Svenska samhällsaktörers arbete med unga kvinnor i gäng

Linköpings universitet | Institutionen för kultur och samhälle (IKOS) Examensarbete på grundläggande nivå | Socionomprogrammet Höstterminen 2021

Svenska samhällsaktörers arbete med unga kvinnor i gäng

En kvalitativ studie om socialtjänsten, polisen och den öppna fritidsverksamhetens förståelse och tolkningar med fokus på villkor i arbetet.

Adriana Grdelaj Anna Strömberg

Handledare: Stefan Holgersson

The Swedish Societal Actors’ Work with Young Women in Gangs

A qualitative study about the social services, police and youth recreation centers understanding and interpretation with a focus on working conditions.

Adriana Grdelaj Anna Strömberg

Tutor: Stefan Holgersson

Sammanfattning

Gängkriminalitet är ett allt mer uppmärksammat fenomen i samhället och denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur samhällsaktörerna socialtjänst, polis och fritidsverksamhet förstår och tolkar sitt arbete med unga kvinnor i gängkriminalitet utifrån de villkor som finns i arbetet. Detta besvaras genom att studera vilken roll och ansvar de yrkesverksamma ser sig ha i arbetet, vad de ser för utmaningar och hinder samt om arbetet med unga kvinnor respektive män i gäng skiljer sig åt. Till studien har semistrukturerade intervjuer genomförts, både individuellt och i grupp, med totalt nio respondenter. Materialet har analyserats och tolkats utifrån en innehållsanalys med den tidigare forskningen och teorianknytning som verktyg.

Genom analysen har olika teman kunnat urskiljas, vilka är; defintion av gäng och unga kvinnor, roll och ansvar, utmaningar och hinder samt könsskillnader. Resultatet visar på svårigheten att endast tala om de unga kvinnorna utan att nämna det generella perspektivet.

Samhällsaktörerna upplever att de har en viktig roll och ett ansvar i arbetet där identifiering, samverkan och kvinnornas psykiska ohälsa är utmärkande. De utmaningar och hinder som de främst såg var att veta vad ett gäng är och förstå kvinnornas roll, att arbeta motiverande samt att förhålla sig till sekretesslagen som sågs hindra samverkan. Slutligen visade resultatet på att de upplevde att deras arbete skiljer sig gällande kvinnor och män i gäng. Vi vill med denna studie visa på de unga kvinnornas betydande roll för gängens förekomst och att svenska samhällsaktörer upplever att de saknar kunskap i sitt arbete med de unga kvinnorna i gäng, men även gäng på ett generellt plan. Vi ser därmed att det är av vikt att mer forskning bedrivs inom ämnet där könsskillnader tas i beaktning då studien pekar på en förändring i samhället som tyder på att det behövs en ny diskussion gällande gäng med ett större fokus på unga kvinnor.

Nyckelord: Gängkriminalitet, unga kvinnor, socialtjänst, polis, öppen fritidsverksamhet, svenska samhällsaktörer, villkor i arbetet, roll och ansvar, utmaningar och hinder, könsskillnader

Förord

Det har varit en lärorik upplevelse att skriva det här examensarbetet och det har givit oss nya perspektiv och verktyg inför framtida studier och arbeten. Vi vill därför tacka alla som har hjälpt oss på vägen med studien.

Först och främst vill vi rikta ett stort tack till våra respondenter som har visat ett genuint intresse av att dela med sig av sina upplevelser om detta komplexa ämne. Vi är så tacksamma för er flexibilitet och engagemang i intervjuerna. Ett stort tack vill vi även rikta till vår handledare Stefan Holgersson. Du har delat med dig av en bred kunskap om ämnet och när vi har stött på hinder har du alltid varit lättillgänglig och visat stor entusiasm för att slutföra arbetet.

Avslutningsvis vill vi självklart tacka varandra. Trots att processen har varit intensiv och utmanande har vi genom ett väldigt bra samarbete kunnat stötta varandra. Därutöver har en god vänskap skapats som har gjort arbetet roligt och givande.

Adriana Grdelaj Anna Strömberg

Norrköping, februari 2022

Innehållsförteckning

Sammanfattning Förord

Innehållsförteckning

1. Inledning och problemformulering 1

2. Syfte och frågeställningar 3

3. Bakgrund 5

3.1 Socialtjänst 5

3.2 Polis 5

3.3 Öppen fritidsverksamhet 6

4. Tidigare forskning 7

4.1 Gäng 7

4.2 Kriminalitet och unga kvinnor 9

4.3 Arbetssätt och samverkan 10

4.4 Diskussion av tidigare forskning 11

5. Teorianknytning 13

5.1 Teorin om genussystemet 13

5.2 Kontrollteorin om sociala band 14

5.3 Teorin om rationella val 14

5.4 Motivationsteorin om likavärde 15

5.5 Teoridiskussion 15

6. Metod 17

6.1 Vetenskapsteoretisk förankring 17

6.1.1 Förförståelse 17

6.2 Datainsamlingsmetod 18

6.3 Population och urval 18

6.4 Tillvägagångssätt 21

6.5 Analysmetod 21

6.6 Etisk diskussion 23

6.7 Kritisk reflektion 24

7. Resultat och analys 27

7.1 Definition av gäng och unga kvinnor 27

7.1.1 Definition av gäng 27

7.1.2 Definition av unga kvinnor 29

7.2 Roll och ansvar 30

7.3 Utmaningar och hinder 33

7.3.1 Kvinnors roll i gängen 33

7.3.2 Samverkan och lagstiftning 36

7.3.3 Motiverande arbete 39

7.3.4 Resurser 41

7.4 Könsskillnader 43

8. Diskussion 47

8.1 Avslutande diskussion 47

8.2 Kritisk reflektion 52

8.3 Kunskapsbidrag 53

8.4 Vidare forskning 53

Referenslista 55

Bilaga 1 - Intervjuguide 61

Bilaga 2 - Informationsbrev 63

1. Inledning och problemformulering

Min erfarenhet är att tjejerna möjliggör gängkriminaliteten väldigt mycket, det skulle inte vara möjligt utan tjejerna. Killarna skulle åka dit så mycket snabbare om de inte hade tjejerna.

(Samordnare inom fritidsverksamhet) Gäng som livnär sig på kriminalitet har fått stor uppmärksamhet både politiskt och i media under de senaste åren. Nationalencyklopedin (u.å) definierar begreppet gängkriminalitet som: /.../ brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet. Beskrivningen tyder på att gängkriminalitet är ett svårdefinierat begrepp, vilket även Rostami, Leinfeldt och Holgersson (2012) problematiserar i sin studie. Rubriker om våld, skjutningar, bränder och gängmord relaterat till gäng i socioekonomiskt utsatta områden är inte ovanliga och de boende blir skrämda och tystade från att rapportera till polisen (Brå 2016a). Torbjörn Forkby (2018), professor i socialt arbete, menar att unga män dras till gängkriminella miljöer då de ser sin chans att bli framgångsrika, att få bli någon. Gängens aktiviteter påverkar tryggheten i bostadsområden och skapar en otrygghet för samhällsmedborgare. Regeringen (Justitiedepartementet 2021) har presenterat ett 34-punktsprogram med förslag på åtgärder mot gängkriminalitet för att öka tryggheten i Sverige. Det innefattar fyra områden; verktyg i brottsbekämpning, påföljder, brytning av tystnadskultur och förebyggande av brott.

Punkterna innebär förändringar och förbättringar inom flera delar av samhället där polis, socialtjänst och skola är viktiga aktörer. I förslaget är socialtjänsten särskilt betydelsefull inom det förebyggande arbetet, där fokus ligger på att möjliggöra tidigare och fler ingripanden av unga samt att öka tryggheten i socialt utsatta områden genom samverkan med andra samhällsaktörer. Enligt polisen (u.å) behövs brottsförebyggande insatser från många delar av samhället och utöver de som beskrivs av regeringen ovan är även den öppna fritidsverksamheten en viktig samhällsaktör.

Uppmärksamheten kring gängkriminaliteten har mestadels berört män. Forskaren Amir Rostami (Pohjanen 2021) säger i en intervju med SVT att det inte är osannolikt att de kvinnliga medlemmarna har blivit fler i takt med att gängkriminaliteten har ökat i Sverige. I samma intervju förklarar polisen att de upplever svårigheter med att upptäcka kvinnorna då de inte har lika bra koll på dem jämfört med männen samt att de behöver en ökad kunskap om ämnet. Enligt den intervjuade polisen riktas deras fokus oftast till de personer som är utåtagerande och att de främst är män (Ibid). Personal på kvinnoanstalten Hinseberg har idag börjat se en förändring hos de fängelsedömda kvinnorna. Allt fler döms för våldsbrott och allt fler yngre kvinnor talar positivt om sin gängidentitet. De visar stolthet och bär tatueringar som visar på deras på gängmedlemskap. Personalen ser också att kvinnorna har en mer aktiv roll i gängen än tidigare genom att exempelvis vara kassörer eller förvara vapen och narkotika (Kriminalvården 2022). Tendenser till denna förändring sågs redan i en

kartläggning av Polismyndigheten år 2019 (s. 14) som även visar på att samhället ofta betraktar de kvinnliga gängmedlemmarna som passiva, trots att den pekar på att kvinnorna har ett allt större inflytande i gängen.

