Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
UPPLAGA A.
ILLC1STREPAD TIDNING
DEN 13 MAJ 1923
KVINNAN
REDAKTÖR
EBBA THEOR1N
y GRUNDLAGD AV
FRJTHIOFHELIBE]
utoivar:
Till 500'årsminnet.
Statyn över Gustaf II Adolf, Göte
borgs grundläggare, under förbe
redelserna till jubileutnshög-
inni
' . 1 Si
:■ i
|oCH • MEnnE t f:
B 9■ Wfc\ \
À ►
è .. u
; t
Öppet brev till Göteborgaren med stort G. •
UNDER SINA STRÖVTÅG LÄNGS Göteborgs hamn råkade engång en stock
holmare se en gatskylt som kom hans hjär
ta att klappa litet raskare. Han tyckte sig nämligen å husknuten läsa namnet Mälare- gatan och kände sig glad över denna vän
liga gärd åt hans Mälarstad. Kommen när
mare såg han dock att han misstagit sig.
.Där stod inte Mälare- utan Mätaregatan och stockholmaren vart först något snopen tilldess hans rättskänsla ställde på honom frågan om huvudstaden själv kommit ihåg sin systerstad vid Göta älv. Var har Stock
holm sin Göteborgsplats eller Hisingsgata?
Litet mer intimitet mellan landets bägge största städer — och detta inte endast å gatskyltarna — skulle inte skada.
I sommar får Göteborg ändå sin Mälar- gata som bred och tätt befolkad skall leda stockholmarna fram till den vackra plats 'däir Adelsohn just nu lägger av arbets
rocken och klär sig i högtidsdräkten för att ta emot gästerna och med tillbörligt blygsam min åhöra deras superlativer. Inte bara Stockholm utan hela landet kommer att folkvandra och i Göteborgs Minneshäll skall året 1923 skimra med en glans lika grann som kronan på utställningstornet.
Kan sen en fattig turist ha en slant kvar att betala hyran med i höst beror det mer på tur än skicklighet.
Som påbröd till utställningsvisiten får man bekantskapen med Göteborg om man inte gjort den förut. Vad vet folk i allmän
het om Göteborg eller rättare vad är det som i främlingens ögon kännetecknar sta
den? Kanalen, Hamngatorna, alléerna, Slottsskogen, Trädgårdsföreningen, Kungs- portsavenyen, Lorensberg, Johanna i Brunns
parken, hamnen, Kronan och Lejonet, Mast
hugget, Fiirstenbergska galleriet, ■— är det något mer? Det skulle i så fall vara den gula tegelstensfärgen vilken ger stan ett ut
seende som den vore klädd i overall. För
resten en stad av kontorister, en stad som är den arbetsamma myran medan Stock
holm är den lättsinniga gräshoppan, en stad där spårvagnskonduktören har svårt att få fram det artiga »var så god» som halkar ganska lätt över hans stockholmska kol
legas läppar, en stad där sjaletten inte är ett okänt fenomen, en stad där man inte vill växa irr den gamla rocken utan be
håller trevåningshusen vid Hamngatorna samt säger fula ord om »skyskraparen» som osolidariskt brutit profilen, en stad där man äter middag kl. 2 och inte har några teer att gå på, en stad som har Wadman men inte Bellman, — se där några lösliga in
tryck man summerar ihop medan man sit
ter i kaféet på Grand och ser bordsgrannen lägga upp benet på stolen för så gör man förmodligen i London. Olikheter med Stockholm är lätt att få fram. Göteborg har en kyrka som ser ut som ett stadshus, Stockholm tvärtom, huvudstaden har ingen Lyckans väg men inte heller Stampen, ett ölkafé i Stockholm skulle aldrig hitta på att kalla sitt ställe North City.
Förresten må jag säga dig min kära Göteborgare att man rör sig med största respekt bland dina pampiga landsmän och
deras eleganta fruar. Att de senares mo
delagar stiftas i London och inte som stock
holmskans i Paris vet man förut. En göteborgska som vistats mycket i de bägge städerna och på vars goda omdöme jag inte har minsta orsak att tvivla påstod att göteborgskan är mera familj ekvinna, hon har ej så mycket som splittrar hennes tid och det tror man ty att stockholmskan en
ligt ordet »där du är där vill jag ock vara»
sitter mycket på restaurang förnekar hon nog inte själv. Men när den sakkunniga påstår att göteborgskan har livligare tem
perament än sin syster vid Mälarstrand då kan man inte undgå att känna överraskning eftersom man dittills trott att göteborgskans blod hade i någon mån lånat natur av de fiskar som simma omkring hennes bohus
länska skär. Döljer sig under denna lugna yta ett eldigt sinne är upptäckten desto angenämare liksom man kan vänta att upp
täcktsresorna bli desto fler. Det är synd om stockholmskorna i sommar.
Vad gott hon gör är dövstumt, torget hör Ej hennes pris — —
säger visserligen Tegnér om kvinnan, men har då ej göteborgskan någon att sjunga sitt lov? Var äro förresten skalderna i Göte-
oiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiniiiiiiuiiiiiiij
I Iduns sällskapsresa till Gö- j tehorgsutställningen
[ företages den 16 juni med en av Göta i I kanalbolagets största och elegantaste ån- \ I gare. Färdledare under resan blir så- I : som förut nämnt operasångare Emile Ë i S t i e b e l, vadan deltagarna ha de allra 1 I bästa utsikter att få de angenämaste da- \ I gar under den i och för sig synnerligen I I lockande resan på Göta kanal. För färd- \ l deltagarna bli biljettprisen på ångaren [ I reducerade till cirka 50 kr. pr person 1 Ï och priset för mat under ångbåtsresans l
\ tre dagar är cirka 13 kr. pr dag. Utgif- I 1 terna för hela ångbåtsfärden bli alltså \ i inalles omkring po kronor. För att i 1 : tid hinna ordna med rum i Göteborg är I f det nödvändigt att anteckning \ H sker omedelbart. Utställningens I
= byrå måste nämligen en månad i förväg \ I ha uppgift om antalet personer som ön- \ Î ska genom utställningens förmedling er- i I hålla rum i Göteborg. Billigaste priset \ I för enkelrum är kr. 5: 50 pr dag och Ï I för inkvartering i skolsalarna kr. 1: 50 =
\ pr bädd och natt. A utställningens båda \
\ största restauranger bli de lägsta table i l d’hôte priserna för middag kr. 2: 75 ( tre § i råtter mat) och lunch kr. 1: 50. Övriga i jj upplysningar fås genom hänvändelse till = Iduns redaktion. I
ZiiiiiiiiiiiMiiiiiiiiiitimiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiHmiiiiiiimimimmiiimiiiil
borg ? Jo de sitta på kontoret mellan 9 och 6 som en levande dementi av påstå
endet att
Förvärvet ej med sångaryran Förliktes ännu i vår värld.
