Kandidatuppsats, 15 hp Historia C, 60 hp
Vt 2021
CIVILFÖRSVARSSAMARBETE MELLAN SVERIGE OCH
DANMARK UNDER KALLA KRIGETS BÖRJAN
En analys av korrespondensen mellan tre
myndighetschefer
Härmed ger jag mitt tillstånd att föreliggande uppsats får spridas och att forskare och studerande får citera ur densamma. Uppgifter om uppsatsen får läggas ut på Internet.
2
Innehållsförteckning
1. INTRODUKTION ... 4
1.1. CIVILFÖRSVARET I SVERIGE OCH DANMARK ... 5
1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
1.3. AVGRÄNSNINGAR ... 7
2. TIDIGARE FORSKNING ... 7
2.1. SVERIGE OCH KALLA KRIGET ... 8
2.2. CIVILFÖRSVAR ... 9
2.3. NORDISKT SAMARBETE ... 14
2.4. SLUTSATSER ... 15
3. KÄLLMATERIAL ... 16
3.1. BREV OCH TELEGRAM ... 16
3.2. KÄLLMATERIALETS BEGRÄNSNINGAR ... 17
3.3. HUVUDAKTÖRERNA I KÄLLMATERIALET ... 19
4. TEORI OCH METOD ... 20
4.1. HASSELBERG,MÜLLER OCH STENLÅS NÄTVERKSTEORI ... 21
4.1.1. Nätverk som social relation ... 21
4.1.2. Nätverket som organisationsform ... 21
4.1.3. Nätverkets tre funktioner ... 22
4.2. NÄTVERK I KÄLLMATERIALET ... 23
4.2.1. Nätverket Dahl, Sundelin och Schultz ... 23
4.2.2. Formalitet, undantag och maktstruktur ... 25
4.2.3. Slutsats ... 26
4.3. METOD ... 26
4.3.1. Hasselberg, Müller och Stenlås metod ... 26
4.3.2. Metod och urval ... 27
5. ANALYS OCH DISKUSSION ... 28
5.1. AKTÖRER ... 28
5.1.1. Inklusion, tillit och utbyte ... 28
5.1.2. Exklusion ... 31
5.1.3. Slutsatser ... 32
5.2. INCITAMENT ... 33
5.2.1. Behovet av svenskt stöd ... 33
3 5.2.3. Slutsatser ... 36 5.3. UTFALL ... 36 5.3.1. Behovet av information ... 36 5.3.2. Utbytets innehåll ... 37 5.3.3. Slutsatser ... 41 5.4. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 42 6. SAMMANFATTNING ... 46 7. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 47 7.1. KÄLLMATERIAL ... 47 7.1.1. Otryckta källor ... 47 7.1.2. Tryckta källor ... 47 7.2. LITTERATUR ... 47
4
1. INTRODUKTION
Jag ber slutligen få tillönska en god jul och ett gott nytt år. Jag tackar för det goda samarbetet under det gångna året och uttrycker förhoppningen om fortsatt sådant under det kommande. Din tillgivne.1
Citatets innehåll är knappast särskilt anmärkningsvärt, det skulle kunna avsluta ett oändligt antal brev, men det blir betydligt mer intressant när det framkommer vilka som är avsändare och mottagare. Textraderna avslutar ett brev daterat 1 december 1948 skrivet av Åke Sundelin, generaldirektör för Civilförsvarsstyrelsen, skickat till Arthur Dahl, vice rikspolischef och generaldirektör för Statens civile luftværn i Danmark, senare Civilforsvarsstyrelsen.
Samarbetet som brevet hänvisar till rörde arbetet med civilt försvar.2 Bara några dagar senare
skickade Sundelin ytterligare ett brev, efter att de båda träffats i Oslo tillsammans med sin norska kollega, där han bad Dahl titta över en promemoria avhandlades ”samordningen av
civilförsvaret”.3 Samtidigt försökte Sverige få till ett nordiskt försvarsförbund som dock gick i
stöpet året efter. I december 1949 uttryckte den dåvarande svenske utrikesministern Östen Undén i en skrivelse, som ett resultat av misslyckandet, att alla försvarssamarbeten med Danmark och Norge skulle prövas av regeringen och inte fick medföra att alliansfriheten
ifrågasattes.4 Någon samordning av civilförsvaret blev det därmed inte, men
civilförsvarssamarbetet mellan Sverige och Danmark förblev likväl en realitet under större delen av kalla kriget.
Detta borde väckt viss uppmärksamhet, åtminstone i efterhand när Sveriges internationella roll under kalla kriget studerats. Sveriges övriga fredstida försvarssamarbeten med västmakterna under samma period finns nämligen väl beskrivna och har problematiserats utifrån det faktum att de skett utanför offentlighetens strålkastare.5 Av någon anledning har däremot Sveriges
1 Brev från Åke Sundelin till Arthur Dahl 1948-12-01, Brev från Danmark 1948-1976, GD,
Civilförsvarsstyrelsen, 0829, Krigsarkivet (KrA), 001:Ö/B7/14.
2 Med civilt försvar menas en verksamhet innefattandes planeringen för de åtgärder som ett samhälle vidtar för
skydda befolkning och egendom och säkerställa samhällsfunktioner vid krig eller kris. Civilförsvar var fram till 1995 en beskrivning av en organisation innefattandes myndigheter och frivilligorganisationer; SOU 2021:25, Struktur för ökad motståndskraft: Slutbetänkande av Utredningen om civilt försvar (Stockholm: Statens offentliga utredningar, 2021), s. 127.
3 Brev från Dahl till Sundelin 1948-12-03.
4 Ulf Bjereld, Alf W Johansson & Karl Molin, Sveriges säkerhet och världens fred: svensk utrikespolitik under
kalla kriget (Stockholm: Santérus, 2008), s. 125.
5 internationella samarbeten inom civilt försvar hamnat i skymundan. Denna uppsats ämnar kasta ljus på åtminstone en delmängd av samarbetet – det mellan Sverige och Danmark.
1.1. Civilförsvaret i Sverige och Danmark
Det svenska embryot till någon form av civilt försvar såg dagens ljus 1928 genom inrättandet av Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Från att inledningsvis fokuserat på resurshushållning föddes också tanken under 1930-talet på att skydda befolkningen från krigets verkningar, i synnerhet från luften. Efter att luftskyddsutredningen fört fram sitt betänkande 1936 så gick uppgiften med att planera för befolkningsskydd till ett antal frivilliga organisationer, men 1937 tog staten över ansvaret genom att skapa Luftskyddsinspektionen. Riksdagen hade hyst viss skepsis mot att organisera luftskydd och den nya myndigheten
placerades för att markera dess civila prägel under socialdepartementet.6 Planer för evakuering
togs fram och kommunerna byggde skyddsrum med ekonomiskt stöd från staten. Det blev även lag på att nybyggnationer skulle förses med skyddsutrymmen. Ansvaret för det praktiska arbetet med luftskydd hamnade på regional nivå hos länsstyrelserna och polisen.
Spanska inbördeskriget, och senare andra världskriget, visade på hur skoningslöst kriget slog mot civilbefolkningen vilket kom att accelerera arbetet med civilt försvar.7 Sverige fick en särskild civilförsvarslag och 1944 skapades så den organisation som kom att utgöra kärnan i det svenska civilförsvaret. Genom att slå ihop Luftskyddsinspektionen och Statens utrymningskommission så bildades Civilförsvarsstyrelsen. Den nya myndigheten blev bland annat sammanhållande för att antal frivilligorganisationer som, finansierad med statliga medel,
bedrev övningar och utbildning inom civilt försvar.8 Organisationen var utifrån Sveriges
befolkningsmängd mycket stor. Civilförsvarsstyrelsen redovisade 1953 ett personalbehov, de flesta frivilliga, på över en miljon individer.9
Hotet från kärnvapen medförde att civilförsvaret under 50-talet delvis fick byta fokus. Det skulle även fortsättningsvis byggas skyddsrum men framför allt planeras för massutrymning av
6 Per Skoglund, Den civila delen av totalförsvaret: En översiktlig historisk beskrivning och analys av
förändringar i den formella organisationen mellan 1925-1987. (Örebro: Högskolan, 1992), s. 21.
7 Robin Woolven, "Pre-War Preparations", i A brief history of civil defence, red. Tim Essex-Lopresti (Matlock:
Civil Defence Association, 2005), s. 7–9.; Skoglund 1992, s. 13.
8 Vilhelm Sjölin (red.)., I skuggan av kriget: svenskt civilförsvar 1937-1996 (Stockholm: Instant Book, 2014),
s. 112.