Utifrån detta kan vi se att det finns en kunskapslucka gällande kvinnors betydelse för gängkriminaliteten och att det saknas en entydig definition av begreppet att arbeta utifrån.

Vår forskningsfråga är därmed: Hur förstår och tolkar samhällsaktörerna socialtjänst, polis och öppen fritidsverksamhet sitt arbete med unga kvinnor i gängkriminalitet utifrån de villkor som finns i arbetet?

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att få en förståelse för de svenska samhällsaktörerna socialtjänst, polis och öppen fritidsverksamhets förståelse och tolkningar av sitt arbete med unga kvinnor i¹ gängkriminalitet. Detta kommer studeras med fokus på de villkor som finns i arbetet utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Genom att intervjua yrkesverksamma kan vi med hjälp av en innehållsanalys knyta tidigare forskning och valda teoretiska utgångspunkter till vårt insamlade empiriska material. Vi vill med vår studie även bidra till mer kunskap till det praktiska fältet och forskningen gällande unga kvinnor i gängkriminalitet. För att svara på forskningsfrågan och syftet har tre frågeställningar formulerats:

- Hur förstår och tolkar de yrkesverksamma sin roll och sitt ansvar i arbetet med unga kvinnor i gängkriminalitet?

- På vilket sätt påverkar de utmaningar och hinder som de yrkesverksamma upplever deras arbete med unga kvinnor i gängkriminalitet?

- Upplever de yrkesverksamma skillnader i arbetet med unga kvinnor respektive unga män i gängkriminalitet och hur påverkas arbetet av dessa skillnader?²

2I fortsättningen kommer “gängkriminalitet” att benämnas som “gäng”.

1I fortsättningen kommer “öppen fritidsverksamhet” att benämnas som “fritidsverksamhet” med undantag i kapitel 3.3 “Öppen fritidsverksamhet”.

3. Bakgrund

I detta avsnitt presenteras relevanta lagrum i svensk lagstiftning som förklarar och reglerar socialtjänsten, polisen och fritidsverksamhetens arbete. Med detta kan vi få en överblick av den lagliga kontexten som samhällsaktörerna arbetar utifrån och på så sätt skapa en ökad förståelse för studiens syfte och frågeställningar.

3.1Socialtjänst

Socialtjänstens arbete regleras av socialtjänstlagen (SFS 2001:453) (SoL) där de utifrån portalparagrafen kap. 1 §1 ska främja ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt aktivt deltagande i samhällslivet. Kommunerna har enligt SoL kap. 2 §1 ansvar för socialtjänsten vilka har det yttersta ansvaret för att personer får det stöd och den hjälp de behöver. Det är främst socialtjänsten som tar beslut om exempelvis insatser för personer som söker stöd för att lämna kriminella gäng (Brå 2016b, s. 59). Rätten till bistånd prövas och beviljas enligt SoL kap. 4 §1 och bygger alltid på människors självbestämmanderätt (SoL kap. 1 §1 st. 3), vilket innebär att personen själv måste samtycka till en insats. I de ärenden där barn omfattas ska socialtjänsten alltid beakta barnets bästa enligt SoL kap. 1 §2. Med barn avses personer under 18 år (SoL kap. 1 §2).

Sekretessbelagda uppgifter hos socialtjänsten får enligt offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) (OSL) kap. 8 §1 inte röjas för enskilda eller andra myndigheter. Uppgifterna får heller inte utlämnas mellan andra myndigheter eller mellan verksamhetsgrenar inom en myndighet enligt OSL kap. 8 §2. Andra myndigheter har anmälningsskyldighet om de i sin verksamhet får kännedom eller misstänker att ett barn far illa (SoL kap. 14 §1). Detta gäller även för polis och fritidsverksamhet och beskrivs i polislagen (SFS 1984:387) (PolisL) §6 samt i skollagen (SFS 2010:800) (SL) kap. 29 §13. Det finns dock situationer när socialtjänsten får bryta sin sekretess. Det beskrivs i OSL 10 kap. §§20-21 då polisen kan få uppgifter om att ett barn begår vissa brott alternativt att det finns misstankar om vissa brott mot barn. Ytterligare ett undantag är SSPF som är en arbetssätt för samverkan mellan socialtjänst, skola, polis och fritidsverksamhet mot kriminalitet och missbruk hos unga (Brå 2015, ss. 9, 11). För att sekretessen ska brytas krävs samtycke från vårdnadshavare.

3.2Polis

Det polisiära arbetet utgår från PolisL där §§1-2 beskriver polisverksamhetens ändamål och uppgifter. §1 beskriver att polisen ska främja rättvisa och trygghet genom att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att se till att allmänheten får skydd och annan hjälp i övrigt. Polisens uppgifter beskrivs i §2 p.1 som förebyggande, förhindrande och upptäckande av brottslig verksamhet. Utöver anmälningsskyldigheten mot socialtjänsten ska polismyndigheten också samarbeta med andra myndigheter och organisationer i ärenden

som berör deras egna verksamhet enligt PolisL §6 st. 4. Andra verksamheter ska även ge polisen sitt stöd i arbetet (PolisL §6 st. 5).

3.3Öppen fritidsverksamhet

I SL regleras fritidsverksamhetens arbete, där det i kap. 14 §7 beskrivs att barn från 10 år får delta i öppen fritidsverksamhet. SL kap. 25 §4 reglerar den öppna fritidsverksamheten som förklarar att den ska erbjuda barn utveckling och lärande samt ge möjlighet till en meningsfull fritid med aktiviteter. Verksamheten ska bygga på grundläggande demokratiska värderingar där främjande av mänskliga rättigheter samt sociala kontakter och gemenskap är centrala (SL kap. 25 §6).

4. Tidigare forskning

I avsnittet presenteras nationell och internationell forskning. Den redovisas genom tre teman som vi ser är av relevans för forskningsfrågan och syftet. Då vår studie bygger på ett tvärvetenskapligt ämne kommer forskningen från olika områden. Vi har inkulderat forskning som är publicerad inom socialt arbete, men flera av forskarna publicerar även inom andra fält. Det viktiga för oss har därmed varit att studierna är relevanta och har koppling till socialt arbete istället för vilken tidskrift de är publicerade i. Temana är: gängkriminalitet, kriminalitet och unga kvinnor samt arbetssätt och samverkan. Det vi främst vill belysa är hur samhällsaktörerna socialtjänst, polis och fritidsverksamhet arbetar med unga kvinnor i gäng.

Forskningen är begränsad, vilket gör att även forskning relaterad till gäng i stort samt annan kriminalitet bland kvinnor är av relevans.

4.1Gäng

För att besvara vår forskningsfråga är det av vikt att vi förstår fenomenet gäng. Vi har därför valt att presentera studier som undersöker form och struktur av gäng samt riskfaktorer som leder till medlemskap och ett kriminellt beteende. Majoriteten av den valda forskningen är genomförd i Sverige och Europa för att kunna appliceras på det svenska samhället då fenomenets form kan skilja sig åt geografiskt.

Personer som säljer narkotika beskriver ofta sig själva som egenföretagare eller “frilans”

istället för gängmedlemmar enligt forskning från Brå (2021, s. 94). Det förklaras även att gängen i förorterna idag är för ostrukturerade för att ha en hierarkisk ordning, vilket gör att konflikthanteringen mellan olika gäng har försvårats (Ibid, s. 61). Dessa gäng är ofta multikriminella och begår olika typer av brott, vilket är en förutsättning för att få kontroll över ett område. Det ger dem förmåner som att exempelvis kunna utföra kriminella handlingar öppet i samhället utan en risk att allmänheten kontaktar myndigheterna (Ibid, ss.

87-88). Hur svenska gäng struktureras beskrivs även av Rostami, Mondani, Liljeros och Edling (2017, ss. 319, 326-329) som ser att den organiserade brottsligheten kan ta olika former.

Genom intervjuer med gängmedlemmar från ett stort gatugäng framkommer det att gänget såg sig själva som en familj, så kallat brödraskap, där lojalitet till gänget var av stor vikt och bestraffning i form av böter, utfrysning och misshandel var konsekvenserna vid illojalitet. Det fanns formella regler och en hierarkisk ordning där exempelvis nya medlemmar var tvungna att godkännas av de högre uppsatta i gänget. För att behålla ett högt gatukapital värdesattes medlemmarnas olika kompetenser och färdigheter.

