Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Moldavien 2015–2016
I. SAMMANFATTNING
I stort sett är de rättsliga förutsättningarna i Moldavien för att tillgodose medborgarnas mänskliga rättigheter tillfredsställande men med vissa tillkortakommanden. Som exempel kan nämnas brister i rättsliga
befogenheter för statliga institutioner ansvariga för mänskliga rättigheter att vidta sanktionsåtgärder, avsaknad av vissa brottskategorier i
strafflagstiftningen samt otillfredsställande straffsatser.
Bristande efterlevnad av lagar, utbredd och systematisk korruption samt informella maktstrukturer och icke-transparenta beslutsförfaranden i demokratiskt valda och statliga institutioner är de främsta problemen vad gäller respekten för mänskliga rättigheter
Under det senaste året har civilsamhällets utrymme att agera krympt och oberoende media satts under större press.
Olika former av diskriminering förekommer. Särskilt utsatta grupper är minoriteter, äldre, hbtq-personer, människor med funktionsnedsättningar och intagna på institutioner.
Moldavien saknar en gällande strategi för mänskliga rättigheter. Frågor rörande mänskliga rättigheter hanteras primärt av justitieministeriet, de två ombudspersonerna och Jämlikhetsrådet (CPPEDAE) med begränsade befogenheter och resurser.
Regionen Transnistrien ligger sedan en väpnad konflikt 1992 utanför den moldaviska statens kontroll. Regionen har utropat sig självständig och har en de facto ”statsadministration” med stöd från Moskva, men är inte
internationellt erkänd. Även om moldavisk lagstiftning, inklusive arbetet med mänskliga rättigheter, formellt innefattar den transnistriska regionen har den moldaviska staten ingen möjlighet att agera i regionen. Brott mot de
mänskliga rättigheterna i den transnistriska regionen förekommer.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER En princip för god samhällsstyrning
Rättsstaten i Moldavien är enligt konstitutionen oberoende men omfattande och systematisk korruption, förekomsten av informella maktstrukturer och svaga statliga institutioner utgör hinder för rättsstatens oberoende och funktion. Författningsdomstolens lagstadgade oberoende har ifrågasatts, inklusive efter det oväntade beslutet i mars 2016 att återinföra direktval av presidenten.
Misstankar om selektiv rättvisa och selektiv tillämpning av lagar är vida spridda och ett antal rättsprocesser misstänks vara delvis politiskt
motiverade. Allt oftare sker rättsprocesser bakom lyckta dörrar. Amnesty International, moldaviska advokatförbundet och kvinnliga advokaters förening, bland andra, uttalade i december 2016 sin oro för förekomsten av politiskt motiverade rättsprocesser, inte minst mot advokater,
människorättsförsvarare och domare, som de anser utgör ett hot mot rättsstatens oberoende och funktion.
Enligt Transparency International (TI) och en FN-studie från 2016 om befolkningens uppfattning om mänskliga rättigheter anses korruption vara ett av de fem största problemen i samhället. Politiska partier, den lagstiftande makten och rättsstatliga institutioner, särskilt polisen, anses vara de mest korrupta, samtidigt som statliga institutioner uppfattas som de som i störst utsträckning bryter mot de mänskliga rättigheterna. Moldavien rankas 103 av 168 länder i TI:s index över upplevd korruption från 2015.
Korruptionsbekämpning är officiellt en politiskt prioriterad uppgift. Under 2016 har lagförändringar antagits med syfte att stärka rättsapparatens funktion och oberoende, bland annat gällande åklagarmyndigheten och minskning av antalet domstolar från 44 till 15. Trots detta saknas
övertygande agerande mot korruption. Enligt en GRECO-utvärdering 2016 (GRECO är Europarådets övervakningsorgan för korruptionsbekämpning, Groupe d’Etats Contre la Corruption) samt TI hindras effektivt
korruptionsförebyggande och bekämpande arbete av otydliga mandat för ansvariga institutioner, politisk inblandning och otillräcklig finansiering.
I Världsbankens CPIA-index (Country Policy and Institutional Assessment) gällande transparens och oberoende i offentliga institutioner har Moldavien fallit från 3,5 till 2,5 (av 6) sedan 2013. Planer finns på reform av
statsförvaltningen för att förbättra effektivitet och interndemokrati samt införa högre löner för att minska korruptionen. Tillgång till information från offentliga institutioner kräver skriftliga förfrågningar som ofta drar ut på tiden eller avslås. Den senast genomförda folkräkningen från 2014 har inte offentliggjorts. Förbättringar i samordning av register, bland annat
folkbokföring (Registru) och fastighetsägande (Cadastru), pågår.