6 större städer.10 Under slutet på 60-talet minskade däremot intresset för civilt försvar, bland annat för att kärnvapenhotet tonades ned, och genom försvarsbesluten 1968 och 1972 fick
civilförsvaret lägre prioritet och reducerade anslag.11 Civilförsvarsstyrelsen upphörde 1986 som
egen myndighet och därmed var civilförsvaret näst intill avvecklat. Det bör nämnas att Sverige så sent som 1983 likväl var det land som spenderade mest ekonomiska medel per capita på civilt försvar i världen efter Schweiz.12
Utvecklingen av det civila försvaret i Danmark såg ut på ett liknande sett där det under 1930-talet också fanns en föreställning om att ett kommande krig skulle drabba civilbefolkningen
mycket hårt.13 Den danska myndighet som fick till uppgift att organisera skyddet av
civilbefolkningen var Statens civile luftværn. Myndigheten var verksam under andra världskriget, det vill säga även under den tyska ockupationen, och omorganiserades 1949 till Civilforsvarsstyrelsen. Liksom det svenska civilförsvaret så byggde också det danska till stor
del på frivillighet och lokala engagemang.14 De ekonomiska resurserna var däremot mer
modesta och i Danmark spenderades bara hälften så mycket pengar per capita som i Sverige på civilt försvar. Det var i samma nivå som Norge men långt mycket mer än andra Nato-länder
såsom USA och Storbritannien.15 Det danska civilförsvaret gick samma öde till mötes som det
svenska, de ekonomiska förutsättningarna och det politiska intresset minskade, och 1993 slogs Civilforsvarsstyrelsen ihop med Statens Brandinspektion och bildade Beredskabsstyrelsen. Under kalla kriget deltog både Sverige och Danmark i olika internationella sammanhang där det diskuterades civilt försvar. Danmark var delaktigt i projekt inom Nato som sedan
grundandet 1949 bedrivit planering och verksamhet kopplat till befolkningsskydd.16 Sverige
stod förvisso utanför atlantpakten men deltog i internationella konferenser och hade utbyten med bland annat USA och ett antal europeiska länder. Representanter från de skandinaviska länderna träffades också med jämna mellanrum för att diskutera civilförsvarsfrågor och möjliga samarbetsområden.
10 Sverker Oredsson, Svensk oro: offentlig fruktan i Sverige under 1900-talets senare hälft (Lund: Nordic
academic press, 2003), s. 18.
11 Agrell, Wilhelm, Ett samhällsskydd för alla väder?: om det civila försvarets principer och problem (Bjästa:
Cewe-förl., 1988), s. 18 f.
12 Lawrence J. Vale, The limits of civil defence in the USA, Switzerland, Britain and the Soviet Union: the
evolution of policies since 1945 (New York: St. Martin’s Press, Inc, 1987), s. 9.
13 Casper Sylvest, "Atomfrygten og civilforsvaret", Temp-tidsskrift for historie 8:16 (2018), s. 20. 14 Sylvest 2018, s. 20.
15 Vale 1987, s. 9.
16 NATO’s role in disaster assistance (Bryssel: NATO Civil Emergency Planning/Euro-Atlantic Disaster
7
1.2. Syfte och frågeställningar
Tilldelat källmaterial, korrespondens mellan svenska Civilförsvarsstyrelsen och danska Civilforsvarsstyrelsen, påvisar att både Sverige och Danmark har haft intresse av att hitta möjliga samarbetsområden inom civilt försvar. Uppsatsen syftar till att försöka klargöra hur och i vilken omfattning samarbetet mellan Danmark och Sverige avseende civilförsvar utvecklades under kalla krigets första del. Vidare ämnar uppsatsen utröna vilka drivkrafter och förhållanden som låg till grund för respektive lands intresse för ett mellanstatligt civilförsvarssamarbete.
• Vilka aktörer var drivande i civilförsvarssamarbetet?
• Vilka incitament låg till grund för civilförsvarssamarbetet mellan Sverige och Danmark?
• Vad var utfallet av civilförsvarsarbetet mellan Sverige och Danmark?
1.3. Avgränsningar
Uppsatsen är avgränsad till civilförsvarssamarbetet mellan Sverige och Danmark under kalla krigets första del. De övriga nordiska länderna kommer inte att behandlas, såvida det inte är nödvändigt eller bidragande till att besvara uppsatsens frågeställningar. Med kalla krigets första
del menas perioden 1945 till första halvan av 70-talet då kalla kriget tog en ”paus”.17 Eventuella
samarbeten inom ramen för civilt försvar som inte nämns i källmaterialet kommer inte att behandlas.
2. TIDIGARE FORSKNING
Har uppsatsens frågeställningar på något sätt diskuterats i tidigare forskning? Utbudet på akademiskt material som rör civilförsvaret och internationella samarbeten inom civilt försvar är ur ett internationellt perspektiv ojämnt. Det finns förvisso omfattande studier av civilförsvaret under kalla kriget i andra länder, bland annat i The limits of civil defence in the
USA, Switzerland, Britain and the Soviet Union av Lawrence Vale,18 tidigare professor vid MIT, men tillgången på forskningsmaterial rörande civilförsvaret i Sverige och Danmark är mer begränsat. Det ekar tomt i arkiven för den som därutöver försöker att hitta forskning och
8 litteratur som diskuterar det nordiska civilförsvarssamarbetet i allmänhet och mellan Sverige och Danmark i synnerhet. Sökningen efter tidigare forskning måste därför ske utifrån ett bredare perspektiv och hitta andra beskrivningar av civilförsvaret i Sverige och Danmark, men också studera den säkerhetspolitiska miljö civilförsvaret befann sig i och andra nordiska samarbeten.
2.1. Sverige och kalla kriget
Kalla kriget och dess påverkan på svensk säkerhets- och försvarspolitik har avhandlats i åtskilliga rapporter, uppsatser, avhandlingar och böcker. Ett tio år långt svenskt forskningsprojekt i ämnet, Sverige under kalla kriget (SUKK), har resulterat i 16 volymer, varav nio doktorsavhandlingar, samt 16 rapporter. Projektet finns sammanfattat i den sista volymen, Sveriges säkerhet och världens fred från 2008, av Ulf Bjereld, Alf Johannson och Karl Molin. I boken diskuterar de tre professorerna hur den svenska säkerhetspolitiken försökte navigera mellan nationellt oberoende och internationella samarbeten och den svåra balansakt det innebar att önska militärt stöd från västmakterna i händelse av krig samtidigt som förtroendet för neutralitetspolitiken inte fick rubbas.19 Neutralitetspolitiken bidrog till att Norden blev, vad författarna kallar för, ett ”säkerhetspolitiskt lågspänningsområde” och ”den
nordiska balansen”,20 men samtidigt är det svårt att veta, och en kontroversiell fråga, huruvida
den svenska säkerhetsstrategin med neutralitetspolitik och senare en livaktig utrikespolitik hade varit till gagn för Sverige i händelse av krig.21 Nordiskt samarbete diskuteras utifrån det misslyckade försöket med att skapa ett gemensamt nordiskt försvarsförbund 1948. Syftet från svensk sida var att skapa en skandinavisk neutralitetspakt och att hålla grannländerna från den
s.k. Atlantoptionen, men Norge och Danmark ville ha säkerhetsgarantier från västmakterna.22
Jacob Westberg, docent och universitetslektor vid Försvarshögskolan, använder bland annat resultaten från SUKK i sin bok Svenska säkerhetsstrategier för att konkretisera och sammanfatta mål, medel och metod för den svenska säkerhetsstrategin under kalla kriget. Likt Bjereld, Johansson och Molin betonar Westberg den svenska neutralitetspolitikens
målsättningar om nationellt oberoende, handlingsfrihet och utveckling efter egna värderingar.23
Westberg menar också att en metod, utöver neutralitetspolitiken och den aktiva utrikespolitiken,
19 Bjereld, Johansson & Molin 2008, s. 21. 20 Bjereld, Johansson & Molin 2008, s. 343. 21 Bjereld, Johansson & Molin 2008, s. 344. 22 Bjereld, Johansson & Molin 2008, s. 105.
