade hade olika utbildningar inom socialt yrke. Några var socionomer, andra var beteendevetare och en socialarbetare vad sjuksköterska och behandlingspedagog.
Linn Moser Hällen (2018) menar att mäns våld mot kvinnor är ett av vårs största och svåraste samhälls- och folkhälsoproblem. Socialtjänsten har ett lagstiftande ansvar att ställa frågan om våld i nära relation. Enligt Socialstyrelsen (2016) är det viktigt att Socialtjänsten har ett aktivt och
uppsökande arbete till dem som är utsatta för våld av en närstående. Socialarbetarna som jag intervjuade uttryckte vikten av att ha rätt kompetens för att kunna utföra sitt arbete på ett
professionellt sätt. Att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation ställer höga krav både på utbildning och erfarenhet men lika mycket på det professionella bemötandet.
Kompetensutveckling
Informanterna uttryckte olika tillgångar till kompetensutveckling. Medan en del fick årlig
kompetensutveckling i form av kurser eller utbildningar, menade en annan att det inte var prioriterat på grund av hög arbetsbelastning och brist på utrymme. Höjer med flera (2007) menar att en av de vanligaste anledningarna till att handledning eller andra kompetenshöjande åtgärder inte erbjuds och tillämpas är att annat prioriteras av cheferna. Chiller och Crisp (2012) menar att handledning är ett kompetenshöjande verktyg och huvudsyftet med handledning är öka socialarbetarnas kompetens och på så sätt kvalitetssäkra socialtjänstens yrkesutövande.
23
Socialarbetarnas beskrivning av handledning
Samtliga intervjupersoner beskriver att handledning sker med kollegor i grupp och bedrivs av en extern handledare. Detta visar även Bradley och Höjers (2009) forskning om handledning och hur den bör bedrivas. Socialarbetarna delade en gemensam beskrivning av handledning. Informanterna beskrev vikten av handledning som en möjlighet till reflektion och spegling.
Socialarbetarna gav en gemensam bild av att handledningen är ett professionellt redskap för att skapa en god och trygg arbetsmiljö och stöd vid eventuella konflikter. Den idealiska handledningen som skildras av socialarbetarna är att arbetsgruppen känner trygghet och tillit till varandra med ett tillåtande klimat. Socialarbetarna påtalade också det viktiga i att ge varandra utrymme att uttrycka sig fritt och uppmuntra varandras olikheter för att skapa just trygghet och tillit. Informant 5 påpekar särskilt att det är viktigt att ge varandra utrymme i handledningen, genom att låta alla få komma till tals och inte förminska varandra känslor och tankar.
Isdal (2017) menar att behovet av handledningen varierar beroende på vilka arbetsuppgifter man har.
En socialarbetare som arbetar med våld i nära relation har troligen ett större behov av handledning eftersom hen exponeras för försvårande omständigheter. Mina informanter har alla uttryckt ett behov av handledning, en del mer och andra mindre. Överens var samtliga om att handledning kan bidra till hälsofrämjande åtgärder, precis som Chiller och Crisp (2012) skriver. Dessa hälsofrämjande åtgärder syftar bland annat till ökad närvaro på arbetsplatsen, mindre långsjukskrivningar och friska
medarbetare.
Handledarens karaktär
Samtliga informanter beskriver vikten av en professionell handledare som har kompetens inom det yrket och den arbetsgrupp som hen handleder. Informanterna var också rörande överens om att handledarens karaktär och personlighet spelade stor roll. Handledaren bör ha självdistans och kunna fungera som ett stöd i de svåra dilemman som informanterna ställs inför. Selander (2007) skriver att handledaren ska därför fungera som en förebild för socialarbetarna och deras yrkesidentitet. uttrycker.
Handledarens roll är framför allt att leda arbetet i gruppen och att med hjälp av begrepp, perspektiv och modeller skapa förutsättningar för utveckling. Handledarens roll innefattar även att skapa ett gott klimat där alla kommer till tals, kan känna sig trygga och vågar framföra sina tankar.
Socialarbetarnas tankar och erfarenheter av sekundärtraumatisering
Per Isdal (2017) skriver att våld påverkar oss. Berättelser om våld får oss att reagera och det är sunt.
Därför är handledning ett viktigt redskap för kollegorna att reflektera kring hur man som
socialarbetare påverkas av klienternas livsberättelser och öden. En socialarbetare som jag intervjuade berättade om hur hon drabbades av sekundärtraumatisering när hennes dotter befann sig i en våldsutsatt relation. Detta påvisar hur våldet smittar och ger avtryck på människor.
