Ffi stingiiverfiird Borrelia-infektion (erythema chronicum migrans- sjukdom) i Sverige - en iiversikt
THOMAS G. T. JAENSON
Den vanliga fiistingen lxodes ricinus (Fig. l) ar viilkiind som overforare av fiistingburen hjlrnin-
flammation (rick-borne encephalitis, TBE). Varje
ir diagnosticcras nigra l0-tal fall av sjukdomen i Svcrige. Den ir ganska allvarlig och tillfrisknan- det kan drrija i minader. I Vesteuropa och Skan- dinavien orsakar denna virusinfektion siillan nAg- ra dOdsfall, men i Osteuropa och Sovjetunionen finns en betydligt allvarligare variant som sprids med I. persulcatus.
I. ricinus sprider ocksA sjukdomar bland vir
notboskap. Protozoinfektionen babesios, dven kallad piroplasmos cllcr rridsjuka (dct sistnemnda p g a att urinen blodfiirgas) orsakar varje ir akut sjukdom hos ca 4 000 n<itkreatur i Sverige (D.
Christensson, pers. medd.). I siillsynta fall kan dven minniskor, speciellt iildre personer som fitt
mj:iltcn bortopercrad eller pa annat siitt ar im- mundefekta, drabbas av en mycket allvarlig sjuk- dom av parasiten , Babesia divergens (Spielman et al. 1985). En annan fastingOverfdrd sjukdom hos ndtkreatur och fir i Sverige iir betesfebern som orsakas av rickettsien Ehrlichia phagocytophila.
Jaens<rn, T. G. T.: Fiistningdve rfiird Borrelio-inlektion (erythema chronicum migrans-sjuk- dom) i Sverige - en 6versikt. [Tick-borte Borrelia inleclion (erythema chronicum migrans di- sease) in Sweden - a review.]- Ent. Tidskr. 108: l4l-148. Umei, Sweden 1987. ISSN 0013_
886.
This is an overview of Eorrelia infections transmitted by lxodes ticks. Particular referencc is given to lxodes ricin xs-borne Borrelia sp- (which is closely related lo Borrelia burgdorferi which causes Lyme disease in North America) causing erythema chronicum migrans (ECM) borreliosis in humans in Sweden. Eorrelia sp. is distributed in southern and south-central Swe- den. which corresponds to the distributional area of L rcinus in Sweden. The spirochetosis is now the most commonly diagnosed tick-borne human disease in Sweden: more than 370 hu- man cases were serologically verified in 1986. Most p€ople are infected in June-September with peak incidence (60 %) in July-Augusl. This coincides with the time when many people visit tick-infested areas and with the late summe/autumn activity peak of host-seeking L zc!
zas. The possibility ofsimultaneous infection ofticks with Eoreria sp., tick-borne encephalitis virus and SaDesra divergens in Sweden should be kept in mind. The potential of mechanical transmission of Borrelia sp. by blood-sucking insects. particularly Culicidae and Tabanidae, should be investigated.
T. G. T. laenson, Secr. of Entomology, Dept. of Zoology, Box 561, 5-751 22 Uppsala, Swe- den.
Sannolikt spelar fiistingar, iSverige sisom iandra dclar av viirlden, dessutom en betydelsefull roll som overforare av infektioner bland vilda djur.
Silunda iir 1. ricinus och andra blodsugande kvals-
ter antagligen betydelsefulla reservoarer och dverfdrare av tularemi (harpest) bland smidiigg- djur (Jellison 1974).