9 för att nå de säkerhetspolitiska målen är ”civil-militärsamverkan i beredskapshöjande och uthållighetsfrämjande syften”,24 det vill säga försvarets militära och civila delar ska stödja
varandra för att nå största effekt. Till skillnad från i Sveriges säkerhet och världens fred nämns också det svenska civilförsvaret, om än mycket begränsat och med utgångspunkt från 1972 års försvarsbeslut.25
Avslutningsvis bör även boken Svensk Oro av Sverker Oredsson, professor emeritus vid Lunds universitet, nämnas då denna bland berör kalla kriget ur ett emotionellt perspektiv där författaren diskuterar svensk säkerhetspolitik utifrån oro och rädsla. Oredsson berör inte bara kalla kriget och hotet från Sovjetunionen utan också rädslan för exempelvis invandring och de politiska ytterkanterna. Det svenska civilförsvaret nämns som hastigast utifrån den så kallade marspromemorian och försvarspropositionen 1956 vilket flyttade fokus från skyddsrum till utrymning där alla städer större än 50 000 invånare skulle evakueras vid hot om insats med
kärnvapen.26
2.2. Civilförsvar
Det svenska civilförsvaret under kalla kriget har varit föremål för studier om än inte i närheten av samma omfattning som svensk säkerhets- och neutralitetspolitik. Snarare har ämnet haft en
tämligen undanskymd tillvaro bland forskare.27 Modern forskning på civilförsvaret, såväl i
Sverige som i Danmark, har dessutom skett till största del utifrån ett idé- och mediehistoriskt perspektiv, snarare än exempelvis politiskt och organisatoriskt. Marie Cronqvist, docent och lektor i journalistik och mediehistoria vid Lunds universitet, benämner detta perspektiv som
civilförsvarskultur.28 Civilförsvarskultur beskriver de budskap civilförsvarsorganisationer sänder ut för att exempelvis skapa mening i ett samhälle under hot från domedagsvapen, men också hur samhället förhåller sig till civilförsvarstanken och dess föreställningar om ett krig. Det andra perspektivet innefattar de politiska, organisatoriska och institutionella aspekterna på civilförsvar och försöker besvara frågor såsom i vilken juridisk och politisk kontext civilförsvaret befinner sig i, förhållande mellan resurser och uppgift och civilförsvarsarbetets konkreta resultat.29
24 Westberg 2015, s. 188–189. 25 Westberg 2015, s. 189. 26 Oredsson 2003, s. 18.
27 Marie Cronqvist, "Utrymning i folkhemmet. Kalla kriget, välfärdsidyllen och den svenska
civilförsvarskulturen 1961", Historisk tidskrift 128:3 (2008), s. 454.
10 Utbudet av forskning i Danmark rörande civilt försvar är lika magert som i Sverige. Framför allt finns det endast ett fåtal artiklar som berör det danska civilförsvarets organisation och utveckling. Rosanna Farbøl, postdoktor vid Syddansk universitet, konstaterar i en artikel från
2020 att ”Danmark har længe haltet bag den internationale forskning”,30 men att ett
forskningsprojekt runt civilförsvar och beredskap har initierats vid Aalborg
Universitet/Aalborg Historiske Museum och Syddansk Universitet.31 Projektet har i synnerhet
resulterat i ett antal artiklar rörande civilförsvarskultur med tyngdpunkt på hur Danmark har förhållit sig till kalla krigets ständigt närvarande hot om kärnvapenkrig.
Den knapphändiga akademiska litteratur som diskuterar det svenska civilförsvaret under kalla kriget utifrån det politiska och organisatoriska perspektivet börjar dessutom bli till åren. Wilhelm Agrells bok om det svenska civilförsvaret under kalla kriget, Ett samhällsskydd för
alla väder? är från 1988 och det finns en rapport, Den civila delen av totalförsvaret, från
dåvarande högskolan i Örebro om civilförsvarets organisatoriska förändringar mellan 1925–
1987 publicerad 1992.32 Rapporten, skriven av Per Skoglund, är troligtvis fortfarande den mest
heltäckande beskrivningen av civilförsvarets organisatoriska utveckling. Den ger en god inblick i hur statliga utredningar och propositioner medfört förändringar avseende organisation och ledning i civilförsvarsorganisationen. Ett genomgripande problem över tid, menar författaren, verkar ha varit ledning och samordning.33 Flera åtgärder vidtogs, särskilt under 1980-talet. Bland annat flyttade ansvaret för ledningen av civilförsvarsarbetet över från länsstyrelserna till kommunerna 1982, myndigheterna Civilförsvarsstyrelsen och Statens brandnämnd slogs samman 1985 till Statens räddningsverk och 1986 inrättades en ny ledningsstruktur för civilförsvaret. I stället uppstod andra friktioner mellan staten och kommunerna såsom
oklarheter rörande finansiering.34
Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, har haft som syfte att med sin bok med 1987 års försvarsbeslut som utgångspunkt, med reducerade anslag till civilförsvaret, försökt väcka liv i debatten om civilförsvarets mål och öka det han kallar för
”professionaliseringen” av dess verksamhet.35 Även om boken till största del är ett debattinlägg
så inleds den med en skildring av civilförsvarets framväxt och utveckling från 1930-talet och
30 Rosanna Farbøl, "Atomkrigens arkitektur", Temp-tidsskrift for historie 11:21 (2020), s. 104. 31 Farbøl 2020, s. 104.
11 framåt. Agrell menar att det under kalla kriget kom två omslagspunkter som särskilt förändrade riktningen för civilförsvarsarbetet. Den första var den också av Oredsson nämnda
marspromemorian från 1955, men efterföljande proposition 1956, vilken omfattade en
revidering av civilförsvarsplanläggningen och som hade lämnats in till pågående
civilförsvarsutredning av Försvarsstaben och Civilförsvarsstyrelsen.36 Utifrån antagandet att en
aggression mot Sverige skulle kunna inledas med kärnvapen mot befolkningscentra föreslogs i promemorian, som tidigare nämnts, mycket omfattande evakueringar av större städer, men också reviderade rekommendationer för nybyggnation av skyddsrum och förslag till andra förändringar avseende civilförsvarsplanering. Den andra omslagspunkten inträffade under slutet på 1960-talet när synen på ett potentiellt kärnvapenkrig förändrades till mindre troligt. Massevakueringar och kärnvapensäkra skyddsrum blev plötsligt obsoleta och det svenska
civilförsvaret fick göra en tvärvändning och åter planera för konventionell krigföring.37
En grundlig genomgång fås i, den förvisso populärvetenskapliga, antologin I skuggan av kriget där det svenska civilförsvarets uppkomst, organisation, uppgifter och friktioner beskrivs. Även
det nordiska civilförsvarssamarbetet nämns om än mycket kort.38 Dilemmat med antologin är
dess icke-akademiska struktur där det stundtals saknas hänvisningar och att den, som senare kommer att påpekas i uppsatsen, innehåller direkta sakfel. Samtidigt är boken en av få heltäckande skildringar av svenskt civilt försvar under kalla kriget. Det finns ytterligare en handfull populärvetenskapliga böcker av samma karaktär som exempelvis Om kriget kommer, utgiven av Stockholms länsmuseum, vilken avhandlar den omfattande planeringen under 1960-talet för Stockholms stad rörande skyddsrum och evakuering i händelse av krig med
atomvapen.39 Den och övrig litteratur i samma genre är inte att betrakta som forskning och dess
användbarhet är begränsad till att skapa en övergripande bild över det svenska civilförsvarsarbetets omfattning.
Det danska civilförsvarets organisation och inre liv nämns oftast bara som hastigast i forskningen, med syftet att sätta in läsaren i en kontext, varför det är därför svårt att få en helhetsbild över den danska civilförsvarsorganisationen och dess utmaningar. Precis som i fallet Sverige så återfinns sådan information däremot i icke-akademisk litteratur. Beskrivningar av det danska civilförsvarets organisation, utbildning, skyddsrum, ledning och bemanning