Insynen i Supreme Council of Magistrates (motsvarande Domarnämnden) arbete är bristfällig och det förekommer icke-transparenta och tvivelaktiga tillsättningar och entlediganden av höga företrädare i rättssystemet enligt enskilda organisationen Legal Resource Center. Det finns också uppgifter om att överträdelser och korruption i rättsapparaten inte utreds och
bestraffas, att manipulation förekommer av systemet för slumpvis fördelning av ärenden till domare, att obligatorisk ljudupptagning av
domstolsförhandlingar inte alltid görs och att domslut inte motiveras och offentliggörs.
Enligt Venedigkommissionen finns risk att domares oberoende och möjligheter att utöva sitt ämbete undermineras på grund av beslut i författningsdomstolen enligt vilket moldaviska domare kan hållas
personligen ansvariga för domslut som har lett till att Moldavien fällts i den Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (ECHR).
Civilsamhället rapporterade inför 2016 års utfrågning enligt FN:s universella granskningsmekanism (UPR) att tillgång till rättslig prövning och juridisk hjälp är begränsad, särskilt gällande personer med psykiska
funktionsnedsättningar, hbtq-personer och i fall rörande våld i hemmet.
Frågor som ställts till en domstol eller annan rättsinstans på ryska, och inte på rumänska, behandlas i mindre utsträckning trots att lagen ger enskilda rätt att använda ryska.
Moldavien har inte skrivit under OECD:s konvention om att bekämpa bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella
affärsförhållanden. Moldavien rankas på plats 47 på Världsbankens Doing Business-ranking.
Transnistrien
Formellt omfattas Transnistrien av samma lagar som övriga Moldavien, men de facto har regionen utarbetat ett eget ”rättssystem” vilket Civil Rights Defenders bedömer vara ”gravt eftersatt”; det gäller bland annat
rättssäkerhet, inklusive rätten till en rättvis rättegång och rätten till juridisk hjälp. Justering för att harmonisera regionens ”lagstiftning” med rysk lagstiftning pågår. Ett antal rättsfall bedöms vara politiskt motiverade. Då de facto ”staten” inte är erkänd saknas mekanismer för att söka rättvisa i fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Under 2012 öppnade
ombudspersonen kontor i Varnita men med begränsad möjlighet att agera mot brott mot mänskliga rättigheter i Transnistrien. Vissa fall har tagits upp i Europadomstolen (ECHR) men när dom fallit mot Moldavien och/eller Ryssland har dessa länders myndigheter visat liten vilja eller förmåga att verkställa domarna (exempelvis fallet Mozer vs. Moldavien och Ryssland från 2016).
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Moldavien är en parlamentarisk demokrati med ett flerpartisystem. Val i Moldavien, nationella och lokala, bedöms av OSSE:s ODIHR (Office for Democratic Institutions and Human Rights) vila på en tillfredsställande laglig grund och kunna bidra till förändring. Övervakningsmissioner inbjuds att bevaka val. ODHIR och den lokala civilsamhällsorganisationen Promo-LEX har rapporterat om oegentligheter kring val, senast 2016, bland annat
rörande brister i vallagen, vallängder, partifinansiering, möjligheter för moldavier i utlandet att rösta och partisk mediebevakning. Även frågor rörande den Centrala valkommissionens (CEC) oberoende har väckts.
Parlamentsval genomfördes senast 2014, lokalval 2015 och presidentval 2016.
Enligt nuvarande vallag räknas hela Moldavien som en valkrets och
mandaten till parlamentet fördelas enligt partilistor. Parlamentsledamöternas mandat är personliga och en ledamot kan lämna sitt parti under
mandatperioden men ändå sitta kvar i parlamentet. Parlamentsledamöters integritet har ifrågasatts och misstankar om att ledamöter ”köps”
förekommer. Enligt Promo-LEX förfördelas oberoende kandidater i nuvarande valsystem och ingen oberoende kandidat har tagit plats i parlamentet sedan självständigheten 1991.
