• No results found

DET FINNS MÅNGA SAKER MAN FÅR VARA MED OM

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "DET FINNS MÅNGA SAKER MAN FÅR VARA MED OM"

Copied!
36
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

”DET FINNS MÅNGA SAKER MAN FÅR VARA MED OM”

- Förskollärares perspektiv på anmälningsplikten i förskolan

CAROLINE IKONEN JESSICA LUNDKVIST

Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik

Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.

Handledare: Tuula Vuorinen Examinator: Eva Ärlemalm-Hagsér Termin 7 År 2022

(2)

Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp

Termin 7 År 2022

SAMMANFATTNING

_______________________________________________________

Caroline Ikonen och Jessica Lundkvist

”Det finns många saker man får vara med om”- Förskollärares perspektiv på anmälningsplikten i förskolan

“You get to experience a lot of things” – Teacher’s perspective on reporting obligation in preschool

Årtal 2022 Antal sidor: 27

_______________________________________________________

Syftet var att utveckla förståelse för hur anmälningsplikten kan praktiseras i förskolan när det gäller icke akuta orosanmälningar. Denna kvalitativa studie gjordes genom att samla in data från semistrukturerade intervjuer. Vi intervjuade åtta förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat visar skillnader i de två kommunerna om handlingsplanen när det handlar om orosanmälningar. Förskollärare i den ena kommunen hade kännedom om handlingsplanen och i den andra kommunen hade inte förskollärare det. I resultatet synliggörs skillnader när det handlar om rektorers samarbete och samsyn med arbetslag. Slutsatsen är att för att säkerställa barnets säkerhet behövs det personal som känner sig trygga i sina beslut samt har stöd ifrån arbetslag och rektor. Rektor behöver tillhandahålla en tydlig handlingsplan som är lättillgänglig för arbetslaget, för att underlätta arbetet med orosanmälningar och minimera risken att barn far illa.

_______________________________________________________

Nyckelord: anmälningsplikt, orosanmälan, handlingsplan, relationskapande, förskola, samverkan, relationellt perspektiv

(3)

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 1

1.2 Uppsatsens disposition ... 2

2 Bakgrund ... 2

2.1 Styrdokument ... 2

2.2 Samarbete och samverkan ... 3

2.2.1 Anmälningsplikt ... 3

2.2.2 Förskollärares roll ... 4

2.3 Tidigare forskning ... 5

2.3.1 Artikelsökning ... 5

2.3.2 Erfarenheter, utbildning och yrkeskunskaper ... 5

2.3.3 Oron kring orosanmälningar ... 6

2.3.4 Samverkan och relationer ... 6

2.3.5 Kommunikation genom samtal... 7

2.4 Teori ... 8

3 Metod ... 9

3.1 Forskningsdesign ... 10

3.2 Urval ... 10

3.3 Procedur ... 10

3.4 Dataanalys ... 11

3.5 Tillförlitlighet ... 11

3.6 Etiska överväganden ... 12

4 Resultat och analys ... 12

4.1 Orosanmälningar ... 13

4.2 Analys ... 14

4.3 Handlingsplan ... 15

4.4 Analys ... 16

4.5 Möjligheter och utmaningar i relationsskapande och det preventiva arbetet med vårdnadshavare i behov av stöd ... 16

(4)

4.6 Analys ... 17

4.7 Socialtjänsten ... 18

4.8 Analys ... 19

5 Diskussion ... 20

5.1 Resultatdiskussion ... 21

5.2 Metoddiskussion ... 25

5.3 Slutsats ... 26

5.4 Studiens relevans för förskolläraryrket ... 27

5.5 Vidare studier ... 27

6 Referenser ... 28 Bilaga 1 Missivbrev

Bilaga 2 Intervjuguide

(5)

1 Inledning

Enligt Socialstyrelsens (2019) undersökning om orosanmälningar gjordes det år 2018 sammanlagt 331 000 anmälningar i Sverige, när det handlar om barn i ålder 12 år och yngre, detta motsvarar cirka 1000 anmälningar om dagen. I undersökningen var det 80 procent av Sveriges kommuner och stadsdelar som deltog. Rapporten visar att antalet anmälningar har ökat kraftigt de senaste tio åren. Rapporten visade även att 39 procent av de anmälningar som gjordes handlade om föräldrars/vårdnadshavares problematik. Under år 2020, när pandemin började, rapporterar Socialstyrelsen (2021) att antalet orosanmälningar har ökat med fem procent.

I vår studie vill vi ge en inblick i förskolans verksamhet när det handlar om anmälningsplikten och hur den praktiseras. I studien används begreppet icke akut orosanmälan. En icke akut orosanmälan innebär, till skillnad mot en akut orosanmälan, att arbetslaget kan kommunicera sin oro till vårdnadshavaren innan en orosanmälan görs till socialtjänsten. Olsson (2019) menar att anmälningsplikten säkerställer barnets yttersta trygghet. Förskolan är en viktig del i ett barns uppväxt både när det handlar om att möjliggöra deras kunskapsutveckling och den sociala utvecklingen. I läroplanen för förskolan skrivs det fram att ”utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Skolverket, 2018, s. 7). I förskolans verksamhet arbetar barnskötare, förskollärare och andra yrkesgrupper som alla är betydelsefulla för barnets vistelse på förskolan. Olsson (2019) skriver att all verksam personal har anmälningsplikt i förskolan. Han skriver också att det är viktigt att det finns tydliga riktlinjer och en tydlig handlingsplan, för att barnet ska få det skydd, hjälp eller stöd de behöver och för att eventuella utredningar inte försvåras för socialtjänst eller polis.

Vi vill även undersöka i vår studie vilka möjligheter och utmaningar förskollärare upplever att det kan finnas i situationer som handlar om det preventiva arbetet med familjer som visar tecken på omsorgssvikt. Många barn vistas en stor del av sin vardag i förskolan vilket innebär att personalen som möter barnen har stor möjlighet att upptäcka om något i barnets situation förändras eller om barnets beteende ändras.

Olsson (2019) skriver att förskolan är den verksamhet som har störst insyn i familjers liv. Utifrån detta tänker vi att det är viktigt att ha en kommunikation med vårdnadshavare innan en eventuell åtgärd behöver vidtas, med respekt för vårdnadshavare och för att bibehålla den goda relationen för barnets bästa.

1.1 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att utveckla förståelse för hur anmälningsplikten kan praktiseras i förskolan när det gäller icke akuta orosanmälningar.

• Vilken stöttning uppfattar förskollärare att de får när en icke akut orosanmälan ska ske?

(6)

• Vilka utmaningar och möjligheter upplever förskollärare att det kan finnas i förskolans preventiva arbete med att stödja vårdnadshavare?

1.2 Uppsatsens disposition

Vi kommer i det första avsnittet definiera begreppet som i studien benämns med en icke akut orosanmälan. I bakgrundsavsnittet kommer vi först presentera de styr- dokument vi har använt i vår studie. Sedan presenteras övrig litteratur som bearbetats och kopplats till studiens syfte och frågeställningar. I efterföljande avsnittpresenteras tidigare forskning. Den avslutande delen i bakgrundsavsnittet är teorin där vi presenterar ett relationellt perspektiv relaterat till studiens syfte och frågeställningar.

I metodavsnittet presenteras forskningsdesign, urval, procedur, tillförlitlighet, dataanalys och etiska överväganden. I resultat- och analysavsnittet är resultatet uppdelat utifrån studiens syfte och frågeställningar under rubrikerna: 1) orosanmälningar 2) handlingsplanen 3) möjligheter och utmaningar i relations- skapande och det preventiva arbetet med vårdnadshavare i behov av stöd 4) socialtjänsten. Efter varje resultattema kommer en analys att presenteras som återkopplar till resultat, teori och tidigare forskning. I avsnittet resultatdiskussion kommer studiens resultat diskuteras relaterat till tidigare forskning och styrdokument.

Uppsatsen avslutas med metoddiskussion, slutsats, studiens relevans för förskolläraryrket samt förslag på vidare studier.

2 Bakgrund

I bakgrundsavsnittet presenteras vad olika styrdokumenten skriver fram om förskolans anmälningsplikt. Sedan presenteras relevant kurslitteratur relaterat till studiens syfte och frågeställningar. I nästa avsnitt presenteras tidigare forskning utifrån artiklar och en avhandling. Bakgrundsavsnittet avslutas med en beskrivning av ett relationellt perspektiv.

