Dyslexi: En studie om vad det finns för hjälpmedel och vad pedagoger har för erfarenhet av dyslexi

(1)

Karlstads universitet 651 88 Karlstad

Estetisk- Filosofiska Fakulteten

Erika Bergman

Dyslexi

En studie om vad det finns för

hjälpmedel i skolan och vad pedagoger har för erfarenhet av dyslexi

Dyslexia

A study about teaching aids and pedagogues experience with dyslexia

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 09-06-10

(2)

Handledare: Ulla Portelius

Abstract

There are many pupils in school who has dyslexia, it is not a given ability to be able to read and write. There is at least one pupil in every class that have these kinds of difficulties.

Dyslexia has been known since the late nineteenth century, although it was as late as 1990 that dyslexia officially became classified as a disability. There are numerous of teaching aids in the market but it is complicated to evaluate how effective they are. Since different pupils need different kind of help. In this essay I have studied teaching aids for dyslexia, this to increase my knowledge and to understand the different teaching methods better. To get this information I have done three interviews with pedagogues. The purpose of this study is to take a part in pedagogue’s experiences with dyslexia and what kind of teaching aids that are used for children diagnosed with dyslexia. The defined questions in this study are:

 What is the pedagogues experience with dyslexia?

 How do pedagogues approach pupils with dyslexia?

 What kind of teaching aids are available for pupils with dyslexia?

It appeared during the interviews that students with dyslexia often have difficulties even with other subjects. It also proved that the most frequent used teaching aids are computer and voice synthesis. There where dissimilarities between the pedagogues experiences of dyslexia, the reason for this might be different work experiences. Except from interview questions, the pedagogues had to take standpoint in a fictional story about a girl named Lisa who showed symptoms for dyslexia.

Keywords:

Dyslexia

Pedagogues

Teaching aids

(3)

Computer

Voice synthesis

(4)

Sammanfattning

I skolan finns det ett flertal elever som lider av dyslexi. Det är inte en självklarhet att alla kan läsa och skriva. Det finns minst en i varje klass som har svårigheter. Man har känt till dyslexi sedan slutet av 1800-talet. Men det var så sent som 1990 som dyslexi officiellt klassades som ett handikapp. Det finns en uppsjö av hjälpmedel ute på marknaden, men det är svårt att avgöra hur effektiva de är. En del hjälpmedel passar vissa elever och andra inte. Jag har i mitt arbete undersökt med hjälp av tre intervjuer vad det finns för hjälpmedel ute i skolorna.

Syftet med undersökningen är att få ta del av pedagogers erfarenheter av dyslexi och se vad det används för hjälpmedel för elever som har dyslexi. Mina preciserade frågeställningar är följande:

 Vilka erfarenheter har pedagoger av dyslexi?

 Hur pedagogerna bemöter elever med dyslexi

 Vad finns det för hjälpmedel ute i skolorna för elever som har dyslexi?

Av intervjuerna framkom det att dyslexin ofta bidrar till svårigheter i andra ämnen än bara i svenska till exempel matematik. Det framkom även att det främst är datorer och talsyntes som används som hjälpmedel för elever med dyslexi. Skillnaden mellan pedagogernas erfarenhet av dyslexi skilde sig något, vilket kanske kan bero på varierande arbetserfarenhet. Förutom intervjufrågorna fick även pedagogerna ta ställning till en påhittad historia om Lisa som har börjat visa tecken på dyslexi.

Nyckelord:

Dyslexi

Pedagoger

Hjälpmedel

Datorn

Talsyntes

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning...1

1.1 Bakgrund...1

1.2 Syfte...1

2. Litteraturgenomgång...2

2.1 Vad är dyslexi?...2

2.2 Olika former av dyslexi...4

2.3 Kort historik...5

2.4 Hjälpmedel...5

2.5 Talsyntes...6

2.7 Datorn som hjälpmedel...7

2.9 Frågeställning...8

3. Metod...9

3.1 Beskrivning av intervjupersonerna...10

3.2 Validitet och reliabilitet...11

4. Resultat...12

4.1 Dyslexi- finns det olika sorter?...12

4.2 Tillväga gångsätt vid tecken på dyslexi...13

4.3 Datorn som hjälpmedel- fördelar- nackdelar...14

4.4 Att skapa minnesbilder...15

4.5 Inspelad skönlitteratur...15

4.6 A, B och C bok...16

4.7 Kontinuerliga tester...16

4.8 Fortbildning...17

4.9 Utveckling för hjälpmedel...17

4.10 Hur skulle du göra om historian utspelade sig i ditt klassrum?...18

5. Diskussion...20

5.1 Reflektion över mitt eget arbete...20

5.2 Reflektion över resultatet...21

5.3 Dyslexi och andra ämnen...22

5.4 Talsyntes fördelar-nackdelar...24

5.5 Datorn fördelar-nackdelar...………...25

5.7 Berättelsen om Lisa……….25

5.8 Specialpedagog...25

5.9 Förslag till fortsatt forskning...26

Litteraturförteckning...27

Bilaga 1: Intervjufrågor

Bilaga 2: Berättelsen om Lisa

(6)

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Jag valde att skriva mitt examensarbete om dyslexi eftersom jag alltid har varit intresserad av hur det kan komma sig att vissa människor har svårigheter med att lära sig att läsa och skriva.

Efter 3,5 år på lärarutbildningen har jag ett flertal gånger varit ute på olika skolor och gjort min verksamhetsförlagda utbildning. Jag har då sett skillnader på utvecklingen av hjälpmedel för dyslektiker och träffat elever som inte har fått den hjälp som de egentligen skulle ha behövt. Jag har även varit i klasser där det har funnits en uppsjö av hjälpmedel till exempel datorer med olika program, översättningspennor och läsband.

Vi lever i ett läs- och skrivsamhälle. Samhället kräver i stort sett att vi ska kunna kommunicera via läsning och skrivning, vilket blir ett stort problem för många människor. I och med det bestämde jag mig för att undersöka närmare vad det används för hjälpmedel för personer som lider av dyslexi. En annan anledning till att jag valde att fördjupa mig i ämnet är för att jag under min uppväxt har haft en nära vän som har haft diagnosen dyslexi och jag har tillsammans med henne kunna följa hennes kamp och sett hjälpmedlens utveckling.

Jag har valt att använda mig av benämningen dyslexi, men den innefattar även det som vi kallar läs- och skrivsvårigheter. Det kan ibland vara svårt att skilja mellan vad som är dyslexi och vad som är läs- och skrivsvårigheter, då gränsen i vissa fall är hårfin.

1.2 Syfte

Syftet med mitt arbete är att undersöka vad det används för hjälpmedel ute i verksamheten för elever som lider av dyslexi. Jag vill även ta del av pedagogers erfarenheter av dyslexi. Citat hämtat ur Lpo94 ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.”

¹

Som blivande pedagog är det viktigt att ha i åtanke att man med största sannolikhet kommer att stöta på elever med olika former av diagnoser och problem, bland annat dyslexi.

1 Lpo94. 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklass & fritidshem, Lärarens handbok.

2004, s.10

(7)

2. Litteraturgenomgång

2.1 Vad är dyslexi?

”Man skulle kunna säga att läs- och skrivsvårigheter inte alltid är detsamma som dyslexi men att dyslexi alltid innebär läs- och skrivsvårigheter”

²

Ingvar

³

skriver att när en person ser en text reagerar sinnecellerna som finns i ögat. De skickar iväg signaler till ett centrum i hjärnan. För de flesta personer går tydningen av tecknen automatiskt men inte för alla. Gillberg och Ödman

⁴

skriver att dyslexi är ett av de största handikappen som finns ute i dagens skola. Det finns ungefär en elev i varje klass som lider av dyslexi. Om man översätter ordet dyslexi betyder det svårigheter med ord. Strömbom

⁵

poängterar att vi lever i ett läs- och skrivsamhälle som i stort sett kräver att alla ska behärska färdigheten, både i skolan och senare i arbetslivet. Det är oftast då som problematiken blir synlig.

