Länsstyrelsen Gotlands län Visborgsallén Visby

Postadress

Acta KonserveringsCentrum AB Riddargatan 13D

114 51 Stockholm Besöksadress Riddargatan 13

(Armémuseum, östra flygeln) 114 51 Stockholm

Telefon 073-213 80 40 073-360 74 73

E-post

annmarie.christensson@actakonservering.se info@actakonservering.se

Hemsida

www.actakonservering.se

Bankgiro

230-7155 Organisationsnummer 556744-7395

Företaget innehar F skattsedel

Länsstyrelsen Gotlands län 2013 12 17

Visborgsallén 4 621 85 Visby

KONSERVERINGSRAPPORT

Stalekärlet med mynt och lock Go, Rone, Fastighet Stale 1:41

Konserveringen av kärlet är utförd av Annmarie Christensson Beskrivning

Kärl av kopparlegering. Höjd:13,2 cm-16,0cm. Bottendiameter:17,5 cm-18,0 cm.

Diameter överkant: 20,8 cm-23,0 cm. I kärlet finns det 33 stycken synliga silvermynt. Det medföljde även ett kraftigt nedbrutet lock, troligen av bark. På locket fanns det fyra stycken mynt.

Generellt tillstånd

När kärlet inkom till konserveringen låg kärlet kvar i sitt preparat och var inpackad med intorkad hård jord. Det hade tömts ur på sitt innehåll av lösa silvermynt och övriga föremål. Kärlet hade blivit röntgat, efter att mynten tömts ur, på Riksantikvarieämbetet i Visby. Röntgenbilderna visar att det finns ett stort antal genomgående sprickor som löper både horisontellt och vertikalt genom kärlets väggar samt i botten. Se röntgenrapport Riksantikvarieämbetet Dnr 3.5.1- 00937 2013.

Kabinettröntgen (EG&G Torrex 150D) och mobilt röntgenrör (Eresco 42MF4).Röntgenplåten som användes var fosforplåt (BaSrFBrI:Eu2+) med en upplösning på 100μ för användning till digital skanner (GE CRx Flex). Bilden skannades in och manipulerades med hjälp av GE Rhythm Review.

Sprickorna som löper både längsmed och rakt ner igenom väggarna gör att kärlet ej håller ihop utan

stabiliseringar. Ett flertal fragment av kärlets väggar saknas. Kärlet är

mycket tunt och ömtåligt och metallen är troligen helt genomkorroderad, d.v.s. det finns ingen metallkärna kvar. Deformationen av kärlets form berodde dels på gamla ursprungliga skador som påverkat formen, men även på att leran, när den har torkat, har krympt och påfrestat det spröda porösa godset.

Insidans tillstånd

Ytan är täckt av ett tunt lager

lerblandad korrosion och under detta skikt framkommer en omväxlande tät mörkgrön, mörkbrun och ljusgrön yta.

Fläckvis, speciellt runt sprickor och på utskjutande områden, t.ex. vid märken efter hammarslagen, är korrosionen ljusgrön och porös. Dock är godset under denna relativt täta yta sprött och ömtåligt. På kärlets insida finns det spår i kopparkorrosionen av de mynt som en gång legat inuti kärlet.

Ett flertal mynt sitter fastkorroderade på ytan och har lämnats kvar efter att kärlet har tömts. Efter frampreparering av kärlet ser man även avtryck av mynt i korrosionen på kärlets utsida.

Där har mynten som pressat mot ytan

från insidan, påverkat godset så att korrosionen har utvecklats på ett annat sätt än på omgivande ytor och sålunda lämnar spår av det som finns på insidan.

Kraftiga sprickbildningar horisontellt och vertikalt samt i botten av kärlet

Före konservering

Detaljbilder av skador och korrosion på insidan, före konservering

Tillstånd mynt

I kärlet sitter det ca trettio mynt fastkorroderade i botten och på insidan. De mynt som sitter i kärlets botten förefaller vara i bättre skick än de som sitter på

väggarna. Mynten är täckta av en grön lerblandad korrosion. Präglingen är delvis synlig på ett flertal mynt.

Åtgärder

Kärlets insida gjordes först klar innan utsidan bearbetades.