2.1 Styrdokument

I barnkonventionen (SOU 2020:63) som även är en lag står det framskrivet att i förskolan ska utbildningen utgå från barnets bästa. Arbetslaget ska även hålla sig informerade om barnets olika förhållanden men vara noga med barnets integritet och förskolan ska sträva efter ett förtroendefullt samarbete med hemmen (Skolverket, 2018).

Enligt barnkonventionen (SOU 2020:63) artikel 19 ska alla barn skyddas mot olika former av psykisk och fysik misshandel.

Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp. (SOU 2020:63)

(7)

I Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) är det framskrivet att förskolan och andra liknade instanser är skyldiga att anmäla vid misstanke att ett barn far illa.

De som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. (SFS 2001:453)

2.2 Samarbete och samverkan

”Vem vet bäst och mest om vad (ett) barn behöver?” (Riddersporre, 2019, s.42). När det handlar om barns utveckling och lärande i allmänhet har förskollärare en bredd i sin kunskap genom sin utbildning och erfarenhet eftersom de har mött många olika barn. Vårdnadshavare har en specifik kunskap om sitt barns utveckling och behov. I och med att vårdnadshavare och förskollärare har olika kunskaper om barn är det bra att de skapar en samverkanssituation där de samarbetar. När samarbetet fungerar mellan förskollärare och vårdnadshavare kan värdefull information om barnet överföras mellan parterna, som handlar om barnet och dess möjlighet till välbefinnande, utveckling och lärande i förskolan. När samarbete inte fungerar kan det bli en utmaning att få till ett samarbete gällande barnets välbefinnande, utveckling och lärande i förskolan (Riddersporre, 2019). Olsson (2019) menar att förskolans samarbete med hemmet stärker barnets möjlighet till välbefinnande, utveckling och lärande och i de flesta fall fungerar samarbetet då samarbetet har stöd i lagstiftning och styrdokument.

Samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare kan gynna det enskilda barnets välbefinnande och utveckling. En bra samverkan kännetecknas av ömsesidighet, maktbalans och en känslomässig värme mellan förskollärare och vårdnadshavare (Sandberg & Vuorinen, 2020). Jakobsson och Lundgren (2013) lyfter fyra viktiga samverkansaspekter den första innefattar målinriktade handlingar som handlar om vad vi har för mål med denna samverkan och varför vi samverkar. Den andra aspekten är den avgränsade målgruppen, vilka samverkar och vilka samverkas det om. Den tredje aspekten är att definiera problemet. Den fjärde aspekten uttalar ett klart syfte som handlar om hur vi samverkar och hur vi löser problemet. Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver också att i en samverkanssituation är målet och innehållet gemensamt för parterna.

2.2.1 Anmälningsplikt

Enligt Socialtjänstlagen kap 14 1 § (SFS 2001:453) har alla yrkesgrupper som arbetar med barn och ungdomar anmälningsplikt, det vill säga en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om det uppstår en misstanke att ett barn far illa. Enligt Socialstyrelsen (2014) kan förskolan hjälpa familjer med svårigheter genom att uppmärksamma och samtala med barn och vårdnadshavare om situationen. Olsson (2019) menar att anmälan ska göras redan vid misstanke då en anmälan är barns yttersta skydd. Han skriver att vid osäkerhet kan en anonym förfrågan till socialtjänsten vara bra, då socialtjänsten snabbt kan ge råd i det enskilda fallet.

(8)

När anmälan har gjorts beskriver Socialstyrelsen (2014) att socialtjänsten måste ta ställning till om en utredning ska göras. Om en utredning startar inhämtas information från förskolan (Socialstyrelsen, 2014). Olsson (2019) belyser dock att många anmälningar som borde ha gjorts uteblir trots att anmälningsplikten har blivit tydligare. Han menar att det kan bero på att det interna stödet inte är tillräckligt, det kan finnas negativa erfarenheter av socialtjänstens insatser och det kan finnas en osäkerhet i att det som observerats har uppfattats rätt av arbetslag. Socialstyrelsen (2014) skriver fram att det ställer krav på ledningen inom förskolan att det ska finnas handlingsplaner, rutiner och en tydlig ansvarsfördelning samt kunskap inom området.

En rapport från Socialstyrelsen (2014) visar att skolor som har handlingsplaner hur orosanmälningar ska utföras också är bättre på att agera på ett lämpligt sätt.

En annan aspekt som lyfts av Bengtsson och Gavelin (2004) är att många tror att de som anmäler familjen vill att barnet ska bli omhändertaget, vilket inte är fallet. De menar att en anmälan tyder snararepå en misstanke att barnet och familjen behöver stöd. Socialstyrelsen (2014) menar att det är viktigt att visa omsorg och respekt för familjen. De menar också att förskolans verksamhet inte ska arbeta med vårdnadshavares svårigheter, däremot ska förskolan ge stöd till barn genom att ge goda förutsättningar för utveckling och lärande utifrån förskolans uppdrag och bidra med ett tillitsfullt klimat. Det förskolan också kan bidra med är att samverka med andra myndigheter som exempelvis socialtjänst och barnavårdscentral och det är också viktigt att ge vårdnadshavare information om att dessa instanser finns som stöd i en svår situation (Socialstyrelsen, 2014).

2.2.2 Förskollärares roll

Sandberg och Vuorinen (2020) lyfter den eventuella svårigheten med kommunikationen som kan uppstå mellan hem och förskola, då ett problem av olika anledningar inte tas upp av omtanke för vårdnadshavares situation. När dessa kommunikationssvårigheter uppstår och förskollärare inte vet hur denne ska värdera eller prioritera problemet menar Gren (2007) att ett estiskt dilemma skapas. Hon menar att förskollärare vet hur de bör agera men saknar modet att göra det.

Jensen och Jensen (2008) lyfter lärares relationskompetens då lärare ser till individen och anpassar sitt eget beteende utan att frångå sitt ledarskap, de infattar också en tillförlitlig kontakt som de menar är det pedagogiska hantverket. Den pedagogiska etiken däremot menar de är lärarens förmåga att ta på sig huvudansvaret för relationens kvalitet med vårdnadshavare. Gren (2007) menar att det är läraren som har huvudansvaret för att kommunikationen mellan förskola och vårdnadshavare blir bra. Hon menar även att förskollärare måste respektera vårdnadshavare även om denne har en annan åsikt. Förskollärare behöver kunna lyssna, visa ödmjukhet och släppa prestigen för att vårdnadshavare ska känna en trygghet. Gren lyfter även att förskollärare behöver kunna frångå sina egna privata värderingar och inta en yrkesroll.

Där menar hon att om ett etiskt perspektiv intas kan det vara en hjälp att medvetengöra de egna värderingarna för att se om de har betydelse för situationen.

(9)

2.3 Tidigare forskning

I avsnittet tidigare forskning kommer det först att presenteras vilken databas som använts vid artikelsökningar och i stycket presenteras varför artiklarna valdes till studien. Utifrån artiklarna har det skapats fyra rubriker: 1) Erfarenhet, utbildning och yrkeskunskaper, 2) Oron kring orosanmälningar, 3) Samverkan och relationer, 4) Kommunikation genom samtal.

2.3.1 Artikelsökning

Vi har sökt artiklar i databasen Primo och sökord som vi har använt är: children, preschool, kindergarten, parents, teacher, neglect, abusive treatment, social service, report of concern och report of abuse. Under vår sökning hittade vi 18 peer review granskade artiklar och en avhandling som vi sedan gick igenom tillsammans. Nioav artiklarna och avhandlingen ansåg vi var relevanta för vår studie. Anledningen till att vi valde artiklarna var att vi såg likheter i vad tidigare forskning visar relaterat till studiens syfte. Likheterna kunde exempelvis vara att det finns en oro kring orosanmälningar och att det finns ett samarbete mellan olika instanser i andra delar av världen precis som i Sverige, även om det är i varierande grad.