Enligt UN Women och den nationella statistikmyndigheten är kvinnor underrepresenterade i valda församlingar. I dagsläget är 4 av 15 nuvarande ministrar kvinnor, 2015 utgjorde kvinnor 22 procent av
parlamentsledamöterna, 20 procent av borgmästare och 30 procent av kommunalråd. Under 2015 etablerades ett kvinnonätverk i parlamentet, en jämställdhetsanalys genomfördes 2016, inklusive i Centrala valkommissionen och en lag antogs som innebär krav på minst 40 procent kvinnor av
kandidaterna på partiernas vallistor.
Det förekommer att regelverk och procedurer kringgås i parlamentet; till exempel har beslut i kammaren fattats utan obligatorisk rapportering och utfrågning samt omröstning om lagförslag har skett både i första och andra läsningen under samma session och till och med direkt efter varandra. Den snabba takten i antagandet av lagar under det senaste halvåret har väckt frågor om rättssäkerhet och transparens. En lag om transparent
beslutsfattande antogs 2008 men civilsamhällesogranisationer rapporterar om brister i genomförandet. Media har begränsad tillgång till plenisalen i parlamentet som endast tillåter ett visst antal tv-kameror enligt ett schema.
En lag från 2015 kräver öppenhet när det gäller partifinansiering. Enligt Promo-LEX efterlevs lagen bristfälligt. Finansiering av partier och politiska kampanjer från utlandet är förbjudet. I 2016 års statsbudget föreslogs, för första gången, 40 miljoner MDL i statligt stöd till politiska partier.
Det civila samhällets utrymme
Civilsamhället bedöms ha möjlighet att påverka utvecklingen i samhället även om utrymmet bedöms ha krympt under senare år. En utmaning för civilsamhället är tendensen bland organisationer att arbeta utifrån givares förväntningar, snarare än att drivas av inhemska frågeställningar.
Den senaste antagna nationella strategin för utveckling av civilsamhället löpte ut 2014 och har kritiserats för bristfälligt genomförande. Ingen ny strategi finns antagen. Ett nationellt konsultationsorgan, National
Participation Council (NPC), upprättades 2012 men har inte varit aktivt sedan 2015.
Civil Rights Defenders bedömer att MR-försvarare generellt sett är skyddade av moldavisk lagstiftning men att det förekommer trakasserier, attacker och kränkningar av mötes-, förenings- och yttrandefriheten , exempelvis gällande hbtq-aktivister och MR-aktivister inom media. Amnesty International, samt flera advokatsamfund och enskilda organisationer, har uttryckt oro efter att ett antal rättsprocesser inletts mot advokater i fall kopplade till mänskliga rättigheter. Rapporter om att advokater regelbundet hindras från att ha kontakt med sina klienter förekommer.
Transnistrien
Det finns uppgifter om aktivister som lämnar Transnistrien på grund av säkerhetshot, trakasserier och utsatthet. MR-aktivister har åtalats för hets mot de facto myndigheterna och har blivit fysiskt attackerade. Aktivitet inom vissa områden, som miljö och sociala rättigheter, tolereras av de facto
myndigheterna, men under kontroll av de facto säkerhetsorgan. Aktiviteter relaterade till politiska rättigheter, fria medier eller icke-traditionella ortodoxa värderingar, exempelvis hbtq, motarbetas. Civilsamhällesorganisationer som mottar internationell finansiering har bedömts av regionens de facto
säkerhetsorgan som ett hot mot säkerheten och sedan 2015 används för dessa benämningen utländsk agent, dock ännu inte i lagtext. Ett antal
registrerade enskilda anses vara så kallade government organized non-governmental organization (GONGO:er). För internationell finansiering kräver de flesta givare ”dubbel registrering”, det vill säga registrering i både Chisinau och Tiraspol (huvudort i Transnistrien), vilket medför merarbete.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Enligt Amnesty International, Memorial och Promo-LEX förekommer tortyr, övergrepp och kränkningar på fängelser och på institutioner för personer med funktionsnedsättningar. Ombudspersonen har upprepade gånger uppmanat regeringen att stänga fängelse nr 13 i Chisinau och Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (ECHR) har dömt Moldavien 19 gånger för brott mot artikel 3 (tortyrförbudet) i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Enligt Moldovan Institute for Human Rights och Lawyers for Human Rights är brister i lagstiftning, mandat och administrativa resurser ett hinder mot effektiv användning av ombudspersonens mekanism för nationellt förebyggande (NPM) av tortyr.
Transnistrien
Tortyr är inte förbjuden inom transnistrisk de facto ”lagstiftning” och det förekommer rapporter om användning av tortyr inom rättssystemet, sexuella övergrepp, inhumana levnadsförhållanden och inhuman behandling,
bristfällig sjukvård och stora hälsoproblem (hiv och tuberkulos) på fängelser och institutioner.
