Distriktssköterskans upplevelse och behov av att möta patienter med psykisk ohälsa på hälsocentral
-En intervjustudie
The district nurse's experience and need to meet patients with mental illness at a
health center
-An interview study
Erica Forsmark & Maria Nygren
Examensarbete med inriktning distriktsvård Huvudområde: Omvårdnad
Högskolepoäng: 15hp Termin/år: Hösttermin 2020 Handledare: Lars Lilja Examinator: Ove Hellzén
Kurskod/registreringsnummer: OM090A
Utbildningsprogram: Distriktsköterskeprogrammet
Abstrakt
Bakgrund: Studier visade att det saknades erfarenheter hos distriktssköterskor då det gällde bemötande av patienter med psykisk ohälsa. Det ansågs viktigt att ha rätt kunskap om bemötande av dessa patienter. Ett gott bemötande inverkade på hur vården upplevdes av patienter och kunde därför antas vara en viktig faktor för att arbeta med gällande
vårdkvalitet. Syfte: Syftet med denna intervjustudie var att belysa distriktsjuksköterskans upplevelser och behov av att möta patienter med psykisk ohälsa på hälsocentral. Metod:
Studien genomfördes med en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och analyserades sedan med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att distriktssköterskans upplevelse av att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa gjordes genom att skapa tillit och förtroende hos patienten. I arbetet som distriktssköterska förekom det ofta känslor som otillräcklighet, rädsla, frustration och stress. För att kunna vårda patienter med psykisk ohälsa fanns det vissa förutsättningar som påverkade distriktssköterskans arbete. De förutsättningar som beskrevs var samarbete med andra vårdinstanser, handledning/spegling och kunskap. Slutsats: Att som distriktssköterska känna frustration, otillräcklighet, rädsla och stress kunde påverka relationen till patienten som kunde leda till ett lidande för individen. För att förbättra mötet med patienten krävdes att distriktssköterskan fick mer tid till denna patientgrupp. Distriktssköterskan kunde inte ensam bära det primära ansvaret utan en tydlig ansvarsfördelning borde följas mellan olika vårdinstanser. För att kunna förstå och behandla patienter med psykisk ohälsa krävdes utbildning vilket distriktssköterskorna borde få kontinuerligt då behov uppstod.
Nyckelord: Behov, distriktsköterska, intervjustudie, omvårdnad, psykisk ohälsa, upplevelser
Abstract
Background: Studies showed that there was a lack of experience among district nurses when it came to treating patients with mental illness. It was considered important to have the right knowledge about the treatment of these patients. A good response affected how the care was experienced by patients and could therefore be assumed to be an important factor in
working with the current quality of care. Aim: The aim of this interview study was to shed light on the district nurse's experiences and need to meet patients with mental illness at a health center. Method: The study was conducted with a qualitative method with semi- structured interviews and was then analyzed with a qualitative content analysis. Results:
The results showed that the district nurse's experience of treating and caring for patients with mental illness was made by creating trust and confidence in the patient. In the work as a district nurse, there were often feelings such as inadequacy, fear, frustration and stress. In order to be able to care for patients with mental illness, there were certain conditions that affected the district nurse's work. The conditions described were collaboration with other care agencies, supervision / reflection and knowledge. Conclusion: As a district nurse, feeling frustration, inadequacy, fear and stress could affect the relationship with the patient which could lead to suffering for the individual. To improve the meeting with the patient, it was required that the district nurse had more time for this patient group. The district nurse could not alone bear the primary responsibility, but a clear division of responsibilities should be followed between different care agencies. In order to be able to understand and treat patients with mental illness, training was required, which the district nurses should receive continuously when the need arose.
Keywords: District nurse, experiences, interview study, mental illness, needs, nursing
Innehållsförteckning
1. Bakgrund………1
1.1 Inledning………..1
1.2 Hälsa………1
1.3 Psykisk ohälsa………2
1.4 Bemötande……….3
1.5 Attityder………4
1.6 Distriktssköterskans roll……….4
1.7 Teoretisk referensram………5
1.8 Problemformulering……….…6
2. Syfte……….7
3. Metod……….7
3.1 Studie design……….7
3.2 Kontext………..7
3.3 Deltagare och urval………..8
3.4 Datainsamling………9
3.5 Analys……….9
3.6 Etiska överväganden……….10
4. Resultat………11
4.1 Distriktssköterskans erfarenhet av omvårdnadshandlingar för patienter med psykisk ohälsa………...11
4.1.1 Upplevelsen av mötet med patienten……….…..12
4.1.2 Otillräcklighet/Rädsla hos personal………13
4.1.3 Frustration………14
4.1.4 Stress………14
4.2 Förutsättningar som påverkar distriktssköterskans erfarenheter av att utföra
relevanta vårdhandlingar för patienter med psykisk ohälsa………..….15
4.2.1 Samarbete med andra vårdinstanser………...15
4.2.2 Handledning/Spegling………..16
4.2.3 Kunskap………..17
5. Diskussion……….18
5.1 Metoddiskussion……….18
5.2 Resultatdiskussion………..20
5.2.1 Distriktssköterskans erfarenhet av omvårdnadshandlingar för patienter med psykisk ohälsa……….20
5.2.2 Förutsättningar som påverkar distriktssköterskans erfarenheter av att utföra relevanta vårdhandlingar för patienter med psykisk ohälsa……….22
5.3 Slutsats………23
6. Referenser
7. Bilaga 1, Till verksamhetschef på hälsocentral
8. Bilaga 2, Förfrågan och medgivande till deltagande
9. Bilaga 3, Intervjuguide
1
1. Bakgrund
1.1 Inledning
Psykisk ohälsa är ett stort folkhälsoproblem som orsakar ett stort lidande och nedsatt livskvalitet för många människor (Folkhälsomyndigheten, 2019). Det som setts i den somatiska vården är att patienter med psykisk ohälsa vårdats annorlunda än patienter som endast har somatiska besvär. I samtal med patienter som lider av psykisk ohälsa upplevs sjuksköterskan eller vårdpersonal ha kortare tid med denna patientgrupp, och uppvisar en osäkerhet kring kommunikation med dessa patienter. Under tidigare arbetslivserfarenheter har uppmärksammats att patienter med psykisk ohälsa är en växande patientgrupp inom hälso- och sjukvården samt att negativa attityder är vanligt förekommande. Dessa patienter upplevs inte få samma vård som de har rätt till och bemöts på ett negativt sätt. De
erfarenheter som finns av bemötande som ges till dessa patienter är anledningen till valet att fördjupa sig i detta ämne.
1.2 Hälsa
Begreppet psykisk hälsa kan ses som ett tillstånd av emotionellt och socialt välmående.
Personen har insett sina egna förmågor, kan hantera vardaglig stress, har ett produktivt arbetssätt samt att personen bidrar till samhället. Psykisk hälsa innefattar något mer än frånvaro av psykisk ohälsa, individens upplevelse och relation mellan person och det sociala sammanhang hen lever i inbegrips. (Folkhälsomyndigheten, 2017). Syn på hälsa har
dominerats av ett patogent synsätt, det sjukliga. Salutogent synsätt fokuserar på det friska eller människans väg till den positiva delen av begreppet hälsa. Då det fokuseras på patogena konsekvenser förbises ofta stora delar av viktig information eftersom det
salutogena perspektivet utesluts. Naturliga tillstånd är kaos och stress där hälsa ses som ett dynamiskt tillstånd, det centrala är att fokusera på vad som orsakar hälsa snarare än ohälsa (Antonovsky, 2005, s. 176).
Hälsa definieras inte enbart som frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning, utan som en grundläggande rättighet utifrån det som berör det fysiska, psykiska och det sociala välbefinnandet (WHO, 1948). Hälsa kan även definieras som tillstånd av en persons känsla
2
av sammanhang, SOC (Sense of Coherence), (Antonovsky, 2005, s. 46). Ett sammanfattande begrepp för psykisk ohälsa är mindre allvarlig psykisk problematik som oro, nedstämdhet och ångest. Även mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos (Day, 2017).
