SÅ KAN DU GE LIV

NORRBOTTENS LÄN NR 3 •2018

RYGGSKOTT?

GÖR SÅ HÄR Få fart pa°

barnen!

SÅ KAN DU GE LIV

Möt människorna som vårdar och stöttar

ANHÖRIG ^tema:

Jessica hjälper sin storebror John

2 1177 vårdguiden 3 • 18

Ring 1177 för sjukvårdsråd- givning och hjälp att hitta vård, dygnet runt. Texttele- fon: 0771-117799. Från utlan- det: +46 771 11 77 00.

1177.se Artiklar om sjuk- domar, behandlingar och läkemedel. Hjälp att hitta rätt i vården. Kontaktupp- gifter till alla mottagningar.

E-tjänster Logga in och boka tid, förnya recept eller kontakta din vårdcentral.

 facebook.com/1177- vardguidenstockholm

 facebook.com/1177- Vardguidenbarnoch- foraldrar

Ring 1177 för sjukvårdsråd - givning och hjälp att hitta vård, dygnet runt. Från utlandet:

+46 771 1177 00.

Använd 1177.se för hjälp att hitta rätt i vården. Här finns kontakt- uppgifter till alla mottagningar samt fakta om sjukdomar, behandlingar och läkemedel.

Logga in på 1177.se för att kontakta vården. Här kan du till exempel boka, om- eller avboka tider på din hälsocentral eller mottagning, förnya ditt recept och läsa i din journal.

Ring 0920-28 40 00 till Region Norrbottens växel. Hit vänder du dig med frågor om hälso- och sjukvården samt patienträttig- heter, fakturor, sjukresor och patientavgifter.

Kontakta din vårdgivare eller Patientnämnden, 020-59 90 00, om du har synpunkter på vården.

Ring 112 vid livshotande tillstånd.

1177 VÅRDGUIDEN

är en tidning från Region Norrbotten som produceras i samarbete med Stockholms läns landsting. Den delas ut fyra gånger per år till samtliga hushåll i länet.

CHeFredAKTÖr & AnSvArig uTgivAre:

Anna Sjökvist

redAKTÖrer: Maria Fröjdh, Anna Ritter redAKTiOn nOrrBOTTen: Ulrika Englund KOnTAKT: 0920-28 43 64

1177vardguiden@norrbotten.se Region Norrbotten

1177 Vårdguiden

Kommunikationsavdelningen 971 89 Luleå

MediCinSK grAnSKning: Mats Weström, Region Norrbotten, samt Johan Bratt och Inger Rising, Stockholms läns landsting.

upplAgA: 132 000 Norrbottens län upplAgA: 1 073 000 Stockholms län upplAgA: 179 000 Uppsala län upplAgA: 145 000 Värmlands län OMSlAgSFOTO: Ulf Huett grAFiSK FOrM: Graffoto, Stockholm TrYCK: Roto Smeets AB, Holland Tidningen 1177 Vårdguiden distribueras även i digital form via 1177.se.

Chefredaktören:

Innehåll

Vem hjälper

den som hjälper ?

Är du anhörig? Har du en äldre förälder, en sjuk partner eller ett barn som behöver mer hjälp och stöd än andra i samma ålder? Då är du verkligen inte ensam. Däremot beundransvärd! Drygt 1,3 miljoner vuxna vårdar och stöttar regelbundet en äldre, sjuk eller funktions- nedsatt närstående. Det kan vara allt från att hjälpa till med medici- nering och läkarbesök till daglig omvårdnad. Temat i det här numret angår nästan alla – förr eller senare – och är på sätt och vis en del av livet självt. Men det kan ändå och stundvis vara tungt att bära.

Därför finns hjälp och stöd att få. Men många vet inte om det och söker inte hjälpen som finns. Möt Kerstin, Anna, Jessica och Per som på olika sätt hjälper sina närstående i deras vardag.

Vill du hjälpa till att ge liv? För personer som har svårt att få barn kan den hjälpen vara ovärderlig. Vården behöver både ägg och spermier från donatorer så att ensamsamstående och par kan få hjälp att bli föräldrar. Läs om hur det går till att donera ägg eller spermier och möt Frida och Lovisa som fått barn tack vare en donator, Josefin som donerar ägg och Malin som blivit till tack vare en donator.

Hösten är nystartens tid. Så känner i alla fall jag det. Tid att fylla frysen med nyskördade grönsaker inför vintern, tid att slå in skol-

böckerna i fina omslagspapper och tid för nya, goda vanor. Att vi rör på oss varje dag och inte blir stillasittande är en friskfaktor. Så upp och hoppa från soffan och försök se till att även få fart på barnen. Hösten är här!

Anna Sjökvist Chefredaktör

Innehåll

Också  i det här numret:

4 Färre hyrs in

5 Inspiratören: Benny Berggren, 74 6 Säsong för Nyskördat

26 Barn och unga behöver rörelse 28 Svårläkta sår

17 Siri har emotionellt instabilt personlighetssyndrom:

”Från att ha kraschat mentalt flera gånger om dagen, lärde jag mig att reglera mina starka känslor.”

20

Vem hjälper

den som hjälper ?

8 Tema Anhörig

Sveriges anhöriga gör en viktig insats. Kerstin, som tar hand om sin mamma Astrid, är en av dem.

22 Lovisa och Frida fick barn genom

spermiedonation

4 1177 vårdguiden 3 • 18

FOTO: AGNETA SPATON NORQVIST

Kostnaderna för

så kallad sta- fettpersonal, främst inhyrda läkare och sjuksköterskor, har accelererat de senaste åren. Nu har Sveriges samtliga regioner och landsting ge- mensamt bestämt sig för att försöka bryta den negativa trenden.

Under förra året hyrde Region Norrbotten in personal för nästan 300 miljoner kronor. Målet är att istället få en stabil bemanning med egna medarbetare. I ett första steg ska kostnaden för inhyrda läkare minskas med 20 procent. Från den 1 oktober hyrs inte längre några grundutbildade sjuksköterskor in.

Från den 1 november omfattas även specialistutbildade hyrsjuksköter- skor av stoppet.

Det här är något som du, dina barn eller andra anhöriga kan komma att märka av när ni besöker hälso- centraler och sjukhus i länet.

Varför är det

så viktigt att bryta beroendet av bemanningsföretag?

Färre hyrs in

Region Norrbotten satsar på att bli oberoende av inhyrd personal. Detta för att du som norrbottning på sikt ska få en bättre och tryggare vård.

Framför allt handlar det om trygg- het. Med en stor andel hyrpersonal som kommer och går blir kontinui- teten sämre. Risken för misstag och fel ökar ju fler som är inblandade i vården.

Region Norrbotten vill

att du ska få träffa samma vårdpersonal, som känner till dig och din livssitua- tion. Är du äldre, multisjuk eller ofta söker vård av någon annan anled- ning, ska du slippa att gång på gång berätta vem du är och vad du har va- rit med om tidigare. En bemanning med egna medarbetare skapar dess- utom bättre förutsättningar för ut- veckling av verksamheten, vilket också avspeglas på vårdens kvalitet.

Skattepengar ska användas på ett ansvarsfullt sätt. En överanvändning av inhyrd personal kostar mycket.

Det är pengar som behövs till vården.

 norrbotten.se/oberoende

VÅGA BERÄTTA – I MOBILEN

Nu finns en ny, mobilanpassad version av temat Våga berätta på 1177.se. Våga berätta riktar sig till barn mellan 8 och 12 år.

Här finns fakta och råd om psy- kisk ohälsa. Syftet är att stärka barn att våga berätta om det som är jobbigt, så att de kan få hjälp att förbättra sin situation.

 vaga-beratta.1177.se

CELLPROV RÄDDAR LIV

Allt fler får livmoderhalscancer i Sverige. Genom att regelbundet lämna cellprov kan eventuella cellförändringar upptäckas och behandlas i tid.

Alla kvinnor mellan 23 och 64 år blir regelbundet kallade till cell- provtagning. Det är viktigt att du går varje gång.

Provet tar bara några minuter och är kostnadsfritt.

 1177.se/cellprov

Egna medarbetare istället för inhyrd personal. På så sätt ska vården bli tryggare och säkrare.

