En mosaikpärla med ansiktsmasker från Kolbäck Magnusson, Gösta
Fornvännen 227-231
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_227 Ingår i: samla.raa.se
Smärre meddelanden
En mosaikpärla med ansiktsmasker från Kolbäck
Söder om Kolbäcks samhälle i Västmanland slingrar sig den smala Strömsholms- äsen i nord-sydlig riktning genom det flacka landskapet. Här påbörjades hös- ten 1968 en undersökning av två gravfält. lie ligger tätt intill varandra och har nr 191 och 236 i riksantikvarieämbetets fornlämningsregister för Kolbäcks sn.
Utgrävningen administreras av riksantikvarieämbetet och ledes av förf. Pä samma äs utgrävdes 1962—63 gravfält nr 192 av Margareta Linderoth. Det läg omedel- bart söder om de nu aktuella och kunde dateras till romersk järnälder.
Gravfält nr 191 är beläget pä själva åskrönet. Den del av gravfältet, som nu grävts ut kan dateras till äldre romersk järnälder. Av 54 hittills undersökta gravar var 28 brandgravar och 26 skelettgravar. Ett par av dem markerades i markytan av stensättningar, flera av resta stenar eller klumpstenar. Mänga gravar saknade markering och framträdde ofta som obetydliga svackor i marken.
Såväl skeletten som bensamlingarna läg i allmänhet pä ett djup av omkring 1 m i gruset och var täckta av stenpackning. Bland fynden dominerar hartstätning, som förekommer bäde i brand- och skelettgravarna. I brandgravarna är lerkärl vanliga (urnegravar). De är oornerade och av grovt gods. I övrigt kan nämnas knivar, skaror, fibulor, kammar, ett kort eneggat svärd samt pärlor m. m.
I en skelettgrav, A23, fanns bl. a. en mosaikpärla med ansiktsmasker. Fyndet synes att vara av särskilt intresse, då pärlor av den typ1 det här är fräga om enligt vad mig är bekant ej tidigare påträffat! i Skandinavien. Skeletlgraven A23 var belägen pä äskrönet i svag nordsluttning i gravfältets N del. Den hade ingen markering i markytan förutom en omedelbart Ö om graven belägen 0,65 m stor sten, vilken dock ej med säkerhet kan uppfattas som gravmarkering. Graven utgjordes av en nedgrävning i gruset, som upptill var ca 1,2 x 2,7 m (N-S) och hade ett djup av 1 m under marknivån efter resning. Fyllningen utgjordes av myllblandat grus, mylla och en packning av 0,1—0,6 m stora stenar. I botten av nedgrävningen framkom under stenpackningen ett dåligt bevarat, nästan helt upplöst skelett, orienterat med skallen åt N. Av allt att döma låg det i utsträckt ryggläge. De bäst bevarade delarna utgjordes av tänderna och under dem på- träffades inom ett 10 X 20 cm stort omräde 27 pärlor, däribland mosaikpärlan med ansiktsmasker, samt delar av en hake eller ögla av brons. Omedelbart Ö om höftpartiet läg ett antal järnfragment, somliga med vidsittande organiskt
1 Dagmar Selling, Mosaikpärlor med ansiktsmasker, Fornvännen 1942. Pärlan tillhör Sellings typ I.
228 Smärre meddelanden
4*# O ^
Fig. i. Fynd frän skelettgrav A 23, Åsen, Kolbäck sn, Västmanland. Hud 1 (uppifrån):
mosaikpärlor, rad 2: bärnstenspärla t. v. och glaspärlor, rad y. glaspärlor, rad 4: gnld- folicpärlor, rad y. silverfoliepärlor, t. h. hake elter ögla av brons. — Finds from inbuma- tion grave A 23, Åsen Kolbäck parish, Västmanland. Line 1 (from above): mosaic beads, Line 2: amber bead on left and glass beads, Line y. glass beads, Line 4: gold-foil beads, Line y. silvcr-foil beads. On the right hook or cye of bronze. 1/1. F'oto N. Lagergren, ATA.
m a t e r i a l . D e h a r ä n n u i n t e analyserats, m e n o m s t ä n d i g h e t e r n a tyder på att d e t k a n vara fräga o m e n skära m e d rester av skaftet. O v a n l i g t n o g påträffades i n g e n h a r t s t ä t n i n g . P ä r l o r n a utgjordes — f ö r u t o m av a n s i k t s p ä r l a n — av 1 mosaik- p ä r l a m e d »ögon», 1 m o s a i k p ä r l a m e d e n vit slinga, 1 b ä r n s t e n s p ä r l a , 2 blä- svarta och 11 blå glaspärlor, 3 äsade guldfoliepärlor, 2 släta guldfoliepärlor, 1 pä m i t t e n i n s n ö r d silverfoliepärla och 4 släta silverfoliepärlor.