Göteborg har förresten en stor skald och han heter Dan Broström. Åtminstone blir det något av lyrikens flykt över hans ord när han talar om Göteborgs utveckling, den nuvarande såväl som den kommande.
Och det är inga drömmarens dimmiga fan
tasier som rullas upp när denna kloka och framsynta affärsman talar om Götalandets drottning som vänder sitt ansikte ut mot världshaven. Om det ostindiska kompa
niets stad har stolta anor att förvalta kan den också tryggt säga att den fullt ut mot
svarar sina berömda föregåenden och det är ingen överdrift i erkännandet att Gö
teborg under de senaste tjugu åren genom
gått en fullkomligt revolutionerande utveck
ling.
Med sina dockor är den främst i Nor
den, genom sina nya malmbåtar den största av detta slag i Europa.
Göteborg har blivit en världssjöfartens stad som Köpenhamn sneglar åt med oro. Och när stockholmaren i dagarna lyckönskande ber att få trycka sin vän Göteborgarens hand — Göteborgaren med stort G, det går ej av för mindre i dessa klang- och jubeldagar — sker det’ i känslan av att Du i mycket förverkligar vad som står på de riksbanksfemmor som äro alltför flyhänta mellan stockholmarens fingrar: hinc robur et securitas.
Det där är latin och det förstår ingen numera men det tar sig fint ut och brukades på den tiden när ett köpmans- hus i skärgården tedde sig helt annor
lunda än nu och när Göteborgs köpmanna
furstar rörde sig som småkungar i denna stad som genljöd av deras stora namn.
Tiden har nivellerat och demokratiserat mycket i den vägen, de gamla stora nam
nen sitta nu mest på ärorika donations- tavlor; men den gamla köpmannaandan le
ver med värdiga ätteläggar
Mera vackert törs jag ej säga ty då skulle folk tro att jag blivit namnsdagstrum- petare. Bara ett enda ord till slut. Det finns folk som påstå att Göteborg är en tråkig stad. Jag har varit där ganska många gånger och alltid funnit nya intressanta drag att iaktta hos Göteborg, dess vackra alléer, dess hänförande partier i Slottssko
gen, dess skiftande vyer över hamnen — för att nu inte glömma dess unga damer som ha något säkert och chic i uppträdandet som inte alls gör sig illa. Och jag har många gånger undrat var den där omta
lade tråkigheten i Göteborg finns. Den är bestämt bluff. Hur kan man förresten ha tråkigt i en stad där man sitter dagen i ända och räknar sedlar?
Med hjärtlig hälsning till Kålle.
Sanne vännen
— 438 —
Landshövdingen i Göteborgs och Bohuslän Oscar von Sydow och hans maka Mary von Sydow född Wijk. Landshövdingparet skall göra les honneurs vid öppnandet av jubileumsutställningen som tillkommit under landshövding v. Sydows auspicier.
HAMNEN. GÖTEBORGSDIKT AV CARL ARNOLD BRATT.
Som ådern sig vidgar till hjärta, så vidgar ock älven sin fåra att giva åt staden en hamn, där kolrökens ringlande svärta i himmelens blå skär en skåra, när hon tar ett skepp i sin famn.
Det rasslar i ketting och trossar, på en bo je en fiskmås gungar, genom hamnen går vinden dov, och pråmarnas svarta klossar, de hämta som hungriga ungar sin näring ur fartygens skrov.
Och tjärdränkta segelskutor som dröjande gengångarsläkten sjunga spöksång från hånsvunna dar, när genom tacklingens rutor
och den luggslitna segeldräkten en havsbris trevande far.
Carl Arnold Bratt.
\ Göteborgs hjärta, hamnen, besjunges här på 1 : ett lyckligt sätt av en Göteborgsskald vars = Ë vittra ådra löper jämnsides med det merkan- \
! tila arbetet hos fadern, innehavaren av den \ I stora handelsfirman Adolf Bratt & Co. Det = : är en såna till det trägna, trofasta arbetet — I
; en jubilewnssång alltså i sitt slag, ty det är ï l arbetet och endast arbetet som fört staden \
\ till den ställning, den har i dag.
-i inni inni min ii ■l■■l■■■lll■lllllllullllll•l•il•lll•~
Och kranarna kasta sin snara att de fjärrtagna skatterna hämta ur fartygens mörka djup
och slunga cn annan vara,
medan dova skeppsklockor klämta, utför lastrummens ättestup.
Och kämpar, av vindarnc vräkta, så att lederna började brista, fastän dräkten var pansarklådd, få de öppna särena läkta i flytdockans väldiga kista och på skeppsvarvets stapelbädd.
Varthelst Dina blickar Du vänder, ser Du seniga armar, som sträckas till kraftiga, taktfasta tag;
Du hör, medan valkiga händer famna repen, som firas och släckas, en sång av ett arbetslag.
Oceanernas jättar få vila, då efter den långväga färden
de sökt hamn på sin hembygds strand, genom vidderna tusenmila
de fört flaggan ut över världen och sin skeppslast till fjärran land.
De haft spanande ögon att vaka deras färdtid var dagen som natten, deras kungsväg det ändlösa hav, nu ha de fört gåvor tillbaka, som över det vida vatten en främmande bygd oss gav.