Både forskare och gängmedlemmarna själva är oeniga om vad ett kriminellt gäng faktiskt är eftersom det inte finns en entydig definition av begreppet. Rostami, Leinfeldt och Holgersson (2012, ss. 429-431) utgår i sin studie från Eurogangs definition av kriminella gäng; /.../ group involvement in illegal activity is a critical distinguishing element of youth gangs. Without this

illegal activity, the group would not generate the policy interest that gangs currently and historically have. De undersöker gängens struktur utifrån Maxon och Kleins teoretiska gängbegrepp ur en svensk och europeisk kontext. Genom bland annat intervjuer med manliga gängmedlemmar visade resultatet att det har utvecklats två olika typer av gäng i Sverige. Det ena är compressed gangs innehållande få medlemmar i liknande ålder som verkar inom olika bostadsområden. Den andra är speciality gangs som även de är små gäng, men är istället specialiserade på vissa typer av brott och verkar inom ett specifikt område. De beskriver att medlemmarna gynnas av publicitet i media för att uppnå individuella eller kollektiva mål och detta genom klädsel, symboler och tatueringar som visar på deras gängtillhörighet (Ibid, s. 432). Att de svenska gängen är relativt små och specialiserade inom vissa typer av brott beskrivs också i Mondani och Rostamis (2021, ss. 4, 11) artikel. I de små gängen är det vanligare med fler än ett gängmedlemskap och samarbeten med andra gäng.

Några av de stora svenska gängen består nästintill enbart av manliga medlemmar.

De två kommande artiklarna belyser riskfaktorer som kan leda till gängmedlemskap och normbrytande beteende. De vanligaste riskfaktorerna att gå med i gäng i Norden sågs vara att umgås i brottsliga ungdomskretsar som skapar rädsla i omgivningen samt att ha föräldrar med begränsad inblick i de ungas liv. Ytterligare riskfaktorer var oförmåga att kontrollera sina känslor och att bo i ett problematiskt område (Haymoz, Maxson & Killias 2014, ss. 659, 671, 673). En annan riskfaktor var erfarenheter från barndomen (De Vito 2019, s. 754). De erfarenheter som framkom i den amerikanska intervjustudien var att de hade en svag relation till sina familjer, att de såg gänget som en ersättningsfamilj eller ett komplement till familjen där de hade en trygghet och kände brödra- och systerskap samt att de upplevde att de inte hade något annat val. Flera respondenter förklarade att de hade växt upp i områden med gäng och att de hade haft gängmedlemmar som förebilder. De såg det som en naturlig del av livet och poliser i området hade redan en bild av att de ingick i de gäng som verkade där de växte upp (Ibid, ss. 760-764). Respondenterna berättade att de tillslut valde att lämna gängen då de kände att de inte kunde leva som de gjorde hela sina liv, men även att de hade sett personer som stod dem nära dö eller skadas på grund av gängkulturen (Ibid, s. 764).

Sett till unga gängmedlemmars substansanvändning undersökte Bishop, Fleming och Nurius (2020, ss. 1-2) om det fanns en koppling mellan den ekologiska miljön såsom familj, vänner och grannskap med substanser i form av tobak, alkohol och narkotika som brukades.

Resultatet visade att unga som inte brukade hade familjer som utövade större kontroll med fler regler. De unga hade även en negativ syn på substanser och umgicks med drogfria vänner. Störst risk för missbruk av substanser och tyngre narkotika var de unga som hade familj och vänner som själva missbrukade och därmed inte visade något intresse för deras hälsa. Normer och förväntningar påverkade tydligt användningen av substanser och föräldrar sågs i hög grad påverka barnens beslut att bruka. Dessutom var tillgängligheten av substanser i grannskapet en stor riskfaktor, då det normaliserade brukandet bland de unga (Ibid, ss. 5-6).

4.2Kriminalitet och unga kvinnor

Här presenteras forskning om kvinnor i gäng och kriminalitet, primärt från Sverige. Som komplement till den svenska forskningen har ytterligare tre studier från Europa och USA valts till. Genom forskningen kan vi få en inblick i kvinnornas roll i de kriminella gängen samt se vilka könsskillnader som kan urskiljas. Vi vill även försöka få en förståelse för kvinnornas mående och samhällets syn på kvinnorna.

Det kvinnliga medlemskapet i gäng har visat sig vara lågt enligt Mondani och Rostami (2021, ss. 3-4, 11) som i sin artikel undersöker hur organiserade olika gäng i Sverige är. Resultatet visar även på en underrepresentation av kvinnor i svenskt polisregister. Dock har kvinnan en betydande roll som påverkar strukturen av gänget då hon misstänks i lägre grad än män. I relation till det ovannämnda kan vi se att att unga amerikanska män i större utsträckning begår allvarligare brottshandlingar än kvinnor och att de dessutom oftare döms för våldsbrott (Hayward & Honegger 2014, s. 378). En svensk kvalitativ studie där professionella intervjuas i fokusgrupper beskriver att kvinnors utåtagerande beteenden sällan tas i beaktning av professionella i Sverige utan fokuset ligger istället på självskadebeteenden (Arnell 2017, ss. 546, 548).

Fortsättningsvis kan vi se att yrkesverksamma ofta ser kvinnor i gäng som offer och att de förklarar deras våldsamhet som psykologiska problem resulterade av exempelvis misshandel, prostitution, familjeproblem och psykiska diagnoser (Arnell 2017, ss. 549-550). Offerrollen som kvinnorna får utifrån sin levnadssituation syns inte på samma sätt hos manliga gängmedlemmar bland de yrkesverksamma. På liknande sätt menar Hayward and Honegger (2014, s. 379) att fler unga kvinnor inom kriminella gäng har utsatts för fysiska övergrepp och bevittnat eller upplevt våld i hemmet i högre utsträckning jämfört med unga män. Att bli sedda som offer menar Arnell (2017, s. 550) skapar en frustration och ilska bland kvinnorna och att de genom våld försöker frigöra sig från normen och använda det som kommunikationshjälpmedel. Kvinnors roll som offer framkommer även i Auyong, Smith och Fergusons (2018, s. 1712) artikel där de studerar frågan om offerrollen skiljer sig mellan gängaktiva kvinnor och icke-gängaktiva kvinnor som begått minst ett brott. De kommer fram till att en signifikant skillnad inte kan påträffas.

Moderskap bland unga kvinnor i gäng har även studerats i en amerikansk intervjustudie för att undersöka hur medlemskapet förändras när kvinnan blir med barn med en manlig gängmedlem (Moloney, Hunt, Joe-Laidler & MacKenzies 2010). Kvinnliga gängmedlemmar beskrev att de ofta inte hade tidigare kunskap om sex- och samlevnad och flera av kvinnorna blev gravida med deras första partner. Reaktionerna på graviditeten var blandade, där modern i majoriteten av fallen förväntades att ensam ta hand om barnet medan fadern inte ville bli inblandad på grund av finansiella och emotionella anledningar.

Den psykiska ohälsan skattades vara relativt omfattande bland kvinnor dömda till fängelse i Sverige utifrån en självskattning av deras mående (Kriminalvården 2010, ss. 5, 36-37, 41-42).

Förhöjd suicidrisk och aktuell depression var de vanligaste diagnoserna och något annat som sågs påverka den psykiska hälsan negativt var att mer än hälften av kvinnorna i undersökning uppgav att de hade upplevt någon form av barndomstrauma som exempelvis bevittnat fysiskt våld mellan föräldrar, fysisk misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnorna skattade i regel sin psykiska hälsa som låg, men skattade sina upplevelser av socialt stöd som relativt högt (Ibid). Att barndomstrauman har lett till ökad psykisk ohälsa hos vuxna kvinnor kan vi tolka utifrån Brås elevundersökning (2020, ss. 8-10, 25). Resultatet visade på att över 20 procent av de unga kvinnorna uppgav att de hade blivit utsatta för någon form av sexualbrott jämfört med de unga männen där det endast var 6,1 procent. Hälften av eleverna hade någon gång utsatts för något typ av brott samt själva varit delaktiga. Majoriteten av de som varit utsatta hade även varit delaktiga. Sett till deltagande sågs ingen större skillnad mellan könen och det gäller även olika typer av brott såsom stöld, våldsbrott och narkotika (Ibid, s.

62). Detta sågs även vid utsattheten för brott, däremot gick det att se könsskillnader gällande vilken typ av brott de uppgett att de varit utsatta för. När det gäller stöldbrott och misshandel uppgav något fler unga män än unga kvinnor att de blivit utsatta (Ibid, s. 25).