Dödsstraff
Dödsstraff avskaffades i Moldavien 2006. I Transnistrien kvarstår dödsstraff i de facto lagstiftning men tillämpas inte efter ett memorandum från de facto- presidenten 1999.
Rätten till frihet och personlig säkerhet:
Det finns ingen bekräftad information om politiskt motiverade eller påtvingade försvinnanden eller statligt sanktionerade olagliga avrättningar.
Omotiverade frihetsberövanden genomförda av oidentifierad polis förekommer samt användning av så kallad ”förebyggande häktning”.
Avvisning och nekande av inresor för journalister, framför allt ryska, och rysk militär personal har återkommande förekommit på Chisinaus flygplats.
Transnistrien
Till regionen Transnistrien krävs passering genom en ”administrativ
gränskontroll”. Olaga frihetsberövanden i regionen förekommer enligt Civil Rights Defenders och andra civilsamhällsorganisationer.
Rättssäkerhet
Omfattande och systematisk korruption, förekomst av informella
maktstrukturer och svaga statliga institutioner utgör de största hindren för rättsstatens oberoende och funktion. Det råder en allmänt spridd
uppfattning om selektiv rättvisa och selektiv tillämpning eller avsaknad av tillämpning av lagar.
Straffrihet
Straffrihet, otillräcklig utredning eller för svaga påföljder för förövare förekommer enligt Amnesty International och Civil Rights Defenders, särskilt gällande fall relaterade till tortyr, brott mot hbtq-personer, brott mot personer med funktionsnedsättningar, våld i hemmet, sexuellt våld och människohandel. I 53 av 319 rapporterade fall av människohandel 2016 inleddes förundersökning, av vilka sex ledde till fängelsedom.
Under 2016 upphävdes två fängelsedomar, kopplade till våldsamheterna 2009, mot en före detta inrikesminister och en före detta polis. Samtidigt dömdes en annan före detta polis till 10 års fängelse men denne lyckades fly landet innan dom avkunnades.
Transnistrien
Eftersom kontakterna med regionen är begränsade och dess de facto ”statliga organ” inte är internationellt erkända saknas information och möjlighet att undersöka förekomsten av straffrihet.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Moldavien är rankad på plats 76 av 180 på Reportrar utan gränsers index, fyra platser sämre än 2015. Den fallande trenden är framför allt kopplad till ägarkoncentration och icke-transparenta ägarstrukturer av media, ojämlik tillgång till inkomster från reklamförsäljning, problem med tillgång till offentlig information och politisk inblandning i såväl medieinnehåll som i tillsynsmyndigheten för etermedia Audiovisual Coordination Council.
Nuvarande medialagstiftning är från 2006. Ett förslag på ny lagstiftning kom 2011 men har ännu inte antagits av parlamentet. Det statliga
postdistributionsmonopolet kan innebära ett hinder för spridning av tryckta media. Tillgången till internet är god i städer men sämre på landsbygden där infrastrukturen inte är fullt utbyggd.
Transnistrien
Medieklimatet i Transnistrien är restriktivt. Nästan alla media bedöms vara statsägda eller stå under statens kontroll och vissa onlinemedier är
blockerade.
Mötes- och föreningsfrihet
Lagstiftningen skyddar mötes- och föreningsfriheten och generellt
respekterar staten denna rätt. Rapporter förekommer om att kommunikation
på sociala medier övervakats och använts som grund för polisinsatser mot demonstranter samt att lokaltrafik från regionerna blockerats i syfte att hindra demonstranter att ta sig till demonstrationer i Chisinau.
Transnistrien
Transnistrisk de facto lagstiftning innehåller generella bestämmelser om mötesfrihet men aktiviteter är i allmänhet hårt kontrollerade. Efter
”parlamentsvalet” 2015 väckte de facto ”åklagare” åtal mot personer som demonstrerat utanför de facto ”valkommissionen”.
Religions- och övertygelsefrihet
Individens religionsfrihet är skyddad enligt grundlagen. Lag nr 125 gällande religionsfrihet ger den ortodoxa kristna tron och kyrkan en särställning som särskilt viktig i det moldaviska samhället. Jämlikhetsrådet (CPPEDAE) rapporterar att förbud mot möten och sammankomster för religiösa grupper har förekommit utan giltig anledning, att religiösa grupper har stött på svårigheter i registrering och att trakasserier av religiösa minoriteter förekommer. Ett antal tvister pågår mellan religiösa samfund och lokal administration om äganderätt till religiösa byggnader efter sovjettiden.