Och aldrig är hamnen densamma, som dagrarne skifta dess vågor, än få de av himlen sin färg, än ser Du dem gnistra och flamma i skenet av tusende lågor,
än mörkgrå som älvstrandens berg.
H. E. EKSTRÖMS JÄSTMJÖL
— 439 —
GÖTEBORG INFÖR GÖTE-
MÄN OCH KVINNOR I REPRESENTATIV STÄLLNING Vetenskap och konst har en säker grund
i göteborgarnas medborgarintresse.
VETENSKAP OCH KONST HA ALL- tid med varm hand understötts av den stora handelsstaden. Några av Göteborgs mest framträdande representanter för vetenskap och konst lämna här nedan några uttalan
den, som belysa den jubilerande stadens insatser på dessa områden av svensk and
lig odling.
Först lämna vi ordet åt föreståndaren för det nya naturhistoriska museet, professor Leonard Jägerskiöld, som ger en vacker karaktäristik av handelsstaden som museernas gynnare :
Personligen anser jag naturligt nog Gö
teborgs samhälles förnämsta insats i svensk andlig odling vara dess sedan mitten av förra århundradet visade frikostiga gyn
nande av museiväsendet. Det är för resten något som vår stad synes ha i gemenskap med många andra stora handelsstäder. I Bergen, Lübeck, Hamburg, Bremen, Frank
furt a. M. ha museerna hunnit mycket långt.
I flera av dessa städer ha de varit före
gångare och i viss mån banat vägen för mer eller mindre fullständiga högskolor.
Så i Bergen, Hamburg och Frankfurt a/M.
Liknande förhållanden kunna påvisas även i den anglosachsiska världen. För den praktiska affärsmannen är det påtagliga bildningsmedel som ett museum utgör lätt att uppskatta. Dess tillgångar stå ständigt till buds, i hälg som socken. Det talar till skönhetssinnet och inbillningskraften samt tillfredsställer även kunskapstörsten.
I Göteborg ha museerna blivit allmänhetens mest omtyckta vallfartsorter. Därför väd
jar man sällan förgäves till en göteborgares medborgarsinne och frikostighet om det gäl
ler att stödja en av dessa stiftelser. Sådant gör arbetet för deras förkovran lätt. Där
för är jag samhället djupt tacksam.
”Litet mer botanik och allt är välbeställt”.
Var och en känner ju till Göteborgs Träd
gårdsförening, botaniska trädgården o. s. v.
Men från botanistens synpunkt finns det dock ett litet men, säger den frejdade bota- nikern, professor Carl Skottsberg.
Göteborgs insats i svensk botanik har va
rit mindre än på de flesta andra områden.
Till det stora zoologiska museet bildade botaniken alltifrån början ett obetydligt an
nex, och så är nu i ännu högre grad fal
let, ja de viktiga botaniska samlingar, som dock småningom hopats, ha fått söka sin tillflykt i magasin och garderober. Dock
— i och med inrättandet av en ny, själv
ständig botanisk trädgård, vartill medel er
hållits ur C. F. Lindbergs donationsfond, har en ny tid inbrutit. Den till trädgården anslutna, i en dylik situation ganska ena
stående naturparken invigdes 1919, och trädgården står nu också inför sitt fullbor
dande. Den är ingen direkt efterapning av andra botaniska trädgårdar, utan en gan
ska självständig skapelse. Nu är frågan om arbetslokaler brännande. Kan blott den lösas, har världen rätt att vänta, att staden Göteborg även på botanikens område skall
yiiiiiMimiiHiiiiiiiiiHiimiiiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiHMiiiiiiiiiiiiimiiiiiiiiiiiiMiiiiiiiic
i Göteborg har bland alla svenska städer f i en karaktär för sig, som nog ibland kan I I föranleda främlingen att kalla staden i i ”tråkig”, men soni vid närmare bekant- \
\ skap brukar avgjort vinna honom. Idun i i har här genom uttalanden från götebor- \
\ game själva sökt belysa de många olika \
\ sidorna av denna karaktär. I uttalan- jj Ï dena möter man den idoga handels- och 1 I sjöfartsstaden; staden där medborgar- \ i intresset icke endast sträcker sig till det j I egna välståndets höjande, utan med I 1 värme omfattar musik, skön konst och \ : vetenskap ; ett det kyrkliga livets cen- I H trum; det filantropiska och sociala ar- I i betets stad — kort sagt hela Göteborg, \ I så gott det låter sig sammanfattas på i några tidningssidor. i
riiiiiiiimiiiiiiiiiiiiiiiiimiiiiMiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimiiimiiimiiiiiiiiiiiMiiii*
göra en kulturinsats av värde. På den sven
ska hortikulturens fält har namnet Göte
borgs Trädgårdsförening alltid haft en god klang. Dess växthus höra till de största 1 landet. Och fråga vi efter Göteborg såsom parkstad, behöva vi endast nämna Slotts
skogen. Litet mer botanik i rikets andra stad, och allt är ganska väl beställt.
Frih. Erland Nordenskiöld ger också ett högt betyg.
Den bekante etnografen och forsknings
resanden, intendenten för etnografiska av
delningen vid Göteborgs museum, friherre Erland Nordenskiöld skriver :
I Stockholm är som bekant det etnogra
fiska museet ett alldeles överfyllt magasin, där samlingarna delvis t. o. m. äro oåtkom
liga för forskningen. Här i Göteborg har de etnografiska samlingarnas lokalfråga just nu lösts rätt tillfredsställande. En mycket stor sal med samlingar från Sydamerikas indianer, kommer i dagarna att öppnas för allmänheten och tvenne andra stora salar skola i sommar och i höst ordnas med sam
lingar från Amerika, Afrika och Australien.
Allt vi ha från dessa länder kommer ej att kunna visas, utan blott det bästa, och det är ju huvudsaken, i synnerhet som det, som magasineras, kommer att vara lättillgängligt för forskarne. Göteborgs museum har fram
för allt samlingar från Sydamerika. Sent ute som vi äro, ha vi måst specialisera oss för att få något bra.