4.3Arbetssätt och samverkan

Forskningen nedan beskriver vilka arbetssätt samhällsaktörerna socialtjänst, polis och fritidsverksamhet arbetar utifrån och hur de samverkar runt gängfenomenet. Artiklarna beskriver avhopparverksamhet, samverkan och projekt i huvudsak studerat utifrån det svenska samhället.

När det gäller avhopparverksamhet fick Brå (2016b, s. 7) i uppgift av regeringen att göra en nationell kartläggning av det stöd som finns för gängmedlemmar som vill lämna gängen.

Detta gjordes genom enkäter och intervjuer med bland annat manliga avhoppare och personal från olika myndigheter. Rapporten syftar främst till att beskriva manliga avhoppare då personalen menar att de sällan möts av kvinnliga deltagare. De menar att kvinnornas behov skulle kunna skilja mot männens (Ibid, s. 26). Det framgår att avhopparens motivation är avgörande i arbetet och att långa handläggningstider inom socialtjänsten leder till risken att motivationen minskar då socialtjänsten beskrivs av avhopparverksamheter som mest central i samverkan (Ibid, s. 13).

Som tidigare nämnts i kapitel 3.1 Socialtjänst kan arbetssättet SSPF användas i arbetet med unga i kriminalitet och missbruk. Söderberg (2016, ss. 16, 50-55) undersöker i sin avhandling brottspreventiv samverkan för brottsliga unga på individnivå mellan socialtjänst, skola, polis och fritidssektor där SSPF är särskilt framträdande. Hon studerar samverkan utifrån tre områden: policy och struktur, organisation och profession samt den preventiva praktiken och familjen. I diskussionen (Ibid, ss. 115-117) framkommer bland annat att SSPF skapar

likriktning då aktörerna har ett tydligt gemensamt syfte och förenklat informationsutbyte.

Utgången blir att socialtjänsten och polisens roll ofta överlappar varandra samt att arbetet blir gränsöverskridande, vilket beskrivs med begreppet “kontrollstöd”. Socialtjänstens strikta sekretess och tröghet leder till att polisen tvingas ta socialarbetarens roll vid uppsökande fältarbete som ses skapa ett hinder för god samverkan. Även i Okamotos (2001, ss. 10-11) forskning framkommer vikten av informationsutbyte och att arbeta efter samma syfte för en god samverkan. Han såg i sin amerikanska intervjustudie att aktörers arbete med unga gängkriminella förbättrades genom samverkan. Det viktigaste verktyget var att aktörerna utbytte information med varandra och på så sätt underlättade varandras arbete. Genom att veta sina egna begränsningar kan aktörernas expertis komplettera varandra med syfte att hjälpa den unga på bästa sätt. Något som Okamoto (Ibid, s. 12) såg hindra samverkan var att lägga över ansvar på varandra då det finns en risk att aktörerna skyller på varandra vid misslyckanden. Ytterligare något som påverkas av samverkan mellan socialtjänsten och olika aktörer är att ha en liten insyn i varandras ansvar och roll samt att förvänta sig att socialtjänsten ska kunna lösa problem på individnivå som ofta uppstått som ett resultat av strukturella problem i samhället. Aktörerna har ofta en liten insyn i vad socialtjänstens uppgifter är och förväntar sig att de kan utföra mer än vad de egentligen har resurser för.

Resursbristen blir därmed ett stort hinder för socialarbetare i arbetet (Graham & Shier 2014, s. 103).

I Sverige har gängens utbredning blivit så omfattande att Stockholmspolisen år 2003 införde en specialiserad enhet vid namn NOVA (Rostami, Melde & Holgersson 2015, ss. 199-201).

Syftet var att minska gängens påverkan på samhället för att behålla en stark legitimitet gentemot befolkningen så att de skulle känna sig trygga och samarbetsvilliga. Genom att analysera projektet såg forskarna (Ibid, ss. 201, 214) att det inte förbättrade det polisiära arbetet, då de inte kunde förhindra att gäng byggdes upp på de platser där insatserna genomfördes. De såg även att kriminella gatugäng gynnades av publicitet i media då de kunde uppnå individuella eller kollektiva mål och behålla kontroll i sina territorier genom att skrämma den lokala befolkningen. Om invånarna inte litar på polisens förmågor skapas en tystnadskultur som försvårar det polisiära arbetet, vilket de försökte lösa genom att beskriva NOVA som ett mycket framgångsrikt projekt i media (Ibid).

4.4Diskussion av tidigare forskning

Vår studie syftar till att beskriva hur samhällsaktörerna förstår och tolkar sitt arbete med unga kvinnor i gäng utifrån arbetets villkor och för att analysera och diskutera vårt resultat har vi redogjort för vad nuvarande forskning säger om ämnet. Vi har inte kunnat hitta forskning som har studerat exakt det som vi vill studera, utan att den forskning vi funnit beskriver olika delar av fenomenet gäng, kriminalitet och unga kvinnor samt arbetssätt och samverkan. Därmed studeras inte specifikt unga kvinnor i gäng i samtliga artiklar, rapporter och avhandlingar men vi finner dem ändå av relevans då de tillsammans skapar en helhet av det kunskapsläge som är just nu.

Den forskning vi funnit om gäng studerar främst gängens struktur, definitionen av gäng och att vara gängmedlem samt riskfaktorer för att gå med i gäng. Vi har med hjälp av denna forskning kunnat skapa en förståelse för respondenternas utgångspunkter i deras tolkningar av arbetet med unga kvinnor. Valet av att beskriva riskfaktorer till att gå med i gäng beror på att vi ville se om de yrkesverksamma upplever samma riskfaktorer för de unga kvinnorna i Sverige. Sett till forskningen gällande kvinnor i kriminalitet hade vi svårigheter att finna forskning om endast gäng utan vi fick även inkludera forskning som beskriver kvinnors kriminalitet i stort. Vi kunde tänka oss att vi med hjälp av forskningen kunde se vilken förståelse respondenterna har om kvinnor i gäng och om deras tolkningar skiljer sig från forskningen om kvinnor i kriminalitet i stort. Den avslutade rubriken innehåller forskning gällande de arbetssätt som yrkesverksamma arbetar utifrån gällande gäng och kriminalitet på ett generellt plan. Vi kunde inom detta område finna relativt mycket forskning som främst beskriver vikten av en god samverkan mellan olika samhällsaktörer och vi ville därmed se om respondenterna upplever samverkan på samma sätt.

5. Teorianknytning

Nedan presenteras de vetenskapliga teorierna som hjälper oss att analysera, tolka och förstå vårt resultat och den tidigare forskningen. Teorierna har valts ut induktivt, det vill säga att de är valda utefter det att vi har samlat in vårt material (Svensson 2015, ss. 218-219).

Inledningsvis beskrivs de olika teorierna var för sig och sedan förs en diskussion gällande deras relevans till vår studie. De teorier vi valt är teorin om genussystemet, kontrollteorin om sociala band, teorin om rationella val och motivations- teorin om likavärde.

5.1Teorin om genussystemet

En central tanke i den genusvetenskapliga forskningen och dess teorier är att kön inte är något biologiskt som hänger samman med kroppen utan är något som konstrueras, fostras eller socialiseras. Därmed kan en persons kön förändras under hela livet. Uppfattningen och hur vi uttrycker oss om kön påverkas av den sociala, historiska och kulturella kontexten personen befinner sig i och kategoriseringen av män och kvinnor har varken varit eller är därmed något som är självklart. Alltså ses inte kön som något statiskt, utan något som beroende på kontexten är föränderligt och samhällets kunskap om kön skapas i tolkningen av det (Mattsson 2020, s. 51).

Därmed blir Hirdmans teori om genussystemet (1988, ss. 7-9; Mattsson 2020, ss. 60-61) relevant för vår studie. Genussystemet ses som en ordningsstruktur av kön där kvinnor och män tillskrivs olika uppgifter, roller och positioner då olika processer, fenomen, föreställningar och förväntningar tillsammans bildar mönster och regelbundenheter.

Ordningen gällande människor i genus ligger till grund för andra sociala ordningar såsom sociala, ekonomiska och politiska ordningar. Hirdman beskriver även att ordningen bygger på två logiker där den första är dikotom och innebär att manligt och kvinnligt ska isärhållas då de två könen ses som varandras motsatser. Den andra logiken är hierarkisk där mannen ses som överordnad, mer värdefull och därmed normen i samhället. Dessa mönster skapas och upprätthålls av båda könen på både en individ- och samhällsnivå. Det vill säga ju mer vi isärhåller könen, desto mer legitimeras normen (Ibid). Hirdmans teori har fått kritik för att bland annat vara statisk och ge ett begränsat utrymme för förändringar i samhället samt att den endast ser kön som en kategori som är isolerad från andra kategorier såsom klass, sexualitet och etnicitet (Mattsson 2020, s. 61).