Johansson

⁶

skriver att bara för att en person har lärt sig det talade språket, så är det inte en självklarhet att han/hon lär sig det skrivna språket. Det skrivna språket utvecklas inte automatiskt när vi börjar skolan eller uppnår en viss mognad. Utan det formas med hjälp av pedagogers undervisning och annan hjälp på vägen. Vissa barn visar i ett tidigt stadium att de har svårigheter. Misslyckanden som sker i tidig ålder kan följa dem genom resten av skolgången och påverka deras självförtroende. Strömbom

⁷

hävdar att dyslektiker inte är någon enhetlig grupp och att dyslexin sällan visar sig på exakt samma sätt, utan att dyslexin kan variera från fall till fall. Allt från att grunden i läsning och skrivning brister till att andra visar tecken på diagnosen genom att göra stavfel eller att de inte har flyt i sin läsning.

Lindell och Lindell

⁸

skriver i sin bok att man bör vara uppmärksam om en elev visar vissa tecken till exempel:

 tappar lusten, som bidrar att de tycker att skolan och läsning är tråkigt

2Lindell, CG och Lindell, S. Dyslexi problem och möjligheter, Stockholm 1996, s.24

3 Ingvar, M, En liten bok om dyslexi, Stockholm 2008, s.11

4 Gillberg, C & Ödman, M, Dyslexi vad är det?, Borås 1994, s.15

5 Strömbom, M. Dyslexi- visst går det att besegra, Stockholm 1999, s.16

6 Johansson, M. Datorstöd i läs och skriv, Östersund 1996, s.4

7 Strömbom, M. Dyslexi- visst går det att besegra, Stockholm 1999, s.14

8 Lindell, CG och Lindell, S. Dyslexi problem och möjligheter, Stockholm 1996, s.32-34

(8)

 glömmer sina böcker och gör inte sina hemuppgifter

 skriver ovanligt sakta

 hoppar över ord

Dessa tecken behöver inte innebära dyslexi, men man ska ändå vara uppmärksam om eleven börjar visa dem. Personer som har dyslexi undviker helst att läsa och skriva. I och med det missar eleven den viktiga läs- och skrivträningen och kommer ofta efter de andra eleverna i klassen. En dyslektiker behöver få mycket hjälp av sin omgivning och lägga ner mycket tid på lästräning, för att bli en god läsare.

Høien och Lundberg

⁹

, Strömbom

¹⁰

och Jacobson och Lundberg

¹¹

beskriver alla tre att oftast finns förutsättningarna för eleven, men att personen ändå har svårigheter med att lära sig att läsa och skriva. Høien och Lundberg

¹²

skriver även att all undervisning utgår ifrån att eleverna behärskar skriftspråket, men så är inte alltid fallet. Eleven kan vara begåvad och ha en vilja att lära sig, men det uppstår ändå problem. Høien och Lundberg

¹³

hänvisar till Francis m.fl. som skriver att det finns elever som är tröga i sin läsning och inte knäcker läskoden förrän i årskurs två. De behöver inte ha dyslexi. Vissa behöver bara mer tid för att knäcka koden. De nämner även att man inte ska dra för snabba slutsatser att det rör sig om dyslexi utifrån tester som genomförts. De beskriver det som ett problem då det inte är bra att sätta en stämpel, men viktigt att eleven får tidig hjälp.

Både Strömbom

¹⁴

och Høien och Lundberg

¹⁵

påpekar att en dyslektiker har svårt att se kopplingarna mellan det talande och det skrivna språket. Det menas att de har svårt att ”koda”

av bokstäver, symboler och hela ord och därmed se dess betydelse i ett sammanhang i en text.

Høien och Lundberg

¹⁶

skriver att många elever med dyslexi har fått öva för lite på läsförståelse. Många tror att läsning innebär att känna igen ord och inte att bilda meningar med hjälp av orden som sedan blir innehållet i en text. Strömbom

¹⁷

skriver att läsa en text för en person som lider av dyslexi ofta är tidskrävande då han/hon stannar upp och måste tänka efter för att förstå vad texten handlade om. En person som har dyslexi läser ofta fel. Det tar

9 Høien, T och Lundberg, I. Dyslexi från teori till praktiken, Borås 2001, s.9

10 Strömbom, M. Dyslexi visst går det att besegra, Stockholm 1999, s.13-14

11 Jacobson, C och Lundberg, I. Läsutveckling och dyslexi, Falköping 1995, s.33

12 Høien, T och Lundberg, I. Dyslexi från teori till praktiken, Borås 2001, s.9-11

13 Ibidem, s.9-11

14 Strömbom, M. Visst går det att besegra, Stockholm 1999, s.15

16 Ibidem, s. 300

(9)

ofta så lång tid att tolka texten att det inte finns någon kraft kvar till att sätta sig in i sammanhänget. Strömbom

¹⁸

skriver att det brister i det fonologiska systemet, det vill säga att en dyslektiker har svårt att minnas hur ett ord ser ut, vilka bokstäver ordet är uppbyggt av.

Effekten blir att ord blir felstavade och fel lästa. En positiv upptäckt är att man idag vet att det går att öva upp den fonologiska medvetenheten redan när barnet är litet.

Jacobson och Lundberg

¹⁹

beskriver känslan som en dyslektiker känner som känslan av att cykla i motvind. Motvinden kan göra att eleven lätt tappar hoppet och lusten för att läsa. De hamnar i en ond cirkel och anser att läsningen kräver mer än den ger. De poängterar att det är viktigt att eleven inte tappar lusten, eftersom det krävs övning för att behärska läsning.

Johansson

²⁰

skriver att elever ute i skolorna inte får den hjälp som de kanske egentligen skulle behöva. Pedagogerna ute i verksamheten anser att de inte har den kunskapen om dyslexi som de skulle vilja ha, för att kunna ge eleverna det bästa stödet i undervisningen. Ingvar

²¹

anser att det är viktigt att personer med dyslexi får hjälp i tid. Han nämner att det är samhällets uppgift att alla barn, får det stöd som de behöver gällande läsning och skrivning.

2.2 Olika former av dyslexi

Lindell och Lindell

²²

skriver att det finns två olika sorters dyslexi och det är visuell och auditiv dyslexi. Personer som lider av visuell dyslexi ljudar sig fram när de läser texter, eftersom de ofta har svårt att se helheten av texten. Det tar lång tid för dem att läsa en text eftersom de ofta blandar ihop bokstäverna och även tappar hela ord. Den andra sortens dyslexi kallas auditiv och personer som lider av den formen av dyslexi gissar sig fram vad ord betyder. Genom mycket övning kan hastigheten på läsningen bli normal, i och med att de med tiden lär sig att känna igen orden. Høien och Lundberg

²³

nämner även de att det finns undergrupper inom dyslexi. Det var under 60-talet som det upptäcktes att det handlade om olika grupper. De nämner även att det till och med finns ännu fler undergrupper inom dyslexi, än vad Lindell och Lindell

²⁴

tidigare nämnt. Bland annat att det finns elever som har audiovisuell dyslexi och det menas att eleven har svårigheter med båda formerna, men att det är den auditiva dyslexin som är starkast.

18 Ibidem s.15-16

19 Jacobson, C och Lundberg, I. Läsutveckling och Dyslexi, Falköping 1995, s.36

20 Johansson, M. Datorstöd i läs och skriv, Östersund 1996, s.4-5

21 Ingvar, M. En liten bok om dyslexi, Stockholm 2008, s.17-18

(10)

2.3 Kort historik

Gillberg och Ödman

²⁵

skriver att man har känt till dyslexi sedan slutet av 1800- talet, men att det var först i mitten av 1900-talet som kunskapen om dyslexi började få fart. Då sa man att personer som hade svårt att skriva och läsa var ordblinda. Omgivningen uppmärksammade ordblindhet efter att de hade sett normal begåvade barn som hade alla förutsättningarna visa svårigheter vid högläsning och skrev många stavfel. De trodde att orsaken till att en person hade svårigheter med skrift berodde bland annat på sociala förhållanden. Att personer med dyslexi skulle få extra hjälp fanns inte.