Den, som skriver dessa rader, har icke gjort någonting för denna lokalfrågas lös
ning, det har helt enkelt varit en natur
lig följd av det ytterst intensiva arbetet på museernas utveckling unde# de sista åren i Göteborg. Stora nya museer ha skapats.
Konsten har fått ett praktfullt hem. De naturhistoriska samlingarna ha flyttat ut ur det gamla museet i en stor, fullt modern byggnad och människan har fått ärva de gamla, men långt ifrån dåliga lokaler, som blivit för trånga för djuren.
Jag sade, att största delen av de utom
europeiska etnografiska samlingar, vi ha på Göteborgs museum, äro från Sydamerika.
År 1924 skola amerikanister från hela värl
den samlas här till en kongress, där de
bl. a. bli i tillfälle att se de samlingar, som i sitt slag höra till de mest omfattande i Europa.
Dr Gustaf Ekman om Göteborgs Hög
skolas framtid.
Att högskoleväsendet ofta njuter gott av en handelsstads praktiskt inriktade intres
sen, antyddes här ovan. Dr Gustaf Ek
man utvecklar här nedan sina tankar om Göteborgs högskolas framtid. Dr Ekman är en av de män som nedlagt ett hängivet och uppoffrande arbete för denna institu
tions skapande och fortsatta verksamhet:
Högskolans framtid synes mig löftesrik, och jag grundar min mening härutinnan på den utveckling, högskolan hittills ge
nomgått. Den har genom ett samvetsgrannt arbete vunnit en, som jag tror, aktad ställ
ning, vilken jag är övertygad att den skall allt framgent befästa.
Att den förr eller senare kommer att utvecklas vidare, betvivlar jag ej, men knap
past till ett fullständigt universitet. En teo
logisk fakultet kan jag ej tänka mig att man kommer att upprätta, och en ytterli
gare juridisk torde på långliga tider ej vara bär i landet behövlig, men en medicinsk, ägnad att utnyttja härvarande sjukhustill
gångar, vore väl ej alldeles otänkbar.
Men i första rummet hoppas jag på en naturvetenskaplig sektion av filosofiska fa
kulteten. Om dess nytta behöver jag ej orda. Visserligen tarvas mycket pengar ocb tiderna äro usla, men de kunna möjligen bli bättre, när européerna upptäckt de ogynnsamma följderna av att slå ihjäl eller på annat sätt föröda varandra. Måtte snart så ske.
I Göteborg tar man kulturarbetet på all
var, säger prof. Romdahl.
Den framstående konsthistorikern, inten
denten vid Göteborgs museum, professor Axel Romdahl vittnar om den frikos
tiga medborgaranda som är stadens mest sympatiska drag:
Den berömmelse Göteborg åtnjuter så
som konststad är både berättigad och ogrun
dad. Den är berättigad genom en lång och vacker mæcenattradition, som alltjämt har hållits vid liv. Den är ogrundad om den fattas så att man i Göteborg finner ett allmännare intresse för konst än på andra håll och att konsten där finner stöd hos en stor publik av utställningsbesökare och köpare. Föremålen för det göteborg
ska kulturintresset ha växlat och gått över från konst till musik och teater. Men un
der alla förhållanden har det här funnits människor, som tagit kulturarbetet på all
var och som satt in sin vilja, sin kärlek och sina materiella möjligheter för att driva igenom något betydelsefullt. Att känna detta måste vara ett stöd för alla som i Göteborg arbeta för konstnärliga och ide
ella mål. Det påtagligaste uttrycket för sta
dens glädje åt konsten och för vad den gjort för dess fromma är det nya konst
museet där man skall finna det mesta och bästa som Göteborgs mæcenater under ti
dernas lopp förvärvat. Den sista tidens
Fotografera Meo eN Kodak OCm Kodak film
QBSi namnet - EASTMAN KODAK Comp. - påkodakkameroroch film ALLA FOVOQRAFlSK A A »TI K LA», FBAMK ALLNINO OCK K OPl RRINd BÄ»r QINOM
HASSELBLADS FOTOGRAFISKA A.-B. Göteborg • malmö • Stockholm
— 440
BORGARNAS EGEN DOMSTOL
BELYSA OLIKA SIDOR AV STADENS LIV OCH KARAKTÄR.
verkligen storslagna utveckling av konst
samlingarna vittnar om att frikostig med
borgaranda alltjämt inriktat sig pä detta område av kulturlivet och gläder sig att ge
nom sina gåvor skänka skönhet åt de många.
Qöteborg som musikalisk huvudstad.
Tonsättaren Ture Rangström, som nyligen tillträtt sin befattning som förste dirigent för Göteborgs symfoniorkester, gör följande uttalande om den kanske mest framträdande sidan i Göteborgs andliga fysionomi, musikintresset :
Då en stockholmstidning härom året till skilda representanter för svenskt musikliv ställde rundfrågan: är stockholmaren musi
kalisk? vill jag minnas att Hugo Alfvén med en kort och ganska berättigad spydig- her svarade: Jag antar att det finns musika
liska människor i Stockholm.
Gör ni mig samma fråga om Göteborg, vill jag utan betänkande svara: i Göteborg finns ett samlat, starkt och levande musik
intresse. Det är skillnaden mellan våra båda musikaliska huvudstäder: i Stockholm här
skar splittringen, i Göteborg samlingen, men det är icke bara olikheten i folkmängd som förorsakat dessa. I Göteborg är i själ
va verket musiklivets centralisation fruk
ten av ett långt, uppoffrande och målmed
vetet arbete. Rikets andra stad, den »dåliga teaterstaden», fick länge före Stockholm sitt konserthus, sin fasta symfoniorkester, sina fasta musikaliska filantroper och sin fasta orkesterpublik. Vad Göteborgs Orkesterför
ening under en adertonårig verksamhet ut
rättat för både staden och landet är en kul
turgärning av högsta rang. Och det är icke blott repertoarens rikedom, mängden av goda och lysande uppföranden, som vitt
nar därom, utan fastmer allmänhetens star
ka hängivenhet inför denna ideella institu
tion. Göteborgs musikliv heter i viss mån:
Göteborgs Orkesterförening. Den domine
rande orkestermusiken har någon gång synts vilja uppsluka intresset för tonkon
stens övriga arter, kammarmusiken, romans
sången etc., men detta kan möjligen vara en synvilla, och i alla händelser är det mu
sikliv rikt, som äger en dylik medelpunkt.