En annan socialarbetare, som inte hade arbetat särskilt länge, saknade kunskap och information om sekundärtraumatisering på socionomutbildningen. Hon hade själv sedan läst på om begreppet först
24
när hon började arbeta med våld i nära relation. Isdal (2017) menar att det är viktigt som
socialarbetare att vara medveten om vad sekundärtraumatisering är och hur det yttrar sig i mötet med våldsutsatta klienter. Sekundärtraumatisering kan drabba alla socialarbetare oavsett hur lång
erfarenhet man har. Men om socialarbetaren exponeras för människors trauma under en längre tid utan möjlighet till återhämtning kan hen drabbas av sekundärtraumatisk stress (STSD). I min undersökning gav flera socialarbetare uttryck för hur de mentalt påverkades av att dagligen möta klienter ut svårt utsatta situationer.
Etiska dilemman
Cynthia Harr & Brenda Moore (2011) menar att empatitrötthet ska betraktas som en yrkesrisk för socialarbetare. Empati och utveckling av den professionella relationen med klienten är nödvändig för att ska en allians och på så sätt kunna hjälpa klienten på rätt sätt. Men empati kan vara en riskfaktor för empatitrötthet även för de mest erfarna socialarbetarna. Bernler & Johnsson (1985) menar att handledning kan fungera som ett stöd för de utmaningar som socialarbetaren ställs inför, särskilt i möten med våldsutsatta klienter.
En socialarbetare berättade att det fanns tillfällen då hon kände sig misslyckad i sitt arbete. Det kunde till exempel handla om att ge negativa besked eller att inte kunna hjälpa en människa på det sättet hon önskar. Socialarbetaren lyfte fram ett exempel på en klient som hon hade varit socialsekreterare till.
Klienten levde med en man som i perioder misshandlade henne så svårt att hon behövde sjukhusvård.
Trots att socialarbetaren gång på gång försökte erbjuda klienten skyddat boende, så vågade inte hon inte lämna den våldsutövande mannen då han hotade att döda henne om hon lämnade. Klienten ville inte heller medverka i polisförhör och det gick därför inte att hjälpa klienten på annat sätt.
Socialarbetaren berättade för mig att hon ofta drabbades av empatitrötthet (Compassion fatigue) när hon kände sig otillräcklig.
Elisabet Svedberg (2006) menar att olika former av socialt arbete medför olika typer av etiska problem. Så vad är då etik? Svedberg menar ett en etisk kod syftar till att stärka yrkesidentiteten och har både en symbolisk och vägledande roll för att påminna socialarbetaren om att hen företräder en profession. Socialt arbete ofta handlar om att ge omsorg och stöd till människor i livsförsvårande omständigheter. Som socialarbetare finns en viktig skyddstanke som handlar om att ge klienten skydd mot våld på olika sätt. Mina informanters främsta uppgift är att ge skydd och stöd till kvinnor som utsätts för våld. Ibland uppkom det situationer där socialarbetaren inte kunde hjälpa klienten på det sätt hon önskar. Handledning tycks därför vara ett lämpligt hjälpmedel för socialarbetarna för att hantera dessa dilemman också att få verktyg till att kunna hantera känslor och tankar som väcks i socialarbetaren när etiska dilemman uppstår.
25
Diskussion
I det här avsnittet kommer jag att föra en resultatdiskussion och en metoddiskussion. I resultatdiskussionen diskuterar jag det resultat som presenterats, tolkats och analyserats. I metoddiskussionen diskuterar jag valet av metod och dess påverkan i min studie.
Resultatdiskussion
Det övergripande målet min undersökning var att söka förståelse för betydelsen av professionell handledning i socialt arbete särskilt vad avser arbetet med våld i nära relation. Då många
socialarbetare ställs inför svåra etiska dilemman i sitt arbete fanns intresse för att undersöka vilka främjande faktorer som handledningen erhåller och vilka eventuella problem som kan uppstå.
Undersökningen grundar sig i tidigare forskning i handledning som bygger vidare på semistrukturerade intervjuer med socialarbetare inom området för våld i nära relation.
Resultatet i studien visar att professionell handledning ger möjlighet för socialarbetarna att reflektera och finna nya arbetsmetoder. Detta främjar utvecklingen för socialarbetarens kompetens i arbetet med klienterna. Handledning var dock inte en självklarhet för socialarbetarna. Alla socialarbetare erhåller inte handledning av olika orsaker, en del av tidsbrist och andra av underprioritet. Socialarbetarna som inte erhölls handledning visade på avsaknad av detta och påtalade att de kände sig otillräckliga i sitt arbete då det inte fanns samma möjlighet för reflektion och kompetensutveckling.
