Akademin för hälsa, vård och välfärd
”HUR VET VI ATT DET VI GÖR HJÄLPER?”
En kvalitativ studie om fältsekreterares brottsförebyggande arbete
MOA BOKSTRÖM NEVAR CHALAK
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Handledare: Munir Dag Termin: VT-2022
SAMMANFATTNING
”HUR VET VI ATT DET VI GÖR HJÄLPER?”
Författare: Moa Bokström och Nevar Chalak Mälardalens Universitet
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårterminen 2022
Studiens syfte är att undersöka hur fältsekreterare arbetar förebyggande mot ungdomsbrottslighet. Studien har även för avsikt att undersöka hur fältsekreterare samverkar med andra samhällsaktörer i deras arbete. Fältsekreterare möter ungdomar i deras naturliga sammanhang och har således möjlighet att skapa relation inom ungdomars arenor. Det förebyggande arbetets grund är viktig för att ungdomar ska etableras i samhället som därmed kan motverka en brottslig utveckling. Datainsamlingsmetoden som tillämpas är semistrukturerade intervjuer. Den insamlade empirin består av sex fältsekreterare från fyra kommuner i Sverige, empirin har sedan transkriberats och därefter analyserats med hjälp av två teorier. De valda teorierna för studien är stämplingsteori samt systemteori.
Stämplingsteorin har givit förståelse för hur stämplingsprocesser kan framskrida en fortsatt brottslighet bland ungdomar. Systemteorin belyser istället hur olika system i interaktion med varandra påverkar den enskilda individen. Studiens resultat visar att fältsekreterare inte använder ett specifikt arbetssätt för att förebygga ungdomsbrottslighet. De möjligheter som fältsekreterarna finner med sitt arbete handlar om deras tillmötesgående förhållningssätt och att uppmuntra ungdomar till att använda sina förmågor, medan en av utmaningarna är att de inte vet om det förebygger brottslighet. Resultatet belyser även vikten av samverkan för att kunna arbeta förebyggande.
Nyckelord: ungdomsbrottslighet, förebyggande arbete, fältsekreterare, samverkan, stämplingsteori, systemteori
ABSTRACT
”HOW DO WE KNOW WHAT WE DO HELPS?”
Authors: Moa Bokström and Nevar Chalak Mälardalen University
School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program
Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2022
The aim of the study is to investigate how field secretaries work preventively against juvenile delinquency. The study also intends to investigate how field secretaries interact with other societal actors in their work. Field secretaries meet adolescents in their natural context and thus have the opportunity to create relationships within youth arenas. The basis of preventive work is important for adolescents to be established in society, which can thus counteract criminal development. The data collection method used is semi-structured interviews. The empirical data consists of six field secretaries from Sweden, the empirics have been
transcribed and been analyzed by using two theories. The theories for the study are stamp theory and systems theory. Stamping theory has provided an understanding of how stamping processes can advance continued crime. System theory has instead illustrated interaction between different systems and how it affect the individual. The results of the study show that field secretaries do not use a specific way of working to prevent juvenile delinquency. The opportunities that field secretaries find with their work are about their accommodating approach and encouraging adolescents to use their abilities, while one of the challenges is that they do not know if it prevents delinquency. The results also highlight the importance of collaboration to be able to work preventively.
Keywords: juvenile delinquency, prevention work, field secretaries, cooperation, stamping theory, system theory
INNEHÅLL
1
INLEDNING ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Definition av begrepp ... 2
2 TIDIGARE FORSKNING ... 3
2.1 Ungdomar och brott ... 3
2.2 Riskfaktorer ... 4
2.3 Medias betydelse för samhällets syn på brottslighet ... 6
2.4 Fältverksamheter och förebyggande arbete ... 6
2.4.1 Bemötande ... 8
2.4.2 Komplexiteten i kontaktskapandet med ungdomar som befinner sig i en kriminell riskzon ... 10
2.5
Samverkan och dess relevans i det brottsförebyggande arbetet ... 10
3 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 12
3.1
Stämplingsteori ... 12
3.2 Generell systemteori ... 13
4 METOD ... 15
4.1
Metodval ... 15
4.2 Litteratursökning ... 15
4.3 Urval ... 16
4.4 Datainsamling och genomförande ... 16
4.5 Databearbetning och analysmetod ... 17
4.6
Etiska ställningstaganden ... 18
4.7 Metoddiskussion ... 19
4.7.1 Om den valda metoden ... 19
4.7.2
Studiens tillförlitlighet och trovärdighet ... 20
4.7.3 Ljudinspelning av intervjuer ... 21
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 22
5.1 Presentation av intervjupersoner ... 22
5.2
Det brottsförebyggande arbetet ... 23
5.3
Möjligheter och utmaningar ... 26
5.3.1 Strukturellt ... 26
5.3.2 I mötet med ungdomar ... 28
5.3.3 Involvera föräldrar ... 31
5.4 Fältsekreterares upplevelser av deras samverkan med andra aktörer ... 32
6 DISKUSSION ... 34
6.1 Resultat diskussion ... 34
7 SLUTSATS ... 37
8 VIDARE FORSKNING ... 37
REFERENSLISTA ... 38 BILAGA A: MISSIVBREV
BILAGA B: INTERVJUGUIDE
Förord
Ett hjärtligt tack vill vi rikta till er fältsekreterare som tog er tid att medverka i vår studie. Era kunskaper och intressanta perspektiv har varit givande samt avgörande för studiens
genomförbarhet. Stort tack för att ni delade med er av era erfarenheter samt tankar.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Munir Dag, som genom hela arbetets gång varit närvarande, hjälpt samt stöttat oss i vårt arbete. Dina kloka synpunkter och goda råd har varit behjälpliga för att kunna slutföra studien, vilket har uppskattats.
1 INLEDNING
Under 1980-talet uppmärksammade media ungdomsbrottslighet som ett nytt och eskalerande samhällsproblem. Den svenska brottspolitiken och dess hantering av
ungdomsbrottslighet förändrades i samband med den mediala uppmärksamheten, eftersom kraven på ett politiskt agerande således ökade. Det resulterade i lagändringar samt
lagutvidgning som gjorde att straffsanktioner för brott ökade (Estrada, 1999). Den mest framträdande politiska riktningen som har haft inflytande över det svenska samhället under det senaste seklet har varit socialdemokrati. Eftersom socialpolitik kännetecknas av
universalism anses samhällsproblem vara ett samhälleligt ansvar att åtgärda, ett exempel är att en brottshandling inte är förbrytarens bekymmer utan det är ett agerande som påverkas av den sociala situation som råder. Däremot belyses skilda orsaker till att ungdomar begår brott och vilka åtgärder som kan vara lösningen på det sociala problemet, beroende på vilken politik som samhället styrs av (Dahlstedt & Lozic, 2017). Nyliberalismens inflytande under 1990-talet medförde en mer konservativ syn på brott och straff, bestående av idéer om en strängare lagstiftning samt mer social kontroll och ordning för att förhindra att brott begås.
Ur ett socialistiskt perspektiv anses det däremot vara väsentligt med förebyggande arbete och ett stabilt välfärdssystem för att minska brottslighet och forma ett inkluderande samhälle (Lidskog & Persson, 2012).
Ungdomsbrottslighet är ett aktuellt samhällsproblem som har funnits i Sverige under lång tid. Socialstyrelsen (2020) redogör för att ungdomar är överrepresenterade i antal begångna brott och att de oftast endast bryter mot lagstiftningen under deras ungdomsfas. Vissa
ungdomar fortsätter däremot att begå brott i vuxen ålder, vilket är avvikande i förhållande till resterande samhällsinvånare. Under år 2015 och 2017 genomfördes en undersökning av det brottsförebyggande rådet (BRÅ) som visar att antalet begångna brott bland ungdomar var på ungefärlig samma nivå som den senaste undersökningen från år 2019. Resultatet från den senaste undersökningen visar att 52 procent av ungdomar i nionde klass hade begått minst ett brott inom ett tolv månaders förlopp. Vanliga brott som ungdomar misstänks för i åldern 15 till 20 år är i rangordning narkotikabrott, brott mot person och stöldbrott. De brott som ungdomar däremot vanligtvis blir dömda för är stöldbrott, våldsbrott och därefter
narkotikabrott (BRÅ, 2020).
Sveriges regering har presenterat förebyggande åtgärder och tidiga insatser mot ungdomsbrottslighet, för att brottsligheten ska reduceras och för att tryggheten ska
försäkras. De insatser som har presenterats riktas därför inte enbart mot brotten som begås utan även mot de bakomliggande orsakerna till att brottsligt beteende förekommer
(Regeringskansliet 2022). En utredare har mellan 28:e maj år 2021 till 28:e mars år 2022 i uppdrag från regeringen att utreda om socialnämnden bör få befogenhet till att begränsa barns rättighet till att befinna sig på platser som potentiellt kan öka risken för att begå brott.