36 Agrell, Wilhelm 1988, s. 14-16.; Oredsson 2003, s. 15. 37 Agrell, Wilhelm 1988, s. 17.
38 Vilhelm Sjölin (red.). 2014, s. 119.
39 Lennart Rosander & Per Olgarsson, Om kriget kommer (Malmö: Roos & Tegnér i samarbete med
12 återfinns lustigt nog i en bok från danska kulturministeriet vars huvudsakliga syfte är att beskriva byggnadskomplex med kopplingar till kalla kriget, nämligen Kold krig: 33
fortællinger om Den Kolde Krigs bygninger og anlæg i Danmark, Færøerne og Grønland. Det
danska civilförsvaret har som exempel haft en tydlig militär hierarkisk struktur med officerare
och värnpliktiga fördelade på så kallade civilforsvarskolonner.40 Den största behållningen med
verket är att det finns en strukturerad och tilltagen lista med litteratur och källmaterial vilken skulle underlätta för vidare studier av danskt civilt försvar. Tyvärr är det mesta av materialet inte digitalt och ett besök på danska bibliotek och arkiv har i skrivande stund varit praktiskt omöjligt.41
Det andra perspektivet, civilförsvarskultur, har inte heller varit ett stort område inom historieforskningen, men har under senare år blivit föremål för studier i Sverige och Danmark genom exempelvis Marie Cronqvist, idéhistorikern Petter Bennesved och doktoranden Fredrik Norén, de två sistnämnda vid Umeå universitet, och det nämnda forskningsprojektet vid Aaalborg och Syddansk universitet. I Cronqvists Utrymning i folkhemmet: kalla kriget,
välfärdsidyllen och den svenska civilförsvarskulturen 1961 diskuteras offentlighetens syn på
och beskrivning av kalla kriget i början på 1960-talet och hur relationen mellan folkhemmet
och hotet om krig försöktes göra begriplig.42 I artikeln tas också hjälp av amerikansk forskning,
vilken Cronqvist beskriver som omfattande, för att definiera begreppet civilförsvarskultur. Som utgångspunkt används den militarisering av samhället som sker när det civila engageras i försvarsarbetet. Civilförsvarskulturen uppstår i den smältdegel där statens krigsplanläggning och budskap blandas med folkliga minnen, berättelser, arbete och engagemang i
försvarsfrågor.43 Cronqvist fortsätter diskussionen i artikeln Det befästa folkhemmet: Kallt krig
och varm välfärd i svensk civilförsvarskultur där hon använder sig av 1961 års upplaga av
skriften Om kriget kommer för att hitta det hon kallar för ”den svenska civilförsvarskulturens
nationella särprägel”.44 I broschyren, menar hon, framkommer en bild av folkhemmet som en
stark institution där beredskapen och försvarsviljan var hög. Det ”befästa folkhemmet” hade blivit verklighet.45
40 Morten Stenak, Thomas Tram Pedersen, Peer Henrik Hansen & Martin Jespersen (red.)., Kold krig: 33
fortællinger om Den Kolde Krigs bygninger (Köpenhamn: Kulturministeriet, Kulturstyrelsen, 2014), s. 24.
41 2021 med pågående pandemi. 42 Cronqvist 2008.
43 Cronqvist 2008, s. 456.
44 Marie Cronqvist, "Det befästa folkhemmet: Kallt krig och varm välfärd i svensk civilförsvarskultur", i Fred i
realpolitikens skugga, red. Magnus Jerneck (Lund: Studentlitteratur, 2009), s. 193.
13 Bilden av civilt försvar som en uppgift för folkhemmet återkom i de utbildningsfilmer Civilförsvarsstyrelsen producerade i början på 50-talet. I artikeln Filmen i statens tjänst:
Civilförsvarsstyrelsens filmaktiviteter under kallakrigsåren 1949-1952 undersöker Fredrik
Norén hur dessa filmer använts i informations- och propagandasyfte.46 Filmerna försöker, likt
skriften Om kriget kommer, skildra kriget som en gemensam uppgift som kan bemästras med rätt förberedelser och där alla hjälps åt. Norén menar att filmerna inte enbart kan ses som neutral informationsdelgivning, utan också som ett propagandistiskt inslag då informationen levereras
med en myndig röst där civilförsvarsandan betonas.47 Därutöver finns en del filmmaterial som
författaren menar ska klassas som ren propaganda. Det finns exempel med direkta uppmaningar till publiken om att engagemang sig och som ett övergripande paraply över filmproduktionen
finns budskapet om uppslutning och enande runt civilförsvaret.48
Farbøl har tillsammans med Casper Sylvest, lektor på Syddansk universitet, och Iben Bjørnsson, inspektör vid kallakrigsmuseet i Stevnsford gjort en analys, liknande Marie Cronqvist, av den danska civilförsvarsskriften Hvis krigen kommer från 1962. Broschyren är skapad utifrån inspiration från sin svenska motsvarighet Om kriget kommer, publicerad 15 år tidigare. Författarna utgår ifrån begreppet socialtekniska föreställningar vilket undersöker
teknikens påverkan på sociala normer, institutioner och verksamheter.49 Det tekniska
fenomenet som genomsyrar såväl det danska civilförsvaret som broschyren Hvis krigen kommer är kärnvapnet. I artikeln undersöker de danska forskarna innehållet och formspråket i broschyren, men identifierar också tre föreställningar om framtiden med kärnvapenkriget som gemensam nämnare. Precis som Cronqvist menar författarna att föreställningen om krig, i synnerhet med kärnvapen, har haft konsekvenser för hela samhället. Däremot kan frågan ställas om alla förberedelser och övningar verkligen hade haft någon nytta om kriget väl blivit ett faktum. Civilförsvarets uppgifter har kanske snarare haft syftet, och här hänvisas till Cronqvist, att med övningar nå någon form av ”känslokontroll” och därmed få medborgarna att agera
ordnat och disciplinerat.50 En intressant detalj går att finna i en fotnot i artikeln där det också
46 Fredrik Norén, "Filmen i statens tjänst. Civilförsvarsstyrelsens filmaktiviteter under kallakrigsåren 1949–
1952", Historisk tidskrift 132:1 (2012).
47 Norén 2012, s. 39. 48 Norén 2012, s. 38-39.
14 att läsa att ” Danmark havde generelt Sverige som forbillede i civilforsvarsanliggende (sv.
civilförsvarsfrågor)”.51 Tyvärr utvecklas inte påståendet närmre.
Sylvest diskuterar även civilförsvarets behov av att dämpa känslor i sin artikel Atomfrygten og
civilforsvaret.52 Likt Oredsson i Svensk oro beskriver Sylvest den rädsla för hotet från kärnvapen som genomsyrar samhället under 50- och 60-talet, den s.k. atomåldern. Känslorna runt kärnvapen skapade frågetecken som måste hanteras politiskt och civilförsvaret blev en
arena där ”atomfrygten”, rädslan för kärnvapen, både frodades och utmanades.53 Sylvest menar
att civilförsvarets arbete måste ha varit känslomässigt dubbelbottnat. Å ena sidan präglades det inre arbetet av rationalitet och cyniskt analysarbete, men å andra sidan syftade civilförsvarets upplysningsarbete till känslomässig kontroll för att skapa förståelse för nyttan av civilförsvaret. Manipuleringen, som Sylvest benämner det, fick dock inte stå oemotsagd utan utsattes för bitsk och sarkastisk kritik av den politiska vänstern.54
2.3. Nordiskt samarbete
Nordiskt samarbete, oavsett om det berör alla de fem nordiska länderna eller en delmängd, är ett mycket brett område på vilket det har bedrivits mycket forskning och här följer en kort redogörelse med syftet att framför allt belysa omfattningen. En utmärkt antologi för att få ett hum om bredden på gränsöverskridande forskningsämnen, som är skriven i syftet att motivera nordiskt samarbete, är Nordisk styrka: Perspektiv till samarbete inom forskningen, utgiven av
Nordiska rådets organisation för nordiskt samarbete inom forskning och
forskningsinfrastruktur. Antologin visar på att det nordiska samarbetet inom forskning är utbrett
och innefattar allt från språk och handel till cancer- och hjärnforskning.55 Det finns även en
finsk artikel, Det nordiska samarbetets vardagspraktiker: Vad vet vi om dessa förutom att de
har varit/är viktiga?, som berör nordiska samarbeten ur ett generellt perspektiv skriven i
samband med att Finland varit medlem i Nordiska rådet i 50 år.56 Nordiska ministerrådet har
bedrivet studier om själva ämnet nordisk forskning vilket resulterade i en rapport med titeln
51 Bjørnsson, Farbøl & Sylvest 2020, s. 39. 52 Sylvest 2018.
53 Sylvest 2018, s. 37. 54 Sylvest 2018, s. 37.
55 Liisa Hakamies-Blomqvist, Ellen Knutsen Rydberg & Marika Muhonen Nilsen, Nordisk styrka: perspektiv till
samarbete inom forskningen = Nordic strength (Oslo: NordForsk, 2006), s. 7.