1.3 Psykisk ohälsa
Människor som lider av psykisk ohälsa i världen beräknas vara 450 miljoner personer vilket utgör ungefär 14 procent av den globala sjukdomsbördan. Detta orsakar mycket lidande för personen men även en hög kostnad för individen och samhället i form av sjukfrånvaro och sjuk eller aktivitetsersättning. Globalt så står psykisk ohälsa för nästan en tredjedel av de uppskattade årliga kostnaderna för alla icke smittsamma sjukdomar. Detta är en starkt bidragande orsak till funktionsnedsatta år med sjukdom som till exempel depression som är den näst vanligaste sjukdomen i de flesta länder (Vilhelmsson & Tengland, 2016. s. 71–72).
Det är inte bara fysisk och psykisk hälsa som sjukdom påverkar, även arbetsliv, relationer och dagliga aktiviteter blir lidande då många sjukdomar påverkar ens liv. Fördomar kring psykisk ohälsa och sjukdom påverkar i hög grad. När man ser till ett historiskt perspektiv är diskriminering av personer med psykisk ohälsa vanligt förekommande. När nedläggningen av mentalsjukhusen gjordes fanns en möjlighet till en förändring för människor med psykisk ohälsa. Detta innebar att personer med långvarig psykisk ohälsa skulle vara delaktiga i samhället och kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Undersökningar visade att trots goda föresatser fanns ett dolt motstånd mot att personer med psykisk ohälsa skulle få komma in i samhället, det fanns fortfarande en uppfattning om att dessa personer upplevs som farliga och var oönskade i samhället. Dessa attityder gjorde att risken ökade för social utstötning, framförallt under 1900-talets sista decennium har det uppmärksammats att stigma och diskriminering är ett stort hinder för personer med psykisk ohälsa i samhället (Lundberg, 2010).
Det finns tecken på att psykisk ohälsa ökar bland yngre personer men hos äldre är det oförändrat mot tidigare (Folkhälsomyndigheten, 2017). En skillnad i hälsa mellan inrikes och utrikes födda äldre personer är att de som migrerat upplever fler hälsoproblem inte minst när det gäller psykisk ohälsa. Dessa personer var också tyngda av de smärtsamma förluster
3
de erfarit då de lämnat sitt hemland och ofta stora delar av sin familj där (Blomqvist, Edberg, Ernsth-Bravell & Wijk, 2017. s.144–145).
Det kan inte ses någon större skillnad mellan utbildningsgrupper i självskattat psykiskt välbefinnande men en ökning kan ses hos både män och kvinnor mellan 2006–2018. Mindre andel män upplever stress, ängslan, oro och ångest. Flickor i låg ålder upplever oftare psykosomatiska besvär än pojkarna i samma ålder. Personer födda i Europa och övriga världen uppger nedsatt psykiskt välbefinnande oftare än de som är födda i Sverige. Antalet avlidna i suicid är fortsatt högre hos män jämfört med kvinnor och är även vanligare hos personer med förgymnasial eller gymnasial utbildning jämfört med de som har
eftergymnasial utbildning (Folkhälsomyndigheten 2019).
1.4 Bemötande
I en studie belyses sjuksköterskans roll som ett praktiskt och emotionellt stöd.
Sjuksköterskan skall kunna ses som samtalspartner, fylla en funktion att informera patienten om dennes tillstånd och vara den som hjälper patienten att hålla i kontakter inom vården (Blomberg & Hedelin, 2007).
Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är målet att ge en vård på lika villkor för hela befolkningen. Den skall ges med respekt för alla människors lika värde och skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Den skall vara lättillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och främja goda kontakter mellan patienten och personalen (Sveriges riksdag, 2019).
En humanistisk människosyn innebär att alla människor har lika värde där varje individ anses vara unik med individuella behov. Detta förmedlas i kommunikation och handling vid varje patientmöte i det dagliga mötet i vården (Vårdhandboken, 2020).
4
1.5 Attityder
Attityd som term används om en inställning byggts upp genom erfarenheter och kommer ofta till uttryck när man är för något eller när man är emot något. Dessa kan variera i betydelse och styrka (Sociologiskt lexikon, 2001).
Undersökningar internationellt som gjorts kring allmänhetens attityder till personer med psykisk ohälsa visar inte på någon förändring på ett avgörande sätt under de senaste två decennierna. Människor upplever sig fortfarande besvärade av kontakter med personer som har psykisk ohälsa. Negativa förväntningar och rädsla finns, det tycks finnas en ovilja att hjälpa personer med psykisk ohälsa. Dock tycker de flesta människor att personer med psykisk ohälsa är i behov av behandling, hjälp och stödinsatser. De upplever dessa som svåra att prata med, opålitliga och farliga (Lundberg, 2010).
1.6 Distriktssköterskans roll
Som distriktssjuksköterska skall man alltid ha patientens hälsa som det främsta målet och alltid se människors lika värde. Varje människa är unik och skall bemötas utifrån ett
personcentrerat förhållningssätt och sina egna förutsättningar (Vårdhandboken, 2019). Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor skall sjuksköterskan främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt lindra lidande. Det här är grunden för den attityd sjuksköterskan bör bemöta alla patienter med. Vården skall ges respektfullt till alla patienter oavsett bakgrund (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
I hälsofrämjande arbete har distriktssköterskan en central roll (Currid, Turner, Bellafontaine
& Spada, 2012) och kan var den som patienten först kommer i kontakt med eller har återkommande kontakt med via hälsocentral (Haddad et al, 2005). Sjuksköterskor som vårdar patienter med psykisk ohälsa i all hälso- och sjukvård kommer att möta på patienter med olika psykiska ohälsotillstånd. Symtombilden och patienternas upplevelser av symtom varierar från patient till patient. Det är av stor vikt att sjuksköterskor kan identifiera psykisk ohälsa för att kunna erbjuda adekvat vård. Det är lika viktigt att sjuksköterskor erbjuder ett
5
professionellt stöd som handlar om att sjuksköterskan stödjer patienten utifrån sin yrkesroll med huvudsyfte att underlätta för patienten att uttrycka sig, stödja patienten i att klara av sin vardag, främja egenvård och integritet (Skärsäter, 2014. s 99–127). Mötet mellan sjuksköterska och patienten är en förutsättning för att bygga ett förhållande, detta är en hörnsten i omvårdnad. Flera betydelser ligger i begreppet möte, från det konkreta fysiska mötet till en djupare existentiell förståelse. Möten mellan sjuksköterskor och patienter är en grundläggande kategori av omvårdnad. Mötet kännetecknas av att uppleva solidaritet, närhet och vara i kontakt med sig själv. Det kan både medföra och lindra lidande, och i mötet är deltagarna framför allt människor (Johansson, Skärsäter & Danielson, 2007).
Som sjuksköterska vet man inte alltid vad som är meningsfullt i ett möte och kan hjälpa patienter och deras närstående i deras hälsoprocess (Gustavsson, Wingerblad & Lindwall, 2013). Mötet mellan sjuksköterska och patient tas upp från sjuksköterskans perspektiv och fokuserar på vad sjuksköterskor tolkar som mötets primära mål som visar sig vara
pedagogiskt möte för att åstadkomma livsstilsförändringar (Person & Friberg, 2009) eller ett försök att få kontroll vilket inte alltid är i linje med patientens förväntningar på mötet (Tuckett, 2005).
1.7 Teoretisk referensram
Människan beskrivs av Eriksson som en omätbar enhet av kropp, själ och ande som ständigt för en kamp för sitt liv och för sin hälsa. Det beskrivs även om den lidande människan som skall ses som en hel individ i förhållande till människans livssituation. Människan skall inte delas upp i olika delar, utan ska ses som en enhet (Eriksson, 1994 s.11–108). En människas absoluta värdighet innebär rätten att bekräftas som en unik människa (Lindström et al. 2006).
Detta gör förutsättningarna för vården större och bekräftar människors värdighet. Lidandet är unikt och upplevs olika för olika människor (Eriksson, 1994 s.11–108).
