• No results found

Stroke. En temaskrift från Hjärt-Lungfonden. Hjärt-Lungfonden STROKE 1

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Stroke. En temaskrift från Hjärt-Lungfonden. Hjärt-Lungfonden STROKE 1"

Copied!
36
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Hjärt-Lungfonden STROKE 1

Stroke

En temaskrift från Hjärt-Lungfonden

(2)

Hjärt-Lungfonden är en ideell opolitisk insamlingsorga- nisation som finansierar huvuddelen av den fristående forskningen kring hjärt-, kärl- och lungsjukdomar i Sverige. Fonden har inga statliga bidrag utan är helt beroende av enskilda bidrag från allmänhet och företag.

ISBN 91-975693-3-x

Riddargatan 18, 114 51 Stockholm Tel 08-566 24 200, Fax 08-566 24 229 www.hjart-lungfonden.se

postgiro 90 91 92-7 bankgiro 909-1927

organisationsnummer 802006-0763

(3)

Hjärt-Lungfonden STROKE 3

Stroke eller slaganfall är en av våra folksjukdomar som varje år drabbar omkring 30 000 personer i Sverige. Stroke orsakas antingen av en blod- propp i hjärnan (hjärninfarkt) eller av ett brustet blodkärl (hjärnblödning).

Mer än 100 000 svenskar som tidigare haft stroke lever i dag med rest- symptom som ger större eller mindre handikapp, och deras livskvalitet är försämrad på grund av fysiska funktionshinder eller psykisk påverkan.

Enligt en beräkning berör stroke omkring en halv miljon personer samti- digt: patienter, anhöriga, släkt, vänner och yrkesarbetande inom vård och omsorg. Årskostnaden för stroke var 13,5 miljarder kronor redan år 2000.

Dagens medicinska kunskap om stroke är långt ifrån fullständig. Det gäller inte minst diagnostisering och behandling i sjukdomens akuta skede.

Frågetecknen är fortfarande många, till exempel beträffande nyttan av blodförtunnande behandling (trombolys). Läkarna vet ännu inte vilka patienter som har störst chans att bli bra och vilka som löper ökad risk att få komplikationer med den behandlingen. För att få svar på frågan behövs ny forskning i form av stora och väl genomförda kliniska studier.

Stroke är en sjukdom som drabbar hjärnan men som orsakas av sjuk- domstillstånd i blodkärlen, exempelvis åderförfettning. Forskning kring stroke är därför ett viktigt område i Hjärt-Lungfondens åtagande att stödja framtagandet av ny kunskap kring hjärt-kärlsjukdomar.

Den här temaskriften ger en samlad bild av strokesjukdomen genom att beskriva symptomen, behandlingarna, rehabiliteringen och forskningen.

Skriften vill nå såväl patienter som anhöriga med relevant och aktuell infor- mation om en sjukdom som fortfarande utgör en mycket stor utmaning för sjukvården. Prognoser pekar på att antalet patienter som lever med handi- kapp efter stroke kommer att öka inom de närmaste åren. Intensiv forsk- ning behövs för att på sikt öka deras livskvalitet.

Innehåll

4 Hjärnan och syret 6 Stroke

10 Symptom 14 På sjukhuset 20 Vad händer sedan?

25 Riskfaktorer 29 Livsstil 31 Forskning

(4)

Hjärnan är kroppens ”kontrollrum” och behöver mycket energi för att fungera. Bränslet är glukos (socker) men ämnesomsättningen i nervvävnaden kräver också syre.

Glukos och syre transporteras till hjärnan via blodet. Där- för är det viktigt att kärlen som leder blod till hjärnan inte täpps till exempelvis till följd av åderförfettning.

Hjärnan får sin blodförsörjning genom fyra stora puls- ådror (artärer). Två främre halspulsådror, karotisartärerna, går på var sida om halsens främre del och svarar för hjärnans

”främre” blodcirkulation. De två bakre halspulsådrorna, vertebralisartärerna, går på vardera sidan om ryggraden och levererar blod till den ”bakre” cirkulationen. Halspulsådror- na och ryggradsartärerna förgrenar sig in i hjärnan från oli- ka håll. Den främre och bakre cirkulationen står dock i för- bindelse med varandra genom ett system av mindre kärl på hjärnans undersida, den så kallade circulus Willisii. Det är en ”säkerhetsventil” som omdirigerar blodet och motverkar syrebrist i hjärnan om en halspulsåder skulle täppas till.

Halspulsåderns förgreningar är ett av de områden i krop- pen som oftare än andra drabbas av ateroskleros (åderför- fettning). Följaktligen är det oftast här som stroke i form av blodpropp eller blödning tillstöter.

Hjärnan brukar delas in i storhjärnan (cerebrum) och lill- hjärnan (cerebellum). Storhjärnan består av två likadana hjärnhalvor med varje hjärnhalva indelad i fyra lober som styr olika funktioner. Pannloben på var sin sida kontrollerar bland annat kroppens rörelseförmåga (motoriken), i hjäss- loben finns hjärnans känselcentra, nackloben är hjärnans syncentrum och tinningloben tar hand om sinnesintryck för hörsel och lukt.

Lillhjärnans främsta uppgift är att samordna rörelser och upprätthålla kroppens balans.

Symptomen som orsakas av en stroke beror på vilken del av hjärnan som skadas av en blodpropp eller blödning.

Så fungerar hjärnan

HJÄRNAN OCH SYRET

(5)

Hjärt-Lungfonden STROKE 5

Syn

Hörsel och språk Rörelse

Hjärnan delas in i storhjärnan och lillhjärnan.

Storhjärnan består av två likadan hjärnhalvor med varje hjärnhalva indelad i fyra lober som styr olika funktioner.

(6)

Hjärninfarkt eller hjärnblödning

Stroke, eller slaganfall på svenska, är samlingsnamnet på de plötsliga symptom som uppstår när hjärnans nervvävnad skadas på grund av hämmad syretillförsel till vissa områden av nervceller. Syrebristen uppkommer till följd av antingen en blodpropp i något blodkärl (hjärninfarkt), eller en brist- ning i något kärl inne i hjärnan eller på hjärnans yta (hjärn- blödning).

Stroke är en ”individuell” sjukdom, dels därför att hjärn- skadan kan inträffa på olika ställen hos olika personer, dels därför att olika individer med samma slags skada tillfrisk- nar olika bra. Symptom och möjligheter till tillfrisknande är olika beroende på vilken del av hjärnan som drabbas.

Den som råkar ut för stroke har sällan ont. Ofta kommer slaganfallet bara som en plötslig känselnedsättning eller för- lamning i ena sidan av kroppen, eller kanske som förlust av synfältet i en riktning i båda ögonen. Ibland är insjuknandet ännu mindre dramatiskt med lindriga eller till och med över- gående symptom. Det blir kanske svårt att prata eller förstå det andra säger.

Det som utlöser stroke är däremot alltid hjärt-kärlsjuk- dom, oftast åderförfettning (ateroskleros). Kärlskadorna orsakar hjärninfarkt i cirka 80 procent av fallen och hjärn- blödning i cirka 20 procent av fallen. Enligt statistiken drab- bar stroke oftast de kärlområden i hjärnan som är störst och viktigast för blodförsörjningen. Men de små blodkärlen, djupt inne i hjärnan kan också vara oskyddade för skador på grund av riskfaktorer, till exempel högt blodtryck.

Hjärninfarkt

När stroke uppkommer på grund av en blodpropp som helt eller delvis täpper till någon av hjärnans pulsådror uppstår en hjärninfarkt. Blodpropparna bildas ofta som följd av åderförfettning i halspulsådrorna eller i några av hjärnans STROKE

(7)

Hjärt-Lungfonden STROKE 7

När en blodpropp helt eller delvis täpper till någon av hjärnans pulsådror uppstår en hjärnin- farkt. Blodpropparna bildas ofta som följd av åderförfettning i ett kärl.

kärl. Blodpropparna kan dock även bildas på andra ställen i kroppen, framför allt i hjärtat hos personer med oregelbun- den hjärtrytm (arytmi), och sedan föras med blodströmmen upp i hjärnan och fastna där i något kärl.