VACCINERA DIG I HÖST

Är du över 65 år, har vissa kron- iska sjukdomar eller är gravid, behöver du extra skydd mot influensa och får därför vaccinera dig gratis. Kampanjen för influ- ensavaccination startar varje år i början på november.

De flesta i Norrbotten som tillhör en riskgrupp för influensa har också möjlighet att få gratis vacci nation mot pneumokocker.

Den vaccinationen kan man ta året runt.

Du som vill vaccinera dig vänder dig i första hand till din hälso- central.

 1177.se/influensavaccin

 norrbotten.se/influensa

FOTO: ANETTE ANDERSSON

4 1177 vårdguiden 3 • 18

”Det här ska jag ta hand om själv, tänkte jag när läkaren sa att mitt blodsocker och kolesterol låg för högt. Jag fick me- dicin för att sänka kolesterolvärdet men i övrigt rekommenderade han motion.

Det var då jag började gå. Nu är jag inne på sjunde året med samma runda. Jag vaknar vid sex och går ut tio i sju. Det tar 65–70 minuter att gå de åtta kilo- metrarna runt fjärden. Det brukar bli 10 000 steg i rask takt så att jag svet- tas ordentligt och får upp pulsen.

Mina morgonrundor har hjälpt mot både ryggbesvär och ont i knäna, och blod- socker och kolesterolvärde har blivit bra. Nu känner jag mig som 35–40 år fast jag är 74.

Mitt råd till alla som sitter hemma och inte rör på sig är att inte sätta upp för höga mål. Bara att komma ut är en bra början, att gå runt kvarteret och ta in det som händer i naturen. Efter som jag går samma runda varje dag ser jag hur vä der och årstider växlar.

Bäv rar som sim mar vid strandkan- ten, flyttfåglarna när de kommer tillbaka, trädens lövverk som änd- rar färg.

Jag vill inte ha sällskap på min mor gon- runda utan gå i min egen takt. Vid efter- middags promenaden med min sambo går vi i lugnare takt och pratar med var- andra.

Jag tror att man måste bestämma sig och hitta sin egen motivation om det ska bli en vana som hål ler i längden.”

” Jag går 8 kilometer varje morgon”

Benny Berggren, 74:

Inspiratören

berättat för GUNILLA ELDH foto JONAS HALLQVIST

6 1177 vårdguiden 3 • 18

Hösten kan vara en tid för nystart och mer hälsosamma vanor.

Vi tipsar om hur du får en grönare vardag!

text ANNA RITTER

Nu är det säsong

för svenska frukter, grön- saker och svamp. Det är med andra ord ett perfekt tillfälle att börja äta mer grönt.

Du har säkert hört de goda argumenten: att äta mycket grönsaker och frukt minskar risken för bland annat fetma, hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes och vissa typer av cancer. Grönsaker, frukt och bär innehåller mycket näringsämnen, fibrer, vitaminer, mineraler och antioxidanter.

– Vuxna och barn över tio år mår bra av att äta minst 500 gram frukt och grönt om dagen. Det motsvarar till exempel två rejäla nävar grön- saker, rotfrukter eller baljväxter

samt två frukter. Potatis ingår inte i dessa 500 gram, men är bra att äta ändå, utöver den dag- liga rekommendationen, säger Åsa Brugård Konde, nutritio nist på Livsmedelsverket.

För barn mellan fyra och tio år är det bra att äta cirka 400

gram frukt och grönt per dag. Barn under fyra år ska gärna få frukt eller grönt vid varje måltid.

Kanske tycker du

att det är svårt att få i dig 500 gram per dag? Det kan låta mycket, särskilt om man tänker på grönsaker som ett tillbehör på tallriken. Ett sätt kan vara att låta grönsakerna vara i måltidens fokus, i stället för något du äter vid sidan av.

– Låt grönsakerna ta plats på tallriken och bygg upp måltiden utifrån dem. Tänk grönt även när du äter ute eller köper färdigmat.

– Smoothies av grönsaker, frukt eller bär är ett sätt att äta eller dricka nyttigheterna utan att gå miste om fibrerna, säger Åsa Brugård Konde.

Vilka frukter och grönsaker är då bäst att satsa på med tanke på både hälsa och plånbok?

– Välj grova grönsaker som rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök. Förutom att grova grönsaker innehåller många nyttiga ämnen är de också rika på fibrer, vilket håller igång magen och

mättar bra. De är också miljösmarta, har lägre klimatpåverkan och kan lagras längre än sallads- grönsaker. Dessutom är de ofta billiga, säger Åsa Brugård Konde.

Det är väl en sak

att äta frukt och grönt på hösten. Knepigare kan det vara under den svenska vintern, då utbudet är sämre för den som gärna vill äta närproducerat. Många upplever dessutom att de färska produkter som erbjuds både är smak- fattiga och dyra. Lösningen stavas baljväxter.

– Bönor, ärter och linser är billi- ga, särskilt om du köper torkade och kokar dem själv. De är super- nyttiga och är bra ersättning för kött eftersom de är rika på pro- tein, säger Åsa Brugård Konde.

Gör hummus, falafel, bönburg are, chili con carne, soppor eller gry- tor av bönor, kikärter eller linser.

– I frysdisken finns massor av spännande ”bön- biffar” och bland konserverna hittar du färdigkokta bönor, linser och kikärter på tetra. Snabbt, enkelt och gott.

Åsa Brugård Konde

vill också rekommendera att fylla frysen inför vintern, både med varor från affärens frysdisk och med sådant du kanske kan plocka själv.

– Ha alltid frysta grönsaker hemma. De är lika nyttiga som färska och ligger inte och skrumpnar i kylen. Frys in sommarens bär till vinterns gröt eller yoghurt. Eller gör äppelmos och frys in!

Ett annat sätt

att tillaga grönsaker som fått ett uppsving på senare tid är syrning. Syrade grön- saker är både gott och praktiskt eftersom du kan göra en större laddning och förvara i kylen.

– Syrning förlänger ett livsmedels hållbarhet och kan även öka innehållet av B-vitaminer och vissa aminosyror, säger Åsa Brugård Konde.

Grönare, skönare höst

Syrade grönsaker

är gott, praktiskt och

nyttigt.

Plocka. Ta tillvara det som erbjuds i säsong, både i naturen och mat- affären. Många villaägare delar gladeligen med sig av sin skörd om man kommer och plockar.

Mixa. Med matberedare eller stavmixer trollar du fram goda soppor, smoo- thies och puréer på ett ögonblick. En bra buljong sätter smak på soppan och den bästa smoothien är fullproppad med nyttig- heter som frysta bär och färska grönsaker.

Blanda. Färdigkokta linser är perfekt att dryga ut tacofärs med. Finhack- ade grönsaker blandas med fördel ner i köttfärs- såsen. Att smyga ner extra grönsaker och balj- växter i vardagsfavoriter- na är ett bra sätt att ”lura”

små och stora grönsaks- skeptiker.

Strimla. Ställ fram råa grönsaker som snacks före middagen, när alla är hungriga och vill ha något att tugga på.

Frys. Köp grönsaker när de är billiga och i säsong och frys in. Eller botani- sera bland frysdiskens utbud av grön saker. De är lika nyttiga som färska och fördelen är att du minimerar mat svinnet. Ta bara fram så mycket som du vill äta.

FOTO: NATURBILD

8 1177 vårdguiden 3 • 18

Sveriges anhöriga gör en stor, viktig insats. 1,3 miljoner personer vårdar, hjälper eller stöttar regelbundet en närstående. Möt fyra av dem: Kerstin, Anna, Jessica och Per.

ANHÖRIG – DU ÄR

GULD VÄRD

text MARIA FRÖJDH foto ULF HUETT

D

e flesta av oss kommer någon gång i livet att hjälpa och stötta en närstående. Det kan vara ett barn, en part- ner, en förälder eller kanske ett syskon. Ibland är det en granne eller vän.

Nästan var femte vuxen person i Sverige hjälper regelbundet en närstående som är fysiskt eller psykiskt sjuk, äldre, har missbruks- och beroendeproblem eller en funktionsnedsättning. Barn och unga kan under uppväxten också ta ett stort ansvar för en förälder eller annan närstående.