Och hur starkt detta musikintresse kan reagera även inför nya kombinationer, det har Stora teaterns glänsande, även musi
kaliskt glänsande sista spelår visat. Den varma, uppoffrande idealitet som skapat Göteborgs Orkesterförening och därmed gi
vit stadens musikliv stadga och fruktbarhet har också ägt förmånen av det högsta konst
närliga bistånd: Wilhelm Stenhammar. Med dessa namn upprullas ju ett av de stoltaste bladen i vår musikaliska odlings historia;
vad han satt in av kraft och ande som le
dare av Göteborgs Symfoniorkester, det kan hans efterträdare på en ansvarsfull post må
hända bäst bedöma, och ogärna vill jag sluta detta lilla musikaliska Göteborgsbrev- kort utan att betyga vår »främste svenske musiker» den aktning och tacksamhet, som honom höves !
Qöteborg — Sveriges dörr mot väster.
Jubileumsutställningen är ju delvis lagd
som en exportutställning, och inte minst därför är det av intresse att höra några uttalanden av ledande affärsmän om sta
dens ställning som handels- och sjöfartsstad.
Kan Göteborgsutställningen bidraga till en snar ljusning inom sjöfartsmarknaden?
Denna fråga har vi låtit gå vidare till hög
sta chefen inom Rederiaktiebolaget Transat
lantic, direktör Gunnar Carlsson..—
Knappast, ty det är helt andra faktorer, som äro avgörande vid reglerandet av den internationella fraktmarknaden, säger han, men man får naturligtvis hoppas, att skepp- ni ngen i någon grad skall stimuleras av exportutställningen samt de andra jättelika ansträngningar, som göres för att fästa ut
landets uppmärksamhet på vårt land och speciellt Göteborg.
Utställningen ett bevis på medborgaranda.
Grosshandlare Erik R ö i n g, en av Gö
teborgs representanter i riksdagens andra kammaren, yttrar :
Den minnesutställning i Göteborg, som nu öppnar sina portar, är ett otvetydigt bevis på den medborgaranda, som är rådande i detta samhälle Trots den svåra ekono
miska kris, mot vilken vårt näringsliv har att kämpa, har Göteborgs samhälle icke tvekat att genom denna utställning visa besökande från när och fjärran den mäk
tiga utveckling, som på skilda områden ägt rum under de sist förflutna decennierna.
Att Göteborg under dessa år blivit den betydande handels-, industri- och sjöfarts
stad, som den numera faktiskt är, beror icke blott på det fördelaktiga läge, som staden har vid havet utan även på den framsynthet och det sällsynt idoga och rast
lösa arbete, som är ett så utmärkande drag hos det stora flertalet av detta samhälles näringsidkare.
Stadens framgång en frukt av “fri tävlan“, påpekar dir. Edvard Lithander, en annan av de bemärkta Göteborgsrepre- sentanterna i andra kammaren:
När Göteborgs stad firar sin 300-åriga tillvaro, kan det vara av ett visst intresse att tänka sig hur sjöfart, handel och indu
stri, hur det allmänna välståndet inom sam
hället skulle varit om utvecklingen fått ske under form av den »statsdrift» helst i »mo
nopolform», som av moderna samhällsför- bättrare framhålles som det enda lycklig
görande. Tror någon att 300-årsminnet av stadens grundläggande då fått firas annat än i en ödemark i st. f. som nu i ett blomstrande samhälle !
Om jämförelsen mellan å ena sidan den utveckling Göteborgs samhälle haft under
»fri tävlan» inom olika verksamhetsgrenar och å andra sidan de tämligen färska er
farenheter hur det går när »stat» eller »kom
mun» skall driva näringar, om den jäm
förelsen och de reflektionerna kunde öppna ögonen på ivrarne för »statlig drift» och förmå dem att för alltid skrinlägga sina reformplaner, skulle detta verkligen vara en glädjande vinst av 300-årsfirandet och J ubileumsutställningen.
Göteborgsflygningens framgång — stadens heder.
Av de evenemang som anordnas i an
slutning till minnesutställningen i Göteborg, tilldrager sig den internationella luftfartsut- ställningen och den stora flygveckan ute på Göteborgs under anläggning varande flyghamn vid Torslanda på Hisingen det allra största intresset.
Vi hoppas främst, säger den ledande mannen för »Ilug», kamrer C. R. Cramér, av vår exposition att den svenska allmän
heten, liksom myndigheterna skola få blic
ken öppen för huru betydelsefull luftfarten är såsom trafik- och försvarsmedel.
Luftfartsutställningen har en särskilt stor betydelse därigenom att den bidragit till anläggandet av den första kommunala flyg
hamnen i vårt land. Genom flyghamnens anläggning har det såsom framgår av ovan
stående blivit möjligt att anordna en inter
nationell flygtävlan av ovanligt stora mått.
För kort tid sedan har bildats ett luftdrosk- bolag i Göteborg. Det är min stora för
hoppning att detta företag även skall ha framtiden för sig efter jubileumssommaren.
Alla flygvänner stå naturligtvis i stor tacksamhetsskuld till samhället för de stor
slagna uppoffringar, som gjorts för att lösa flyghamnsfrågan och ekonomiskt säkerställa flygveckan. Det är också vår förvissning att Göteborgs stad skall få mycken heder av sin stora insats genom skapandet av lan
dets första flyghamn. Om några månader spela luftfyrarna ute vid Torslanda, och vi stå rustade att mottaga de person- och lastplan, som söka sig hit.
Den kvinnliga handen.