Transnistrien
Enligt Civil Rights Defenders är religiösa minoritetsgruppers möjlighet att registrera sig och verka begränsad och diskriminering, hot och trakasserier förekommer.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Moldavien har ratificerat alla Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner. Arbetsmarknadslagstiftningen bedöms som generellt tillfredsställande men det förekommer brister i dess efterlevnad.
Trepartsförhandling mellan arbetsgivare, arbetstagare och staten är reglerad i lag och sker genom en nationell kommission för kollektiv konsultation och förhandling. Enligt ILO är medlemsantalet i arbetsgivarorganisationer och fackföreningar lågt, särskilt inom SME-sektorn. Det saknas en nationell strategi för CSR.
Diskriminering och exkludering från arbetsmarknaden förekommer trots antidiskrimineringslagstiftning. Särskilt utsatta är kvinnor, romer, hbtq-
personer, personer nära pensionsålder, personer med handikapp och offer för trafficking.
Den officiella arbetslösheten är fyra procent enligt den nationella
myndigheten för statistik, men endast 39 procent av befolkningen är i arbete.
Omkring 35 procent av den arbetsföra befolkningen beräknas ha lämnat landet under de senaste tio åren. Enligt ILO var omkring 31 procent av den arbetsföra befolkningen verksam på den informella arbetsmarknaden 2014 och saknade då skydd genom försäkring eller välfärdssystemet.
Transnistrien
Ekonomin i den transnistriska regionen befaras vara nära kollaps och regionen har en stor arbetskraftsutvandring.
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Inkomstskattefinansierad och obligatorisk hälsoförsäkring finns men täcker endast personer i officiellt arbete. Artikel 11 i hälsoförsäkringslagen
garanterar lika tillgång till vård men standarden inom, och tillgången till, sjukvård är låg, särskilt på landsbygden. Tillgången till mediciner är begränsad. Ofta krävs inofficiell betalning för sjukvård vilket inte tydligt förbjuds i lagstiftningen. Enligt ombudspersonen och WHO anses
hälsosektorn som en av de mest korrupta i samhället och moderniserings-, effektiviserings- och kvalitetsarbete är eftersatt samtidigt som det saknas effektiva mekanismer för klagomål och uppföljning, varför mycket få fall av felbehandling anmäls. Enligt en studie från FN-kontoret i Moldavien om attityder till mänskliga rättigheter upplevde var femte person i Moldavien att deras rätt till hälsa inte tillgodosågs.
Mödrars hälsa och barnadödlighet är särskilda utmaningar för det
moldaviska sjukvårdsystemet. Enligt UNAIDS beräknas hiv-spridningen till 0,6 procent av den vuxna befolkningen. Enligt WHO är Moldavien bland de 18 högprioriterade länderna inom den europeiska regionen för TB-kontroll och bland världens 27 mest drabbade länder av multiresistent tuberkulos (MDR-TB).
Rätten till utbildning
Moldavisk lagstiftning föreskriver gratis och obligatorisk utbildning till 18 års ålder. Enligt UNICEF går 99 procent av alla barn i grundskolan och 96 procent i gymnasiet. Förekomst av mutor, kostnader relaterade till skolgång,
avsaknad av identitetshandlingar eller avsaknad av transport till skolan utgör hinder för skolgång. Särskilt för romska barn och barn med
funktionsnedsättningar förekommer diskriminering och utsatthet i skolmiljö.
Utbildningsystemet är i behov av reform, omstrukturering och
professionalisering av lärarkåren enligt Världsbanken. Moldavien rankas lägst av europeiska länder i akademisk prestation enligt 3 DCFTAs (ett Sida- finansierat projekt för att förtydliga de juridiska, politiska och ekonomiska konsekvenserna av de tre associeringsavtalen med Ukraina, Moldavien och Georgien). I 2009 års PISA-undersökning framkom att 60 procent av Moldaviens 15-åringar saknar tillräckliga kunskaper i läsning och matematik för att kunna delta och bidra effektivt i samhället.