Utredningens syfte motiveras med att socialtjänsten i ett tidigt skede ska kunna agera förebyggande, för att ungdomar inte ska anlitas inom kriminella nätverk eller begå brott när kriterierna för lagen för särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) inte kan uppfyllas (Regeringskansliet 2021a). Sedan år 2021 har regeringen satsat på sociala insatser inom utsatta områden, genom att avsätta 250 miljoner kronor per år som förväntas pågå fram till år 2023. Dessa satsningar ska bidra till att kommunernas verksamheter inom ramen för det förebyggande arbetet ska förstärkas och förbättras. De ekonomiska resurserna ska till exempel bidra till att fler fältsekreterare kan rekryteras och att samverkan mellan
socialtjänst, skola och polis ska struktureras. Under år 2021 fördelades dessa 250 miljoner kronor på totalt 60 utsatta områden inom 26 kommuner (Regeringskansliet, 2021b).
Förebyggande arbete är ett traditionellt arbetssätt gällande att hantera sociala problem bland ungdomar, däribland brottslighet (Forkby, 2020). Socialnämnden har till uppgift att bedriva uppsökande arbete enligt 3:1 Socialtjänstlagen (SoL). Ett exempel på uppsökande arbete är fältarbete som är en av de förebyggande insatserna mot ungdomsbrottslighet, vilket
genomförs av fältsekreterare. Innebörden av fältarbete är att uppsöka den målgrupp som förmodligen inte skulle söka stöd på eget initiativ, det är en anledning till att fältarbete är passande för målgruppen ungdomar. För att inleda en social interaktion med ungdomarna genomförs oftast fältarbetet i de miljöer där ungdomar befinner sig, exempelvis på
fritidsgårdar (Andersson, 2013).
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur fältsekreterare arbetar förebyggande mot ungdomar som begår brottsliga handlingar. Syftet är även att undersöka hur
fältverksamheter samverkar med andra aktörer. För att besvara studiens syften har dessa tre frågeställningar för uppsatsen formulerats:
• Hur arbetar fältsekreterare förebyggande mot ungdomsbrottslighet?
• Vilka utmaningar och möjligheter upplever fältsekreterarna att det förebyggande arbetet medför?
• Vilken upplevelse har fältsekreterare av samverkan med andra aktörer?
1.2 Definition av begrepp
I föreliggande avsnitt redogörs studiens centrala begrepp för att tydliggöra begreppens innebörd och således tillföra en övergripande förståelse till läsaren.
Ungdom
Den åldersmässiga avgränsningen för att definiera begreppet ungdom är relevant för en förståelse av föreliggande studie. Enligt Socialstyrelsen (2022) är majoriteten av
kommunernas fältverksamheter inriktade på målgruppen 12 till 18 år, men fältarbete bedrivs även mot yngre samt äldre barn. Med denna utgångspunkt kommer studien rikta sig mot
fältsekreterares brottsförebyggande arbete mot ungdomar mellan 12 och 18 år.
Brott
Det är en handling som enligt den svenska lagstiftningen resulterar i straffpåföljder (BRÅ, 2018).
Fältarbete
Med fältarbete menas att barn och unga uppsöks i deras egna arenor och miljöer för att i ett tidigt skede kunna implementera ett förebyggande arbete inom deras fält (Socialstyrelsen, 2022). Den egentliga termen för fältarbete inom kontexten socialt arbete är socialt fältarbete.
Fortsättningsvis kommer det i denna uppsats endast benämnas som fältarbete.
Fältsekreterare
I föreliggande studie kommer begreppet fältsekreterare användas för den yrkesgrupp som bedriver fältarbete (Socialstyrelsen, 2022).
Aktör
I detta kontextuella sammanhang innebär aktör andra organisationer och myndigheter som fältsekreterare samverkar med
.
2 TIDIGARE FORSKNING
I följande avsnitt presenteras tidigare forskning som på olika sätt är relevant för denna studie och har tematiserats i fem rubriker.
2.1 Ungdomar och brott
Ungdomsbrottslighet kan ses som ett socialt konstruerat samhällsproblem, eftersom det finns ett samhälleligt behov av att varna vilka beteenden som är negativa. Lagstiftningen tydliggör vad som är ett brott och vilka samhällsgränser som inte får överskridas.
Handlingens allvarlighetsgrad bestäms utifrån vilken social kontext den begås i, mord är till exempel ett brott, men en soldat som begår samma handling kan rättfärdigas eftersom den sociala kontexten tillåter det (Stigsdotter Ekberg, 2010). Ungdomar förknippas med att vara en problematisk samhällsgrupp på grund av att de associeras med normbrytande beteende och även brottslighet. Begreppet ungdomsbrottslighet speglar därför inte enbart ungdomar som begår brottsliga handlingar utan är ett mer omfattande begrepp. Det finns nämligen inte ett motsvarande begrepp till vuxna som begår brott, i form av “vuxenbrottslighet”.
Gruppen ungdomar är överrepresenterade i antal begångna brott och vanligtvis begår ungdomar endast brott under ungdomsperioden. En avvikande minoritet ungdomar fortsätter däremot motsätta sig lagstiftningen i vuxen ålder (Socialstyrelsen, 2020).
Det föreligger en koppling mellan sårbara och normbrytande ungdomar, eftersom de genom sitt beteende kan sända ut varningssignaler på den destruktiva miljö de befinner sig i
(Estrada, 1999). Sårbara ungdomar som har en känslig personlighet har en förhöjd risk att begå brott. Ungdomarna tenderar att söka efter situationer som frambringar
adrenalinkänslor vilket utlöser en drivkraft att begå brott, eftersom personligheten söker denna typ av tillfredsställelse. Det kan beskrivas som att ungdomen får energi av att hamna i situationer som är oförutsägbara och pulshöjande. Att kunna känneteckna och identifiera dessa ungdomar är viktigt, särskilt om de hamnar i destruktiva miljöer i och med att
benägenheten att begå brott ökar. Anledningen är att ungdomen börjar att skapa relationer som blir svåra att frångå och livsstilen blir stegvis också mer ogynnsam (Stigsdotter Ekberg, 2010). Enligt Andersson (2005) har ungdomars brottsliga aktivitet ökat samt att det i större utsträckning sker i kollektiva konstellationer. Successivt har åldern för brottslig debut också sjunkit som vanligen beror på att bristande hemmiljöer och lågt föräldraengagemang leder till att ungdomen inte använder sin fritid på ett givande sätt. Utifrån sin studie menar Andersson att de förebyggande insatserna behövs för att förhindra de ungdomar som befinner sig i riskzonen för att utveckla en brottslig karriär, däribland fältarbete. Den minoritet ungdomar som däremot påbörjat en brottslig karriär behöver bli föremål för insatser för att problemet ska åtgärdas.
2.2 Riskfaktorer
Faktorer som ökar risken för att utveckla ett normbrytande beteende kallas för riskfaktorer som innebär omständigheter, egenskaper, situationer och processer. Dessa kan identifieras på flera systemnivåer såsom mikro-, meso- samt makronivå och kan vara indirekta samt direkta anledningar till att ungdomar begår brott (Andershed & Andershed, 2019;
Socialstyrelsen, 2022). En skolundersökning som genomfördes år 2019 visar att ungdomar vars familj med lågt ekonomiskt kapital samt ungdomar som inte lever i en kärnfamilj tenderar att i högre andel vara involverade i brott (BRÅ, 2020). En familjs ekonomiska resurser är en bidragande faktor som påverkar familjemedlemmarnas hälsotillstånd, vilket beror på att ekonomiska tillgångar är avgörande för levnadsstandarden (Statistiska
centralbyrån (SCB), 2o2o). Vidare förklaras att det finns ett samband mellan en familjs ekonomiska förutsättningar och sociala problem som kan finnas inom familjen.
Konsekvenser av låg eller otillräcklig inkomst är exempelvis arbetslöshet, stress och andra psykiska besvär som sedan kan bidra till bristande föräldrastöd. Tidigare forskning visar att nämnda sociala problem är gemensamma risker för att utbryta diverse sociala problem. En social problematik inom familjen kan ha en inverkan på ungdomars mående som i sin tur påverkar deras agerande. De ungdomar som omges av destruktiva förhållanden såsom ekonomiska svårigheter samt sociala problem, har således en förhöjd risk att upprätta ett normbrytande beteende (Andershed & Andershed, 2019; Estrada, 2017). Risken för att utbryta ett normbrytande beteende ökar när flera risker kan återfinnas (Andershed &
Andershed, 2019; Appleyard m.fl., 2005).
