Så fungerar Europeiska unionen

(1)

Europeiska unionen

Guide till EU:s institutioner

Så fungerar Europeiska unionen

(2)

Denna broschyr och andra kortfattade beskrivningar om EU finns tillgängliga på Internet via ec.europa.eu/publications

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för kommunikation Publikationer

B-1049 Bryssel

Manuskriptet färdigställdes i juli 2007.

Omslagsbild: EC

Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen.

Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2007 ISBN 92-79-03668-8

Printed in Belgium TryckTpåickeklorblekTpapper

Så fungerar Europeiska unionen

Guide till EU:s institutioner

(3)

Så fungerar Europeiska unionen

Guide till EU:s institutioner

(4)

Innehåll

En introduktion till EU . . . . 3 Fördragen. . . . 5 Så fattas besluten i EU . . . . 7 Europaparlamentet

är folkets röst . . . . 11 Europeiska unionens råd

är medlemsstaternas röst . . . . 15 Europeiska kommissionen arbetar

för det gemensamma intresset . . . . 21 Europeiska gemenskapernas domstol

ser till att lagen upprätthålls . . . . 26 Europeiska revisionsrätten ger

dig valuta för pengarna . . . . 29 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

är det civila samhällets röst . . . . 31 Regionkommittén

är de regionala och lokala myndigheternas röst . . . . 33 Europeiska investeringsbanken

finansierar ekonomisk utveckling . . . . 35 Europeiska centralbanken

förvaltar euron . . . . 37 Europeiska ombudsmannen

utreder dina klagomål . . . . 39 Europeiska datatillsynsmannen

skyddar ditt privatliv . . . . 41 Byråer . . . . 43

(5)

33

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEn EN INtrODUKtION tILL EU

Europeiska unionen (EU) är en grupp demokratiska, europeiska länder som samarbetar för att ge medborgarna bättre möjligheter och skapa en bättre värld.

tidningarna skriver allt som oftast om politiska gräl och tillfälliga kriser, men bakom rubrikerna har EU faktiskt uppnått otroligt mycket i det tysta. På lite över femtio år har man skapat fred och välstånd i Europa, infört en gemensam europeisk valuta (euro) och inrättat en inre marknad utan gränser med fri rörlighet för varor, människor, tjänster och kapital. EU har blivit en viktig handelsmakt och världsledande inom områden som miljöskydd och utveck- lingsbistånd. Därför är det inte så märkligt att unionen har vuxit från 6 till 27 medlemsstater, och fl er vill komma med.

Europeiska unionens framgång beror till stor del på dess ovanliga sätt att fungera. Det ovanliga består i att de länder som utgör Eu- ropeiska unionen (medlemsstaterna) förblir oberoende suveräna stater, men de utövar sin suveränitet gemensamt för att uppnå en styrka och ett infl ytande i världen som ingen av dem skulle kunna få på egen hand. EU är inte en federation som USa, men EU är långt mer än en organisation för samarbete mellan olika stater, som FN. Faktum är att EU är en unik konstruktion.

Gemensam suveränitet innebär i praktiken att medlemsstaterna delegerar en del av sina beslutsbefogenheter till de gemensamma institutioner de inrättat, så att beslut om vissa frågor av gemensamt intresse kan fattas demokratiskt på EU-nivå.

De tre viktigaste beslutsfattande institutionerna är följande:

Æ Europaparlamentet, som företräder medborgarna i EU och väljs direkt av dem.

Æ Europeiska unionens råd, som företräder de enskilda medlemsstaterna.

Æ Europeiska kommissionen, som företräder unionen som helhet.

Denna ”institutionella trehörning” utformar den politik och de lagar som tillämpas i hela EU. I princip är det kommissionen som före- slår nya EU-lagar, men det är Europaparla- mentet och rådet som antar dem. Sedan är det kommissionen och medlemsstaterna som tillämpar dem, och kommissionen ser till att de efterlevs.

Europeiska gemenskapernas domstol har det slutliga avgörandet i tvister om EU:s lagstiftning.

revisionsrätten övervakar fi nansieringen av unionens verksamhet.

Ett antal andra organ har också viktiga roller att spela för att EU ska fungera väl:

Æ Europeiska ekonomiska och sociala kom- mittén företräder ekonomiska och sociala aktörer i det civila samhällets organisationer såsom arbetsgivare och arbetstagare, fack- föreningar och konsumentorganisationer.

Æ regionkommittén företräder regionala och lokala myndigheter.

Æ Europeiska investeringsbanken fi nansie- rar investeringar i ekonomiska utveck- lingsprojekt både i och utanför EU och

En introduktion till EU

(6)

44

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEnEN INtrODUKtION tILL EU © Reporters

stöder småföretag genom Europeiska investeringsfonden.

Æ Europeiska centralbanken ansvarar för unionens monetära politik.

Æ Europeiska ombudsmannen undersöker klagomål som gäller administrativa miss- förhållanden inom EU:s institutioner och organ.

Æ Europeiska datatillsynsmannen ser till att dina personuppgifter i elektronisk form skyddas.

Dessutom sköter specialiserade organ sär- skilda tekniska, vetenskapliga och administrativa uppgifter.

Vilka befogenheter och vilket ansvar EU-institutionerna har och vilka regler och förfaranden de måste följa finns beskrivet i de fördrag EU grundar sig på. Fördragen har först godkänts av stats- och regeringscheferna i alla EU-län- der och har sedan ratificerats av parlamenten (riksdagen).

I denna skrift beskriver vi fördragen, EU-institutionerna och de andra organen, förklarar vad varje enhet gör och hur samspelet mellan dem fungerar.

De sex grundarländerna undertecknar romfördraget 1957.

(7)

55

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEn FörDraGEN

Europeiska unionen är grundad på fyra fördrag:

Æ Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som undertecknades den 18 april 1951 i Paris, trädde i kraft den 23 juli 1952 och upp- hörde att gälla den 23 juli 2002.

Æ Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), som undertecknades den 25 mars 1957 i rom och trädde i kraft den 1 januari 1958. Det kallas ofta för ”romfördraget”.

Æ Fördraget om upprättandet av Europe- iska atomenergigemenskapen (Euratom), som undertecknades i rom samtidigt med EEG-fördraget.