De anhöriga står för en betydande del av vården och omsorgen i Sverige.

– Utan deras insatser skulle äldreomsorgen kollapsa, och stora delar av den övriga vården. De anhöriga utför till exempel 75 pro- cent av all vård och omsorg till äldre, säger Lennart Magnusson, verksamhetschef på Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, och docent vid Linnéuniversitetet.

En tredjedel av alla anhöriga hjälper en närstående varje dag.

Ungefär 100 000 anhöriga har gått ner i arbetstid eller helt slutat jobba för att kunna ge omsorg.

De anhörigas engagemang

är stort – och varie- rande. De kan göra allt från enklare ärenden till rent medicinska insatser.

– De handlar, tvättar, hjälper till med hem och träd- gård. De håller i vård- och myndighetskontakter, skjut- sar och koordinerar. Några hjälper till med hygien och personlig omvårdnad, ger läkemedel och lägger om sår.

Framför allt uppmärksammar de hur de närstående mår och är ett känslomässigt stöd. Många ger tillsyn dygnet runt, men även om den närstående flyttar till ett annat boende fortsätter de att hjälpa. En del bidrar även ekonomiskt, säger Lennart Magnusson.

Vilken brukar vara den största utmaningen för an- höriga?

– Att skaffa kunskap och strategier för att bemästra situationen. Om din partner kommer hem från sjukhu- set efter en stroke behöver du veta vad du ska göra för att inte skada honom eller henne. Samma sak om du till exempel ska mata någon med ät- och sväljsvårigheter.

Enligt patientlagen

ska anhöriga ha möjlighet att få informa- tion och stöd av hälso- och sjukvården för att kunna hjälpa sin när- stående. Du kan till exempel följa med på läkarbesök, få besked om hälsotillstånd, undersökningar, behandlingar och möjlighe- ten att få hjälpmedel. Du kan ibland få prata med kontaktsjukskö- terskor och kuratorer, ensam och tillsammans med din närstående.

Är personen du hjälper över 18 år är det han eller hon som be- stämmer vem som ska få informationen.

– För anhöriga, till exempel till personer med psykisk ohälsa, kan detta upplevas som ett stort problem. Ett råd är att föra dis- kussionen när personen i fråga mår relativt bra. Då finns en över- enskommelse i grunden.

Barn har som anhöriga rätt till information, råd och stöd. Att ha »

ANHÖRIG – DU ÄR GULD VÄRD

Kerstin Melin tar hand om sin mamma Astrid Melin, 100 år i oktober, två veckor av fyra. Astrid bor växelvis hos Kerstin och på ett äldre- boende i närheten.

”Mamma är frisk men behö- ver mycket hjälp. Hon flyttade in hos mig för sju år sedan i samband med ett stambyte och ville så gärna stanna kvar. För två år sedan kom hon till ett fantastiskt boende med utsikt över vattnet. Där har hon det bra och jag får en paus för att orka och känna mig fri. Kanske var det inte vad jag tänkte mig när jag gick i pension, men det fungerar och för mamma är det viktigt att få känna tillhörighet.”

10 1177 vårdguiden 3 • 18

N

är sonen Gustav, idag 17 år, föddes kom oron och ka- tastroftänkandet in i Anna Lind- holm Erikssons liv.

– Efter förlossningen kände jag att det var något som inte stämde. Han åt så lite, andades så snabbt och verkade slö. Jag frågade på BB och barnahälsovårds- mottagningen, men de hit- tade inget onormalt, säger hon.

När Gustav var fem veck- or åkte Anna och maken Per-Erik till akuten, där läkarna konstaterade en hjärtmissbildning. Vänster hjärtkammare saknades.

Läget var kritiskt.

– Det var en totalchock.

Min första tanke var att Carl, vår treårige son, hade fått en svårt sjuk lillebror och en mamma som för- svann. Oron blandades med skuldkänslor.

Gustav opererades och de turades om att bo med honom på sjukhuset. Allt gick bra, men det skulle bli fler operationer åren som följde.

– Vi fick bra stöd från barn - hjärtsjukvården. Kontakt- sjuksköterskan blev som en kompis under många år.

Gustav började i försko- lan, men hjärtat var svagt och han orkade inte leka som de andra barnen.

– Carl hjälpte honom hemma och tog ett stort ansvar. Idag ser jag att han

blev stor väldigt fort.

När Gustav var fyra år föddes lillebror Nils. Två år senare blev Gustav sämre och sattes på väntelista för ett nytt hjärta.

– Väntan var svår. Vi vis- ste att han behövde hjärtat.

Efter ett år och åtta måna- der gjordes transplantatio- nen och han blev en ny, friskare pojke med färg på kinderna. Men vi var på helspänn och oroliga för infektioner och avstötning.

Livet i familjen

blev långsamt lättare. Efter en tid började Anna, som är fastighetsmäklare, känna sig trött och sliten.

– Jag fick hjärtklappning och ångest. Förmodligen var det en reaktion efter att ha levt under press i så många år. Jag insåg hur viktigt det är att tänka på sig själv ibland för att orka.

Att vila, gå på gym, shoppa eller äta något gott med de andra barnen.

När Gustav

var 14 år fick han magsmärtor.

– Jag visste att vissa läke- medel han fick i samband med transplantationen ökar risken för lymfkörtel- cancer, lymfom, och tyvärr hade jag rätt i mina miss- tankar. Han hade tumör- vävnad i tunntarmen.

Anna och Per-Erik tura- des återigen om att vara med honom på sjukhuset.

– Vi var så vana vid att

» någon att prata med är särskilt viktigt. En del barn och unga har en orimlig ansvars- och omsorgsbörda.

– Vi har alla, och särskilt myndigheter och vård- personal, ett ansvar för att uppmärksamma och hjälpa de här barnen. Anmäl till socialtjänsten om du misstänker att ett barn riskerar att fara illa av sin situation, säger Lennart Magnusson.

Har din närstående kontakt med många perso ner i vården kan ni be om en fast vårdkontakt.

En annan form av stöd, så kallat anhörigstöd, är kopplat direkt till dig som anhörig och kan ges för att du ska orka med din situation. Varje kommun ska enligt socialtjänstlagen erbjuda anhörigstöd. Det finns bland annat avlösning, ekonomiskt stöd och samtalsgrupper (läs mer på sidan 13). Även organi- sationer och föreningar ger stöd till anhöriga.

De flesta tycker

att det känns bra och menings- fullt att ge omsorg åt en närstående – men inte alla.

Två av tio känner ofta eller alltid att det är tungt och psykiskt påfrestande.

– Att hjälpa en vuxen närstående är frivilligt, men många känner att de inte har något val, att sjukvården och omsorgen räknar med att de anhöriga stöttar.

Ju mer omsorg den anhöriga ger, desto större är risken att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa, sämre ekonomi och försämrad livskvalitet.

– Ser du ditt anhörigskap som en naturlig del av livet och är beredd att ta emot hjälp för att orka, är det lät- tare att må bra. Känner du att det bara är du som kan ge omsorg, och är nega tiv till att ta emot hjälp, är ris- ken större att hälsan påver- kas negativt. Depression, ned stämdhet och problem med ryggen är vanligt.

Vad är viktigt att tänka på som anhörig?

– De som är i yrkesverk- sam ålder och hemma för att vårda en närstående har den sämsta hälsan och livs- kvaliteten. Därför är det bra att fortsätta arbeta, om det går. Att komma till ett arbete och få stöd från arbets kamrater och chefer är betydelsefullt. För äldre eller för den som inte har ett arbete att gå till är det bra att försöka ha ett socialt liv förutom vårdandet.

Då är möjligheten att få avlösning viktig.

– Ett annat råd är att prata med andra om sin situa- tion och att ta emot hjälp och stöd, säger Lennart Magnusson.

MER INFORMATION

 1177.se/narstaende

Annas son fick ett nytt hjärta och drabbades sedan av cancer:

”Jag kommer aldrig att släppa oron”

ANHÖRIG ELLER NÄRSTÅENDE?