2.3.2 Erfarenheter, utbildning och yrkeskunskaper

I Toros och Tiiriks (2016) enkätstudie deltog 108 förskollärare. Studien syftade tillatt få en överblick över förskollärares uppfattningar och erfarenheter av barn i nöd. I resultatet framkommer det att förskollärare känner sig dåligt förberedda och saknar självförtroende i att identifiera de barn som lever i en familj där en eventuell omsorgssvikt finns. Studien visar att bristande kunskap kring orosanmälningar också är en bidragande orsak till att orosanmälningar inte görs. I Karadag et al. (2014) enkätstudie deltog 197 förskollärare. Studien syftade till att utvärdera förskollärares tidigare erfarenheter av att uppmärksamma möjliga tecken på övergrepp eller försummelse av barn. I resultatet framkommer det att förskollärares erfarenheter och kunskaper har betydelse i arbetet med att identifiera eventuella svårigheter i familjer.

Resultatet visar även att det finns en generell kunskapsbrist och att det påverkar anmälningar av barn som far illa. Enligt studien kan begränsad erfarenhet och kunskap vara en anledning till att anmälningarna inte alltid utförs. Studien lyfter vikten av förskollärares goda yrkeskunskaper och erfarenheter. Det betyder att om förskollärare har en adekvat yrkesutbildning bidrar det till att stärka barns självförtroende i en eventuell svår familjesituation. Några slutsatser i studien är att utbildning och tidigare arbetslivserfarenheter ger kunskap och ökar förskollärares medvetenhet i att stärka barnens självkänsla. Även i Toros och Tiiriks (2016) studie menar de att förskollärare som känner en osäkerhet riskerar att observera för länge och det leder till att barnets säkerhet kan försummas. Karadag et al. (2014) lyfter det kollegiala lärandet och beskriver hur förskollärare själva läser och diskuterar med kollegor som har mer kunskap inom området. Toros och Tiiriks (2016) påvisar vikten av förskollärares kunskap då det handlar om att upptäcka och utföra orosanmälningar.

(10)

2.3.3 Oron kring orosanmälningar

I Schols et al. (2013) studie intervjuades 33 personer från olika yrkeskategorier inom skola, vård och omsorg. Studiens syfte var att undersöka hur de nyss nämnda yrkeskategorierna hanterar barnmisshandel i sitt arbete. Resultatet visar att när det handlar om attityder till orosanmälningar agerade instanser, som exempelvis barnavårdscentral, i en högre grad när det handlade om orosanmälningar än vad förskola och skola gjorde. Toros och Tiiriks (2016) studie visar att orosanmälningar i förskola och skola fortfarande sker i mindre omfattning än från barnavårdscentral.

Studien visar även att när en orosanmälan görs på förskola kan oron ha funnits under en längre tid, således har barnets lidande varit onödigt långt. Markström och Münger (2017) beskriver liknande scenarier i sin studie, där 35 personer deltog och där olika yrkeskategorier som lärare, förskollärare, socialarbetare, specialpedagoger och sjuksköterskor intervjuades. Studien syftade till att undersöka vilka kunskaper, erfarenheter och strategier de yrkesverksamma på förskolorna har när det handlar om att identifiera, rapportera och stödja barn som försummas. I studien framkom det att orosanmälningar skapar en osäkerhet då det kan bidra till negativa konsekvenser och förskolan avvaktar därför med att göra orosanmälningar. I intervjuerna i studien lyfts oron för att göra felrapporteringar som kan bidra till konflikter och att den goda kontakten med barn och vårdnadshavare förstörs. Markström och Münger (2017) påtalar att de intervjuade kunde känna att de blir personligen beskyllda när en orosanmälan görs och att vårdnadshavare inte förstår att det är själva verksamheten som gör anmälan. Deltagare i studien ansåg att ansvaret över orosanmälan bör delas med övriga kollegor, rektor och andra eventuella instanser. Dock menade deltagare studien också att vid ett delat ansvarsområde kan beslutet dra ut på tiden eller att det inte blir någon orosanmälan gjord överhuvudtaget. Deltagare menade dåatt om det i stället finns tydliga rutiner och ett tydligt ledarskap kan en tidigare insats ske och de kan känna sig mer bekväma med att hantera problemet.

2.3.4 Samverkan och relationer

Skočić et al. (2019) har gjort en enkätstudie där 136 förskollärare deltog. Studiens syfte var att synliggöra vikten av att vårdnadshavare och förskollärare rådfrågar varandra när det handlar om barnet. Resultatet visar att de förskollärare som var positiva till att ta emot råd av vårdnadshavare gav också i större utsträckning råd tillbaka till vårdnadshavare. I studien lyfts det fram att i samtal med vårdnadshavare är det betydande att förskollärare inte bara har kunskap om den specifika situationen utan även vilka strategier och tillvägagångsätt som kan tillhandahålla stöttning för familjen.

I Vuorinens (2020) doktorsavhandling intervjuades 3o förskollärare och 10 föräldrar.

Avhandlingens syfte var att utforska vårdnadshavare och förskollärares erfarenheter av föräldrasamverkan i förskolan. Hon lyfter att nyexaminerade förskollärare upplevs som osäkra av vårdnadshavare i situationer där ett samarbete som upplevs utmanade mellan förskola och hem uppstår. Vidare beskriver Vuorinen (2020) vikten av att förskollärarutbildningen lyfter problemen med föräldrasamverkan så att samverkans- uppdraget blir realistiskt i förskolan för de blivande förskollärarna. Även i Laletas et

(11)

al. (2017) intervjustudie där åtta förskollärare deltog, kan det tolkas som att det finns en brist i arbetslags olika utbildningar när det handlar om hur de ska agera gentemot vårdnadshavare som har svårigheter som drabbar familjen. Deras studie syftade till att undersöka förskollärares erfarenheter att arbeta med barn som lever med vårdnadshavare med psykisk ohälsa. Resultatet visar att trots brist på kunskap och erfarenhet kan förskollärare stötta utsatta familjer genom att skapa tillitsfulla relationer och utvecklande lärmiljöer för barnen. Ett annat sätt att stödja är att informera vårdnadshavare om lämpliga instanser som kan vara till stöd för familjen.

Enligt studien ska inte förskollärare arbeta med vårdnadshavares problematik utan rikta uppmärksamheten mot barnet och dess situation. I Loomis (2018) forskningsartikel beskrivs handlingsplaner och vikten av att det finns komponenter för att tidigt upptäcka traumaexponerade barn i förskolan. Det framgår i artikeln att ju tidigare förskolan ingriper desto större är möjligheten för adekvat hjälp för både barn och familj. Deltagarna i Markström och Müngers (2017) studie uttrycker att de vill ha hjälp, kunskap och organisatoriskt stöd i arbetet med att agera tidigt med socialt utsatta familjer i syfte att stötta dem.

I Münger och Markströms (2017) andra studie har de använt sig av samma yrkeskategorier och samma antal respondenter. Studien syftade till att stötta svenska yrkesverksamma inom förskolan att identifiera barn som utsätts för våld i hemmet. I studien framkommer det att för att kunna identifiera ett misstänkt problem måste de som arbetar med barn och familjer kunna gå in i familjens privata sfär. I studien framkommer det dock att de intervjuade, där bland annat förskollärare ingår,känner en oro att inkräkta på familjens privata domäner. Däremot visar det i Skočićs et al.

(2019) studie att vårdnadshavare vill i första hand ha kontakt med förskollärare innan andra instanser blir involverade. Studien visar också att samarbete med förskollärare är betydelsefullt för vårdnadshavare. Vuorinen (2020) lyfter i sin avhandling att tid och kontinuitet är viktigt när det handlar om att skapa tillitsfulla relationer mellan vårdnadshavare och förskollärare. I Karadags et al. (2014) studie framkommer det att förskollärare har en betydande roll när det handlar om tidig upptäckt om att barnet far illa, då de tillbringar många timmar med barnen och kan således upptäcka eventuella förändringar hos barnet. Münger och Markström (2017) menar utifrån deras studie att förskollärare och lärare med lång erfarenhet har kunskapen att uppfatta signaler och sätta ihop dem i en kontext. Med det menar de i studien, vad det är för information, vem är det som informerar och när och varges informationen.