Æ Fördraget om Europeiska unionen (EU), som undertecknades i Maastricht den 7 februari 1992 och trädde i kraft den 1 november 1993. Det kallas ofta för

”Maastrichtfördraget”.

EKSG-, EEG- och Euratom-fördragen ligger till grund för de tre ”Europeiska gemenska- perna”, dvs. för gemensamt beslutsfattande om kol, stål, kärnkraft och andra viktiga sek- torer inom medlemsstaternas ekonomi. De gemensamma institutioner som inrättades för att förvalta detta system slogs samman 1967, vilket innebar att vi fi ck en enda kommission och ett enda ministerråd.

Utöver sin ekonomiska roll fi ck EEG gradvis ett allt bredare ansvarsområde som kom att omfatta social-, miljö- och regionalpolitiska frågor. Eftersom EEG inte längre enbart var en ekonomisk gemenskap döptes den i och med

det fjärde fördraget (Maastrichtfördraget) helt enkelt om till Europeiska gemenskapen (EG).

Då datumet för EKSG-fördragets utgång 2002 närmade sig överfördes ansvarsområdena kol och stål successivt till andra fördrag.

I Maastricht kom regeringarna också överens om att börja samarbeta inom utrikes- och sä- kerhetspolitiken och i vad man kallar rättsliga och inrikes frågor. Detta samarbete var rent mellanstatligt, och när det inrättades vid sidan av det befi ntliga ”gemenskapssystemet” ska- pades en ny struktur med tre ”pelare”, med såväl politiskt som ekonomiskt samarbete.

Det är Europeiska unionen (EU).

Fördragen är grunden för allt som Europeiska unionen företar sig. Fördragen har ändrats varje gång nya medlemsstater har anslutit sig. Från tid till annan har fördragen också ändrats därför att EU:s institutioner måste förändras och få nya ansvarsområden. Detta

Fördragen

Europeiska unionen bygger på sina fördrag. De tre pelarna representerar olika politikområden med olika system för beslutsfattande.

FÖRDRaGEn EURopEISka UnIonEn

Gemen- skaps- område (de ﬂ esta

gemensamma politik- områdena)

Gemensam utrikes- och säkerhets-

politik

polis- samarbete och straff-

rättsligt samarbete

(8)

66

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEnFörDraGEN © Picture-alliance/dpa/Zucchi

sker alltid vid en särskild konferens där med- lemsländernas regeringar samlas (en reger- ingskonferens). Viktiga regeringskonferenser har lett fram till:

Æ Europeiska enhetsakten, som undertecknades i februari 1986 och trädde i kraft den 1 juli 1987. Genom enhetsakten ändrades EEG-fördraget för att den inre marknaden skulle kunna genomföras fullt ut.

Æ amsterdamfördraget, som undertecknades den 2 oktober 1997 och trädde i kraft den 1 maj 1999. Genom detta utsträcktes den gemensamma suveräniteten till fler områden och till att i större utsträckning omfatta medborgerliga rättigheter och närmare samverkan inom sysselsättnings- och socialpolitik.

Æ Nicefördraget, som undertecknades den 26 februari 2001 och trädde i kraft den 1 februari 2001. Genom Nicefördraget ändrades de övriga fördragen och EU:s

institutionella system förenklades för att kunna fortsätta fungera effektivt även efter kommande utvidgningar.

Æ Utkastet till konstitutionellt fördrag, som fastställdes och undertecknades i oktober 2004 men som inte kunde träda i kraft, eftersom det inte ratificerades av alla EU- länder.

Æ Lissabonfördraget som slöts 2007, men som inte kommer att träda i kraft förrän det har ratificerats av alla medlemsstater.

Fördraget kommer att leda till ett mer demokratiskt och öppnare EU med enklare arbetsmetoder och röstningsregler, våra grundläggande rättigheter säkerställs genom en stadga och det blir möjligt för EU att tala med en enda röst i globala frågor.

En ren miljö är ett av de många områden där EU:s medlemsländer är överens om att samarbete lönar sig.

(9)



77

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEn Så FattaS BESLUtEN I EU

Så fattas besluten i EU

Många EU-institutioner deltar i beslutspro- cessen i Europeiska unionen, men besluten fattas främst av

Æ Europaparlamentet,

Æ Europeiska unionens råd, och Æ Europeiska kommissionen.

I allmänhet är det kommissionen som föreslår nya EU-lagar, men det är Europaparlamentet och rådet som antar dem. I vissa fall kan rådet agera på egen hand. andra institutioner och organ är också viktiga i processen.

De viktigaste formerna av EU-lagstiftning är direktiv och förordningar. Genom direktiven fastställs ett gemensamt syfte för alla medlemsstater, men det är upp till de nationella myndigheterna att besluta om former och metoder för att uppnå det. Vanligtvis får medlemsstaterna ett-två år på sig för att genom- föra ett direktiv. Förordningar kan tillämpas direkt i hela EU så snart de träder i kraft utan ytterligare åtgärder från medlemsstaten.

reglerna och förfarandena för beslutsfattande inom EU beskrivs i fördragen. Varje nytt förslag till EU-lagstiftning måste grundas på en specifi k artikel i ett av fördragen – den så kallade rättsliga grunden för förslaget.

Detta avgör vilket förfarande som ska följas för lagstiftningen. De tre viktigaste förfaran- dena är ”medbeslutande”, ”samråd” och

”samtycke”.

1. Medbeslutande

Medbeslutandeförfarandet är i dag det mest använda förfarandet för lagstiftning. Medbe- slutande innebär att parlamentet delar den lagstiftande makten med rådet.

Om rådet och parlamentet inte kan enas om ett lagstiftningsförslag blir det inte någon ny lag. Förfarandet innebär två efter varandra följande behandlingar i varje institution. Om man kommer överens under dessa behandlingar kan lagen antas. Om så inte sker kommer lagstiftningsförslaget att läggas fram inför en förlikningskommitté, som består av lika många företrädare för rådet och parlamentet.