Insida

Kärlet frampreparerades manuellt med mekaniska skonsamma

metoder, såsom skalpell, sond och olika mjuka och halvhårda penslar.

Vid behov löstes den hårda leran bitvis med avjoniserat vatten/etanol, 50%/50%blandning. Arbetet

utfördes hela tiden med hjälp av mikroskop alternativt med lupp.

Efterhand som framprepareringen framskred konsoliderades kärlets sprickor och skador på väggarna från insidan med akrylatharts

”Paraloid B72®” (sampolymer av etylmetakrylat och metylakrylat), 10%-ig lösning i etanol/aceton.

Konsolideringsmedlet påfördes med pensel eller pipett.

Eftersom kärlet är mycket sprött och riskerade att falla ihop, måste insidan stabiliseras helt innan man kan påbörja att rengöra utsidan. De större sprickorna fästes ihop med tunnvalsade mässingsbleck som formades in efter kärlets form.

De limmades fast med HMG Paraloid B72, som är lösligt i aceton/etanol. Över partierna med sprickor och lösa flagor samt runt de områden som fästes ihop med metallblecken, konsoliderades ytan med en tunn polyesterväv ”Remay”, som limmades fast med Paraloid B72. Limning och konsolidering av sprickor utfördes kontinuerligt under framprepareringen. Först när säkerhet rådde om att det var tillräckligt stadigt avlägsnades mer jord och gips.

I den lerblandade korrosionen fanns det rester tunna rottrådar och avtryck från mynt som legat och tryckt mot ytan. Mynten tvättades och bearbetades rena med mjuk pensel och etanol/avjoniserat vatten. Hela kärlets insida borstades slutligen över med liten roterande mjuk gethårstrissa på handstycke.

Mekanisk frampreparering av ytan. Dammsugare med specialmunstycke håller rent allteftersom arbetet fortskrider.

Mässingsbleck och polyesterväv håller ihop de stora sprickorna och de fragmentariska områdena.

Samma område men sett från utsidan

Tillstånd

Utsida och undersida

När insidan var helt stabiliserad så att det inte förelåg risk att kärlet skulle kollapsa, påbörjades arbetet med utsidan.

Utsidan var generellt i sämre skick än insidan. Ytan var inte lika tät i patinan, utan mer porös och ömtålig. Korrosionen var även betydligt ojämnare i färg och

struktur, än insidans mer jämnare gröna korrosionsyta. Utsidan skiftade i färg alltifrån brun, gul, ljusgrön, mörkgrön, mörkbrun till svarta korrosionsfläckar Vid kärlets ovansida, runt kanten, var korrosionsskiktet partiellt mörkbrun/svart och tjockt, ev. p.g.a. närheten till locket.

Jordstrukturen i preparatet bestod generellt av en tjock grå hård lera. Ett antal områden i jorden bestod dock av klumpar av en ännu mycket hårdare

lera/kalklera som svårligen löste i vatten. All medföljande jord i preparatet sållades och gicks igenom med magnet och vatten. Det hittades två små

järnfragment som var helt genomkorroderade i leran. De hade sinsemellan ingen passning, men kommer troligen från samma föremålsdetalj, eftersom de låg i anslutning till varandra. Troligen är det rester av en liten järnhank som varit fäst av nitarna på kärlet. Resterna av järnbeslagen på kärlet är helt genomkorroderade och mycket spröda. På ena sidan är de i något bättre skick medan de på den andra består nästan helt av en hård järnkrusta.

Mycket hårda kalkartade lerklumpar som på flera ställen låg runt kärlet.

Två stycken delar av järnfragment utan passning, men som låg i anslutning till varandra. Troligen delar av ett litet hankbeslag.

Kärlets utsida delvis frampreparerat.

Åtgärder

Utsida, rengöring

Utsidan frampreparerades manuellt på samma sätt som insidan med mekaniska skonsamma metoder, såsom skalpell, sond och olika mjuka och halvhårda penslar. Vid behov löstes den hårda leran bitvis med avjoniserat vatten/etanol, 50%/50%blandning. Ytan borstades slutligen över med liten roterande mjuk gethårstrissa på handstycke.

Arbetet utfördes hela tiden med hjälp av mikroskop alternativt med lupp. Den avlägsnade jorden undersöktes med vattensållning och magnet.