Ett exempel på en person som har kritiserat Hirdmans teori är Butler (Mattsson 2020, s. 53) som menar att kön är något som skapas och upprätthålls genom att människor gör handlingar som är könsgörande. Enligt Butler skapas kön när vi lever upp till samhällets föreställningar och normer för vad som är feminint och maskulint och att skapandet av kön är något som vi alltid gör i många olika sammanhang. Detta gäller även när vi exempelvis pratar om vikten av ett visst kön. Utifrån detta menar alltså Butler att hur vi ser på och skapar kön

är något som är föränderligt och att det hänger samman med sexualitet, vilket är något som Hirdman varken diskuterar eller problematiserar (Mattsson 2020, s. 53; Butler 2005, s. 9).

5.2Kontrollteorin om sociala band

Det är av vikt att samhället skapar och bibehåller ett starkt band till en ung person för att inte lockas in i kriminella banor. Genom att förklara de brottsreducerande banden anknytning, åtagande, involvering och övertygelse ser samhället vad för insatser de kan bidra med för att behålla ett starkt socialt band till de unga. Teorin hjälper oss att förstå hur olika samhällsaktörer kan stötta unga till att avstå kriminella handlingar. Då den även beskriver hur samhället påverkar de ungas val av att antingen vara laglydiga eller kriminella blir det viktigt att se på kriminaliteten på en samhällsnivå och inte enbart på individnivå (Hirschi 2001, ss.

16-26).

Kontrollteorin om sociala band (Hirschi 2001, ss. 16-26) utgår som tidigare nämnt från fyra delar som vi nu vill ge en närmare beskrivning av. Med anknytning menas att den unga behöver ha hälsosamma relationer till andra människor i omgivningen. Det skapar en grund för goda normer, ett medvetande och ett överjag. Åtagande innebär att en individ känner en förpliktelse att hålla sig inom samhällets ramar, exempelvis genom att studera eller arbeta.

För att fortsätta ha tillgång till samhällets förmåner såsom material, rykte och en stabil framtid är det inte värt att utföra brottsliga handlingar som leder till att dessa förmåner tas ifrån en. Dock kan denna risk tas om individen upplever att samhället inte har knutit ett starkt band till henom. Genom involvering i aktiviteter som samhället erbjuder kommer individen inte ha tid med att begå brott. Rastlösheten menar Hirschi kan leda till att den unga vill tillbringa sin tid någonstans där hen kan känna sig framgångsrik och accepterad. En individ behöver dessutom känna sig övertygad om att brottsliga handlingar är fel, genom att själv konstruera och anta detta för att hålla sig inom lagliga ramar. Det finns en variation i samhället om i vilken utsträckning en individ ska lyda lagar. Om en individ inte övertygas att samhällets lagar och regler ska lydas ökar risken för att bryta dem (Ibid). Teorin har fått en del kritik från feministiskt håll på grund av Hirschis val att låta teorin fokusera på pojkar istället för att beskriva de båda könen i kontrollteorins kontext (Messerschmidt 1993, s. 3). Vi kan trots detta se till teorins relevans i relation till de unga kvinnorna då vår problemformulering visar tendenser till att unga kvinnor som befinner sig i gängmiljöer i större utsträckning börjar resonera som männen.

5.3Teorin om rationella val

En människa vill alltid handla utifrån det hen anser är rationellt och logiskt för att uppnå sina mål på bästa och effektivaste sätt. Så lyder kärnan ur teorin om rationella val (Aakvaag 2011, ss. 110-121). De rationella valen utgår från tre huvudmoment; våra önskemål och uppfattningar, själva valet samt handlingen. Något som är rationellt i vår mentala värld måste

inte nödvändigtvis vara det i någon annans. Personen handlar utifrån sina önskemål som baseras på sina ideala framtida tillstånd, det som anses vara det bästa valet av de val hen kan se framför sig. Personen handlar sedan utifrån sina om uppfattningar om världen och den kunskap som hen har tillägnat sig om den. Den uppfattning som hen har om sin omgivning behöver nödvändigtvis inte stämma överens med hur verkligheten faktiskt ser ut, den måste dock vara grunden till uppfattningen. Personen kan ha fundamentala uppfattningar som är vedertagna som inte tillåter hen att se ny information eller nya perspektiv av en människa.

Den handling som sedan utförs beror på de val som hen står inför, baserade på sina önskningar och uppfattningar. Handlingen utförs med medvetenhet om att utlösa det som anses vara bäst eller effektivast för att uppnå sina mål. Dock är det svårt att handla rationellt då vi påverkas av vårt psyke i form av kärlek, hat, begär, vanor med mera. Vårt psyke gör att vi inte alltid handlar förnuftigt och att vi på grund av vår viljesvaghet handlar irrationellt.

Handlar vi spontant, enligt tradition, vana, känslor, feghet eller av omedvetna krafter handlar vi därmed irrationellt (Ibid). Kritik som har lyfts mot teorin pekar på att den brister när den ska förklara motsatsen till motivationen för att uppfylla sina mål, vilket är att personen även kan handla ur frustration eller ur ett annat känslotillstånd. En person kan även agera utan en målinriktning och istället utifrån känslan av att inte ha ett annat val (Eckstein 1991, ss. 79, 86).

5.4Motivationsteorin om likavärde

Vad som driver oss till att göra saker som vi vill göra i en situation kan förklaras genom olika motivationsteorier och ett exempel på en sådan är Adams likavärdesteori (Kaufmann &

Kaufmann 2010, s. 148). Den går ut på att individer jämför sin arbetssituation med andra inom andra företag som har liknande anställning med liknande arbetsuppgifter. När arbetsinsatsen och belöningen överensstämmer med personens förväntningar skapas ett likavärdestillstånd som upplevs som rättvist och tillfredsställande. Om personen däremot upplever att den inte stämmer överens med sina förväntningar skapas istället en likavärdeskonflikt som innebär att personen vill försöka att balansera situationen (Ibid).

Denna typ av jämförande tänker vi även kan ske i andra sammanhang än enbart på arbetsmarknaden, såsom vid jämförelser med sitt egna sociala nätverks framgångar.

5.5Teoridiskussion

Vi vill som tidigare nämnt använda de ovanstående teorierna för att försöka tolka och skapa en förståelse om det insamlade materialet. Då forskningen och samhällsdiskussionen främst handlar om gäng kopplat till män vill vi med avstamp i Hirdmans genusteori få en förståelse för hur samhällets föreställningar om kön och genus påverkar vilka förutsättningar samhällsaktörerna har i arbetet unga kvinnor i gäng. Vi tänker att arbetet påverkas av vad de unga själva har för mål och tankar om sitt liv samt vilka val som hen väljer att ta för att uppnå dessa. Detta då samhällsaktörernas arbete många gånger syftar till att förändra de ungas

tankemönster kring sitt handlande. Därmed är teorin om rationella val av relevans för att kunna besvara forskningsfrågan även om den endast fokuserar på att beskriva den ungas egna handlande. Precis som teorin om rationella val har likavärdesteorin fokus på individen och inte de yrkesverksammas arbete. Teorin utgår ursprungligen från arbetsmarknaden, men vi ser ändå att den är relevant till vårt syfte då den kan ge en förståelse för hur en gängmedlems val påverkas av vilka hon jämför sig med i samhället. Enligt likavärdesteorin jämför sig personer med andra som befinner sig i en liknande situation som dem själva. Vi kan därmed tänka oss att personer väljer att livnära sig på illegala aktiviteter istället för att söka arbete genom den legala arbetsmarknaden för att de jämför sig med personer i sin egen umgängeskrets. Det blir därmed något som de yrkesverksamma behöver förhålla sig till och hantera i sitt arbete. Till skillnad från de övriga teorierna beskriver kontrollteorin om sociala band samhällsaktörernas ansvar över de unga. Den blir för vår studie relevant då den förklarar hur samhället behöver arbeta för att förhindra att unga kvinnor ansluter sig till gäng.

6. Metod

I kapitlet presenteras först den vetenskapsteoretiska förankringen som vi har valt att utgå från och därefter studiens genomförande innehållande datainsamlingsmetod, val av population och urval samt vårt tillvägagångssätt. Vidare presenteras den analysmetod som valts för att analysera vårt insamlade material. Kapitlet avslutas med att en etisk diskussion och en kritisk reflektion förs gällande de val som har gjorts.