2.3.5 Kommunikation genom samtal

I Leenders et al. (2019) intervjustudie om tvåvägskommunikation deltog 55 lärare, vilket utgjorde 4,5% av lärarpopulationen i två skolkommuner. Studiens syfte var att undersöka vilka ämnen lärare pratar om med vårdnadshavare i olika möten och vilket fokus som ämnena hade. Resultatet visar att det är viktigt att lärare bygger upp en förtroendefull relation med vårdnadshavare för att kunna lyfta känsliga ämnen eller hantera svåra situationer. Resultatet tyder även på att det är viktigt med de så kallade informella samtalen och oplanerade besöken för de vårdnadshavare som har svårt att

(12)

interagera socialt. Med informella samtal menas de samtal som sker oplanerat till exempel vid hämtning och lämning och de oplanerade besöken innefattar att vårdnadshavare bjuds in för att stanna lite längre exempelvis vid hämtning och lämning. Lärare som ingick i studien menar att svåra situationer är stressande men att de hanterar dem väl då de visar ett flexibelt förhållningsätt, de är medkännande med vårdnadshavare men har tydliga gränser för barnets bästa. Det positiva som studien visar är att lärare överger sin expertroll när situationen är som mest stressig och det är då det uppstår en tvåvägskommunikation mellan dessa två parter (Leenders et al.

2019).

I Schols et al. (2013) intervjustudie som syftade till att undersöka hur yrkesverksamma inom skola, vård och omsorg hanterar barnmisshandel i sitt arbete, framkom det att förskollärare hade en lägre kompetens än yrkesverksamma inom barnavårdscentral, när det handlar om att kommunicera med vårdnadshavare. Studien visade också att förskollärare tyckte det var utmanande att prata med barnen. Enligt studien skapar det en oro att förskollärare hade svårt att kommunicera med vårdnadshavare och barn.

Förskollärare tillbringar mer tid med barn och har således större insyn i barns familjesituation än vad de på barnavårdscentraler har (Schols et al, 2013).

2.4 Teori

Vi har valt ett relationellt perspektiv eftersom relationskapande och samarbete är betydande i alla situationer för barns möjlighet till utveckling och välmående. En anledning till att vi valde ett relationellt perspektiv som teori är att vi i vår studie kan koppla det till samarbete, kommunikation och relationsskapande mellan förskollärare och vårdnadshavare.

Von Wright (2000) beskriver att byggstenen i ett relationellt perspektiv är att relationerna är i centrum och vad människor är i relation till andra människor. I ett relationellt perspektiv är relationerna grunden för den pedagogiska verksamheten och varje möte och interaktion bidrar till en förståelse av oss själva och vår omgivning (Aspelin & Persson, 2011; Dahlbeck & Westlund, 2019). Von Wright (2000) belyser vikten av att lärare behöver se vem vårdnadshavaren eller barnet är och inte vad de är.

Vidare beskriver hon att så länge vi endast svarar på frågan vad missar vi den sociala frågan som är vem och för att närma oss ett relationellt perspektiv bör vi eftersträva vem frågan.

Persson (2019) beskriver att pedagogiska relationer är ett samlingsbegrepp och delas in i tre dimensioner:

• Emotionella dimensionen, där någon förstår hur någon annan känner

• Sociala dimensionen, där ingen är ensam utan där exempelvis vårdnadshavare och förskollärare gör det tillsammans

• Kognitiva dimensionen, där exempelvis vårdnadshavare och förskollärare har förståelse för varandras intentioner.

(13)

Vidare beskriver han att utgångspunkten i alla möten är att de tre dimensionerna finns med och tolkas av mötets deltagare.

Både Aspelin och Persson (2011) och Riddersporre (2019) belyser vikten av samarbete och interaktion med andra människor där samvaro och samverkan är centrala i de mänskliga mötena. Aspelin och Persson (2011) använder bindestreck i orden, samvaro och samverkan. Bindestrecken har valts för att skilja termerna från ordens vardagliga betydelse. De beskriver sam-varo och sam-verkan som två olika termer ur ett relationellt perspektiv. De menar att de skiljer sig från varandra så till vida att sam- varo handlar om den personliga relationen och sam-verkan är det som sker utanför relationen med en målmedveten handling.

Arnér (2009) beskriver att utifrån ett relationellt perspektiv är möten med andra människor oförutsägbara och det är det som är det unika i människors möten. Hon menar att grunden för ett relationellt perspektiv är kommunikationen i de sociala situationerna. Människors handlingar och samspel med varandra beskriver hon blir viktiga eftersom relationen mellan människor skapar en grund för att vi ska kunna förstå varandra. Von Wright (2000) menar att utifrån ett relationellt perspektiv kan endast människors befintlighet bero på andra människors befintlighet. Utifrån Aspelin och Perssons (2011) beskrivningar om gemensam kommunikation kopplat till Von Wrights (2000) beskrivningar om människors befintlighet, är det en förutsättning att människor i en relation kan kommunicera för att skapa kontakt.

Aspelin och Persson (2011) exemplifierar olika kommunikationer och relationer utifrån det Goffman kallar direkt kommunikation, och de menar att den pedagogiska relationen byggs genom någon slags kommunikation. Två olika kommunikations- koncept som de beskriver är överföringskoncept och interaktionskoncept. Med överföringskoncept ses kommunikationen som en linjär process, det vill säga att meddelandet förs över från den ena parten till den andre. Ett exempel kan vara i ett samtal mellan förskollärare och vårdnadshavare där fokus riktas mot förskolläraren och om dennes budskap har nått fram till vårdnadshavaren. Fokus ska även riktas från motsatt håll där vårdnadshavaren får ge feedback om budskapet har förståtts och syftet som denna kommunikationsform har är att skapa en produktiv relation. Interaktions- koncept beskriver de är när två personer kommunicerar lika aktivt med varandra. Med interaktionskonceptet sker en kommunikation som är ömsesidig och det sker en process parterna emellan. Ett exempel kan vara att en förskollärare och en vårdnadshavare tolkar och speglar varandras yttranden. Den intressanta frågan de ställer kan då vara hur väl förskollärare och vårdnadshavare förstår varandra i kommunikationen. Här kan en utvecklande relation skapas när båda parterna förstår varandra och visar varandra respekt (Aspelin & Persson, 2011).

3 Metod

I det här avsnittet kommer vi att presentera vilken forskningsdesign vi har använt oss av i undersökningen när vi har samlat in data. Vi kommer även presentera urvalet av

(14)

studiens respondenter och proceduren. Studiens kvalitet kommer att adresseras med fokus på begreppet tillförlitlighet. Efter det kommer dataanalysen att presenteras där det även kommer framgå vilka olika teman som skapades under analysen. I den sista delen av metodavsnittet kommer vi beskriva vilka etiska överväganden vi har gjort under studien.

3.1 Forskningsdesign

När vi valde forskningsmetod beslutade vi oss för att en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer var passade för vårt valda ämne. Enligt Brymans (2018) framställning av kvalitativa studier är intervjuer den vanligaste metoden och semi- strukturerade intervjuer är en av intervjuformerna. Utifrån detta valde vi en kvalitativ intervju och Bryman (2018) beskriver den som lämplig då respondentens kunskaper och erfarenheter ska speglas. Han beskriver även att i kvalitativa intervjuer kan intervjun röra sig i olika riktningar vilket är en fördel då respondentens upplevelser är det som är relevant. Valet av att göra semistrukturerade intervjuer föll på Brymans (2018) redogörelse där det framkommer att i denna intervjuform kan respondenten utforma sina svar mer fritt och följdfrågor kan ställas. Därför skapade vi en intervjuguide där det också fanns utrymme för följdfrågor och möjlighet för respondenten att svara fritt utifrån sina egna tankar, erfarenheter och kunskaper.

3.2 Urval

I vår studie har vi valt ett målstyrt urval (Bryman, 2018) som innebär att respondenterna väljs ut utifrån målet med studien för att det ska vara möjligt att besvara studiens frågor. Vi ville komma i kontakt med förskollärare som har erfaren- het av att arbeta med icke akuta orosanmälningar i förskolan. Urvalet består av åtta förskollärare, samtliga kvinnor, som är mellan 28–60 år och har 4–33 års yrkes- erfarenhet. De är verksamma i två olika kommuner där den ena är en mindre kommun och den andra är en medelstor kommun.

3.3 Procedur

Vi ringde åtta förskollärare på sju olika förskolor i två olika kommuner för en intervju.

När förskollärarna meddelade att de kunde medverka i intervjuerna skickades via mejl ett missivbrev (se bilaga 1) och intervjuguide (se bilaga 2) ut till varje förskollärare. När de sedan fått missivbrevet och intervjuguiden bokades tider in för intervjuer. Under fyra dagar genomfördes åtta intervjuer via Zoom som spelades in. Under sex intervjuer deltog vi båda två och under två intervjuer delade vi på oss och intervjuade en varsin förskollärare. Vi delade ansvaret under de sex första intervjuerna genom att intervjua tre gånger var samt vara bisittare, observera och ställa följdfrågor tre gånger var.