Insida och utsida

När jorden var avlägsnad och ytan rengjord lackades både insida och utsida med akrylatharts ”Paraloid B72®” (sampolymer av etylmetakrylat och metylakrylat), 5% lösning i etanol/aceton som påfördes med pensel.

Botten före rengöring. Polyesterväv syns igenom där godset saknas.

Insidan efter rengöring, lackning och stabilisering med metallbleck och polyesterväv.

De horisontella och vertikala sprickorna samt områdena som saknade gods och som tätats från insidan med ”Remay”, fylldes sedan upp från utsidan med microballons av glas, ”Deluxe”, som blandades med akrylatharts ”Paraloid B72” till lämplig tjocklek. Efter dessa lagningar kan kärlet nu bära sin egen tyngd.

Fem mynt lossnade under

framprepareringen. De rengjordes och limmades sedan tillbaks på kärlet med

”HMG Paraloid B72”.

Följande områden har lagats upp med microballons ”Deluxe” av glas och Paraloid B72:

Lagningarna retuscherades med akrylfärg på både insidans Remay (polyestervävslappar) och på utsidans fyllningar av ”Paraloid B72” med microballons

.

Följande områden är retuscherade på insidan:

Följande områden är retuscherade på utsidan

Horisontell och vertikal spricka med större tomrum Horisontell spricka med större tomrum

Vertikal spricka Vertikal spricka

Spricka i hörnet mellan kärlets vägg och botten

Spricka i hörnet mellan kärlets vägg och botten Spricka i hörnet mellan kärlets vägg och botten

Tillverkning, lagningar m.m.

Föremålet är tillverkat av en driven plåt av koppar eller kopparlegering. Plåten har stomlötts ihop. Botten har laskats och lötts fast. För att kärlet ska bli stadigare har ett bräm/ovankant laskats fast. Det syns tydliga spår av drivningen på framförallt skålens insida. Ett drivningsvarv, ca 5 cm från botten, avviker något från övriga hammarslag. Det är dock troligen ingen dekorationsrand eftersom den nästan inte syns från utsidan. Hade det varit en dekor så hade den förmodligen varit mer markerad från utsidan än den är

Hankar av järn har nitats fast med kopparnitar. En av nitningarna har en trolig lagning i form av en kopparbricka på insidan. Ytterligare en lagning finns till

vänster om ett av järnbeslagen. Där har kanten brustit och man har nitat ihop den igen med en liten nit.

Bilder efter konservering

Stomlödd horisontell fog

Spår från drivningen på insidan. Här syns även en driven rand som är mer markerad än de övriga. Det är dock troligen ingen

mönsterbård. Utsidan av kärlet är relativt planerat och slätbearbetat.

Bild efter konservering.

Laskad ovankant runt hela kärlet.

Nitbricka till en av hänkelbeslagen.

Laskad bottenplåt

Rester av järnhank som nitats fast. De lösa två små järnfragmenten hittades i anslutning till denna hank.

T.v. syns den skadade kanten som lagats med en nit.

Kärlet efter konservering

LOCK Tillstånd

Locket är tillverkat av bark. Fyra mynt satt på lockets undersida.

Locket har efter utgrävning fått torka ut och inkom till konserveringen i helt uttorkat tillstånd.

Torkningen medförde att det nedbrutna locket krympt, skiktat sig och spruckit sönder. Det är nu mycket trasigt och fragmenterat. Det föreföll även ha

deformerats under torkning. Kantbitarna är fragmenterade i lägre grad än

mittpartiet. Delarna är extremt ömtåliga för hantering. Dessutom är locket täckt av jord/lera på ovan och undersidan.

Åtgärder

Inga konserveringsåtgärder utfördes, enligt kundens önskemål, på locket utan föremålet ska ses som ett rent forskningsmaterial. Locket ska ej ställas ut och det fick ligga kvar i befintlig stödförpackning.

De fyra mynten konserverades, se beskrivning nedan.

För att ta reda på vilket material locket är gjort av utfördes en vedartsanalys.

Karin Lindahl utförde provtagningen och analysen av materialproverna utfördes av forskningsingenjör vid Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och

Dendrokronologi, Lunds universitet.