6.1Vetenskapsteoretisk förankring

Det hermeneutiska perspektivet används för att tolka och skapa förståelse av exempelvis kulturer, handlingar och historiska skrifter (Sohlberg & Sohlberg 2019, ss. 72, 309). Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv vill vi därmed tolka, förstå och förmedla respondenternas resonemang och på så sätt deras utsagor med utgångspunkt i en tolkande innehållsanalys som drivs fram med hjälp av våra valda teorier. Perspektivets principer kan ses utifrån den hermeneutiska cirkeln där texten tolkas som en helhet för att sedan se vilka delar som framträder som relevanta för att besvara studiens syfte. Denna process upprepas kontinuerligt och utgår alltid från en förståelse av fenomenet som studeras. Förståelsen är en avgörande förutsättning för vad vi kommer uppfatta som förståeligt, vilket Gadamer kallar för förförståelse (1994, ss. 265-268; Gilje & Grimen 2007, s. 183). Om vi istället hade valt ett fenomenologiskt förhållningssätt hade vi behövt tolka en objektiv bild av deras berättelser, vilket hade krävt att vi som forskare behövt skapa en djupare kontakt med våra respondenter för att förstå deras livsvärld (Sohlberg & Sohlberg 2019, ss. 70-71).

6.1.1Förförståelse

Det valda ämnet om unga kvinnor i gäng hade ingen av oss en stor förståelse om vid inledningen av arbetet, utan den var relativt begränsad och byggde bland annat på den kunskap vi fått genom socionomprogrammet samt på det som lyfts fram i media. Att ha en medvetenhet om vår förförståelse skapar förutsättningar för en djupare förståelse av respondenternas berättelser och för en bättre teoriutveckling av intervjumaterialet då det ger oss en större känslighet i tolkningen (Dalen 2015, s. 17). För oss var det betydelsefullt att vi även såg vår förförståelse som något som kan vara begränsande i våra intervjuer och det blev av vikt att vi ställde följdfrågor för att utöka vår kunskap om ämnet samt att vi kunde förstå respondenternas svar. Exempel på hur det genomfördes var att vi sammanfattade det som respondenten hade sagt för att hen skulle få en möjlighet att bekräfta att vi förstått det rätt eller göra tillägg om något var oklart.

6.2Datainsamlingsmetod

Vårt syfte med studien är att få en förståelse för hur samhällsaktörer förstår och tolkar sitt arbete med unga kvinnor i gäng utifrån de villkor som finns i arbetet. Då vi vill studera upplevelser, alltså vad de yrkesverksamma uttrycker för egna tankar, känslor och attityder kring fenomenet är den kvalitativa metoden relevant för oss (Svensson & Ahrne 2015, ss.

20-21). För att samla in data bestämde vi oss till en början för att utföra enskilda semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide (se Bilaga 1) där ett flertal frågor ställdes. Av totalt sex genomförda intervjuer utfördes tre intervjuer med respondenter från socialtjänsten, två med fritidsverksamhet samt en med polis. Majoriteten av intervjuerna var enskilda, men en intervju med socialtjänsten och intervjun med polisen genomfördes med två respektive tre respondenter. Detta förklaras mer i nästkommande kapitel.

Som tidigare nämnts valdes semistrukturerade intervjuer som intervjuform med en intervjuguide innehållande ett antal öppna frågor. Vi höll oss till våra teman som vi ville få svar på men omformulerade frågorna, ställde nya frågor och kom med följdfrågor under intervjuernas gång, anpassat till just den intervjun. Det skapade utrymme för reflektion och att våra frågor fick olika nyanser beroende på hur respondenterna svarade på dem. Vi förhöll oss oftast till ordningen i intervjuguiden men i vissa intervjuer avvek vi något från den (Bryman 2018, s. 563; Eliasson 2018, s. 26). Ett annat sätt att utföra intervjuer är genom ostrukturerade intervjuer, men vi valde inte den metoden då hela intervjun isåfall skulle bygga på en eller ett fåtal öppna frågor som respondenten ska svara på. Det är en bra metod inom ett ämne som är relativt outforskat, men det kräver också erfarenhet av att intervjua.

Därför valde vi som ovana intervjuare istället att utföra semistrukturerade intervjuer där vi kunde hålla oss till en viss struktur (Eriksson- Zetterquist 2015, s. 38; Eliasson 2018, s. 26). Vi är medvetna om att detta val kan leda till att vi går miste om information från respondenterna då vi endast kunde ställa frågor utifrån vår kunskap om ämnet. För att minska denna risk valde vi att ställa ett flertal öppna frågor och ha fokus på följdfrågor när respondenterna uppgav ny information som vi själva inte har någon kunskap om. Vi lät även respondenterna få tid på sig att fundera och utveckla sina svar under intervjutillfället.

6.3Population och urval

Den urvalsmetod som användes för att hitta respondenter till studien var ändamålsenligt urval som innebär att urvalet baserades på de personer som vi trodde kunde ge mest kunskap till studien (Denscombe 2014, s. 50). Vi tyckte till en början att det var svårt att veta vilka samhällsaktörer som skulle kunna vara intressanta för vår studie och då studien är inom det sociala arbetet valde vi att ta kontakt med socialtjänsten. I diskussion med vår handledare valde vi även att ta kontakt med polis och fritidsverksamhet. Att vi kontaktade just polis var för att studien handlar om unga kvinnor i gäng, vilket vi uppfattade som att polisen borde ha erfarenhet av. Fritidsverksamhet valdes för att vi tänkte oss att de skulle

kunna se på forskningsfrågan ur ett annat perspektiv, då vi sedan tidigare visste att polis och socialtjänst ofta samverkar i många ärenden. Vi är medvetna om att andra aktörer skulle kunna vara lika intressanta för vår studie, men vi avgränsade oss till dessa tre för att vi ansåg att det var lagom antal aktörer i förhållande till studiens omfattning.

För att få kontakt med potentiella respondenter användes både ett bekvämlighetsurval och ett tvåstegsurval. Ett bekvämlighetsurval innebär att urvalet är anpassat för forskaren och att de ligger nära till hands (Bryman 2018, ss. 243-244). I vårt fall hade vi en person i vårt nätverk som förmedlade våra kontaktuppgifter till polisen, då de hade kontakt i sitt arbete.

Valet av urvalsmetod berodde dels på att vi antog att det skulle kunna vara svårt att få kontakt med polisen utan redan kända kontakter och dels på för att det var mer tidseffektivt.

Tvåstegsurvalet användes för att få kontakt med potentiella respondenter och innebar att vi först gjorde ett urval av olika verksamheter för att sedan genom dessa få kontakt med lämpliga yrkesverksamma att intervjua i studien (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s. 40). Vi är medvetna om att arbetet med det valda ämnet kan skilja sig geografiskt och vi valde utifrån studiens storlek och tidsram att avgränsa vårt urval till ett län i mellersta Sverige. Till en början valde vi att göra ett mailutskick med ett informationsbrev (se Bilaga 2) till fem enhetschefer inom socialtjänsten i två olika kommuner, med förhoppningen om att de kunde hänvisa oss vidare till lämpliga respondenter. Mailutskicket gav inga resultat och vi beslutade oss istället för att kontakta enhetschefer och samordnare inom socialtjänsten via telefon och fick då kontakt med två personer som på olika sätt arbetade med ämnet. För att få kontakt med personer som arbetade inom fritidsverksamhet valde vi att direkt kontakta samordnare och enhetschefer via telefon som gav oss kontaktuppgifter till personer som de trodde hade kunskap om ämnet. Våra kriterier för samtliga respondenter var att de skulle ha en pågående anställning inom socialtjänst, polis eller fritidsverksamhet och ha arbetslivserfarenhet gällande unga kvinnor i gäng eller unga kvinnor som är i risk för att anslutas till gäng. Vi valde att inte begränsa oss till ålders- och könskriterier för att vi hade en utmaning med att hitta lämpliga respondenter enligt de valda kriterierna. Dock presenteras respondenternas könstillhörighet i tabellen nedan och vi använder oss av han/hon vid benämning.

Något som är av betydelse för att det material vi samlar in genom intervjuerna inte enbart ska spegla olika individers personliga uppfattningar om ämnet är valet av antal respondenter.

Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015, s. 40) beskriver att sex till åtta intervjupersoner kan minska den risken. Vi planerade utifrån detta att intervjua två personer från varje samhällsaktör, det vill säga totalt sex personer, men när vi väl mötte upp respondenterna från polisen ville de som tidigare nämnts gärna intervjuas i grupp samt att det även fanns ytterligare en respondent från polisen som var intresserad av att delta i studien. Det gjorde att intervjun genomfördes i en grupp om tre och att vi sedan upplevde att vi inte hade uppnå en mättnad, det vill säga att vi behövde ytterligare kunskap för att kunna svara på vår forskningsfråga (Ibid). Vi gjorde då en komplettering av urvalet där vi genom ett tvåstegsurval fick kontakt med två personer som arbetade inom en annan enhet på socialtjänsten som även dem vill intervjuas tillsammans (Dalen 2015, s. 60). Att vi valde att ta en ytterligare

kontakt med socialtjänsten var för att vi ansåg att vi hade fått tillräckligt med kunskap om polisens och fritidsverksamhetens perspektiv samt att vi vill att det största fokuset ska vara på personer som arbetar inom det sociala arbetet. I tabellen nedan presenteras kort information om de genomförda intervjuerna.