Transnistrien
Ett särskilt problem för Transnistrien utgör de trakasserier och den
diskriminering som de åtta skolor som undervisar på rumänska (”latin-scripts schools”) utsätts för, samt att transnistriska utbildningsdokument inte
erkänns i resten av Moldavien.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
År 2014 rankades Moldavien på plats 107 av 188 länder på UNDP:s index över mänsklig utveckling (HDI). Enligt UNICEF är fattigdomen fyra gånger högre på landsbygden än i städerna; 61 procent av hushållen på landsbygden har tillgång till rent dricksvatten (85 procent i städerna) och sex procent av alla barn under fem år lider av kronisk undernäring.
Enligt Världsbanken levde omkring 41 procent av befolkningen i fattigdom (på mindre än 5 USD/dag) under 2015. Den genomsnittliga månadslönen är omkring 2 300 SEK enligt nationella myndigheten för statistik. Snittet för minimumlön var omkring 940 SEK per månad i privat sektor 2016, vilket är under fattigdomsnivån. Den genomsnittliga pensionen ligger enligt
ombudspersonen under fattigdomsnivå på omkring 680 SEK i månaden.
Barn till utlandsarbetande föräldrar tas ofta om hand av mor- och farföräldrar vilket gör äldre till en särskilt svag grupp då de, på en låg pension, även ska försörja barnbarn.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Under 2012 antogs diskrimineringslagstiftning som förbjuder diskriminering på arbetsmarknaden, inom utbildning och samhällstjänster. Genom den nya lagstiftningen etablerades även Jämlikhetsrådet (CPPEDAE).
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Kvinnor är överrepresenterade i lågbetalda yrken och underrepresenterade i ledarskapspositioner och politiska institutioner. Särskilt romska kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning utesluts ofta ur det offentliga livet enligt Jämlikhetsrådet. Under 2016 antogs lag nr 180 för jämställdhet i politiska och statliga institutioner som kräver minst 40 procent kvinnor på valbara platser. Lagen ger även män rätt till 14 dagars föräldraledighet.
Lagstiftningen innehåller bestämmelser mot sexistisk, nedsättande och diskriminerande reklam och språk i medier, och arbetsgivare åläggs att motverka och agera mot diskriminering och sexuellt ofredande på arbetsplatsen.
Kvinnor ansvarar huvudsakligen för barnomsorgen och det genomsnittliga lönegapet mellan kvinnor och män var 12,4 procent 2014 enligt
organisationen Women’s Law Center. Enligt lag har mödrar rätt till 3-6 års föräldraledighet. Detta bidrar dock till att arbetsgivare drar sig för att anställa kvinnor i barnafödande ålder. Avsked på grund av graviditet och kontrakt som inte tillåter föräldraskap förekommer enligt Jämlikhetsrådet.
Våld i hemmet och sexuellt våld är vanligt förekommande. Enligt en undersökning gjord av Women’s Law Center 2015 uppgav 64 procent av kvinnor och flickor över 15 år att de någon gång utsatts för våld, fysiskt eller psykiskt. Av dessa var 69 procent bosatta på landsbygden. Vidare ansåg nästan 28 procent av Moldaviens manliga befolkning att kvinnor bör tolerera våld i hemmet för att hålla samman familjen och 41 procent ansåg att det finns tillfällen då kvinnor bör misshandlas. Få fall av våld i hemmet rapporteras och ännu färre fall utreds. Endast en liten andel kvinnor har tillgång till nödvändig juridisk hjälp. Under 2016 antogs lagförändringar för att harmonisera en större del av moldavisk lag gällande våld i hemmet med Istanbulkonventionen som 2016 inte ännu skrivits under.
Transnistrien
Två av 43 de facto ”ledamöter” i de facto ”högsta sovjet” är kvinnor. Det saknas ”lagstiftning” mot våld i hemmet.
Barnets rättigheter
Moldavien ratificerade barnkonventionen 1993. Under 2016 utnämndes en ombudsperson för barn och en nationell strategi togs fram för att stärka barns rättigheter.
Enligt UNICEF lever omkring 28 procent av barn i Moldavien under fattigdomsnivån, de flesta på landsbygden. Omkring 100 000 barn beräknas ha en eller båda sina föräldrar utomlands och tre av tio barn uppger att de inte har någon som tar hand om dem enligt UNICEF. Institutionalisering av barn med funktionsnedsättning och barn till utsatta mödrar förekommer, och effektivt arbete för att reformera systemet och erbjuda hållbara alternativ till institutioner saknas.