Kropp och själ relateras till lidandet. Det Eriksson beskriver är att lidandet är som ett dramaspel, där människan dramatiserar ett lidande. Det finns tre akter av dramat för att
6
beskriva lidandet. Den första är att bekräfta den lidandes upplevelser och skapa utrymme och möjlighet för att lindra lidandet. Om detta inte görs är risken stor att patienten ger upp eller känner hopplöshet. Den andra innebär att leva i lidandet och ge tid för att lida. Den tredje innebär att försonas med lidandet, där en ny helhet tar form och personen upplever frihet. Det är en stor utmaning för patienten då de blottar sitt lidande, viktigt är då som sjuksköterska att vara beredd att bekräfta detta (Eriksson, 1994 s.11–108).
Med sjuksköterskans bekräftelse kan lidandet lindras genom att förmedla hopp, uppmuntra, trösta och finnas där för patienten. Det kan innebära ärliga samtal där patienter upplever att de blir respekterade och får god vård. Om patienten inte ses av sjuksköterskan kan detta leda till ett vårdlidande. Fyra kategorier finns i vårdlidandet enligt Eriksson. Först ses kränkning av patientens värdighet som kan ske genom nonchalans mot patienten. Sen ses
maktutövning som kategori två där patienten tvingas göra en handling mot sin vilja eller en handling som patienten inte kan utföra. Fördömelse och straff är den tredje och kan ske då inte patienten får en omsorgsfull vård. Sista kategorin är utebliven vård, den handlar om när patientens behov inte uppmärksammas eller åtgärdas. Vårdlidande uppkommer då
sjuksköterskan saknar kunskap och brist på reflektion. Det finns även en uppfattning om en ideal patient och de patienter som faller utanför idealet kan uppleva en känsla av
fördömelse. Genom att ge en individuell vård bekräftas patientens värdighet som innebär att det inte ges en orättvis vård utan att sjuksköterskan vågar vara olika i mötet med patienten (Eriksson, 1994 s.11–108).
1.8 Problemformulering
Det saknas studier om distriktssköterskornas erfarenheter av bemötande av patienter med psykisk ohälsa. Rädsla hos vårdpersonal inför denna patientgrupp har uppmärksammats.
För specialistsjuksköterskor i distriktssjukvård som möter denna patientgrupp är det viktigt att ha rätt kunskap för att kunna bemöta dessa patienter. Många olika faktorer verkar vara betydelsefulla för att patienten ska uppleva att denne fått ett bra bemötande av
vårdpersonalen. Dessutom verkar ett gott bemötande inverka på hur vården upplevs av patienter och kan därför antas vara en viktig faktor att arbeta med gällande
vårdkvalitet. Patienter med psykisk ohälsa upplever sitt tillstånd som stigmatiserat, tabubelagt och svårt att prata om (Dardas, Bailey, & Simmons, 2016; Tharaldsen,
7
Stallard,Cuijpers, Bru, & Bjaastad, 2017). Sjuksköterskor har rapporterat att de ofta måste släppa patienter från vården innan de är redo. De berättar hur deras samtal med patienter marginaliseras på grund av tidsbrist, och hur de inte kan ställa patienter relevanta frågor eftersom det inte finns tid att lyssna på deras svar. Kort sagt, grundläggande villkor för ordentlig omvårdnad som inte uppfylls i dagens hälso- och sjukvårdssammanhang på grund av brist på resurser. Avsikten med denna studie är att öka medvetenhet kring bemötandet av psykisk ohälsa och kunna tillgodose vården på ett tillfredsställande sätt. Där av sågs det betydelsefullt att beskriva hur distriktssköterskans upplevelse och behov av att möta och vårda patienter med psykisk ohälsa.
2. Syfte
Att belysa distriktsjuksköterskans upplevelser och behov av att möta patienter med psykisk ohälsa på hälsocentral.
3. Metod
3.1 Studiedesign
För att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att möta patienter med psykisk ohälsa på hälsocentral, valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. En kvalitativ metod är att föredra när mänskliga upplevelser och känslor ska studeras då data utgår från berättande beskrivningar av personer med erfarenhet av aktuellt fenomen (Polit & Beck, 2017, s. 463).
Enligt Graneheim och Lundman (2004) innebär en induktiv ansats att forskaren samlar ihop information som har framkommit efter varje intervju, för att sedan analysera intervjuerna och dra en slutsats.
3.2 Kontext
Studien genomfördes på hälsocentral i två olika kommuner. Där arbetade både
grundutbildade sjuksköterskor och specialistutbildade distriktssköterskor. De hälsocentraler som inkluderades var lokaliserade i tätort i Mellansverige. Distriktssköterskorna
samarbetade med andra sjuksköterskor, undersköterskor samt läkare inom primärvård.
8
3.3 Deltagare och urval
Denna studie omfattas av specialistutbildade distriktssjuksköterskor som arbetade på hälsocentral. Utifrån ett strategiskt urval inkluderades alla distriktssköterskor i studien som hade erfarenhet av att arbeta med patienter med psykisk ohälsa. Samtycke, skriftlig
information om problemformulering samt studiens innehåll, gavs ut till verksamhetschef på hälsocentralerna i båda kommunerna som sedan gav påskrivna papper till berörda
distriktssköterskor. Ett skriftligt godkännande inhämtades, där framgick även att de deltar frivilligt och att uppgifterna i studien behandlas konfidentiellt (bilaga 1).
Verksamhetscheferna delade ut information om studiens syfte och tillvägagångssätt som författarna lämnat. Elva distriktssköterskor tillfrågades att vara med i studien, varav fem distriktssköterskor accepterade deltagande (Bilaga 2). Efter mottaget godkännande om deltagande bestämdes tid och plats för intervjuerna av deltagarna. Av de fem deltagare som deltog i intervjuerna var alla kvinnor. Verksamma år som sjuksköterska och ålder varierade (Tabell 1).
Tabell 1. Översikt av deltagarnas yrkestitel, kön, ålder, och yrkesverksamma år.
Sjukskö-
terska Specialist- utbildning Kön Ålder Antal år som sjuksköterska
Antal år som distriktssköterska
1 Distriktssköterska Kvinna 32 6 2
2 Distriktssköterska Kvinna 35 8 1
3 Distriktssköterska Kvinna 60 35 30
4 Distriktssköterska Kvinna 42 17 4
5 Distriktssköterska Kvinna 51 20 15
9
3.4 Datainsamling
För att besvara syftet att belysa distriktsjuksköterskans upplevelser och behov av att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa på hälsocentral så valdes en kvalitativ
intervjustudie. Datainsamlingen genomfördes med en intervjuguide som bestod av semistrukturerade frågor (bilaga 3), samma intervjuguide användes i varje intervju.
Intervjun byggs på ett gemensamt intresse av ett fenomen där författare och deltagare har ett samspel (Kvale och Brinkmann 2014, s. 45, 165). Alla de fem intervjuerna ägde rum på respektive arbetsplats i ostörd miljö som valdes av deltagarna. Alla deltagare fick möjlighet att förbereda sig med intervjuguiden som delades ut i förväg. Frågorna som ställdes var öppna för att deltagarna skulle få möjlighet att tala fritt. Deltagarna uppmanades att uttrycka sig fritt med egna ord. Båda författarna var närvarande vid alla intervjuer, frågorna ställdes växelvis av författarna. Intervjuerna genomfördes hösten 2020 och tiden för intervjuerna varierade, medelvärdet av tid för intervjuerna var 20 minuter. Intervjuerna spelades in med hjälp av Samsungs röstinspelning.
3.5 Analys
Studien genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004).
Efter intervjuerna lyssnade båda författarna igenom insamlat material för att skapa en förståelse och helhetsbild av materialet. Intervjuerna transkriberades sedan ordagrant av författarna. Materialet lästes igenom av båda författarna var för sig för att få en känsla för helheten. Gemensamt lästes materialet flera gånger. Materialet som besvarade syftet valdes ut och identifierades som meningsbärande enheter. I syfte att korta ned texten
kondenserades materialet för att ändå behålla betydelsen. Meningsenheterna abstraherades och märktes med en kod. Detta diskuterades mellan författarna gällande likheter och olikheter för att komma till konsensus gällande kodernas betydelse. Materialet resulterade i sju subkategorier och två kategorier som täckte innehållet. Exempel på analysprocessen ges i tabell 2.