Det är många betydelsefulla initiativ, som utgått från Göteborg inom välgörenhetens område. Fru Beda Hallbergs majblomman är ju känd över hela landet och långt utanför Svea rikes gränser. Myrornas barn
hem, som varje år startat den populära påskrisförsälj ningen, är en välgörenhetsin
rättning, som varmt omhuldas av varje gö
teborgare.
När Frigga Carlberg flyttade från Göte
borg för att njuta ett stilla liv efter en verksam levnad stod fru Maja Fager
ström redo att med friska krafter upp
taga den ansvarsfulla posten såsom alla be
hövande småttingars givmilda tant. Inom
»Barnens dag» nedlägger hon varje år ett framgångsrikt arbete.
— Det är en felaktig uppfattning att man driver välgörenheten för sitt nöjes skull, säger fru Fagerström vid ett litet samtal.
Det är ett nödvändigt ont, men jag hör till de människor, som verkligen hoppas, att samhället om ett eller ett par decennier skall vara fritt från dessa »nöjestill- ställningar» för att samla in pengar till sjuka och fattiga medmänniskor. Det finns helt säkert andra vägar på vilka man kan lin
dra verkningarna av fattigdom och sjukdom.
Om ett annat betydelsefullt välgörenhets
arbete, det som koncentrerats till »Liv
bojen», en specifik damsammanslutning, för räddning av skeppsbrutna utmed våra
DONATORERNAS STAD
GÖTEBORGARE, SOM HANDLAT EFTER ORDET »FRAMGÅNG FÖRPLIKTAR» —
Beatrice Dickson.
I KANSKE ING- en svensk stad har de förmögnare invånar
nas medborgarsinne tagit sig så storslag
na uttryck som i Gö
teborg. En hel rad donationer vi.tna" om en hos de lyckligt lot
tade djupt rotad käns
la av att framgång förpliktar — förplik
tar mot den stad som givit dess förutsätt
ningar, Här följa någ
ra korta erinringar om de största bland sena
re tiders donationer.
Grosshandlare C h r.
Carlander och
grosshandlare Axel Carlander, far och son, ha gjort flera ståtliga donationer, och båda tillsammans ha skänkt över i million kr. för ett blivande sjukhus efter mönster av Sofiahemmet i Stockholm.
Fru Emily Wijk har genom en gåva av 360,000 kr. möjliggjort uppförandet av Emily Wijks stif
telse, ett hem för äldre, ensamstå
ende pauvres honteux (damer). Fru Wijk har även grundat en arbets
stuga i Landala.
Skeppsredare Dan Broström har gjort en milliondonation för blivande egen byggnad åt Nautiska föreningens sjöfartsmuseum. Han
har vidare upprättat stiftelsen We- Hjalmar Wijk.
landerhemmet, som är ett sjukhem för ärftligt syfilitiska barn samt
gjort en större donation för bostadsbyggen I' röken B e åt personer tillhörande Broströmska rederi- upprättat ett
firmans personal. banan för K.
... ... ... ... ... ...
Chr. Carlander. Emily Wijk.
Werner Lundqvist.
atrice Dickson har bl. a.
feriehem i Askim vid Särö- F. U. K : s medlemmar, Mast-
iiiiiiiiiiifiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiimnii
huggshyddan för Masthuggsbergens be
folkning samt f. d.
arbeterskehemmet, numera elevhemmet Gårdabo i Gårda in
vid Göteborg.
Skeppsredare Wer
ner Lundqvist har donerat 100,000 kr. till det blivande sjöfartsmuseet i Göte
borg. Till det nya Konstmuseet har han skänkt sin samling av medeltida, gustavi
ansk och fransk mo- därn konst till ett vär
de av sammanlagt 400,000 kr. och dess
utom skänkt 96,000 kr. för byggan
det av de tre rum i museet som skulle hysa tavelsamlingen i fråga.
Hr L. har vidare skänkt 10,000 kr.
till en rysk professur vid Göteborgs högskola och lika mycket till konst
historiska professuren därstädes.
Grosshandlare Hjalmar Wijk har verksamt bidragit till Röhsska museets tillkomst genom sin gåva år 1911 av 120,000 kr. Dessutom är hr Wijk med bland de tio donatorerna för Göteborgs blivande stadsteater.
Det är kanske skäl att åtminsto
ne nämna de ovannämnda tio, som skänkt 100,000 kr. var. De äro:
Hjalmar Wijk, bankdirektör H, Mannheimer, grosshandlare W.
Henriques, fru Mathilda Broström, stadsmäklare W. Kullgren, direk
tör G. Werner, grosshandlare G. Fræn- ckel, dispaschör C. Pineus, fru Anna Jo
hansson och arkitekt H. Kreuger.
långa och farofyllda kuster, yttrar förening
ens ordf., fru Bell Dickson:
— I regel ha vi kunnat överlämna tio tusen kronor varje år till Sällskapet för räddning av skeppsbrutna, och det har även lyckats oss under de senare åren, trots de svåra tiderna.
Genom Iduns välvilliga bistånd ber jag att få mana alla svenska kvinnor till att stödja Livbojens verksamhet. Det är en god gärning, som skänker lön genom med
vetandet om att man främjar en av de mest behjärtansvärda rörelserna i vårt gamla sjö- farareland.
Bättre bostäder —fru Thärings framtidsmål.
Den kvinnliga riksdagsledamoten för Gö
teborgs stad, fru Nelly Thürin g, an
knyter några sociala framtidsönskningar till det glänsande nuet:
För Göteborg skulle jag framför allt vilja önska ett bättre bostadsbestånd, säger hon.
De som i dessa dagar komma till utställ- ningsstaden, se endast en stad, som gör intryck av skönhet, ordning och välstånd.
Men medaljen har en avigsida. Avigsidan av Lorensbergsområdet o. s. v. heter Mast- huggsbergen och Majorna. Där råder en
nöd och fattigdom, som ytterligare fram- häves genom de dåliga bostäderna.