Resultatet visar att locket sannolikt är tillverkat av albark (se bilaga 1).

De myntfragment som sitter på lockets undersida avlägsnades försiktigt under mikroskop.

KONSERVERINGSRAPPORT AV MYNT PÅ LOCK Konservering av mynten utförd av Sophie Nyström 1. Fyndort: Stale, Rone sn, Gotland

1.2 Antal föremål: 4 silvermynt som satt på barklockets undersida.

1.3 Material: silver

1.4 Önskad åtgärd: konservering 2. Korrosionsstatus

En svag antydan till prägling syntes på åt- och frånsidor på samtliga fyra mynt.

Ytorna täcktes av ett delvis småskrovligt grönt korrosionsskikt med inslag av lera och små gruskorn. Tre av mynten (A, B och D) är böjda. Mynt (A) har också en spricka på ytan.

Bilden ovan visar myntens placering under locket. Mynten lösgjordes med hjälp av en pincett.

A

Mynt A före konservering.

Mynt B före konservering.

Mynt C före konservering.

Mynt D före konservering.

2.1 Konservering

Mynten fotograferades och undersöktes under mikroskop. Försiktig mekanisk bearbetning under mikroskop i syfte att avlägsna överflödiga korrosionsprodukter och förtydliga präglingen. Ytorna bearbetades med en mjuk pensel och

bambusticka i kombination med avjoniserat vatten och etanol. Efter avslutad rengöring och torkning putsades mynten med en mjuk roterande gethårstrissa.

Mynt A efter konservering.

Mynt B efter konservering.

Mynt C efter konservering.

Mynt D efter konservering.

15 dec 2013

Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, rapport nr 2013:58 Hans Linderson

ANALYS AV BARKLOCKET PÅ KOPPARKITTELN IFRÅN STALESKATTEN, GOTLAND

Uppdragsgivare: Acta Konserveringscentrum AB att. Karin Lindahl, Riddargatan 13D, 114 51 Stockholm

Lokalitet: Stale socken, Gotland Objekt: Staleskatten, Gotland

Material: Jordfunnen bark, Analys: Total Antal prover: 2

Inledning

Att bestämma bark till art eller släkt är problematiskt eftersom särdragen på dessa taxonomiska nivåer inte är entydiga för bestämning. Uppdraget att bestämma barken måste därför ses som en bedömning. Min erfarenhet av bark sträcker sig tillbaka till 1975 när jag påbörjade min första skogliga utbildning. Sedan 14 år har jag varit föreståndare på det vedanatomiska och

dendrokronologiska laboratoriet vid Lunds universitet.

Vidare har möjligheten för DNA-analys bedömts. Men material som har legat cirka 1000 år i jord har mycket DNA från andra organismer vilket gör analysen kostsam och svår.

Uppdragsgivaren har därför valt att inte göra detta.

Provmaterial:

Analysen gjordes på små materialprover (lösa barkflagor, ca 10x15 mm) som avlägsnats från barklocket hos Acta Konserveringscentrum AB. Proverna avlägsnades med pincett och provställena är utmärkta på bilden nedan.

Barklock. Provställen utmärkta med pilar.

L

U

D

Q

G

KVARTÄRGEOLOGISKA AVDELNINGEN

HANS LINDERSON

Bilaga 1

Identifiering

På makroskopisk nivå ter sig barken som al (klibbal).

Mikroskopisk analys

I preparatet finns yttre bark, korkkambium (innerbark) och spår av sekundärt floem (inre inner- bark). Detta har jämförts med referenser på levande träd samt några subrecenta fynd dock bara fem jordfunna trädslag, tall, gran, al, hassel och sälg.

Barken är analyserad i tre riktningar, tvärsnitt, radiärsnitt samt tangentialsnitt. Denna analys har stärkt intrycket av att barken är av al. Lind med sin kraftiga innerbark, är ett trädslag man skulle tänka sig kunna vara lämplig som lock, har inte funnits belägg för. Denna har märgstrålar som syns tydligt i barken, vilken saknas i föreliggande preparat.

Min bedömning är således att barken är kommen från al (Alnus sp.).

______________________________________________________________

Hans Linderson, Laboratorieföreståndare, Lunds Universitet