När kommittén enats om ett beslut sänds den text de enats om tillbaka till parlamentet och rådet, så att dessa slutligen kan anta förslaget som lag. Förlikning blir ett alltmer sällsynt förfarande. De fl esta lagar som antas genom medbeslutandeförfarandet antas i själva verket vid den första eller den andra behandlingen till följd av det goda samarbetet mellan de tre institutionerna.

I schemat kan man se i detalj hur det går till. Mer information fi nns på

ec.europa.eu/codecision

(10)

88

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEnSå FattaS BESLUtEN I EU

19. Rådet godkänner den gemensamma ståndpunkten med ändringar 1a. Yttrande från EESK och

Regionkommittén

1. Kommissionens förslag

2. Europaparlamentets första behandling – yttrande 4. Rådets första behandling

3. Kommissionens ändrade förslag

5. Rådet godkänner alla parlamentets ändringsförslag

7. Parlamentet antar förslaget utan

ändringar

9. Rådets gemensamma ståndpunkt

10. Kommissionens meddelande om den gemensamma ståndpunkten

11. Parlamentets andra behandling

12. Parlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten

eller avstår från kommentarer

14. Parlamentet förkastar den gemensamma

ståndpunkten

16. Parlamentet föreslår ändringar i den gemensamma ståndpunkten

17. Kommissionen tar ställning till parlamentets förslag 6. Rådet kan anta

förslaget i ändrat skick 8. Rådet kan anta rättsakten

18. Rådets andra behandling

21. Rådet godkänner inte ändringsförslagen till den gemensamma ståndpunkten

22. En förlikningskommitté tillsätts 20. Rättsakten antas i ändrat skick

23. Förlikningsförfarande

24. Förlikningskommittén enas om en gemensam text 29. Förlikningskommittén enas inte om någon gemensam text

25. Parlamentet och rådet antar

rättsakten i denna lydelse 27. Parlamentet och rådet godkänner inte den gemensamma

texten

26. Rättsakten antas 28. Rättsakten antas inte

30. Rättsakten antas inte 15. Rättsakten anses inte

som antagen 13. Rättsakten betraktas

som antagen

(i) med kvalificerad majoritet om

kommissionen stöder ändringsförslagen (ii) enhälligt om kommissionen inte stöder ändringsförslagen Medbeslutandeförfarandet

(11)

99

2. Samråd

Samrådsförfarandet används på områden som jordbruk, beskattning och konkurrens.

På grundval av ett förslag från kommissionen samråder rådet med parlamentet, Europeis- ka ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén.

Under samrådsförfarandet kan parlamentet

• godta kommissionens förslag,

• förkasta det, eller

• föreslå ändringar.

Om parlamentet föreslår ändringar går kommissionen igenom alla parlamentets ändrings- förslag. Om kommissionen godtar några av förslagen skickar den ett ändrat lagförslag till rådet.

Det slutliga avgörandet fattas av rådet, som antingen godkänner det ändrade lagförslaget eller gör ytterligare ändringar. Precis som för övriga förfaranden krävs det att rådets beslut om att ändra ett lagförslag från kommissionen ska vara enhälligt.

Tre ”råd”: vilket är vilket?

Det är lätt blanda ihop EU-organen – särskilt när vitt skilda organ har mycket likartade namn, som är fallet med de tre olika ”råden”.

Europeiska rådet

Æ Detta råd består av alla medlemsstaters stats- och regeringschefer, plus Europeiska kommissionens ordförande. Det beror på det politiska systemet i varje land om före- trädaren är presidenten och/eller statsministern eller premiärministern. Europeiska rådet sammanträder i princip fyra gånger om året för att enas om den övergripande EU-politiken och se över vilka framsteg som har gjorts. Detta är det högsta politiska be- slutsorganet i Europeiska unionen och sammanträdena kallas därför ofta ”toppmöten”.

Europeiska unionens råd

Æ Denna institution kallades förr ministerrådet och består av ministrar från alla EU- staternas regeringar. rådet sammanträder regelbundet för att fatta beslut och för att anta EU-lagar. En mer omfattande beskrivning av rådets arbete ges längre fram.

Europarådet

Æ Europarådet är inte alls någon EU-institution. Det är en mellanstatlig organisation som (bland annat) arbetar för att skydda mänskliga rättigheter, främja Europas kulturella mångfald och bekämpa sociala problem som rasism och intolerans. Europarådet inrät- tades 1949 och en av dess första framgångar var upprättandet av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. För att göra det möjligt för medborgarna att utöva sina rättigheter enligt konventionen inrättade Europarådet också Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Europarådet har nu 47 medlemsländer, bland dem de 27 EU- medlemsstaterna, och har sitt säte i Palais de l’Europe i Strasbourg (Frankrike).

(12)

10 10

Vilka är det som arbetar för EU?

De tjänstemän som arbetar i EU-institutionerna kommer från alla medlemsländerna.

De har alla slags arbetsuppgifter och kun- skaper: politiska beslutsfattare och admi- nistratörer, ekonomer, ingenjörer, jurister, språkmänniskor, sekreterare och tekniker.

De måste ha förmåga och lust att arbeta i en mångkulturell och mångspråklig miljö, ofta långt borta från hemlandet.

För att bli EU-tjänsteman måste man ge- nomgå svåra uttagningsprov. Dessa uttagningsprov organiseras centralt av Europe- iska rekryteringsbyrån (EPSO).

Mer information hittar du på europa.eu/epso

3. Samtycke

Samtyckesförfarandet innebär att rådet behö- ver godkännande från Europaparlamentet för att kunna fatta beslut på en del mycket viktiga områden. Förfarandet är detsamma som vid samrådsförfarandet, förutom att parlamentet inte kan ändra i förslaget – det måste antingen godkänna eller förkasta det. För ett godkän- nande (samtycke) krävs absolut majoritet vid omröstningen.

Samtyckesförfarandet används främst vid överenskommelser med andra länder, däri- bland överenskommelserna om att låta nya länder bli medlemmar i EU.

EU:s tolkar har en viktig uppgift i EU:s arbete.