Av tidigare forskning framgår att ungdomar med ett avvikande beteende tenderar att prestera sämre i skolan. Skolmisslyckanden visar sig vara en riskfaktor som kan orsaka att ungdomar begår brott. Ungdomar som känner att de inte uppnår framgång som samhället berömmer dem för, tyr sig i högre grad än andra till ungdomar där igenkänningsfaktorn kan återfinnas. Dessa ungdomar skapar då ett eget nätverk och utjämnar sina misslyckanden genom att vara avvikande tillsammans, där behovet av att känna sig lyckad tillfredsställs av nätverket (Stigsdotter Ekberg, 2010; Socialstyrelsen, 2022; BRÅ, 2009). Således kan ett samband mellan avvikande beteende och svag anknytning till skolan påvisas (Socialstyrelsen, 2022). En annan förklaring till att ungdomsbrottslighet uppstår är ungdomens svaga
anknytning till samhället. Stigsdotter Ekbergs (2010) studie lyfter skapandet av goda relationer till andra människor som det primära steget i att stärka sin anknytning till samhället. Ungdomen behöver därefter också acceptera lagar och bli införstådd i samhällsnormer för att bli övertygad om att det är mer gynnsamt att följa dem. Således kommer det leda till att ungdomen blir mer motiverad till att integrera sig i samhället genom till exempel utbildning. Skolväsendet beskrivs därav vara en betydande roll i det
förebyggande arbetet kring ungdomar, eftersom ungdomar genom skolan dels kan skapa relationer och dels kan få en förstärkt anknytning till samhället.
Rapporter av SCB (2020) och av Socialstyrelsen (2022) visar att det finns ett samband mellan samhällsproblemen ungdomsbrottslighet och segregation. SCB hänvisar till forskning som visar att det behövs insatser mot segregation för att minska brottslighet och vice versa.
Enligt Socialstyrelsens rapport bedömer fältsekreterare att sambandet mellan segregation och brottslighet är en anledning till att det finns ett behov av att bedriva fältarbete i dessa bostadsområden. Dahlstedt och Lozic (2017) förklarar i sin studie att segregation leder till att invånares misstro till samhället och dess aktörer ökar, vilket således kan leda till att
ungdomar börjar använda droger och begår brott. Av Socialstyrelsens rapport framgår det att fältsekreterare som är verksamma i segregerade områden upplever att ungdomar har
tillitsproblem, speciellt mot socialtjänsten. Med utgångspunkt i detta anser fältsekreterare att det är viktigt att främja en positiv bild av socialt arbete (Socialstyrelsen, 2022). Ungdomar med migrationsbakgrund inom familjen påverkas i större utsträckning av strukturella
problem såsom social ojämlikhet och boendesegregation, därav tenderar dessa ungdomar att vara överrepresenterade i brottsstatistiken (Estrada, 2017). En skolundersökning från år 2019 visar att utrikesfödda ungdomar är underrepresenterade i statistiken för
brottsdelaktighet. Ungdomar som har minst en förälder med migrationsbakgrund är däremot överrepresenterade i statistiken avseende delaktighet i brott (BRÅ, 2020).
2.3 Medias betydelse för samhällets syn på brottslighet
Estrada (1999) har i sin avhandling granskat hur olika nyhetsartiklar skildrar
ungdomsbrottslighet i massmedia och hur det har lett till att ungdomsbrott har blivit uppmärksammat som ett samhällsproblem. Utifrån medias framställande av ungdomsvåld på 1980-talet uppfattades det som ett nytt och ökande samhällsproblem som skapade engagemang samt oro. Trots att media påtalade att ungdomsvåld var ett nytt fenomen som hade ökat kunde detta inte statistiskt bevisas, därför beskrivs media som en betydelsefull faktor i huruvida samhällsproblem aktualiseras. Det stärks av Lidskog och Persson (2012) som redogör för att den svenska brottspolitiken under 1990-talet förändrades på grund av hur media speglade ungdomsbrottslighet. Medias uppmärksammande av brott medförde att det svenska folkets syn på brott och straff skiftade, vilket skapade påtryckningar på politiskt agerande. Enligt Estrada (1999) resulterade detta i lagändringar samt lagutvidgning som gjorde att straffsanktioner ökade, vilket är typexempel på konservativ brottshantering. Att brottsstraffen ökade kan också bero på en avsaknad av andra vetenskapligt tillförlitliga åtgärder vad gäller dess effektivitet. En sammanfattning av detta är att det finns en påtaglig risk med politiska åtgärders fokus på lagstiftning och straff samtidigt som
ungdomsbrottslighet får ett medialt gehör, vilket leder till att stigmatisering av associerade grupper ökar. Det beror på att den öppna debatten i massmedia förändrade människors bild av samhällsproblemet och därmed att deras sociala värdering av ungdomsvåld omskapades.
2.4 Fältverksamheter och förebyggande arbete
Fältarbete är ett förebyggande arbetssätt inom socialt arbete och som började utövas tidigt i jämförelse med när socialkontor etablerades i det svenska samhället (Andersson, 2o13). I förhållande till övriga Europa är Sverige, Norge och Danmark de tre länder som har ansett att förebyggande arbete är viktigt för att i ett tidigt skede hjälpa barn som utvecklas ogynnsamt.
Trots att Sverige under lång tid har satsat på förebyggande arbete är det generellt svårt att mäta det förebyggande arbetets effektivitet, särskilt kortsiktigt (Socialstyrelsen, 2o22). I rapporten av Nilsson och Wadeskog (2009) redovisar de att den ekonomiska kostnaden för mer omfattande insatser som exempelvis behandling innebär en högre samhällskostnad än kostnaden för att bedriva förebyggande arbete. Fältsekreterare lyfter i Socialstyrelsens kvalitativa studie att det finns en långsiktig intention med det preventiva arbetet, men att det inte finns någon mätning på hur effektivt deras förebyggande arbete är. De förklarar vidare att resultatet som driver deras arbete är upplevelsen av att de är omtyckta av ungdomarna och att det finns ett förtroende, vilket de tror bidrar till att föräldrar söker kontakt med fältverksamheterna på egen hand (Socialstyrelsen, 2022).
Många av Sveriges fältverksamheter bedrivs av kommunerna och förekommer oftast i större kommuner. Socialstyrelsen (2022) redogör för att fältverksamheterna är organiserade på olika sätt, men de flesta ingår i socialtjänsten. Fältsekreterare i Socialstyrelsens studie uppger att det som utmärker fältverksamheternas arbete gentemot socialtjänstens
myndighetsutövning är deras möjlighet att vara flexibel. Det gemensamma med
fältverksamheterna är att de ägnar sig åt förebyggande arbete uppbyggt på en frivillig grund, men arbetsuppgifterna varierar beroende på vilka sociala problem som är aktuella.
Utöver förebyggande är ledorden för arbetsuppgifterna uppsökande, kontaktskapande samt främjande. För att kunna genomföra uppsökande arbete vistas fältsekreterarna där barn och ungdomar befinner sig. Utifrån Socialstyrelsens (2022) enkätstudie är fältverksamheternas vanligaste arbetsuppgifter i rangordning;
• att hjälpa ungdomar att komma i kontakt med andra samhällsaktörer
• att skapa kontakt med föräldrar angående enskilda barn och ungdomar
• genomföra kartläggningar av ungdomars situation, områden och trender
• ge tips om fritidsaktiviteter samt delta vid ungdomars individuella möten med exempelvis socialtjänst.
Enligt Anderssons (2013) forskning är fältarbetets grundläggande syfte att inleda social interaktion med människor som kan behöva stöd från en stödinriktad samhällsaktör. Det innebär att fältsekreterare söker kontakt, vilket är en förutsättning för att kunna påbörja sociala förändringsprocesser hos ungdomar. Fältsekreterare uppger i studien att funktionen med kontaktskapande är att förmedla hjälpresurser som ungdomen kan behöva, antingen som fältverksamheten och inte sällan socialtjänsten kan utföra. Vidare uppger
fältsekreterarna att en annan huvudsaklig uppgift är att skapa och bibehålla socialt stöd för att underlätta att förändring ska ske och i det ingår motivationsarbete. Det är möjligt att ungdomarna som fältsekreterarna kommer i kontakt med redan har en relation till andra samhällsaktörer och att relationen är präglad av misstro. En utmaning är därför att skapa förtroende till ungdomarna. Av den anledningen innebär det uppsökande arbetet att etablera en relation till ungdomarna som kan påverka deras bild av samhällsaktörer och vad de kan bistå med. I Socialstyrelsens (2022) kvalitativa studie uppger fältsekreterare att det i deras arbetsuppgifter ingår att uppmuntra både ungdomar och deras föräldrar till att kontakta andra samhällsaktörer som de kan få stöd och hjälp av. De hävdar att det inte endast hjälper den enskilda ungdomen, det är också viktigt för en god och fungerande samverkan.