10 Tabell 2. Exempel på analysprocessen
Meningsbärande enhet
Kondensering Kod Subkategori Kategori
Det är jätteviktigt att personen i fråga som jag möter att de känner att jag har tid för dig nu, jag har tid att lyssna, jag finns här så det ska liksom vara tryggt och bra i det mötet. Det tycker jag är jätteviktigt just hur början av mötet är
Att i mötet få patienten att känna sig sedd, bekräftad och lyssnad på
Skapa tillit och förtroende hos patienten
Upplevelsen av mötet med patienten
Dsk erfarenhet av att vårda patienter med psykisk ohälsa
För att mötet ska bli bättre behövs kunskap och det får man genom
utbildning. Mer utbildning tror jag skulle hjälpa mycket. Det är bristande kunskap och utbildning idag tycker jag
framförallt inom primärvården.
För att mötet ska bli bra behövs kunskap och det får man genom utbildning
Kunskap ger bättre möten
Utbildning Förutsättningar som påverkar dsk erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa
3.6 Etiska överväganden
Syftet med studien var att belysa upplevelser av ett fenomen. Omsorgen om deltagarna i studien skall alltid gå före forskningens intressen utifrån (Declaration of Helsinki World medical association, 2019). Att utföra intervjuerna krävdes tillstånd som inhämtades från verksamhetschefer innan studien påbörjades (bilaga 2). Skriftlig och muntlig information om studiens syfte, datainsamling och deras rättigheter gavs till deltagarna. Deltagarna lämnade även skriftligt medgivande till studien (bilaga 3). Att delta i studien skedde frivilligt och kunde närsomhelst avbrytas av deltagaren utan att ange någon anledning. Inspelat material handhölls konfidentiellt och endast författarna och handledare ägde tillgång till materialet.
11
Det informerades även om att insamlat material ej kommer att användas i annat ändamål än till studien.
4. Resultat
Syftet var att belysa distriktsjuksköterskans upplevelser och behov av att möta patienter med psykisk ohälsa på hälsocentral, samt vilka förutsättningar som påverkar omvårdnaden. I resultatet framgick två kategorier och sju subkategorier (Figur 1). I figuren visas resultat i löpande text från de intervjuer som gjorts.
Kategorier Subkategorier
Distriktssköterskans erfarenhet av omvårdnadshandlingar för patienter med psykisk ohälsa
Förutsättningar som påverkar distriktssköterskans erfarenheter av att utföra relevanta vårdhandlingar för patienter med psykisk ohälsa
Upplevelsen av mötet med patienten
Otillräcklighet/rädsla hos personal
Frustration Stress
Samarbete med andra vårdinstanser
Handledning/Spegling Kunskap
Figur 1. Sammanställning av kategorier och subkategorier
4.1 Distriktssköterskans erfarenhet av omvårdnadshandlingar för patienter med psykisk ohälsa
Distriktssköterskan beskriver sina erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa genom att skapa tillit och förtroende hos patienten. I arbetet som distriktssköterska kommer ofta känslor som otillräcklighet, rädsla, frustration och stress.
12 4.1.1 Upplevelsen av mötet med patienten
Distriktssköterskornas upplevelser av att finna förståelse för patienterna och deras behov öppnar upp för ett gott möte. Att intressera sig och våga fråga då patienten inte öppnar sig är väldigt viktigt i mötet. Upplevelse av lugn och trygghet är avgörande för hur mötet blir både för patienten och distriktssköterskan. Att tillsammans ta beslut och göra en plan. Att lyssna på patienten, att vara överens anses som ett gott möte.
Tiden är av största betydelse för att kunna få patienten att öppna sig. Denna är av stor vikt då distriktssköterskorna ofta upplever att patienter ringer in för somatiska besvär, när inte tidspress föreligger kan frågor leda till att psykisk ohälsa upptäcks såsom ångest, oro,
sömnproblematik. Informanterna beskriver det som “Det är inte bara den här foten som skall behandlas utan hela människan”. Känslan blir då hos distriktssköterskorna att kunna
identifiera det bakomliggande och hjälpa patienten att öppna sig skapar en tillfredsställelse vilket gör upplevelsen av mötet meningsfullt.
Distriktssköterskorna upplever att i möten där det märks att patienten blivit sedd, bekräftad och lyssnad på finns en större tillfredsställelse. Att förstå patienter som befinner sig i en besvärlig situation, som mår så dålig att man svävar mellan liv och död är väldigt viktigt då patienten kanske inte fullt ut kan öppna upp sig om sitt mående utan istället hör av sig i andra ärenden. Att då som distriktssköterska kunna identifiera psykisk ohälsa och förstå allvarlighetsgraden är viktigt för upplevelsen av att kunna hjälpa. Det distriktssköterskorna tror och upplever kan förbättra mötena i sig är att det ges mer tid, och att mötena inte är så tidsstyrda. De vill ges tid och möjlighet att lyssna in fullt ut och känna att tid finns för samtalet utan att bli avbruten för att tiden för mötet är för kort. Distriktssköterskorna uttrycker att ett intresse av denna patientgrupp gör att de med psykisk ohälsa fångas upp och att om man intresserar sig och börjar stämma av med patienten kan det komma fram hur stort problem som egentligen finns och att psykisk ohälsa är ett väldigt stort problem för många människor.
13 4.1.2 Otillräcklighet/Rädsla hos personal
Att inte kunna hjälpa patienter som lider av psykisk ohälsa skapar otillräcklighet. Många gånger då patienten kontaktat sjukvården upplever distriktssköterskan att hon inte kan hjälpa, då patienten bollats fram och tillbaka mellan olika instanser och ingenstans fått den hjälp de behöver eller som de faktiskt har rätt till. Känslan av misslyckande i sådana situationer är överhängande.
Rädsla för patienter med psykisk ohälsa ses ofta hos många distriktssköterskor. Bemötandet kan bli ytligt, då de inte kan luska och komma nära människan. De rätta frågorna finns inte för att få en person att öppna upp sig och berätta mer. Detta kan bero på erfarenhet och att patienter med psykisk ohälsa är en svår grupp. Informanterna beskriver det som “Är man inte genuint intresserad av denna patientgrupp då är det svårt att fortsätta och få till ett bra möte”. Att ha rätt inställning och förståelse för denna patientgrupp är ett måste då de kräver lite extra omvårdnad.
Distriktssköterskorna uttrycker att det är mycket utmanande att i telefonrådgivning bedöma patienter med psykisk ohälsa då det inte går att avläsa ansiktsuttryck, informanterna
beskriver “en del är ju väldigt tyst dom säger ju ingenting men man förstår ju att det är något som de vill, man får som dra ur de information och vissa vill ju inte säga någonting och då är det svårt”.
En stor otillräcklighet känner distriktssköterskorna då patienter ofta ringer eller dyker upp på hälsocentralen. Dessa människor har ofta inget socialt nätverk runt omkring sig, de är väldigt ensamma och kontakten med hälsocentralen är det enda social som de har. Möten som dessa tar mycket tid som inte finns. Distriktssköterskorna önskar att de skulle kunna hjälpa dessa ensamma människor. En annan grupp av patienter med psykisk ohälsa som blir allt vanligare är asyl patienter som varit med om stora trauman i sitt liv. Där kan ett hinder i kommunikation upplevas då språket sätter begränsningar i första mötet. I ett andra möte bokas vanligtvis tolk in, dock är det svårt att komma till djupet med måendet då inte samma språk talas, det brister i kommunikationen vilket blir ett stort hinder.