56 Henrik Stenius & Heidi Haggrén, Det nordiska samarbetets vardagspraktiker: vad vet vi om dessa förutom att
15
Noria: Vikbok om nordisk forskning och innovation, skriven av den finske professorn i teologi
Gustav Björkstrand.57
Inom historieämnet finns det gott om rapporter och artiklar som beskriver nordiskt samarbete inom en rad olika ämnesområden. I antologin Nordens historiker diskuteras bland annat skandinaviskt samarbete runt flyktinghjälp 1933–1940, nordiska historikermöten på 1920-talet
och tankar om en gemensam svensk-dansk statsbildning på 1700-talet.58 I artikeln Nordisk nytta
av professor Mikko Mäntysaari vid Juväskylä universitet,59 som diskuterar det nordiska
samarbetets betydelse för finsk utbildning och forskning avseende socialt arbete, och i avhandlingen Fri rörlighet för alla utom polisen av Jan Sjöblom vid Helsingfors universitet
vilken redogör för nordiskt kriminalpolissamarbete mellan åren 1952-1968.60 Politiska
samarbeten under kalla kriget går att finna i ett antal uppsatser, exempelvis i Drömmen om
Norden: Fyra centrala nordiska aktörer om utvecklingen och omfattningen av det nordiska samarbetet, där författaren Emanuel Hedqvist har undersökt fyra nordiska statsministrars syn
på nordiskt samarbete och politiska samarbetsorganisationer som EFTA, OECD och ECC.61
Hedqvist nämner också det svenska misslyckade försöket med att skapa ett försvarsförbund
med Norge och Danmark 1948,62 men ämnet diskuteras mer ingående av både Westberg och
Bjereld, Johansson och Molin.63
2.4. Slutsatser
Sveriges säkerhetspolitiska vägval under kalla kriget är väl dokumenterade och ger en tydlig och omfattande bild av den kontext det svenska civilförsvaret har behövt förhålla sig till. Såväl den danska som svenska forskningen runt civilförsvarskultur har därutöver gett ett nytt perspektiv på civilförsvaret som inte bara handlar om skyddsrum och utrymningsövningar utan också folkrörelse, kommunikation, propaganda och till och med manipulation i syfte att kontrollera och kanalisera rädslan för kärnvapen.
57 Gustav Björkstrand, NORIA: vitbok om nordisk forskning och innovation: huvudrapport (Köpenhamn:
Nordisk ministeråd, 2004).
58 Kajsa Brilkman, David Larsson Heidenblad & Hanne Sanders, Nordens historiker: en vänbok till Harald
Gustafsson (Lund: Historiska institutionen, Lunds universitet, 2018).
59 Mikko Mäntysaari, "Nordisk nytta", Nordisk sosialt arbeid 26:01 (2006).
60 Jan Sjöblom, ” Fri rörlighet för alla utom polisen”. Nordiskt kriminalpolissamarbete 1952-1968 med särskild
hänsyn till samarbetsfrågorna mellan Finland och Sverige. (Helsingfors: Helsingfors universitet, 2001).
61 Emanuel Hedqvist, Drömmen om ett enat Norden: Fyra centrala nordiska aktörer om utvecklingen och
omfattningen av det nordiska samarbetet (Karlstad: Karlstads universitet, 2007).
62 Hedqvist 2007, s. 27–28.
16 Det som saknas, och som efterlyses vid ett flertal tillfällen i tidigare forskning, är det som kan benämnas som det ”inre livet” i civilförsvaret. Hur har man tänkt och resonerat och vilka avvägningar har legat till grund för fattade beslut? Såväl det danska som det svenska civilförsvaret råkade ut för förtroendekriser under 1960-talet, vilket sin tur borde ha skapat spänningar såväl inom organisationen som med uppdragsgivare och samhället. Det finns med andra ord en hel del orörda stenar att lyfta på för den som vill fördjupa sig i civilförsvaret i Sverige och Danmark.
Nordiskt samarbete har varit föremål för omfattande studier inom en rad olika forskningsfält, allt från säkerhetspolitik till medicin och pedagogik. Det finns till och med rapporter som avhandlar vilken typ av forskning som gjorts i ämnet nordiskt samarbete. Inom historieämnet finns det gott om artiklar och litteratur rörande samarbeten mellan de nordiska länderna och försöken till militärt samarbete under kalla kriget mellan Sverige och övriga nordiska länder, i synnerhet Norge och Danmark, har avhandlats i flera skrifter. Därför borde det inte vara otroligt att det även skulle finnas studier av ett angränsande ämne som civilt försvar och nordiskt samarbete. Här finns dock en blind fläck, vilket är en aning förvånande då källmaterialet till denna uppsats ger intrycket av att samarbetet har varit omfattande. Det nordiska civilförsvarssamarbetet nämns bara perifert i den svenska forskningen och inte alls i den danska, även om Sverige beskrivs som en förebild i en fotnot. Uppsatsen har därmed en funktion att fylla genom att försöka belysa åtminstone en del av detta outforskade fält.
3. KÄLLMATERIAL
3.1. Brev och telegram
Källmaterialet består av officiell korrespondens mellan svenska Civilförsvarsstyrelsen och
danska myndigheter och organisationer hämtade från Krigsarkivet.64 Underlaget består
mestadels brev med bilagor, men också några enstaka telegram och fjärrskrivarmeddelanden, skickade mellan 1948 och 1976 fördelade på 290 poster. I princip alla brev från Sverige är författade av den dåvarande generaldirektören Åke Sundelin och utgör knappt 40 procent av korrespondensen. De danska breven är till största delen skickade ifrån Civilforsvarsstyrelsen och dess föregångare Statens civile luftværn, men det finns också brev från Sundhedsstyrelsen,
Danmarks rigsdag65 och de danska föreningarna Civilforsvars-Forbundet och Foreningen af
17 civilforsvarsledere. Korrespondensen från Civilforsvarsstyrelsen är, med ett par undantag, författade av dess chefer Arthur Dahl (95 poster) och Erik Schultz (23 poster). Posternas innehåll kan till största del inordnas under fyra huvudkategorier, nämligen förfrågningar om information och studiebesök, delgivningar av information, bekräftelser på mottagen materiel och information samt tackbrev. Det finns också, förvisso officiella, brev med rent privat innehåll. Ungefär en femtedel av breven avhandlar övrigt som resplaner, hotellbokningar och annat material ej relaterat till arbetet med civilt försvar. Korrespondensen verkar ha varit som tätast mellan 1951 och 1954 då det finns ca 30 poster per år. Efter att Arturs Dahls efterträdare, Erik Schultz, tillträtt 1962 återfinns mest material från åren 1962 till 1965 med från ett par till 19 poster per år. Från 1968 och fram till 1976 finns bara en handfull brev. Det sista brevet
undertecknat av någon av generaldirektörerna är daterat 17 april 1974.66
3.2. Källmaterialets begränsningar
Källmaterialet består förvisso bara av korrespondens från en svensk myndighet, Civilförsvarsstyrelsen, men det går att utifrån breven ana att andra myndigheter varit delaktiga i samarbetet med Danmark. Bland annat kom det en svensk delegation med tjänstemän till
Danmark som Civilförsvarsstyrelsens generaldirektör Åke Sundelin inte var medveten om.67
Vidare hade Sundelin ibland med sig en officer på sina resor vilket indikerar att svenska
Försvarsmakten också var inblandad.68 För att kunna identifiera vilka andra myndigheter som
eventuellt deltog i samarbetet hade befintligt material behövt kompletteras med andra källor. I korrespondens saknas det emellanåt en början eller ett avslut på avhandlade ärenden. Det kan bero på att brev saknas eller att kommunikationen skett på annat håll. I ett brev daterat elfte juli 1950 tackar Arthur Dahl exempelvis för att få tal del av betänkandet ”Skyddsrum för
civilbefolkningen”,69 men om och när han efterfrågat denna skrift, och när den skickats från
Civilförsvarsstyrelsen, framgår ej i källmaterialet. De båda direktörerna Dahl och Sundelin skriver stundtals till i den officiella korrespondensen med en mycket personlig ton varför ett rimligt antagande kan vara att de även har kommunicerat på andra sätt genom exempelvis personliga brev. Källmaterialet visar också att de båda har träffats vid ett antal tillfällen och vad som har sagts vid dessa möten framkommer mycket lite i breven. Därutöver hänvisar de båda
66 Brev från Åke Sundelin till Erik Schultz 1974-04-17, Brev från Danmark 1948-1976, GD,
Civilförsvarsstyrelsen, 0829, KrA, 001:Ö/B7/14.
67 Brev från Åke Sundelin till Arthur Dahl 1954-12-01. 68 Sundelin till Dahl 1949-11-17.
18 också vid ett flertal tillfällen till telefonsamtal, exempelvis i brevet från Dahl till Sundelin i
oktober 1953.70
Från att det Erik Schultz kliver på posten som generaldirektör 1962 för danska Civilforsvarsstyrelsen saknas det stora mängder material skickat från Danmark. Både Schultz och Sundelin var duktiga att hänvisa till tidigare brev med datum varför det är lätt att spåra tidigare brev. Det verkar ha varit en livlig korrespondens 1962 och Sundelin hänvisar till
brevväxling med Schultz rörande ett kryssningsbesök från Storbritannien,71 men av de 19
breven från det året finns bara tre från Schultz varav inget rör nämnda besök. Det finns ytterligare tre brev från det året där Sundelin hänvisar till tidigare brev från Schultz vilka inte verkar finnas kvar. Tyvärr är det genomgående för resterande tid för korrespondensen, från 1962 till 1974, att det saknas många brev från Erik Schultz.