När man senare började ta hänsyn till att dyslexi faktiskt var ett handikapp, fick eleverna med diagnosen extra tid på proven, men omgivningen såg deras stavfel som en följd av en funktionsstörning. Strömbom

²⁶

nämner i sin bok att det var mellan 1950-1960 som det började anordnas kurser i hur man skulle hantera läs- och skrivsvårigheter. Fem år senare startades den första utbildningen för speciallärare. Det var nu som man kunde se en utveckling och ett intresse som utvecklades åt en positiv riktning för personer som led av dyslexi. Men helt plötsligt vände det och det började spekuleras i om ordblindhet ändå inte berodde på sociala och pedagogiska orsaker.

Det ansågs att det skulle satsas på bättre undervisning i skolorna, för att få bukt på problemet.

Läs- och specialträningen uteslöts. Det tog många år innan man återigen insåg att den vanliga undervisningen inte hjälpte eleverna med diagnosen på ett effektivt sätt. Under 1990-talet fick utvecklingen en skjuts framåt igen och det var även då som dyslexin officiellt blev klassat som ett handikapp. Gillberg och Ödman

²⁷

skriver att det är svårt att veta hur utvecklingen av dyslexi kommer att se ut i framtiden, att det nästan är omöjligt.

2.4 Hjälpmedel

Författarna Strömbom, Gillberg och Ödman, Johansson och Høien och Lundberg och Ingvar nämner alla fem hjälpmedlen talsyntes och datorer i sina böcker.

De flesta tar upp positiva sidor av hjälpmedlen, men vissa av författarna har även negativa synpunkter. Nedan kommer följande hjälpmedel att beskrivas:

- Talsyntes

25 Gillberg, C och Ödman, M. Dyslexi vad är det?, Borås 1994, s.9-12

27 Gillberg, C och Ödman, M. Dyslexi vad är det?, Borås 1994, s.101

(11)

- Dator

2.5 Talsyntes

Gillberg och Ödman

²⁸

lägger stor vikt vid att inläst information är bra för personer med dyslexi. Personer som har svårt att läsa vanliga böcker, kan istället lyssna på böcker som är inspelade på band. Samtidigt som personen hör kan han/hon följa med i texten i boken. De nämner även att det kan vara till en elevs fördel att använda sig av talsyntes även i matematiken. Eleven kan spela in matematik talet och sedan lyssna på uppläsningen innan han/hon löser uppgiften. Genom att eleven lyssnar på skönlitterära böcker som är inspelade på cd-skiva/band försvinner risken att eleven hoppar över eller gissar vad ord betyder som annars lätt uppstår när han/hon läser själv.

Johansson

²⁹

hänvisar till Olson m.fl. som även de håller med om att talsyntes är ett effektivt hjälpmedel, som från början tillverkades för att hjälpa personer med synskador. Men som senare även har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel för personer med dyslexi. Genom att lyssna på inspelade ord kan det bidra till att eleven på egen hand kan behärska svårare texter.

Johansson

³⁰

hänvisar till Lundberg som anser att man endast kan bli bättre på att läsa genom att öva sig på att läsa. Talsyntes kan då vara ett bra hjälpmedel som hjälper eleverna över tröskeln att få mer läslust. Høien och Lundberg

³¹

trycker också på att band- och bokövningar stärker läsfärdigheten. Høien och Lundberg

³²

skriver att om talsyntes ska vara effektivt som hjälpmedel bör texterna vara enkla och anpassade efter elevens behov. Det är viktigt att den inspelade rösten talar långsamt så att eleven hinner följa med i texten och förstå dess innehåll.

När eleven har använt sig av talsyntes en längre tid kan det hända att eleven läser snabbare än den inspelade rösten, vilket är en bra start till god läsning.

2.7 Datorn som hjälpmedel

Høien och Lundberg

³³

anser att datorn är ett effektivt hjälpmedel då det finns många program som kan individanpassas. Det går efterhand att anpassa programmen efter elevens framgångar och behov. Med datorn som hjälpmedel vid textskrivningar kan eleven själv känna att han/hon har kontrollen över uppgiften. Johansson

³⁴

skriver att många elever tycker att det är lättare att

28 Ibidem, s.86-87

30 Ibidem, s.20

32 Ibidem, s.289-290

(12)

bli rättad av en dator än om läraren rättar deras texter. En dator tappar aldrig tålamodet, utan eleven har chansen att öva sina brister om och om igen. En dator kan dock aldrig utesluta vuxenkontakten som eleverna behöver. Eleven är i behov av denna kontakt vid introduktion men även för att få ledtrådar. Själva övningen kan eleven sköta själv.

Høien och Lundberg

³⁵

bekräftar Johanssons

³⁶

påstående om att datorer är ett effektivt hjälpmedel som ger tillfälle till repetition. De nämner även att det finns många fördelar med att använda sig av datorns texter till exempel finns det möjlighet att få ord upplästa. Men även att man kan markera ord som man vill få översatta. Det är en bra hjälp då ofta personer med dyslexi hoppar över svåra ord i texter istället för att ta sig tid till att översätta dem. De är vana att hoppa över ord de inte förstår, men det är viktigt att försöka bryta ovanan eftersom det annars brister i stora delar av inlärningen.

Høien och Lundberg

³⁷

skriver att det går att anpassa både tangentbordets bokstäver och texten på skärmen så att det ska underlätta för eleven, då det finns tangentbord med extra stora bokstäver. De skriver att de tycker att datorn ska användas mer i specialundervisningen. Då de anser att eleverna kommer att få nytta av datorn senare i arbetslivet. Datorn kan då hjälpa eleverna att bemöta sin problematik. De nämner att datorn bör vara ett av alla hjälpmedel i en dyslektikers liv. De ska även använda sig av andra hjälpmedel då de behöver få variation.

Gillberg och Ödman

³⁸

anser att datorn är ett komplement till den övriga undervisningen. Det finns många övningar som stimulerar eleverna. Till exempel kan de öva på ljudosäkerhet, avläsningsteknik och ord- och läsförståelse. De anser att programmen är stimulerande och roliga för eleverna.

Ingvar

³⁹

skriver i sin bok att han har stött på negativa uppfattningar om att elever börjar använda sig av datorer i för tidig ålder. Det vore bättre om de väntade några år innan de introducerade datorn i skolorna. Anledningen till det skulle vara att det finns en oro för att eleverna inte utvecklar sin handstil om de börjar skriva på datorn för tidigt. Han håller dock inte med det påståendet då han anser att eleverna med hjälp av datorn och dess program kan få mycket träning gratis. Med det menar han att många av programmen kräver att eleven ska läsa igenom instruktionerna för att kunna använda det. Han skriver även att det finns en

39 Ingvar, M. En liten bok om dyslexi, Stockholm 2008, s.129

(13)

pedagogisk gyllene regel som säger att man ska använda sig av det som får en att lyckas. Han anser att man ska låta eleven använda sig av datorn om den kan hjälpa honom eller henne att lyckas i sitt skrivande.

Ingvar

⁴⁰

håller inte med Gillberg och Ödman

⁴¹

som påstår att det finns många stimulerande och roliga program som övar läsningen. Han skriver att barnen är vana att använda sig av dataspel som är det är fart i. Programmen som övar läsningen håller inte samma mått och eleverna anser ofta att de är tråkiga. Johansson

⁴²

trycker på att det är viktigt att pedagogerna lär sig att hantera datorprogrammen och följer utvecklingen om de ska vara effektiva i undervisningssyfte. Det är pedagogens uppgift att se till att datorn blir ett hjälpmedel. Det är även viktigt att datorn är anpassad efter elevens behov. Hon höjer inte datorn som hjälpmedel till skyarna, men anser att det finns väl fungerande program. De kan vara till stor hjälp i undervisningen om de används på rätt sätt.

2.9 Frågeställning

Nu när jag har tagit del av litteratur kring dyslexi, så vill jag att min frågeställning ska besvara något som jag kommer att ha användning för i mitt kommande arbetsliv. I litteraturen som jag har läst har författarna bland annat lyft fram för- och nackdelar med olika hjälpmedel. Jag har alltid varit intresserad av hur man kan hjälpa elever med olika svårigheter bland annat dyslexi.

Litteraturen har berört hjälpmedlen datorer och talsyntes. Nu vill jag gå ut i verksamheten och undersöka:

 Vad finns det för hjälpmedel ute i skolorna för elever som har dyslexi?