14 4.1.3 Frustration
I patientgruppen med psykisk ohälsa har tiden en viktig aspekt. Finns inte tiden att vänta in och lyssna på patienten kan mötet kännas meningslöst då det avslutats, vad framkom egentligen under tiden med patienten och vad fick patienten egentligen för hjälp. Vilket gör att distriktssköterskan upplever att patienten inte blivit lyssnad på. Då patienter inte blivit lyssnad på och blivit felaktigt bemötta är upplevelsen hos distriktssköterskan att patienten kan upplevas aggressiv, besviken och irriterad redan i början av mötet. Det kan då bli svårt för distriktssköterskan att vända det mötet till något bra vilket ger en känsla av hopplöshet.
Distriktssköterskorna brukar i dessa fall kunna göra så att de återkommer, då de känner att det inte går att möta patienten mer i samtalet. Distriktssköterskorna känner sig frustrerade över att det inte finns tid till dessa samtal där behovet är stort. De upplever att de måste stjäla tid från andra väntande samtal samt från administration vilket skapar stor frustration.
En annan källa till stor frustration hos distriktssköterskorna är att de möter många patienter som mått dåligt en längre tid och inte vågat kontakta vården utan väntat vilket innebär att de mår väldigt, väldigt dåligt när de väl ringer. Dessa samtal tar lång tid då det är av stor vikt att de tas på allvar och att patienten får känna sig sedd och tala till punkt.
Distriktssköterskorna känner att de inte har tid att bekräfta patienten på det sätt som behövs då de jobbar under ett väldigt pressat tidsschema. De flesta upplever att dessa patienter måste få ta tid då det kan handla om liv och död. Under denna typ av samtal upplever distriktssköterskorna stor hopplöshet.
4.1.4 Stress
När distriktssköterskor har dåligt med tid för sina patienter upplever de att det är svårt att få till mötet när det redan från början blivit fel. Det är superviktigt att ta sig tid oavsett hur stressigt det är, ta ett djupt andetag och få patienten att känna sig sedd och bekräftad.
Tidspressen hos distriktssköterskan gör så att redan innan mötet med patienten är
situationen väldigt uppstressad och det första inkännandet av patienten går förlorat. Vilket i sin tur leder till att distriktssköterskan är så stressad så att hon inte lyssnar alls och viktig information från patienten går förlorad. Känslan efter ett sådant möte är misslyckande.
15
Ett samtal på hälsocentralen är beräknat att ta 6 minuter, tiden mellan samtalen finns inte som skulle behövas då samtalet upplevts svårt. Vid telefonsamtal med personer med psykisk ohälsa överskrids tiden som är beräknad på varje samtal vilket gör att distriktssköterskorna känner en stor stress över att inte hinna med de samtal som förväntas i tid.
En grupp av patienter med psykisk ohälsa som skapar stor stress hos distriktssköterskorna är de med missbruksproblem. Distriktssköterskorna beskriver en besvärlig och mycket stressande arbetssituation där man inte kan mötas och tillgodose det patienterna vill ha. I dessa möten kan dödshot förekomma vilket skapar en ohållbar arbetssituation med högt stresspåslag. Informanten beskriver “Jag trycker på stänger av deras ljud, mute, så att jag liksom kan ta en suck när det har varit jättejobbigt. För bara det kan ju kännas att man känner sig bättre och kan gå tillbaka och orka försöka hjälpa de som man inte riktigt når.”
Något som även är en svår arbetssituation för distriktssköterskorna är när föräldrar till barn som mår dåligt hör av sig, föräldrarna kan växla från att vara väldigt arga till att brista ut i gråt för att de inte fått den hjälp deras barn behöver då de väntar på tid till BUP. I dessa möten uppstår en stor stress i att inte kunna hjälp.
4.2 Förutsättningar som påverkar distriktssköterskans erfarenheter av att utföra relevanta vårdhandlingar för patienter med psykisk ohälsa
För att kunna vårda patienter med psykisk ohälsa är det vissa förutsättningar som påverkar distriktssköterskans arbete. De förutsättningar som beskrivs är samarbete med andra vårdinstanser, handledning/spegling och kunskap.
4.2.1 Samarbete med andra vårdinstanser
Distriktssköterskorna upplever att de lägger mycket tid på att slussa patienter rätt, och det är inte alltid som samarbetet mellan olika instanser fungerar så bra. Samarbete mellan
psykolog, kuratorer och distriktssköterska är någon som efterlyses. Tid för reflektion och lyfta frågor i gruppen anses viktigt och utvecklande då arbetet oftast är väldigt självständigt.
Självständigheten kan vara en nackdel vid osäkerhet av handläggning av ett ärende, då kan avstämning med en kollega behövas för att komma fram till en god bedömning.
16
Primärvården skall idag vara den första och fasta vårdkontakten, spindeln i nätet då det gäller allt som har med patienten att göra. Distriktssköterskorna uttrycker att det behövs mer kunskap för att kunna ta den rollen och hjälpa patienten på bästa vis.
Distriktssköterskorna berättar att det ofta händer att föräldrar ringer in på telefontid då de har barn eller ungdomar som har psykisk ohälsa och uttryckt att de inte vill leva längre. I detta läge krävs en akut åtgärd då det handlar om att de måste slussas rätt och att det måste gå fort. Samarbetet i detta läge är inte alltid så lätt då det är lång väntetid till BUP och ofta slussas tillbaka till hälsocentralen utan hjälp och så står de på ruta ett igen och
distriktssköterskorna önskar att de kunnat hjälpa till mer. Distriktssköterskorna har en förhoppning om att samarbetet ska bli bättre och anser att SIP-möten är bra i detta läge.
Patienter som lider av psykisk ohälsa lever i väldig otrygghet och klarar inte att få ihop vardagen själv, där känner distriktssköterskorna att det är viktigt att samarbeta för att göra vardagen hanterlig och meningsfull för dessa patienter. Det krävs att boenden, hälsocentral, öppenvård och socialtjänst samarbetar och skapar ett skyddsnät för patienten. När inte detta fungerar tillfredsställande påverkar det mötet med patienten negativt.
4.2.2 Handledning/Spegling
Lugna fina möten med personer som har psykisk ohälsa ger en bra bedömning. För att kunna förbättra mötena anser distriktssköterskorna att tid för reflektion är något som saknas.
Möten sätter spår och avtryck. Ett dåligt möte skapar mycket tankar och funderingar på vad som är rätt och fel. Det krävs tid till att kunna stämma av och ventilera det som gått fel i möten och att få hjälp på ett konstruktivt och stödjande sätt. Det som enligt
distriktssköterskorna behövs är någon typ av spegling där man kan ventilera tillsammans med sina kollegor. Handledning är ett annat sätt att kunna hantera situationen, att bli
handledd i mötet med patienten. Har det uppstått en svår situation så kan lösningen vara att tillsammans träffas och prata om situationen och försöka hitta nya idéer hur detta kan lösas på bästa sätt och lämna ifrån sig det som varit jobbigt. Okunskapen att inte ha förståelse för en patientgrupp eller via sina kollegor få hjälp och stöttning på ett bra vis.
17 4.2.3 Kunskap
Då utbildning i psykisk ohälsa funnits hos anställd personal såsom KBT har bedömningar kunnat göras på ett mer tillfredsställande sätt. Distriktssköterskorna berättar om projekt som funnit men att pengarna tagit slut för detta och då försvann möjlighet för vidare utveckling.
Utbildning är något som efterlyses.
Uppdatering och information, kanske bjuda in någon föreläsare eller ha möjlighet att på arbetstid kunna förkovra sig utbildningsmässigt. Distriktssköterskorna får idag inte så mycket utbildning inom det här området om intresset inte finns att ta reda på saker själv på sin egen fritid. Det behövs mer utbildning, mer tid. Distriktssköterskorna behöver utbilda sig mer inom det här området för att det ökar så mycket. Informanterna beskriver det som “Att man skulle ha en bredare kunskap om psykisk ohälsa, för har man en ökad förståelse och kunskap så tror jag att patienten får bättre omvårdnad”.
Hälsocentralen har mycket patienter med somatiska besvär men också många med psykisk ohälsa. Distriktssköterskorna berättar att patientgruppen med psykisk ohälsa även har många somatiska sjukdomar, är samsjuka. De söker för diabetes men kan även behöva behandla depression. Distriktssköterskorna efterlyser lite mer erfarenhet av hur människor mår som har psykisk ohälsa, inte bara fokus på det somatiska utan avsätta tid till att fråga hur de mår. En patient som missköter sin somatiska sjukdom kan ju ha att göra med att de kanske inte mår så bra och då måste även det behandlas.