En minskning av antalet barn som har blivit föremål för rättsvårdande myndigheters åtgärder har noterats av UNICEF. Ovilja bland åklagare och domare att hantera fall med barn har noterats, kunskap och specialiserad personal för att hantera barn inom rättssektorn saknas. Enligt lag ska inte barn hållas häktade mer än fyra månader men detta efterlevs bristfälligt;
isolering av barn som disciplinär åtgärd tillämpas och barn placeras ibland i häkte med vuxna. En reform för att stärka barns rätt och förhindra att barn begår brott hindras av otillräcklig samverkan mellan socialtjänsten och rättssektorn enligt Jämlikhetsrådet.
Barnarbete förekommer. Informationen är bristfällig men UNICEF
bedömer att cirka 24 procent av barn i åldern 5-14 år arbetade 2013, primärt i jordbrukssektorn. Även barnarbete i form av påtvingat tiggeri,
människohandel och sexuellt slaveri, förekommer.
Transnistrien
I Transnistrien beräknas omkring 4 000 barn vara institutionaliserade på grund av funktionsnedsättningar, familjesituationen eller föräldralöshet.
Familjer som väljer att vårda barn med funktionsnedsättningar i hemmet riskerar att hamna i fattigdom då det kräver att en av föräldrarna stannar hemma. Tillräcklig vård för barn med funktionsnedsättningar saknas och tidiga dödsfall förekommer. Barn på vissa institutioner får inte tillgång till utbildning.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Ungefär 24 procent av Moldaviens befolkning tillhör minoriteter. Bland dessa finns ukrainare, ryssar, gagauzier, bulgarer, judar, polacker och romer.
Antidiskrimineringslagstiftningen från 2012 inkluderar diskriminering
baserad på ras, hudfärg, nationalitet, etnicitet, ursprung eller språk. Byrån för inter-etniska relationer är ansvarig för minoriteters rättigheter men 2016 fanns ingen nationell strategi för minoriteter.
Moldavien har inte ratificerat Europarådets konvention om landsdels- eller minoritetsspråk. Flera minoriteter upplever att de inte får tillräcklig
undervisning i det officiella språket rumänska och exkluderas på grund av bristande språkkunskaper. En strategi saknas för att tillgodose undervisning i minoritetsspråk i skolan. Minoriteter är underrepresenterade i beslutsfattande organ på nationell och lokal nivå.
Diskriminering av och hatbrott mot minoriteter förekommer enligt
Jämlikhetsrådet. Övergrepp grundade på hat eller fördomar räknas inte som en egen brottskategori i den moldaviska brottsbalken eller civilrättsligt. Talan kan endast väckas om följderna av ett övergrepp bedöms som straffbara.
Romer, särskilt kvinnor, är enligt Jämlikhetsrådet den mest utsatta minoritetsgruppen.
Transnistrien
Den transnistriska de facto ”grundlagen” föreskriver att regionen är multi- etnisk och regionen har tre ”officiella” språk; moldaviska, ryska och
ukrainska. Särskilt utsatta minoriteter är romer, religiösa minoriteter och de som går i skolor som använder det latinska alfabetet.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
I Moldavien förekommer diskriminering och hatbrott mot hbtq-personer. I diskrimineringslagen från 2012 skyddas hbtq-personers rättigheter endast i kapitlet om anställning och arbete. Politiska företrädare och ortodoxa kyrkan uttalar sig öppet mot hbtq-personers rättigheter och brott mot hbtq-
personer utreds sällan. Lagstiftningen gällande hatbrott är otydlig och det är inte en graverande omständighet att ett brott sker baserat på könsidentitet, sexuell orientering och könsuttryck.
Transnistrien
Hbtq-personer utsätts för hot, trakasserier och diskriminering och har inget
”rättsligt” eller de facto ”statligt” skydd för sina mänskliga rättigheter.
Flyktingars och migranters rättigheter
Moldavien tar emot ett mycket begränsat antal asylsökande; 2015 sökte 273 personer asyl och 4 235 personer immigrerade till Moldavien. Flykting- mottagande koordineras av Myndigheten för migration och asyl.
En stor utflyttning ur Moldavien, inklusive Transnistrien, pågår och ca 35 procent av Moldaviens befolkning uppskattas arbeta och bo utomlands.
Problem med återintegrering för återvändande migranter förekommer och endast 40 procent uppskattas ha arbete när de återvänder enligt ILO.