Visserligen har staden själv byggt åt
skilligt, men det förslår icke. Nu senast ha stadsfullmäktige beslutat upplåta stora markområden utanför staden för egna hems
byggen. För 12—14,000 kronor skall var och en där kunna få ett trevligt eget hem med tomträtt. Vad jag i dessa dagar, när Göteborg med sådan tillförsikt ser mot framtiden, framför allt skulle önska vore att staden fortsatte på den inslagna vägen och ansloge allt fler områden i de vackra samarbetet med männen.
En kvinnlig stadsfullmäktig,
folkskollärarinnan Sofia Svensson, en av de kvinnliga förgrundsfigurerna i det samhälleliga arbetet, uttalar följande om arbetet med männen.
— Min största insats inom det kommunala livet, säger hon, har jag nog nedlagt så
som barnavårdsman och såsom kretsombud av barnavårdsnämnden. Därunder har jag i all synnerhet kommit i beröring med ju
rister, polismyndigheterna samt prästerna och har alltid mötts med det största till
mötesgående. Samarbetet har på något un
dantag när städse varit det allra bästa.
Jag har i stort sett aldrig kännt att man tittat mig över axeln, därför att jag varit kvinna.
Göteborg som teaterstad.
Hur man fostrar ungdomen till ett kulturellt intresse.
Ingeniör Fritz Magnus, ledamot och verksam kraft i Lorensbergsteaterns styrel
se och i Orkesterföreningens skriver:
En mycket stor del av vårt kulturella liv har givetvis kretsat kring våra teatrar under dessa år.
Ända tills Lorensbergsteatern i oktober 1916 stod färdig, gingo ju teaterspelen här i den gamla vanliga stilen, men med den
na teaters tillkomst måste man väl säga att en ny aera i stadens teaterliv började.
Den moderna teaterbyggnaden med sin vridscen och sin rundhorisont liksom inbjöd till något nytt och det visade sig snart, att det kom nya fläktar som rörde upp i det dessförinnan ganska slumrande tea
terintresset. Då kom Muck Linden och satte fart på det hela och fick intresset igång — och sedan de stora slagen, då Per Lindberg kom till makten —, han, som inom sig har en sann konstnärs eld-
KIÀNNINCBLIR ELEGANT KEMISKT TVÄTTAD 1 ELLER FÄRGAD HOS
ÖRGRYTE KEM ISKA TVÄTT & FARGERI A B* Göteborg
Tuppens Zephyr
och Ni köper ingen annan.
— 442 -
UTSTÄLLNINGENS HISTORIA
GÖTEBORGS STADSFUL1
GROSSHANDLARE AXEL CARLAN- der har i den dubbla egenskapen av Gö
teborgs stadsfullmäktiges ordförande och den ursprungliga initiativtagaren till utställ
ningen framför andra sakkunnskap att yttra sig om denna storartade kraftyttring som Göteborg med sådan heder bestått och som hela landet aktningsfullt hyllar nu då ut
ställningen öppnas. Grosshandlare Carlan- der vars sympatiska försynthet utgör ännu en utmärkande egenskap till hans övriga har fullkomligt utelämnat den framträdan
de roll han själv spelat vid utställningens tillblivelse och under arbetet med dess ska
pande men för övrigt ger nedanstående framställning en korrekt bild av utställning
ens historia. Den är på anhållan av Idun oss meddelad av grosshandlare Carlander:
*
När tiden började nalkas då 300 år för
flutit sedan Göteborg grundlädes togs tan
ken upp att på något sätt högtidlighålla minnet. Under hand diskuterades så pla
nen att under en eller annan form anord
na en utställning eftersom någon sådan icke hållits i Göteborg sedan 1891. Man tänk
te sig först en exposition i ganska liten skala för att företrädesvis låta se utveck
lingen i Göteborg och närliggande trakter från älsta tider tills nu och över det äm
net skulle åstadkommas ett vetenskapligt undersökt och bearbetat material som inte blott ägde stundens förnöjelse utan också lämnade ett värdefullt material för fram
tiden. Den skulle således ge utvecklingen från älsta tid och på samma gång en sam
lad bild av Göteborgs nuvarande industri, handel, hantverk och andliga kultur över huvud taget.
I januari 1915 väcktes i stadsfullmäktige en motion med de här antydda grundlin
jerna ingående i förslaget. De vunno god
MÄKTIGES ORDFÖRANDE GER kännande och denna tanke har sedermera fasthållits hela tiden att utställningens kul
turhistoriska del skulle vara kärnan varom de andra avdelningarna grupperade sig.
Den till börja med rätt begränsade planen tog emellertid småningom allt större omfatt
ning. Först tillkom Svenska slöjdföreningen som gjorde framställning om en konstin- dustriell avdelning. Sedermera riktades uppmärksamheten — och detta redan å ett tidigt stadium — på andra anslutningar.
Särskilt intresserade det landshövdingen att få lantbruksmötet förlagt hit. Och så till- kommo den internationella bil-, den likaså internationella flyg- och den nordiska träd- gårdsutställningen, alla dessa tre affärer för sig och med skilda styrelser fastän samar
betande med huvudutställningen.
Från början hade det varit meningen att utställningen skulle hållas 1921 efter
som stadens privilegier beviljades den 4 juni 1621 och 300-årsminnet faktiskt in
träffade redan för två år sedan. Emeller
tid blevo krigets efterverkningar svårare och drogo längre ut än man tänkt och när några år hade gått beslöts därför uppskjuta hela utställningen till 1923 då man hade hopp om att förhållandena skulle blivit bättre.
På vissa industriella håll fanns intresse för deltagande och efter tillstyrkande av Sveri
ges Allmänna Exportförening och Svenska Industriförbundet beslöts därför att tillöka utställningen även med en Exportavdelning vars namn ju markerar att den huvudsak
ligast begränsar sig till de industriartik
lar som äro exportalster. Redan från bör
jan hörde en konstutställning med på pro
grammet, de idrottsliga spelen kommo där
emot till sedermera liksom den utländsk
svenska utställningen.