Distriktssköterskorna upplever att alla på hälsocentral behöver mer utbildning av psykisk ohälsa. Många av distriktssköterskorna upplever inte att de har svårigheter att ställa frågor kring suicid såsom att använda sig av suicidstegen som är ett gott stöd, det handlar inte bara om att ställa frågan utan att även kunna ta emot svaret. Men det framkommer att det behövs mer utbildning och att det är av stor vikt att kunna och våga ställa dessa frågor som kan rädda liv.
18
5. Diskussion
5.1 Metoddiskussion
För att besvara syftet valdes kvalitativ metod med induktiv ansats med individuella
semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelse för deltagarnas upplevelser. En kvalitativ metod att föredra när mänskliga upplevelser och känslor ska studeras då data utgår från berättande beskrivningar av personer med erfarenhet av aktuellt fenomen (Polit &
Beck, 2017, s. 463). Enligt Graneheim och Lundman (2004) innebär en induktiv ansats att forskaren samlar ihop information som har framkommit efter varje intervju, för att sedan analysera intervjuerna och dra en slutsats. Forskningsfrågan var det som styrde urvalet i denna studie med en önskan om att intervjua specialistutbildade distriktssjuksköterskor som arbetade på hälsocentral med psykisk ohälsa. Utifrån ett strategiskt urval inkluderades alla distriktssköterskor i studien som hade erfarenhet av att arbeta med patienter med psykisk ohälsa.
Studien utfördes i två olika städer. Det var 11 distriktssköterskor som blev tillfrågade att delta i studien varav 5 accepterade deltagande. Detta på grund av den rådande pandemin, det var svårigheter att få deltagare till studien på grund av sjukdom och hög
arbetsbelastning. Det kan vara svårt att säga något om överförbarheten då detta var en liten kvalitativ studie (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017) dock uppmärksammades samma fenomen i de två olika städerna. Utifrån författarnas erfarenhet inom området samt att informanterna var medvetna om problematiken kan det sägas att överförbarheten är stor.
Ur urvalet som gjordes i studien var det en bred variation på deltagarnas ålder samt erfarenhet. Detta gav studien en större trovärdighet då deltagare har olika erfarenheter och aspekter (Graneheim & Lundman, 2004). Distriktssköterskorna i intervjuerna var alla kvinnor och detta kan göra att trovärdigheten hade ökat om det funnits manliga
distriktssköterskor bland deltagarna. Men detta kan vara något som återspeglar hur det på hälsocentralerna ser ut idag då det är övervägande kvinnliga distriktssköterskor som jobbar.
För att få variation i textmaterial är det bra när det gäller den personliga kunskapen om urvalet är så skiftande som möjligt (Dahlberg, 2014, s.80). Semistrukturerade intervjuer utfördes med öppna frågor, där samma intervjuguide användes vid varje intervju och som
19
tillät deltagarna svara på ett öppet och ärligt sätt (Polit & Beck, 2017, s.510). Intervjuerna utfördes i en lugn och trygg miljö som deltagarna själva valde på deltagarnas arbetsplatser.
Det är viktigt att datainsamlingen sker i en avslappnad, förtrolig och trygg miljö (Malterud, 2014, s. 155).
Datainsamlingen innefattade fem intervjuer. Innehållet i texterna är det som är centralt och bestämmer om antalet intervjuer kan vara tillräckligt för att besvara syftet (Malterud, 2014, s.71). Det som måste fastställas är kvaliteten av materialet, detta görs i kvalitativ och
kvantitativa studier men inte på samma sätt. I kvalitativa studier är mättnaden det som är av vikt, mättnad är nära knuten till en specifik metod och termen tillämpas inkonsekvent. Det är den information som framkommer i intervjun som är det viktiga. Desto mer information som framkommer är viktigare än antalet deltagare i studien. Ett material med tillräcklig informations kraft har att göra med studiens syfte, provspecificitet, användning av etablerad teori, dialogens kvalitet och analysstrategi (Malterud, Dirk Siersma & Dorrit Guassora, 2016).
Då ingen ny information framkommer bedöms intervjumaterialet som tillfredsställande då deltagarna ger liknande svar på frågorna (Polit & Beck, 2017, s.497–498).
Något som var utmanande var att sammanställa kategorier då materialet går in i varandra.
Då det gäller människors upplevelser kan det vara svårt att särskilja materialet då det kan passa in i flera kategorier (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017). Ingen av författarna har tidigare utfört en intervjustudie vilket kan ses som en svaghet. Detta märktes bland annat genom att den första intervjun blev kortare än efterföljande intervjuer. Författarna
genomförde sammanlagt fem intervjuer och ansåg att insamlad data var tillräcklig trots längd på intervjun. För att ha kontrollerat både längd och intervjuguide skull en provintervju ha genomförts. Trovärdigheten styrks i studien genom materialet från deltagarna som deltog och gjorde underlag för fynd som svarade mot syftet och
problemformulering (Malterud, 2014, s 66). Analysen skedde enskilt i den första delen av analysprocessen därefter lästes materialet flera gånger gemensamt för att få en känsla för helheten. Indelning av kategorier skedde gemensamt och materialet bearbetades flera gånger för att få fram helheten i textmaterialet. Genom att studera helheten och granska materialet flera gånger framträder innebörden (Dahlberg, 2014, s.121). Författarna har under analysen
20
diskuterat och analyserat innehållet och hittat en helhet vilket medför att tillförlitligheten ökar i studien.
Ur de enskilda intervjuerna har delar av resultatet styrks med citat. Citat ökar styrkan till studiens tillförlitlighet och trovärdighet beroende på utformningen (Graneheim & Lundman, 2004). Tillförlitlighet som begrepp innefattar exakthet, precision och realitet som beaktas genom forskningsprocessen (Rosberg, 2012, s.125). Författarna har ett ansvar för att studien ska presenteras på ett övertygande sätt gällande pålitlighet (Graneheim, Lindgren &
Lundman, 2017). Vilket författarna försökt göra genom att tydligt beskriva studiens tillvägagångssätt. De personer som läser studien är själva ansvariga att bedöma överförbarheten (Graneheim & Lundman, 2004).
5.2 Resultatdiskussion
Syftet med denna intervjustudie var att belysa distriktsjuksköterskans upplevelser och behov av att möta patienter med psykisk ohälsa på hälsocentral, samt vilka förutsättningar som påverkar omvårdnaden. Resultatet visade att distriktssköterskans upplevelse av att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa genom att skapa tillit och förtroende hos patienten. I arbetet som distriktssköterska förekommer det ofta känslor som otillräcklighet, rädsla, frustration och stress. För att kunna vårda patienter med psykisk ohälsa fanns det vissa förutsättningar som påverkade distriktssköterskans arbete. De förutsättningar som beskrevs var samarbete med andra vårdinstanser, handledning/spegling och kunskap.
Resultatdiskussionen har delats in i två rubriker baserat på studiens huvudresultat.
5.2.1 Distriktssköterskans erfarenhet av omvårdnadshandlingar för patienter med psykisk ohälsa.
Resultatet visade att distriktssköterskorna upplevde i mötet med patienten där de blivit sedda, bekräftade och lyssnade på så fanns en större tillfredsställelse. De upplevde även att det som kunde förbättra mötena var att det gavs mer tid och att de inte vara så tidsstyrda. Ett intresse av denna patientgrupp är av stor vikt då intresset ledde till att patienterna vågade öppna upp sig och psykisk ohälsa uppmärksammas. I en studie av Baker & Buchanan-Baker (2005) skrivs det att det bör utvecklas en äkta nyfikenhet och även ett genuint intresse för det
21
som framkommer i mötet med patienten och det i sin tur leder till att patient och vårdare kommer närmare varandra.