(13)

11 11

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEn EUrOPaParLaMENtEt är FOLKEtS röSt

11

Europaparlamentet är folkets röst

UPPGIFT // Direktvald lagstiftande EU-institution

NÄSTA VAL // Juni 2009

SAMMANTRÄDEN // Varje månad i plenum i Strasbourg, utskottssammanträden och extrasammanträden i Bryssel

ADRESS // Plateau du Kirchberg, Box 1601, L-2929 Luxemburg

TFN // (352) 4300-1

INTERNET // europarl.europa.eu

Europaparlamentet är valt av EU:s medborgare och ska företräda deras intressen. Det bildades på 1950-talet och har sitt ursprung i grundfördragen. Sedan 1979 har ledamöterna valts direkt av EU:s medborgare.

Val hålls vart femte år, och alla EU-medborgare har rätt att rösta och är valbara, oavsett var i EU de bor. Europaparlamentet är alltså ett demokratiskt uttryck för unionens närmare 500 miljoner medborgares vilja, och det före- träder folkets intressen i diskussionerna med de övriga EU-institutionerna.

De senaste valen hölls i juni 2004. Europapar- lamentet har 785 ledamöter från alla EU:s 27 medlemsländer.

Europaparlamentets ledamöter är inte inde- lade efter land utan i politiska grupper. tillsammans representerar de hela spektrumet

av åsikter om politiska frågor och europeisk integration. I parlamentet fi nns både före- språkare för federalism och öppet EU-kritiska ledamöter.

Hans-Gert Pöttering valdes till talman i Eu- ropaparlamentet 2007 och innehar ämbetet fram till 2009 års val.

Var har parlamentet sitt säte?

Europaparlamentet har tre arbetsorter: Brys- sel (Belgien), Strasbourg (Frankrike) och Lux- emburg (Luxemburg).

I Luxemburg fi nns administrationen (generalsekretariatet). De så kallade plenarsamman- trädena, där hela parlamentet sammanträder, hålls i Strasbourg och ibland i Bryssel. Utskot- tens sammanträden hålls också i Bryssel.

FAKTA

(14)

12 12

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEnEUrOPaParLaMENtEt är FOLKEtS röSt

antal platser per land

Belgien 24 Nederländerna 27

Bulgarien 18 Polen 54

Cypern 6 Portugal 24

Danmark 14 rumänien 35

Estland 6 Slovakien 14

Finland 14 Slovenien 7

Frankrike 78 Spanien 54

Grekland 24 Storbritannien 78

Irland 13 Sverige 19

Italien 78 tjeckien 24

Lettland 9 tyskland 99

Litauen 13 Ungern 24

Luxemburg 6 österrike 18

Malta 5 Totalt 785

Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster GUE/NGL 41

Socialdemokratiska gruppen PSE 216

Totalt: 785 De gröna/Europeiska fria

alliansen Verts/ALE 42

Självständighet/

Demokrati IND/DEM 24

Unionen för nationernas Europa UEN 44

Identitet, tradition och suveränitet ITS 23

Grupplösa ledamöter och tillfälligt tomma platser NI 13 Alliansen liberaler

och demokrater för

Europa ALDE 104 Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater PPE-ED 278

antal platser per politisk grupp den 1 september 2007

(15)

13 13

Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering.

Vad gör parlamentet?

Parlamentet har tre huvudsakliga uppgifter:

1. anta EU-lagstiftning – tillsammans med rådet på många politikområden. I och med att parlamentet är direktvalt av EU-medborgarna har EU-lagstiftningen demokratisk legitimitet.

2. Utöva demokratisk kontroll över alla EU- institutionerna, särskilt kommissionen.

Parlamentet har makten att godkänna eller förkasta utnämningen av kommis- sionsledamöter, och det har rätt att kräva att hela kommissionen avgår.

3. Makten över pengarna. Parlamentet har, tillsammans med rådet, makten över EU:s budget och kan därför påverka EU:s utgif- ter. Parlamentet godkänner eller förkastar budgeten som helhet.

Här följer en närmare beskrivning av Europa- parlamentets tre uppgifter.

1. anta EU-lagstiftning

Det vanligaste sättet att anta (dvs. stifta) EU-lagar är ett medbeslutandeförfarande (se ovan: Så fattas besluten i EU). Detta förfa- rande ställer Europaparlamentet och rådet på lika fot och gäller för lagstiftning inom många olika områden.

På somliga områden (det gäller exempelvis jordbruk, ekonomisk politik, visering och im- migration) är det rådet ensamt som stiftar lagarna, men det måste samråda med parlamentet. Dessutom krävs parlamentets samtycke i en del mycket viktiga beslut, som att låta nya länder bli medlemmar i EU.

Parlamentet ger också impulser till ny lagstiftning genom att granska kommissionens årliga arbetsprogram, överväga vilka nya lagar som skulle behövas och be kommissionen lägga fram förslag.

2. Demokratisk kontroll

Parlamentet utövar på flera sätt en demokratisk kontroll över de övriga EU-institutionerna.

När en ny kommission ska tillträda nomineras ledamöterna av EU-ländernas regeringar, men de kan inte utses utan parlamentets godkän- nande. Parlamentet intervjuar dem en och en, även den blivande ordföranden, och röstar sedan om den nya kommissionen ska godkän- nas som helhet eller inte.

Under hela mandatperioden förblir kommissionen politiskt ansvarig inför parlamentet, som kan avge ett misstroendevotum och kräva hela kommissionens avgång.

rent allmänt utövar parlamentet sin kontroll genom att granska rapporter som kommissionen överlämnar (allmänna rapporten varje år, rapporter om budgetgenomförandet osv.).

Utöver detta ställer parlamentsledamöterna ofta frågor till kommissionen som kommis- sionsledamöterna då enligt lag måste svara på.

(16)

14 14

Parlamentet övervakar också rådets arbete:

parlamentsledamöterna ställer regelbundet muntliga och skriftliga frågor till rådet och rå- dets ordförande är närvarande vid plenarsam- manträdena och deltar i viktiga debatter.

Parlamentet kan också utöva ytterligare demokratisk kontroll genom att granska fram- ställningar från medborgare och inrätta tillfäl- liga undersökningskommittéer.

Slutligen ger parlamentet arbetsmaterial till varje EU-toppmöte (Europeiska rådets mö- ten). Vid öppnandet av varje toppmöte inbjuds parlamentets talman för att uttala sig om parlamentets synpunkter på aktuella frågor och ärenden som står på Europeiska rådets dagordning.

