Bäst och sämst tillväxt – samtidigt

Full text

(1)

ekonomiskdebatt

Andreas Bergström är vice vd för tankesmedjan Fores och ansvarar för tankesmedjans program för ekonomiska reformer och entreprenörskap.

andreas.bergstrom@

fores.se Tack till Patrick Joyce

och Joakim Ruist för snabb hjälp med statistik och till Lars Calmfors för kom- mentarer.

REPLIK

Bäst och sämst tillväxt – samtidigt

andreas bergström

Under sommaren startade John Hassler (2018) en nyttig diskussion om svensk tillväxt. Han lyfte fram att även om svensk BNP stiger snabbt, så är utveck- lingen för BNP per capita inte alls impo- nerande, utan direkt dålig jämfört med andra länder de senaste åren. Det har lett till ledarartiklar, krönikor och annat där författarna på olika sätt beskriver hur dåligt det går för Sverige. Det förekom- mer en rad olika hypoteser om varför tillväxten är låg.

Hasslers påpekande ledde också fram till en rapport från Entreprenör- skapsforum, som Johan E Eklund och Per Thulin har redogjort för i ett inlägg i Ekonomisk Debatt (Eklund och Thulin 2018). Som förklaring till den låga till- växten anger de att ”fördelningspoliti- ken fått företräde framför effektivitets- frågor” (s 77). För att ge underlag för kommande ekonomiska reformer är det viktigt att debatten vilar på så god grund som möjligt. Tyvärr lider deras inlägg av ett par orimliga jämförelser samt en onyanserad bild av den låga tillväxten.

Valet av baslinje

Eklund och Thulin illustrerar den lå- ga tillväxten med en extrapolering av BNP per capita-tillväxten åren efter 1990-talskrisen fram till 2006. De första åren efter 1990-talskrisen präglades av återhämtning, när ekonomin återgick till ett högre resursutnyttjande från att ha präglats av en kraftig recession. Den delen av intervallet är därför inte lämp- lig som utgångspunkt för förväntad till- växt åren därefter. Vidare innebär extra- poleringen att Sverige inte skulle ha på- verkats över huvud taget av finanskrisen

2008 och den efterföljande oron i euro- området. Det skulle ha inneburit 25 år av stark tillväxt utan någon lågkonjunk- tur, vilket får betecknas som orimligt.

Därefter utgår Eklund och Thulin från Beveridgekurvan 1989–91 och be- räknar vad BNP per capita skulle ha varit i dag om matchningen hade fortsatt vara så välfungerande. Då tar de inte hänsyn till att de åren följdes av en hög flykting- invandring, först från Balkan, därefter från andra konfliktområden. Arbets- kraftens sammansättning förändrades, vilket påverkade hur väl matchningen fungerade.

Slutsatsen är att det är svårt att hit- ta en självklar baslinje för tillväxt och matchning, eftersom varje period präg- las av sina specifika faktorer.

Hög och låg tillväxt samtidigt

Eklunds och Thulins slutsats att det har varit för lite fokus på effektivitetsfrå- gor motsägs av utvecklingen av arbets- produktiviteten, dvs BNP per arbetad timme. Bland OECD-länder på jäm- förbar BNP-nivå är Sverige bland de absolut bästa, oavsett om vi tittar på pe- rioden före eller efter finanskrisen, eller de senaste åren. Figur 1, med data från OECD (2018), visar en jämförelse mel- lan ett urval av länder. Även den som är i världsklass kan bli bättre, förstås. Men om Sverige är både bäst och sämst sam- tidigt är det uppenbart att policyslutsat- ser om tillväxten behöver vila på en mer noggrann analys.