Resultatet visade att det var stor otillräcklighet hos distriktssköterskorna då de inte kunnat hjälpa patienter med psykisk ohälsa. De kände ofta en känsla av misslyckande i olika situationer. Otillräcklighet i att inte ha tillräcklig erfarenhet och kunskap gällande denna patientgrupp gav en känsla av rädsla. Att förstå patientgruppen krävde rätt inställning.
Denna patientgrupp visade sig ofta ha ett dåligt socialt nätverk och distriktssköterskorna upplevde att de hade velat hjälpa till mer än vad de kunde. I en studie av Galletta et al.
(2019) skrivs att en låg känsla av sammanhang skapas vid isolering och påverkar psykisk ohälsa negativt. I resultatet hade distriktssköterskor en önskan om mer tid för att kunna hjälpa patienterna på ett mer övergripande sätt.
I resultatet framkom hos distriktssköterskorna stor frustration gällande det pressade tidsschemat. Att inte ha tiden gör att mötena med patienterna inte blev bra, detta gav en känsla av hopplöshet. Distriktssköterskorna uttryckte att denna patientgrupp ofta väntade länge med att söka hjälp vilket skapade en stor frustration då de ej kände att de hade tiden som de velat ha till dessa patienter. I en studie av Waterworth, Arroll, Raphael, Parsons och Gott (2015) belyses att det behövs mer tid till samtal med patienter för att kunna förstå deras problematik och mående. Något som visade sig var att patienterna hade svårigheter att prata om sina problem exempelvis nedstämdhet och oro, då det ej finns tid för detta. Patienten vill ej vara till besvär.
I resultatet framkom att stress var en ständig känsla hos distriktssköterskorna då de kände att de inte fick till mötena med patienterna där det från början redan blivit fel. En grupp av patienter som skapade stor stress hos distriktssköterskorna var de med missbruksproblem de kände att de inte kunde möta och tillgodose det patienterna ville ha. I dessa möten skapas en ohållbar arbetssituation där även dödshot förekom. I en studie av Lundahl, Olofsson, Rönngren & Norberg (2013) beskrivs en känsla av rädsla hos sjuksköterskorna då denna patientgrupp med missbruksproblem hade ett mycket oberäkneligt beeteende.
Att som distriktssköterska känna frustration, otillräcklighet, rädsla och stress kan påverka relationen till patienten som kan leda till ett lidande för individen. Som distriktssköterska är
22
det viktigt att inge hopp till patienten. Enligt Eriksson (1994, s. 11–108) är det viktigaste begreppet lidande. Det kan vara svårt att som distriktssköterska ge det stöd som behövs till en patient som lider.
5.2.2 Förutsättningar som påverkar distriktssköterskans erfarenheter av att utföra relevanta vårdhandlingar för patienter med psykisk ohälsa.
I resultatet visar det sig att distriktssköterskorna upplever att samarbetet med andra vårdinstanser inte fungerar så bra. Idag är primärvården den första vårdkontakten och då skall hälsocentralen vara spindeln i nätet. Eriksson beskriver att människan som skall ses som en hel individ i förhållande till människans livssituation. Människan skall inte delas upp i olika delar, utan ska ses som en enhet (Eriksson, 1994 s.11–108). Distriktssköterskorna hade en förhoppning om att samarbetet skulle bli bättre och efterlyser SIP-möten.
I resultatet visade det sig att för att kunna förbättra mötet ansåg distriktssköterskorna att tid för reflektion var något som saknades, de hade velat kunna stämma av och ventilera mötena och få stödjande hjälp. De efterlyste handledning/spegling för att kunna hantera situationer i sitt dagliga arbete med patienter med psykisk ohälsa. I studier har det uppmärksammats att distriktssköterskan uttrycker brist på kunskap och utbildning i möten med patienter med psykisk ohälsa och känner en osäkerhet kring detta (Janlöv, Johansson, Clausson, 2018). När distriktssköterskorna vårdar patienter betonar de vikten av att reflektera över de olikheter de ger i vård till olika personer, de bör känna igen patientens lidande i vården och sträva efter att använda vårdvetenskapens grundläggande värderingar då de tar hand om en patient för att undvika vårdlidande (Kasén, Nordman, Lindholm & Eriksson, 2008).
Det framkom i resultatet att utbildning var något som efterlyses, distriktssköterskorna ansåg att om de hade intresse inom detta område fick de ta reda på saker själva. En studie av Haddad et al (2005) visar att inom området patienter med psykisk ohälsa ansågs utbildning behövas för att kunna ge adekvat omvårdnad till patienter som lider av psykisk ohälsa. Det framkom i resultatet att patienter på hälsocentral är samsjuka det vill säga de lider av både somatisk sjukdom och psykisk ohälsa. Distriktssköterskorna efterlyser här mer utbildning i hur människor mår som har psykisk ohälsa och somatiska sjukdomar. De vill även lära sig mer om hur man ställer de rätta frågorna, för att rädda liv.
23
Att som distriktssköterska få mer kunskap för att kunna förstå och behandla patienter med psykisk ohälsa behövs förutsättningar som bra samarbete med andra vårdinstanser,
handledning/spegling och kunskap för att inte skapa onödigt vårdlidande.
5.3 Slutsats
Hälso-och sjukvården och distriktssköterskorna bör uppmärksamma hur viktigt mötet med patienten med psykisk ohälsa är, så att inte upplevelser som otillräcklighet, rädsla,
frustration och stress skall förekomma hos distriktssköterskorna. För att kunna förbättra mötet med patienten krävs att distriktssköterskorna får mer tid till denna patientgrupp. Att förstå och hjälpa denna patientgrupp kräver intresse och engagemang.
Samarbetet med andra vårdinstanser visade sig inte fungera tillfredsställande.
Distriktssköterskan på hälsocentralen kan inte bära det primära ansvaret ensam för att skapa en helhetssyn av patienten med psykisk ohälsa. En tydlig ansvarsfördelning bör följas mellan olika vårdinstanser.
Att som distriktssköterska känna frustration, otillräcklighet, rädsla och stress kan påverka relationen till patienten som kan leda till ett lidande för individen. Något som är viktigt är handledning/spegling och distriktssköterskorna bör ges utrymme för detta för att kunna hantera situationer i det dagliga arbetet med patienter med psykisk ohälsa.
För att som distriktssköterska kunna förstå och behandla patienter med psykisk ohälsa krävs utbildning. Detta bör ges kontinuerligt då distriktssköterskorna känner att de saknar
kunskap inom detta område. Kunskapen gör att det inte skapas onödigt vårdlidande för patienter med psykisk ohälsa. Eriksson (1994, s 11–108) beskriver människan som lidande, som skall ses som en hel individ i förhållande till människans livssituation. Människan skall inte delas upp i olika delar, utan ska ses som en enhet.
Ytterligare forskning behövs för att distriktssköterskan skall ges mer tid till patienter med psykisk ohälsa och ej känna en upplevelse av stress, otillräcklighet, frustration och rädsla.
Det är i mötet mellan distriktssköterska och patienten som de viktigaste uppgifterna utförs för att lindra lidande. Det är inte alltid som distriktssköterskorna känner att de har resurser till detta. Detta kan skapa distans mellan patient och distriktssköterska då tid inte finns. Det
24
kan leda till att redan från början har distriktssköterskan en negativ inställning till sin patient som skapar problem och leder i sin tur till lidande även för patienten. Det behövs mer
kunskap inom detta område så att patienterna inte blir lidande utan får den hjälp de
behöver. Ett förslag är att samarbetet mellan olika instanser ska vara mer lättillgängligt och bli bättre. Man bör jobba förebyggande mot samma mål vilket medför god vård till
patienterna. Det bör läggas mer tid på patienter med psykisk ohälsa, med tanke på att samsjuklighet kan var något som skapar ett stort lidande i onödan för patienten.
Distriktssköterskorna upplevde att om kunskap och erfarenhet finns om samsjuklighet kan det på längre sikt leda till mindre lidande för patienterna.
6. Referenser
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Natur och Kultur: Stockholm.