Blodproppen i hjärnan stoppar eller hämmar kraftigt blodförsörjningen till omkringliggande nervceller. Ju större det tilltäppta blodkärlet råkar vara, och ju närmare halspuls- ådrornas ingång till hjärnan proppen ligger, desto större område av nervvävnaden berörs av avbrottet eller nedsätt- ningen i syre- och näringstillförseln. Läkarna säger att det blir ”ischemi” i området. Nervcellerna i en ischemisk omgiv- ning kan inte fungera normalt, vilket yttrar sig genom klas- siska strokesymptom som förlamning, känselrubbning, syn- bortfall eller svårighet att tala. Om blodflödet är mycket nedsatt eller uteblir helt dör nervcellerna i den del av hjärnan som berörs. Redan efter några minuters blodstopp uppstår en ”infarkt”, ett ställe med döda, eller svårt skadade, nerv- celler. Vid hjärninfarkt kan svullnad uppstå och leda till döden.

En stor hjärninfarkt leder ofta till svåra strokesymptom.

Men symptomen kan också bli mycket svåra när en liten infarkt slår ut nervceller i vissa nyckelområden, till exempel i centra som styr rörelse- eller talförmåga. På samma sätt kan stora infarkter som påverkar mindre känsliga hjärn- delar ge lindrigare, ibland knappt märkbara, symptom.

(8)

TIA

Om syrebristen i hjärnan är övergående och symptomen som den ger försvinner helt inom 24 timmar kallas tillstån- det för TIA (transitorisk ischemisk attack). Den övergående attacken signalerar att blodflödet i något av hjärnans kärl hade stoppats eller hämmats under en kortare tid, men också att flödet snabbt återställdes innan hjärnvävnaden skadades allvarligt.

TIA-symptomen är desamma som de som uppstår vid en

”riktig” hjärninfarkt: synförlust eller synnedsättning på ett öga, svaghet i en arm eller i ett ben, talstörningar. Skillna- den är att symptomen vid TIA är kortvariga och går över ef- ter några minuter, högst ett dygn.

Läkarna vet i dag att TIA i de flesta fall orsakas av små blodproppar som snabbt löses upp av sig själva. Men TIA kan också orsakas av hjärnblödning och av andra sjukdoms- tillstånd med strokeliknande symptom. Därför bör TIA uppfattas som en varningssignal och föranleda utredning så att rätt behandling kan sättas in och förhindra stroke. Erfa- renheten visar att TIA-patienter som tillfrisknat löper kraf- tigt förhöjd risk under de närmaste åren att få en hjärnin- farkt med allvarligare symptom. Därför är det viktigt att TIA-patienter snabbt kommer till sjukhus.

Hjärnblödning

Hjärnblödningar (hematom eller hemoragi) medför också strokesymptom. Det beror på att blodet som läcker ut i hjärnan, eller i det vätskefyllda hålrum som omger hjärnan, förstör nervceller och sliter sönder nervbanor i den omgi- vande vävnaden. Trycket inne i huvudet ökar också och stör nervcellernas funktion. Om hjärnblödningen är liten, och inte är lokaliserad till ett känsligt ställe, blir tryckhöjningen i hjärnan endast obetydlig. Resultatet blir samma slags neurologiska symptom som vid hjärninfarkt. Ofta är dock hjärnblödningarna allvarligare och medför huvudvärk, illamående, kräkningar och påverkan av medvetandegraden hos de sjuka. Dödsfall är vanligare vid hjärnblödning än vid hjärninfarkt.

Blödningar i hjärnan kan ha olika orsaker. Vanligast är att ett blodkärl som är försvagat på grund av åderförfettning eller högt blodtryck brister. Blödningskällan kan också vara ett pulsåderbråck som i sin tur kan bero på en medfödd kärlmissbildning eller svaghet i kärlväggen (aneurysm).

(9)

Hjärt-Lungfonden STROKE 9

När ett blodkärl i hjärnan brister läcker blod ut i hjär- nan eller i det vätskefyllda hålrum som omger hjärnan.

Detta kallas hjärnblödning och medför strokesymptom.

Om blödningen uppkommer under den mjuka hjärnhinnan kallas det för en subaraknoidalblödning. Den vanligaste orsaken till sådana blödningar är också pulsåderbråck.

Subaraknoidalblödningar är vanligare hos yngre personer än hos äldre.

30 000 strokefall per år – bara i Sverige

Stroke drabbar cirka 30 000 svenskar varje år, för två av tre bland dessa är det första gången. Dessutom får årligen ytterligare cirka 8 000 svenskar TIA.

Medelåldern vid insjuknandet i stroke är 73 år för män, 77 år för kvinnor. Var femte strokepatient är under 65 år, var tionde under 55 år. Stroke i yngre år är sällsynt men före- kommer, till och med i tonåren.

Åtta av tio överlever stroke. Framför allt har risken att dö akut av slaganfall minskat. Men stroke är fortfarande den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige, efter sjukdom i hjär- tats kranskärl och tumörsjukdomar.

Stroke är i nuläget den vanligaste neurologiska orsaken till handikapp i Sverige – och även den vanligaste kroppsliga orsaken till långtidsvård. Omkring 100 000 svenskar lever i dag med följderna av ett slaganfall. Av dessa personer behöver minst 20 000 mycket stora hjälpinsatser och tillsyn dygnet runt.

(10)

SYMPTOM

Stroke kräver alltid akut vård

Stroke kommer ofta blixtsnabbt, med tydliga symptom inom loppet av sekunder eller minuter. Den som drabbas kan för det mesta säga exakt när sjukdomen slog till. Men det händer också att spåren av slaganfallet växer fram steg- vis under ett dygn eller ännu längre tid.

Insjuknandet är i regel smärtfritt, utom vid subaraknoi- dalblödning vars vanligaste symptom är en akut, sprängan- de huvudvärk, ofta i kombination med kräkningar och på- verkan på medvetandet.

Stroke är alltid att betrakta som ett akut tillstånd, precis som hjärtinfarkt. Det är av yttersta vikt att den som får stroke fortast möjligt kommer till akutmottagningen på närmaste sjukhus. Bästa sättet att ta sig dit är att ringa larmnumret 112 till SOS Alarmering och be om en ambulans. Det visar sig tyvärr att bara drygt hälften av de akuta strokefallen i Sverige åker direkt till sjukhus. Nästan lika många väljer att gå till sin vårdcentral där möjligheterna till akuthjälp är be- gränsade. Det händer också att patienter stannar hemma och hoppas att strokesymptomen ska gå över av sig själv.

Hjärninfarkt och hjärnblödning utlöser ungefär samma

(11)

Hjärt-Lungfonden STROKE 11

slags symptom. Symptomen varierar dock från fall till fall beroende på vilket område i hjärnan som skadas. Man kan inte skilja en hjärninfarkt från en hjärnblödning bara genom att titta på symptomen. Rätt diagnos kan ställas först efter en röntgenundersökning av hjärnan.

Stroke orsakar typiska störningar i flera av nervsystemets funktioner, men symptombilden som helhet skiljer sig mel- lan enskilda patienter. I regel drabbar slaganfallet bara ena hjärnhalvan, vilket gör att också symptomen bara berör ena kroppshalvan, men på motsatt sida. Förklaringen är att vik- tiga nervbanor korsas när de går från hjärnan ut i

kroppen.

Många strokesymptom är desamma oavsett om höger el- ler vänster hjärnhalva skadas. Det beror på att flera av hjär- nans funktioner finns representerade i båda hjärnhalvorna.

Vissa specialiserade funktioner, som språkförmåga eller för- mågan att orientera sig och planera rörelser, styrs däremot från centra antingen i högra eller vänstra hjärnhalvan. De störs bara om kärlskadan som utlöst slaganfallet påverkar blodförsörjningen i just dessa områden.

Afasi, apraxi, ataxi

Stroke, eller strax förestående stroke, orsakar vissa karaktä- ristiska funktionsnedsättningar på flera områden. Den som drabbas kan till exempel känna plötslig svaghet i armen eller benet, ibland i båda, på ena sidan av kroppen. Plötslig kän- selnedsättning och domningar i ena kroppshalvan är van- ligt, liksom fumlighet i rörelserna (apraxi). Strokeanfallet kan också påverka balansen och möjligheterna att styra rörelserna (ataxi).

Ibland tillkommer även yrsel i kombination med dubbel- seende, huvudvärk, illamående och kräkningar, i värsta fall varierande grad av ensidig eller, i sällsynta fall, dubbelsidig förlamning. Vissa patienter kan också förlora medvetandet.