Nyligen har 1. ricinus pdvisats vara vektor i stora delar av Europa av en sjukdomsframkallandc bakterie som. i likhet med TBE-virus, kan infek- tera mdnniskans centrala nervsvstem. Under de senastc ercn har I0o-tals svenskar fitt diagnosen
"fiistingriverfdrd spiroketos" (Hederstedt et al.
l9116, Lanndr et al. 1987). En tydlig Okning av an- talet diagnosricerade fall av infektionen har note- rats iven i andra delar av Europa och i Nordameri- ka (Schmid 1985) samt iSovjctunioncn (Deko- nenko et al. l9tt6). Det iir emellertid oklart om sjukdomen verkligen har okat i Europa och Asien under de senaste decennierna. Den beskrevs re- dan 1909 av svensken Arvid Afzelius (1921). Den
i Stockholm verksamme tyske hudliikaren Lenn- hoff (1948) ansig att sjukdomen orsakades av spi-
142 Thomas G. T. Jaenson
roketer, dvs "ormlika" bakterier. Nyligen har fle- ra forskare, dnribland Burgdorfer, Barbour och Benach (se Stiernstedt 1985 och Asbrink 1985 fcir referenser) bekriiftat att sjukdomsorsaken sanno-
likt iir spiroketer inom sliktet Borrelia (Fig.2).
Detta slekte ster systematiskt ndra Treponema med bl a syfilis-bakterien.
Europeisk erythemr chronicum migrans-sjukdom Sjukdomen beniimns i Europa ofta fiistingburen spiroketos, flstingburen Bo rrelia-infektion eller erythema chronicum migrans (ECM) sjukdomen.
Det senare efter det migrerande hudutslag, som ar sjukdomens mest karakteristiska symptom. Det bOr pipekas att det finns etminston elSandra Bor- relia-infektioner bland diiggdjur inklusive m[nni- skan och dessutom 1 bland figlar. FOr flertalet av dessa spiroketoser iir mjuka fiistingar (Argasidae) vektorer och huvudsaklig reservoar (Hoogstraal less).
Eftersom sjukdomen sedan l9l3 betecknats ef- ter kardinalsymptomet, ECM, anviinder jag be- ndmningen "europeisk erythcma chronicum mi- grans-sjukdom" (EECM) frir dcnna spirokctin- fektion, som i Europa har l. ricinus som primiir vektor. I Nordamerika kallas sjukdomen Lyme di- sease. dvs Lymesjukan, och Lymc borreliosis.
Den spiroket som orsakar Lymesjukan har nyli- gen fatt namnet Borrelia burgdorferi. Det ir
emellertid oklart om det air samma Eorrelia-art som orsakar EECM. Diirfrir anviinder jag i det fril- jande namnet Borrelia sp. frir den "europeiska"
spiroketen.
Symptom vid europeisk ECM-sjukdom
lnfektionens kardinalsymptom, erythema chroni- cum migrans (ECM), ?ir en hudrodnad som under fdrloppet av dagar-minader utvidgar sig ringtbr- migt fran fzistingbettet. Med detta symptom ar sjukdomen i sitt forsta stadium. Ibland fdrekom- mer flera hudrodnader samtidigt eller atypiska si- dana. Ibland ir rodnaden frirenad med klida eller srniirta. Ungcfdr 7t50 % av de drabbade perso- nerna har influensaliknandc symptom med fcbcr, huvud-, muskel- och ledviirk, och trdtthet. Ensta-
ka personer kan ha mycket kraftig huvudviirk samt led- och muskelbesvar. Infektionen och symptomon frirsvinner genom antibiotikabehand- ling.
Aven om hudrodnadcn (ECM) spontant for-
svinner utan nigon antibiotikabehandling kan sjukdomen fortskrida till ett andra, allvarligare stadium da centrala och perifera nervsystemet pe- verkas med bl a hjiirnhinneinflammation och fdr- Iamning av nerver, speciellt i ansiktet. Ibland in-
fl ammeras iiven hjiirtmuskeln (myokardit) och/el- ler olika leder (artrit). Vanligen forsvinner aven dessa symptom spontant, dock ofta fdrst efter fle- ra minader. Aven i detta stadium kan sjukdomen framgingsrikt behandlas med antibiotika.