Blomberg, B. & Hedelin, B. (2007). Att få personlig vägledning. Patienters erfarenheter av mötet med en psykiatrisjuksköterska inom primärvården. Vård i Norden 2/2007. 84 (27), ss.
25–26.
Blomqvist, K. Edberg, A-K. Bravell, M. & Wijk, H. (2017). Omvårdnad & äldre.
Studentlitteratur: Lund
Currid, T. J., Turner, A., Bellefontaine, N., & Spada, M. M. (2010). Mental health issues in primary care: Implementing policies in practice. British Journal of Community Nursing, 17, 1.
21–16
Dahlberg, K. (2014). Att undersöka hälsa och vårdande. Stockholm: Natur och kultur.
Dardas, L. A., Bailey, D. E., Jr., & Simmons, L. A. (2016). Adolescent depression in the Arab region: A systematic literature review. Issues in Mental Health Nursing, 37(8), 569–585. DOI:
10.1080/01612840.2016.1177760
Day, P. (2017). Improving elderly housebound patient’s mental health. Journal of Community Nursing, 31(4), 58–62.
Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber
Folkhälsomyndigheten (2017). Folkhälsans utveckling, Årsrapport. Hämtad 1 april 2020 från:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/9de83d1af6ce4a429e833d3c8d7ccf85/fol khalsans-utveckling-arsrapport-2017-16136-webb2.pdf
Folkhälsomyndigheten, (2017). Begrepp. Hämtad 24 oktober, 2020, från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och- suicidprevention/psykisk-halsa/begrepp-psykisk-halsa/
Folkhälsomyndigheten (2019). Folkhälsans utveckling, Årsrapport. Hämtad 1 april 2020 från:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d162673edec94e5f8d1da1f78e54dac4/fol khalsans-utveckling-arsrapport-2019.pdf
Graneheim,U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112. DOI:10.1016/j.nedt.2003.10.001
Graneheim, U. H., Lindgren, B.-M., & Lundman, B. (2017). Methodological for Nursing challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today. 56, 29–
34. DOI:10.1016/j.nedt.2017.06.002
Gustafsson, L. K., Wigerblad, A., & Lindwall, L. (2013). Respecting dignity in forensic care:
The challenge faced by nurses of maintaining patient dignity in clinical caring situations.
Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 20(1), 1–8. https://doi. org/10.1111/j.1365- 2850.2012.01895.
Haddad, M., Plummer, S., Taverner, A., Gray, R., Lee, S., Payne, F. & Knight, D. (2005).
District nurses´ involvement and attitudes to mental health problems: A three-cross-sectional study. Journal of Clinical Nursing 14, 976-985. DOI:10,1111/j.1365-2702.2005.01196.x
Janlöv, A-C., Johansson, L., Clausson, E. K. (2018). Mental ill‐health among adult patients at healthcare centres in Sweden: district nurses experiences. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(2), 987–996. http://dx.doi.org.proxybib.miun.se/10.1111/scs.12540
Johansson, I.M., Skärsäter, I. & Danielson, E. (2007). Encounters in a locked psychiatric ward environment. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, Vol.14(4), pp.366-372
Kasén, A., Nordman, T., Lindholm, T. & Eriksson, K. (2008). Då patienten lider av vården.
Vårdarens gestaltning av patientens vårdlidande. Vård i Norden 2/2008. 88 (28), ss. 4-8.
Kvale, S., & Brinkman, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur: Lund Lindström U.Å., Lindholm L. & Zetterlund J.E. (2006) Katie Eriksson: theory of caritative caring. In: Nursing Theorists and Their Work (eds A. Marriner Tomey & M.R. Alligood), pp.
191– 223. Mosby Elsevier, St. Louis, MO.
Lundberg, B. (2010). Erfarenheter av stigmatisering och diskriminering bland personer med psykisk sjukdom. Department of Health Sciences, Faculty of Medicine. ISBN 978-91-86671-23-5 Malterud,K. Dirk Siersma, V. & Dorrit Guassora, A. (2016). Sample size in qualitative interview studies: Guided by information power. Qualitative health research. V: 26 issue:13.(s):1753-1760
Malterud, K. (2014). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning –En introduktion.
Studentlitteratur: Lund
Nordvedt, P (2001). Needs, closeness and responsibilities. An inquiry into some rival moral considerations in nursing care. Nursing philosophy. 2, 112-21.
Person M and F Friberg. 2009. The dramatic encounter: Experience of taking part in a health conversation. Journal of Clinical Nursing 18: 520– 8.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2017). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. 10th Edition, Wolters Kluwer Health: Philadelphia.
Rosberg, S. (2012). Fenomenologi. I Granskär, M., Höglund-Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur AB
Skärsäter, I. (2014). Psykisk ohälsa. Edberg, A-K., & Wijk, H. (red.) Omvårdnadens grunder.
Hälsa och ohälsa. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Sociologiskt lexikon. (2001). Brante T, Andersen H, Korsnes (red.). Natur och Kultur.
Svensk sjuksköterskeförening. (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
Sveriges riksdag (2010). Juridiska regelverk. Hämtad 24 april 2020 från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svenskforfattningssamling/halso- och-sjukvardlag-1982763_sfs-1982-763
Tuckett A. 2005. The care encounter: Pondering caring, honest communication and control.
International Journal of Nursing Practice 11: 77– 84.
Vilhelmsson, A. Tengland, P-A. (2016). Global folkhälsa: om livsvillkor, sjukdomar och social rättvisa. Studentlitteratur: Lund
Vårdhandboken. (2020). Hämtad 26 april från https://www.vardhandboken.se/arbetssatt- och-ansvar/bemotande-i-vard-och-omsorg/bemotande-i-vard-och-omsorg-
vardegrund/oversikt/
Waterworth, S., Arroll, B., Raphael, D., Parsons, J. & Gott, M. (2015). A qualitative study of nurses’ clinical experience in recognising low mood and depression in older patients with multiple long-term conditions. Journal of Clinical Nursing, 24(17/18), ss. 2562-2570.
WHO. (1948). WHO definition of health. Hämtat 24 oktober, 2020 från WHO.com, https://www.who.int/about/who-we-are/frequently-asked-questions
World medical association (WMA), (2019). Declaration of Helsinki –Etical principles of medical ressearch involving human subjects. Hämtad 24 oktober, 2020 från WMA.net, https:// www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for- medical-research-involving-human-subjects/
7. Bilaga 1
Till verksamhetschef/enhetschef Sundsvall 2020-04-26
Förfrågan angående deltagande i intervjustudie gällande upplevelser av att bemöta patienter med psykisk ohälsa
Vi önskar utföra en intervjustudie vars syfte är att belysa att belysa
distriktssköterskans/sjuksköterskans upplevelser av att bemöta patienter med psykisk ohälsa. Studien är ett studentarbete på D-nivå och kommer att presenteras i form av en Magisteruppsats i omvårdnad med inriktning mot
distriktssköterskeutbildningen.
Datainsamlingen kommer att ske genom intervjuer. Studien bygger på frivilligt deltagande och kan när som helst avbrytas av en deltagare utan motivering. Varje intervju beräknas pågå ca 60 minuter och spelas in för att därefter skrivas ut och analyseras. Insamlat material kommer att behandlas enligt god forskningsetik och endast vara tillgängligt för de som utför studien. Resultaten kommer att behandlas konfidentiellt och identiteten kommer inte att kunna utläsas i resultatet.
Vi vänder oss till dig i egenskap av verksamhets-/enhetschef då vi önskar få tillåtelse att genomföra denna studie. Intervjuerna beräknas pågå under månaderna maj/juni.
Tacksam för svar via mail till någon av oss studenter.
Med vänliga hälsningar
Maria Nygren Erica Forsmark
Distriktssköterskestudent Distriktssköterskestudent
Mittuniversitetet Mittuniversitetet
E-post: many0505@student.miun.se E-post: erfo1901@student.miun.se Tfn: 070-3144086 Tfn: 070-2919110
Handledare Lars Lilja, lektor
Institutionen för hälsovetenskap Mittuniversitetet
E-post: lars.lilja@miun.se Tfn: 010-142 84 11
Informerat samtycke