Socialsekreterare bekräftar i studien att kontakten med ungdomar samt deras föräldrar underlättas ifall de har fått ett gott intryck av fältsekreterarna, då det har en inverkan på familjens motivation.
Enligt tidigare forskning behöver de sociala förhållandena som leder till brott påverkas på tre olika nivåer, för att ungdomsbrottslighet ska förebyggas. De aktörer som arbetar på samtliga nivåer är fältverksamheter, socialtjänst, skola, fritidsgårdar och polis. Den första nivån är universell prevention och har fokus på samtliga invånare i Sverige, exempelvis skolväsendets främjande och utvecklande av barns sociala förmågor. Andra exempel på hur det kan
tillämpas är att skapa förutsättningar för ungdomar att delta i gynnande aktiviteter och skapa en framtidstro hos dem. Selektiv prevention innebär att insatser och åtgärder riktas mot samhällsgrupper som riskerar att antingen bli utsatta för brott eller själva begå brott. Den tredje nivån är indikerad prevention vilket riktas mot de individer som antingen uppvisar svårigheter eller som har ett brottsligt beteende. En insats på den nivån kan vara att
ungdomen får hjälp och stöd för att förhindra fortsatt brottslighet (Ander, 2005; Johansson, 2014; Socialstyrelsen 2020).
Resultat från Dahlstedts och Lozics (2017) studie är att familjer som bor i utsatta segregerade områden och föräldrars migrationsbakgrund kan utlösa ungdomsbrottslighet. Ett förslag på brottsförebyggande arbete handlar därav om att inkludera och aktivera föräldrar till att kunna och vilja ta ansvar, exempelvis genom samverkan mellan skola och fältsekreterare, vilket är ett förebyggande arbete på universell och selektiv nivå.
Involverandet av föräldrar i fältsekreterarnas förebyggande arbete varierar inom Sveriges olika fältverksamheter, men i intervjuer lyfter några chefer att föräldrar behöver engageras mer än vad de gör (Socialstyrelsen, 2022). Det kan bero på att föräldrar är en central
skyddsfaktor för att barn och ungdomar inte ska utveckla ett brottsligt beteende (Andershed
& Andershed, 2019). Skälen till att föräldrar utgör en viktig skyddsfaktor är att de befinner sig i ungdomens närmsta miljö och har därför möjlighet att ha en positiv omfattande påverkan (Andershed & Andershed, 2015; Andershed & Andershed, 2019). En stabil, trygg och stark relation mellan förälder och ungdom som innebär att ungdomen får stöd och uppmärksamhet, är enligt både svensk och brittisk forskning, skyddsfaktorer som motverkar utvecklandet av ett brottsligt beteende (Andershed & Andershed, 2019; Janssen m.fl., 2016).
Föräldrar som är engagerade i sina barns liv genom att stötta och motivera är således ett väsentligt förebyggande arbete. Om föräldrarna dessutom är villiga att samarbeta med samhällsaktörer blir det förebyggande arbetet effektivare (Sullivan, 2006).
2.4.1 Bemötande
Att som fältsekreterare möta ungdomar i deras arenor och försöka etablera en
förtroendebyggd relation kan vara en utmaning. Däremot visar tidigare forskning att en fältsekreterare i jämförelse med en socialsekreterare, har möjlighet att skapa en mer
informell relation till ungdomar samt inta ett mer personligt förhållningssätt. Således blir det lättare att etablera en relation till ungdomar (Andersson, 2013). Dock kan det bidra till att fältsekreteraren hamnar i en ambivalent situation där det finns en lojalitet mot
organisationen som styr agerandet, men att tilliten till ungdomar behöver vidmakthållas (Andersson, 2013; Socialstyrelsen, 2022). Balansen mellan att vara informell och samtidigt förhålla sig formellt till det ansvar och uppdrag som ingår i fältsekreterares arbetsuppgifter kan därmed vara komplicerat. Fältsekreterares arbete kritiseras för att bli för vänskapligt.
Däremot behöver det finnas en förståelse för att deras relation till ungdomarna skapas i ungdomarnas arenor, i det som kallas ungdomsoffentlighet och att deras relation utformas av kamratskap. Parallellt är det nödvändigt att fältsekreterare uppträder professionellt utifrån det som åligger deras ansvar. Relationen mellan ungdomar och fältsekreterare omges av en dynamisk spänning mellan att utöva social kontroll och att betraktas som ”kompisar”
(Andersson, 2005a). Därav lyfts vikten av att fältverksamheten är tydlig med sina
skyldigheter som bland annat innebär att anmäla vid kännedom eller vid oro om ett barn far illa. Enligt både ungdomar och fältsekreterare är det viktigt för att bibehålla förtroende (Oldeide m.fl., 2020; Socialstyrelsen, 2o22).
En norsk kvalitativ studie genomförd av Oldeide m.fl. (2020) belyser rollen som uppsökande verksamhet kan ha utifrån både ungdomars samt fältsekreterares perspektiv. Resultatet visar att samtliga ungdomar är eniga om att de har förtroende för fältsekreterarnas uppsökande verksamhet. Ungdomarna uppger att fältsekreterarna bemöter dem med respekt och bekräftelse, vilket således påverkar deras upplevelse av den uppsökande verksamheten som pålitlig och stödjande. Ungdomarna förklarar även att fältsekreterarnas förhållningssätt gentemot dem var annorlunda jämfört med deras upplevelser av andra samhällsaktörer såsom polis och socialtjänst. Av fältsekreterarna känner de sig inte dömda, istället förses ungdomarna med hopp samt motivation genom en betoning av ungdomarnas egna resurser.
I studien redogör fältsekreterarna för deras empowerment baserade förhållningssätt och hur de använder ett resursorienterat perspektiv för att uppmuntra ungdomarna till att vara ansvarstagande samt att bli medvetna om sina styrkor och hur det kan vara till hjälp för att uppnå en positiv förändring. Fältsekreterarna problematiserar att samhället har ett starkt fokus på att se ungdomar som problem och att deras styrkor inte värderas. Vikten av tillit till myndigheter och andra samhällsaktörer för att åstadkomma förändring kan stärkas av ungdomarnas upplevelser av ett bemötande präglat av misstro och fördomar.
Ett resultat från den svenska studien av Stigsdotter Ekberg (2010) är att ungdomar uppger att de har ett svagt förtroende för myndigheter på grund av deras fördomsfulla bemötande.
Ungdomarna berättar att myndigheterna och deras representanter har en dömande attityd som kännetecknas av tvivel på att ungdomarna kan åstadkomma en förändring. De beskriver vikten av att inte bli stämplad som brottsling till följd av sina begångna handlingar, för att bli motiverade till att förändra sina beteenden. Detta överensstämmer med en kvalitativ studie från Hong Kong av Hong Chui och Mui Ho (2006), där fältsekreterare visar en förståelse för hur deras attityd och förhållningssätt har en inverkan på ungdomarnas undvikande beteende gentemot dem. Fältsekreterare uppger att de bör satsa på att visa förståelse för ungdomarnas emotioner och tankar för att skapa förtroende som sedan kan ge upphov till motivation, istället för att etikettera ungdomar som problem och brottslingar. Utifrån ungdomars
upplevelser av myndighetspersoners bemötande i Stigsdotter Ekbergs (2010) studie och vilka konsekvenser det kan leda till, kan resonemanget om de professionellas inverkan på
ungdomars motstånd och motivation stärkas. Ungdomarna uppger att de uppfattar det som att deras sociala problem blir förenliga med deras identitet och att myndighetspersonerna således betraktar ungdomarna som problem trots att de har ett problem. Det uttrycker ungdomarna en frustration över och uppger att de vill bli respekterade och få möjligheten att bli hörda samt sedda. Ungdomarna berättar att de utifrån sina upplevelser inte känner sig lika betydelsefulla som andra, vilket beskrivs påverkas av samhällssynen som blir en del av deras uppfattning av dem själva.
Påståendet i att agera med bestämdhet kring de ungdomar som har begått en brottslighet handling beror i grunden på att det finns en tanke om att de kommer att utveckla en brottslig karriär om inte åtgärder implementeras tidigt. Dock visar en studie av Ander (2005) att tidigt agera med kraft kan utlösa en motsatt effekt än det som förväntas, nämligen att ungdomen känner sig kränkt och stämplad av att bli föremål för insatser. Åtgärderna kan leda till att ungdomen utvecklar en negativ självbild och börjar identifiera sig som kriminell. Det innebär inte per automatik att professionella ska ha en så kallad “låt gå attityd“ gentemot ungdomar som begår brott men konsekvenserna är av betydelse att ha i beaktning.
2.4.2 Komplexiteten i kontaktskapandet med ungdomar som befinner sig i en kriminell riskzon
De fältsekreterare som Socialstyrelsen (2022) har intervjuat i sin kvalitativa studie uppger att ungdomar som har eller utvecklar en kriminell livsstil är en målgrupp som är svår att få kontakt med. En fältsekreterare uppger att det är en utmaning att fånga ungdomens intresse av att skapa kontakt om hen redan har börjat interagera med kriminella gäng. Det beror bland annat på att en ungdom lockas mer av exempelvis de dyra prylar som de kriminella gängen kan erbjuda, än det stöd som fältsekreterarna kan tillhandahålla. Fältsekreterarna uppger att de i utsatta områden uppfattar att kriminella gäng styr och kontrollerar yngre barn och ungdomar genom att hindra de från att delta i aktiviteter som de har arrangerat. För att inte orsaka förtryckt spänning som kan vålla hot och våld påpekar fältsekreterarna att de inte försöker utsätta de unga för dessa risker. Istället betonas vikten av att skapa förtroende genom att vara uthållig och stödja ungdomen tills att behovet inte kvarstår samt finnas tillgänglig för ungdomen som är villig att frångå den kriminella livsstilen. Föreliggande kan kopplas till att Hong Chui och Mui Ho (2006) beskriver att fältsekreterare uppger att de kan inta ett passivt förhållningssätt genom att inte vara påstridig när de möter ungdomar som uttrycker motstånd till att skapa kontakt med fältsekreteraren. De ska snarare tålmodigt vänta tills ungdomen söker kontakt.
2.5 Samverkan och dess relevans i det brottsförebyggande arbetet
Samverkan är generellt en viktig del av förebyggande arbete, inte minst gällande
brottsprevention. Det beror på att det är komplext att förebygga sociala problem, vilket gör att det finns ett behov av olika kunskaper från flera organisationer som arbetar utifrån lika målsättning (Forkby, 2o2o). Samverkan mellan fältsekreterare och andra samhällsaktörer på makronivå, mesonivå samt mikronivå är väsentligt för det förebyggande arbetet. Enligt Socialstyrelsens enkätstudie samverkar fältsekreterare i större utsträckning med skola, polis, socialtjänst, fritidsgård och elevhälsa. Resultatet visar att drygt 70 procent av 141
fältverksamheter i Sverige samverkar med skolor på makronivå, vilket sker när exempelvis fältsekreterare deltar i nätverksmöten för att tillsammans finna en gemensam lägesbild. Det bidrar således till att de kan effektivisera arbetet såväl som att de även kan fördela
arbetsuppgifterna mellan de olika yrkesrollerna. Vidare samverkar mer än 85 procent av fältverksamheterna på mesonivå med skolor, vilket yttrar sig genom att fältsekreterare till exempel föreläser för skolelever (Socialstyrelsen, 2022).
Cirka 85 procent av fältverksamheterna samverkar med socialtjänsten på mikronivå, vilket kan innebära att fältsekreteraren som har en relation till ungdomen deltar i det första mötet med socialtjänsten under ramen för förhandsbedömning. Dessutom är det ett exempel som förebygger behovet av omfattande insatser, eftersom fältsekreterarens kännedom kan effektivisera bedömningen av lämplig insats (Socialstyrelsen, 2022). Vidare beskriver både Socialstyrelsen (2022) och Thunved m.fl. (2010) att förebyggande arbete på mikronivå generellt resulterar i att mer omfattande åtgärder inte behöver tillämpas.
Den samverkan som sker på makronivå syftar till att kunskap ska förmedlas mellan
samhällsaktörerna, genomföra analyser om ungdomars levnadsförhållanden samt att bilda en överblick kring aktuella trender för att aktörerna tillsammans ska få en gemensam lägesstatus. Dock är en risk med denna samverkan att mycket tid spenderas på att kommunicera och ha möten med andra aktörer, istället för att avsätta mer tid till att det förebyggande arbetet ska förstärkas. Det är däremot inte givet att fältsekreterare blir inbjudna till samverkansmöten där deras kunskap kan förmedlas, vilket kan bero på att de andra aktörerna inte har kännedom kring deras kompetens och arbete (Socialstyrelsen, 2022). För en fungerande samverkan behöver aktörerna gemensamt förbereda en tydlig plan för vad som ska genomföras, för att alla aktörer ska vara införstådda och ha insikt i varandras arbetsuppgifter. Det innefattar att gemensamt finna svårigheter med till exempel insatser avsedda för ungdomsbrottslighet och således effektivisera det förebyggande arbetet (Forkby, 2020; Johansson, 2014).
Enligt studier av Hong Chui och Mui Ho (2006) samt Johansson (2014), skapar utbytet av kunskap och resurser bättre förutsättningar för det förebyggande arbetet och minskar risken för att viktiga frågor försummas. Funktionen med samverkan är att organisationerna ska gynnas av att hjälpa varandra och att åstadkomma en lösning genom att utbyta eller sammansätta kunskap och resurser. I Johanssons (2014) kvalitativa studie redogör olika aktörer för att de lokala samhällsaktörernas kompetens om ungdomar och brottsliga handlingar får en större genomslagningskraft när de samverkar. En god samverkan bestående av olika expertis anses därmed möjliggöra att samhällsproblem såsom ungdomsbrottslighet kan åtgärdas. Det är av dessa anledningar som Andersson (2013) beskriver att varje samhällsaktör utgör en komponent i det förebyggande arbetet för att fältsekreterares förebyggande arbete mot ungdomsbrottslighet ska kunna fullgöras. Utifrån sin studie menar Johansson (2014) att ett resultat av en bristande samverkan är att det finns en risk att aktörerna börjar utöva mer makt och kontroll, vilket är ett problem som
begränsade resurser till följd av strukturella utmaningar medför.
3 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT
I detta avsnitt presenteras stämplingsteori och generell systemteori som är de teoretiska utgångspunkterna för denna studie. Stämplingsteori har valts med anledning av att stämpling av ungdomar som begår brott kan resultera i att ungdomar skapar en negativ självbild som gör att de upprätthåller sitt normbrytande beteende och därmed fortsätter att begå brott. Med systemteori genereras en förståelse kring hur olika riskfaktorer kan leda till att ungdomar begår brott. Vidare är samverkan en viktig del inom systemteori för att kunna förstå och hantera komplicerade situationer. Således kan dessa teoretiska perspektiv bidra till att studiens syfte och frågeställningar besvaras.
3.1 Stämplingsteori
Stämplingsteorins fokus är att förklara hur samhället konstruerar avvikare och deras normbrytande beteende genom att etikettera. Att en individ stämplas som avvikande sker i samspel med dennes omgivning och är inte en engångsföreteelse, istället utvecklas stämpeln i en process (Becker, 2006; Goldberg, 1980). Vad som stämplas som avvikande skapas av omvärldens reaktion på exempelvis en individs beteende och reaktionen påverkas av tid och sammanhang (Becker, 2006). I en stämplingsprocess är det primärt föräldrar som börjar stämpla genom att reagera på individens beteende i negativ bemärkelse och i det andra stadiet blir individen stämplad av samhället. Att ständigt bemötas med negativa reaktioner av människor i sin närhet resulterar i att individens självbild påverkas. I kombination av upplevda traumatiska händelser och negativa reaktioner, tenderar individen att således utveckla en destruktiv självbild. Risken för samhällelig stämpling ökar när individen blir stämplad av sina föräldrar. Negativa reaktioner från omgivningen är en del av individens socialiseringsprocess, vissa individer lär sig att det är handlingen som inte är önskvärd medan andra lär sig att det är fel på dem själva efter att ha tagit emot nog så mycket negativ respons (Goldberg, 1980). Vid de första reaktionerna från omgivningen betraktar inte
individen sig själv som avvikare, vilket benämns som primär avvikelse, men när individen vid upprepade tillfällen har bemötts med negativa reaktioner kan en sekundär avvikelse skapas och det innebär att individen börjar identifiera sig med sin etikett (Becker, 2018; Pettersson, 2017). För att individens självbild inte ska förbli negativ, behöver omgivningens reaktioner särskiljas från individen som person och dennes handling (Goldberg, 1980). Det beror på att individen annars tenderar att fortsätta uppträda avvikande och förblir exkluderad. Utifrån stämplingsteorin förklaras därmed fortsatt brottsligt beteende av den samhälleliga
reaktionen och inte av individens egenskaper (Nilsson, 2017). Trots detta beskrivs omgivningens reaktioner variera beroende på vem det är som har utfört handlingen och personen som har blivit utsatt (Becker, 2006; Pettersson, 2017). Det kan exemplifieras i en situation där en ungdom har begått brott och att omgivningens agerande påverkas av ungdomens intersektionella faktorer såsom klass, etnicitet och ålder (Becker, 2006).
För att kunna förklara sambandet mellan ungdomsbrottslighet och stämplingsprocessen är det nödvändigt att förklara beteendeinkongruens, som uppstår när individen stämplas av samhället. Det är när individens agerande inte är förenligt med den egna självbilden som beteendeinkongruens skapas. För att reducera inkongruensen behöver individen antingen förändra sitt agerande eller sin självbild. Det önskvärda är att individens beteende och självbild överensstämmer, att det är kongruent, vilket beror på att individen är i behov av bekräftelse från sin omvärld. Negativa reaktioner från omgivningen kan leda till ett förändrat beteende, men det förutsätter också att individen har en positiv självbild, annars riskerar individen att upprätthålla sitt beteende och etiketten som avvikare blir svårare att undgå.
Således blir det en utmaning att anpassa sitt beteende till samhällets normer om en ungdom som begår brott har en negativ självbild och ständigt får negativa reaktioner från sin
omgivning. Ungdomar som begår brott kan förklaras som avvikare när de bestrider samhällsnormerna, vilket skapar en del inkongruens. Ur ett perspektiv har ungdomar fostrats med utgångspunkt i samhällsnormerna men som ur ett annat perspektiv har en självbild av negativ bemärkelse och är rädd för misslyckanden. Just den negativa självbilden och rädslan för att misslyckas skapar en dragningskraft mot att ingå i en avvikargrupp som möjliggör att ungdomen inte behöver bemöda sig att göra sådant som denne inte klarar av.
Samhället uppfattas då som en domare och ett hot mot avvikarna, ju mer uppfattningen förstärks desto mer kommer hen att ty sig till att vara en avvikare (Goldberg, 1980). I och med att ungdomen är benägen att agera utifrån omgivningens förväntningar, behöver både närmsta umgängeskretsen och samhällsaktörer betona ungdomens önskvärda beteende (Hilte, 1996).
3.2 Generell systemteori
Systemteori är ett teoretiskt synsätt som belyser att omgivningen med dess individer, grupper och organisationer utgör olika delar som benämns som system, vilka återfinns på olika systemnivåer. Systemen finns på makro-, meso- samt mikronivå och dessa delar bildar tillsammans en helhet som samspelar (Payne, 2015). Inom systemteori är det viktigt att beakta helheten av det som studeras för att det då är möjligt att åstadkomma en fördjupad förståelse av vad en individ behöver hjälp med (Bertalanffy, 1968; Teater, 2020). I och med att individen samspelar med det strukturella och det relationella i omgivningen är det således väsentligt att väga in individens omgivande system, miljön, för att kunna erbjuda hjälp och stöd som gynnar individen och dennes behov (Teater, 2020). Det innebär att både sociala samt psykologiska omständigheter beaktas inom det systemteoretiska perspektivet och utgångspunkten är systemets kontext (Parrish, 2012).
Makronivå representerar samhället i stort och det är inom detta system som meso- och mikronivå återfinns. I makrosystemet finns de lagar och normer som styr och formar systemen som finns på meso- och mikronivå. Även ekonomi, kultur, religion och etnicitet utgör samhälleliga aspekter som påverkar samhällets utformning samt enskilda individers agerande. Mesonivå innefattar olika mikrosystem som består av flera individer som har någon relation till varandra och utgör således en grupp (Parrish, 2012).
Det kan exempelvis innebära en skolklass, relationen mellan fältsekreterare och ungdom samt att fältsekreterare tillsammans med samverkansaktörerna bildar en grupp. Parrish (2012) förklarar vidare att den enskilda individen är ett system på mikronivå, men även system såsom familj och vänner. Ett begrepp inom systemteori är symptombärare, vilket innebär att det finns en underliggande problematik som individens beteende visar symptom på. Problematiken kan återfinnas i individens närliggande system som exempelvis familjen och kan till exempel vara alkoholmissbruk.
Systemteori kan tillämpas av yrkesutövaren för att få en förståelse för hur individen och dess omgivande system ömsesidigt påverkar varandras beteende (Parrish, 2012). Ett mål med systemteori är att för en individ introducera andra tankesätt angående att individen självständigt ska kunna förändra sin situation (Öquist, 2003). För att kunna införliva nya idéer behöver individen vara mottaglig för det system som den professionella yrkesutövaren tillhör (Öquist, 2018). Att vara mottaglig menas med att systemet är öppet, det innebär till exempel att individen kan påverkas av andra system, det så kallade inflödet som kan möjliggöra utveckling. Motsatsen till öppna system är slutna och runt omkring ett sådant system finns en gräns som hindrar omgivande system från att göra avtryck och därmed att utvecklas (Payne, 2015). Individen behöver vara delaktig för att individens egna resurser ska kunna användas samt för att åstadkomma en förändring (Teater, 2020). När en förändring sker med hjälp av inflöde från andra system skapas det som benämns som genomflöde, som därefter kan passera ut genom systemet och visa de effekter som har skett vilket kallas utflöde (Payne, 2015).
Yrkesutövarens uppgift är att hjälpa individen och dennes familj att nyttja sina resurser (Parrish, 2012). Således betonas samarbete mellan individ och yrkesutövare. I
sammanhanget fältsekreterares förebyggande arbete med målgruppen ungdomar kallas deras system förändringsagent systemet. Inom detta system ingår de politiska
förutsättningarna som styr och påverkar möjligheterna för hur fältsekreterarna ska bedriva samt utforma deras arbete (Teater, 2020). En samverkan mellan olika samhällsaktörer innebär ett utbyte av kunskap mellan olika system och skapar goda förutsättningar för att hantera problematik. Men för att arbetet ska gynnas av en samverkan behöver den resultera i förändringar, det behövs därmed nya idéer på lösningar för att arbetet ska utvecklas och drivas framåt (Öquist, 2018).
4 METOD
Föreliggande avsnitt innehåller en redogörelse för den metod som har valts för denna studie.
Det metodologiska tillvägagångssättet i studiens genomförande beskrivs och diskuteras i förhållande till kvalitetsbegreppen tillförlitlighet och trovärdighet samt etiska principer.
4.1 Metodval
Utifrån studiens syfte som har för avsikt att belysa fältsekreterares perspektiv på deras förebyggande arbete, har kvalitativ metod valts för denna studie. Larsson (2005) refererar till Patton (1990) när han beskriver att en forskare som tillämpar kvalitativ metod vill uppnå ett helhetsperspektiv av sammanhanget som studeras, men att det givetvis behöver göras avgränsningar i förhållande till studiens syfte. Baserat på studiens frågeställningar
eftersträvar forskaren att förstå samband mellan resultatets olika delar. I denna studie kan detta exemplifieras med att författarna i analysavsnittet ska analysera hur fältsekreterarnas upplevelser av deras förebyggande arbete hänger samman. Enligt Bryman (2018) kan kvalitativ metod möjliggöra att en nyanserad uppfattning av studiens ämnesområde uppnås genom att ställa frågor som gör att intervjupersonen får utrymme till att berätta med
personliga formuleringar. Av den anledningen valdes semistrukturerad intervju för att få ta del av fältsekreterares kunskaper och erfarenheter.
4.2 Litteratursökning
Författarna inledde sin litteratursökning via Mälardalens universitets databas Primo.
Sökorden som bland annat användes var “ungdomsbrottslighet” “brottsprevention ungdomar”, “social work”, “crime prevention, Sweden”, “juvenile prevention”, “social services” samt “outreach work”. Vidare gjorde även författarna motsvarande sökningar i olika tidskrifter, såsom Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime
Prevention. För att utöka vår litteratursökning ytterligare har referenslistor i vetenskapliga artiklar samt andra studentuppsatser kring förebyggande arbete och ungdomsbrottslighet eftersökts. Utöver vetenskapliga artiklar har rapporter av Brottsförebyggande rådet samt Socialstyrelsen tillämpades som komplement. I samtliga tillvägagångssätt var enbart expertgranskade artiklar av intresse för denna studie. Resultatträffar för de sökord som användes var mellan 10 000 och 160 000. Litteraturgallringen gjordes efter läsning av dess sammanfattningar och utgångspunkten för gallringen av tidigare forskning var en svensk kontext i majoriteten av valda artiklar, avhandlingar samt facklitteratur. Således bedömdes att den valda litteraturen blir mer applicerbar. Det finns i författarnas beaktning att somliga studier inte är genomförda i närtid, men det är en övervägning som bedömdes inte kommer att äventyra artiklarnas relevans för studien.