Stroke kan också leda till plötsliga störningar i nervcentra som styr högre hjärnfunktioner. Skada i tal- och språk- centrum leder till afasi, svårigheter att hitta orden när man talar och/eller att förstå. Andra typer av afasi medför ned- satt förmåga att skriva och räkna eller att förstå det man hör och läser. Oförmåga att finna namn på föremål är också vanligt (anomi). Nästan hälften av alla som drabbas av stroke har svårt att svälja under det akuta skedet. Det kan ibland vara kopplat till svårigheter att artikulera. Talet blir sludd- rigt och därmed svårt att förstå (dysartri).

(12)

Perceptionsstörningar, synbortfall, kognitiva symptom och smärta

En annan grupp av symptom vid stroke är plötslig påverkan av förmågan att uppfatta sig själv och omvärlden (percep- tionsstörning).

Förlust av synen på ena ögat (ensidig blindhet) eller bort- fall av synfältet åt endera sidan i båda ögonen inträffar hos många. Det händer också att strokepatienten får svårt att se och känna igen färger, former eller kroppsdelar. Patienten kan också få minnes- eller koncentrationsstörningar som ett uttryck för en intellektuell (kognitiv) påverkan. I vissa fall går förmågan att orientera sig i den närmaste omgivningen också förlorad – det blir till och med svårt att hitta i det egna hemmet.

En särskild form av perceptionsstörning är när stroke- patienten förlorar förmågan att registrera information från ena kroppshalvan (neglekt). Det blir svårt att uppfatta det som händer med och runtomkring den ena sidan av kroppen.

Patienten kanske inte ens uppmärksammar strokeanfallet, förlamningen eller synbortfallet.

Smärtor förekommer också vid stroke och föregås då ofta i akutskedet av känselnedsättning. Ett sådant tillstånd är viktigt att uppmärksamma för att genom medicinsk be- handling i bästa fall förhindra uppkomsten av långvarig smärta.

Känslomässiga förändringar

Stroke kan också förändra känslolivet för den drabbade.

Ett vanligt symptom är svårigheter att kontrollera känslo- yttringar. Det leder vanligen till okontrollerbar lättrördhet och oförmåga att hålla tårarna tillbaka. Patienten kan ock- så få häftiga och till synes helt omotiverade gråtattacker när och var som helst, vilket är svårt att klara i samvaron med andra. Exempel på andra känslomässiga förändringar är nedstämdhet, oro och irritabilitet, samt en mycket speciell form av trötthet. Nästan alla strokepatienter har denna trötthet troligen orsakad av hjärnskadan.

(13)
(14)

Utredning och behandling

Den som drabbas av stroke ska föras till akutmottagningen på närmaste sjukhus. Här gör läkaren en första undersök- ning som kan bekräfta eller utesluta diagnosen slaganfall.

Först gäller det att få svar på några viktiga frågor: Kan patientens tillstånd bero på någonting annat än stroke?

Finns det andra sjukdomar som komplicerar eventuella strokesymptom?

Akutläkaren försöker ta reda på så mycket som möjligt om vilka sjukdomar patienten har haft och vilka mediciner han tar. Informationen hjälper till att utesluta andra sjuk- domstillstånd som kan ha strokeliknande symptom, till ex- empel epilepsi eller låga blodsockernivåer. Den första klinis- ka undersökningen med blodprov, mätning av blodtrycket, bedömning av hjärtat och kontroll av eventuella fallskador i samband med insjuknandet är rutin på akuten. Anhöriga el- ler närstående som följt med patienten till sjukhuset kan också bidra med värdefulla upplysningar.

Tiden är dyrbar. Insatserna vid omhändertagandet av ett strokefall måste ske snabbt. Det är nämligen visat att skadan i hjärnan inte är fullt utvecklad direkt efter insjuknandet, utan utvecklas efter hand under de första timmarna och dygnen. Snabba åtgärder kan alltså minska skadorna.

PÅ SJUKHUSET

(15)

Hjärt-Lungfonden STROKE 15

Strokeenhet

Det är numera vetenskapligt visat att strokepatienter, oavsett ålder och sjukdomens svårighetsgrad, har störst chans att tillfriskna om de vårdas på en avdelning specialiserad på vård av strokefall – en så kallad strokeenhet. Därför är mål- sättningen inom den svenska sjukvården att behandla alla strokepatienter på strokeenhet. I dag kan ungefär 70 procent av alla strokefall i Sverige få sådan vård, men utbyggnaden av strokeenheter pågår vid många sjukhus runtom landet och rekommenderas också i de nationella riktlinjerna för strokevård.

Efter akutmottagningens inledande insatser övertar det specialutbildade teamet vid sjukhusets strokeenhet utred- ningen och övervakningen av patienten. I varje team ingår läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast och ar- betsterapeut – och vid behov även kurator, logoped, psykia- ter, psykolog och dietist. Specialisterna arbetar efter ett fast- ställt vårdprogram som kombinerar akutvård, utredning och rehabilitering.

Stroketeamet håller noggrann uppsikt över patientens blodtryck, blodsocker och kroppstemperatur. De följer hur mycket patienten äter och dricker, men först görs alltid en enkel sväljningskontroll för att undanröja risken att maten hamnar i fel strupe. Under första dygnet, oftast på akuten, tas EKG (hjärtundersökning med elektrokardiograf) och görs även skiktundersökning, till exempel datortomografi, av hjärnan. Avbildning med magnetkamera görs efter behov och tillgång till utrustning. Samtidigt påbörjas arbetet med att få patienten att komma på benen och återfå utslagna funktioner.

Undersökningar och bedömningar

På strokeenheten upprättas en individuell vårdplan för varje patient. Planen omfattar hela vårdkedjan och innebär kon- takter och samarbete med den personal som ska svara för den fortsatta vården sedan patienten skrivits ut från stroke- enheten. Även närstående bör bli delaktiga i rehabiliteringen så tidigt som möjligt.

Vårdinsatserna vid strokeenheten är en balansgång mel- lan rutinåtgärder och individuellt utformade behandlingar.

Den utredning som görs syftar till att ge varje enskild patient en lämplig förebyggande behandling mot ny stroke.

För patienter under 45-50 år görs en djupare utredning av de

(16)

bakomliggande orsakerna, eftersom de kan skilja sig från sådana som utlöser stroke hos äldre. Yngre strokepatienter och personer som drabbas av subaraknoidalblödning kan behöva röntgenundersöka hjärnans blodkärl (angiografi).

Sådana undersökningar är i dag enkla att företa, men vissa patienter som eventuellt måste opereras kärlröntgas fortfa- rande på traditionellt sätt. Den här formen av angiografi kan i sällsynta fall vara förknippad med komplikationer och rekommenderas bara om den är till klar fördel för patienten.

Alla förslag till åtgärder diskuteras med patienten och de närstående vilka måste ge sitt samtycke.

Bedömningen av patientens möjligheter att svälja är nöd- vändig och sker rutinmässigt. Patienter som inte kan svälja ordentligt tre eller fyra dagar efter insjuknandet utreds extra omsorgsfullt, till exempel genom införsel av ett instrument i matstrupen (fiberendoscopi). Patientens språkförmåga testas så fort som möjligt, eftersom kommunikationsförmå- gan är en så väsentlig funktion. Teamet är uppmärksamt på om patienten har svårt att orientera och koncentrera sig eller har besvär med vissa rörelser. De utreder om problemen be- ror på direkta skador i hjärnan, skador på grund av fall vid strokeinsjuknandet, eller annan orsak eller sjukdom.

Patientens förmåga att förflytta sig kartläggs. Svårigheter att bibehålla eller ändra kroppsställning i sängen och ten- denser till att förlora balansen i samband med uppstigning noteras. Patienten uppmuntras att resa sig och gå runt i rummet, både för att träna rörelserna och för att undvika blodpropp eller liggsår.

Datortomografi

Under det första dygnet försöker personalen på strokeenhe- ten fastställa vad som har utlöst slaganfallet. Patienter med symptom på stroke undersöks i regel med skiktröntgen av hjärnan (datortomografi). Datortomografi (DT) finns i dag tillgänglig på alla svenska akutsjukhus och mer än 95 pro- cent av strokepatienterna genomgår undersökningen. Den tar 5-10 minuter och medför varken obehag eller risker.