En rimligare beskrivning är att sam tidigt som svensk ekonomi i stora delar utvecklas mycket väl, har vi en befolkningstillväxt som i stor utsträck- ning består av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det drar ner BNP per capita. Därför har den låga tillväxten kunnat kombineras med fortsatt stora reallöneökningar för huvuddelen av befolkningen. In- vandringen påverkar främst den stora majoritetens inkomster genom att

(2)

nr 1 2019 årgång 47

skatterna blir något högre för att täcka kostnaderna för utrikesfödda som inte är i arbete eller har låga inkomster (Ruist 2018a). Det finns också studier av jämförbara länder som pekar på att in- vandring av låginkomsttagare leder till att arbetsmarknaden omstruktureras så att inkomsterna stiger för den övriga befolkningen (D’Amuri och Peri 2014;

Foged och Peri 2015).

Klarar Sverige integrationen dåligt?

Sverige har sedan början av 1990-talet haft en betydligt högre invandring än jämförbara länder. En stor andel av in- vandrarna har varit flyktingar och deras anhöriga. Generellt saknar de kontakter på svensk arbetsmarknad, kunskaper i svenska och kunskaper om det svenska samhället. I många fall har de också lägre utbildning än befolkningen i ge- nomsnitt och den utbildning de har kan vara svår att använda i Sverige. En färsk översikt av utrikesföddas kunskaper och arbetsmarknadsutfall finns i Calmfors m fl (2018).

Flyktinginvandringen har varit sär- skilt hög de senaste sex åren. Asylan- sökningarna nådde en topp 2015, men

de hade stigit redan åren innan. När en ökande andel av befolkningen i arbets- för ålder består av mer eller mindre ny- anlända flyktingar är det osannolikt att vi skulle kunna ha lika bra matchning som tidigare. Det är ändå rimligt att frå- ga sig om en annan integrationspolitik hade lett till en bättre matchning än den vi ser i dag.

En ESO-rapport av Joyce (2017) som jämför Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna och Tyskland pekar in- te ut något land som självklar förebild.

Statistiken är inte jämförbar mellan länderna; både mått och mätperioder skiljer sig åt. Invandringens samman- sättning skiljer sig dessutom förmod- ligen betydligt mellan länderna. Med dessa förbehåll kan man ändå nämna att sysselsättningen stiger snabbare i Norge och Tyskland än i Sverige de första åren efter uppehållstillstånd. Samtidigt har åtminstone Tysklands resultat de se- naste åren blivit något sämre än tidigare.

I en färsk rapport gör Fasani m fl (2018) en analys av hur skillnaden i sys- selsättning mellan flyktingar och inrikes födda utvecklas över tid efter invand- ring. Analysen kontrollerar för kön,

Figur 1

Produktivitet (pro- duktion per arbetad timme)

Anm: Index 2000 = 100. Produktivitet för hela ekonomin. Måttet är köpkraftsparitetsjusterat.

Källa: OECD (2018).

90 95 100 105 110 115 120 125 130

2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 2 0 0 8 2 0 0 9 2 0 1 0 2 0 1 1 2 0 1 2 2 0 1 3 2 0 1 4 2 0 1 5 2 0 1 6

Sverige Tyskland Danmark Norge USA

(3)

ekonomiskdebatt

ålder, utbildning och bosättningsland, dvs varje flykting jämfördes med inrikes födda av samma kön, ålder, utbildning och land, baserat på EU:s arbetskrafts- undersökning. Ruist (2018b) har i ett blogginlägg, baserat på Fasani m fl, som en jämförelse presenterat en motsvaran- de analys för enbart svenska flyktingar, för samma period.

Här krävs stora förbehåll: Ruists re- sultat är inte publicerat i en vetenskaplig tidskrift, och det kan finnas utrymme för förbättring. Det sysselsättningsmått som används för Sveriges del ställer högre krav än det som används för EU.

Samtidigt är detta kanske den bästa jäm- förelse vi har i dag.

Figur 2 visar att flyktingars sys- selsättning, givet antalet år i landet, är klart högre i Sverige än i EU som hel- het. Det innebär inte att vi ska luta oss tillbaka – även det som är bra kan bli bättre. Men det är svårt att hävda att vi med några enkla åtgärder skulle kunna få en betydligt bättre matchning på arbetsmarknaden.