Sjukdomen kan emellertid utvecklas till det trcdje stadiet om antibiotikabehandling inte satts
in. Dct yttrar sig som kroniska hudfOrlndingar med en blSaktig, slutligen silkespappertunn hud
(kronisk f<irtviningsdermatit, acrodermatitis chronica atrophicans). Ofta feltolkas detta som
dilig blodcirkulation. Emellanet f<irekommer samtidigt foriindringar i leder och/eller neurolo- giska svmptom. Ledsymptomen feltolkas ibland som ledgingsreumatism. Aven sjukdomen i nerv- systemet kan g& in i ett kroniskt tredje stadium med flera irs sjukdomsduration och risk for svira bcstAende skador. Borrelia-orskad "presentil de- mcns" med minnesf<irlust, fcirvirring och apati finns bcskrivet, bl a frin Sverige.
Ihland forckommer aldrig nigot forsta stadium mcd ECM utan en del patienter kan gi direkt till
stadium tve, ibland t o m direkt till stadium tre.
Eftersom infcktionen kan ge allvarliga symptom, som kan bli kroniska iir dct viktigt att diagnosen sker tidigt och att adekvat behandling satts in. An- nars kan skador pi leder, hjiirta och nervsystem
bli bestiende. Friregaendc svmptombcskrivning baseras huvudsakligen pA Ashrink (1985), Asbrink et al. (1985), Asbrink & Hovmark (191i6) och Stiernstedt et al. (1985).
En del forskare anser att EECM och den nord- amcrikanska Lymesjukan orsakas av samma spi- rokctart (Burgdorfer ct al. 1983). Den europeiska
sj ukdonrsvariantcn uppvisar emellertid mer sillan multipla hudrodnadcr (ECM), lcdbesviir och hjiirtmuskelinfl ammation (Asbrink l985,,A.sbrink et al. l9ti5). Spirokeler som isolcrals trhn I. ricinus i Sverige iir niirbesliiktade med B. burgdorferi. De uppvisar dock vissa olikheter siviil inb<irdes som i
jiimfOrclse med Lymesjukans spiroketer (Stiern-
slcdt 198-5, Asbrink 1985). Spiroketer isolerade
frin samma fastingart i Schwciz iir dock myckct snarlika B. burgdorferi (Burgdorfer et al. 1983).
De skillnader som fdrekommer mellan Lymesju- kan och EECM resp mellan spiroketerna i Ameri- ka och Europa kan mojligen bero pi anpassningar
Fig. 1. Adutt hane (overst) och hona av fiistingen lxodes ricinr.r. Naturlig storlek ca 2,0 respektive 3,5 mm.
Adutt male (top) and female of the hardtick lxodes rici- nan. Natural size cc. 2.0 and 3.5 mm. respectively.
hos dessa till olika fastingarter. Omfattande un- dersokningar krivs f6r att faststallda om det ror
sig om olika spiroketarter.
Geografrsk utbredning och vektorer
Spiroketinfektionen fdrekommer ide delar av Norden diir I. ricinus finns (Tambs-Lychc 1959, Schmid 1985, Mehl 1983, Ohman 1961. Brinck- Lindroth et al. 1975). I ovriga Europa finns EECM i etminstone foljande liinder: Storbritan-
nien, Holland. Belgien, Frankrike, Spanien, Vdst- och Osttysklarrd. Schweiz. ltalien. Osterri- ke, Tjeckoslovakien, Ungern, Ruminien, Jugo- slavicn. Sovjetunionen (Schmid 1985). Nyligen har den pivisats pi lrland och i Kina. Enstaka fall finns rapportcrade frin Australicn (Stewart ct al.
1982).
Sjukdomen uppmdrksammades "pi allvar" pi
1970{alet da etskilliga personer i nordristra USA insjuknade med ECM och ledinflammation. ln- fektionen var spcciellt frekvent bland fiistingbitna barn i staden Old Lyme. Hdrav beteckningen Lymesjukan. I Nordamerika finns infektionen frAmst i norddstra USA, Mellanviistern och vastra USA. I de fOrstnimnda omridena dr lxodes dam-
mini primir vektor (Burgdorfer et al. 1982). I vdstra USA anses I. pacificus vara primir vektor
Fig. 2. Spiroketen Borrelia sp. isolerad fren lastingen Ixodes ricinw.