Datortomografen avbildar skikt efter skikt av hjärnvävna- den och kan ge besked om det är en blodpropp eller en blöd- ning som har förorsakat strokesymptomen. Vid hjärnblöd- ning kan röntgenbilden visa var i hjärnan skadan har uppstått och hur omfattande den är. Data från den första un- dersökningen sparas för uppföljning av de olika symptomens utveckling över tiden.

(17)

Hjärt-Lungfonden STROKE 17

Patienter som misstänks ha fått en subaraknoidalblödning och patienter med symptom på stroke som behandlas med blodförtunnande medel undersöks med datortomografi inom två timmar efter insjuknandet. Mycket små subaraknoidalblödningar kan inte alltid upptäckas med datortomografi. Men om misstanken om subaraknoidal- blödning kvarstår kan läkarna ta prov på den vätska som cirkulerar genom hjärnans hålrum och i ryggradskanalen.

Provet kallas lumbalpunktion och tas mellan två kotor i ryggraden nedanför ryggmärgens slut.

Magnetkamera

På senare år har en ny teknik tagits i bruk, magnetisk reso- nanstomografi (MR), i dagligt tal kallad magnetröntgen.

Magnetkameran använder magnetfält i stället för röntgen- strålning och kan visa skador i hjärnan tidigt efter en blod- propp, oftast innan de är möjliga att upptäcka på dator- tomografi. Även mycket små skador i nervvävnaden kan upptäckas. MR-tekniken finns inte tillgänglig på alla sjuk- hus och än så länge oftast bara under kontorstid, men den används i allt större utsträckning.

Ultraljudsundersökningar

Ultraljud kan användas för att kartlägga orsakerna till stroke, framförallt vid kontroll av kärlförändringar i hals- pulsådern (karotis) och hjärnans stora blodkärl.

Förträngningar i halspulsådern (karotisstenoser) orsaka- de av åderförfettning kan vara en utlösande orsak till stroke.

Det kan ske antingen genom hemodynamisk påverkan, det vill säga en alltför dålig blodförsörjning av hjärnan, eller också genom att det aterosklerotiska placket i halspulsådern släpper ifrån sig små fragment (embolier) som kommer in i hjärnan och kan förorsaka tilltäppning i mindre kärl. I de fall där halspulsådern är alltför sjukligt förändrad kan en så kallad sotningsoperation genomföras. Det innebär att en specialistkirurg avlägsnar det aterosklerotiska placket. Åt- gärden minskar risken för återinsjuknande i stroke.

Större embolier kan också ta sig upp till hjärnan, men dessa kommer från hjärtat och är följden av olika hjärtsjuk- domar, till exempel rytmrubbningar. Av det skälet är det vanligt att undersöka även hjärtat med ultraljud efter stroke.

(18)

Läkemedel

Det finns inget läkemedel som kan ”bota” alla stroke. Där- emot är det vetenskapligt visat att lågdos ASA (acetylsali- cylsyra eller aspirin) givet inom de första 48 timmarna ökar patientens möjligheter till oberoende överlevnad. Det inne- bär ett vardagsliv efter slaganfallet på egen hand. ASA för- hindrar blodproppar och kan således bara ges till icke-blöd-

ningsfall. Vid TIA och stroke med snabbt

övergående symptom sätts ASA ofta in direkt. I andra fall måste en

datortomografi göras för att utesluta blöd- ning i hjärnan innan ASA-behandlingen

kan påbörjas.

I dag kan en mindre andel av de patien- ter med ischemisk stroke (blodpropp) som tas in akut på strokeenhet få trombo- lys som tilläggsbehandling. Det är visat att trombolysen, som sker med propplö- sande medicin, minskar risken för död el-

ler beroende om den ges inom sex tim- mar. Tidsfönstren för att dra nytta av

behandlingen tycks vara individuel- la. Å andra sidan fyrfaldigas risken

för hjärnblödning (intrakraniell blödning) med trombolys.

Den här akuta propplösande te- rapin är hittills enbart testad på patientgrupper under 80 år. I Sverige har trombolys med läkemed- let rt-PA (rekombinant vävnadsplas- minogen-aktivator, alteplas) godkänts

av Läkemedelsverket för patienter under 80 år, och för behandling

inom tre timmar

efter symptomens start. Till godkännandet fogas en rad

andra inskränkningar som tar hänsyn till even-

tuella riskfaktorer hos patienterna. Antalet pa- tienter i hela landet som kan få sådan medicine- ring är således fortfaran- de begränsad.

(19)

Hjärt-Lungfonden STROKE 19

Beredskap mot komplikation

Under den första tiden efter slaganfallet är en av huvudupp- gifterna för vårdteamet att upptäcka och förebygga kompli- kationer. Strokesymptomen förvärras under de första 3-4 dygnen hos omkring 20-40 procent av patienterna. Vanliga orsaker till förvärrade strokesymptom utöver själva hjärn- skadan är högt blodtryck, högt blodsocker, lunginflamma- tion, feber eller blodpropp i benet.

Blodtrycket är stegrat hos tre fjärdedelar av patienterna i slaganfallets akutskede. Utlösande faktorer är stress i kom- bination med aktivering av olika hormoner. I ungefär hälf- ten av fallen var blodtrycket för högt redan före stroke.

Blodtrycket normaliseras hos de flesta inom ett par dygn.

Lunginflammation är vanlig hos de svårast sjuka. Ofta orsakas den av att patienten fått mat eller vätska i lungorna.

Febern som åtföljer lunginflammationen måste behandlas eftersom höjd kroppstemperatur kan förvärra effekten av hjärnskadan. Patienter med lunginflammation får anti- biotika och febernedsättande behandling.

Risken att drabbas av blodpropp i benet ökar hos stroke- patienter, i synnerhet vid nedsatt rörelseförmåga eller för- lamning. Blodproppen (djup ventrombos) kan leda till all- varliga tillstånd om den går vidare i blodomloppet och fastnar i lungorna. På strokeenheten får patienten hjälp med tidig träning, stödstrumpor och sjukgymnastik, men vid be- stående förlamning i benet ges ofta heparin, ett läkemedel som hindrar blodet från att levra sig.

En livshotande men mindre vanlig komplikation kan vara snabb allvarlig tryckstegring inne i huvudet på grund av hjärnblödning eller vätskeansamling (hjärnödem) i och om- kring det skadedrabbade området. Kirurgisk behandling är i dag den enda möjligheten att avvärja effekterna av en så- dan tryckstegring. Vid mycket allvarlig hjärnsvullnad kan neurokirurgen ta bort en bit av skallbenet,”lyfta på locket”, och avlasta hjärnan från tryck. Operationsmetoden är under utprövning och används mest på yngre patienter.

Subarkanoidalblödning kan numera behandlas vid välut- rustade neurokirurgiska kliniker. I gynnsamma fall kan det brustna kärlet täppas till, antingen genom operation, då det brustna kärlet kläms åt med en klämma (clips), eller utan operation, med hjälp av angiografi, då kärlet lagas inifrån genom så kallad coiling.

(20)

Hemma igen – äntligen?

Många strokepatienter och deras närstående hoppas att livet efter utskrivningen från sjukhuset kan återgå till det normala. Besvikelsen blir ofta stor när de inser att det inte kan bli så.

Rehabilitering är en viktig del i strokevården och upprätt- håller kontakten mellan patienten och sjukvården. Målet är att med hjälp av specialister som arbetsterapeut, logoped och sjukgymnast återvinna så mycket som möjligt av grundläggande vardagsfunktioner och bra livskvalitet.

Sjukvården är enligt lag skyldig att göra en vårdplanering för varje strokepatient sedan de lämnat sjukhuset. Rehabili- teringen kan ske i hemmet eller genom regelbundna besök på någon rehabiliteringsenhet i kommunen. Olika tekniska hjälpmedel och anpassningsåtgärder i hemmet är också kommunens ansvar enligt lagen om stöd och service för vissa funktionshinder.

Åtgärderna vid rehabiliteringen ska fokusera på att för- bättra patientens funktion, ofta rörelse- och talförmågan, men också på att ta hand om eventuella psykiska problem.

Rehabiliteringen ska också uppmärksamma och göra pa- tienter och närstående medvetna om riskfaktorer som kan ha orsakat strokeinsjuknandet, till exempel livsstil eller nå- gon sjukdom.