Samtliga intervjuer tog utgångspunkt i intervjuguiden och under intervjuerna ställdes också följdfrågor. Varje intervju tog cirka 30 minuter att genomföra.

(15)

Fyra av intervjuerna skedde helt över Zoom då både intervjuare och deltagare var uppkopplade via dator. Två intervjuer genomfördes genom att en av oss var på plats på förskolan medan den andre deltog via Zoom. I de två sista intervjuerna var det en av oss som deltog på plats under varsin intervju.

Under intervjuerna valde vi att spela in allt via Zoom då ljudupptagningen blir bättre än via mobiltelefon. Vi informerade förskollärare om ljud och bildupptagningen via zoom och vi fick ett godkännande av samtliga att synas på bild. De två intervjuer som utfördes av en intervjuare och en förskollärare spelades in via röstmemo på mobiltelefonen. Under samtliga intervjuer använde vi oss av Words dikteringsprogram som resulterade i att transkriberingarna delvis blev färdiga under intervjuerna. Då dikteringsprogrammet missar en del ord använde vi oss av inspelningarna för att korrigera texten så att den blev exakt. Bryman (2018) beskriver fördelen med att spela in intervjuerna genom att möjligheten finns att gå tillbaka flera gånger och lyssna, vilket underlättar transkriberingen och dataanalysen.

3.4 Dataanalys

En tematisk analys förklarar Bryman (2018) är den vanligaste formen när det handlar om att göra en kvalitativ dataanalys. När vi skulle bearbeta våra transkriberingar använde vi oss av en tematisk analys där vi färgkodade texten för att kategorisera materialet. När vi färgkodade började vi med två interjuver i taget och gick igenom en fråga i taget för att leta efter likheter och skillnader, likheterna fick en färg och skillnaderna fick en annan färg. Vi valde även olika färger för olika teman som vi kunde identifiera i intervjusvaren. De fyra temana vi fick fram från intervjuerna som transkriberades var: 1) orosanmälningar, 2) handlingsplanen, 3) möjligheter och utmaningar i relationsskapande och det preventiva arbetet med vårdnadshavare i behov av stöd och 4) socialtjänsten. Utifrån de fyra temana växte ett resultat fram som kommer presenteras i resultatavsnittet.

3.5 Tillförlitlighet

För att göra en kvalitativ studie så bra som möjligt menar Bryman (2018) att det är viktigt att beakta de fyra kriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera. Han beskriver att trovärdighet handlar om att forskningen utförs i enlighet med de etiska principerna och att respondenternas svar blir grunden för studiens resultat. Vi har stävat efter att stärka studiens trovärdighet genom att ställa följdfrågor under intervjuerna som bekräftar att vi förstått förskollärare. Genom att använda citat från intervjuerna ökar trovärdigheten i vår studie. Vi här även stärkt trovärdigheten genom att beakta de etiska principerna, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet I den här studien deltog åtta förskollärare och i och med det låga antalet respondenter kan inte resultatet generaliserat till att gälla för fler förskolor. Vi har dock strävat efter att stärka studiens överförbarhet genom att ge en tät och fyllig beskrivning av urvalet

(16)

och sammanhanget. Bryman (2018) beskriver att överförbar forskning ska vara tät och fyllig för att kunna överföras och säga något även i en annan liknande miljö.

Utifrån Brymans (2018) beskrivningar av pålitligheten valde vi innan intervjuerna att skapa en intervjuguide och att intervjuerna spelades in för att materialet lättare skulle kunna analyseras. I denna studie har även kurskollegor opponerat på arbetet och vi har haft stöttning av handledare under hela processen. Utifrån Brymans (2018) definition av möjlighet att styrka och konfirmera resultatet, har vi uteslutande använt oss av förskollärarnas svar och i största möjliga mån kritiskt granskat våra personliga värderingar för att inte påverka resultatet i en riktning som överensstämmer med dem.

Vi har även använt oss av citat för att styrka förskollärarnas svar från intervjuerna.

3.6 Etiska överväganden

Vår studie grundar sig på semistrukturerade intervjuer där Vetenskapsrådets etiska principer beaktats. Det innebär att informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har lyfts för förskollärarna, i syfte att informera om studiens syfte och genomförande. Då förskollärare även har tystnadsplikt insåg vi vikten av att informera att förskollärarna inte behövde yttra något som bröt mot den.

Bryman (2018) beskriver att informationskravet handlar om att deltagarna informeras om studiens syfte, att det är frivilligt att medverka och att deltagaren kan avbryta och lämna om så önskas utan att behöva förklara anledningen. I denna studie meddelades förskollärarna innan i missivbrevet som skickades ut, om dessa etiska principer som beskrivs ovan. Även innan vi började intervjua informerades förskolläraren om Vetenskapsrådets (2017) etiska principer och hänsynen till tystnadsplikten. I samtyckeskravet beskriver Bryman (2018) att deltagarna har rätt att bestämma själva över sin medverkan.

Bryman (2018) beskriver konfidentialtitet i termer av att de uppgifter som samlas in under studien förvaras på ett sätt där obehöriga inte kan komma åt dem. Allt insamlat material i vår studie har behandlats konfidentiellt då materialet har förvarats i en låst dator med lösenordskod. Det framgår heller inte vilka som deltagit i studien. Det material som samlas in får endast användas i det syfte som angetts för deltagarna vilket nyttjandekravet innebär (Bryman, 2018). Även utifrån Vetenskapsrådets (2017) rekommendationer informerades förskollärare i missivbrevet att under processen förvaras allt datamaterial i en låst dator och när studien är publicerad på databasen Diva kommer allt insamlat datamaterial raderas. De informerades även om att vi inte kommer publicera vilka som har deltagit i studien.

4 Resultat och analys

I det här avsnittet kommer vi att presentera resultat och analys där varje resultatdel har en rubrik och har delats in i fyra olika teman: 1) orosanmälningar, 2)

(17)

handlingsplanen, 3) möjligheter och utmaningar i relationsskapande och det preventiva arbetet med vårdnadshavare i behov av stöd och 4) socialtjänsten. Varje resultattema har analyserats utifrån teori och tidigare forskning.

4.1 Orosanmälningar

Resultatet visar att deltagarna sammanlagt gjort 25 orosanmälningar under de år de varit verksamma i förskolan.

Förarbetet vid en icke akut orosanmälan beskrivs i termer av observationer, anteckningar och dialoger med övriga kollegor i arbetslaget. Något som förskollärare också påtalar är att de små pusselbitarna kan vara avgörande för en eventuell orosanmälan. Det är därför inte endast en enskild händelse som avgör om det ska bli en orosanmälan, utan det är många saker som spelar in. En förskollärare synliggör sitt resonemang kring förarbetet:

Först och främst är det ju oron som avgör hur man tänker kring ett barn, för det kan ju vara återkommande eller så kan det vara en engångshändelse som man ändå känner en oro kring och det kan ju vara alltifrån vardagssituationer, att det blir som ett mönster.

I intervjuerna lyfter förskollärare vikten av att tidigt informera vårdnadshavare om förskolans skyldighet när det handlar om anmälningsplikten, två förskollärare beskriver det tydligt genom att svara att: ”det är viktigt redan när barnen börjar på förskolan att berätta för vårdnadshavarna att vi har anmälningsplikt, och att vi måste anmäla om det är någonting som vi är oroliga över” och ”förklara att det är för barnets bästa och att vi är skyldiga att göra detta, även om de kan bli arga så måste vi förklara att vi annars gör ett tjänstefel”. Förskollärare framhåller också att vid en orosanmälan är det hela arbetslag som står bakom anmälan och rektor som står som ansvarig för anmälan. Anledningen till att de pekar på den kollektiva hållningen vid anmälan är att det ska bli tydligt för vårdnadshavare att det är verksamheten som uttrycker oron och inte en enskild personal. En förskollärare tydliggör:

Vi stöttar ju alltid varandra i det här. Det är aldrig en pedagog som tar vårdnadshavarna, det gör vi allihop tillsammans. Det är aldrig någon som ska stå utpekad att det är du som har lämnat in anmälan. Vi står som ett arbetslag och som en enhet, helt enkelt.