 Vilka erfarenheter har pedagoger av dyslexi?

 Hur pedagogerna bemöter elever med dyslexi

3. Metod

Jag hade för avsikt att göra en kvalitativ intervju eftersom jag ville ställa frågor som intervjupersonen skall besvara, men även att det skall finnas utrymme för dem att berätta om sina egna erfarenheter. Det fanns även möjlighet till att ställa följd frågor som jag kom på när vi satt där. Som Patel och Davidsson

⁴³

skriver så har intervjupersonen sällan nytta av den

40 Ibidem, s.129

42 Johansson, M. Datorstöd i läs och skriv, Östersund 1996, s.8-12

43 Ibidem, s.78

(14)

kvalitativa intervjun utan ställer upp för den som intervjuar. Jag valde att använda mig av intervjuer

⁴⁴

vid min undersökning eftersom man får en personlig kontakt med personen som man intervjuar till skillnad mot om man skickar ut enkäter. Eftersom jag i detta fall ville ta del av intervjupersonernas erfarenheter och syn på dyslexi så passade det bra att göra en kvalitativ intervju

⁴⁵

.

Jag valde att göra fyra intervjuer med lärare som arbetar på olika skolor. Anledningen till att jag valde att göra fyra intervjuer var för att jag inte ville att undersökningen skulle bli för stor.

Jag tror att man lätt tar på sig för mycket och sedan sitter man i slutändan med mycket information som ska sammanställas. Jag kontaktade pedagogerna via telefonen. Jag presenterade mig och berättade om mitt examensarbete. Jag ville intervjua lärare som inte arbetade på samma skola. Anledningen till det valet var för att jag trodde att möjligheten till varierande svar skulle vara större. Eftersom många sa nej, fick jag intervjua de som jag fick tag i och som sa ja. Det föll sig så att det blev lärare från skolor med varierande storlek.

Oturligt nog så fick min fjärde intervjuperson förhinder och ställde in vårt möte. Hon bad mig att skicka intervjufrågorna via mail till henne, så att hon skulle kunna svara på dem ändå. De exakta intervjufrågorna finns som bilaga 1.

Jag skrev frågorna så att de skulle kunna besvara min frågeställning, men även ge mig information om erfarenheter som pedagogerna hade gällande dyslexi. Innan jag började ställa frågorna till intervjupersonerna, så berättade jag att svaren är konfidentiella, det vill säga att det bara är jag som har tillgång till resultatet av intervjun. Jag informerade dem om att jag kommer att använda mig av svaren i mitt examensarbete, men att intervjupersonerna kommer att vara anonyma. Utöver mina intervjufrågor hittade jag på en berättelse om en flicka som heter Lisa. Berättelsen finns som bilaga 2. Historian om Lisa beskriver en flicka som inte har knäckt läskoden i årskurs tre. Hon läser sakta och hoppar ofta över ord som hon inte känner igen. Lisa har fortfarande viljan och intresset att läsa kvar, men under de senaste månaderna har hon börjat halka efter sina klasskamrater mer och mer. Efter att jag hade läst upp berättelsen fick de svara på hur de skulle gå tillväga om Lisa gick i deras klass.

44 Ibidem, s.69

45 Ibidem, s.78

(15)

3.1 Beskrivning av intervjupersonerna

Jag har valt att kalla intervjupersonerna: A, B, C, D. Intervjuperson A arbetar på en större skola. På skolan går eleverna från att de börjar förskoleklass till att de går i sexan. Det finns även Montessori och engelskaklass på skolan. A är lärare i årskurs fem med 14 elever, varav 7 har någon form av svårigheter. Hon nämner att hon var nära på att få en stor klass på 30 elever, men eftersom det var så många elever som hade svårigheter så valde skolan att det skulle bli 14 elever för att kunna tillgodose deras behov. När jag intervjuade A antecknade jag allt hon sa och vi satt i ett grupprum angränsade till personalrummet. Jag hade tänkt att intervjun skulle ta ca 30-45 minuter men A hade så mycket att säga så den drog ut till ca 60 minuter.

Min andra intervjuperson, B arbetar på en mindre skola som har en klass i varje stadium och de har elever från förskoleklass till årskurs fem. B arbetar i årskurs fem och i hennes klass går det 7 elever. Anledningen till att det går så få elever i klassen är för att det är en liten skola.

Hon säger själv att hon under sina fem år som lärare inte har mött så många elever med dyslexi, men att det finns elever med läs- och skrivsvårigheter på skolan. I och med det kan hon ändå svara på mina frågor om dyslexi. Jag valde att låta C vara med i mitt resultat trots att hon inte hade så mycket erfarenhet av dyslexi. Anledningen till det valet var för att jag ville jämföra pedagogers erfarenheter av dyslexi och var intresserad av hur hon skulle bemöta elever med dyslexi. Jag intervjuade henne i hennes klassrum. Intervjun tog ca 30 minuter.

Efter att jag intervjuat A upptäckte jag att det blev en hel del skrivande, så jag bestämde mig för att jag skulle spela in och skriva små anteckningar under de resterande intervjuerna.

Intervjuperson C, arbetar på en medelstor låg- och mellanstadieskola. Det går 130 elever på skolan. Hon har arbetat som lärare i 30 år och har under de åren träffat många elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. C är klassföreståndare i årskurs 5 och i klassen går det 21 elever.

Intervjun tog ungefär 30 minuter. Jag både spelade in och antecknade under hela vårt samtal.

Anledningen till att jag både antecknade och spelade in var för att man aldrig vet om bandspelaren fungerar på rätt sätt.

Jag skickade frågorna till intervjuperson D, men hon skickade aldrig tillbaka dem. Jag valde

att inte göra någon uppföljning på mailet, utan räknar D som ett bortfall.

(16)

3.2 Validitet och reliabilitet

Patel & Davidsson

⁴⁶

skriver att när man gör en undersökning så har man ofta en bild av vad som ska undersökas och att det är viktigt att man undersöker det som från början var planerat att undersöka för att ha en bra validitet. De nämner även att undersökningen ska vara pålitlig det vill säga ha en god reliabilitet. Det talas om innehållsvaliditet det vill säga att vid litteraturstudien finner man aktuell kunskap inom forskningen, som man sedan översätter och bildar frågor med hjälp av. Frågorna använder man sedan vid intervjun. Om man bildar en god innehållsvaliditet kan man med hjälp av den få ut givande svar vid intervjun. Patel och Davidsson

⁴⁷

skriver att man vid en intervju kan vara två personer som skriver ner intervjusvaren för att vara säker på att få med det korrekta svaret. De nämner att man som intervjuare kan använda sig av bandspelare för att vara säker på att man har fått med allt som intervjupersonen har sagt. Med hjälp av bandspelaren kan man lyssna på intervjun om och om igen.

46 Patel, R och Davidsson, B. Forskningsmetodikens grunder, Lund 2003, s.98-100

47 Patel, R och Davidsson, B. Forskningsmetodikens grunder, Lund 200, s.100-101

(17)

4. Resultat

Nedan följer en sammanställning av resultat som framkom av intervjuerna. De exakta intervjufrågorna finns som bilaga.

4.1 Dyslexi- finns det olika sorter?

Den första frågan som ställdes var vad de tänker på när de hör ordet dyslexi och om de har sett olika sorters dyslexi. A svarade då att hon tänker på svårigheter i läs- och skriv processen.

Att automatiseringen brister och tyvärr bidrar det till svårigheter i de andra ämnen också till exempel matematiken då en person som har dyslexi ofta har svårt att automatisera multiplikationstabellerna, tillföljd av sin diagnos. Hon beskriver även att de flesta elever hon har träffat på som lider av dyslexi har svårt att ta till sig grammatiken i främmande språk exempel engelskan som hon undervisar. Hon beskriver en dyslektiker som en ofta hög presterande elev, i många fall allmänbildade och smarta. Men att när det kommer till skrift och läsning så blir svårigheterna synliga.