Det är okänt i vilken mån lagen om individuell vårdplane- ring efterlevs i alla kommuner. En nationell uppföljning av strokepatienter två år efter insjuknandet visar emellertid att var tredje strokepatient saknar tillräcklig rehabilitering, och att över häften är helt eller delvis beroende av anhöriga. Det är också vetenskapligt visat att anhöriga till strokepatienter ofta blir mycket stressade när de förväntas att utan någon förberedelse ta på sig vårdansvaret i hemmet för stroke- patienten som skrivits ut från sjukhuset.

VAD HÄNDER SEDAN?

(21)

Hjärt-Lungfonden STROKE 21

Rehabilitering gör nytta

Många patienter får kvarstående symptom efter skadan orsakad av slaganfallet. Stroke är den vanligaste orsaken till fysiska och psykiska funktionshinder hos kvinnor över 45 år och män över 50.

Under de närmaste månaderna efter ett slaganfall brukar dock flera fysiska och psykiska funktioner förbättras av sig själva. Ny kunskap om hjärnan bekräftar att en skadad hjärna kan återfå förlorade funktioner i mycket större ut- sträckning än man tidigare trott. Förbättringar kan ske även lång tid efter ett slaganfall. Vissa funktioner kan arbetas upp igen genom träning, och dessutom kan nervbanor över- ta en del av den utslagna vävnadens uppgifter.

Den nya kunskapen stärker uppfattningen att rehabilite- ring efter stroke kan göra stor nytta, även om det är svårt att förutsäga hur en enskild patient kommer att återhämta sig.

Tillfrisknandet påverkas av hjärnskadans omfattning och rehabiliteringens kvalitet men sannolikt också genom pa- tientens egen vilja och känslomässiga inställning.

Rehabiliteringen kan vara organiserad på olika sätt. Per- soner med störst behov av hjälpmedel, vård och omsorg bor ofta på servicehus, sjukhem eller i kommunens gruppboen- den och äldreboenden.

Patienter som vårdas i hemmet kan få plats i dagrehabilite- ring. Det innebär att man bor hemma och kommer till rehabiliteringen regelbundet på dagtid. I vissa fall förekom- mer hemrehabilitering vilket innebär att arbetsterapeut, sjuk- gymnast och andra specialister besöker patienten i hemmet.

Yngre patienter kan få rehabilitering på rehabiliteringsklini- ker medan patienter över 65 år får rehabilitering på geriatris- ka kliniker.

Träning av rörelser

Det är viktigt att komma igång med rörelseträningen så fort som möjligt och att göra denna regelbundet. Patienten ska träna ett antal standardrörelser och upprepa träningen flera gånger om dagen. Vårdpersonalen eller någon anhörig mås- te ofta hjälpa till under den första tiden, och vara uppmärk- sam framför allt på att patienten inte faller omkull. Risken att bryta lårbenshalsen är upp till fyra gånger större efter ett slaganfall.

Förmågan att förflytta sig och hålla balansen bedöms i varje enskilt fall och träningen anpassas därefter. I vissa fall

(22)

övar man att gå utan rullator, gå i trappor och i ojämn ter- räng. I gynnsamma fall kan man således tänka på att ge sig ut utanför hemmet, använda allmänna transportmedel eller till och med cykla och köra bil. Allt bestäms från fall till fall efter diskussion med ansvariga för rehabiliteringen.

Svårigheter att tala och kommunicera är mycket vanligt efter ett slaganfall. Vid strokeskador som omfattar talcentra drabbas patienten av afasi, som innebär problem i varieran- de grad med att tala, läsa, skriva, räkna eller att förstå det man hör. Störningar i tal och kommunikation kan också or- sakas av svårigheter att aktivera och samordna de muskler som behövs för att artikulera eller oförmåga att samordna rörelser. Inte sällan drabbas patienten av såväl afasi som ar- tikulationssvårigheter (dysartri). Det är viktigt att bedöma vilken typ av talsvårighet den enskilde patienten har drab- bats av för att kunna anpassa träningen vid rehabiliteringen.

Rehabiliteringens mål vid tal- och språksvårigheter är att patienten så självständigt som möjligt ska kunna vara del- aktig i samhället. Det finns också stöd att få från landsting- ets taltjänst och från enstaka folkhögskolor som anordnar kurser med inriktning på afasi.

Att klara det dagliga livet

Stroke kan också påverka patientens förmåga att orientera sig i tid och rum. Det kan leda till ganska grava förvirrings- tillstånd, ibland med ändrad tids- och rumsuppfattning. Det kan också bli svårt att bedöma hastigheter eller avstånd och att koncentrera sig på en sak under längre tid. Rehabilite- ringen måste ta hänsyn till sådana störningar genom att säk- ra en lugn och trygg miljö kring patienten. Orienterings- förmågan kommer ofta tillbaka gradvis, ibland försvinner störningarna helt. Det är viktigt att förvirringstillstånd som orsakas av stroke inte uppfattas som demens.

Framgångsrik rehabilitering efter stroke förutsätter även en bedömning av den enskilda patientens förmåga att klara dagliga aktiviteter som personlig vård och sysslor i hemmet.

Bedömningen underlättar för rehabiliteringspersonalen att anpassa stöd och träning i varje enskilt fall. Arbetsterapeuten kan ofta föreslå hjälpmedel som underlättar för patienten.

Att umgås och vara delaktig

Ett slaganfall brukar också påverka förmågan och lusten att umgås med sina närmaste och med andra människor.

(23)

Hjärt-Lungfonden STROKE 23

Patienten som hämtar sig efter stroke behöver stöd för att komma igång med arbetsliv, fritidsaktiviteter eller andra verksamheter från tiden före insjuknandet. Rehabiliteringen kan på olika sätt öka patientens självförtroende och minska rädslan eller oviljan att leva vidare med nedsatt funktion ef- ter slaganfallet. Den som siktar på att gå tillbaka till sitt ar- bete eller sin utbildning får till exempel träna att vara uthål- lig och koncentrerad, eller att kunna hantera olika hjälpmedel.

Oavsett i vilken form rehabiliteringen sker är det viktigt med egenträning om resultaten ska bestå. Patienter bör strä- va efter att ta över en allt större del av sin träning i takt med att de återhämtar sig efter slaganfallet. Egenträningen kan ske med eller utan hjälp av vårdpersonal eller anhöriga, men kan hindras om patienterna drabbas av psykiska symptom.

Depression

Att drabbas av stroke innebär oftast en svår psykisk påfrest- ning. Symptom som förlamning, nedsatt rörelse- och talför- måga, trötthet och svikande minne medför försämringar i livskvaliteten som utlöser negativa känslomässiga reaktio- ner hos ungefär var tredje patient som genomgår rehabilite- ring. Ett helt spektrum av emotionella reaktioner kan dyka upp, till exempel förnekande av sjukdom, förtvivlan, förvir- ring, misstänksamhet, irritabilitet och aggressivitet, även mot de närstående. Vissa strokepatienter genomgår olika grader av personlighetsförändring, andra blir känslomässigt labila (emotionalism) och kan gråta eller skratta till synes utan anledning.

Symptom på ångest och depression kan ha samband med själva strokeskadan i hjärnan. De första tecknen på ned- stämdhet kan komma ganska omgående efter insjuknandet, och kan särskilt vid afasi vara svåra att skilja från kliniska yttringar av hjärnskadan. Det är dock vanligare att depressi- onen kommer smygande och förstärks efter hand under de tre första månaderna efter utskrivningen från sjukhuset.

Risken att drabbas av depression är större hos patienter med svårare restsymptom, till exempel afasi, näringsbrist eller nedsatt förmåga att klara det dagliga livet, men kan också förekomma hos dem som är till synes helt återställda.

Det är vanligt numera att behandla strokepatienterna med moderna antidepressiva och stämningshöjande läkeme- del. Vissa kliniska studier av sådan medicinering antyder att preparaten förefaller vara mest effektiva mot psykiska

(24)

symptom som uppkommer till följd av själva hjärnskadan, till exempel ”blödighet”, trötthet, irritabilitet, aggression och den övergripande känsla av olust som många strokepa- tienter kan uppleva (dysfori).

De antidepressiva läkemedlen kompletteras ibland med psykologsamtal och psykosocial hjälp för både stroke- patienter och deras närstående. Det är dock en resursfråga var och i vilken omfattning sådan kompletterande behand- ling erbjuds.