Ibland saknas avsändare eller vad avsändaren har haft för befattning eller vilken organisation denne tillhört. Breven från svenska Civilförsvarsstyrelsen har kopierats och arkiverats innan de signerats av avsändaren. Först i februari 1952 började Åke Sundelin lägga till ett maskinskrivet namnförtydligande. Breven före dess saknar namn men dess innehåll, såväl det professionella som personliga, avslöjar att det med stor sannolikhet är Sundelin som skrivit breven. Han får exempelvis en personlig inbjudan till danska Civilforsvars-Forbundets landsrådsmöte 14 mars och det skickas ett personligt skrivet svar på inbjudan två veckor senare, men där avsändaren
saknas.72 Det hade därför varit näst intill omöjligt att sätta breven i ett sammanhang om de varit
skrivna av någon annan än Åke Sundelin. Akten med breven i Krigsarkivet är dessutom märkt
”GD”, det vill säga generaldirektör.73
Avslutningsvis finns det ett par källkritiska perspektiv som är värda att nämna. Det är svårt att bekräfta att de möten och resor som omnämns i korrespondensen verkligen ägt rum. Det finns ingen tidigare forskning som avhandlat det svensk-danska civilförsvarssamarbetet, varför källmaterialet skulle behövts utvidgas med fler handlingar vilket hade varit väl omfattande för denna typ av uppsats. Det måste dock förutsättas att korrespondensen innehåller få falsarier då alla brev skickats som officiell myndighetspost. Brevskrivarna måste ha vetat att allt skulle arkiveras. Däremot, som kommer att diskuteras längre fram, så valde generaldirektörerna att kontrollera mycket av informationsflödet varför de vidarebefordrade frågor och information
70 Dahl till Sundelin 1953-10-14.
71 Åke Sundelin till Erik Schultz 1962-04-18.
72 Torben Foss till Åke Sundelin 1951-02-27.; Sundelin till Foss 1953-03-10.
19 från sina underställda eller andra myndigheter. Det innebär att en del av informationen i breven inte är skriven av primärkällan utan nedtecknad och bearbetad, och ibland värderad, av brevskrivaren. Den svenske generaldirektören Åke Sundelin skrev bland annat i ett brev från 1953 att Försvarets forskningsanstalt FOA var ”så intresserade” av att låna så kallade
intensitetsrör från Danmark.74 Vad tjänstemännen på FOA själva tänkte och tyckte i ärendet är
inte känt.
3.3. Huvudaktörerna i källmaterialet
Åke Sundelin, född 1913, var generaldirektör för svenska Civilförsvarsstyrelsen mellan 1948 och 1975 och hade en bakgrund som byggnadsingenjör. Han hann utbilda sig till reservofficer och inneha befattningar som förste revisor och byrådirektör innan han tillträdde som Sveriges yngste generaldirektör endast 35 år gammal. Det svenska civilförsvaret blev under hans ledning en internationell förebild och han var drivande för det nordiska samarbetet inom civilförsvarsfrågor.75
Arthur Dahl, 15 år äldre än Sundelin, var utbildad jurist, vice rikspolischef och tillträdde som chef för det den 1 januari 1939 nybildade Statens civile luftværn. Den 1 april 1949 omvandlades myndigheten till Civilforsvarsstyrelsen med Dahl fortsatt i ledningen, men han fick arbeta i motvind under större delen av sin period som myndighetschef. Han försökte redan 1949 få till en dansk motsvarighet av den svenska broschyren ”Om kriget kommer”, men den första
upplagan trycktes inte förrän 1962.76 Dahl fick också kämpa med begränsade anslag och en
ovilja att från politiskt håll forma civilförsvaret efter arvet från andra världskrigetoch väckte
uppmärksamhet för att i artikel 1955 påpekat att det senaste krigets erfarenheter tvärtom måste
utgöra grundfundamentet i civilförsvaret.77
Arthur Dahls administrationschef, Erik Schultz, tog över som generaldirektör 1962. Schultz var liksom Dahl jurist och jämngammal med Sundelin. Han var Danmarks representant i Nato avseende civilförsvarsfrågor och fick uppleva en ekonomiskt fördelaktigare period för
Civilforsvarsstyrelsen än sin företrädare.78 Schultz klev av posten som generaldirektör 1981.
74 Sundelin till Dahl 1953-07-13.
75 Lena Milton, Sundelin, släkt - Svenskt Biografiskt Lexikon, 2013,
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=34702 [hämtad 2021-5-5].
76 Bjørnsson, Farbøl & Sylvest 2020, s. 39.
77 Sylvest 2018, s. 21; Rosanna Farbøl, "Urban civil defence: imagining, constructing and performing nuclear
war in Aarhus", Urban History nr (2020), s. 6.
20
4. TEORI OCH METOD
Breven i källmaterialet utgör kommunikation och interaktion, inte bara mellan två organisationer, utan mellan individerna i de båda organisationerna. I många fall är breven informella och personliga avseende struktur och språk. Därav behövs en teoretisk grund som är lämplig vid studier av denna typ av källmaterial. Svaren på frågeställningar om varför organisationer och individer söker kontaktytor och hur dessa kontakter sedan skapas, förvaltas och avslutas behöver ta sitt avstamp i en teori och metod som är relevanta för frågeställningarna och går att applicera på källmaterialet.
Uppsatsen utgår från nätverk men begreppet är inte helt oproblematisk då det används i en rad skilda discipliner. Det skulle kunna utgöra en uppsats i sig själv att undersöka alla betydelser och tolkningar av ordet då det förekommer i naturvetenskap, antropologi och sociologi men också i socialt arbete och historia. Nätverk kan användas som en organisatorisk och företagsekonomisk förklaringsmodell avseende varför exempelvis småländska småorter
Gnosjö skapat framgångsrika företagsklimat,79 eller som en beskrivning av affärsrelationer
inom och mellan multinationella företag.80 Det används också ur ett pedagogiskt perspektiv för
att studera kontaktytor mellan lärosäten och andra aktörer som myndigheter och företag.81 Inom
sociologin används nätverksbegreppet inom rehabiliteringsarbete,82 eller som metod för att
identifiera sociala kopplingar mellan en avgränsad mängd människor, social network
analysis.83 Nätverket kan beskrivas utifrån en kvantitativ mätmetod som studerar antalet noder, kopplingar och länkar där nätverkets form är det som studeras snarare än dess innehåll. Det kan också användas som ett kvalitativt begrepp med syftet att förklara sociala relationer och interaktioner i nätverket, för även om det kan kvantifieras mycket noggrant säger det ingenting om nätverkets innehåll eller påverkan på dess omgivning. Det finns med andra ord en stor spännvidd avseende hur nätverk används som teoretiskt begrepp, såväl brett som snävt, och därmed stora variationer i hur begreppet operationaliseras och brukas. Det är därför viktigt att definiera och avgränsa det teoretiska begreppet nätverk för att det ska bli användbart.
79 Nätverk för lärande och utveckling (Stockholm: Statens kvalitets- och kompetensråd, 2003), s. 14.
80 Ivan Snehota & Håkan Håkansson, Developing relationships in business networks (London: Routledge, 1995). 81 Bjørn Gustavsen & Bernd Hofmaier, Nätverk som utvecklingsstrategi (Stockholm: SNS - Studieförb.
Näringsliv och samhälle, 1997), s. 36-47.
82 Elizabeth Bott & Elizabeth Bott Spillius, Family and social network: Roles, norms and external relationships
in ordinary urban families, 2 uppl. (Abingdon: Routledge, 2014).
83 Peter J. Carrington, John Scott & Stanley Wasserman, Models and methods in social network analysis (New
21 Denna uppsats behöver, utgå från en definition som är adekvat för källmaterialets karaktär där det inte är nätverkets form som är intressant utan hur nätverket påverkar aktörerna och vad aktörernas relation skapar för resultat. Här nedan följer en redogörelse för vald nätverksteori och hur den förhåller sig till källmaterialet.
4.1. Hasselberg, Müller och Stenlås nätverksteori
4.1.1. Nätverk som social relation
Ylva Hasselberg, Leos Müller och Niklas Stenlås, har under sin tid som doktorander vid historiska institutionen vid Uppsala universitet tillsammans 2002 skrivit en artikel där teoretiseringen av begreppet nätverk och dess relevans för historieforskningen diskuteras. De har tagit fram en egen teori som propagerar för nätverk som ett kvalitativt begrepp innebärandes ”ett sätt att definiera en viss typ av relation och avskilja den från andra”.84 Teorin, menar
författarna, möjliggör skapandet av nya möjligheter till förståelse av socialhistoria och på så sätt kunna studera innehållet i sociala relationer snarare än nätverkets form. Genom ett sådant nätverksbegrepp finns möjlighet att ”fånga relationer” som till sin karaktär är informella,
varaktiga, horisontella och otvungna.85 Det som definierar relationen, nätverksrelationen, är att
den är en ”interpersonell utbytesrelation som bygger på ömsesidigt personligt förtroende”.86
Dessa relationer, och hur dess påverkan på exempelvis ekonomi och politik, menar författarna ofta saknas i litteratur avhandlades sociala nätverk. Studier av de enskilda aktörernas agerande, val och relationer är väsentliga för att förstå vilken påverkan som aktörernas relation, det vill säga nätverket, haft på samhällsutvecklingen.