M o s a i k p ä r l a n m e d ansiktsmasker h a r e n d i a m . av 1,5 cm. T j o c k l e k e n längs hålets m i t t a x e l är 1,35 cm. M e d a n s i k t e n a r ä t l v ä n d a är hålets d i a m . u p p t i l l 5 m m och n e d t i l l ovalt, 3 x 3,5 m m . P ä r l a n är u p p b y g g d k r i n g en s t o m m e av vit glasfluss. N ä r m a s t r u n t hålet är n e d t i l l (ej u p p t i l l ) e n gräfärgad massa. R u n t p ä r l a n l ö p e r e k v a t o r i a l t ett 6—9 m m b r e t t b a n d , i n d e l a t i tre svarta fält g e n o m vertikala r ä n d e r i r ö t t . 1 vart och ett av d e t r e svarta fälten framställes e t t ansikte i vitt av s a m m a massa som s t o m m e n . Ansiktskontcirerna m a r k e r a s av e n
Smärre meddelanden 229
gröngrå ram och innanför denna en ram av samma svarta färg som fälten. An- siktena är nägot oregelbundna, men snarast av avrundat fyrkantig form. De är nägot snedställda ät olika håll och är av olika storlek, ca 3-5 mm. Olikheterna torde bero på deformation i samband med tillverkningen. Ögonbryn, näsa och näsborre markeras av vinklade streck, ett för vardera vänstra och högra sidan.
Munnarna har oval form och är röda med svart kontur. Ögonen är markerade med svart kontur och pupillerna är svarta. Ögonvitorna består av en kritvit massa, som är vitare än ansiktena och stommen.
Pärlorna har varit uppträdda pä snöre av förgängligt material, varav inga rester påträffades. Den fragmentariska hake eller ögla, som påträffades tillsammans med pärlorna kan ha ingått i halsbandets låsanordning, men det är heller inte omöjligt att tänka sig den som en genom ansiktspärlan löpande ögla, som i sin tur varit fästad vid snöret. Pärlan kan på så sätt ha burits med ansiktena rättvända.
I Dagmar Sellings uppsats i Fornvännen 1942 »Mosaikpärlor med ansiktsmas- ker» behandlas de då kända pärlorna. Selling indelar ansiktspärlorna i två hu- vudtyper, typ I och typ II. Till typ I hör pärlor, som endast runt mittpartiet har ett band med mosaikdekor. Bandet är fästat kring en stomme av glasslagg- artad massa. Pärlorna 1,5—2 cm i diam. Pärlor, som tillhör typ II är omkring 2,5 cm i diameter och sammanfogade av tättställda glasstycken. Någon stomme förekommer ej, varför man inuti hålet urskiljer utsidans mönster.
Samtliga skandinaviska fynd, 4 exemplar frän Sverige, 4 frän Danmark och 1 frän Norge tillhör typ II. Frän Östersjöområdet är blott en pärla av typ I känd. Den är funnen pä Muhlenberg vid staden Wollin, Pommern, i en skelett- grav, som med ledning av tvä fibulor kan dateras till 1 oo-talet e. kr. 7 pärlor är kända frän Mellan- och Västeuropa, 2 från Italien, 1 frän Kairo, 1 frän Mindre Asien och i frän svarta-havsområdet. Drygt ett 40-tal pärlor av typ 1 är kända genom akvarellteckningar- av pärlor, tillhöriga en antikvitetshand- lare i Rom. Det är inte osannolikt att dessa pärlor i sen tid införts i Italien.
Pärlor av typ I anses vara tillverkade pä alexandrinskt eller syriskt omräde un- der första århundradet e. Kr. Pärlor av typ II, vilka är vanligare än typ I i N Europa, har ocksä sitt ursprung i sydöstra medelhavsområdet, men har enligt vad Selling finner — i motsats till vad tidigare antagits — en senare datering.
De uppträder av allt att döma först under yngre kejsartid och fär i N Europa ses i samband med den gotiska kulturströmmen frän svartahavsomrädet. Pärlor av typ I har dock förmodligen följt romarnas traditionella samfärdsleder.
Viel en gnivfältsunclersökning 1963 vid Leznica Wielka i Leczyca, Polen an- träffades i en brandgrav 2 ansiktspärlor. Den ena har som kolbäckspärlan ett band med tre ansiktsmasker. Den andra har sex ansiktsmasker grupperade i sick- sackmönster. Dateringen anges till i:a århundradet e. Kr.3
Är Kolbäckspärlan, som tillhör typ I tillverkad under i:a århundradet e. Kr.
kan man antaga att den ej nedlagts som gravgods före, lät oss säga 100 e. Kr.
En pärla som denna kan naturligtvis ha burits länge innan den nedlagts, men
2 G. A. Eisens samling i Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm.
3 Henryk Wiklak, A cemetery ot the lusatian and venedian cultures at Leznica Wielka, Leczyca district. Bulletin archéologique polonais XXXI, Warszawa 19O5.