Innebörden av orden

”anhörig” och ”närstå- ende” kan variera. Vi har valt att använda begreppen så här:

Anhörig. Person som vårdar eller stöttar någon i sin närhet.

Närstående. Person i behov av vård och stöd.

hugga i som anhöriga, det gick av bara farten. Nils var tyvärr ofta ensam hemma, men fick hjälp av en syskonstödjare när vi var på sjukhuset. Han följ- de med honom på bio och andra aktiviteter. Det var jättebra.

Komplikationerna i sam- band med behandlingen var många.

– Jag var så orolig och arg på hela situationen. Han hade klarat alla operationer,

och nu kom detta?

Julen 2015 var sista be- handlingen över och sedan dess har Gustav varit frisk.

Familjelivet återgick

till det normala, men ett år senare fick även Per-Erik cancer.

– Det var jobbigt såklart och barnen var jätteledsna.

Jag blev som en maskin som gjorde allt som behöv- de göras hemma. Idag mår han bra igen, men det var

tufft. Hela familjen påver- kas när någon är sjuk.

Vad har varit svårast för dig som anhörig?

– Oron och katastroftänk- andet. ”Tänk om Gustav dör.” Ibland tror man att man inte ska orka, men det gör man. Konstigt nog är jag pjåskigare med de fris- ka barnen. Jag vet inte vad jag skulle göra om något hände dem. Med Gustav är jag mera luttrad, han har klarat sig så många gånger.

Livet blev inte som Anna hade tänkt sig, men det blev bra ändå.

– Karriären har jag missat, men jag trivs på mitt jobb.

Tack vare mina föräldrar och assistenten som hjälpte Gustav några år har jag i princip kunnat jobba heltid.

Jag har blivit starkare som människa och lärt mig att njuta av de små sakerna i livet, som en fika eller ett samtal. Men oron kommer jag aldrig att släppa.

Efter många slitsamma år som anhörig insåg Anna Lindholm Eriksson hur viktigt det är att tänka på sig själv ibland för att orka.

12 1177 vårdguiden 3 • 18

45–64 år …

… är åldersgruppen där det är vanligast att ge omsorg åt en närstående,

ofta en förälder.

HÄMTA UT LÄKEMEDEL?

Ska du hämta ut läkeme- del åt en vuxen närstå- ende måste han eller hon ge sin tillåtelse genom en fullmakt. Fullmakten spa- ras elektroniskt och gäller på alla apotek.

Blankett finns att hämta på apotek eller via en länk på:

 1177.se/om-recept

Är du ung och behöver hjälp?

Har du en förälder eller någon annan vuxen i din närhet som är allvarligt sjuk, missbrukar eller lider av psykisk ohälsa?

Det finns hjälp att få så att din situation kan bli bättre.

Alla vuxna som jobbar med barn och unga är skyldiga att hjälpa dig om du inte har det bra.

Här kan du läsa mer om hur du kan göra:

1177.se/familjemedlem-ohalsa

 vaga-beratta.1177.se

 bris.se

STÖD FRÅN FÖRENINGAR OCH ORGANISATIONER

Många organisationer och föreningar arbetar för att stötta anhöriga, till exempel Anhörigas riksförbund, Röda Korset, Demensförbundet, olika patientorganisationer, trossamfund och pensionärsföreningar. Många har hjälplinjer dit du kan ringa eller mejla om du vill fråga något eller behöver någon som lyssnar.

VART SKA MAN VÄNDA SIG?

Många anhöriga ansvarar för närståendes vård- och myndighets- kontakter. Ibland kan det vara svårt att veta vart man ska vända sig.

Här är några riktlinjer:

Färdtjänst Kommunen Handikappersättning Försäkringskassan

Hjälpmedel Kommunen, landstinget/regionen Hälso- och sjukvård Landstinget/regionen

Missbruks- och beroendevård Kommunen, landstinget/regionen Personlig assistans Kommunen, Försäkringskassan

Vårdbidrag Försäkringskassan Äldreomsorg (bl a hemtjänst

och seniorboende) Kommunen

ETT FRIVILLIGT UPPDRAG

Det finns ingen lag som säger att du måste vårda en partner eller åldrande förälder när han eller hon inte kan ta hand om sig själv. Det är du som anhörig som avgör vilket ansvar du har möjlighet att ta. Att vårda eller hjälpa någon mot sin vilja kan få negativa konse- kvenser för båda parter.

Du som tar hand om en närstående kan själv behöva hjälp för att orka. Då kan du få så kallat anhörigstöd.

Förutom det stöd

som hälso- och sjukvården kan ge för att du ska hjälpa din närstående, finns en särskild form av stöd som ges direkt till dig som anhörig.

Socialnämnden i varje kommun ska enligt social- tjänstlagen erbjuda anhörigstöd till dig som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre.

Du kan också vara anhörig till en person med funktionsnedsättning eller missbruks- och bero- endeproblem. Det är du själv som ansöker om anhörigstödet hos socialtjänsten.

Tanken med anhörigstöd är att det ska underlätta den anhörigas vardag fysiskt, psykiskt och socialt.

Det ska också öka livskvaliteten och välbefinnandet, både hos den anhöriga och den som är närstående.

Stödet ska vara individuellt, flexibelt och av hög kvalitet.

– Ring din kommuns växel och fråga efter den som arbetar med anhörigstöd. Det kan vara en anhörigsamordnare, anhörigkonsulent, ett anhörig ombud eller liknande. Nästan alla kom- muner har även information på sin webbplats, säger Lennart Magnusson, verksamhetschef på Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Be om ett möte och berätta om din och din när- ståendes situation. Fråga om vilken typ av anhö- rigstöd som skulle kunna vara aktuellt för dig.

– Lagstiftningen säger bara att kommunen har skyldighet att erbjuda anhörigstöd, inte vad det ska innehålla. Därför är det olika från kommun till kommun.

Vilket stöd du har möjlighet

att få beror på regler och utbud i din kommun. Här är några vanliga former:

Anhörigstöd

– direkt till dig som vårdar

Avlösning. Avlösning i hemmet innebär att någon kommer hem till dig, till exempel från hemtjänsten, och tar över omsorgen så att du kan vila eller göra något annat. En annan form av avlösning är att den närstående får komma på dagverksamhet utanför hemmet någon eller några dagar i veckan.

Avlösning via boende innebär att den du vårdar under en period inte bor hemma, utan på ett korttidsboende. Vid så kallad växelvård växlar den närstående mellan att bo hemma och i särskilt boende. Personer med funktionsnedsättning kan få korttidsvistelse utanför hemmet, till exempel på ett korttidsboende, i en kontaktfamilj eller på läger.

Ekonomisk ersättning. Måste du avstå från ditt vanliga arbete kan du i vissa fall få ersättning, till exempel anhörigbidrag eller hemvårdsbidrag. På vissa håll har anhöriga möjlighet att bli anställda som anhörigvårdare.

Vårdbidrag, för vårdnadshavare som vårdar ett barn som är sjukt eller har en funktionsnedsättning, och närståendepenning, för den som vårdar en svårt sjuk närstående, ansöker du om hos Försäk- ringskassan.

Samtal, information och stöd. Socialtjänsten och/eller anhörigstödet i din kommun kan erbjuda samtal och stöd i olika former, enskilt eller i grupp.

Många kommuner anordnar utbildningar, föreläs- ningar och studiebesök för anhöriga. En del kom- muner startar självhjälpsgrupper eller erbjuder må bra-aktiviteter som yoga och avslappning.

– Sök det stöd

du behöver. Det är ganska få som ansöker om anhörigstöd idag. Kontakta den ansvariga förvaltningen inom kommunen om du inte är nöjd med det som erbjuds, säger Lennart Magnusson.

MER INFORMATION

 1177.se/anhorigstod

 anhoriga.se

14 1177 vårdguiden 3 • 18

N

är Jessica Lerner, 28, var barn ville hon inte ta med sig kompisar hem.

Inte för att hon skämdes för sin storebror John, som föddes med ce- rebral pares, CP, utan för att skydda honom från om- givningens stundtals okänsliga bemötande.

– Det kunde vara blickar och kommentarer om hur han åt eller hur han såg ut.