Hon beskriver det som en stor "dipp" som generellt drabbar alla ämnen. Hon beskriver att det finns olika grader av dyslexi men att de kommer ur samma form. Vissa av eleverna har svårt med avkodningen av ord, andra läser bra men stavningen faller. Vissa märks det extra tydligt på andra inte, men när elever börjar tappa bokstäver när de skriver så brukar hon se det som ett varningstecken. B beskriver dyslexi som en svårighet som elever har som inte kan lära sig läsa och skriva på ett normalt sätt. Ofta är det svårt att veta den bakomliggande orsaken om det är något som har med skolan eller hemmet att göra. Eller om det bara är så att dyslexin har växt fram. C beskriver även hon som de andra att dyslektiker ofta är intelligenta elever men att de har svårigheter att utrycka sig i tal och skrift.

C håller med A om att dyslexin ofta påverkar andra ämnen också. Hon tror att det är viktigt

att eleven får en diagnos så fort som möjligt, då hon anser att det är lättare att få hjälpmedel

om man har fått svårigheten dokumenterad. När hon tänker på dyslexi, tänker hon främst på

elever som är sena med läsinlärningen och tappar bokstäver när de skriver texter. Hon nämner

att hon har stött på fall, då elever i gymnasiet har visat på svårigheter i tal och skrift, men

aldrig tidigare blivit upptäckta. C tror att man som lärare lär sig med hjälp av sin

yrkeserfarenhet att känna igen elever med dyslexi, då felen oftast yttrar sig på liknande sätt.

(18)

4.2 Tillväga gångsätt vid tecken på dyslexi

Följd frågan som ställdes var hur de skulle göra om en elev började visa tecken på dyslexi och hur dom ställer sig till att vissa elever får gå iväg till specialundervisning. A svarade att hon är väldigt nöjd med specialpedagogen som finns på skolan, som stöttar och hjälper lärarna med problem som de stöter på. Lärarna på skolan har gjort så att olika grupper får gå iväg till specialpedagogen exempel ibland är det flickorna som får gå och ibland pojkarna. Hon har fått turen med sig att ha en liten grupp i år och i och med det kan hon individanpassa sin undervisning på ett annat sätt än om hon skulle ha en vanlig klass på 30 elever. I år har hon inte behövt skicka iväg någon elev på specialundervisning utan hon har kunnat sköta den delen själv i klassrummet, men med visst stöd från specialpedagogen.

Hon ser specialpedagogen som en sorts konsult, som ger råd, uppdaterar lärarna och visar dem olika hjälpmedel. B svarade att de har möjlighet att ta kontakt med kommunens specialpedagog om det skulle vara så att en elev visade svårigheter i läsning och skrift, men att den hjälpen inte behövs i hennes klass för tillfället. Det finns alltså ingen specialpedagog som besöker skolan med jämna mellanrum. Men eftersom skolan är ganska liten och det bara går ett fåtal elever i varje klass så anser B att det är lättare att individanpassa undervisningen och hjälpa eleverna. När det är mindre grupper är det lättare att ta med en elev ut ur klassrummet och sitta och läsa med honom eller henne i biblioteket som de har på skolan. B poängterar att hon inte tvingar någon elev att läsa högt i klassen, utan de som har svårigheter får läsa för förskoleklassen istället.

C svarade att eftersom hon är mellanstadielärare så hoppas hon att lärarna på lågstadiet redan

har börjat se varningstecken på eleverna ska ta över. Annars blir hon väldigt bekymrad och då

får hon sätta sig ner och kolla igenom texter som eleverna har skrivit för att försöka se vart

problemen ligger, det vill säga en kartläggning. Hon tar sedan kontakt med barnets föräldrar,

för hon tycker att det är väldigt viktigt att de är informerade. Sedan tar hon kontakt med

specialpedagogen som finns på skolområdet som gör tester med barnet för att se vart grunden

till barnets problematik ligger. Det finns även en talpedagog på skolan varje tisdag i tre

veckor i taget. Då har lärarna samlat ihop de elever som de tycker behöver få lite extra hjälp

av henne. C säger att specialpedagogen inte finns tillgänglig så att eleverna kan gå till henne

själva vid sidan av annan undervisning. Hon finns mer som ett stöd för lärarna, ger råd på

uppgifter och hjälpmedel de kan använda sig av i sin undervisning i helklass.

(19)

4.3 Datorn som hjälpmedel- fördelar- nackdelar

När frågan angående hjälpmedel ställdes så svarade både A och B att det finns en hel del hjälpmedel på datorn. Både A, B och C använder sig av Alphasmart, ett litet tangentbord som eleven sitter och skriver på. Det finns en liten ruta som texten kommer upp på. När eleven sedan är klar med sin text, kopplar man in Alphasmart i den stationära datorn. Då går det att redigera texten i ordbehandlaren för att sedan skriva ut den. De är alla tre överens om att Alphasmart är ett effektivt hjälpmedel, då den tar lite plats och eleven kan ha den på sin egen bänk.

På A: s skola får elever som har behov av det och kan visa att de har stor hjälp av datorer, en egen bärbar dator att arbeta med. A anser att det väldigt bra för de flesta, men att en elev som till exempel har flera diagnoser, så kan den bärbara datorn stjälpa mer än den hjälper. Att det kan bli rörigt för en sådan elev att ha ännu en till sak på sin bänk. Hon poängterar att det är viktigt att man individanpassar hjälpmedlen.

A ser datorer som en bra hjälp om man sätter in hjälpen i form av exempel ordbehandlaren i ett tidigt stadium. Men hon kan även ibland se datorerna som ett irritationsmoment. Eftersom skolans datorer är uppkopplade till kommunens nät, kan de vissa dagar vara väldigt sega och det kan ta upp i mot 10 minuter att logga in. De dagarna tycker hon att datorerna stjäl deras tid. Men om man bortser från det är de en stor tillgång för eleverna om de kan hantera dem.

Hon nämner en annan negativ effekt datorn kan ha och främst ordbehandlingsprogrammet Word. Elever i årskurs tre förstår inte vad de ska göra med de grönmarkerade orden, som visar att grammatiken är fel, så de hoppar över de meningarna. Eller när eleven stavar ett ord så fel att det inte finns några alternativ. Då anser hon inte heller att datorn är så effektiv, utan att det kanske borde finnas program som har fler alternativ till de rödmarkerade orden.

På tal om Word tog både B och C upp att skolorna som de arbetar på har valt att använda sig av ett annat sorts ordbehandlingsprogram som heter Spell right. Det programmet hittar fler alternativ till felstavade ord än det traditionella Word. Både B och C håller med A om att det ofta är svårt för en elev med dyslexi att välja på de fyra alternativ som kommer upp när de trycker på det rödmarkerade ordet och ibland finns det inte något alternativ alls. Spell right, sätter in ordet i meningar exempel menade du att det är kallt ute eller menade du ett kalt berg?

Genom meningarna nämner C att förutsättningarna för att hitta rätt ord ökar. Både B och C

(20)

använder sig av programmet Lexia, som finns på datorn. Eleven kan själva eller tillsammans med läraren sitta och öva på läsning, avkodning och längre meningar.

4.4 Att skapa minnesbilder

B säger även att hon använder sig av berättelsekort. De kort hon använder sig av handlar om att få ihop en historia, med hjälp av bilder och sedan skriva ner den. De som har svårt att skriva kan få berätta istället. Alla skriver något på sin egen nivå. A nämner även hon att de använder sig av berättelsekort i hennes klass. Det är ett tips hon har fått av specialpedagogen eftersom bild+ berättelse skapar minnesbilder. A:s ordkort tillhör olika familjer tex Sch- familjen. Eleven ska då samla kort och sedan med hjälp av sina fyra kort bildar en historia som han/hon berättar för sin kamrat. I Sch-familjen tillhör exempel orden schäfer, schema, dusch och schack. Genom ord och bild bildas roliga historier som sedan fastnar i elevernas minne. Minns de historian, minns de oftast också hur orden stavas. Exempel schäfern tog en dusch innan han läste sitt schema och sedan spelade han schack. A menar att minns de bara ett ord ur historian kommer de ofta ihåg de andra också.