Det är inte ovanligt att de negativa känslorna och upple- velsen av att livet är ett enda kaos också drabbar de anhöri- ga. De kan känna press på sig att vara starka och se till att allt fungerar, samtidigt som de vill undertrycka sina egna känslor av ilska, sorg och besvikelse. Närstående kan också känna skuld inför den sjuka och uppleva krav på sig att

”offra allt” för rehabiliteringen.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för strokevård måste sjukvården stödja och hjälpa strokepatienterna och deras anhöriga att bearbeta den förändrade livssituationen.

Målsättningen är att förbättra livskvaliteten och att under- lätta den fortsatta rehabiliteringen.

Stroke-Riksförbundet är en patient- förening för strokedrabbade.

Adress:

Box 105, 127 22 Stockholm info@strokeforbundet.org

(25)

Hjärt-Lungfonden STROKE 25

Minska riskerna

Riskfaktorerna bakom stroke i dess olika former kartläggs successivt. Högt blodtryck, rökning, höga blodsockervär- den, höga kolesterolhalter i blodet, hög ålder och brist på motion är riskfaktorer som på olika sätt bidrar till hjärt- kärlsjukdom, främst åderförfettning, som på ett eller annat sätt utlöser slaganfallet. Åderförfettningen (ateroskleros) gör blodkärlen trånga, stela och sköra, vilket försvårar blo- dets passage. Det i sin tur underlättar att en blodpropp bil- das eller fastnar i kärlet (hjärninfarkt), eller att kärlet brister och en hjärnblödning uppstår.

Det är också visat att personer som har flera riskfaktorer samtidigt löper flerfaldigt större risk att drabbas av stroke än personer som bara har en riskfaktor.

En 60-årig man som röker, har högt blodtryck, höga blod- fetter, diabetes och hjärt-kärlsjukdom är således en utpräg- lad högriskperson för hjärninfarkt. Riskfaktorer för blöd- ningar inne i hjärnan är i första hand hög ålder, högt blod- tryck, stor alkoholkonsumtion och behandling med blod- förtunnande läkemedel (antikoagulantia). Rökning och högt blodtryck är viktiga riskfaktorer också för subaraknoidal- blödning, även om den största riskfaktorn för denna form av stroke synes vara medfödd.

Tidigare stroke eller TIA

Tidigare stroke eller TIA (transitorisk ischemisk attack) är i sig en riskfaktor för ny stroke. Statistiken visar att nära hälf- ten av alla slaganfall har föregåtts av tillfälliga strokesymp- tom på grund av någon övergående cirkulationsstörning eller blodpropp som ger en kortvarig syrebrist i hjärnan.

Personer som redan har fått hjärninfarkt eller TIA och tillfrisknat behöver därför förebyggande behandling mot

RISKFAKTORER

(26)

kärlsjukdom i form av läkemedel eller kirurgi, ibland båda.

De flesta behandlas med så kallade trombocythämmare, en grupp läkemedel som motverkar blodets förmåga att lev- ra sig. I regel inleder man den förebyggande behandlingen redan i samband med att någon drabbas av hjärninfarkten. I första hand används lågdos acetylsalicylsyra (ASA), ett ämne som finns i flera av de vanligaste värktabletterna, till exempel magnecyl och bamyl. Ibland får patienten ASA i kombination med någon annan trombocythämmare.

Förträngning i halspulsådern

Om det visar sig att en TIA eller hjärninfarkt kan sättas i samband med omfattande förändringar i halspulsådern (karotis) kan man ”sota” kärlet genom en operation. Ingrep- pet är en väl beprövat, om än inte okomplicerat, och utgör en förebyggande åtgärd mot återinsjuknande i stroke. Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för strokevård borde fler riskpersoner få möjlighet att genomgå karotiskirurgi. Det finns i dag ingen övre åldersgräns för sådana operationer, men läkarna opererar bara patienter som bedöms ha rimliga förutsättningar för bra livskvalitet också efter operationen.

Karotiskirurgi utförs vid särskilda sjukhus av specialutbil- dade kirurger.

Högt blodtryck och höga blodfetter

Med stigande ålder stiger även blodtrycket, i synnerhet hos män. Högt blodtryck ökar risken för både hjärninfarkt och hjärnblödning eftersom det påskyndar åderförfettning och kan skada små tunna blodkärl inne i hjärnan.

Enligt internationella riktlinjer ligger gränsen för högt blodtryck vid 140/90 mm Hg (kvicksilver). För diabetiker är värdet 130/80 mm Hg. Det första värdet i blodtrycksvaret visar det systoliska trycket (övertrycket) som uppkommer när hjärtat drar ihop sig och pumpar syrerikt blod ut i artä- rerna. Det andra värdet är det diastoliska trycket (under- trycket) som uppstår när hjärtat slappnar av för att på nytt fyllas av blod. Bestående stegring i blodtrycket ökar risken för stroke.

Den som drabbats av stroke ges alltid blodtryckssänkande medicin, oavsett om trycket är normalt eller förhöjt. Den som har höga blodfetter blir föremål för aktiv blodfettssän- kande behandling.

(27)

Hjärt-Lungfonden STROKE 27

Förmaksflimmer

Kroniskt oregelbunden hjärtverksamhet (förmaksflimmer) kan också orsaka stroke. Blodflödet genom hjärtat blir ojämnt och det kan bildas små blodproppar som ibland följer med blodströmmen ut i kroppen. Om en propp når hjärnan och fastnar i något kärl blir följden en hjärninfarkt.

Förmaksflimmer känns ibland som ”extraslag” i hjärtat eller som uteblivna hjärtslag då och då. Ibland känner man inga symptom alls. Oregelbunden hjärtverksamhet bekräftas bäst genom EKG. Personer med diagnosen förmaksflimmer får förebyggande behandling med blodförtunnande medici- ner (antikoagulantia). Personer som inte tål antikoagulantia kan få ASA i stället.

Diabetes

Typ 2-diabetes, som tidigare kallades åldersdiabetes, påskyndar åderförfettningen och utgör därmed en viktig riskfaktor även för stroke. Åldersdiabetes innebär ständigt förhöjda sockerhalter i blodet på grund av brist på insulin som inte utsöndras från bukspottskörteln i tillräcklig mängd.

Riskfaktorerna för typ 2-diabetes är felaktig kost, ett stilla- sittande liv, stress och ärftlighet. Övervikt höjer risken för ål- dersdiabetes fyra till fem gånger, och för den som både är överviktig och har diabetes i släkten är risken 25 gånger högre.

Genom att minska risken för åldersdiabetes minskar man även risken för stroke. En begynnande typ 2-diabetes som upptäcks tidigt kan hållas under kontroll med förändrad livsstil och matvanor. Lågt blodtryck är livsviktigt för en dia- betiker, målvärdet är bestämt till 130/80 mm Hg. Regelbun- den kontroll av blodsockervärdet och blodtrycket är ett mås- te för en typ 2-diabetiker.

Alkohol

Alkohol i omåttliga mängder under lång tid eller kraftiga akuta rus kan utlösa hjärnblödning. Alkohol har en blodtryckshöjande effekt och kan överbelasta blodkärlen, i synnerhet om de redan är trånga till följd av åderförfettning. Alkoholmissbruk kan dessutom bidra till viktökning och typ 2-diabetes, faktorer som också ökar risken för stroke.

(28)

Rökning

Rökning skadar inte bara lungorna utan även blodkärlen.

Den påskyndar åderförfettningen och ökar starkt risken för att insjukna i stroke. Rökningen är särskilt farlig för personer som redan drabbats av TIA eller hjärninfarkt. Det är också visat att kvinnliga rökare löper större risk att få stroke än manliga.

Mot denna riskfaktor finns bara en effektiv behandling:

totalt rökstopp.

Stress och depression

Långvarig stress och depression kan också leda till stroke.

Dessa riskfaktorer verkar långsamt genom att förändra livsstilen hos dem som drabbas och förvärra andra risk- faktorer för slaganfall. Blodtrycket och vikten kan öka, liksom värdena på blodsocker och blodfetter. Det gäller att lära sig att hålla stressen på en hanterbar nivå och inte dra sig för att söka läkarhjälp mot en eventuell depression.