Resultatet visar att förskollärare i samtliga fall ger uttryck för ett gott samarbete bland kollegorna när det handlade om förarbetet innan en orosanmälan eventuellt ska skickas in. Två förskollärare visar på det kollegiala stödet:

Jag känner att jag alltid har haft ett arbetslag där man kan bolla och vi ser olika saker och vi tänker på olika sätt. Så där har vi ju också stöttat varandra, när det har varit och funnits en oro.

Jag hade en bra dialog med kollegor och arbetslaget, man resonerar med arbetslaget så man inte står själv i sina funderingar kring en orosanmälan, det är mycket reflektion och dialog med arbetslaget.

Utifrån de här två citaten framkommer det att förskollärare uttrycker att samarbetet med kollegor där de stöttar varandra och har en dialog, är viktiga aspekter som de upplever fungerar bra i arbetslagen. De beskriver även att observationer och

(18)

dokumentation är nödvändiga verktyg för att underlaget till en orosanmälan ska bli korrekt. En förskollärare beskriver att:

Det är viktigt att dokumentera när man skickar in underlaget till socialtjänsten för de behöver ha riktigt bra underlag, rikligt med underlag. Det ska klart och tydligt stå precis vad som har hänt, eller vad man är orolig för.

Förskollärare uttrycker även att beroende på vilka tidigare erfarenheter och kunskaper som finns i arbetslaget, kan reaktionerna bli olika när det handlar om oron för ett barns hem- och familjesituation. Under intervjuerna lyfts även skillnaderna på oron beroende på vilket område förskolorna finns och en förskollärare uttrycker:

Det var ett område. Ja, hur ska jag säga? Där föräldrarna hade väldigt hög inkomst och var välutbildade. Där stack det ut då ett barn hade väldigt dåligt skick på sina tänder. Då fick vi ha en diskussion kring det och en orosanmälan gjordes. Nu när jag jobbar i det här området och skulle göra orosanmälningar när det gäller tänder, skulle jag inte göra så mycket annat än att göra orosanmälningar. Här blir det mer att man lyfter det med föräldrar och frågar om de har varit till tandläkaren? Så jag känner att det handlar lite om vad och var man är i det? Om det är rätt eller fel? Ja, det vet jag inte.

I intervjuerna synliggörs att stödet från rektor kan variera. En del förskollärare beskriver att ett stöd är att ”det är vår chef som är den som gör orosanmälan så vi har ju alltid hennes stöd bakom oss”. Det framkommer i resultatet att en del rektorer står som ansvariga för orosanmälan fast det är arbetslaget som observerar, dokumenterar och samlar in underlag. Rutiner har tillkommit för att ”rektorerna har sagt att de ska stå på anmälningar för att inte vi ska stå i hallen och ta emot barnet och känna att de inte ska känna sig påhoppade av oss”.

Andra förskollärare beskriver däremot ett mindre bra stöd från rektor och förskollärare berättade att när en orosanmälan skulle göras uteblev stödet, ”för att det finns en förväntan att vi ska veta hur man gör.” Ytterligare en situation lyftes när en rektor gjorde en felaktig orosanmälan, där personer namngavs och fakta som inte var relevant för oron fanns med, ”den ligger oss i fatet om vi skulle behöva göra en anmälan igen.”

I en annan situation stoppades en orosanmälan som ett arbetslag utformat och lämnat in till rektorn, eftersom rektorn ansåg att en orosanmälan skulle ”sänka familjen mer än vad vi skulle hjälpa familjen”. I den situationen stod hela arbetslaget enade utifrån observationer och insamlade dokumentationer i syfte att göra en orosanmälan, då familjen kraftigt brast i omsorgen av barnen. Denna händelse skedde för cirka tio år sedan och arbetslaget visste inte då att det kunde göra orosanmälan utan rektors inblandning. Förskollärare berättar också att rektorer lyssnar på arbetslag som upplever oro, däremot kan rektor vilja ha in mer bakgrundsinformation innan en orosanmälan görs genom att samtala själv med arbetslag och vårdnadshavare.

4.2 Analys

Arnér (2009) menar att grunden för att kunna förstå varandra är att människors handlingar och samspel med varandra fungerar. I vår studie synliggörs ett varierande resultat av samarbete och samsyn. Förskollärare uttrycker att samarbete i arbetslag

(19)

inför en orosanmälan fungerar bra och att det finns en samsyn i arbetslagen. En samsyn med rektor saknades i några fall. Enligt Aspelin och Persson (2011) och Von Wright (2000) skapas relationer genom kommunikation och en förutsättning för att relationer ska bibehållas och fungera är att kunna kommunicera. I Karadags et al.

(2014) studie framgår det att det kollegiala lärandet är viktigt då olika kunskaper i arbetslaget kan bidra till en vidgad kunskap och bredare förståelse. Det kollegiala lärandet synliggörs i vårt resultat då förskollärare ser varandras olika kunskaper och erfarenheter som en tillgång vid en orosanmälan. Arbetslag diskuterar sina olika synsätt och skapar en samsyn som till slut leder till ett gemensamt ställningstagande.

Pedagogiska relationer delar Persson (2019) in i tre olika dimensioner; emotionella, sociala och kognitiva. Han menar att samtliga tre dimensioner är utgångspunkten i ett möte för att mötesdeltagare gemensamt ska kunna tolka mötets innehåll. I den emotionella dimensionen behöver en rektor och förskollärare förstå varandras känslor som i vår studie kan relateras att känna en oro för ett barn. I resultatet blir det synligt att arbetslag och rektor inte alltid delar oroskänslan då rektor kan stoppa en orosanmälan och då inte lyssnar eller förstår ett arbetslags gemensamma ställning- stagande. I den sociala dimensionen utifrån Perssons (2019) beskrivning är ingen ensam. I detta fall när det handlar om orosanmälningar ska det göras tillsammans där arbetslag och rektor har ett bra samarbete, där arbetslag gör förarbetet inför en orosanmälan och rektor står som ansvarig när den skickas in. I resultatet beskrivs det att rektorer kan efterfråga mer bakgrundsinformation genom att vilja ha samtal med både arbetslag och vårdnadshavare. Rektor ifrågasätter inte arbetslagets intention utan önskemålet kan bottna i att rektor vill skapa en större förståelse kring situationen.

Önskemålet att ta del av arbetslagets tankar och resonemang kan ses som ett exempel på Perssons (2019) beskrivningar av den kognitiva dimensionen.

4.3 Handlingsplan

I resultatet blev det synligt att det fanns betydande skillnader mellan de två olika kommunerna när det handlade om kännedomen och användandet av handlingsplaner angående orosanmälningar. I den ena kommunen uttryckte förskollärare att de hade dålig kännedom om handlingsplanen. Förskollärare uttryckte även en osäkerhet då de inte visste säkert om det fanns en handlingsplan eftersom de inte hade sett någon. En förskollärare uttryckte att det inte fanns en handlingsplan:

Det här är en jättebra fråga, tycker jag. Nej, vi har ingen handlingsplan och vi tänkte att det här behöver vi ju ta upp i vårt område. Vi har ju ett ganska utsatt socioekonomiskt område. Så nej, det finns ingen handlingsplan.

Andra handlingsplaner, exempelvis kring brandövningar eller barn som rymmer från förskola, uttryckte de dock att de hade en god kännedom om.

Förskollärare i den andra kommunen visade på en större kännedom kring handlingsplanen kring orosanmälningar. De uttryckte att det är bra att den är lättillgänglig eftersom orosanmälningar inte är något som görs dagligen ”och då är det ju bra att vara lite uppdaterad”. De uttryckte även att det finns en tydlig arbetsgång

(20)

kring hur en icke akut orosanmälan genomförs. De beskrev handlingsplanens arbetsgång som olika steg de skulle följa. Förskollärare beskrev också en annan handlingsplan som heter Barnahus och hur de ska agera vid en allvarligare situation som till exempel vid en rättegång. Barnahus är en del i socialtjänsten och polisens samarbete med förskola och förskollärare beskrev det så här:

Sen har ju vi även något som heter Barnahus och det handlar ju om att om ett barn blir utsatt för någon allvarlig som måste upp i rätten så kan det vara så att vi har en krisperson på varje förskola som är den personen som ska följa med då som en anknytningsperson till barnet, och det finns på varje förskola.