3. Makten över pengarna

EU:s årliga budget fastställs gemensamt av rådet och Europaparlamentet. Parlamentet behandlar budgeten i två omgångar och den kan inte träda i kraft innan Europaparlamen- tets talman har undertecknat den.

Parlamentets budgetkontrollutskott övervakar hur budgeten används. Dessutom beslutar parlamentet varje år om man ska godkänna kommissionens förvaltning av budgeten.

Denna godkännandeprocess går under be- nämningen ”bevilja ansvarsfrihet”.

Hur organiseras parlamentets arbete?

Parlamentets arbete är uppdelat i två huvudfaser:

Æ Förberedelser inför plenarsamman- träden. Parlamentsledamöterna debatterar kommissionens förslag i utskott som är specialiserade på olika områden inom EU:s verksamhet och på grundval av ett betänkande som är utarbetat av en av utskottsledamöterna, den så kallade föredraganden. I betänkandet återfinns

bakgrunden till förslaget och dess för- och nackdelar. De frågor som ska tas upp till debatt diskuteras också inom de politiska grupperna.

Æ plenarsammanträdet. Varje år hålls tolv plenarsammanträden om fyra dagar i Strasbourg och sex tvådagarssammanträden i Bryssel.

Under dessa sammanträden behandlar parlamentet lagförslag och röstar om ändringar innan det fattas ett beslut om texten som helhet..

andra punkter på dagordningen kan vara meddelanden från kommissionen, med dess avsikter på ett särskilt område, eller frågor till kommissionen eller rådet om aktuella händel- ser i EU eller i världen i övrigt.

En affisch där luxemburgarna uppmanas rösta i det för- sta valet till Europaparlamentet 1979.

(17)

15

Europeiska unionens råd

är medlemsstaternas röst

rådet är EU:s viktigaste beslutsfattande institution. Det inrättades, liksom Europaparla- mentet, genom de grundläggande fördragen på 1950-talet. Det företräder medlemsstaterna och vid varje sammanträde deltar en minister från varje land.

Vilken minister som deltar vid vilket samman- träde beror på vad som ska avhandlas. Om rådet exempelvis ska diskutera miljöfrågor är det EU-ländernas miljöministrar som sam- manträder och konstellationen kallas ”rådet (miljö)”.

Frågor som rör EU:s förbindelser med resten av världen hanteras av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser). Men eftersom denna rådskonstellation också har det övergripande ansvaret för allmänpolitiska frågor deltar de ministrar eller statsråd varje regering väljer att skicka till dessa sammanträden.

rådet sammanträder i sammanlagt nio olika grupperingar (rådskonstellationer):

Æ allmänna frågor och yttre förbindelser Æ Ekonomiska och finansiella frågor

(Ekofi n)

Æ rättsliga och inrikes frågor

Æ Sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor

Æ Konkurrenskraft: inre marknaden, industri och forskning

Æ transport, telekommunikation och energi Æ Jordbruk och fi ske

Æ Miljö

Æ Utbildning, ungdom, kultur

Varje minister i rådet har befogenhet att fatta bindande beslut för sin regering. Med andra ord är ministerns signatur hela regeringens signatur. Dessutom är varje minister i rådet

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEn EUrOPEISKa UNIONENS råD är MEDLEMSStatErNaS röSt

15

UPPGIFT // Lagstiftande (på en del områden verkställande) EU-organ, företräder medlemsstaterna

MEDLEMMAR // En minister från varje EU-land

ORDFÖRANDESKAP // Växlar halvårsvis mellan medlemsstaterna

SAMMANTRÄDEN // I Bryssel (Belgien), utom i april, juni och oktober (Luxemburg).

ADRESS // rue de la Loi/Wetstraat 175, B-1048 Bryssel, Belgien

TFN // (32-2) 285 61 11

INTERNET // consilium.europa.eu

F AKTA

(18)

16 16

politiskt ansvarig inför sitt nationella parlament och de medborgare detta parlament företrä- der. tillsammans med Europaparlamentets delaktighet i beslutsfattandet ger detta rådets beslut demokratisk legitimitet.

EU-ländernas stats- och regeringschefer träf- fas upp till fyra gånger per år tillsammans med Europeiska kommissionens ordförande i det så kallade Europeiska rådet. På dessa toppmö- ten fastställs den övergripande EU-politiken och man fattar beslut i frågor som inte har kunnat avgöras på lägre nivå (dvs. av minist- rarna på de vanliga rådsmötena). Det handlar alltså om viktiga överläggningar i Europeiska rådet och de pågår därför ofta långt in på nat- ten och drar till sig mycket uppmärksamhet i medierna.

Vad gör rådet?

rådet har sex huvudsakliga ansvars- områden:

1. anta EU-lagstiftning – tillsammans med Europaparlamentet på ett stort antal politikområden.

2. Samordna medlemsstaternas allmänna ekonomiska och sociala politik.

3. Sluta internationella avtal mellan EU och andra länder eller internationella organisationer.

4. Godkänna EU:s budget tillsammans med Europaparlamentet.

5. Fastställa och genomföra EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) på grundval av riktlinjer som utfor- mas av Europeiska rådet.

6. Samordna samarbetet mellan nationella domstolar och polisväsen i straffrättsliga frågor.

De flesta av dessa ansvarsområden faller under ”gemenskapssfären” – dvs. det är verk- samhetsområden där medlemsstaterna har beslutat att ha gemensam suveränitet och de- legera beslutsmakten till EU-institutionerna.

Detta område är den Europeiska unionens

”första pelare”.

De två sista punkterna (Gusp och straffrätts- ligt samarbete) gäller dock huvudsakligen frå- gor för vilka EU-länderna inte har delegerat beslutsmakten, utan där de helt enkelt samarbetar. Detta kallas mellanstatligt samarbete och utgör EU:s andra och tredje ”pelare”.

Här följer en närmare beskrivning av rådets arbete.