4.1.2. Nätverket som organisationsform
Författarna menar att nätverk också kan ses som en organisationsform och det är viktigt vid en nätverksanalys att skilja den från övriga organisationsformer.87 De tre formerna utgörs av, förutom nätverket, marknad och hierarki, vilka båda skiljer sig på väsentliga punkter från nätverket. Som nämnts tidigare definieras nätverket som horisontellt, icke-hierarkiskt, vilket ger en relation som inte har sin grund i en maktstruktur. Särdraget för den hierarkiska organisationsformen är att den tvärtemot nätverket bygger på maktstrukturer där makten avgör
84 Ylva Hasselberg, Leos Müller & Niklas Stenlås, "Åter till historiens nätverk", i Sociala nätverk och fält, red.
Håkan Gunneriusson (Uppsala: Historiska institutionen, Univ., 2002), s. 8.
85 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 9.
86 Ylva Hasselberg & Tom Petersson, "Företag, nätverk och innovation", i ”Bäste broder!”: nätverk,
entreprenörskap och innovation i svenskt näringsliv, red. Ylva Hasselberg & Tom Petersson (Hedemora: Gidlunds förlag, 2006), s. 52.
22 aktörens möjlighet till agerande. Marknaden är i sin tur en kortvarig och tar sitt avstamp i utbud och efterfrågan som överordnas den sociala relationen.88 Nätverket har tvärtom den sociala relationen som huvudfokus och är ofta en varaktig organisationsform. De tre organisationsformerna finns ofta parallellt med varandra, men där marknaden och hierarkin ofta har formella regler så saknas detta i nätverket. Däremot finns praxis och informella koder rörande hur den sociala relationen i nätverket ska se ut. Detta medför, menar Hasselberg, Müller
och Stenlås, att de tre organisationsformerna också kan ses som tre sätt för interaktion.89 Det
finns också relationer, ej organisatoriska, som är informella, frivilliga som ofrivilliga, men som likväl bygger på ett maktförhållande och beroendeställning. Det är inte lämpligt att använda nätverksbegreppet för analys av en sådan relation då att den är hierarkisk till skillnad från
nätverkets horisontella struktur.90 Denna typ av relation har fått benämningen patron-klient.
4.1.3. Nätverkets tre funktioner
Nätverket har tre huvudfunktioner: utbyte, exklusion och inklusion. Utbytet är i sig inget unikt för ett nätverk utan går att finna i hur individer beter sig i sociala sammanhang. Den amerikanske sociologen George C. Homans beskriver med sin utbytesteori, Social exchange
theory, hur individer som ger till andra, materiella såsom icke materiella ting, vill ha något i
gengäld.91 Detta utgör själva grunden då det sociala nätverkets existens är beroende av att det
finns ett ömsesidigt behov av utbyte.92 Att ge varandra gåvor motsvarar därför alltid av en förväntan om någon form av återgäldning. Det behöver nödvändigtvis inte vara en motgåva utan kan ha som syfte att stärka givarens position i nätverket. Att inte besvara gåvan kan likaledes försvaga mottagarens position. Exklusion och inklusion syftar dels på nätverkets förmåga att utestänga vissa aktörer, dels på nätverkets förmåga till reproduktion genom att inkludera de aktörer som accepterar nätverkets informella regler och praxis. Inklusion bygger
på tillit och förtroende. Utan förtroende fyller inte gåvorna någon funktion.93 Det tar dock tid
för förtroende att byggas mellan aktörerna. Tilliten bekräftas genom att inte falla för frestelsen att lura eller bedra sin motpart och erbjuda sin motpart en viss mån av förutsägbarhet. En förtroendeskapande process tar tid men den gör nätverket starkare och mer redundant mot obalans och risker.94 Exklusion och inklusion har inte bara sin utgångspunkt i den sociala
88 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 14. 89 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 15. 90 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 16.
91 George C. Homans, "Social behavior as exchange", American journal of sociology 63:6 (1958). 92 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 18.
23
relationen utan kan utgå från såväl klass och genus som institutioner.95 Exempelvis kan det från
båda håll vara svårt för två individer från olika socialklasser att engagera sig och förstå varandras familjenätverk varför de per automatik blir exkluderade. De har med utgångspunkt i sin socialklass lågt förtroende hos sin motpart. Likadant uppvisar såväl män som kvinnor tendensen att skapa närverk utifrån eget genus, kallat homosocialitet. Hasselberg, Müller och Stenlås menar att detta fenomen ofta är omedvetet och att individer lockas till de som liknar en
själv och som de kan känna förtroende för.96 Det institutionella förtroendet, så kallat
systemförtroende, utgår från att väletablerade institutioner såsom lagar och förordnanden
skapar en förutsägbarhet och därmed ett förtroende.97 Förtroendet för institutionen ger
individen förtroende i nätverket som i sin tur förutsätts för inklusion. Tvärtom kan en institution med dåligt förtroende medföra sämre tillit för individen varför denne exkluderas.
4.2. Nätverk i källmaterialet
Går det att finna ett nätverk i källmaterialet som uppfyller Hasselberg, Müller och Stenlås kriterier, det vill säga finns det en social relation som kan beskrivas som horisontell, icke-hierarkisk, frivillig och varaktig? Om teorin om nätverket, definierad som en typ av social relation, ska vara användbar i uppsatsens analys så måste ett eller flera sådana nätverk kunna identifieras i källmaterialet.
4.2.1. Nätverket Dahl, Sundelin och Schultz
Huvudaktörerna i breven, Åke Sundelin, Arthur Dahl och senare Erik Schultz, var generaldirektörer för varsin myndighet i två olika länder och interaktionen skedde därmed mellan två individer som befann sig på motsvande positioner men i två åtskilda linjeorganisationer. De befann sig därför inte i varandras hierarkier. Det skulle kunna finnas en internationell hierarki som de båda länderna var delaktiga i, men det var bara Danmark som genom Nato deltog i en multinationell organisation inom ramen för arbetet med civilt försvar. Sverige hade valt att ställa sig utanför.
Utifrån källmaterialet framgår det inte vem som tagit initiativet till kontakten mellan de aktuella svenska och danska myndigheterna och det framkommer inte heller någonstans att kontakt tas utifrån direkta styrningar från respektive regering. Det får därför antas att relationen mellan de två myndigheterna i allmänhet, och myndighetscheferna i synnerhet, till stor del byggde på
95 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 23-26.; Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 54. 96 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 25.
24 incitament från respektive part. De inre maktstrukturerna inom respektive organisation går att skönja i källmaterialet då det förekommer brev som skrivits på uppdrag, till exempel när sekreteraren på svenska Civilförstyrelsen, Kerstin Meyer, har fått till uppgift bekräfta en
hotellbokning åt Arthur Dahl i Stockholm.98
Varaktighet är förvissa ett subjektivt begrepp, men relationen mellan den svenska generaldirektören och hans danska motsvarigheter sägas vara varaktig då källmaterialet
innehåller brev och telegram från en period om 26 år.99 Det sker dock ett byte av generaldirektör
för danska Civilforsvarsstyrelsen 1962. Kan det betyda det att det egentligen handlar om två nätverk med Åke Sundelin som gemensam nämnare? Eller kan det ses som ett nätverk med flera faser? Om det ska kunna ses som ett nätverk måste Schultz och Dahl varit delaktiga i det samtidigt, åtminstone under en period. Korrespondensen visar att de båda arbetat tillsammans åtminstone under tolv år där Schultz varit administrationschef, motsvarande stabschef, direktunderställd Dahl. Även om källmaterialet inte kan återge om det funnits någon utvecklad vänskap mellan de båda får det antas att de åtminstone haft en mycket nära yrkesmässig relation. Efter att Arthur Dahl lämnat som generaldirektör var han fortsatt aktiv i det danska civilförsvaret som chef för dess högskola och Sundelin inkluderade fortsatt Dahl i sin
korrespondens fram till åtminstone 1966.100 Därefter finns det inte fler brev mellan de båda i
källmaterialet. Erik Schultz var med i korrespondensen från 1954.101 Från 1956 blev breven
också till honom mer personliga och informellt skrivna, där Sundelin bland annat skrev att ”det
gläder honom mycket” att få träffa Schultz i Stockholm i början på maj 1956.102 Den långa
perioden om minst tio år där både Schultz och Dahl ingick i korrespondensen stärker påståendet om att det rörde sig om ett nätverk med tre faser där antalet deltagare utökades från två till tre 1956 och åter tillbaka till två 1966. Svagheten i resonemanget återfinns i det faktum att det, åtminstone formellt, fanns ett hierarkiskt förhållande mellan Dahl och Schultz fram till 1962 och att det inte utifrån källmaterialet går att utröna hur de själva såg på relationen mellan dem. Däremot verkar inte Dahl, åtminstone inte utifrån källmaterialet, på något sätt haft emot att Sundelin inkluderat Schultz i korrespondensen varför påståendet om att det rör sig om ett närverk likväl ligger fast.