Något annat som specialpedagogen på A:s skola har tipsat om är att öva förförståelse och det kan vara exempel om klassen ska arbeta om vikingatiden. Så går hon igenom svåra ord som kan förekomma i texten som eleverna sedan ska läsa själva. Orden skriver hon upp på ett stort block längst fram i klassrummet och där får de hänga ett par dagar. Hon tror att genom att orden hänger framme, tar eleverna till sig dem automatiskt utan att de tänker på det. Genom att de har hört orden och sedan har sett dem ett par dagar skapar de ordbilder.

4.5 Inspelad skönlitteratur

A tycker att inlästa skönlitterära böcker på cd-skivor är effektivt att använda för elever som har svårigheter att läsa på egen hand. Eftersom de läser mycket i hennes klass, får eleverna med svårigheter chansen att få både visuell och auditiv träning. Hon nämner två olika varianter av talsyntes. Dels de man kan låna eller beställa via biblioteket. Då kan man höra på cd-skivan och följa med i texten i boken. Den varianten anser hon vara bättre än de andra.

Den andra kallas Daisy och det är cd-skivor som man sätter in i datorn. På datorn visas en

rörig bild. Det finns en bok med text i som eleven kan följa med i. Men eftersom eleven sitter

vid datorn, blir den röriga bilden på skärmen oftast ett störande moment, om han/hon

samtidigt ska försöka hänga med i texten i boken. B säger också att de läser mycket i hennes

klass. De lånar mycket böcker på biblioteket och de elever som har svårigheter får använda

(21)

sig av inspelade cd-skivor, Daisy skivor. Även B nämner liksom A att hon skulle vilja ha texten på datorn istället för en snurrande figur. Varje morgon läser A: s klass i sina bänkböcker i 20-30 min och då kan de som har svårigheter istället sitta vid datorn och läsa.

Hon säger att det är viktigt att hitta böcker till elevernas nivå och intresse för att få ett flyt i läsningen. C använder sig också av skönlitterära texter som hon kallar bokband. Skolan ska köpa in program till datorn, så eleverna kan använda sig av smidiga cd-skivor istället. C tycker att det är viktigt att eleverna inte bara använder sig av bokband i skolan utan hon rekommenderar även barnens föräldrar att köpa eller låna den formen av litteratur på biblioteket.

4.6 A, B och C bok

Eftersom skolan inte har köpt in inläst kurslitteratur händer det ibland att C sitter och läser in texter åt eleverna på bandspelare. I andra fall förstorar hon upp texter så att de kan hänga med.

För att inte peka ut elever som har svårigheter så låter B alla elever testa och öva med hjälp av hjälpmedlen. När det kommer till läromedlen så finns det till exempel tre varianter av samma bok i svenskan. En A, B och en C bok. I en A bok är det större text än i en C bok och i en C bok är det mer fakta än i en B bok. Alla får samma läxa men i och med nivån som blir det en utmaning för alla. De flesta elever strävar efter en B eller C bok. Det blir som ett mål för dem.

4.7 Kontinuerliga tester

C säger att hon kontinuerligt gör tester med klassen som heter Bokupp. Testerna går att göra tillsammans i klassen eller en och en. Eleverna får ett häfte med olika uppgifter i. Med hjälp av testerna kan läraren se om eleverna kan följa instruktioner, förstå en text och om de kan kryssa rätt svar. Utifrån testernas svar kan eventuella hjälpmedel ges till elever som visar svårigheter.

Exempel på uppgifter kan vara:

 att skriva orden i alfabetiskordning

 att placera in meningarna i rätt ordning i texten

 att skriva sitt namn i cirkeln, skolans namn i rektangeln, sin familjs efternamn i kvadraten.

C säger att eleverna ska ha 80 % rätt på testerna för att bli godkända, får de inte det får de öva

mer på problemområdena. Men hon poängterar att det inte är så självklart att alla elever ligger

över godkänt. Hon har flertalet gånger varit med om elever som ligger på 30 %.

(22)

A poängterar att förr i tiden skulle diagnoser döljas och det skulle vara pinsamt att ha svårigheter. Hon tycker att exempelvis Iup:n

⁴⁸

har hjälpt elever som har svårigheter. Det blir ingen som pekas ut för alla har någonting som de behöver arbeta med. Iup:n kan tillsammans med läraren anpassas så att eleven väljer att arbeta med något som han/hon behöver.

4.8 Fortbildning

När frågan kom om de har fått någon utbildning, med det menas kontinuerlig information och uppdateringar om dyslexi svarar B att hon har grunden att stå på som hon fick på lärarutbildningen. Om hon vill uppdatera sig finns det böcker på skolan att läsa i.

När B får samma fråga svarar hon att lärarna på skolan hela tiden får information och uppdateringar om dyslexi genom studiedagar, dels på skolan men även såna som hela kommunen deltar på. Sedan tycker hon att hon får uppdatering när hon, specialpedagogen och elevers föräldrar går igenom tester som de har gjort med hjälp av Lagos. C svarade att lärarna på skolan som hon arbetar på ibland får gå på kursdagar, men senast var det ungefär 1,5 år sedan. Annars så tycker hon att specialpedagogen uppdaterar lärarna på skolan.

4.9 Utveckling för hjälpmedel

När frågan om de har sett någon utveckling för hjälpmedlen genom åren ställs så svarar B att hon tycker att urvalet har blivit större på bland annat inlästa böcker. När hon gick till biblioteket för några år sedan fanns det ungefär fem stycken olika att välja på och nu finns det flera hundra och även möjligheten att köpa in. När A får samma fråga svarar hon att när hon började som lärare 1987, så var det ingen som pratade om dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter. Hon minns att hon hade en pojke i sin klass som varken kunde läsa eller skriva i årskurs fem. Då satt A hemma och läste in böckerna på band, det fanns inga hjälpmedel, men det var hennes första tanke att det kanske kunde hjälpa honom. Hon gav honom också möjligheten att göra proven muntligt och det visade sig vara hans räddning.

Efter denna situation har hon bara sett en positiv utveckling för hjälpmedel och informationen om dyslexi. Hon anser idag att specialundervisningen är lika öppet att gå till som att gå ut i grupprummet och läsa. C tycker att böckerna har blivit mer anpassade till elever med svårigheter och att det även har kommit läroböcker på bokband, något som inte fanns för ett par år sedan. Hon tycker även att datorn på ett positivt sätt har ersatt papper och penna.

48 Individuellutvecklingsplan, eleven får själv välja något som han/hon vill arbeta mer med under vissa lektioner under en termin.

(23)

Datorerna är bra för vissa elever då den snabbt ger feedback.

Men hon nämner också att det är viktigt att eleven även övar sig på att skriva på det traditionella sättet för att öva upp sin handstil.

4.10 Hur skulle du göra om historian utspelade sig i ditt klassrum?

⁴⁹

När intervjufrågorna har ställts, får pedagogerna ta ställning till hur de skulle gå tillväga om en historia som läses upp, skulle ha utspelat sig i deras klassrum.

Både A, B och C är överens om att så länge Lisas vilja och lust om att lära sig läsa och skriva finns så är det ett plus. Om viljan börjar svika så blir problemet mycket svårare att hantera säger A. Både A och B trycker starkt på att Lisa redan skulle ha upptäckts på deras skola, eftersom båda skolorna med jämna mellanrum låter eleverna utföra olika sorters stavningstester. Alla tre säger att det första de skulle göra är att skriva ett åtgärdsprogram för Lisa. Det innehåller tre delar, individnivå, klassnivå och organisationsnivå. I åtgärdsprogrammet säger A att man till exempel skulle kunna skriva att Lisa har svårt att nå målen i svenska. Hon har avkodningssvårigheter och kämpar med stavningen. Sedan kan man skriva in hur många rätt hon hade på senaste svenska provet. Det är även viktigt att man skriver Lisas positiva sidor också så att man inte bara skriver det som behöver åtgärdas.