The spirochete Eorrefia sp. isolated from the tick Ixodes ricinus.
(Burgdorfer et al. 1985). Spridd forekomst av Ly- me disease har lven pivisats i andra delar av USA och i andra fAstingarter. Ar 1984 inrapporterades omkring I -500 fall av Lymesjukan i USA vilket gtir dcn till dcn vanligastc fiistingoverforda infek- tionen i det landet. I Kalifornien ir igenomsnitt 1-
? "/" av I. pacificus-poprslationen infekterad med spirokcter. Motsvarande proporlion 16r I. dammi- ni i nordostra USA iir 35-100 7". vilket kan frir- klara varfdr de flesta humanfallen intrAffat dar.
Sannolikt finns infektionen iiven iAfrika och Sydamerika. Detta antagande baseras pi upp- tAckten att faglar kan hiirblrgera spiroketerna och infekterade fristingar (Anderson & Magnarelli
1984, Anderson et al. 1986). Flyttfiglar kan sprida fistingar och flstingburna infektioner mellan oli- ka kontincnlcr (Nuorteva & Hoogstraal 1963).
Kanske har B. burgdorferi isjiilva verket nyligen infdrts till USA med miinniskor, husdjur eller fig-
lar frin Europa'/
Antalet rapporterade fall av sjukdomen vari- erar markant i de olika endemiska omridena.
Dctta boror bl a pi variationer i vektorpopulatio- ncrnas utbrcdning och individtethet, olika vektor- populationers nrottaglighet for infektionen, grad av exponering av miinniskor frir vektorerna, alter- nativa viirddjurs abundans, olika fiistingarters och -stadiers attraktion till minniskan i forhillande till
144 Thomas G. T. Jaenson
andra potentiella viirddjur, och speciellt den fre- kvens med vilken sjukdomen diagnosticeras och inrapporteras pi ett adekvat satt.
Ixodes ricinus - primiir vektor i Europa
Samtliga festingarter som hitti[[s pivisats vara pri- miira vektorer av B. burgdorferi och B. sp. tillhor Ixodes ricinus-komplexet. I Europa Ar l. ricinus den primdra vektorn. I Norden finns /. ricinas i scidra och mellersta Sverige, isridra och vdstra Norge, i Danmark, pi ciarna i Ostersjon samt i scidra och mellersta Finland. Den geografiska ut- bredningen av diagnosticerade fall av EECM i
Sverige 6verensstAmmer val med den hos /. rici
nus (Hederstedt et al. '1986). Silunda iir sjukdo- men mycket slillsynt i Norrland.
Asbrink (1985) pivisade spiroketer i 6 av 68 1.
ricinus fr2.n Stockholmstrakten. Aven Stiernstedt et al. (1985) isoterade B. burgdorferi-liknande spi- roketer frin 19 av 114 I. ricinus fr:an Stockholms- Irakten och frin I av 18 I. icinus frAn Gotland.
Isolaten hdrrrirde frin siviil adulta honor och ha- nar som nymfer. Inga spirokclcr pavisades i 52 H aemap hy salis puncl ata fr An Gotland.
l. ricinus gynnas av hog luftfuktighct och riklig ftirekomst av viirddjur (daggdjur, figlar, kriil- djur). Typiska fiistinglokaler har riklig markfdr- na, som ger skydd mot kyla och uttorkning under vintern resp hrigsommaren, och cn t:it undervege- tation som iir skyddad av mindre trad och buskar
frin vindens och solens uttorkningseffekt.