John, som är en så fin och kärleksfull person. Jag kände mig frustrerad och klämd mellan två världar, säger hon.

Det mesta i familjens

Jessicas bror har cerebral pares, CP:

”Mina behov sattes åt sidan”

vardag kretsade kring John, som är tre år äldre än Jessica. Cerebral pares är en skada som påverkar rörelseförmågan på olika sätt.

– Han behövde, och be- höver fortfarande, hjälp dygnet runt, med kläder, matning och förflyttning.

När vi skulle någonstans var det en stor apparat med alla hjälpmedel som skulle med.

Jessica och John hittade tidigt egna sätt att leka och kommunicera på. Den största utmaningen under uppväxten var hans olika assistenter, som fanns i

hemmet vardag som helg.

– Det var jätteviktigt att de fanns, men tyvärr ska- pade de en distans mellan honom och mig, och mel- lan mig och mina föräldrar.

För mig var det väldigt svårt att ha en vardag med främmande människor, att aldrig få vara ensam med min familj. Det var som att leva i en dokusåpa med kameror runt omkring.

Eftersom Johns behov

var så stora hamnade Jessi- ca ofta i skymundan.

– Mina behov sattes åt si- dan. Mina föräldrar litade på att jag klarade mig själv.

John fick träffa andra i samma situation, men det fanns inget syskonforum för mig. Jag hade ingen att ventilera mina fundering- ar med, som vad som skul- le hända om mina föräld- rar inte orkade längre. Jag

”Mina föräldrar litade på att jag klarade mig själv.

John fick träffa

andra i samma

situation, men det

fanns inget syskon-

forum för mig.”

N

är äldste sonen förändrades och drog sig undan trodde Per Torell och hans fru att det var något som hörde tonåren till.

– Vi tänkte att det skulle gå över, men det gjorde det inte. Han fick tvångsföreställningar och levde i en verklighet vi inte förstod. När han var 16 år fick han diagnosen schizo- freni.

Per beskriver en familj i kaos.

– Det var mycket bråk och han ut- manade mig på olika sätt. Jag blev provocerad och svarade tyvärr med att bli auktoritär. Bråken ledde till att vi glömde bort de andra barnen, främst hans yngre bröder. En av dem ville sällan vara hemma. Hans store- bror tog all kraft och energi.

Konflikterna påverkade

även förhållandet mellan Per och hans fru. Vändpunkten kom när de tog be- slutet att alltid stötta varandra som anhöriga.

– ”Vi gör det här tillsammans”, sa vi. ”Vi orkar inte annars.” Jag ville inte bli en förälder som drog sig undan för att det blev för jobbigt. Jag be-

stämde mig för att stå pall och stanna kvar.

Uthållighet och kontinuitet har varit hörnstenar i relationen med sonen, som idag bor i eget boende.

– Vårdpersonal byts ut, men vi finns alltid kvar. Min son lever med en extra sårbarhet. Han söker sig till oss och ringer ibland för att få hjälp att tolka verkligheten. Periodvis har jag inte dugt för honom, och då har jag accepterat det. Min fru har fun- nits där istället.

Familjen har gått

i terapi för att bearbeta det som hänt. För Per har det varit betydelsefullt att engagera sig i frågor kring psykisk ohälsa och att träffa andra anhöriga i samma situation.

– Det är så viktigt att veta att man inte är ensam. Min sons sjukdom är gräslig, men den har lett till intres- santa möten som har berikat mitt liv.

Ibland, när det har varit slitsamt, har Per och hans fru rest bort en helg för att få koppla av.

– Livet blev inte som vi trodde, men vi har fått mycket som är värdefullt, säger han.

kände mig väldigt ensam.

Tidigt tog hon ett stort ansvar, både för sig själv och för andra.

– Jag lärde mig att knyta mina kompisars skor innan jag kunde knyta mina egna. Jag bad aldrig om hjälp och drog mig undan när jag var ledsen. Jag ville inte belasta mina föräldrar ännu mer.

Efter gymnasiet flyttade Jessica hemifrån för att plugga på universitetet, bland annat i USA.

– Det var en otrolig lätt- nad att kunna distansera sig. Samtidigt upptäckte jag hur svårt det var att släppa in nya människor.

Jag fick höra från killar jag dejtade att jag hade en mur.

Jag var också rädd för hur de skulle förhålla sig till min bror. Tack och lov har min sambo Joakim och John funnit varandra.

Jessica, som idag

är föreläsare med fokus på anhörigfrågor, främst ur ett syskonperspektiv, har ibland diskuterat sin upp- växt med sina föräldrar.

– Pappa sa ”När du var liten var allt omkring dig så enkelt”. Då bubblade känslorna upp inom mig.

Idag förstår jag att de ofta inte hade något val, men jag hade ändå önskat att någon hade sett verklig- heten med mina ögon. De är glada och stolta över mitt engagemang för att ge an- dra syskon det jag själv inte hade när jag växte upp.

Vår och sommar arbetar Jessica som Johns assis- tent.

– Det är mitt sätt att hitta egentid med honom och att se att han tas väl om- hand.

Pers vuxne son har schizofreni:

”Jag bestämde mig för att

stå pall och stanna kvar”

16 1177 vårdguiden 3 • 18

Du som har

en hörselnedsättning har rätt att få skrivtolkning. Det innebär att en tolk skriver ner det som sägs i rummet, så att du kan läsa det på en läsplatta eller annan skärm. Det är du själv som bestäm- mer om du har behov av tjänsten, som är kostnadsfri.

I Norrbotten finns fyra skrivtolkar.

De utför sitt arbete vid bland annat föreningsmöten, arbetsplatsträffar, studiecirklar, föreläsningar och i kyrkliga sammanhang, till exempel begravningar, dop och bröllop.

– Vi tolkar i alla möjliga situatio- ner, överallt där det finns kommuni- kation. På så sätt kan den som hör dåligt ta del av det som händer och behöver inte känna sig osäker eller utanför, säger skrivtolken Inger Torikka.

Skrivtolkning sker antingen med tolken på plats i rummet eller på distans. Vid tolkning på distans be- finner sig tolken på annan ort, men förmedlar på samma sätt i text det som sägs under samtalet. Skrivtol- ken har tystnadsplikt och ingenting

av det som uttalas under ett upp- drag sparas eller förs vidare.

Vissa gånger är

det extra viktigt att kommunikationen fungerar, som när du ska besöka sjukhuset, hälsocentralen, tandvårdskliniken eller någon annan vårdinrättning.

– Det är viktigt för dig, men också för att vårdpersonalen ska vara sä- ker på att du som patient verkligen uppfattat vad som sagts i mötet. Det är en patientsäkerhetsfråga, säger Inger Torikka.

Gör så här

för att få skrivtolkning:

• Ta kontakt med Tolkcentralen och gör en bokning, antingen via e-post tolkcentralen@norrbotten.se eller via telefon 0920-28 40 80.

• Har du en tid inom hälso- och sjukvården eller tandvården kan du i förväg kontakta mottagningen eller kliniken och uppge att du vill ha skrivtolkning. Då sköter vård- personalen bokningen.

 norrbotten.se/tolkcentralen

 1177.se/tolkcentralen

Alla med nedsatt hörsel kan ha nytta av skrivtolkning. Det som sägs, till exempel i kontakt med vårdpersonalen, visas i text på en läsplatta.

Behöver du skrivtolkning?

Har du svårt att höra i vissa situationer eller miljöer? En skrivtolk ser till att du inte missar något viktigt.

FOTO: MARIA ÅSÉN

ILL: JANETTE BORNMARKER

E-TIDNINGEN

Du vet väl om att du kan läsa tidningen 1177 Vårdguiden som e-tidning på webben, i mobilen eller på surfplattan? Förutom att bläddra dig fram bland tidning- ens sidor kan du söka artiklar i äldre nummer och tipsa vänner och bekanta om någonting du har läst.

Länkat till alla artiklar finns också ljudfiler för dig som föredrar att lyssna till artiklarna. Du hittar tidningen på startsidan på

 1177.se

1177 vårdguiden 2 • 18 1

ANHÖRIG

Möt människorna som vårdar och stöttar tema:

Jessica hjälper sin storebror John

RYGGSKOTT?

