Dubbelbeckasinens spel

2

Dubbelbeckasinens spel

En av de märkligaste naturupplevelser man kan få i Sverige är att besöka dubbelbeckasinernas spelplatser på de norrländska

fjällsluttningarna. Dubbelbeckasinen är en av de fyra svenska fågelarter som är lekande eller arenaspelande. Detta innebär att hanarna under häckningstid samlas på speciella lekplatser, där de spelar i hopp om att kunna attrahera parningsvilliga honor. Dessa spel är ofta belägna på samma platser år efter år och hanarna (speciellt de som haft framgång hos det motsatta könet) kommer ofta tillbaka och spelar på samma

tuvor varje försommar, efter att däremellan ha övervintrat i tropiska Afrika.

t e x t: r o b e r t e k b l o m • f o t o: m a r t i n t j e r n b e r g

Vilka är då dessa kvaliteter hos hanarna som honorna föredrar när de väljer partner? Till att börja med verkar honorna inte vara ense om detta. Olika honor har i stället olika preferenser när det gäller val av partner. Första året som en hona kommer till häckningsområdet för att para sig (ofta ungefär samma område där hon själv föddes föregående sommar) in- spekterar hon flera olika hanar innan hon slutligen bestämmer sig för vem som ska få donera spermier till hennes ägg. Sedan parar hon sig (ofta upprepade gånger under ett par nätter) med den valda hanen. Om honan överlever vintern och kommer till häckningsområdet även nästa vår har hon en helt annan strategi. Detta år flyger hon ofta direkt till samma hane som hon valde året innan och parar sig med honom igen. Hon står alltså fast vid sitt val år efter år under förutsättning att även hanen har överlevt vinterns Afrikaresa.

Eftersom honorna gör individuella val när det gäl- ler partner kommer flera av hanarna på spelplatsen att få para sig. Dock verkar vissa hanar vara populärare än andra, vilket medför att några hanar blir helt utan parningar. Dessa hanar sticker ofta iväg för att pröva

D ubbelbeckasinens spel, som pågår under för- sommarnätterna, består av ett underligt bubb- lande, knäppande och visslande läte (det går verkligen inte att beskriva, utan måste upplevas). Ha- narna ger ifrån sig lätet stående på små tuvor där de reser upp sig, spänner upp bröstet och flaxar till med vingarna. Ibland tar fåglarna också små skutt på upp till någon meter.

Dubbelbeckasinernas lekbeteende är tacksamt för

forskare som vill studera mekanismerna bakom

honornas partnerval. Hanarna försvarar små, symbo-

liska territorier på lekplatserna, men dessa innehåller

inga särskilda resurser som kommer honorna till godo,

annat än hanen själv. Efter parningen flyger honan bort

från spelet och tar helt ensam hand om ruvning och

ungvård. Hanen blir i stället kvar på lekplatsen och

försöker attrahera fler honor. När honorna gör sitt val

av partner är de därför inte intresserade av de resurser

som hanen kan bidra med eller att han ska vara duktig

på att mata ungar (som är fallet hos de flesta andra

djur). I stället är det hanens genetiska kvaliteter som

borde vara intressanta, eftersom dessa kan gå i arv till

honans ungar.

3

årg. 102:1, 2007

”Det orangefärgade bröstet lyser som ett brinnande höstlöv där kungsfiskaren sitter på

sin favoritgren och spanar ut över vattnet.”

lyckan på någon annan spelplats i stället, något som leder till att de framgångsrika hanarna blir kvar längre på lekarna.

Men vad är det då som gör att vissa hanar blir po- pulärare än andra? Ett svensk/norskt forskarlag har undersökt dubbelbeckasinens spel i Dovrefjäll i Norge under 20 års tid utan att hitta något entydigt svar på denna fråga. Det verkar inte som om det är någon skill- nad mellan populära och ratade hanar när det gäller till exempel fjäderdräkt, spelbeteende eller storlek. Det verkar heller inte spela någon roll hur territorierna ser ut (exempelvis vilken växtlighet som finns där). Inte heller territoriernas relativa placering på spelplatsen verkar vara av någon avgörande betydelse för honornas val. Däremot hamnar ofta populära hanar i mitten av spelplatsen eftersom de andra hanarna gärna vill hålla sig i närheten av en plats där det är många honor. I stället är det sannolikt egenskaper hos hanarna själva som ligger till grund för honornas val.

Vilka är då dessa egenskaper som skiljer fram- gångsrika hanar från ratade? Bland annat verkar valda hanar vara utrustade med ett bättre immunförsvar än sina icke-valda grannar. Detta har man undersökt ge- nom att ge fåglarna stelkrampsvaccin och sedan följa hur mycket specifika antikroppar de bildar mot vacci- net. Det är också möjligt att dessa egenskaper kan gå i arv till avkomman. Honorna verkar nämligen genom sitt val gynna hanar som har vissa varianter (alleler) av en speciell grupp gener som styr immunreaktionerna.

Dessa föredragna genvarianter skulle kunna vara sär- skilt väl anpassade för den parasit- och sjukdomsflora som finns just i det undersökta området.

Men hur kan honorna veta vilka hanar som har

bra immunförsvar? En gissning är att dessa hanar ge-

nom att ha bättre immunreaktioner inte blir lika ut-

satta för sjukdomar och parasiter som andra hanar och

därför är i bättre kondition. Dock har man inte, trots

långa studier, lyckats komma på hur detta signaleras

Dubbelbeckasin på spelplats i Västerbottenfjällen 2006. Samtliga bilder i artikeln är tagna på denna spelpalts.

4

till honorna. Det är som alltid med forskning, ju mer man vet, desto fler frågor dyker det upp. En sak är i alla fall säker och det är att man garanterat inte blir obe- rörd efter ett möte med dubbelbeckasiner. Jag vill verk- ligen råda alla som ännu inte fått vara med om denna naturupplevelse att åka upp till fjällen nu på försom- maren. Vill du få råd och tips om vart du ska åka för att hitta dubbelbeckasinspel är du varmt välkommen att höra av dig till undertecknad.

Robert Ekblom EBC, Uppsala universitet

E-post: robert.ekblom@ebc.uu.se

Lästips

Vill du veta mer om dubbelbeckasinernas nattliga spel?

Här följer några referenser till de forskningsarbeten som ligger till grund för denna text:

Ekblom, R., Sæther, S.A., Grahn, M., Fiske, P., Kålås, J.A. &

Höglund, J. (2004) MHC variation and mate choice in a lekking bird, the great snipe (Gallinago media). – Molecular Ecology 13: 3821–3828.

Ekblom, R., Sæther, S.A., Hasselquist, D., Hannersjö, D., Fiske, P., Kålås, J.A. & Höglund, J. (2005) Female choice and male humoral immune response in the lekking great snipe (Gallinago media). – Behavioral Ecology 16: 346–351.

Sæther, S.A., Baglo, R., Fiske, P., Ekblom, R., Höglund, J. &

Kålås, J.A. (2005) Direct and Indirect Mate Choice on Leks. – American Naturalist 166: 154–157.

Under spelets höjdpunkt breder hanen ut stjärten och exponerar stjärtpennornas lysdande vita spetsar. Frågan är om

honorna har någon vägledning av detta skådespel när hon väljer den hane som har bäst genetiska kvaliteter.