Utvecklingen frin igg via larv och nymf till
adult fAsting tar normalt ca 3 Ari Norden. Samtliga aktiva stadier, utom hanarna, suger blod en geng per stadium. Blodsrikande fiistingar kryper van- ligtvis upp pi vdxter ett par dm frin marken och viintar pi ftirbipasserande djur. Dlremot kryper
l. ricinus siillan eller aldrig upp i trld! Blodsug- ningen pi viirddjuret pigir i 2-13 dagar (Arthur
1963, Nilsson 1978). I Norge har 48 diiggdjurs- och figelarter samt skogs<idla pAvisats som viirddjur (Mehl 1983). Larver och nymfer dominerar pi
smAdiiggdjur men angriper dven ofta stdrre djur som minniskan (Arthur 1963, Nilsson 1978, pers.
medd.). De vuxna fistingarna brukar parasitera stdrre varddjur, alltsi iiven minniska och hcnncs boskap. Larvcrna och nymfcrna finnsr man dcss- utom ofta pe faglar'. l. ricinusbrtkar vara den van- ligaste fiistingarten pi flyttfiglar iNorden (Brinck et al. 1965, Saikku et al. 1971).
I den infekterade fzistingen finns spiroketerna
huvudsakligen i tarmen. Di fiistingen fiist sig pi
ett viirddjur sprider sig spiroketerna frin tarmen med htimolymfan. Men inte forren tre dagar efter det att festingen fdrankrat sig i huden kan spiroke- ter pavisas i flstingens spottkdrtlar (Monin et al.
1987, Ribeiro et al. 1987). FrAn dessa injiceras spi
roketerna med fdstingens saliv in i viirddjuret. Ge- nom att se snart som mojligt ta bort den fiisting, som fist sig i huden kan man silunda drastiskt minska infektionsrisken.
Siisongsvariationer
I sodra Svcrige forekommer 1. rlcinns pi viirddju- ren frin mitten av april till slutet av november (Brinck-Lindroth et al. 1975, Nilsson 1978). Un- der denna period har de viirdsokande larverna och nymferna aktivitetsloppar under v5.r-fcirsommar och i september medan de vuxna har mindre utta- lade toppar mellan vir och host (Nilsson 1978).
Liknande ftirhillanden giller fOr larverna och nymferna pi Alan<t (Brummer-Korvenkontio 1964). Beroende pi klimatskillnader finns emel- lcrtid variationer i siisongsaktivitet mellan olika lokalcr (Tambs-Lyche 1943, Arthur 1963, Nilsson l97ti). Fiistingcns aktivitet accelereras av rikande temperatur men himmas av lig luftfuktighet.
Viirds<iksaktivitcten varierar diirf<ir med lokalens geografiska liige och med vdderleken. Generellt gAller att aktiviteten iir h<ig under senvir-fcirsom- mar och sensommar-hcist. Dessa aktivitetstoppar orsakas frAmst av utvecklingsstidens lingd f<ir de olika stadierna men ocksa av klimatet och vaderle- ken (Cray 1982, 1984). Under den torrare hog- sommaren dr aktiviteten lig. Under vintern befin- nor sig flcrtalet fdstingar idiapaus (Arthur 1963.
Nilsson 1978).
Sjukdomsfall orsakade av Borrelia sp. diagnos- ticeras under hela iret med en anhopning under juli-novembcr (Hederstcdt et al. 1986, Asbrink et al. l9l.t6). Nastan samtliga patienter tycks dock in- fekteras under juni-september, med en topp (60 %,N : 9U) under juli-augusti (Asbrink et al.
1986). SAlunda finns det tydligaste sambandet mellan sdsongsforekomsten av I. riciruu och in- fcktionstidpunktcn endast under sensommaren- hdsten. Relativt fi mdnniskor bes<iker fiistingrika marker under forsommaren! bl a diirfdr att det pi
sidana lokaler ofta finns gott om stickmyggor.