GÖR SÅ HÄR Få fart pa°

barnen!

SÅ KAN DU GE LIV

NORRBOTTENS LÄN NR 3 •2018

ONT I LEDERNA?

Ömma, stela och svullna leder är vanligt. Stockholms läns lands- ting och Karolinska Institutet har i samarbete med patienter och vårdpersonal utvecklat självtes- tet Ont i lederna. Det kan hjälpa dig att avgöra om du behöver söka vård för dina ledbesvär.

 ontilederna.nu

DIN JOURNAL VIA NÄTET

Nu kan alla läsa delar ur sin patientjournal via nätet.

Logga in på 1177.se och klicka på

”Journaltjänster”. Hur mycket information du ser beror på var du har fått vård. Den äldsta infor- mation som visas är oftast från den 1 januari 2016.

 1177.se/journalvianatet

16 1177 vårdguiden 3 • 18 17

* Emotionellt instabilt personlighetssyndrom

”Mitt liv var ett kaos av ångest och självhat”

text MARIA FRÖJDH foto ULF HUETT

Den psykiska ohälsan hos barn och unga vuxna ökar kraftigt.

Att få rätt diagnos blev vändningen för Siri Strand, 23, som har emotionellt instabilt personlighetssyndrom, även kallat borderline-

personlighetssyndrom. ”Från att ha kraschat mentalt flera gånger

om dagen, lärde jag mig att reglera mina starka känslor.”

18 1177 vårdguiden 3 • 18

N

är Siri Strand var 11 år dog hennes bonuspappa i en stroke.

– Tre dagar tidigare hade jag varit svartsjuk på honom och mamma, och önskat att han skulle dö. När det verkligen inträffade fick jag enorma skuld- känslor, säger hon.

Dödsfallet präglade Siris liv under många år. Hon fick tvångstankar, som att hennes kompis skulle dö om Siri tänkte på henne.

– Jag blev också rädd för att bli lämnad. Jag visste att man kunde säga hej då som vanligt på morgonen och sedan aldrig mer ses. Jag har alltid haft mycket starka känslor som lätt triggas igång, men jag höll dem inom mig. Det fanns inte heller plats för min sorg hemma. Ingen mådde bra.

Siri hade ofta ångest

och magont under åren som följde. När hon var 18 år var det som om allt hon tryckt undan vällde upp igen.

– En natt vaknade jag med svår ångest, sprang ut i regnet och såg mitt liv spelas upp omkring mig.

Jag blev livrädd och berättade allt för mamma, som hjälpte mig till en terapeut.

Siri fick läkemedel, men mådde sämre och säm- re. Det skulle ta lång tid att hitta rätt läkemedel och dos. Hon fick bland annat göra en utredning för att se om hon hade bipolär sjukdom.

– Jag läste på och svarade ”rätt” på frågorna för att snabbt få hjälp. Men jag kände egentligen inte igen mig i beskrivningen.

Siri orkade sällan

gå till skolan. Efter studen- ten mådde hon som allra sämst.

– Mitt liv var ett kaos av ångest och självhat. I ena stunden var jag glad, i andra mådde jag skitdåligt.

Jag skadade mig själv några gånger. Jag visste inte vad jag skulle göra när känslorna kom.

I dag kan Siri se att hon styrde och skuldbelade sin omgivning.

– Jag kunde säga ”Gå ut ni, så ligger jag här och mår dåligt”. Alla var låsta av min ångest, men stöt- tade mig ändå.

Vändningen kom

när Siri fick en ny psykiater.

– Han såg i journalen att de tidigare misstänkt borderline. Den beskrivningen kände jag igen mig i, att ha starka känslor som snabbt förändras.

Siri började i dBt-behandling (läs mer intill).

– Det var tungt att brottas med sig själv, men det förändrade mycket. Jag lärde mig att känna igen olika känslor och att avleda dem, som att bita i ingefära eller spola iskallt vatten på handleden.

För att vara i balans måste jag också ha rutiner, sova bra och ta min

medicin.

I dag mår Siri

mycket bättre. Hon håller föredrag och driver en podd om psykisk ohälsa till- sammans med en vän.

– Förut kraschade jag varje dag, nu bara en gång i halvåret. Jag har djupare relationer och framför allt tyck- er jag om mig själv.

Det finns en styrka i att känna mycket.

Även glädjen och lyck- an blir intensivare.

”Jag vill använda skiten jag har varit med om till något bra”, säger Siri Strand.

+ Sök vård

Kontakta en hälsocentral, ung domsmottagning, bup eller elevhälsan om du mår psy kiskt dåligt och har svårt att klara vardagen.

Kontakta direkt en psykia- trisk akutmottagning eller akutmottagning om din situation känns outhärdlig och du känner att du inte orkar mer.

Ring 112 direkt om du har allvarliga tankar på att skada dig eller ta ditt liv.

Detsamma gäller om du tror att en närstående har allvarliga planer på att skada sig eller ta sitt liv.

Emotionellt instabilt

personlighetssyndrom, även kallat borderline-personlighetssyndrom, är ett tillstånd med starka känslor.

– Ofta pendlar man mellan extrema lägen, till exempel från att någon känns helt fantastisk till fullkomligt avsky- värd, säger Sanna Marek, psykolog och psykoterapeut vid DBT-tea met inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stock- holm som tar emot ungdomar till och med 17 år.

En del personer med emotionellt instabilt personlighets- syndrom kan känna en stark rädsla för att bli övergivna, andra en inre tomhet.

– Många skadar sig själva för att hantera de negativa känslorna. Det kan lindra i stunden, men göra det ännu värre i längden.

Förutom att reglera känslor kan självskadebeteende ibland vara ett sätt att känna något över huvud taget eller att bestraffa sig själv. ”Jag är usel och inte värd någonting.”

Ett direkt självskadebeteende kan vara att skära eller slå sig själv, ett indirekt att svälta sig eller köra vårdslöst i trafiken.

– Missbruk är också vanligt liksom att agera impulsivt och ha tankar om att ta sitt liv, säger Sanna Marek.

För att få diagnosen

emotionellt instabilt personlig- hetssyndrom ska minst fem av nio särskilda kriterier vara uppfyllda. I dag ökar antalet personer som får diagnosen i Sverige, främst bland unga kvinnor.

– Men forskning visar att det är lika många män som kvinnor som uppfyller kriterierna. Kanske tar sig svårig- heten att reglera känslor olika uttryck, att män i större ut- sträckning utsätter sig för våld och inte söker hjälp.

Svårigheterna behöver inte finnas kvar resten av livet.

– Tvärtom är det vanligt att man med tiden, och med be- handling, får andra verktyg att hantera känslorna med och vid en ny utredning inte längre uppfyller kriterierna.

Svårigheterna startar ofta kring puberteten och tidiga tonåren. De flesta får diagnosen när de är vuxna och har levt med svårigheterna i många år.

Vad kan orsaka

de här svårigheterna?

– Ofta finns en medfödd emotionell sårbarhet. Känslor triggas lätt, personen reagerar kraftigt och behöver lång tid för att lugna sig. Personer med diagnosen har i större utsträckning än andra också haft en tuff uppväxt. Många

har utsatts för mobbning eller övergrepp, eller vuxit upp i en miljö där de inte blivit känslomässigt bekräftade, sä- ger Sanna Marek.

Att samtidigt ha adhd, ångest och depression är också vanligt.

Att leva med

emotionellt instabilt personlighetssynd- rom är olika från person till person.

– Har man en djup känslomässig instabilitet, självskade- beteende och självmordstankar är livet extremt jobbigt.

Nära relationer påverkas ofta.

– För närstående kan det vara tufft att bemöta någon med så starka känslor. Ändå kan det vara viktigt att lyssna och bekräfta känslorna istället för att ha en ”skärp- dig-attityd”.

DBT, dialektisk beteendeterapi

, och MBT, menta li se- ringsbaserad terapi, är två terapiformer som ofta används.

DBT, som Sanna Marek har arbetat med under många år, är en form av KBT, kognitiv beteendeterapi. Syftet är bland annat att minska livshotande beteenden och lära sig olika färdigheter för att förbättra livskvaliteten.