4.4 Analys

Pedagogiska relationer byggs genom kommunikation vilket Aspelin och Persson (2011) kallar direkt kommunikation och har delats upp i kommunikationskoncept, två av dessa koncept är överföringskonceptet och interaktionskonceptet. Utifrån kommunikationskoncepten synliggörs i resultatet att varken överföringskonceptet eller interaktionskonceptet finns mellan förskollärare och rektor i en kommun när det handlar om handlingsplanen. I överföringskonceptet, som Aspelin och Persson (2011) beskriver som en linjär process, ska budskapet i samtal gå fram till mottagaren men också att mottagaren ska ha förstått budskapet. I resultatet blev det synligt att det fanns utmaningar mellan rektor och förskollärare i kommunikationens överföringskoncept då informationen om handlingsplanen var bristfällig. I interaktionskonceptet som Aspelin och Persson (2011) beskriver är när två personer kommunicera lika aktivt med varandra och där det finns en ömsesidig förståelse, visar resultatet att det inte finns någon kommunikation från vare sig förskollärare eller rektor. Interaktionskonceptet blir synligt i en kommun där kommunikationen är ömsesidig och det sker en process mellan förskollärare och rektor när det handlade om handlingsplanens synlighet och användningsområde. I resultatet syns även att överföringskonceptet används då rektor och förskollärare i kommunikationen med varandra har försäkrat sig om att båda parter förstått budskapet.

4.5 Möjligheter och utmaningar i relationsskapande och det preventiva arbetet med vårdnadshavare i behov av stöd

Under intervjuerna beskriver förskollärare att det är viktigt att skapa bra relationer med vårdnadshavare. Två förskollärare uttrycker att ”man försöker ju bygga relationer med alla familjer, vi har ju ett gemensamt intresse och det är ju deras barn” och ”man måste ju hela tiden utgå från barnets bästa, och det är att jag måste ha en så god relation med vårdnadshavarna som möjligt för att tillgodose barnets behov”.

Förskollärare tydliggör också att det är de som arbetar i förskolan som har ansvar för att skapa relationer med vårdnadshavare. De lyfter även att det handlar om att skapa en god relation redan vid de första mötena för att skapa ett förtroende för förskola och arbetslag. En förskollärare uttrycker att det är mycket lättare att ta upp känsliga eller svåra ämnen om en bra relation har skapats i ett tidigt skede. Det lyftes även av henne att det är viktigt att vara saklig och tydlig och innan dess ha skapat en trygghet i relationen.

(21)

När det handlar om det preventiva arbetet innan en icke akut orosanmälan eventuellt skickas in, beskrev förskollärare att de informerade vårdnadshavare om vilka olika hjälpinsatser som är möjliga att få stöd ifrån. Exempel på hjälpinsatser som några förskollärare lyfte var föräldrautbildning, hjälp från socialtjänst eller samtal med psykolog. En förskollärare berättar att om barnet behöver mer tid på förskolan när vårdnadshavaren ska ta stöd av någon av hjälpinsatserna, ser förskolan till att barnet får det då det är för barnets bästa. Förskollärare uttryckte att informationen om hjälp- insatser togs emot på olika sätt. En del vårdnadshavare är positiva till information om vilket stöd det finns att få medan andra vårdnadshavare inte tar emot hjälp. En förskollärare uttrycker att ”möjligheterna är ju att kunna få med familjerna på att det är barnens bästa som är fokus. Att vi inte är ute efter någon, vi är inte ute efter att säga att du är en dålig förälder, vi vill hjälpa dig med ditt barn”. Förskollärare beskriver att det är viktigt att vårdnadshavare förstår att arbetslaget på förskolan vill stödja vårdnadshavare, utmaningen relateras till de vårdnadshavare som inte är mottagliga för den hjälp de kan få av förskola och andra instanser. Resultatet visar att förskollärare beskriver att vårdnadshavare förhåller sig positiva till stödinsatsen men en förskollärare säger att ”vi kanske inte ser något resultat”. En annan förskollärare påtalar att i arbetet med att stödja familjer kan det behöva ”laboreras” som exempelvis ta hjälp av kollegor och påminna vårdnadshavare flera gånger. Hon beskriver att ”man kan känna sig ganska gåpåig och tjatig, men det är ju för barnets bästa så föräldrarna får ta att jag är lite tjatig”.

Resultatet visar även att det finns en del utmaningar när det handlar om relationsskapande och det preventiva arbetet på de förskolor som är flerspråkiga. I en kommun beskriver förskollärare att det kan finnas utmaningar när det handlar om kommunikationen mellan förskollärare och vårdnadshavare. Förskollärare lyfte att kollegor som talar samma språk kan hjälpa till att tolka om de är på plats på förskolan.

De lyfter att om vårdnadshavare skulle bli oroliga, är det viktigt att boka in ett möte, en förskollärare uttrycker att ”i stället för att ta det i hallen eller tillsammans med barnen, utan att man då tar det vi personal och vårdnadshavare”. Förskollärare beskriver att under ett formellt möte kan det vara lättare att ta upp känsliga ämnen samtidigt som det finns möjlighet att boka in en tolk. Dock menar de att detta är tidskrävande och att det spontana i samtalet där det kan komma fram viktig information försvinner.

4.6 Analys

Von Wright (2000) beskriver att ett relationellt perspektiv är när människor är i relation till andra människor. I resultatet framgår det att ett tidigt relationskapande med vårdnadshavare skapar ett bättre samarbete kring barnet. Både Aspelin och Persson (2011) och Dahlbeck och Westlund (2019) menar att relationen är grunden i en pedagogiks verksamhet där varje interaktion bidrar till en förståelse. I Leenders et al. (2019) studie, om tvåvägskommunikation, beskriver lärarna i studien att en förtroendefull relation med vårdnadshavare är viktig att bygga upp i syfte att lyfta känsliga ämnen eller svåra situationer. I vårt resultat blir vikten av ett relations-

(22)

skapande synlig eftersom förskollärare uttrycker att om känsliga eller svåra ämnen behöver tas upp är det lättare om man har skapat tillitsfulla relationer innan.

Arnér (2009) menar att det unika i människors möten är att de är oförutsägbara. Hon menar även att för att vi ska kunna förstå varandra blir människors handlingar och samspel viktiga. I resultatet framgår det att det finns både utmaningar och möjligheter i mötet mellan vårdnadshavare och förskollärare då det är svårt att förutse hur information tas emot av den enskilda individen. Förskollärare exemplifierar samtal där vårdnadshavare får information av förskollärare om olika hjälpinsatser men där resultatet uteblir trots vårdnadshavares positiva inställning till hjälpen och stödet.

Utifrån Aspelin och Perssons (2011) beskrivningar om den direkta kommunikationen och överföringskonceptet syns det i resultatet att den linjära processen är utmanande för förskollärare eftersom mottagaren inte visar genom handling att de har förstått budskapet. I Laletas et al. (2017) studie framkommer det att det finns utmaningar i förskolan kring hur förskollärare kan bemöta vårdnadshavare och familjer som har svårigheter men att förskollärare ändå kan stötta utsatta familjer genom att informera om lämpliga hjälpinsatser. Resultatet i vår studie visar att förskollärare informerar vårdnadshavare om de olika hjälpinsatser som finns trots utmaningarna med mottagandet.

Det Aspelin och Persson (2011) beskriver utifrån Von Wrights (2000) relationella perspektiv när det handlar om möten med andra människor, är att kommunikationen mellan människor måste fungera för att en kontakt ska skapas. Resultatet i vår studie visar att kommunikationen kan vara en utmaning på de flerspråkiga förskolorna.

Förskollärare uttrycker att de spontana mötena i hallen vid lämning och hämtning, som de upplever som mycket viktiga, uteblir då det behöver planeras in möten med tolk. I Leenders et al. (2019) studie om tvåvägskommunikation är de informella mötena som sker vid hämtning och lämning viktiga, speciellt när det handlar om vårdnadshavare som har svårt att interagera socialt.