Hormoner

Behandling med det kvinnliga könshormonet östrogen räknas också som en riskfaktor för stroke.

Östrogen bedöms allmänt öka risken för blodpropp i benens djupa vener och därmed också för hjärninfarkt. Kvinnor som passerat övergångsåldern och behandlas med östrogen bör få sin riskprofil kartlagd av en läkare. Särskilt personer som haft TIA eller stroke, eller som har förmaksflimmer, bör låta bli att ta östrogen.

P-piller till unga kvinnor som drabbats av hjärninfarkt är inte att rekommendera. De som ändå använ- der detta bör hålla sig till preparat med små doser östrogen, och låta bli att röka. Rökning och östrogen ökar riskerna väsentligt.

(29)

Hjärt-Lungfonden STROKE 29

Eget ansvar

Stroke är ingen direkt ärftlig sjukdom. Däremot kan man ärva föräldrarnas anlag för vissa sjukdomar som i sin tur är riskfaktorer för stroke, till exempel hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck och diabetes. Risken är också stor att man övertar föräldrarnas livsstil, kost- och motionsvanor.

Varje individ har ett ansvar för att efter bästa förmåga förebygga stroke. Det är till exempel aldrig för sent att ändra sin livsstil inom ett fåtal nyckelområden. Och om det inte skulle räcka finns mediciner att ta till hjälp.

Framför allt gäller det att vara rädd om sina blodkärl och förebygga åderförfettningen. Det finns en rad livsstils- faktorer som kan bromsa inlagringen av fett i blodkärlen, en process som annars börjar redan i 20-årsåldern.

Sluta röka

Rökningen är en viktig riskfaktor som man själv kan elimi- nera genom att fimpa för gott. Det är lättare sagt än gjort, men det finns hjälpmedel: den egna järnviljan, nikotintug- gummi och -plåster, hypnos, akupunktur och terapi är några exempel. Så fort man har slutat röka minskar risken att få st- roke mer och mer med tiden. Efter ungefär åtta år ligger man på samma risknivå som en person som inte rökt tidigare.

Hålla blodtrycket på rätt nivå

Blodtrycket bör man kontrollera med jämna mellanrum på vårdcentralen. Den som har fyllt 50 år rekommenderas att undersöka blodtrycket minst en gång per år.

Kontrollen är viktig eftersom måttligt högt blodtryck ofta inte ger några symptom. Först vid kraftigt förhöjt blodtryck kan man känna huvudvärk, domningar i händer och fötter, trötthet, illamående eller yrsel.

För att hålla nere blodtrycket bör man hålla sig rökfri, motionera regelbundet, gå ner i vikt, inte salta maten alltför mycket och dricka måttligt med alkohol.

Äta sundare

Osunda matvanor kan förändras, bara man bestämmer sig för det. Maten bör vara fiberrik: fullkornsbröd och -pasta, grön- saker och frukt, magert kött. Fettet man använder ska vara

LIVSSTIL

(30)

det omättade fett som finns i oljor, fet fisk, mjuka margariner, avokado och nötter. Tabu är det ”farliga”, mättade fettet från feta mejeriprodukter och charkuterivaror. Socker är en annan näringsbov att hålla kort.

Sundare kostvanor förbättrar blodfetternas sammansätt- ning, vilket bromsar åderförfettningen och därigenom för- trängningen och försvagningen av blodkärlen.

Dricka måttligt

Den som låter bli att dricka stora mängder alkohol minskar också risken att drabbas av stroke. Ett till två glas vin om dagen är sannolikt inte farligt, utan kan till och med enligt somliga läkare göra nytta för kärl och hjärta. Även den som redan haft ett slaganfall kan dricka ett glas då och då utan att för den skull riskera återfall. Men man bör undvika stora mängder alkohol under kort tid och ofta.

Stressa mindre

Att stressa är inte alltid negativt. Det är först när stressen känns som en press och tar överhanden utan att man vill det som man kan ta skada.

Tecken på negativ stress kan vara att man aldrig känner sig utvilad hur mycket man än sover. Man blir lätt arg och känner en ständigt pyrande irritation mot allt och alla. Man får diffusa symptom i kroppen, ont i magen, tryck över brös- tet eller yrsel.

Negativ stress kan ”botas” genom att man ändrar livsstil eller tar sig ur situationer som känns pressande. Ibland räck- er det med små förändringar, som att ta en paus varje dag på regelbundna tider, men det kan också behövas mer genom- gripande livsstilsförändringar för att stressen ska försvinna.

Motionera

Motion sätter fart på kroppen, stimulerar hjärta och blod- omlopp, lungor och matsmältning. Blodtryck, blodfetter, blodsocker och vikt påverkas i gynnsam riktning. Det räcker med att man rör sig en halvtimme varje dag, till exempel genom att promenera. Men om man kan ägna sig åt fysisk aktivitet några gånger i veckan, till exempel simning eller träning på gym, så är det ännu bättre.

(31)

Hjärt-Lungfonden STROKE 31

FORSKNING

Forskning kring stroke

Forskning kring stroke rör hjärt-kärlsjukdom som drabbar hjärnan och omfattar alla stadier av sjukdomen. Dels gäller det att förstå uppkomsten av sjukdomen, dels att genomföra kliniska studier med utveckling av diagnostisk och behand- ling. Detta för att förbättra sjukvårdens möjligheter att be- gränsa de hjärnskador som uppstår efter stroke.

Det gäller att hitta bästa sättet att bestämma vilken typ av stroke patienten har drabbats av, var i hjärnan skadan är lokaliserad samt vilken som är den lämpligaste behandlingen i sjukdomens akuta skede. Därtill kommer studier av före- byggande behandling, både de som syftar till att förhindra sjukdomsuppkomsten och de som avser förhindra återin- sjuknande i stroke. Forskningen som omfattar att förebygga återfall i stroke, eller utvecklande av stroke efter TIA, är in- tensiv.

Ett exempel på förebyggande behandling har varit att

”sota” karotiskärlen. Nu provar forskarna att i stället sätta in ett litet rör, eller ett nät, i kärlet för att minska riskerna för proppbildning. Ännu har inte denna så kallade stentkirurgi visat sig vara mer framgångsrik än sotning, framförallt inte under de första farliga veckorna efter en TIA. Ytterligare studier är angelägna då stenting kan vara mindre riskabelt än sotning.

Försöken till bred och intensiv forskning återspeglas i att antalet regelbundet återkommande stora strokekongresser har ökat senare år, och att stroke får alltmer utrymme på stora hjärt-kärlmöten.

Diagnostik och akutbehandling

Intensiv forskning pågår inom områdena diagnostik och be- handling. Inom diagnostiken används i Sverige i dag dator- tomografi (DT) för att bestämma typen av stroke och ska- dans läge. Ändamålet är främst att utesluta blödning, då datortomografi kan upptäcka blödningar i hjärnan ända ner till 1 millimeters utbredning. Ett annat syfte är att ute- sluta andra sjukdomar som påverkar hjärnans nervvävnad och kan ge strokeliknande symptom. Av syrebristskadorna identifieras ungefär 60 procent i akutskedet, men DT är under

(32)

utveckling och man närmar sig ökade möjligheter till att visa olika delar av skadområdet och belysa genomblödningen.

Man kan också ofta visa var proppen är lokaliserad.

Vid kartläggning av genomblödningen i nervvävnaden kring en hjärnskada är magnetkamera, MR, ännu överlägset DT och kan skilja på områden med nervceller som dött av sy- rebrist och ställen där vävnaden är ”halvlevande”. Nya forsk- ningsrön visar att nervceller kring en hjärnskada dör olika fort hos olika individer, oklart varför. Forskarna tror att många faktorer spelar in, bland annat patientens kroppstem- peratur och blodådrornas individuellt utformade förgrening- ar inne i hjärnan.

MR kan möjligen också identifiera områden som hittills bedömts vara oåterkalleligen döda men som i själva verket fortfarande skulle kunna räddas. Dessa typer av iakttagelser har använts till att forma koncept för val av vilka tillstånd som går att behandla, men senare studier visar att dessa koncept ännu är långt ifrån färdigutredda. Den kliniska be- tydelsen av MR måste med andra ord undersökas, helst inom ramen för en stor randomiserad behandlingsstudie.