Orsaken till avsaknad av hcig andel sjukdomsfall i EECM under forsommaren kan alltsi bero pi att relativt fA miinniskor utsatts for fastingarna under
forsommaren. Anhopningen av sjukdomsfall un- der sensommaren och hosten iir delvis relaterad
till hrig fiistingaktivitet. Under tidsperiodens b6r- jan infaller minga svenskars semester. DA finns det dessutom biir och svamp i markerna. Dessa
"skyddas" nu inte lika effektivt mot manniskan av blodsugande insekter som under fdrsommaren.
Markerna invaderas s6lunda av biir- och svamp- plockare och jagare. Kombinationen av h6g fiis- tingaktivitet och att manga mAnniskor exponeras for vektorerna under sensommaren-hosten leder
till en anhopning av diagnosticerade sjukdomsfall under hosten.
Insekter miijliga veklorer
Ofta citerad iir Hirds (1966) rapport om att en 65-
irig kvinna fr&n Sundsvallstrakten utvecklade multipla hudrodnader (ECM) pe benen flera Ar i rad. Kvinnan ansag att rodnaderna uppkommit som en fciljd av myggbett under var och fdrsom- mar. Det iir emellertid oklart om kvinnan bes<ikt fiistinginfekterade marker fdre insjuknandena.
Men eftersom infektionen mrijligen skett utanfrir I. ricinus normala utbredningsomride er det tenk- bart att stickmyggor genom s k mekanisk trans- mission 6verfrirt infektionen frin nigot infektidst ryggradsdjur. Det brir emellertid ocksi p[pckas att nordgrensen f<ir /. ricinus utbredning iSverige ej iir helt klarlagd (se Brinck-Lindroth et al. '1975).
Dessutom anlinder sannolikt manga festingar med flyttfiglar och djurtransporter till omraden i
Norrland, vilka ligger utanfOr I. ricinus normala
ulbredningsomrede. Tillfalliga lokaler med fiis- tingar skulle hdrigenom kunna bildas. Ett omfat- tande material (Hederstedt et al. 1986) visar att sjukdomsfallens geografiska harkomst till niira
100 % ligger inom l. ricinus kinda utbrednings- omrflde. Detta innebiir emellertid endast att in- fektionens geografiska utbredning dr starkt asso- cierad till fiistingens utbredningsomride. Det ute- sluter deremot inte att blodsugande insekter se-
kundiirt kan sprida smittan.
Av 231 ECM-patienter, som intervjuades, kun- de 38 % erinra sig ett fiislingbett pe del stelle d,ir ECM senare utveckladcs (Asbrink cr al. 1986).
Ytterligare 2l "/" av patienterna fdrknippade ery- temet med tidigare "insektbett". Stanek et al.
( 1985) i Osterrike uppgav att 18 7o av deras ECM- patienter blivil stuckna av nigon insekt dar ett ECM utvecklades l-3 veckor senare. Aven andra rapporter om ECM efter insektbett fcireliggcr
(Hellerstr0m 1950, Sonck 1954, samt ref. i Kram- pitz 1986). En del av denna "insektrelaterade ECM" kan bero pe att man missuppfattar fiisting- ar som insekter eller att de knappt 1 mm l6nga fiis- tinglarverna kan vara svera att upptecka pe hu- den.
Det ar velkent att menga blodsugande leddjur, inklusive fiistingar och insekter, kan sprida bakte- riesjukdomen tularemi mellan vilda djur och frin
dessa till miinniskor. Antagligen kan dven den pri- mart festingoverforda spiroketosen ibland spridas mckaniskt mcd blodsugande insekter, t ex stick- myggor och bromsar. Hlr skall nemnas att B.
burgdorferi-liknande spiroketer pivisats i loppan Orchopeas leucopus och den myiasis-orsakande fluglarven Cuterebra fontinel/a (Anderson & Mag- naref li 19t34) samt i bromsar (Cfi rysops, Hybomit- ra, Tabanus) och stickmyggor (Aedes) (Magnarel- li et al. 1986b). Nyligen rapporterades (A. C. Ste- ere ref. i Magnarelli et al. 1986b) att tre personer, som blivit bitna av bromsar nigra dagar senare ut- vecklade ECM kring bettstiillena.