På A:s skola tror hon att de hade upptäckt Lisa redan i årskurs två och då hade specialpedagogen på skolan kontaktats och börjat arbeta tillsammans med Lisa. A hade tidigt kontaktat flickans föräldrar så att de hade varit informerade under hela processen. Efter det hade hon hamnat på vidare tester som heter Lagos. Det finns på skolan. De testerna hade visat både Lisas svaga och starka sidor i läsning och skrift. Hade testerna visat på allvarliga brister i många områden, hade de efter samtal med föräldrarna skickat en vidare remiss till Klaraborg

⁵⁰

. Följdfrågan till A blir vad Lagos testerna är för något. Hon svarar att det är tester som inte finns på alla skolor, men att hennes skola har turen att ha dem, eftersom specialpedagogen har fått utbildning på testerna. Testerna ingår i läs- och skrivlinan och de testar hur barnet kan hantera ordkedjor, läsförståelse och stavning. A poängterar att testerna är frivilliga och att de aldrig kan skicka en remiss till Klaraborg

⁵¹

utan föräldrarnas samtycke.

49 Historian om Lisa finns som bilaga 2

50 Klaraborg Spo. Specialpedagogiskt område. Center som utför utredningar då problematik har uppstått i skolan.

Det finns tillgång till bland annat utredningar, handledning, skolpsykologer. Centret finns i Karlstad

51 Ibidem

(24)

A berättar att det faktiskt händer ganska ofta att barns föräldrar vägrar att skicka iväg deras barn på utredning, men att de brukar ge med sig när de inser att deras barn fortfarande har svårigheter i årskurs fem. A säger att genom att föräldrarna har vägrat att låta sitt barn utredas så får många barn kämpa med läsningen och skrivning i många år i onödan. B svarar att hon skulle ha satt in mer läsövningar för Lisa dels hemma men även i skolan.

Hon skulle även hon i ett tidigt skede kontakta flickans föräldrar. Eftersom målen i årskurs tre är att eleverna ska kunna läsa med flyt och hon anser att Lisa inte kan det så tycker hon att det är viktigt att göra en utredning, kanske inte med hjälp av Klaraborg i första hand utan se hur problematiken yttrar sig i klassmiljön och hemmiljön och försöka se vart problemet grundar sig. B skulle försöka individanpassa böcker och datorer för att kunna hjälpa Lisa på bästa sätt.

Om det inte skulle fungera skulle hon i nästa steg kontakta specialpedagogen och Klaraborg.

C nämner även hon som B att man som lärare kan försöka åtgärda problemet själv i

klassrummet innan man kontaktar Klaraborg och att det är viktigt att man övar mycket på att

läsa texter.

(25)

5. Diskussion

I min diskussion kommer jag att beröra följande rubriker:

 Reflektion över mitt eget arbete

 Reflektion över resultatet

 Dyslexi och andra ämnen

 Talsyntes fördelar/nackdelar

 Datorn fördelar/nackdelar

 Berättelsen om Lisa

 Specialpedagog

 Förslag till fortsatt forskning

5.1 Reflektion över mitt eget arbete

Innan jag började skriva mitt arbete tog det ganska lång tid för mig att komma underfund med vad jag ville undersöka. Men jag visste från första stund att jag ville beröra något inom dyslexi. Innan jag började med mitt arbete så trodde jag att det skulle vara enkelt att få tag i pedagoger som skulle ställa upp och bli intervjuade. Det märkte jag att det inte var. De flesta har fullt upp med elevarbeten, lektioner och förberedelser. Jag ringde runt till cirka tio skolor och jag fick tag i fyra pedagoger som kunde tänka sig att bli intervjuade. Dock blev det ett bortfall. Det var ingen av de jag ringde till som sa rakt ut att de inte ville bli intervjuade, utan de hade helt enkelt inte tid. Jag trodde först att jag skulle behöva få tag i fler personer än de tre jag fann, men de intervjuer som genomfördes gav mycket information.

Jag tycker att det var svårt att välja litteratur, eftersom de flesta böcker som jag hittade var skrivna i mitten av 90-talet. Men eftersom författarna skrev om hjälpmedel så tycker jag att de var relevanta. Efter att jag hade valt mitt ämne och infallsvinkel så tycker jag att frågeställningen föll sig ganska klart. Vad finns det för hjälpmedel ute i skolorna för elever som har dyslexi?

Genom undersökningen har jag fått tagit del av vad det finns för hjälpmedel ute på tre skolor

och jag kom fram till att det är datorer och talsyntes som de använder sig av i första hand. Jag

tycker att jag har fått lärorika svar på min frågeställning som jag kan använda mig av i mitt

kommande yrkesliv, vilket även var mitt syfte med undersökningen. Det går inte att dra

(26)

slutsatsen utifrån tre intervjuer om det verkligen är så att det är datorer och talsyntes som är de hjälpmedel som används mest ute i skolorna i Sverige. Men jag har i alla fall fått tagit del av tre pedagogers erfarenheter och tillväga gångsätt vid arbetet för elever med dyslexi.

Om jag skulle göra om min undersökning skulle jag ta kontakt med pedagoger tidigare än vad jag gjorde denna gång. Jag skulle skicka ut förfrågningar till x antal skolor någon månad innan intervjuerna skulle genomföras. Denna gång ringde jag runt till personer som jag aldrig träffat, vilket kan göra att de säger nej för att de inte riktigt vet vad undersökningen handlar om, de har heller inte tid att lyssna. Det bör tilläggas att jag känner en av intervjupersonerna då jag har gjort min verksamhetsförlagda utbildning i tre veckor vid ett tillfälle. I och med att intervjuperson D lämnade återbud, så försökte jag få tag i en ny person utan resultat. Jag hade från början bestämt att jag ville intervjua fyra personer. Bortfallet påverkade inte mitt resultat mer än att jag fick en person mindre att intervjua och därmed färre svar att jämföra. Såhär i efterhand skulle jag ha valt att intervjua specialpedagoger istället för lärare. Eftersom man i mitt resultat från intervjuerna kan se att de flesta av lärarna fick mycket hjälp av specialpedagoger.

Det var lagom att göra tre intervjuer, eftersom intervjupersonerna hade mycket att delge. Om

jag skulle göra en ny undersökning skulle jag inte ta ett så stort och brett ämne som jag gjorde

denna gång. Dyslexi är ett brett forskningsområde, med många åsikter och synpunkter. Jag

tycker att mitt arbete är tillförlitligt för att intervjupersonerna talar utifrån sina egna åsikter

och erfarenheter. Skulle man vilja få det mer tillförlitligt skulle man kunna specialisera sig på

en grupp till exempel nyexaminerade lärare eller lärare med x antal arbetserfarenhet.

(27)

5.2 Reflektion över resultatet

Jag märkte en stor skillnad på erfarenheterna av dyslexi mellan de olika pedagogerna. A och C hade stor erfarenhet tillskillnad mot B som sa att hon knappt hade sett någon tendens till problematiken. Jag tror att det kan bero på att A och C hade lång arbetserfarenhet tillskillnad mot B som hade arbetat som lärare i fem år. Innan jag gick ut och gjorde intervjuerna så trodde jag att relativt nyexaminerade pedagoger skulle vara mer öppna för elever med svårigheter. Det kan vara en tillfällighet, men jag anser att intervjupersonen som hade varit kortast i yrket, inte var lika öppen för dyslexi som de med yrkeserfarenhet var. För att få den slutsatsen mer tillförlitlig bör man göra flera intervjuer med nyexaminerade pedagoger, det går inte att utgå ifrån en persons svar. Jag tror inte att skolan som B arbetade på är fri från dyslexi, för enligt statistik har ca en elev i varje svensk skolklass dyslexi. I det stora hela fick jag fram att de tre skolorna främst använde sig av datorer och talsyntes som hjälpmedel för elever med dyslexi. Min åsikt är att A hade lite mer kunskap än de andra två om dyslexi. En av anledningarna till det kan vara att hon hade specialpedagogen så nära till hands. Enligt henne fick ofta tips och uppdatering om olika hjälpmedel som kan användas som hjälp för elever med svårigheter. Men även hur hon kan lägga in olika moment i undervisningen med alla eleverna till exempel att skapa minnesbilder. Jag tror att det är en viktig del för alla elever att skapa minnesbilder. För som A sa så minns de hur bilderna ser ut så kan de ofta komma ihåg hur ordet som hör till bilden stavas. Det är något som jag kommer ha i åtanke i min kommande yrkesroll.