Arbetet har under vissa tider varit gan
ska tungt på grund av den rådande pessi-
EN KORT ÖVERBLICK.
mismen. Särskilt hösten 1920 var man nog på många håll av den uppfattningen att utställningsförberedelserna borde läggas ner. Även senare ha många samhällets med
borgare befarat att utgifterna skulle bli så stora att de tyngde stadens budget. Jag är emellertid övertygad att så ej är fallet utan att om också utställningen inte blir nå
gon lysande affär den i alla fall indirekt har så stora fördelar att utgifterna väl betala sig. Därtill kommer den allmänna uppryck
ning som en sådan kraftansträngning med
för. En direkt påföljd av utställningen är anordnandet av den mycket vackra monu
mentala Götaplatsen framför utställningens huvudentré. Den blir i framtiden en konst
närlig knutpunkt, ty här ligger dels i fonden det nu uppförda konstmuseet, vidare blir här Stadsteatern som man redan har me
del till fastän det dröjt med dess upp
byggande och så det permanenta konsert
huset till vilket fru Olof Wijk donerat me
del. Tanken hade nog ursprungligen varit att få ett flertal permanenta byggnader som resultat av utställningen men de dåliga ti
derna ha gjort att den förhoppningen ej kunnat förverkligas. Nu blir endast mu
seet kvar efter utställningen — och så nöjes
fältet som vi hoppas skall även för fram
tiden gendriva påståendet att Göteborg är en tråkig stad.
Genom exportutställningen hoppas vi nå ett mycket betydelsefullt resultat nämligen att ej blott tilldra oss uppmärksamheten utan också i någon mån återge oss själv
förtroendet, då vi här se samlat framför oss ett påtagligt vittnesbörd om vad vi verkligen förmå åstadkomma på industri
ens område. Därigenom tjänar man syf
tet att verka återupplivande på de merkan
tila och industriella områdena och häri ser jag en av utställningens största uppgifter.
själ, förenad med ungdomlig entusiasm och en oerhörd arbetsförmåga.
Det nya dramatiska inslaget i staden hade till följd, att teaterintresset ytterligare stegrades och 1917 bildades ett konsor
tium, som köpte Stora Teatern av Albert Ranft och den lyriska scenen växte upp i viss mån förnyad och föryngrad.
Alltjämt spelas folkpjäser på Nya Teatern under regim av Hjalmar Selander, den man hos vilken ju så många av vårt lands bästa skådespelare tagit sina första stapplande steg på de tiljor, som föreställa världen.
Och till sist »Folkan», som ju fick sin stör
sta betydelse som revyscen under den gode Axel Engdahl, vars oförbränneliga humor ju gladde varje äkta göteborgare och kan
ske till och med uppskattades och sente- rades även i andra landsändar.
Inom teatermurarna har dessa år arbetats rastlöst. När dagen ej räckt till, har man tagit natten till hjälp och det har ofta behövts, ty — det värsta av allt är att teaterpubliken här ännu så länge är »liten», och därför måste en ny sak i regel fram efter två eller tre veckor. Men så kunna vi ståta med en repertoar, som är både stor och stilig. Vi ha fått operor såsom Orfeus, Tannhäuser, Flygande Holländaren,
Barberaren, etc., operetter, förutom de mo- därna en hel rad av de klassiska vordna.
Av dramatik en hel rad Shakespere och Strindberg, Ibsen, Tolstoy, Molière, Hjalmar Söderberg och Shaw saknas ej heller. Från och med hösten 1919 tills nu ståtar Lo- rensbergsteatern med en spellista av icke mindre än åttio olika program.
Men allt detta har kostat och kostar myc
ket penningar. Göteborgarne äro ju av gammalt kända för sin frikostighet och de
ras offervillighet till sina teatrar har helt enkelt varit storartad. Stadsfullmäktige vilja ej vara sämre — och numera lämnar Sta
den varje år sin egen tribut till sina konst
tempel. Behöves musik att ledsaga drama
tiken eller några musiker som förstärkning till den lyriska scenens ordinarie orkester, så ha vi ju vår Orkesterförenirig att låna hos, och tack vare allas gemensamma in
tresse för stadens kulturella liv, så är ett samarbete mellan dessa olika institutioner lätt, roligt och tacksamt.
Som jag nämnt förut, ha vi här i staden en »liten» teaterpublik. Om orsakerna här
till kan man ju tvista, men jag för min del anser en av dem vara, att ett stort flertal av göteborgarne icke har »behov»
av teater, därför att de sedan ungdomen
icke fått lära känna och älska denna konst, och vad man icke känner eller lärt sig tycka om, saknar man ju följaktligen icke.
En annan orsak ligger hos tidningspres
sen 1 Icke så att den icke visat stort in
tresse för teatrarna, men den har i viss mån gått väl hårdhänt fram. Kritiken bör ju vara skarp, men den får icke hava den formen, att den skrämmer publiken ifrån teatrarne. Kritikern bör givetvis icke blott ansa konsten, han bör även entusiasmera den stora allmänheten till att gå och se och höra, vad som b judes, och säkert är att kvaliteten av senare årens teaterkonst här i Göteborg varit god. Det rika teater
livet har helt säkert satt sina spår icke minst hos stadens ungdom och dess övriga stora skaror. Arbetare- och skolföreställ
ningar ha givits och många äro de lärare, som under lärotimmarne ha läst och för
klarat de givna styckena, vilka analyserats och sedan använts som kriaämnen. Vad detta har för en betydelse för framtidens teaterliv här, behöver ju knappast sägas.
Göteborgs orkesterförening har nu arbe
tat i 18 år och under denna tid fostrat en stor och tacksam publik, som ökas och ökas år från år. Dess årligen återkom-
Vårtrötthet
övervinnes bäst med järnmedicinen Idozan.
Genom sin höga järnhalt (5-dubbel) och utmärkta sammansättning erhålles med
Idozan den snabbaste och bästa verkan.
Idozan är mycket välsmakande, angriper ej tänderna och bliver billigast att använda. Anteckna namnet.
Rådfråga läkare. Fås å alla apotek.
Priset nedsatt till Kronor 3: 50 pr flaska.
— 443 —
(Forts. sid. 450.)
IDOZANFÖRNÄMSTA JÄRNMEDICIN