4.7 Socialtjänsten

Förskollärares svar angående kontakten och samarbetet med socialtjänsten visar på variation. Det gavs olika anledningar till att socialtjänsten inte hade blivit kontaktad för rådgivning. Några anledningar var bristande kännedomen om att kunna ringa anonymt till socialtjänsten eller att ett behov av att ringa inte funnits. I resultatet blir det även synligt att förskollärare saknade återkoppling från socialtjänsten när en icke akut orosanmälan blivit gjord. En förskollärare uttrycker:

Men eftersom det är sekretess mellan socialtjänsten och förskolan, så är det ju så att vi inte får reda på att socialtjänsten har haft det här mötet med föräldrarna. Vi får inte någon återkoppling och då kan det upplevas som en frustration. Vi på förskolan tänker att har man gjort en orosanmälan så räcker det, medan de på socialtjänsten menar att är det nytt som kommer upp så gör en ny anmälan.

Resultatet visar att förskollärare vill försöka lösa oron kring barnet tillsammans med vårdnadshavare, en förskollärare säger att ”föräldern kanske har en jättebra förklaring till varför det är som det är”. Resultatet visar även att förskollärare vill ha en öppen och

(23)

ärlig dialog med vårdnadshavare när en orosituation uppstår och att tidigt i mötet med vårdnadshavare informera om att förskolan har anmälningsplikt. En förskollärare uttrycker att ”oftast hinner vi ju lösa problemet tillsammans med vårdnadshavarna innan det går till en orosanmälan”. Resultatet visar att den individuella erfarenheten kan användas med gott resultat då en förskollärare uttrycker att ”utifrån gamla erfarenheter, kanske med andra barn och så här gjorde vi då och då gick det bra”.

En förskollärare berättar att vid en specifik händelse kontaktades socialtjänsten för anonym rådgivning. Under samtalet klargjorde socialtjänsten att ”jag ser ditt telefonnummer här så jag vet ju vart du ringer ifrån”. Hon hade tänkt noga på att vara anonym genom att inte presentera sig med namn eller uppge vilken förskola samtalet kom ifrån, dock missades det att ringa med skyddat telefonnummer. I resultatet blir det även synligt att förskollärare känner en viss osäkerhet angående rådgivningen. En förskollärare förklarar det så här:

I och med sekretessen finns ju en viss rädsla i att ha rådgivning, det kan jag uppleva, för att man inte vill gå utanför sekretesslagen. Det är lättare om man har ett fall som är anmält då är det lättare att be om rådgivning.

Två förskollärare berättar att socialtjänsten har ringt till förskolan när de har fått in en anmälan från annat håll och ville veta om förskolan hade någon oro kring barnet. En annan förskollärare beskriver även att handläggare från socialtjänsten har varit med på förskolans arbetsplatsträffar där de har informerat om hur en orosanmälan går till.

Ytterligare en förskollärare berättar att socialtjänsten har bjudit in förskolor kvällstid där de förklarade vad de ville se från sitt håll. Hon berättar att socialtjänsten sa att de ville ha in anmälningarna mycket tidigare för att kunna sätta in rätt åtgärder.

Förskolläraren berättade att under mötena med socialtjänsten sa de ”att oftast har det gått så långt innan det kommer in en anmälan från förskolan”. En förskollärare beskriver att förskolan och socialtjänsten vill ha ett bättre samarbete och att det skulle kunna finnas en kontaktperson på socialtjänsten som personalen på förskolan kan ringa och rådfråga hur de kan agera i allmänna situationer. Hon berättar att på grund av Covid-19 har dessa tankar om ett bättre samarbete mellan socialtjänst och förskola stannat av men hoppas på att det snart ska starta upp igen.

En förskollärare berättar om en situation där arbetslaget tidigt diskuterade och kontaktade socialtjänsten när det handlade om att ett barn hölls hemma utan speciella anledningar. När barnet kom till förskolan började arbetslaget att reflektera över hur barnet reagerade när en av vårdnadshavarna hämtade. Hon berättar också att det hade varit mycket annat med familjen innan som ”spelade roll” varför de reagerade på barnets mående och hur barnet reagerade vid hämtning. Hon uttryckte att det var ett gott samarbete med socialtjänsten då de fick det råd och stöd de behövde i denna situation.

4.8 Analys

Aspelin och Perssons (2011) beskriver de två termerna sam-varo och sam-verkan, vilket står beskrivet i teoriavsnittet. Sam-varo synliggörs i resultatet i studien genom

(24)

att förskollärare och vårdnadshavare tillsammans försöker lösa en eventuell oro kring barnet utan att ringa och rådfråga socialtjänst. I Skočićs et al. (2019) studie beskrivs det att i samtal med vårdnadshavare är det viktigt att förskollärare vet vilka tillvägagångsätt som kan stötta familjer i olika situationer. Münger och Markström (2017) menar i deras studie att förskollärare med lång erfarenhet kan uppfatta signaler och förstå ett sammanhang. Utifrån dessa två studier blir det synligt i vårt resultat att personlig erfarenhet är betydande vid oro kring ett barn i förskolans utbildning då förskollärare använder sig av sina individuella erfarenheter när de genom sam-varo hjälper familjen.

Sam-verkan med socialtjänst blir synlig i resultatet genom att förskola och socialtjänst vill ha ett bättre samarbete. Socialtjänsten har bjudit in förskolor och även varit på plats på förskolor där tankar kring orosanmälningar har diskuterats från både förskollärare och socialtjänst. Toros och Tiiriks (2016) och Karadags et al. (2014) studier visar att bristande kunskaper och erfarenheter bland förskollärare, när det handlar om orosanmälningar, är en anledning till att de inte blir gjorda. Utifrån Aspelin och Perssons (2011) beskrivning av sam-verkan relaterat till de båda studierna och vårt resultat, synliggörs det att mötena mellan socialtjänst och förskola, i syfte att bredda kunskaperna om orosanmälningar, skapar en målmedveten samverkans- situation.

I Von Wrights (2000) beskrivning utifrån ett relationellt perspektiv är det viktigt att förskollärare utgår från vem barnet är och inte vad barnet är. I vårt resultat blir det synligt att arbetslaget ser vem barnet är och hur det mår i familjesituationen eftersom arbetslaget agerade tidigt genom att kontakta socialtjänsten. När en orosanmälan drar ut på tiden kan det bero på att förskollärare fokuserar på vad barnet är och inte vem barnet är. Som till exempel om ett barn är utåtagerande eller tystlåten är det viktigt att se varför barnet är det och inte bara att barnet är det. Det blir även synligt i resultatet att sam-varon har en roll när det handlar om orosanmälan, då förskollärare hellre vill försöka lösa situationen tillsammans med vårdnadshavare innan en eventuell orosanmälan görs. Schols et al. (2013) studie visar att andra instanser, som exempelvis barnavårdscentral, gör orosanmälningar i större omfattning än vad förskola och skola gör. I vårt resultat visar det att socialtjänsten vill ha in orosanmälningar mycket tidigare då det oftast har gått för långt innan orosanmälan kommer in. I Toros och Tiiriks (2016) studie synliggörs det också att oftast har en oro pågått under en längre period innan en anmälan görs.

5 Diskussion

I detta avsnitt kommer vi först att presentera vår resultatdiskussion och sedan presenterar vi metoddiskussionen. De sista tre delarna i avsnittet är slutsatsen, studien relevans och förslag på fortsatta studier.

References

Related documents

Den högsta poängen för denna elevgrupp visar sig tillfalla fråga 13, vilket i och för sig inte räknas in i den totala KASAM-poängen men det visar att elevgruppen trots sin

Vi tänker oss, i relation till detta, att det är viktigare för kvinnor att       befinna sig i sammanhang där de inte utsätts för att bli socialt utvärderade baserat på sitt  

Uppgifter där detta kan användas kan också lösas genom att bestämma rätt primitiv funktion till g’(x).. förändringen

Uppgifter där detta kan användas kan också lösas genom att bestämma rätt primitiv funktion till g’(x).. förändringen

Med bemyndigande menas att det är viktigt att ge de anställda som har kontakt med kunden inte bara ansvar för att utföra service recovery utan också tillräckliga resurser

Självförtroende är vår egen känsla av att framgångsrikt kunna göra saker, och kanske till en speciell norm.. En person med självförtroende kan t e x säga ”Jag kan göra saker

Den upplevda motsättningen mellan en anslutning till palliativ vård och palliativ cytostatika- behandling kan förstås tydligare i en kontext där den palliativa vården inte

intervjustudie såväl gräsrotsbyråkraternas uppfattning av handlingsutrymmet i relation till det formella regelverket, den dubbla rollen samt invandraren som klient som