Samtidigt bör man notera att Sve- rige har en högre sysselsättningsgrad än EU:s genomsnitt. Vårt välfärdssystem bygger på en hög sysselsättning för båda könen och höga skatter, där staten i gen-

gäld står för förhållandevis dyra insatser som förskola, äldreomsorg och föräldra- penning. Därför kan man argumentera för att Sverige behöver klara integratio- nen bättre än andra länder, om vi inte vill reformera vår välfärdsmodell. Figur 3 visar, utifrån samma jämförelse, att när det gäller gapet i sysselsättning mellan flyktingar och inrikes födda presterar Sverige genomsnittligt men fortfarande inte dåligt.

Slutsatsen bör inte bli att integra- tionen på arbetsmarknaden inte kan bli mycket bättre än den är. Däremot finns det inga enkla slutsatser att dra från an- dra länder. Vi måste ta till oss de bästa exemplen och tänka till själva utöver det. Det går inte att säga, som Eklund och Thulin, att resultaten hade blivit bättre om politiken bara hade fokuserats annorlunda.

Tillfälliga effekter

Sveriges tillväxt i BNP per capita 2017 var lägre jämfört med andra länder även om man beaktar flyktinginvandringen.

Prognosen för 2018 pekar på låg tillväxt även detta år. Det går inte att utesluta att det beror på inhemskt skapade eko- nomiska problem. Samtidigt tycks eko- nomin vara på väg att bromsa in i hela Figur 2

Sysselsättning för flyktingar

Källa: Ruist (2018b).

0 10 20 30 40 50 60 70 80

1-3 4-6 7-8 9-10 11-14 15-19

Sysselsättning (procent)

År i landet Europa Sverige

(4)

nr 1 2019 årgång 47

Europa, så en annan tolkning är att Sve- rige gick in i den svagare konjunkturen lite tidigare än andra. Med tanke på den höga sysselsättningen är brist på kvalifi- cerad arbetskraft en tänkbar förklaring.

Mot bakgrund av den internatio- nellt sett mycket höga produktivitets- tillväxten under lång tid verkar det i alla fall förhastat att dra slutsatser om breda tillväxtproblem utifrån ett eller två år.

Internationella trender

Ett annat tillväxtproblem som nämnts i debatten – och vilket framgår av figur 1 – är att höginkomstländer överlag, och då också Sverige, efter 2008 har haft en lägre produktivitetstillväxt än tidigare.

En pessimistisk tolkning är att det krävs allt mer forskning och utveckling för att generera tillväxt ju mer avancerad tek- nik vi har, eftersom den nya tekniken ska bygga vidare på något som redan är komplicerat (Bloom m fl 2017). En op- timistisk tolkning är att vi befinner oss i en investeringsfas, där de satsningar vi nu gör på AI, självkörande fordon m m kommer att leda till hög tillväxt om någ- ra år. En ytterligare möjlighet är att en allt större del av tillväxten består av kva- litetshöjningar och digitala tjänster som är svåra att mäta, i princip subjektiva. En

genomgång av tänkbara tolkningar av utvecklingen finns i Breman (2016).

Poängen här är att oavsett anled- ningen till att höginkomstländer gene- rellt har lägre produktivitetsökningar nu än tidigare, är det osannolikt att Sverige skulle kunna avvika positivt från andra länders trend under längre tid, eftersom vi är beroende av samma teknikskiften och handelsflöden. Om den lägre produktivitetsutvecklingen i höginkomstländer beror på något vi alla sköter sämre än förr – en långt ifrån självklar tolkning – så måste vi alla hitta reformer för högre tillväxt. I det fallet går det inte att hitta någon tydlig före- bild.