1. Lagstiftning

Huvuddelen av rådets arbete består av lagstiftning på områden där EU har gemensam suveränitet. Det vanligaste förfarandet för detta är ”medbeslutande” där EU:s lagstiftning antas av rådet och parlamentet gemensamt på grundval av ett förslag från kommissionen. På vissa områden har rådet det slutliga avgörandet, men endast på grundval av kom- missionsförslaget och efter att ha beaktat kommissionens och parlamentets åsikter (se ovan: Så fattas besluten i EU).

2. Samordning av medlemsstaternas politik

EU-länderna har beslutat att de vill ha en övergripande ekonomisk politik grundad på nära samordning av de enskilda ländernas ekonomiska politik. Denna samordning ge- nomförs av ekonomi- och finansministrarna, som tillsammans utgör Ekofinrådet, eller rådet (ekonomiska och finansiella frågor).

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEnEUrOPEISKa UNIONENS råD är MEDLEMSStatErNaS röSt

(19)

17 17

Fler arbetstillfällen och bättre utbildning, häl- sovård och sociala trygghetssystem är områ- den där vart och ett av EU-länderna ansvarar för sin egen politik, men de kan samtidigt komma överens om gemensamma mål och lära sig av varandras erfarenheter. Denna pro- cess kallas ”öppen samordningsmetod” och det sker inom rådet.

3. Internationella avtal

rådet ”sluter” (dvs. undertecknar officiellt) varje år ett antal avtal mellan Europeiska unionen och länder utanför unionen eller internationella organisationer. Det kan vara avtal med breda tillämpningsområden, som handel, samarbete och utveckling, eller avtal om sär- skilda områden som textil, fiske, vetenskap och teknik, transporter osv.

rådet kan också anta konventioner som ingås mellan EU:s medlemsstater inom områden

som beskattning, bolagsrätt eller konsulärt skydd. Konventioner kan även röra samarbete i frågor som rör frihet, säkerhet och rättvisa (se nedan).

4. Godkännande av EU:s budget

EU:s årliga budget fastställs gemensamt av rådet och Europaparlamentet.

5. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

EU-länderna samarbetar för att utveckla en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp).

Samtidigt behåller de enskilda medlemsstaterna kontrollen över sin utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. EU-länderna har dock in- sett fördelarna med att samarbeta inom dessa frågor, och rådet är det huvudsakliga forumet för detta mellanstatliga samarbete.

Chefen för EU:s utrikespolitik Javier Solana skaffar sig förstahandskunskap om flyktingars villkor.

(20)

18 18

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEnEUrOPEISKa UNIONENS råD är MEDLEMSStatErNaS röSt Samarbetet omfattar förutom försvarsfrågor också krishanteringsuppgifter såsom rädd- ningsuppdrag, humanitära och fredsbeva- rande åtgärder samt fredsskapande åtgärder i oroshärdar. EU-länderna försöker mobilisera och samordna militära styrkor och polis, så att de kan användas tillsammans med diplo- matiska och ekonomiska insatser. EU har genom dessa mekanismer bidragit till att bevara freden, bygga upp demokratin och stimulera ekonomiskt framåtskridande på så skilda platser som Indonesien, Demokratiska republiken Kongo och länderna i sydöstra Europa.

6. Frihet, säkerhet och rättvisa

EU:s medborgare har rätt att bo och arbeta i vilket EU-land de vill och därför bör rätts- systemen anpassas så att de blir lika överallt inom Europeiska unionen. De olika ländernas domstolar måste alltså samarbeta så att ett domstolsbeslut i ett EU-land i exempelvis ett skilsmässoärende eller en vårdnadstvist er- känns i alla andra EU-länder.

Den fria rörligheten inom EU är en fantastisk tillgång för laglydiga medborgare, men den utnyttjas också av internationella brottslingar och terrorister. För att tackla gränsöverskridan- de brottslighet krävs ett gränsöverskridande samarbete mellan domstolar, polisväsende, tulltjänstemän och immigrationsmyndigheter i alla EU-länder.

De måste till exempel kunna garantera

• att EU:s yttre gränser bevakas effektivt,

• att tull och polis utbyter information om miss- tänkta narkotika- eller människosmugglare,

• att asylsökande bedöms och behandlas lika i hela EU, för att förhindra att en per- son ansöker om asyl i flera länder (”asylum shopping”).

Frågor av detta slag behandlas i rådet (rätts- liga och inrikes frågor), dvs. av justitie- och inrikesministrarna. Målet är att skapa ett om- råde med frihet, säkerhet och rättvisa innanför EU:s gränser.

Fri rörlighet för människor och varor i EU har gjort detta slags tullkontroller överflödiga vid resor inom EU.

(21)

19

Hur organiseras rådets arbete?

ordförandeskapet för rådet

Ordförandeskapet växlar mellan medlemsstaterna var sjätte månad. Det innebär att varje EU-land under en sexmånadersperiod ansvarar för rådets dagordning, utser ord- förande för ministerrådets möten, lägger fram lagstiftningsbeslut och politiska beslut och medlar fram kompromisser mellan medlemsstaterna.

Generalsekretariatet

Ordförandelandet biträds av generalsekretariatet, som förbereder och ser till att rådets arbete flyter smidigt på alla nivåer.

Sedan 2004 innehas posten som rådets generalsekreterare av Javier Solana. Solana är också den gemensamma utrikes- och säker- hetspolitikens höge representant, och i denna egenskap hjälper han till att samordna EU:s åtgärder i internationella sammanhang.

Generalsekreteraren biträds av en ställföre- trädande generalsekreterare som ansvarar för ledningen av generalsekretariatet.

Coreper

Varje EU-land har en ständig representation i Bryssel som företräder medlemsstaten och bevakar dess intressen på EU-nivå. Chefen för varje representation är i praktiken landets EU-ambassadör.

EU-ambassadörerna, som också kallas de ständiga representanterna, sammanträder varje vecka i de ständiga representanternas kommitté (Coreper). Corepers uppgift är att förbereda rådets arbete, med undantag av jordbruksfrågorna, som förbereds av den sär- skilda jordbrukskommittén. till sin hjälp har Coreper ett antal arbetsgrupper där tjänste- män från representationerna och de nationella myndigheterna deltar.