– Terapin bygger både på acceptans och förändring. Att acceptera nuet och stå ut med svåra känslor, och samti- digt förändra sitt beteende.

Mentaliseringsbaserad terapi, MBT, är en behandlings- metod som går ut på att öka patientens förmåga att upp- fatta och reflektera över egna tankar, känslor och reak- tioner. Till en början användes metoden mest vid behand- ling av emotionellt instabilt personlighetssyndrom. I dag tillämpas den även inom andra områden, till exempel vid depressioner, missbruk och ätstörningar.

– Det finns hjälp att få för att må bättre. Ofta har man kvar sin sårbarhet, men hittar andra sätt att hantera käns- lorna på.

En del klarar sig utan läkemedel, andra kan behöva till exempel antidepressiva eller stämningsstabiliserande läke- medel för att må bättre.

MER INFORMATION

 1177.se/eips

 1177.se/sjalvskada

 1177.se/bup

Den som har emotionellt instabilt personlighetssyndrom, EIPS, har svårt att hantera sina intensiva känslor. Många skadar sig själva och har problem i nära relationer, men med behandling kan livet bli bättre.

STARKA, SKIFTANDE KÄNSLOR

20 1177 vårdguiden 3 • 18

”Plötsligt small det bara till.”

Så brukar den som fått ryggskott beskriva förloppet.

Ryggskott kommer ofta plötsligt, i samband med en vridning, framåtböjning eller ett lyft. Ofta gör det väldigt ont i nedre delen av ryggen och många beskriver det som en intensiv huggande kramp- känsla. Ryggen känns stel, kan se sned ut och kram- pen kan göra det svårt att gå, sitta eller ligga. Ibland kan det komma en utstrålande smärta i ena benet ner mot foten. Då är även ischiasnerven påverkad.

Även om ryggskottet kan komma plötsligt och utan föraning har det ofta föregåtts av en mer mol- ande trötthet i ländryggen.

– Trötthetsvärk och morgonstelhet i ländryggen är vanliga varningssignaler före ett ryggskott och tyder på att din rygg är lite ansträngd, säger Eva Olsson, fysioterapeut.

– Variera din arbetsställning och und-

vik ensidig belastning för att undvika ryggskott.

Framåtböjd och vriden ställning och för mycket stilla- sittande är dåligt för våra ryggar och skapar ofta problem. Undvik att sjunka ihop. Träning är bra, men undvik de allra tyngsta övningarna och gör lite lätt- are och kort are rörelser istället för att ta ut dig till ytterläge.

Det viktigaste rådet

vid akut ryggskott är att försöka röra sig så mycket som möjligt. Fortsätt att leva som vanligt så långt det går, även om det gör ont.

– Även om du bara kan ta ett par steg är det bra.

Försök hitta så smärtfria positioner som möjligt och variera ställningen ofta, säger Eva Olsson.

Rörelse minskar smärtan och gör att den försvin- ner snabbare. Aktivitet ökar produktionen av en- dorfiner, kroppens eget smärtstillande ämne. Om

i ryggen – och så kan du förebygga att det händer igen.

text ANNA RITTER illustration KENNETH ANDERSSON

du däremot försöker vila dig frisk från ett ryggskott kommer det förmodligen ta längre tid innan du är smärtfri. Sängliggande gör att musklerna blir svaga och fungerar sämre.

– Försök lirka lite med ryggen. Ställ dig upp, luta dig lite bakåt, vila lite. Gör det ofta men korta stunder åt gången, så att ryggen inte hinner tröttna. Börja promenera så snart du kan. Små, korta steg brukar fungera i början. Stavar kan ge extra stöd.

Däremot ska du undvika tunga lyft och att bära tunga saker. Undvik också vridningar i sidled.

Receptfria smärtstillande

läkemedel kan vara bra när ryggskottet slår till. Syftet är att du ska kunna röra dig ordentligt och sova bättre på natten.

Använd bara läkemedel under en begränsad period, inte mer än en till två veckor.

Ryggskottssmärtan håller oftast i sig några dagar.

– Den akuta värken brukar gå över i trötthetsvärk efter någon vecka. Den kan pågå i ett par veckor och därefter kan besvären komma tillbaka då och då.

Det är viktigt att du inte börjar undvika att röra dig eftersom det lätt blir en ond cirkel som bara skapar mer smärta, säger Eva Olsson.

Om smärtan i ryggen fortfarande sitter i efter ett par veckor bör du kontakta din hälsocentral.

För att förebygga

nya ryggskott är det bra att se över hur din vardag ser ut. Undvik att fastna i samma position eller aktivitet långa stunder i sträck. Har du ett stillasittande arbete kan det vara bra med ett höj- och sänkbart skrivbord. Har du ett fysiskt tungt jobb med många lyft eller monotona rörelser kan du behöva prata med din arbetsgivare om dina pro-

blem och få hjälp med korrekta rörelser och övningar. Det viktigaste förebyggande rådet är fysisk aktivitet. En fysioterapeut/sjuk- gymnast kan ta fram ett träningsprogram som du kan följa på egen hand. Det krävs ingen remiss, du bokar själv tid, och hög- kostnadsskyddet gäller.

– De flesta som har ryggbesvär mår väldigt bra av vanliga promena der.

Om du känner att du behöver avlasta ryggen under promenaden kan det vara skönt att böja knäna och luta ryggen mot en husvägg eller ett träd en liten stund.

Har du svårt att gå utomhus kan det vara skönt att simma eller gå i en sim bassäng.

En del som har ryggbesvär före- drar upprätt cykling eller cross- trainer.

– Det kan kännas lite stelt i början av akti- viteten, och det är helt okej. Om du upplever att stelheten sitter i under hela passet eller om ryggen börjar kännas trött får du avsluta och prova en annan aktivitet nästa gång, säger Eva Olsson.

Var fortsatt uppmärksam på varningssig- naler som trötthetsvärk i ländryggen.

– Många som haft ryggskott upplever att de har bra och dåliga ”ryggdagar”. En dålig dag är det extra vik- tigt att ta hand om ryggen, kanske genom att ta en extra promenad och inte fastna i stilla sittande.

MER INFORMATION

 1177.se/ont-i-ryggen

Har du fått ryggskott kan det vara skönt att ligga ner och vila med en kudde under svan - ken och benen upp- lagda i 90-gra ders - vinkel.

Även när du sitter kan det vara skönt att ha stöd för svanken, till exempel en hoprullad handduk eller kudde.

Det brukar vara bättre att stå eller ligga än att sitta.

22 1177 vårdguiden 3 • 18

F

rida, 35, och Lovisa, 31, är poliser och träf- fades genom en gemensam bekant. De flyt- tade ihop nästan direkt och gifte sig för tre år sedan.

– Vi kände tidigt att vi ville ha barn till- sammans. Efter två år anmälde vi intresse för donationsbehandling. Vi var kanske inte redo just då, men vi visste att det var lång väntetid, säger Lovisa och sätter ner sonen Walter, 1 år, på golvet efter mellanmålet.

Från början var det meningen att Frida skulle bära barnet, men efter några läkar- och kuratorsbesök på fertilitetskliniken började hon tveka.

– Tanken att ha ett barn som växte i magen var läskig och jag kände en stark förlossningsrädsla. Jag ville ha barn, men att bära det kändes inte viktigt. Vi be- stämde att Lovisa skulle göra det istället, säger Frida.

Efter ett och ett halvt år

i kö blev de godkända för behandling och förberedde sig på insemination med donerade spermier.

– Vi hade inga önskemål på donator, men eftersom vi är ljusa båda två måste kliniken ha valt en med liknande färger, säger Lovisa och för handen genom Walters blonda hår.

När det var dags för ägglossning åkte Lo- visa och Frida förhoppningsfulla till klini- ken, men försöket slutade i besvikelse några veckor senare.

– Jag blev inte gravid, varken den gång- en eller vid de tre följande försöken, kon- staterar Lovisa.

– Det var ett jättejobbigt år, fyller Frida i.

Livet var på paus.

I samråd med kliniken

bestämde de sig för att försöka med IVF istället. Ägg från Lovisa plockades ut och befruktades i ett provrör, vilket resulterade i tre embryon.