Slutsats

Den svenska tillväxten, mätt som till- växt i arbetsproduktivitet, är interna- tionellt sett mycket hög och har varit det under en lång period. Vår låga tillväxt i BNP per capita beror främst på flykting- invandringen, och då specifikt att den är stor, inte på att Sverige är sämre än an- dra länder på att integrera flyktingar på arbetsmarknaden.

Risken med att jämföra per capita- tillväxten med andra länder är att vi för- söker leta efter framgångsfaktorer hos

Figur 3

Sysselsättningsgap mellan flyktingar och inrikes födda

Källa: Ruist (2018b).

-70 -60 -50 -40 -30 -20 -10 0

1-3 4-6 7-8 9-10 11-14 15-19

Sysselsättningsgap (procentenheter)

År i landet Europa Sverige

(5)

ekonomiskdebatt dem, på områden där Sverige är minst

lika bra eller bättre. På samma sätt leder det fel om vi jämför arbetslöshet eller matchning rakt av med länder som har en annan sammansättning av arbets- kraften.

Självklart finns det flera områden som skulle kunna förbättras i Sverige, såsom bostadsmarknaden, arbets mark- naden, skolan och skatte systemet. Men i den mån bristerna i de systemen leder till allmänna effek tivitets problem i den sven ska ekonomin, har de i alla fall inte hindrat produktivitetstillväxten eller sysselsättningen från att vara i världs- klass.

Eklunds och Thulins slutsats är att Sverige har fokuserat för mycket på för- delning. I någon mening går det att häv- da motsatsen. Sverige har en tudelad ar- betsmarknad och bostadsmarknad, där framför allt flyktingar och deras anhö- riga har svårt att komma in. Det betyder inte att lösningarna måste handla om att fördela mer via skatter och bidrag, men vi måste bli bättre på integration – utan att ha någon självklar förebild att snegla på.

referenser

Bloom, N, C I Jones, J Van Reenen och M Webb (2017), ”Are Ideas Getting Harder to Find?”, NBER Working Paper 23782, Cam- bridge, MA.

Breman, A (2016), ”Diginomics and the Productivity Puzzle”, i Bergström, A och K

Wennberg (red), Machines, Jobs and Equality, European Liberal Forum, Bryssel.

Calmfors, L m fl (2018), Hur ska fler komma in på arbetsmarknaden?, Dialogos förlag, Stock- holm.

D’Amuri, F och G Peri (2014), ”Immigration, Jobs and Employment Protection: Evidence from Europe before and during the Great Re- cession”, Journal of the European Economic As- sociation, vol 12, s 432–464.

Eklund, J E och P Thulin (2018), ”250 miljar- der fattigare! Svensk produktivitetsutveck- ling 1950–2027”, Ekonomisk Debatt, årg 46, nr 8, s 70–78.

Fasani, F, T Frattini och L Minale (2018),

”(The Struggle for) Refugee Integration into the Labour Market: Evidence from Europe”, IZA Discussion Paper 11333, Bonn.

Foged, M och G Peri (2015), ”Immigrants’

Effect on Native Workers: New Analysis on Longitudinal Data”, IZA Discussion Paper 8961, Bonn.

Hassler, J (2018), ”Sveriges urstarka tillväxt lägst i EU”, Facebookinlägg, www.facebook.

com/photo.php?fbid=10156720629129885

&set=a.10150195173094885&type=3&thea ter.

Joyce, P (2017), Inspiration för integration – en ESO-rapport om arbetsmarknadspolitik för nyan- lända i fem länder, rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2017:7, Stock- holm.

OECD (2018), ”OECD Data: GDP per Hour Worked”, databas, data.oecd.org/lprdty/

gdp-per-hour-worked.htm.

Ruist, J (2018a), Tid för integration, rapport till Expertgruppen för studier i offentlig eko- nomi 2018:3, Stockholm.

Ruist, J (2018b), ”Inget integrationsmiss- lyckande”, blogginlägg, joakimruist.blogs- pot.com/2018/08/inget-integrationsmiss- lyckande.html.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :