Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Belize 2004
1. Sammanfattning
Läget beträffande de mänskliga rättigheterna (MR) i Belize är i ett regionalt perspektiv förhållandevis gott. Betydande problem finns dock på ett antal områden. Övergrepp och brutalitet från enskilda polisers sida utgör den vanligaste typen av anmälningar hos MR-ombudsmannen. Interna utredningar av dessa fall görs men sanktionerna är ofta milda och få blir dömda. Kvalitén i åklagarprocessen håller på att förbättras genom att outbildade polisåklagare successivt ersätts med juridiskt utbildad personal. Problem med överbeläggning på landets enda fängelse kvarstår.
Dödsstraffet är nu obligatoriskt för vissa mord men inga dödsdömda har avrättats sedan 1985. Det är en tidsfråga innan den karibiska högsta domstolen, p.g.a. ingångna regionala avtal, tar över funktionen som sista instans från Privy Council i London. Detta riskerar att skärpa tillämpningen av dödsstraffet.
Till de mer allvarliga problemen hör av omfattande våld och sexuella
övergrepp mot kvinnor och barn. Trots kriminalisering av våld i hemmet blir få fall föremål för domstolsprövning. Fattigdom och arbetslöshet är utbredda, och spädbarnsdödligheten är en av de högsta i Latinamerika. De senaste åren har framsteg gjorts inom hälsosektorn, framför allt vad gäller ökad tillgång till hälsovård.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Ansluten Konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR)
x
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD)
x
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW)
x
Konventionen mot tortyr (CAT) x Konventionen om barnets rättigheter (CRC) x
Flyktingkonventionen (CSR) x
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC)
x
Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (ICHR)
Bland ovanstående konventioners fakultativa protokoll har Belize anslutit sig till CEDAW:s protokoll om enskild klagorätt och CRC:s två protokoll om barnsoldater respektive sexuell exploatering av barn.
Belize är endast observatör i den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter.
Någon specialrapportör eller särskild representant från FN har inte besökt Belize under rapporteringsperioden.
Belize har flera utestående rapporter, bl.a. 3 rapporter om konventionen mot tortyr, och hittills har ingen rapport lämnats gällande konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga observationer i Belize avseende politiskt motiverade
utomrättsliga avrättningar eller försvinnanden. Ett par dödsskjutningar av polis i samband med arresteringar har rapporterats under 2004.
Ett betydande antal anmälningar mot främst polisen för tortyr, misshandel och övergrepp har förekommit under året. Under perioden januari - oktober 2004
mottog MR-ombudsmannen totalt 69 anmälningar om polisövergrepp varav c:a 20 procent ansågs vara välgrundade. MR-organisationen Human Rights Commission of Belize (HRCB) mottar årligen cirka 30 anmälningar om polisövergrepp som innefattar tortyr, misshandel och hot. HRCB anger att många fall är ogrundade, men också att det förekommer exempel på övervåld från polisens sida som är svåra att bevisa och många fall inte anmäls bl.a. p.g.a.
offrets rädsla för vedergällning. Övergreppen torde inte vara sanktionerade av polisledningen. Under 2004 startade MR-ombudsmannen, polisens disciplinära avdelning och HRCB ett utbildningsprogram i mänskliga rättigheter för landets alla poliser, vilket anses vara ett stort framsteg.
Förhållandena vid landets enda fängelse - som utgjort ett av de större MR- problemen under tidigare år - har nu avsevärt förbättrats efter att
administrationen av fängelset överlämnats till en ideell organisation.
Överbeläggning är dock fortfarande ett problem.
4. Dödsstraff
Belize tillämpar dödsstraff men inga avrättningar har verkställts sedan 1985. I augusti 2004 satt 8 dödsdömda fängslade. I ett flertal fall har framgångsrika överklaganden till högsta instans – f.n. Privy Council i London - resulterat i omvandling till lindrigare straff. En eventuell framtida anslutning till den planerade regionala karibiska högsta domstolen, Caribbean Court of Justice kan dock innebära att denna ersätter Privy Council. Domstolen kan förväntas inta en mindre restriktiv hållning beträffande dödsstraffets tillämpning.
5. Rättssäkerhet
Rättsväsendet är enligt de flesta bedömare självständigt i förhållande till den exekutiva makten. Viss kritik har riktats mot det faktum att utländska domare måste förhandla med regeringen om förlängningen av anställningsförhållanden, vilket kan kompromettera deras självständighet.
Det råder en stor brist på kvalificerade domare, vilket bl.a. beror på låga löner.
Enligt belizisk lag är offentlig försvarare endast obligatorisk i
dödsstraffsprocesser. P.g.a. bristande resurser - det finns endast en offentlig försvarare i landet - blir en stor andel åtalade utan rättsligt biträde. Enligt en studie från 2000 saknar nästan samtliga minderåriga åtalade försvarare.
1999 inrättades ett MR-ombudsmannaämbete med behörighet att utreda myndighetspersoners överträdelser, föreslå rättelser och avge rapporter till parlamentet. Utredningar vidtas dock endast med anledning av en formell anmälan och MR-ombudsmannen har en diskretionär rätt att avstå från att utreda vissa fall. MR-organisationer och oberoende media har ifrågasatt ombudsmannens självständighet och kapacitet att utreda övergrepp.
6. Respekt för personlig frihet
Författningens förbud mot godtyckliga frihetsberövanden efterföljs i allmänhet, men MR-organisationer har mottagit anmälningar om vissa överträdelser. Den aktuella överbelastningen av rättssystemet, bl.a. mot bakgrund av stigande kriminalitet och bristande organisation och
administration, leder till fall av långa frihetsberövanden innan rättegång hålls. I jämförelse med regionen i övrigt är dock tidsutdräkten begränsad och
överskrider sällan ett år. Andelen interner som avvaktade rättskraftig dom utgjorde 2002 c:a 18 procent av totala fängelsebefolkningen.
Migranter och asylsökande utgör en särskilt utsatt grupp. Det förekommer rapporter om att asylsökande blivit satta i fängelse i brist på adekvat flyktingförvaring.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer i Belize, även om omfattningen torde vara mindre än i de flesta övriga länder i regionen. MR-organisationer kritiserar särskilt
bristande beivran av polisövergrepp och problem inom polisens interna
disciplinsystem. Åtal inför allmän domstol väcks endast i fåtalet fall av allvarliga kränkningar. Rättsprocesserna försvåras av bristande utredningsresurser, särskilt vad avser landets ende rättsläkare, och en ovilja bland vittnen, ofta poliskollegor, att avge vittnesmål.
8. Yttrande och mediafrihet
Yttrande- och mediafrihet garanteras av författningen och respekteras av regeringen. Friheten kan dock åsidosättas om det gäller landets försvar, offentliga säkerheten, allmän ordning och moral samt offentlig hälsovård. En sådan förordning förbjuder varje medborgare att ifrågasätta uppgifter om finansiella tillgångar lämnade av offentliga befattningshavare och tjänstemän.
Ett fritt åsiktsutbyte äger rum i ett stort antal självständiga radio- och tv- kanaler och tidningar. Potentiellt problematiska lagar mot förtal har inte tillämpats under senare år.
Författningsgarantier för förenings- församlings- och religionsfrihet respekteras.
9. De politiska institutionerna
I Belize råder politisk pluralism med flerpartisystem. Belize har parlamentariskt styrelseskick av brittisk modell. Den brittiska monarken är formellt
statsöverhuvud och representeras i Belize av en generalguvernör vars uppgifter
i första hand är ceremoniella. Regeringen utövar den verkställande makten och är ansvarig inför det lagstiftande tvåkammarparlamentet. Val till
representanthuset hålls var femte år genom majoritetsval. Av senatens åtta medlemmar utses fem av premiärministern, två av oppositionsledaren och en av den brittiske generalguvernören. Alla medborgare över 18 år har rösträtt.
Regeringsmakten har växlat fyra gånger mellan de bägge största partierna PUP och UDP sedan självständigheten 1981. I valet i mars 2003 återvaldes PUP och fick 22 av de 29 platserna i parlamentet. Valen har i huvudsak varit fria och hederliga. Valdeltagandet är traditionellt högt och låg i valet 2003 på 80 procent. Endast en av femton ministrar är kvinna. Av representanthusets 29 medlemmar är – liksom under tidigare mandatperiod - en enda kvinna. I senaten är 3 av 13 medlemmar kvinnor, varav en är vicetalman. Det saknas kvinnliga representanter i de politiska partiernas ledning.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Guatemala har anslutit sig till ILO:s åtta centrala konventioner gällande
förenings- och förhandlingsfrihet, icke-diskriminering i arbetslivet samt förbud mot barn- och tvångsarbete och har överfört den i nationell lag. Det
förekommer dock att arbetsgivare söker hindra facklig verksamhet genom att avskeda fackligt aktiva arbetstagare på andra grunder. Förhållandena är i allmänhet svårare i de branscher där andelen utländska arbetare dominerar, t.ex. inom bananindustrin.
I en regional jämförelse är arbetsförhållandena tämligen goda. Tvångsarbete förekommer normalt inte med undantag för den import av minderåriga från Centralamerika till en serie bordeller, som upptäcktes och beivrades under 2003 med hjälp av påtryckningar från USA. Exploateringen av tillståndslösa arbetare från övriga Centralamerika är ett betydande problem. Även om ingen formell diskriminering förekommer så återfinns de flesta yrkesverksamma kvinnor i traditionellt lågavlönade yrken.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsoutgifternas andel av Belizes statsbudget uppgick enligt WHO 2001 till endast 5 procent, den näst lägsta nivån i hela Latinamerika. Trots detta har enligt UNDP mellan 80-94 procent av befolkningen tillgång till grundläggande mediciner. Spädbarnsdödligheten låg år 2003 på 34 promille, bland de högsta nivåerna i Latinamerika. 98 procent av befolkningen i städerna och 70 procent av befolkningen på landsbygden har tillgång till rent vatten. Betydande
skillnader i hälsosituationen föreligger mellan etniska grupper och olika regioner. Urbefolkningen bebor de södra delarna av landet där undernäringen är dubbelt så hög som det nationella genomsnittet. År 2000 antogs en
hälsoreform inriktad på ökad decentralisering och utbyggnad av hälsotjänster.
Reformen har inneburit en betydlig förbättring av tillträde till sjukvård för eftersatta områden och grupper. Belize har bland de högsta nivåerna av HIV/AIDS i Latinamerika och enligt UNDP är 2,4 procent av befolkningen mellan 15-49 år smittad, .
12. Rätten till utbildning
Belize satsar betydande statliga resurser på utbildningssektorn. År 2001 gick 20,9 procent av statsbudgeten till utbildning, vilket bl.a. reflekteras i en ökad täckningsgrad i landet. Undervisningen är i princip kostnadsfri och obligatorisk upp till 14 års ålder men avgifter för skoluniformer hindrar i praktiken många barn från fattiga familjer från att gå i skolan. Andelen barn som påbörjade skolundervisning låg för skolåret 2000/2001 på 96 procent och andelen som fullgjorde primärskolan uppskattades 2001 till 86 procent. Det föreligger ingen nämnvärd diskriminering mellan pojkar och flickor vad gäller rätten till
utbildning. I samband med den senaste folkräkningen år 2000 nedreviderades läs- och skrivkunnigheten från 93,4 procent 2001 till 76,9 procent 2002. Nivån är densamma för både män och kvinnor.
13. Rätten till tillfredsställande levnadsstandard
Mellan 2002 och 2003 ramlade Belize ned från 67:e till 99:e plats på FN:s index för mänsklig utveckling. Detta beror främst på ovan nämnda minskning av läs- och skrivkunnigheten, men även på en sänkning av antalet inskrivna i skolan.
Enligt en officiell studie från 1996 faller 33 procent av befolkningen under fattigdomsstrecket medan de extremt fattiga beräknades utgöra drygt 4 procent av den totala befolkningen. Fattigdomen är mest utbredd i de södra delarna av landet där den ekonomiska utvecklingen av geografiska och historiska skäl släpat efter. Andelen fattiga bland urbefolkningen i landets södra delar är dubbelt så hög som det nationella genomsnittet.
14. Kvinnans ställning
Belizes författning förbjuder diskriminering mot kvinnor. Landet är dock fortfarande mansdominerat. Kvinnor har begränsat politiskt inflytande och en sämre ekonomisk och social ställning i samhället. Enligt UNDP var år 2002 endast 27,5 procent av kvinnorna ekonomiskt aktiva, en av de lägsta nivåerna i världen. De yrkesverksamma kvinnorna återfinns i traditionella lågavlönade kvinnodominerade branscher. Vad gäller tillgång till utbildning förekommer ingen nämnvärd diskriminering. En kvinnobyrå inom ministeriet för mänsklig utveckling, kvinnor och ungdomar verkar för att förbättra kvinnors situation.
Regeringen har som målsättning att åtminstone 30 procent av ledande befattningar inom staten innehas av kvinnor, men tillämpningen har hittills varit bristfällig. I parlamentets underhus är endast 6 procent kvinnor, medan siffran är 23 procent för överhuset. Endast en av femton regeringsmedlemmar är kvinna. Det finns inga legala hinder för kvinnor att äga eller bruka jord, men
kvinnor har t.ex. svårare att erhålla lån för att bedriva jordbruks- och affärsrörelse.
Våld mot kvinnor och sexuella trakasserier är ett ökande problem. Endast ett fåtal fall leder till åtal och fällande domar är ofta milda. Belizisk lag förbjuder våldtäkt - även inom äktenskapet - och sexuella trakasserier. Fram till augusti 2004 hade HRCB mottagit nio anmälningar för sexuella trakasserier, jämfört med en enda under samma period 2003. HRCB menar att det finns ett stort mörkertal p.g.a. rädsla att anmäla övergrepp. Polisen har inrättat en avdelning med inriktning på våld i hemmet, men den har begränsade resurser. Ett
nationellt nätverk för informationsutbyte rörande våld i hemmet har etablerats.
Behovet av ökade åtgärder för information och rådgivning om reproduktiv hälsa är betydande.
15. Barnets ställning
Barn och ungdomar utgör 48,3 procent av befolkningen och är en utsatt grupp i samhället. Sedan 1986 har över 2000 barn smittats av HIV. De senaste två åren har enligt Unicef infektionsgraden av HIV bland spädbarn ökat med 150 procent. Misshandel och sexuella övergrepp mot barn är ett betydande problem, men tillförlitliga studier om dess omfattning saknas. Enligt den enskilda organisationen NOPCA har anmälningarna om övergrepp ökat under senare år, vilket delvis kan tillskrivas en ökad anmälningsvilja. Enligt en ILO- studie över barnarbete från 2003 förekommer det att barn utsätts för
trafficking och tvingas in i prostitution. Barnarbete är utbrett, främst inom jordbruket, men det saknas tillförlitig statistik på omfattningen av problemet.
Ett betydande problem är en av statsmakterna sanktionerad praxis att använda aga i skolorna.
Alltfler barn växer upp utan den ene eller bägge föräldrarnas omvårdnad. Bland bakomliggande faktorer hör en omfattande emigration till USA och ökade dödsfall p.g.a. HIV/AIDS. Straffbarhetsåldern i Belize är endast nio år, vilket varit föremål för skarp kritik från internationellt håll.
Framsteg har gjorts under senare år beträffande reformer av barnlagstiftningen, som får anses som välutvecklad. Ytterligare reformer efterlyses av FN-
kommittén som övervakar barnkonventionens tillämpning. Ministeriet för mänsklig utveckling har en särskild avdelning för barnfrågor som bl.a. ansvarar för omhändertagande av misshandlade barn. Inrättandet av en särskild
familjedomstol och en representant, amicus curiae, som skall stödja barn i rättsprocesser är ett framsteg. Utarbetandet av alternativa strafformer för barn och ungdomar har enligt MR-organisationer minskat antalet fängslade
minderåriga.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Belize är ett multietniskt land där regeringen aktivt främjar tolerans och
förståelse mellan olika folkgrupper och religiösa minoriteter. Diskriminering på etniska eller religiösa grunder är förbjuden i lag. De största
befolkningsgrupperna är mestiser (44 procent), kreoler (30 procent), mayaindianer (11 procent), garífunas (7 procent) och indier (4 procent).
Spänningar förekommer, särskilt i förhållande till nyligen anlända asiatiska och centralamerikanska immigranter. Vissa yrken är förbehållna beliziska
medborgare, såsom juridiska tjänster, vissa turistrelaterade aktiviteter och försäkrings- och fastighetsmäklarverksamhet. Den spanskspråkiga andelen av befolkningen har genom invandring från den övriga regionen under senare år vuxit markant. Den ökade användningen av det spanska språket har lett till ökad status för språket inom offentlig förvaltning och utbildning.
Urbefolkningen, som främst bor i landets isolerade och fattiga södra delar, har utan framgång sökt beliziska statens erkännande av dess rätt till de områden de traditionellt bebott. Regeringen har dock skapat nio olika reservat avsedda för denna befolkningsgrupp.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Någon lagstadgad diskriminering mot homo, bi eller transsexuella finns inte i Belize. Fördomarna mot dessa grupper är dock utbredda, och enligt MR- organisationer förekommer diskriminering i vardagslivet.
18. Flyktingars rättigheter
Belize är anslutet till 1951 års flyktingkonvention och en nationell flyktinglag föreskriver beviljande av flyktingstatus i enlighet med konventionen. Under 1980-talets inbördeskrig i övriga Centralamerika begav sig drygt 40 000
spansktalande flyktingar till Belize, många av dem illegalt utan dokument. I juni 1999 initierades ett tidsbegränsat amnestiprogram enligt vilket en flykting som bott 4 år i landet under vissa förutsättningar kunde ansöka om permanent uppehållstillstånd. Amnestiprogrammet beräknas medföra att c:a 5 000 UNHCR-registrerade flyktingar kommer att erhålla uppehållstillstånd. Hittills har c:a 3 500 flyktingar omfattats av åtgärden. UNHCR är sedan 1998
representerad av en lokal enskild organisation som driver mindre stödprogram för flyktingar och bevakar deras intressen.
Ett betydande problem har varit att den asylprövningsnämnd som föreskrivs i flyktinglagen inte fungerat sedan 1998, vilket lett till att många asylsökande erhållit annan status för att kunna stanna i landet. Enligt lokala MR-
organisationer fängslas och utvisas asylsökande som saknar dokumentation och asylsökande från Kuba utan att asylprövning görs. Vissa bedömare anser att Belize fruktar massinvandring av flyktingar om landet uppfattas som flyktingvänligt.
19. Funktionshindrades situation
Belizisk lagstiftning innehåller inga särskilda föreskrifter avseende anpassning av byggnader eller förbud mot diskriminering av funktionshindrade på arbetsmarknaden. Regeringen har dock en särskild enhet som arbetar för att stödja rörelsehindrade och det finns ett antal icke-statliga organisationer som arbetar inom området. Funktionshindrade barn har tillgång till särskilda utbildningsanstalter som dock har stränga intagningsregler.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
MR-organisationer kan fritt bedriva verksamhet i landet. År 2000 antogs på förslag från civila samhället en särskild lag om enskilda organisationer. Den nya lagen ger vissa diskretionära befogenheter till regeringen, t.ex. gällande införsel av material, vilket enligt vissa enskilda organisationer skulle kunna missbrukas.
Bland MR-organisationerna kan nämnas Human Rights Commission of Belize (HRCB) som ingår i ett nationellt nätverk av MR-organisationer, ANDA, och i det centralamerikanska nätverket CODEHUCA. HCRB arbetar - med
begränsade resurser - bl.a. med flyktingars och lantarbetares rättigheter, kvinnofrågor och polisövergrepp. Bland andra viktiga organisationer kan nämnas National Organization for the Prevention of Child Abuse, NOPCA.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter De enda internationella organisationerna med MR-relaterad verksamhet i landet är UNDP och UNICEF samt den Panamerikanska hälsoorganisationen PAHO. Mot bakgrund av den fredliga utvecklingen i regionen lade UNHCR 1995 ned sitt lokala kontor och företräds nu av en lokal enskild organisation.
OAS har gjort smärre MR-relaterade insatser i gränsområdet mot Guatemala inom ramen för den medlingsprocess i gränstvisten mellan länderna
organisationen sedan år 2000 leder.