Intervjuform: Yrkesroll (samhällsaktör): Kön: Antal

respondenter:

Individuell Socialsekreterare inom barn och unga (socialtjänst)

Kvinna 1

Grupp Koordinator inom den sociala insatsgruppen (SIG) (socialtjänst)

1. Man 2. Kvinna

2

Individuell Socialsekreterare inom placeringsenheten (socialtjänst)

Kvinna 1

Grupp Polis 1. Man

2. Man 3. Kvinna

3

Individuell Samordnare inom fritidsverksamhet Kvinna 1 Individuell Fritidsledare (fritidsverksamhet) Kvinna 1

Totalt: 9

Valet att utföra både individuella intervjuer och gruppintervjuer var främst för att vi har haft svårt att hitta respondenter som upplevde att de hade den kunskap som vi efterfrågade för att medverka i studien. Då de tre poliserna samt de två koordinatorerna inom SIG kunde bidra med kunskap om unga kvinnor i gäng, men kände att de kunde ge oss mer utvecklade svar om de intervjuades tillsammans. Vi valde att genomföra dessa intervjuer i grupp då vi diskuterade fram att det viktiga för vår studie var att få så mycket information som möjligt under vår tidsram. Vi såg då att gruppintervjuer kunde bidra med fler perspektiv på ämnet under en intervju och att vi fick se hur respondenterna samspelade med varandra (Eliasson 2018, ss. 24-26). Intervjuerna genomfördes på samma sätt som de individuella, där vi använde samma intervjuguide och samtliga respondenter fick möjlighet att svara individuellt på alla frågor (Denscombe 2018, s. 271). Vi är medvetna om att det kan påverka studiens resultat då gruppintervjuer ger möjlighet till att studera gruppnormer och gruppdynamik och att deltagarna därmed kan påverka varandras svar och tankemönster (May 2013, s. 166). Vi ser dock även fördelar, såsom att intervjuformen ger upphov till en ökad representativitet då antalet deltagare blir större, men även att deltagarna bidrar med en större variation av erfarenheter, åsikter och reflektioner över varandras uttalanden (Denscombe 2018, ss.

270-271). När samtliga intervjuer var genomförda såg vi alla intervjuer som lika givande och vi kunde inte se en utmärkande skillnad mellan de två intervjuformerna.

6.4 Tillvägagångssätt

Innan intervjuerna genomfördes fick alla respondenter möjlighet att få ett informationsbrev där vi kortfattat beskrev studiens syfte, kriterier, genomförande, vilka etiska riktlinjer vi följer samt kontaktuppgifter till både oss och vår handledare för eventuella frågor. Informationen fick samtliga respondenter även vid telefonkontakten när bestämmelse av tid och plats gjordes. Detta för att ge alla respondenter möjlighet att fundera på eventuella frågor eller om de senare valde att inte medverka i intervjuerna. Som tidigare nämnts genomfördes alla intervjuer med en och samma semistrukturerad intervjuguide och innan den första intervjun genomfördes en pilotintervju med en person med socionomexamen för att testa intervjuguiden och göra eventuella justeringar om något var oklart. Under intervjuernas gång lades även nya frågor till då vi insåg att det fanns delar som vi inte hade funderat över eller missat.

Beroende på vilken tid och plats som väljs måste vi fundera över hur den skulle kunna påverka respondenternas svar (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, ss. 42-43). I vårt fall försökte vi vara så flexibla som möjligt och låta respondenterna själva välja. Detta för att vi förstod att de hade en hög arbetsbelastning då flera tackade nej till att delta på grund av tidsbrist. Pandemins osäkra utveckling gjorde att vi även erbjöd att genomföra intervjuerna via videosamtal. Det enda kravet vi valde att ha var att intervjun skulle ske på en lugn plats för att undvika störningsmoment så att ljudinspelningen skulle fungera som förväntat.

Samtliga respondenter valde att genomföra intervjuerna i mötesrum på deras arbetsplatser.

Innan vi mötte upp respondenterna hade vi i förväg bestämt att en av oss hade huvudansvar över intervjun, medan den andra förde anteckningar, ordnade med ljudinspelningen samt ställde följdfrågor. Detta för att vi hade fått till oss att upplevelsen av intervjun kan skilja sig åt beroende på vilken roll som intervjuarna innehar. Dessa roller skiftades sedan till nästa intervju. Vid intervjuns start fick respondenterna skriva på ett samtycke för hantering av personuppgifter och inspelning med diktafon. Samtliga respondenter samtycke till detta och därmed spelades alla intervjuer in för att sedan transkriberas. Innan vi startade ljudinspelningen repeterade vi studiens syfte, hur vi hanterar personuppgifterna och beskrev intervjuns utformning utifrån de teman vi valt. Efter intervjun frågade vi om respondenterna ville läsa igenom sin transkriberade intervju för att ge dem möjlighet att återkoppla om något var oklart eller om hen ville tillägga något. Samtliga respondenterna tackade nej till detta men sa att de ville läsa den färdiga studien.

6.5Analysmetod

Kort efter att våra ljudinspelade intervjuer genomfördes började vi transkribera dem. Vi överförde då ljudinspelningen till Linköpings universitets interna databas och skrev ner dem i dokument där namn, platser och annan känslig information anonymiserades av etiska skäl

(Eriksson- Zetterquist & Ahrne 2015, s. 52). Utskrifterna var ordagranna, vilket innebar att vi transkriberade våra intervjuer med de exakta orden som respondenterna använde, dock redigerades citaten något för att skapa ett flyt i texten (Ibid, ss. 52-53). När vi hade strukturerat vårt material och överfört intervjuerna till text kunde vi börja analysera dem för att urskilja teman relaterade till våra frågeställningar med de valda teorierna och den tidigare forskningen som verktyg.

Vi valde då att använda Klaus Krippendorffs (2019, ss. 32-33) kvalitativa innehållsanalys för att skapa en förståelse för våra respondenters egna förståelse och tolkningar av deras arbete utifrån de villkor som finns i arbetet. Vi ville studera och sortera ut den mest värdefulla data från transkriberingarna och genom metoden urskilja händelser, karaktärer och teman för att sedan kunna tolka dess budskap och avsikter. Enligt Krippendorff (Ibid, s. 384) behöver forskaren avgöra vilken startpunkt studien har för att analysen ska användas på rätt sätt; en text-, problem- eller metoddriven ingång. Vår studies innehållsanalytiska startpunkt är textdriven då vi formulerade en forskningsfråga vartefter det att vi samlade in material, vilket började med den tidigare forskningen och sedan intervjuerna. Genom de valda teorierna kunde vi med hjälp av innehållsanalysen se texten från olika perspektiv och på så sätt få en större förståelse för innehållet. Därefter urskiljde vi framträdande teman som annars inte hade blivit synliga för oss.

Utifrån vårt insamlade material började vi i enighet med Krippendorff (2019, ss. 384-386) att sortera i texten och lära känna den genom att dela upp den i olika högar som i större eller mindre utsträckning kunde hanteras separerade från varandra. Detta gjorde vi genom att markera återkommande teman och det som vi upplevde respondenterna såg som viktigt.

Sedan övergick vi till att leta efter utsagor som flera respondenter benämnde såsom citat, referenser, överlappningar, reartikulationer, utarbetningar och ordningar som är sekventiella.

Vi lade även märke till sättet texterna reproducerar, bevarar och utvecklar varandra. Nästa steg i innehållsanalysen var att läsa igenom all text igen för att skapa en helhetsbild av dess betydelse; vad den vill utmärka, dess innebörd eller påståenden. Under analyseringen kommunicerade vi mycket med varandra då det enligt Krippendorff (Ibid) är avgörande för att förstå vad respondenterna tyckte var viktigt för dem, vilkas röst som representerades, vilka som svarade och vilka som varit tysta eller tystades ner i texterna. Innehållsanalysen gav oss redskapen för att skapa en egen uppfattning av dessa delar, men vi behövde också skapa ett utrymme för de människor som är associerade med texterna och deras föregående tillstånd, jämlöpande tolkningar och praktiska konsekvenser. Under analysens gång blev kontexten tydlig och då även de frågor som vi ansåg att vi kunde besvara (Ibid). De teman som vi fann presenteras i tabellen på nästkommande sida.