4.3 Urval
Urvalet i en studie avgörs av dess syfte och frågeställningar för att de ska kunna besvaras. I och med att denna studies syfte berör förebyggande arbete inom en specifik verksamhet är studiens urval målstyrt, som är strategiskt för att skapa en samklang mellan intervjupersoner och frågeställningarna. Målet med denna ansats är således att intervjupersonerna ska ha en viss förståelse kring det berörda området för studien (Bryman, 2018). Med anledning av att studiens ämnesområde rör förebyggande arbete mot ungdomar bedömde författarna att yrkesgruppen fältsekreterare korresponderade med studiens syfte och frågeställningar, eftersom de bedriver preventivt arbete. Sammanlagt kontaktades 13 fältverksamheter via mejl, för att eftersöka minst fem fältsekreterare som var intresserade av att medverka i studien. I samband med mejlet skickades ett missivbrev (se bilaga A) samt en kort
beskrivning av oss författare. Studiens slutliga urval representeras av sex fältsekreterare från fyra olika kommuner som intervjuades.
4.4 Datainsamling och genomförande
Inför genomförandet av intervjuerna skapades en allmän intervjuguide (se bilaga B), vilket är en del av att tillämpa en semistrukturerad ansats. Syftet med intervjuguiden var att skapa en struktur att ha som utgångspunkt under intervjuerna. Frågorna som ställdes i intervjuerna formulerades utifrån fyra relevanta teman (inledande frågor, förebyggande arbete, i mötet med ungdomar, samhällspåverkan) med anknytning till studiens syfte och frågeställningar.
Teman var ett hjälpmedel för att därefter kunna formulera frågor att ställa under
intervjuerna som var inriktade på att samla in betydelsefull information. På så vis minskades också risken att samla in irrelevant information (Bryman, 2018; Larsson, 2005). Som
framgår ovan användes en intervjuguide som innehöll varierande typer av frågor såsom inledningsfrågor, mellanliggande frågor och även genomtänkta preciserade frågor för att få mer direkta men utvecklade svar. Sedan ställdes spontana uppföljnings- samt
sonderingsfrågor för att få en fördjupad förståelse av intervjupersonernas utsagor.
Deltagarna bor inte geografiskt sett med omnejd till författarna, därmed genomfördes samtliga intervjuer via det digitala forumet Zoom för att skapa samma förutsättningar.
Digitala intervjuer kan å ena sidan öka deltagarnas flexibilitet eftersom de inte behöver närvara fysiskt och det kan medföra att fler intervjupersoner kan medverka, men å andra sidan kan det påverka intervjuns kvalitet i form av att tekniska problem kan försvåra genomförandet (Bryman 2018).
Samtliga intervjuer inleddes med en presentation av författarna och information kring intervjuns struktur. Båda författarna närvarade vid samtliga sex intervjuer och samarbetade genom att vid varannan intervju ha en aktiv eller passiv roll. Ansvaret hos den som var passiv innebar att vara inlyssnande och inflika med följdfrågor. Sedan hänvisade författarna till missivbrevet för att poängtera att de etiska riktlinjerna beaktades och innan intervjuerna påbörjades tillfrågades deltagarnas samtycke för inspelad intervju, vilket samtliga godkände.
Både bekräftande verbalt och icke-verbalt språk användes under intervjuerna som
exempelvis “mmh” och nickningar, som Kvale och Brinkmann (2014) beskriver kan användas för att dels visa intresse men också för att skapa trygghet för intervjupersonen i att fortsätta
berätta och därmed kunna motivera till nyanserade svar. Vidare beskriver Kvale och Brinkmann att det är positivt att upprepa det som intervjupersonerna har uppgett för att kontrollera att det inte har uppstått några missförstånd. Med en beaktning av detta skapades en passande övergång till att ställa följdfrågor. Vid intervjuernas slut tackade författarna intervjupersonerna för deras medverkan och frågade om de hade möjlighet att eventuellt komplettera med nödvändig information ifall att författarna i efterhand uppfattade någonting från intervjun som diffust.
4.5 Databearbetning och analysmetod
För att kunna analysera informationen som inhämtades lyssnade författarna igenom ljudinspelningarna för att sedan transkribera all insamlad data löpande efter varje intervju.
Transkribering var fördelaktigt då vi som författare fick en omfattande överblick av den insamlade datan samt att det bidrog till att resultatavsnittet utgörs av intervjupersonernas formuleringar och inte att författarna bestämde alla ordval. Val av citat underlättades även av transkriberingen (Bryman, 2018). Utgångspunkten för analyseringen av data är studiens syfte och frågeställningar samt teoretiska perspektiv, eftersom det styr hur datan ska
selekteras och kategoriseras (Rennstam & Wästerfors, 2011). Efter transkriberingen kodades data och till den delen av databearbetningen har Brymans (2018) redogörelse av
kodningsprocessen använts som stöd. Kodningen påbörjades efter första intervjun och inleddes genom att i dokumentet markera centrala delar från intervjun. Därefter genomfördes en tematisk analys som Bryman (2018) beskriver är ett arbetssätt som
vanligtvis används i en kvalitativ ansats. Den tematiska analysen inleddes med att författarna skrev kommentarer på hur intervjupersonernas svar skulle kunna kategoriseras i olika teman samt hur data skulle kunna kopplas till studiens tidigare forskning och teoretiska perspektiv.
Återkommande uttryck som var nyckelord för resultatetdelen var, “förebyggande arbete”,
“samverkan”, “skola”, “utmaningar” och “bemötande”. Dessutom skrevs sammanfattningar innehållande viktiga poänger från intervjupersonernas utsagor. Därefter valdes citat och i de valda citaten ändrades inte innebörden, endast justerades i förhållande till det som Kvale och Brinkmann (2014) beskriver kan underlätta läsarens förståelse som exempelvis att utesluta
“eh” och “liksom”.
Inledningsvis kan analysen i en kvalitativ ansats upplevas svårtolkad och därför kan det vara fördelaktigt att låta datamaterialet analyseras av en forskarkollega och således möjliggöra att andra perspektiv på den insamlade informationen kan erhållas. I och med att denna studie är genomförd av två författare har olika synvinklar diskuterats, gällande hur
intervjupersonernas svar kan tolkas samt vilka relevanta teman som i studien ska belysas. En risk med att att materialet inte analyseras av en neutral person är att viktiga aspekter kan försummas (Repstad, 2007). Av den anledningen är det positivt att författarnas handledare granskade framställningen av det empiriska resultatet.
4.6 Etiska ställningstaganden
De etiska principerna som författarna genomgående under studien har beaktat består av informations-, samtyckes-, nyttjande- samt konfidentialitetskravet. Dessa bygger på anonymitet, integritet och frivillighet. De etiska principerna är viktiga att ta hänsyn till vid genomförandet av en studie på grund av det är direktiv som i svensk samhällsforskning är nödvändiga att beakta. Vidare beskrivs det vara omoraliskt att inte följa dessa principer och att det kan påverka samhällsforskningens anseende (Bryman, 2018).
Innebörden av informationskravet är att intervjupersonerna ska informeras om studiens syfte och vad deras deltagande kan tillföra författarnas studie. Intervjupersonerna ska även informeras om att deras deltagande är frivilligt och att de således har möjlighet att avsäga sin medverkan (Bryman, 2018; Kvale & Brinkmann, 2014). Informationskravet tillämpades genom att författarna skickade ett missivbrev till fältverksamheterna via mejl. I enlighet med informationskravet innehöll missivbrevet studiens syfte samt all information som berörde deras medverkan, intervjuns genomförande och bearbetning av det insamlade materialet. Vid intervjutillfällena underrättades även intervjupersonerna om intervjuns upplägg, vem av författarna som skulle ansvara för intervjun.
Samtyckeskravet syftar till att varje enskild intervjuperson har rätt att bestämma över sitt deltagande. Intervjupersonerna har till exempel möjlighet att avvika från intervjun eller studien när som helst under processen (Bryman, 2018). Denna information framgick i missivbrevet. Dessutom tillämpades samtyckeskravet i samband med att intervjupersonerna tillfrågades om sitt medgivande till inspelad intervju (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011).
Nyttjandekravet handlar om att all insamlad data endast ska användas till det ändamål som intervjupersonerna har samtyckt till. Därmed behöver intervjupersonerna vara införstådda i vad som är syftet med deras deltagande (Bryman, 2018). I missivbrevet framgick det att materialet från intervjuerna endast skulle användas till att färdigställa författarnas studie och att det inspelade materialet därefter kommer raderas vid godkänt studieresultat.
Konfidentialitetskravet innebär att intervjupersonernas anonymitet ska tillförsäkras. Därav behöver intervjupersonernas personuppgifter hanteras aktsamt för att de inte ska kunna identifieras av obehöriga personer (Bryman, 2018; Kvale & Brinkmann, 2014;
Vetenskapsrådet, 2017; Öberg, 2011). Inför intervjuerna behöver författarna också vara medvetna om eventuella risker som intervjupersonernas medverkan kan medföra och ifall deltagarna kan lida men av sitt deltagande (Kvale & Brinkmann, 2014). Denna etiska princip beaktades genom att intervjupersonernas personuppgifter anonymiserades och benämns som intervjuperson (IP) 1 till 6. De kommuner som intervjupersonerna arbetar i valde författarna att utesluta i studien, för att inte kunna röja deras identitet.