Reservoarer fiir Borrelia sp.
Av 19 tidigarc beskrivna Borrelia-arter anses 14 vara anpassade till smignagare och mjuka fiisting-
ar, dvs argasider. inom slaktet Ornithodoros (Hoogstraal 1985). Av de ovriga forekommer B- theileri i hirda fiistingar. dvs ixodider, inom sliik- tcna Rhipicephal*s och Boophilu.s, samt i hestar och idisslare som vertebratvardart B. anserina i mjuka fiistingar (Argas spp.) och f glar:, B. duttoni
i Omithodoros moubata och mdnniska: B. recur- rcnrir i kliideslusen Pediculus human ,s och menni- ska; samt B. harveyi i afrikanska apor (vektorn okand). Slektet Borrelia ar alltsi huvudsakligen anpassat till fiistingar och smignagare. Uppfatt- ningen att vertebrater iir infektionskiillan fOr fiis- tingarna ar negot vilseledande eftersom det dr fls- tingarna, som 6r den ursprungliga smittokiillan:
sliktet Rorrelia utvecklades troligen som fiisting- symbionter och iir nu dessutom parasiter idiigg- djur och figlar (Hoogstraal 1985). Ryggradsdju-
ren fungerar diirigenom som frirokningsvdrdar och sekundira reservoarer fcir spiroketerna.
I Europa har Borrelia sp. hittills isolerats frin
miinniska och l. ricinus (Burgdorfer et al. 1983.
Stiernstedr et al. 19115, Asbrink 1985). Allmiinin- fektion av ftistinghonan tycks leda till transovariell tiverfriring av spiroketerna till larverna (Burgdor- fer ct al. 1983). Dessutom 0verf<irs Borrelia sp.
146 Thomas C. T. Jaenson
transstadiellt i I. ricinus (Monin et al. 1987), pn samma shtt som B. burgdorferi sprids frin ett sta- dium till niista i /. dammini (Anderson et al. 1983).
Transovariell och transstadiell spridning, samt in- fektion fren smittosamma varddjur kan frirklara varfor relativt h<iga andelar av insamlade prover av l. ricinus (och I. dammini) varit spiroketpositi- va. Vanligtvis brukar man kunna pivisa en hogre infektionsfrekvens i nymfer och adulta fiistingar 5n i larverna (Monin et al. 1987). Detta kan bero pe relativt lig frekvens av transovariell smitta, att infektionen kan vara svAr att pAvisa i de smi lar- verna och att manga fzistingar smittas av viirddju- ren.
Aven om I. ricinus kan anses vara en viktig del av reservoaren frir Borrelia sp- Ar det viisentligt att unders<ika om, och i si fall i vilken grad, andra fis- tingarter. smignagare, hjortdjur, figlar och,/eller andra vertebrater deltar i den totala spiroketreser- voaren i Europa. Nyligen pAvisades att 14 av 68 kalvar. 23 av 58 kor och 11 av 13 lamm i Sydsverige hade antikroppar rnot Borrelia sp. (Hovmark et al. 1986). Detta avspeglar visserligen intc att bo- skapen ir en del i Borrelia-reservoarcn. Giss- ningsvis utgors denna av flera olika diiggdjursar- ter, speciellt smAgnagare, och figelarter tillsam- mans med I. ricinus.
I USA har B. burgdorferi isolerats frin 1. dam- mini, l. pacificus, I. scapularis, Dennacentor vari- abilis, D. albipictus, Amblyomma americanum, H aemaphysalis leporispalustris, menniska, tam- hund (med sjukdomssymptom p g a infektionen), vitfotsretta, amerikansk dngssork, <istlig jord- ekorre, skogshoppmus, vitsvanshjort och tvett- bjorn (Andersson et al. 1983, 1985, Bosler et al.