Säkerhets- och försvarsfrågor

rådet biträds av en särskilt uppbyggd struktur i säkerhets- och försvarsfrågor:

Æ Kommittén för politik och säkerhetspolitik (Kusp), som i detta samarbete motsvarar Coreper i övriga typer av beslut,

Æ Europeiska unionens militära kommitté (EUMC), som består av medlemsstaternas överbefälhavare,

Æ Europeiska unionens militära stab (EUMS), som består av militära och civila experter som avdelats till rådets sekretariat av medlemsstaterna, samt

Æ Kommittén för de civila aspekterna av krishantering.

Hur många röster per land?

Besluten i rådet fattas genom omröstning. Ju fler invånare ett land har, desto fler röster har det, men antalet röster är viktade till förmån för de länder som har en mindre befolkning.

Frankrike, tyskland, Italien

och Storbritannien 29

Polen och Spanien 27

rumänien 14

Nederländerna 13

Belgien, tjeckien, Grekland,

Ungern och Portugal 12

österrike, Bulgarien och Sverige 10 Danmark, Finland, Irland, Litauen

och Slovakien 7

Cypern, Estland, Lettland, Luxemburg

och Slovenien 4

Malta 3

Totalt 345

(22)

20 20

omröstning med kvalificerad majoritet Inom vissa särskilt känsliga områden som den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, beskattning, asylfrågor och invandringspolitik måste rådets beslut vara enhälligt. Det inne- bär med andra ord att varje medlemsstat har vetorätt inom dessa områden.

I de flesta frågor fattar rådet dock beslut genom omröstning med kvalificerad majoritet.

Kvalificerad majoritet uppnås om

• en majoritet av medlemsstaterna (i vissa fall en två tredjedels majoritet) godkänner förslaget, och

• minst 255 röster läggs för förslaget – dvs.

minst 73,9 %.

Dessutom kan en medlemsstat begära att man kontrollerar om rösterna för förslaget motsvarar minst 62 % av den sammanlagda befolkningen i unionen. Om det visar sig att så inte är fallet kommer beslutet inte att antas.

EU hjälper till med att utbilda och bygga upp polisstyrkor i oroliga områden, med tonvikt på goda kontakter med lokal- befolkningen.

(23)

21

Kommissionen står oberoende av de nationella regeringarna. Dess uppgift är att före- träda och bevaka hela EU:s gemensamma intressen. Den utarbetar förslag till nya EU- lagar som läggs fram för Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen är också EU:s verkställande organ – den ansvarar med andra ord för att genomföra parlamentets och rådets beslut.

Detta innebär att ta hand om EU:s löpande arbete, dvs. genomföra politik, driva program och fördela medel.

Liksom parlamentet och rådet inrättades Eu- ropeiska kommissionen på 1950-talet genom de grundläggande fördragen.

Vad är kommissionen?

Uttrycket ”kommissionen” används i två be- tydelser. Dels används det för att beteckna själva institutionen och dess personal, dels används det om ”kollegiet”, den sammanslut- ning av kommissionsledamöter – en från varje

EU-land – som utsetts att leda institutionen och fatta beslut.

Informellt kan kommissionens ledamöter ibland kallas ”kommissionärerna”. De har i allmänhet haft politiska ställningar i sina ur- sprungsländer, och många har varit statsråd, men som ledamöter i kommissionen har de åtagit sig att agera för unionen som helhet och inte ta instruktioner från regeringarna i hemländerna.

En ny kommission tillsätts vart femte år, inom sex månader från valet till Europaparlamentet.

tillvägagångssättet är följande:

• Medlemsstaternas regeringar enas om vem som ska nomineras till posten som kommissionens nya ordförande.

• Den nominerade ordföranden godkänns sedan av parlamentet.

• Den nominerade ordföranden väljer i samför- stånd med medlemsstaternas regeringar ut de övriga ledamöterna i kommissionen.

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEn EUrOPEISKa KOMMISSIONEN arBEtar För DEt GEMENSaMMa INtrESSEt

21

FAKTA

Europeiska

kommissionen arbetar för det

gemensamma intresset

UPPGIFT // EU:s verkställande organ som också lägger fram lagförslag

LEDAMÖTER // 27: en ledamot från varje medlemsstat

MANDATPERIOD // Fem år (2004–2009)

ADRESS // B-1049 Bryssel

TFN // (32-2) 299 11 11

INTERNET // ec.europa.eu

(24)

22 22

Så FUnGERaR EURopEISka UnIonEnEUrOPEISKa KOMMISSIONEN arBEtar För DEt GEMENSaMMa INtrESSEt

• Det nya parlamentet intervjuar alla kandi- daterna och avger ett yttrande om den fö- reslagna gruppen som helhet. När den nya kommissionen väl blivit godkänd kan den officiellt skrida till verket.

Den nuvarande kommissionens mandatperiod löper fram till och med den 31 oktober 2009.

Dess ordförande är José Manuel Barroso.

Kommissionen är politiskt ansvarig inför parlamentet, som har makt att avsätta hela kommissionen genom att avge ett misstroendevotum. Enskilda ledamöter måste avgå om ordföranden ber dem att göra det och de andra kommissionsledamöterna godkänner det.

Kommissionen är företrädd vid alla parlamentets sammanträden, där den ska kunna förklara och motivera sin politik. Den svarar också regelbundet på skriftliga och muntliga frågor från parlamentsledamöterna.

Det dagliga arbetet vid kommissionen sköts av administrativ personal, experter, översät- tare, tolkar och sekretariatspersonal. Kommis- sionen har omkring 23 000 sådana anställda tjänstemän. Det kan förefalla mycket, men en typisk medelstor stadsförvaltning i Europa har faktiskt fler tjänstemän anställda.

Var har kommissionen sitt säte?

Kommissionens säte finns i Bryssel (Belgien) men den har också kontor i Luxemburg, re- presentationskontor i alla EU-länder och delegationer i många huvudstäder runtom i världen.

Vad gör kommissionen?

Europeiska kommissionen har fyra huvuduppgifter:

1. Den lägger fram lagförslag för parlamentet och rådet.

2. Den förvaltar och genomför EU:s politik och budget.

3. Den ser till att EU:s lagar efterlevs (tillsammans med EG-domstolen).

4. Den företräder Europeiska unionen i värl- den, till exempel genom att förhandla fram överenskommelser mellan EU och andra länder.