De socialarbetare som jag intervjuade beskrev deras arbetet med våld i nära relation som både viktigt och utmanande. Då socialt arbete ställer höga krav på professionalitet och bemötande är det av stor vikt att det finns möjlighet till återhämtning och stöd. Stödet kan se olika ut, men handledning visar sig i min undersökning ha stor betydelse. Dock är det viktigt att handledningen är av rätt karaktär och att det ska vara givande för arbetsgruppen. Då det redan råder tidsbrist på många arbetsplatser bör därför handledningen vara effektiv och leda till utveckling. Mina informanter belyste vikten av att handledaren ska ha rätt kompetens för den arbetsgrupp hen handleder. Det är alltså en förutsättning att handledaren dels har kunskap om våld i nära relationer likaväl de konsekvenserna av att arbeta med det, sekundärtraumatisering och empatitrötthet.
Slutsatsen är att professionell handledning upplevs som positiv och nödvändig för socialarbetarna i deras dagliga arbete då det bidrar till utveckling och möjlighet till reflektion. Handledning visar sig också vara ett redskap som sammansvetsar arbetskollegorna och det finns rum för kunskapsutbyte såväl mellan varandra men också i relationen mellan socialarbetarna och handledaren. Handledaren har därför en central och viktig funktion i handledningen. Det krävs av handledaren att hen har rätt kompetens för den målgrupp som ska handledas. I handledningen finns utrymme för att dela med sig av etiska dilemman, känslor och sårbarheter i arbetet som genom stöd från handledaren bidrar till professionell utveckling. Handledning kan också vara ett verktyg för att förebygga
sekundärtraumatisering. Dessutom betonar socialarbetarna att handledning främjar en god hälsa och bidrar till en tryggare och mer välfungerande arbetsplats.
26 Metoddiskussion
Mitt syfte med studien var att undersöka socialarbetares upplevelser av handledning i socialt arbete, särskilt vad gäller våld i nära relation. Eftersom kvalitativ metod undersöker människors upplevelser genom bland annat kvalitativa intervjuer blev det en given metodansats. Jag använde mig av ett godtyckligt urval som ofta tillämpas i kvalitativa undersökningar. Godtyckligt urval innebär att forskaren själv väljer ut sina informanter utifrån sin egen bedömning av hur typiska de är för hela populationen av enheter eller för att försäkra sig om att få ett varierat urval. Forskaren plockar ut sina enheter, informanter, enligt olika kriterier som till exempel utbildning eller yrke (Larsen 2018). I min studie har jag gjort ett medvetet val att välja informanter med samma yrkestitel och arbetsområde.
Den analysmetod som jag valde för studien, fenomenografi, analyserar data från enskilda intervjuer på ett objektivt sätt vilket. Fejes & Thornberg (2019) menar att om man vill studera människors
uppfattningar av ett fenomen så är fenomenografi rätt analysmetod att anamma. Fenomenografi blev därför ett självklart val av analysmetod då min undersökning syftade till att ta reda på hur
socialarbetare upplevde sitt arbete och behov av kompetenshöjande åtgärder.
En betydande faktor i mitt val av kvalitativa intervjuer är att svaren på frågorna som ställs ofta leder till följdfrågor och det går på så vis att få en bredare bild av socialarbetarnas upplevelser. Till skillnad från kvantitativ metodansats, blir utrymmet för tolkning även stort vilket ställer höga krav på
databearbetningen (Larsen 2018). En nackdel i kvalitativ metod är att forskarens förförståelse kan påverka analysarbetet och det är därför viktigt att ha insikt och medvetenhet i sin egen roll som intervjuare (Kvale & Brinkmann, 2009).
Eftersom jag hade en viss förförståelse kring handledning i socialt arbete krävdes ytterst noggrannhet för att inte låta min kunskap påverka informanternas svar och beskrivningar. Å andra sidan ger ju förförståelse det lättare att ta sig an sin uppsats. Min förförståelse om våld i nära relationer fick stor betydelse för valet av det vetenskapliga problemet jag ville undersöka. Dock behövde jag anstränga mig för att bilda mig en sådan objektiv uppfattning som möjligt. Ekengren och Hinnfors (2012) skriver att det är viktigt att problematisera sin förförståelse och vilka konsekvenser de kan få i en undersökning.
Det har därför krävts grundlig noggrannhet från början till slut.
En annan stor utmaning i kvalitativa intervjuer är att inte ställa ledande frågor. Genom ledande frågor kan man ofta omedvetet styra in informanter på de svar man vill ha. Öppna frågor är därför mer fördelaktiga för att få en så objektiv bild som möjligt (Larsen 2018). I mina intervjuer har jag strävat efter frågor som inte ska påverka informanternas svar. Jag har också haft möjlighet att ställa
följdfrågor till informanterna som bidragit till fler svar än just de frågor som ställs i intervjuguiden, vilket har varit mycket positivt för undersökningens genomförande.