1984, Magnarelli et al. 1986a) samt flera figelarter (Anderson et al. 1986). Antikroppar mot spiroke- ten har i USA pivisats i bl a hlst, virginiaopossum och griekorre.
Man kan frirmoda att fastingarna inom /. rlcl-
nus-komplexet (1. dammini, I. pacificus och I. sca-
pularis) som kan riverftira spiroketerna sAviil transovariellt som transstadiellt (Burgdorfer et al.
1983, Anderson et al. 1983, Bosler et al. 1984, Magnarelli et al. 1986a, Piesman et al. 1986) er hu- vudreservoar for B. burgdorferi i Nordamerika.
Sannolikt medverkar andra fastingarter tillsam- mans med de primiira vektorernas friimsta blod- vdrdar, bl a vitfotsretta, iistlig jordekorre och vit- svanshjort (Anderson et al. 1985, Bosler et al.
1984) som viisentliga komponenter i reservoaren.
En indikation pi att ryggradsdjur sannolikt ofta
infekterar fiistingar och andra potentiella vektorer er att vitfotsrattor visat sig kunna hiirbirgera spi- rokctcr i blod och urin under flera minader (An- dsrson et al. 1985, Bosler & Schulze 1986). Aven miinniskan kan vara en del av en omfattande spi- roketreservoar. Silunda har Borrelia sp. isolerats frAn huden av en patient med lingvariga (> 10 flr) sjukdomssymptom pA grund av infektionen (Asbrink 198-s).
Forskningsbehov
For svenskt vidkommande vore det av stort verde att forsoka identifiera endemiska foci genom att isolera spiroketen frin fdstingar och andra tink-
bara viirddjur, t ex vilda smagnagare och ridjur.
Siviil olika fdstingarters som vertebraters roller som reservoar frir Borreliasp. behover klarliiggas.
For att fa en klar bild 6ver infektionens vidmakt- hillande och spridning behrivs dessutom data om bl a frckvens av transovariell och transstadiell rivcrforing inom olika fiistingpopulationer, samt frirekomst och varaktighet av spiroketer iblodet
hos olika vertebrater. Mer exakta data krdvs om parasiteringsgrad av de olika fiistingstadierna pi
minniskan och om 1. ncinus geografiska utbred- ning och relation till olika stordiiggdjur i Sverige.
Stickmyggors, bromsars och andra blodsugande insekters potentiella roll som vektorer av Borrelia sp. bor klarliiggas.
Jag tackar Dan Christensson, Statens yeterinarmedicin- ska anstalt, Anders Nilsson. Ekologihuset. Anders Hov- mark och Eva Asbrink. S<idersjukhuset samt Griran Sticrnstedt, Danderyds sjukhus ftir viirdefulla synpunk- ter pa ett fdrsta manus, G<iran Stiernstedt iiven fdr foton (Fig. 1-2) och NFR for ekonomiskt st6d.
Litteratur
Afzelius. A. 1921. Erythema chronicum migrans. - Acta Derm. Venereol. 2: 12V125.
Anderson, J. F., Magnarelli, L- A., Burgdorfer, W. &
Barbour, A. G. 1983. Spirochetes in lxodes dammini and mammals from Connecticut. -Am. J. Trop. Med.
Hyg. 32: 8181824.
Anderson, J. F., Johnson, R. C., Magnarelli, L. A. &
Hyde, F. W. 1985. Identification of endemic foci of Lyme disease: isolation of Borrelia burgdorferi from feral rodents and ticks (Dermacentor variabilis). -
J. Clin. Microbiol. 22: 36-38.
Anderson, J. F., Johnson, R. C., Magnarelli, L. A. &
Hyde, F. W. 1986. Involvement of birds in the epide- miology of the Lyme disease agent Borrelia burgdor- leri. - Infect. Immun. 5l: 394-396.