98 Brev från Kerstin Meyer till Arthur Dahl 1953-10-19.
99 Breven är skrivna mellan 1948 och 1974. Det finns annat, ej för uppsatsen relevant, material daterat 1976. 100 Arthur Dahl till Åke Sundelin 1966-11-02.
25 Det är svårt att fastslå nätverkets startpunkt då korrespondensen mellan Dahl och Sundelin redan var etablerad i källmaterialets första brev från 1948, men nätverkets slut är desto enklare att identifiera. Från 1967 blev breven snabbt allt färre och till slut bara något eller några per år fram till 1974. Som redogjorts för tidigare kan ju givetvis kontakten upprätthållits på annat sätt, som exempelvis telefon, vilket nämns om än i begränsad omfattning i källmaterialet. 1975 lämnade Sundelin posten som generaldirektör och därmed var nätverket definitivt avvecklat.
4.2.2. Formalitet, undantag och maktstruktur
Utifrån hur formellt språket är breven kan källmaterialet grovt indelas i två kategorier. Kommunikationen mellan generaldirektörerna hade ofta, trots dess offentliga och ibland allvarliga innehåll, en informell prägel där breven innehöll personliga reflektioner och meddelanden. När breven däremot sändes till en annan individ mellan myndigheterna, är tonen i breven formell och opersonlig som exempelvis i ett brev från Åke Sundelin till Erik Schultz
1954 då den sistnämnde fortfarande var administrationschef.103 Samma karaktär har de fåtalet
brev i källmaterialet som skickades från andra svenska tjänstemän till Danmark. Kommunikation mellan Sundelin och Schultz är intressant då den tydligt bytte kategori från formell till informell 1956 och det börjades användas hälsningsfraser som ”bäste broder” och ”hjärtliga hälsningar”.104
Kan det ha funnits en informell maktordning mellan den svenska och danska generaldirektören vid sidan av icke-hierarkin? Den svenska Civilförsvarsstyrelsen bildades sex år före sin danska motsvarighet och hade såväl större politiskt stöd som större ekonomisk ram. Korrespondensen visar också att den svenska myndigheten besatt kunskaper inom en rad områden som efterfrågades i Danmark. De båda generaldirektörerna hade därmed olika förutsättningar, även om glappet minskade något när den danska staten höjde anslagen i början på 60-talet. Denna obalans påverkade säkert relationen och det finns exempel senare i analysen där den danska generaldirektören blev mycket orolig för hur relationen till sin svenska kollega kom att påverkas av obekväma beslut fattade av den danska regeringen. Det danska civilförsvarets existens och uppbyggnad var däremot inte beroende av Sverige utan finansieras och bemannas med egna medel och personal. Den danska Civilforsvarsstyrelsen hade också andra kontaktytor inom civilt försvar såsom andra stater och organisationer som Nato. Relationen mellan de svenska och danska generaldirektörerna kan därmed inte ses som formen patron-klient.
103 Sundelin till Schultz 1954-07-02.
26
4.2.3. Slutsats
Korrespondens mellan två myndigheter kan i sig inte ses som ett nätverk, dels för den kan innehålla komponenter såsom formalitet och maktstrukturer, dels för att den, även om den författas av individer, formellt sett är icke-personlig kommunikation mellan två organisationer. I källmaterialet finns som nämnts korrespondens av formell karaktär som dessutom stundtals är beordrad. Det finns dock delar av källmaterialet, i synnerhet kommunikationen mellan generaldirektörerna, som har en tydlig informell, icke-hierarkisk och varaktig prägel och som uppfyller de av Hasselberg, Müller och Stenlås utställda kriterierna för att kunna definieras som ett nätverk. Nätverkets begreppsapparat är med andra ord adekvat så länge studier begränsas till korrespondensen mellan Åke Sundelin, Arthur Dahl och Erik Schultz. Det rör sig vidare om ett, och inte två, nätverk där de tre generaldirektörerna ingår, trots att det sker ett byte av generaldirektör i Danmark 1962. Detta kan motiveras utifrån att både Schultz och Dahl är delaktiga under en period om minst tio år.
Det bör påpekas att källmaterialet också innehåller brev av mer informell karaktär mellan Sundelin och representanter från andra danska myndigheter, till exempel Sundhetsstyrelsen och
läkaren Christian Toftemark.105 Det går inte att fastslå utifrån källmaterialet, det rör sig bara
om ett fåtal brev, om Toftemark var en del av nätverket med Dahl och Schultz eller om hans relation med Sundelin ska ses som ett eget nätverk.
4.3. Metod
4.3.1. Hasselberg, Müller och Stenlås metod
Det finns stora begränsningar med formella källor såsom skriftliga beslut, protokoll eller bokföring då undertexten, det vill säga den dolda undertexten och aktörens vilja och syfte, ofta inte går att skönja. Hasselberg, Müller och Stenlås menar att historiker däremot ofta har annat
relevant källmaterial som kan svara på dessa frågor – nämligen korrespondens.106 I
korrespondensen går det att följa aktörernas tankeprocesser, avväganden, sociala hänsyn, beslut, skapande av narrativ och hur de försöker påverka varandra. Författarna menar därför att studier av korrespondens är den rekommenderade metoden för att kunna göra en kvalitativ nätverksanalys av aktörernas tankeprocesser och relationer. Det finns även andra metoder kopplat till nätverksteori, exempelvis Historical Social Network Analysis med sitt ursprung i
27
sociologi,107 men den utgår från såväl andra frågeställningar som andra definitioner av
begreppet nätverk som inte är relevanta för uppsatsen.
4.3.2. Metod och urval
Nätverksanalysens huvudsakliga syfte är att komplettera befintlig forskning genom att med en kvalitativ metod, nätverksanalys, finna hur personliga relationer har påverkat exempelvis
beslutsprocesser och organisationers utveckling.108 Då det saknas relevant forskning om
nordiskt civilförsvarssamarbete så har källmaterialet behövts bearbetas utifrån två olika nivåer. Det första är källnära och utgår från en deskriptiv kvalitativ metod syftandes till att identifiera de faktiska och praktiska resultaten av samarbetet. Breven har bearbetats med hjälp av meningskoncentrering för att omformulera huvudbudskapen i textmassan till kortare sammanfattningar. Metoden är annars vanligt förekommande vid bearbetning av stora mängder intervjuunderlag där yttranden förkortas ned, men där kärnan i budskapet likväl bibehålls, för
att kunna hantera data som uttryckts i talspråk.109 Materialet har kategoriserats, kodats, utifrån
vanligt förkommande teman i källmaterialet som exempelvis förfrågan och delgivning. Den andra nivån, nätverksanalysen, har i stället tittat bakom det praktiska arbetet i samarbetet och försökt hitta om, och i så fall hur, den personliga relationen mellan de svenska och danska generaldirektörerna påverkat civilförsvarssamarbetet. I nätverksanalysen studeras brevens karaktär, som exempelvis personlig eller formell, och hur de formulerats för att betona ett önskemål eller en förfrågan, men också hur delgiven information har bearbetats, formulerats och värderats.
Källmaterialets 290 poster, omfattandes ca 400 sidor, har sorterats efter datum, format, avsändare, mottagare, och kodning. Med format avses brev, telegram, fjärrskrivarmeddelanden och bilagor såsom pamfletter, protokoll och andra skrifter. Avsändare och mottagare har kategoriserats efter organisation och individ. Brevens innehåll har sammanfattats med hjälp av meningskoncentreringen och kommenterats om de varit relevanta utifrån nätversanalysen enligt exemplet i bild 1. Sådant som är särdeles noterbart, exempelvis delgivning av sekretess, har registrerats i en särskild kolumn.
107 Charles Wetherell, "Historical social network analysis", International review of social history 43:S6 (1998). 108 Hasselberg, Müller & Stenlås 2002, s. 13.
109 Steinar Kvale & Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun (Lund: Studentlitteratur, 2014),