4.7 Metoddiskussion
I föreliggande avsnitt diskuteras den valda metoden och studiens tillförlitlighet och trovärdighet utifrån de fyra bedömningskriterier som tillförlitlighet består av (Bryman, 2018). Det förs även en diskussion kring valet att spela in de intervjuer som har genomförts.
4.7.1 Om den valda metoden
Vid val av forskningsansats behöver för- och nackdelar med olika metoder vägas mot varandra. Elofsson (2005) beskriver att det inte är självklart att en studies frågeställningar styr vilken forskningsansats som är lämpligast. I många fall kan både kvantitativ och kvalitativ metod vara passande, men om studiens syfte exempelvis är att belysa skillnader mellan olika variabler som kön är kvantitativ metod att föredra. I och med att denna studies frågeställningar är brett formulerade, resonerade författarna sig fram till att kvalitativ metod i form av intervjuer var det lämpligaste sättet att samla in data. Larsson (2005) redogör att öppenhet är centralt i en kvalitativ metod och att forskaren därav strävar efter att skapa sig en förståelse ur intervjupersonernas synsätt. Författarnas val av metod grundar sig i en nyfikenhet att inhämta kunskap genom intervjupersonernas upplevelser av deras sociala verklighet. Därav ansågs semistrukturerade intervjuer vara lämpligt, eftersom det då är möjligt att insamla mycket information och av den anledningen var intervjufrågorna formulerade på det sättet att intervjupersonerna fick berätta om deras erfarenheter. I och med att Bryman (2018) beskriver att detaljerad information kan åstadkommas med
semistrukturerade intervjuer, som sedan bidrar till att uppnå en fördjupad samt kontextuell förståelse av intervjupersonernas verklighet, anses valet av metod vara motiverat. Författarna hade även för avsikt att intervjupersonernas egna ordval och skildringar skulle belysas i resultatet, vilket en surveyundersökning inte syftar till. Vidare beskriver Bryman de fördelaktiga aspekterna med flexibilitet, vilket författarna bedömde i denna studie vara lämpligt. Möjligheten att kunna anpassa sig utefter intervjupersonernas utsagor och därmed kunna ställa följdfrågor är en av de aspekterna som överensstämmer med den öppenhet som Larsson (2005) redogör för.
Vid en potentiell studie som skulle härledas av denna, anser författarna att det hade varit intressant att utföra gruppintervjuer då intervjupersonerna i vissa frågor uppgav skilda svar som hade varit lämpligt att diskutera. Bryman (2018) förklarar att fokusgruppsmetoden bland annat tillämpas för att studera intervjupersonernas samspel samt för att skapa en förståelse kring vad deltagarnas åsikter och perspektiv grundar sig på. Med dessa motiv hade det varit spännande att undersöka hur intervjupersonerna hade reflekterat och resonerat i en gruppkonstellation.
4.7.2 Studiens tillförlitlighet och trovärdighet
Tillförlitlighet är ett kvalitetsbegrepp som består av fyra bedömningsgrunder vilka är
trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och det styrkande kriteriet. Samtliga delar motsvarar kvalitetsbegreppen validitet och reliabilitet i kvantitativ metod. För att uppnå trovärdighet behöver de grundläggande riktlinjerna för en studie följas såsom de etiska principerna. Även en respondentvalidering behöver genomföras för att stärka studiens trovärdighet, vilket innebär att författarnas tolkningar av resultatet skulle ha kontrollerats av de intervjupersoner som har deltagit i studien (Bryman, 2018). Därav behövs det nämnas att en
respondentvalidering inte har utförts i denna studie. Dock kan användande av uttömmande citat anses öka trovärdigheten i studien, då det ger upphov till att läsaren får möjlighet att tolka intervjupersonernas svar (Larsson, 2005).
Vad gäller överförbarhet innefattar kriteriet en bedömning av hur väl resultatet kan
generaliseras till en annan kontext, vilket kvantitativa forskare har som mål att uppnå. I en kvalitativ studie är det istället fokus på att erhålla detaljerade beskrivningar av den specifika kontext som intervjupersonen representerar (Bryman, 2018). Antalet intervjupersoner påverkar studiens överförbarhet och vad som är ett tillräckligt antal avgörs av informationen som framkommer i intervjuerna. När forskaren upptäcker att flera deltagare uppger liknande svar och att ett mönster kan återfinnas, kan detta benämnas som att forskaren har uppnått mättnad (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011). I denna studie har sex deltagare intervjuats, vilket inte är tillräckligt för att resultatet ska kunna generaliseras. Däremot arbetade fem av sex deltagare i olika fältverksamheter, inom fyra kommuner, vilket enligt Svensson och Ahrne (2011) kan stärka studiens överförbarhet en aning. Redan efter den tredje intervjun kunde vi identifiera svarsmönster och i efterhand är uppfattningen att vi uppnådde en viss mättnad, även om viss data är utmärkande för en specifik fältverksamhet. I kvalitativa studier tenderar forskare att inte utförligt redogöra tillvägagångssättet, vilket gör att transparensen brister.
Studiens pålitlighet kan således betraktas som vag eftersom genomförandet inte tydliggörs.
Därmed får inte läsaren insyn i hur resultatet har åstadkommits samtidigt som läsaren får svårt att förstå och göra egen tolkning, vilket kan leda till att det upplevs som att forskaren undanhåller information. Att klargöra studiens tillvägagångssätt stärker på så vis resultatets pålitlighet (Bryman, 2018). Med anledning av detta redovisade författarna de moment som genomfördes samt motiverade val av tillvägagångssätt med stöd av litteratur.
Det sistnämnda tillförlitlighetskriteriet att styrka, innebär att forskaren visar en medvetenhet kring att objektivitet inte kan uppnås i samhällsforskning, men att forskaren inte avsiktligt har försökt påverka intervjupersonerna för att kunna framställa resultat utifrån ett dolt motiv (Bryman, 2018). Kriteriet fanns i åtanke, särskilt under skapandet av intervjuguiden. Vi strävade efter att inte använda ledande frågor, eftersom intervjupersonen således besvarar frågan i en viss riktning, vilket enligt Bryman (2018) kan få deltagaren att känna sig tvingad till att besvara frågan utifrån forskarens önskan. Det ledde däremot till att vi upplevde svårigheter i att muntligt formulera intervjuguidens sista fråga (se bilaga B) för att
intervjupersonerna skulle förstå frågans innebörd. Vi har därmed ställt frågan på olika sätt i de två första intervjuerna, men i slutändan förstod intervjupersonerna frågans betydelse.
Slutsatsen av diskussionen om studiens tillförlitlighet och trovärdighet är att det finns brister i studiens genomförande i förhållande till de olika aspekterna av hur kvalitet uppnås.
Däremot uppvisar författarna en medvetenhet kring vad som hade kunnat förbättrat studiens kvalitet, vilket utifrån Brymans (2018) beskrivning kan påvisa ett reflexivt förhållningssätt hos författarna.
4.7.3 Ljudinspelning av intervjuer
Fördelarna med att spela in intervjuer är många, men den etiska aspekten med att spela in datainsamlingen kan diskuteras. Genom att spela in intervjuer får författarna en möjlighet att lyssna och läsa det transkriberade materialet i sin helhet och får således en bättre överblick av det som ska bearbetas. Att intervjuerna spelades in för att därefter kunna transkriberas löpande, resulterade i att författarna blev uppmärksammade på vilka teman som behövdes fördjupas i nästkommande intervju. Således blev författarna även medvetna om att vissa frågor muntligt behövde omformuleras för att intervjupersonerna skulle förstå frågornas innebörd (Bryman, 2018). En annan fördel med att spela in är att författarna kan fokusera på vad intervjupersonen berättar istället för att koncentrera sig på att anteckna. Det leder därmed till att det skapas ett bättre flyt under intervjun. För en intervjuperson kan det vara känsligt att spela in och därför är det viktigt att författarna är noggranna med att beakta konfidentialitets- samt samtyckeskravet. Utifrån de etiska aspekterna behöver
intervjupersonerna samtycka till inspelad intervju samtidigt som författarna har ansvaret att tillförsäkra deras anonymitet. I och med inspelning tenderar intervjupersonen att bli
avvaktande och sparsam med att delge åsikter, vilket i det avseendet är en nackdel (Repstad, 2007). Vår upplevelse var att inspelningen gynnade genomförandet av intervjuerna på det sättet att vi blev mer fokuserade på att ställa frågor samt kunde prioritera att vara närvarande och följsamma utifrån vad intervjupersonerna uppgav. Vi uppfattade det inte heller som att intervjupersonerna kände obehag kring att berätta om sina erfarenheter trots inspelning.