Människohandel förekommer, även om problemet minskat sedan 1990-talet, och sker framför allt för sexuell exploatering, tvångsarbete och i ökande uträckning för organhandel. Den nationella strategin för motverkande av människohandel löpte ut 2016. Rättssystemet bedöms enligt det amerikanska utrikesdepartementet inte hantera fall gällande människohandel effektivt på grund av korruption, otillräckliga straff och liten vilja bland offer att
medverka i rättsprocesser.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Nuvarande diskrimineringslagstiftning innefattar personer med funktionsnedsättning men trots detta behandlas de inte som jämlika medborgare enligt Jämlikhetsrådet. Av landets befolkning har 5,2 procent någon form av funktionsnedsättning och endast 0,8 procent av dessa har betalt arbete. Genomsnittligt stöd från staten för funktionsnedsättning uppgår till 550 SEK per månad.
Enligt enskilda organisationen Mental Disability Advocacy Center och FN:s särskilda rapportör för personer med funktionsnedsättningar förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna för institutionaliserade personer med funktionsnedsättning. Dessa inkluderar livslång internering under inhumana levnadsförhållanden, avsaknad av möjligheter att anmäla missförhållanden, exponering för sjukdomar som tuberkulos,
tvångsmedicinering, påtvingade aborter, utnyttjande som arbetskraft samt psykisk, fysisk och sexuell misshandel.
Funktionsnedsättning har länge bedömts enbart på medicinsk grund.
Nyligen påbörjades arbetet med att även väga in sociala faktorer. Personer med ”lätt funktionsnedsättning” har begränsad tillgång till bland annat utbildning, sjukvård och anställning medan personer med ”svåra funktionshinder” riskerar institutionalisering och att fråntas sin
självbestämmanderätt. För närvarande har omkring 4 000 personer blivit omyndigförklarade utan möjlighet att överklaga beslutet enligt FN:s särskilda rapportör. Politiskt deltagande och deltagande i beslutsprocesser för
personer med funktionsnedsättning är begränsat.
Transnistrien
Ingen avveckling av institutioner för personer med funktionsnedsättning har inletts i Transnistrien och alternativa boendeformer saknas, liksom kunskap om rättigheter och behov för personer med funktionsnedsättning.
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1993. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 2008 respektive år 2006.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1993.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år 1993.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år 1994. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2006.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1995. Det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2006.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år 1993. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter ratificerades år 2004. Det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2007.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2010.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) signerades år 2007.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) och det tillhörande protokollet ratificerades år 2002.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2010.
Regionala instrument
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1997.
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for the protection of National Minorities, ratificerades år 1996.
Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for Regional or Minority Languages, signerades år 2002.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, signerades år 2017.
Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention on Corruption, ratificerades år 2004.
Exempel på svenskt och internationellt arbete rörande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer
Sedan 2014 styrs utvecklingssamarbetet med Moldavien av Resultatstrategin för Sveriges reformsamarbete med Östeuropa, Västra Balkan och Turkiet.
Utvecklingssamarbetetuppgår till 100 MSEK per år.
Portföljen inom resultatområdet Demokrati, mänskliga rättigheter har traditionellt varit den mest betydande i samarbetet med Moldavien.
Resultaten har varit mest positiva inom de områden där stödet länkats till en tydlig politisk dialog. Stödet till civilsamhället håller på att läggas om för att fokusera mer på kärnstöd. Ambitionen är att stärka civilsamhället och skapa bättre förutsättningar för att de ska kunna driva och övervaka reformer samt möjliggöra ett mindre avstånd mellan politiken och medborgarna.
Kärnstödsprogrammet fokuserar på organisationer som arbetar med olika områden inom mänskliga rättigheter, så som våld i hemmet, fria medier, tortyroffer i häkten, personer med mentala funktionsnedsättningar boende på institutioner, rätten till hälsa för personer med hiv/aids och offer för medicinsk felbehandling, hbtq-personers rättigheter, rättssektorn samt demokratifrågor.
Under den andra UPR-granskningen (Universal Periodic Review, FN:s universella granskningsmekanism av situationen för mänskliga rättigheter i medlemsstaterna) av Moldavien i november 2016 tog Sverige upp frågor rörande hbtq-personers rättigheter, våld i hemmet och det minskade utrymmet att verka för oberoende media.
Mänskliga rättigheter i Transnistrien
Program genomförs av fyra FN-organ; UNDP, OHCHR, UNAIDS och UNODC. Programmet avser hantera bland annat rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (inklusive barn), våld i hemmet och rättigheter för personer som lever med hiv samt personer som injicerar droger.