Varje EU-land har en egen kommissionsledamot.

(25)

23 23

1. Föreslå nya lagar

Kommissionen har så kallad ”initiativrätt”. Det innebär att kommissionen ensam ansvarar för att ta fram förslag till ny EU-lagstiftning och lägga fram dem för parlamentet och rådet.

Förslagen måste främja unionens och med- borgarnas intressen, inte de enskilda länder- nas eller näringslivets.

För att kunna lägga fram förslag måste kommissionen känna till de nya förutsättningar och problem som utvecklas i Europa och den måste avgöra om lagstiftning på EU-nivå är rätt sätt att hantera dessa. Därför står kommissionen i ständig kontakt med många in- tressegrupper och med två rådgivande organ – Europeiska ekonomiska och sociala kommit- tén och regionkommittén. Kommissionen tar också hänsyn till synpunkter från de nationella parlamenten och regeringarna.

Det är bara i de fall kommissionen anser att ett problem inte kan lösas mest effektivt på nationell, regional eller lokal nivå som den föreslår åtgärder på EU-nivå. Denna princip att frågor ska hanteras på lägsta möjliga nivå kallas ”subsidiaritetsprincipen”.

Om kommissionen kommer fram till att det krävs EU-lagstiftning, arbetar den fram ett förslag som den anser kan lösa problemet effektivt och samtidigt tillgodose så många intressen som möjligt. Kommissionen sam- råder med experterna inom olika rådgivande kommittéer och grupper för att få de bästa tekniska lösningarna. Den publicerar ofta så kallade grönböcker och vitböcker, anordnar utfrågningar, inhämtar åsikter från det civila samhället, beställer expertrapporter från spe- cialister och samråder dessutom ofta direkt med allmänheten innan den lägger fram ett förslag, för att se till att ha en så fullständig bild som möjligt.

2. Genomföra EU:s politik och budget Som Europeiska unionens verkställande organ ansvarar kommissionen för att förvalta och genomföra EU:s budget. De flesta utbetal- ningar sköts till största delen av nationella och lokala myndigheter men kommissionen ansvarar för kontrollen – under revisionsrät- tens överinseende. Båda institutionerna har till uppgift att säkerställa en sund finansiell förvaltning. Europaparlamentet beviljar kommissionen ansvarsfrihet för budgetens ge- nomförande endast om revisionsrättens års- rapport är tillfredsställande.

Kommissionen ska också genomföra de beslut som fattas av parlamentet och rådet, exempelvis i fråga om den gemensamma

EU ger stöd för att förbättra infrastrukturen för telekommunikation i mindre gynnade delar av EU.

(26)

24 24

jordbrukspolitiken, fiske, energi, regional utveckling, miljöfrågor, ungdomsfrågor, ut- bildningsfrågor och utbytesprogram, såsom Erasmusprogrammet. Den spelar också en stor roll inom konkurrenspolitiken, för att se till att företagen verkar på lika villkor. Kommis- sionen kan förbjuda fusioner och samgåenden mellan företag om den anser att de leder till illojal konkurrens. Kommissionen ser också till att EU-länderna inte snedvrider konkurrensen genom alltför omfattande subventioner till sina företag.

3. Efterlevnad av EU-lagstiftningen Kommissionen är ”fördragens väktare”. Det innebär att kommissionen tillsammans med EG-domstolen har ansvaret för att se till att EU-lagstiftningen tillämpas korrekt i alla medlemsstaterna.

Om kommissionen konstaterar att ett EU-land inte tillämpar en EU-lag inleder den ett förfa- rande som kallas ”överträdelseförfarande”.

Det första steget är att skicka den berörda regeringen en officiell skrivelse, där kommissionen förklarar varför den anser att landet bryter mot EU-lagstiftningen. Det anges ock- så en tidsfrist inom vilken landet ska svara kommissionen.

Om medlemsstaten inte kan ge någon till- fredsställande förklaring eller åtgärda saken kommer kommissionen att skicka ännu en skrivelse där den bekräftar att landet har brutit mot EU-lagstiftningen och anger en tidsfrist inom vilken detta ska rättas till. Om medlemsstaten fortfarande inte följer EU-lagstiftningen skickar kommissionen ärendet vidare till EG-domstolen för avgörande. Domstolens beslut är bindande för medlemsstaterna och EU-institutionerna. Om medlemsstaterna inte heller i fortsättningen följer beslutet kan domstolen förelägga dem finansiella sanktioner.

4. Företräda EU i världen

Europeiska kommissionen är ett viktigt språk- rör för Europeiska unionen i internationella sammanhang. Den för EU:s talan i internationella forum som Världshandelsorganisationen (WtO), i förhandlingar om den internationella överenskommelsen med anledning av klimat- förändringen, Kyotoprotokollet, och om EU:s betydelsefulla bistånds- och handelspartner- skap med utvecklingsländer i afrika, Västin- dien och Stilla havet, Cotonou-avtalet.

Kommissionen för också EU:s talan och för- handlar för EU på områden där medlemsstaterna har gemensam suveränitet. Detta sker på grundval av överenskommelser som gjorts i förväg med staterna.

Hur organiseras kommissionens arbete?

Det är kommissionens ordförande som be- stämmer vilken kommissionsledamot som ska ansvara för vilket politikområde och som (vid behov) omfördelar ansvarsområdena under kommissionens mandattid.

Kommissionen sammanträder vanligtvis en gång i veckan, oftast på onsdagar och oftast i Bryssel. Varje punkt på dagordningen pre- senteras av den ledamot som ansvarar för det aktuella området och kollegiet antar ett gemensamt beslut i frågorna.

Kommissionens personal är uppdelad i avdel- ningar, som kallas generaldirektorat (GD), och tjänsteavdelningar (exempelvis rättstjänsten).

Varje generaldirektorat ansvarar för ett visst politikområde och leds av en generaldirektör som svarar inför en av kommissionärerna. Ge- neralsekretariatet står för den övergripande samordningen och organiserar också kommissionens sammanträden varje vecka. Ge- neralsekretariatet leds av en generalsekreterare som är direkt underställd kommissionens ordförande.