5.3 Dyslexi och andra ämnen

Både A och C anser att dyslexi bidrar till svårigheter i andra ämnen också. Det är en synpunkt som jag är förvånad över att ingen av författarna i litteraturen som jag har läst har tagit upp, då det är något som även jag har märkt av när jag har varit ute i verksamheter. Som A nämner brister det ofta i matematik inlärningen med bland annat multiplikationstabellerna. Gillberg och Ödman

⁵²

nämner dock att talsyntes kan med fördel användas vid matematik inlärningen.

Att eleven kan läsa in talet och sedan lyssna. Jag tror att det är viktigt att eleverna använder sig av talsyntes även i hemmet. Jag tror att många tycker att det tar tid, att läsa in matematik talen. De kanske inte behöver läsa in vartenda tal, utan bara de som de anser vara extra svåra att lösa.

(28)

De tre författarna Høien och Lundberg

⁵³

, Strömbom

⁵⁴

och Jacobson och Lundberg

⁵⁵

skriver i sina böcker att förutsättningarna för eleven ofta finns men att det ändå brister i det talade och skrivna språket. Under intervjun tar även A och C upp att det ofta är hög presterande elever som lider av dyslexi. Något som Strömbom

⁵⁶

också påpekar är att det sällan är en enhetlig grupp som har dyslexi. Jag tror att A och C menar att elever som har dyslexi ofta är personer som i början av sin skolgång är intresserade av att lära sig nya saker men att dyslexin gör att de tappar intresset. Jag tror och vet att det är viktigt att man fångar upp eleven innan han/hon tappar hoppet. Att låta dem använda sig av hjälpmedel som får eleverna att känna att de kan läsa en bok eller lösa uppgifter som alla de andra eleverna.

5.4 Talsyntes fördelar- nackdelar

A håller med Gillberg och Ödman

⁵⁷

om deras uttalande att inläst information är bra för elever med dyslexi, då de både kan få visuell och auditiv träning. Eleven följer med i boken samtidigt som han/hon hör texten högt. A: s klass övar läsning mycket, något som Johansson

⁵⁸

som hänvisar till Lundberg också anser vara viktigt. Då det krävs övning för att kunna bli en bra läsare. Jag har stött på många elever som anser att läsning är tråkigt och även många pedagoger som inte använder sig av så mycket läsning i sin undervisning. Jag tror och vet att det är viktigt att man varierar läsningen för att eleverna inte ska tappa intresset. De tre intervjupersonerna som jag intervjuade var alla tre överens om att om viljan finns där så är det ett stort plus. I mitt kommande yrke kommer jag att använda mig av både inspelade skönlitterära texter, högläsning två och två, ensamhets läsning och att jag läser högt i klassen.

Om man stärker eleverna ordförråd genom att de får höra, se och bearbeta nya ord så tror jag att de senare kan behärska texter själva bättre.

Det är även viktigt att man låter alla elever få prova på exempel att lyssna på böcker, så att inte eleverna som alltid lyssnar blir utpekade. A nämner i intervjun att det finns två olika sorters varianter av inläst skönlitteratur. Hon anser att en av dem är bättre än den andra. Det som A anser som negativt med de så kallade Daisy- skivorna, är att eleven måste vara väldigt koncentrerad för att den visuella och auditiva inlärningen ska stimuleras samtidigt. Cd- skivorna spelas upp på datorn, utan text. Samtidigt som eleven sitter vid datorn ska han/hon

53 Høien, T och Lundberg, I. Dyslexi från teori till praktiken, Borås 2001, s.9

55 Jacobson, C och Lundberg, I. Läsutveckling och dyslexi, Falköping 1995, s.33

56 Strömbom, M. Dyslexi visst går det att besegra, Stockholm 1999, s.14

(29)

även koncentrera sig på att följa med i texten i en bok. Även om hon anser att den gamla varianten är bättre. Så tycker jag att det är bra att de båda varianterna finns, eftersom alla lär in på olika sätt och att eleverna behöver variation.

Under intervjun med A nämner hon att under sina första år som lärare stötte på en pojke som i sen ålder inte kunde läsa, troligtvis var anledningen att han hade dyslexi. Hennes första tanke var då att läsa in läromedel på bandspelare till honom. Jag anser att A redan då var öppen till att bemöta elever med svårigheter, något jag inte tror att många var för bara några år sedan.

Hon var flexibel och försökte tänka sig in i pojkens situation för att underlätta för honom. A har efter många år i yrket fått det bekräftat att inläst litteratur är ett effektivt hjälpmedel för elever med dyslexi, då det hela tiden kommer ut nya inlästa böcker på marknaden. Jag har inte hittat så många negativa åsikter kring talsyntes i vare sig litteraturen eller utifrån intervjuerna.

Förutom att A ansåg att den ena varianten var mer effektiv än den andra. Jag tycker själv att talsyntes är väldigt bra för elever med dyslexi och kan inte finna något negativt att säga om hjälpmedlet.

5.5 Datorn fördelar-nackdelar

Både A, B och C har datorer i sina klassrum, men vissa av dem använder dem flitigare än andra. Ingen av böckerna som jag har läst har nämnt hjälpmedlet Alphasmart som både A, B och C använder sig av. Jag tror att anledningen till det är att Alphasmart är ett så pass nytt hjälpmedel och många av böckerna som jag har använt mig av är skrivna under 90-talet. Jag tycker att Alphasmart verkar vara ett bra komplement till den stationära datorn. Den tar liten plats och eleven kan ha den på sin egen plats. I vissa fall tror jag dock att det kan bli rörligt för eleverna, då de inte kan se sin text i en helhet på sin skärm.

Under intervjun med A nämner hon att elever som kan påvisa att de har svårigheter kan få en bärbar dator under sin skolgång. Det känns som att skolan som A arbetar på är medvetna om att det finns fördelaktiga program på datorn och att den kan underlätta en persons situation.

Jag tycker att det är ett bra framsteg, men tror inte att alla skolor kan erbjuda en bärbar dator

till eleverna med svårigheter på grund av bristande ekonomi. B och C nämnde ett program

som heter Spell Right som ger exempel med felstavade ord insatta i meningar så att eleven

ska se sammanhanget. Jag har själv aldrig använt mig av programmet, men är det så pass bra

som B och C beskriver det, borde det vara ett komplement till Word eftersom det skulle

kunna underlätta för elever med svårigheter.

(30)

A beskriver att datorn är ett bra hjälpmedel om eleverna kan behärska programmen, exempelvis Word. A har vid ett flertal gånger sett att elever trycker bort felstavade ord. Då anser jag att programmet Spell right skulle vara ett bättre alternativ för de eleverna. Hon tycker även att datorn i vissa fall stjäl deras tid, med krångel och sega uppkopplingar. Under min verksamhets förlagda utbildning har vi haft diskussioner om skolans datorer. Kommunen hyr ut datorerna och bestämmer när de ska bytas ut. Jag tror att skolan skulle tjäna både tid och pengar på att köpa egna datorer. Men motargumenten blir då att de är en trygghet att ha supporten som de har rätt till via kommunens datorer.

5.7 Berättelsen om Lisa

I pedagogernas svar angående Lisa framkom det ganska klart att de själva tycks ha en klar bild av hur de skulle gå tillväga om en elev började visa liknande tecken som Lisa.

Åtgärdsprogram, ökad läsning, kontakt med hemmet, specialpedagog, kontakt med Klaraborg.

Om jag skulle få frågan tror jag att jag skulle ge liknande svar. Men jag anser att deras svar även pekar mot att vissa av dem inte kan så mycket om dyslexi. De vill gärna luta sig tillbaka på någon annan exempelvis specialpedagogen. Frågan jag ställer mig då är: Vad är bäst? Att hjälpa eleven i klassmiljön eller ta hjälp av specialpedagogen? Svårt att svara på eftersom det varierar från fall till fall.

I en klass med 7 elever är det självklart lättare att individanpassa undervisningen. Men det är även viktigt att vi pedagoger är pålästa om olika diagnoser som finns för att vi ska kunna tillgodose alla elever. Berättelsen om Lisa var ett bra sätt att undersöka hur pedagoger ute i verksamheten skulle bemöta elever som visar tecken på dyslexi.