2^o Smärre meddelanden
I ii^. 2. a-c. Mosaikpärlans ansiktsmasker, d. mosaik- pärlan underifrån. — a-c. T h e facial masks ot the mo- saic bead. d. mosaic bead from below. 2 / 1 . Foto N.
Lagergren, ATA.
k o m b i n a t i o n e n m e d de övriga m o s a i k p ä r l o r n a , guld- och silverfoliepärlorna, glas- p ä r l o r n a , b ä r n s t e n s p ä r l a n samt e v e n t u e l l t en skära anger n c d l ä g g n i n g s t i d e n till i varje fall romersk j ä r n å l d e r . Vid en jämförelse m e d gotländskt p ä r l m a t e r i a l finner m a n d e största överensstämmelserna i n o m p e r i o d IV: 2.4
Gösta M a g n u s s o n
4 Oscar Almgren och Birger Nerman, Die ältere Eisenzeit Gotlands, Sthlm 1914-1923.
Ii};. 3. Ett av ansiktena i för- storing ca 13 gänger. — One of lhe faces magnifieil about 13
l i l i u s .
Smärre meddelanden 231
Summary
T h e a u t h o r investigates two cemeteries on t h e ridge at Åsen, Kolbäck parish, V ä s t m a n l a n d , a b o u t 140 k m west of Stockholm. T h e investigation of o n e of these cemeteries has now been largely c o m p l e t e d a n d it can be d a t e d to t h e early R o m a n I r o n Age.
I n a n i n b u m a t i o n grave there was e n c o u n t e r e d , i n t e r alia, a mosaic bead with three facial masks. It lay together w i t h two o t h e r mosaic beads, o n e am- b e r bead, t h i r t e e n glass beads, five gold-foil beads, five silver-foil beads a n d parts of a h o o k or eye of bronze. I n the grave there were also found some i r o n fragments which may possibly have b e e n a sickle. Mosaic beads with facial masks have earlier b e e n treated by D a g m a r Selling ( F o r n v ä n n e n 1942). T h e bead from Kolbäck belongs to a type which, so far as the a u t h o r knows, has n o t b e e n found in Seandinavia. It was p r o b a b l y m a d e in A l e x a n d r i n i a n or Syrian lerritory d u r i n g the ist c e n t u r y A. D.
T r a n s l a l e d by R i c h a r d Cox
Spjutspetsen från Mos i ny belysning
I S H M : s samlingar finns d e n b e k a n t a run-spjutspetsen frän Mos i Stenkyrka sn p å G o t l a n d .1 D e n är o s a k k u n n i g t framtagen u r ett grustag, m e n u p p g i f t e r n a o m fyndomstäncligheterna gör d e t högst sannolikt, att såväl spjutspetsen som en del a n d r a föremål h ä r r ö r frän en och samma gravläggning. Dessa a n d r a föremål2
är ytterligare en j ä r n s p j u t s p e t s (pilum), en sköldbuckla av b r o n s m e d h a n d t a g av s a m m a m a t e r i a l och bronssölja (fig. i ) .3 F ö r e m å l e n synes alla vara välgjorda och av utseendemässigt h ö g kvalitet, vilket i varje fall i n t e talar e m o t anta- g a n d e t , a t t d e skulle h ä r r ö r a frän ett slutet fynd. D e t d a t e r a s till yngre romersk j ä r n å l d e r .4
Spjutspetsen frän Mos uttogs i s a m b a n d m e d o m ä n d r a n d e t av museets r u n - m o n t e r , och blev föremal för en r ö n t g e n u n d e r s ö k n i n g . R e s u l t a t e t av d e n n a blev- e n k o m p l e t t e r i n g av d e n tidigare k ä n d a b i l d e n av spetsens o r n e r i n g . H ä r skall n u ges en beskrivning av spetsen, sådan som den låter sig ses idag.
Spjutspetsen, som iir av järn, b a r en längd av 25,5 cm, bladets b r e d d är 2,8 cm på bredaste stället, och tjockleken vid ö v e r g ä n g e n m e l l a n b l a d och holk är 1,6 cm. Bladet h a r rombisk g e n o m s k ä r n i n g . I h o l k e n s n e d r e del kvarsitter
1 Inv. nr 17950.
2 Gotlands Fornsal, inv. nr C 3308, 3310, 3311, 3313, 3314.
3 Eventuellt kan man till denna gravläggning också föra ett tveeggat, damaskerat svärd
— detta hittades vid annat tillfälle på ungefär samma plats, som det tidigare fyndel gjordes.
4 Spjutspetsen dateras till period Vti, dvs. 200-350 e. Kr., av Almgren-Nerman (s. 117!.);
Stenberger sätter den i 200-talets förra hälft (s. 221), och Krause, som behandlat run- inskriften, följer den arkeologiska dateringen (s. 81).