Tema: Undertema:

7.1 Definition av gäng och unga kvinnor 7.1.1 Definition av gäng

7.1.2 Definition av unga kvinnor 7.2 Roll och ansvar

7.3 Utmaningar och hinder 7.3.1 Kvinnors roll i gängen 7.3.2 Samverkan och lagstiftning 7.3.3 Motiverande arbete 7.3.4 Resurser

7.4 Könsskillnader

6.6Etisk diskussion

Vetenskapen har en stor plats i dagens samhälle och det ställs därmed höga krav på den. Vi som utför en studie behöver därmed förhålla oss till de forskningsetiska kraven. Ett viktigt krav är individskyddskravet som kan konkretiseras i fyra allmänna krav vilka är; informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Dessa syftar till skydda de personer som medverkar i studien, vilket i detta fall är de yrkesverksamma som intervjuades samt de individer som de talade om (Vetenskapsrådet 2017, s. 8; Vetenskapsrådet 2002, s. 6)

Innan intervjuns start försedde vi respondenterna i enlighet med informationskravet med den information som kan påverka villigheten att delta i studien då deltagandet är frivilligt och ska kunna avbrytas när som helst. Informationen som gavs ut gällde studiens syfte, våra kontaktuppgifter, de villkor som gäller för deltagandet, hur undersökningen kommer att genomföras i stora drag och att det insamlade materialet endast kommer att användas för forskning (Vetenskapsrådet 2002, s. 7). För att säkerställa att våra respondenter tog del av denna information och hade möjlighet att ställa frågor gällande detta gavs informationen muntligt och erbjöds även skriftligt. För att garantera respondenternas frivillighet i deltagandet enligt samtyckeskravet formulerades en samtyckesblankett utifrån Linköpings universitets mall som samtliga tog del av och skrev under innan intervjuerna påbörjades.

Genom blanketten gav vi respondenterna information om deras rätt att själv avgöra i vilken utsträckning de vill delta i studien och att intervjuerna kommer att ljudinspelas. Utöver detta har vi valt respondenter som vi inte har något beroendeförhållande till för att de inte ska känna påtryckning från oss att delta eller förse oss med en viss typ av information (Ibid 2002, ss. 9-11) .

Genom samtyckesblanketten fick respondenterna även information om sin anonymitet i studien och att personuppgifterna inte kommer spridas i enlighet med konfidentialitets- kravet. Vid studiens start tecknade vi ett avtal om tystnadsplikt som innebär att vi inte får sprida känsliga personuppgifter och annan känslig information som utlämnats till studien.

Kravet garanterades genom att vi avidentifierade och avrapporterade alla känsliga uppgifter i form av figurering av transkriberingarna. Ljudinspelningarna från intervjuerna innehållande de känsliga uppgifterna har endasts lagrats på Linköpings universitets interna databas som sedan raderades när transkriberingarna var slutförda. Exempel på känsliga uppgifter vi avidentifierade i transkriberingarna var personuppgifter såsom namn och ålder, specifika namn på projekt från respondenternas arbetsplatser samt i vilken stad de arbetade (Vetenskapsrådet 2002, ss. 12-13). Slutligen gavs respondenterna information utifrån nyttjandekravet gällande att de uppgifter som samlades in till studien endast syftar till att användas för denna studiens ändamål. Innan intervjuerna genomfördes förmedlades samtliga respondenter om att det endast är vi och vår handledare som kommer att ha tillgång till det insamlade materialet. För att skydda respondenterna ytterligare erbjöds de att läsa igenom transkriberingen för att få möjlighet att kommentera materialet (Ibid, s. 14).

6.7Kritisk reflektion

Larsson (2005, s. 22) skriver att det är viktigt att vi är kritiska till vilka slutsatser vi kan dra av vår studie. Något som vi är medvetna om är att vi enbart studerar arbetet med unga kvinnor i gäng utifrån de yrkesverksammas upplevelser. Det resultat vi fått blir därmed ingen entydig sanning. För att få ett mer generellt resultat skulle vi även kunnat intervjua kvinnorna själva, dock är det inte syftet med studien. Något annat vi är medvetna om är att det resultat vi fått från våra intervjuer enbart är de utvalda respondenternas upplevelser och att en generell slutsats för svenska samhällsaktörer därmed inte kan dras. För att vi ska kunna dra en generell slutsats behöver vi intervjua fler respondenter ur de valda yrkeskategorierna.

Studiens slutsats är även begränsad till de geografiska områdena som respondenterna verkar inom.

För att öka studiens trovärdighet förhöll vi oss till begreppen reliabilitet och validitet. Sett till reliabiliteten förberedde vi oss inför intervjuerna genom att vi skrev en tydlig intervjuguide och klargjorde vilken roll vi skulle inta under intervjuerna (Eliasson 2018, ss. 14-15). Att vi erbjöd våra respondenter ta del av studiens resultat där de kunde framföra eventuella synpunkter kunde bidra till ny data och öka studiens validitet (Svensson & Ahrne 2015, s. 26).

För att ytterligare öka studiens validitet skulle vi exempelvis ha kunnat göra en longitudinell studie. Då hade vi fått möjlighet att följa respondenternas arbete under en längre tid.

Däremot vill vi utifrån studiens syfte att vår studie ska bidra med mer kunskap till det praktiska fältet och forskningen gällande unga kvinnor i gäng då området är outforskat. Vi har även ökat studiens trovärdighet genom att vara transparenta i alla val vi gjort, både det som har gynnat och missgynnat resultatet (Svensson & Ahrne 2015, s. 25). Det har vi gjort genom att vara systematiska och tydligt beskrivit våra metodval och tillvägagångssätt.

Något annat som vi tänker kan påverka studiens resultat är att vi båda är kvinnor och vår könstillhörighet kan påverka vad vi betraktar som viktigt och mest intressant. Att vi heller inte valde att ha könstillhörighet eller ålder som ett kriterium när vi valde respondenter skulle kunna gett ett snedfördelat resultat. Vi vill även tillägga att då vår studie är ett examensarbete på kandidatnivå har vi inte den tiden, de resurser och de förutsättningar för att göra en studie som har en stark generaliserbarhet. Studien kan istället ge en inblick i hur arbetet med kvinnor i gängmiljöer utspelar sig i Sverige.

7. Resultat och analys

I följande kapitel presenteras och analyseras vårt empiriska material genom teman som genererades empiriskt som ett resultat av innehållsanalysen. Temana som framkom var;

definition av gäng och unga kvinnor, roll och ansvar, utmaningar och hinder samt könsskillnader. Något att ha i åtanke är att respondenterna ibland talar om gäng på ett generellt plan och inte alltid specifikt om de unga kvinnorna i gängen.

7.1Definition av gäng och unga kvinnor

Under intervjuerna bad vi respondenterna själva definiera gäng och unga kvinnor. Med dessa definitioner i åtanke skapade vi en förståelse för var deras resonemang tog sitt ursprung från.

7.1.1Definition av gäng

Enligt Rostami, Leinfeldt och Holgersson (2012, ss. 430-431) finns det en stor oenighet i hur ett gäng ska definieras då det saknas en officiell definition av begreppet. Detta leder till att aktörer som på något vis möter gängmedlemmar i sin vardag får utgå från en personlig definition. Våra respondenter hade olika syn på vad som kan kallas för gäng och flera av dem uppgav svårigheter med att veta vad ett kriminellt gäng faktiskt är. Vi tolkar deras svar som att de i enlighet med Eurogangs definition av gängkriminalitet (Ibid, s. 431) såg ett kriminellt gäng som en grupp med personer som har ett gemensamt kriminellt intresse. Det fanns däremot en oenighet kring hur strukturerad en grupp behöver vara för att få kallas för ett gäng samt hur grov kriminaliteten bör vara.

En oro som vi har idag är att vi har många ungdomar som hänger på parkeringar exempelvis för att dom har ett bilintresse. Dom som grupp har inget namn, men det är ju också någon form av gäng där man hänger och unga killar och unga tjejer träffar 19-20 åriga personer fast man inte själv är mer än 14-15. Och så hamnar man i dom här bilarna och åker man iväg och så träffas man i gäng och så. Och där har ju inte vi den här kollen, det har ju inte fritidsverksamheten och socialtjänsten egentligen heller. Det är ju rykten man får uppleva. Men vad räknas det som, gäng? Så det är ju som sagt väldigt komplexa frågeställningar…

(Polis 1) Citatet ovan beskriver respondentens osäkerhet kring begreppet gäng. Vi tolkar det som att de arbetar med gäng utan att ha fått en entydig förståelse för vad det faktiskt är. Att samtliga respondenter uppgav att de enbart fått kunskap om fenomenet genom arbetslivserfarenhet visar på att det är den yrkesverksammas egna ansvar att utforma en definition att arbeta utifrån. Vi tänker att detta speglar respondenternas osäkerhet om de arbetar på “rätt” sätt med gängen. Då forskningen visar på att även unga ofta har svårt för att självidentifiera sig och veta om de är i ett gäng eller inte stärker komplexiteten av definitionen (Rostami,