– Ett av dem återfördes till livmodern men

”Donatorn måste vara en fantastisk person”

Ägg- och spermiedonation ger fler möjligheten att bli föräldrar.

Lovisa och Frida fick sonen Walter tack vare en donator.

text MARIA FRÖJDH foto SUSANNE WALSTRÖM

det fungerade inte, och inte med nästa heller. Inför vårt sista försök kändes det nästan som att det inte skulle gå, säger Lovisa.

Men graviditetstestet visade sig vara positivt.

– Vi var väldigt ödmjuka i början. Jag tänkte ”Lo- visa är gravid just nu”, säger Frida.

Vid ett ultraljud i vecka åtta vågade de äntligen börja hoppas. Och allt gick som det skulle. Lovisa mådde bra under hela graviditeten.

– Vid förlossningen kom den stora lyckan. Walter var helt perfekt – världens sötaste och finaste, säger Frida.

Före donationen

fick Frida som partner skriva på ett samtycke till behandling och efter förloss- ningen även en föräldraskapsbekräftelse.

– Walter har alltid varit både Lovisas och min son, men nu är han det även rent juridiskt.

Lovisa var föräldraledig första halvåret, sedan var det Fridas tur. I höst har Walter börjat i förskolan.

– Vi är så glada för att vara hans för äldrar och tänker ofta på donatorn. Vi är otroligt tacksamma över vad han har gjort, att han har gett oss den här möjligheten. Han måste vara en fantastisk person, säger Frida.

Donatorn är anonym för Frida och Lovisa, men när Walter är vuxen kan han, om han vill, ta reda på vem det är.

– Vi kommer att vara öppna med hur han har kommit till och det är helt upp till ho- nom om han vill ta kontakt med donatorn el- ler inte.

Frida och Lovisa vill gärna ha fler barn, och använda samma donator. Ef ter som de redan har fått ett barn gen om donationsbe- handling får de bekosta den själva.

Vem som ska bära barnet den här gången är inte bestämt.

– Men skulle det inte fungera är vi så glada och tacksamma över Walter, sä ger Frida.

DONATIONS- BEHANDLING

Donationsbehandling är assisterad befruktning med donerade ägg eller spermier. Den kan erbju- das heterosexuella par, kvinnor i samkönade relationer och ensam- stående kvinnor.

För offentlig finansiering gäller vissa grundkrav, som att paret/kvinnan ska vara lämpliga som föräldrar. I Norrbotten erbjuds inte så kallad syskonbehandling.

 gyninorr.se

Assisterad befruktning är befruktningsmetoder som delvis utförs utanför kroppen.

Vanligast är insemination och IVF, provrörsbefruktning.

Vid insemination förs spermier från en partner eller donator in i livmodern. Vid IVF, in vitro-fertilisering, be-

fruktas ägg i ett laboratorium och förs efter befruktning in i livmodern. Både ägg och spermier kan komma från ett par som vill ha barn tillsam- mans, alternativt kan ägg el- ler spermier komma från en donator. I Sverige måste barnet för närvarande ha ett

genetiskt släktskap med en förälder, men det kravet försvinner vid års skiftet.

Region Norrbotten erbjuder tre IVF-försök. Kvinnan ska vara under 40 år och mannen under 56. Privata kliniker kan tillåta något högre åld- rar. Kvinnans BMI ska vara

under 35 för utredning och 30 eller lägre för remiss till avancerad behandling.

Äggstimulerande behandling sköts via gynmottagningar- na. Provrörsbefruktning och insemination remitteras till IVF-kliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

ASSISTERAD BEFRUKTNING

24 1177 vårdguiden 3 • 18

Vill du ge liv? Så här går det till

Det är stor efterfrågan

på donerade könsceller, både spermier och ägg. Ju fler donatorer det finns, desto fler personer har en chans att få barn – med kortare väntetid.

För att bli godkänd som donator måste du vara fysiskt och psykiskt frisk.

– Du får inte ha några allvarliga eller smittsamma sjuk- domar och inte några allvarliga, ärftliga sjukdomar i släkten, säger Ida Wikander, läkare på Reproduktionsmedicin vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.

Du ska ha välfungerande ägglossning eller spermier och inte ha något missbruk av alko- hol, läkemedel eller droger. Du får gärna ha barn, men det är inget krav.

En äggdonator ska vara mellan 23 och 36 år och en spermiedonator mellan 23 och 45.

– För äggdonatorer gäller dessutom att du får ha ett BMI, body mass index, på högst 32, säger Ida Wikander.

Innan du blir godkänd testas du för ett antal infektionssjukdomar. Du får också komma på läkar- och kuratorbesök och berätta om dig själv, varför du vill bli donator och hur du ser på att barnet kan komma att kontakta dig när det har nått ”mogen ålder”, något som ofta tolkas som 18 år.

Donatorn är anonym för mottagaren och mottagaren för donatorn, men i Sverige har barn som kommit till genom donation rätt att få veta sitt genetiska ursprung. Den som fått barn genom donationsbehandling uppmanas att be- rätta hur barnet har kommit till. Hon eller han kan sedan söka upp kliniken, där uppgifter om donatorn sparas i en journal i minst 70 år.

Om du vill kan du lämna med ett personligt brev och ett

H

älften av Malins gener kom- mer från en anonym sper- miedonator.

– För mig har det alltid va- rit odramatiskt. När jag var fyra år frågade jag mamma varför jag inte hade några syskon. Då berät- tade hon att det hade varit svårt för henne och pappa att få barn men att de fått hjälp på en klinik. De ville så gärna ha mig. Hon fick mig att känna mig efterlängtad, älskad och speciell.

Jag brukade skryta för mina kompisar

om att jag hade varit nedfryst innan jag kom i mammas mage, säger hon.

Malins mamma förklarade att hon och hennes man var Malins föräldrar, att den andre mannen var en donator.

– För att inte såra pappa har jag ald- rig tagit upp ämnet med honom. Men när en bekant, som inte visste bak- grunden, sa att pappa och jag är lika varandra log vi mot varandra i smyg.

Malin tror att hon kommer att ta reda på donatorns identitet och kan- ske ta kontakt i framtiden.

– Jag vill veta var jag kommer ifrån rent genetiskt och är inte ute efter att ersätta pappa. När jag var yngre fun- derade jag över om det fanns fler barn med samma drag som jag, men det känns inte lika viktigt längre.

Malin tycker att det är bra att fler får möjlighet till donationsbehand- ling, och kan tänka sig det själv om hon skulle ha svårt att få barn.

– För mig har det aldrig varit något konstigt.

Malin, 25, kom till efter spermiedonation och IVF:

”Jag brukade skryta om att jag varit nedfryst”

foto på dig själv. Det är vanligt att du får donera till någon eller några som liknar dig vad gäller hårfärg, ögonfärg, hudfärg och längd.

Spermiedonatorer får

lämna sperma cirka sex till tio gånger. Spermierna fryses ner och sex månader efter sista lämningen tas nya infektionsprover. Är de utan anmärk- ning kan spermierna doneras. Ersättningen är för närvar- ande 565 kronor per lämningstillfälle och betalas ut

efter slutförd provlämning.

Äggdonatorer behandlas först med hormo- ner i 1o–14 dagar för att stimulera att flera

ägg kan mogna och tas ut samtidigt. Vid do- nationen sticks en tunn nål in i äggblåsor- na så att äggen plockas ut. Före behandling- en ges be dövning och avslappnande me del.

Ersättning är för närvarande 5 750 kronor.

Eftersom donatorer och mottagare är ano- nyma för varandra är det viktigt att inte lägga ut bilder, uppgifter och datum för donationen på sociala medier.

Som donator får du inte

ge upphov till barn i fler än sex mottagar familjer. Om du vill, och själv kontaktar kli- niken, kan du få veta hur många barn som är födda. Som donator har du inga juridiska rättigheter eller skyldigheter gentemot barnet.

Det vanligaste skälet till att donera könsceller är att vilja göra något för andra människor, säger Ida Wikander.

– Många har fått barn själva och vill hjälpa andra. Det är ytterst sällan någon frågar om ersättningen.