I den forskning som bedrivs kring avbildning av akuta syre- bristskador med avser forskarna att jämföra MR-fynden med vad man kan se på DT, detta för att lära om MR-fynden går att ”översätta” till DT. Forskningen är viktig eftersom DT finns tillgängligt i stort sett på alla sjukhus och dygnet runt, medan MR-tillgången är begränsad och mest används under kontorstid. Därtill är MR mer tidskrävande, något som man också forskningsmässigt försöker åtgärda.

Vid behandling av akut stroke är forskarna överens om fyra saker:

1. Patienter som vårdas på en strokeenhet löper mindre risk att avlida och har större chans att klara sig från bestående funktionsnedsättning.

2. Patienter som får ASA inom 48 timmar efter slaganfallet löper också mindre risk att dö och minskar risken för bestående men.

3. Trombolysbehandling är den i särklass mest lovande be- handlingen vid hotande hjärninfarkt, men måste ytterli- gare studeras och utprovas för fler (se nedan).

4. Ju snabbare en strokebehandling sätts in, desto bättre för patienten.

I övrigt råder fortfarande oklarhet om vad som ska tillämpas.

(33)

Hjärt-Lungfonden STROKE 33

Trombolys och annan behandling

Avseende trombolys är det forskarnas tro att minst 20 pro- cent av patienter med syrebristskador skulle kunna få denna behandling mot hjärninfarkt. Trombolys måste dock under- sökas mer, eftersom det fortfarande råder oklarhet om vilka patienter som har störst chans att bli bra och vilka som löper ökad risk för komplikationer efter behandlingen. Inte ens i USA, där trombolys inom tre timmar efter insjuknandet har varit godkänt sedan 1996, behandlas mer än i medeltal 4 pro- cent av patienterna. I Sverige får ungefär 2 procent av stroke- patienterna trombolys på sjukhuset.

Det finns olika former av trombolys, vanligast är att man ger medicinen intravenöst, det vill säga i en åder i armen.

Tilläggsbehandling till intravenös trombolys finns i flera former, en är att med hjälp av ultraljud försöka öka effekten och här har man kommit så långt att en mindre kontrollerad studie är igång. Intra-arteriell trombolys, det vill säga in- sprutning i det igenomproppade kärlet, prövas också. Med eller utan tillägg av intra-arteriell trombolys prövas också att försöka dra ut proppen rent mekanisk. Försöken sker i liten skala men trots att de är lovande kommer metodiken för överskådlig framtid att vara förbehållen de få patienter som kommer till ett sjukhus som prövar just denna behandling.

Den internationella studien IST-3 som omfattar 6 000 patienter i nio länder studerar intravenös trombolys – den trombolysform som för överskådlig tid berör det stora fler- talet patienter. Studiens svenska del stöds av bland andra Hjärt-Lungfonden. IST-3 beräknas vara färdig 2009.

En rad andra läkemedel testas för behandling av stroke, såväl hjärninfarkt som hjärnblödning. I mycket liten ska- la har forskare givit till exempel stamcellstimulerande be- handling till människa och sett goda resultat. Ett betyd- ligt längre kommet försök till behandling är användande av mediciner som förutsätts lindra skadorna efter hjärninfarkt. Medicinerna ska oskadliggöra de så kallade fria syreradikalerna som frigörs i syrefattig miljö kring nervcellerna. Metoden kallas neuroprotektion. Hittills har en neuroprotektiv substans i kontrollerade studier vi- sat en ökning i patienters möjlighet att slippa bestående men efter stroke. För denna substans har fynden varit så lovande att större studier nu pågår.

Möjligheten att kombinera neuroprotektion med trombo- lys är en framtidsdröm för forskarna. Neuroprotektiv medi- cin, som skulle kunna ges oberoende av om patienten har

(34)

blödning eller propp, skulle kunna ges redan i ambulansen och ge akutläkarna mer tid att avgöra om den enskilda patienten bör få trombolys eller inte.

Forskare har gjort försök att behandla de mer sällsynta hjärnblödningarna genom att på biokemisk väg öka blodets förmåga att levra sig. Effekten av denna blodstillande be- handling av stroke är ännu inte säkert visad, men mindre studier visar lovande resultat.

Utöver dessa typer av studier finns de som tar sikte på ett visst symptom som afasi, depression och emotionell labilitet.

Forskarna undersöker både risken för att drabbas av symp- tomen och olika sätt att behandla dem. De närståendes situ- ation har börjat undersökas, och patientens livskvalitet efter stroken ingår numera nästan alltid som en komponent i alla studier. Därtill förekommer analyser av kostnadseffektivite- ten för olika vårdtyper.

Mer medel behövs

Sammanfattningsvis har stroke rönt kraftigt ökat intresse inom forskarvärlden, mycket tack vare de nya diagnostiska metoderna.

De allra flesta människor känner någon som har avlidit eller kommit till sjukhem efter en stroke. I dag är målet att överlevande strokepatienter ska få komma hem, men mycket återstår innan sjukvården på ett effektivt och säkert sätt kan bota eller lindra stroke. För detta krävs mycket stora fors- karinsatser.

Hjärt-Lungfonden vill öka medvetandegraden om hur viktig hjärt-kärlforskningen är. I dag dör fler människor av hjärt-kärlsjukdom än av cancer. Utan att vilja minska enga- gemanget för andra sjukdomar, eller för katastrofoffer runt om i världen, är det Hjärt-Lungfondens uppgift att verka för att hjärt-kärlforskningen inklusive stroke får mer resurser.

Förhoppningen är att den här skriften ska leda till diskus- sioner i vardagslivet om de allvarliga konsekvenser stroke för både den drabbade och för släkt- och vänkretsen. Hjärt- Lungfonden ber om ett ökad stöd till den forskning som kan bota, förebygga eller lindra stroke. Använd gärna talongen på fliken sist i den här foldern.

(35)

Hjärt-Lungfonden STROKE 35

Expert och vetenskapligt ansvarig

Veronica Murray, med dr, specialist internmedicin och klinisk forksare, Karolinska institutet vid Danderyds sjukhus, i samråd med professor Per Wester, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Projektledning och grafisk form Appelberg

Text Gabor Hont

Foto Fredrik Nyman

Illustrationer Susanne Engman Kjell Eriksson

Litteraturförteckning

Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2005, Socialstyrelsen (www.sos.se)

Rädda hjärnan, Prehospitalt akut vårdprogram vid stroke, Region Skåne (www.skane.se) Vårdprogram för stroke i Norrbotten,Norrbottens läns landsting (www.nll.se)

Strokeboken,Bo Norrving och Anders Terént (red.), NHR

En bok om hjärnan,Lennart Widén (red.), Stiftelsen Hjärnfonden

Stroke mitt i livet,Stroke-Riksförbundet

Läkemedelsboken 2005/06,Apoteket AB

Nationalencyklopedin isbn 91-975693-3-x

(36)

Trött najad har på mossig bädd sjunkit ned vid sin urnas brädd, sövd av sorlande källans sus:

barmen häves i månens ljus stilla, drömmande, stilla.

Viktor Rydberg

References

Related documents

Dock har en multimeter ett stort motstånd (typiskt minst 1 MΩ), och eftersom motstånden i kretsen i allmänhet är betydligt mindre, eller redan parallellkopla- de borde inte det ha

Sveriges arbete för bättre luftkvalitet är viktigt för att minska dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdom, på kort såväl som lång sikt och utgör därmed en

The results of this study indicate that, the major objectives and benefits of CRM initiatives by these organizations were, higher profitability, cost reduction, customer retention

Dialogen mellan sjuksköterska, läkare och patient skulle vara av öppen karaktär, information skulle ges till patienten om hur behandlingen fortlöpte samtidigt som

Musik kan huvudsakligen användas på två olika sätt i omvårdnadsarbetet med strokepatienter. I ena fallet fokuserar man på det passiva lyssnandet. Att använda sig av musikintervention

Risk förefinnes för att han måste ge upp sin specialitet och söka annan läkartjänst, till stort men för det stora antal människor som i dag väntar på behandling, men även

Det är RHL:s uppfattning, och den delen av samtliga nordiska förbund för hjärt- och lungsjuka, att skyddat arbete på våra verkstäder inte skall vara en form som man tar till

Faxén hävdar i sin förklaring samma idéer som i anförandet in ­ för Skattebetalarnas förening, nämligen att det måste finnas en påtaglig skillnad i levnadsstan