Ofrivillig ensamhet hos äldre personer
En kvalitativ litteraturstudie om äldres erfarenheter av ofrivillig ensamhet
Julia Dahlberg Daniella Johansson
Examensarbete, 15 hp
Umeå Universitet, Institutionen för omvårdnad Sjuksköterskeprogrammet
Omvårdnadsvetenskap – teori och tillämpning 22,5 hp Handledare: Annica Backman, universitetsadjunkt
VT 2021
Ofrivillig ensamhet hos äldre personer
Abstrakt
Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar i rask takt och bor i större utsträckning hemma längre. Människan är beroende av gemenskap och de äldre är en utsatt grupp som löper större risk att drabbas av ensamhet. Ensamhet kan idag ses som en folksjukdom och kan bidra till flertalet somatiska sjukdomar, psykisk ohälsa och en känsla av utanförskap.
Syfte: Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att beskriva äldres erfarenheter av ofrivillig ensamhet.
Metod: En kvalitativ artikelöversikt har tillämpats för att genomföra denna
litteraturstudie. Sökningar genomfördes i tre olika databaser och artiklar valdes utifrån inklusions- och exklusionskriterier samt efter genomgången kvalitetsgranskning. Nio kvalitativa studier som svarade mot studiens syfte valdes ut, analyserades och
sammanställdes till ett resultat.
Resultat: I resultatsammanställningen identifierades tre huvudkategorier och åtta
subkategorier. Huvudkategorierna var: Orsaker till ensamhet, konsekvenser av ensamhet och faktorer som lindrar ensamhet.
Konklusion: Ensamhet är komplext och en högst individuell upplevelse. Många äldre upplever ensamhet som något plågsamt och ett hinder som skapar en barriär mellan dem och den sociala världen. En åldrande kropp och förlust av relationer samt en känsla av utanförskap var vanligt förekommande teman i samtliga valda studier. Sjuksköterskan kan med enkla medel eventuellt lindra lidande, förebygga ohälsa och stärka de äldres känsla av sammanhang.
Nyckelord: Ensamhet, erfarenheter, äldre personer
Involuntary loneliness among older persons
Abstract
Background: The elderly population is increasing rapidly and are living at home longer.
The human being is dependent on solidarity and the elderly are a vulnerable group who are at greater risk of suffering from loneliness. Loneliness can today be seen as an public
health disease and can contribute to a lot of different somatic diseases, mental illnes and a feeling of exclusion.
Aim: The aim of this qualitative literature study was to describe older persons experiences of involuntary loneliness.
Methods: A qualitative article review has been applied to this litteraturestudy. The search was conducted in three different databases and the articles were selected based on the inclusion- and exclusioncriteria and a quality review. Nine qualitative studies that answered to the authors purpose were selected, analyzed and compiled into a result.
Results: In the compilation of the results, three different main categories and eight subcategories emerged. The main categories were: Causes of loneliness, experiences of loneliness and factors the alleviate loneliness.
Conclusion: Loneliness is a complex and highly individual experience. Many older persons experience loneliness as something painful, and an obstacle that created a barrier between them and the social world. An aging body and loss of relationships as well as a feeling of exclusion were common themes in all selected studies. The reg. nurse can with simple means possible alleviate suffering, prevent ill health and strengthen the elderly’s sense of coherence.
Keywords: Experiences, loneliness, older persons
Innehållsförteckning
Abstrakt ... ii
Abstract ... iii
Bakgrund ... 1
Begreppet ensamhet ... 2
Människans inre skydd mot ensamhet ... 3
Känsla av sammanhang – KASAM och sjuksköterskans roll ... 3
Motiv för studien/problemformulering ... 4
Syfte ... 4
Metod ... 4
Sökmetoder ... 4
Urval ... 5
Analys ... 6
Forskningsetiska överväganden ... 6
Resultat ... 7
Orsaker till ensamhet ... 7
Att förlora kroppsliga funktioner ... 7
Att förlora sociala relationer ... 8
Att inte förstå sig på modern teknologi ... 8
Att få försämrad ekonomi ... 9
Konsekvenser av ensamhet ... 9
Att känna sig osynlig, övergiven och som en belastning ... 9
Att känna plågsam tomhet ... 10
Faktorer som lindrar ensamhet ... 10
Att hålla sig sysselsatt ... 10
Att få stöd från närstående...11
Diskussion ... 11
Resultatdiskussion ...11
Orsaker till ensamhet ...11
Konsekvenser av ensamhet ... 14
Faktorer som lindrar ensamhet ... 15
Diskussion om etiska, samhälleliga och intersektionella aspekter... 17
Sjuksköterskans etiska förhållningssätt ... 17
Genus ... 17
Samhälle ... 18
Metoddiskussion ... 18
Forskningsetisk diskussion ... 19
Konklusion ... 20
Referenser ... 22
Bilaga 1 ... 29
Bilaga 2 ... 31
Bilaga 3 ... 34
Bakgrund
Världens befolkningsmängd ökar i snabb takt. Mellan 2015 - 2050 beräknas världens äldre befolkning öka från ca 12% till 22%. Det innebär en ökning från 900 miljoner till 2
miljarder människor över 60 år. Enligt världshälsoorganisationen (World Health
Organization [WHO] u.å) räknas man som äldre från 65 års ålder. De äldre möter speciella fysiska och mentala behov vilka behöver uppmärksammas. Äldre kan uppleva flera
stressfaktorer precis som människor i alla åldrar, men också stressfaktorer som är mer vanliga senare i livet, som fortlöpande förluster av kapacitet och en nedgång i sin
funktionella förmåga. De äldre kan till exempel uppleva nedsatt mobilitet, kronisk smärta, skörhet och andra hälsoproblem som gör att de är i behov av långtidsvård. Dessutom är äldre personer mer benägna att uppleva förluster genom dödsfall då närstående och vänner går bort (Dahlberg et al. 2015), eller en minskning av socioekonomisk status i samband med pension. Alla dessa stressfaktorer kan resultera i isolering, ensamhet eller psykisk ohälsa hos äldre personer (WHO, 2017). I en kvantitativ enkätstudie utförd av Vozikaki et al., (2018) visade det sig att 50,5% av deltagarna runt om i Europa uppgav att de kände sig ensamma ibland eller majoritet av tiden. I Sverige beräknas 300 000
människor vara socialt isolerade och mest ensamma är de äldre. Var tionde person över 75 år träffar inte vänner eller anhöriga mer än ett par gånger i månaden. I en
sammanställning utförd av SCB har det påvisats att avsaknad av sociala kontakter medför ökad risk för ohälsa som till exempel depression, inflammation i kroppen och högt
blodtryck. Brist på sociala kontakter påverkar även koncentration och kognitiva förmågor (Statistiska centralbyrån [SCB], 2019).
Bidragande orsaker till att de äldre kan uppleva ensamhet kan bero på de negativa attityderna gentemot äldre, ålderdomen och åldrandet vilket kan kopplas samman med fenomenet ålderism (Andersson 2008, 8 - 12, 54). Stigmatisering är nära besläktat med ålderism och innebär att en rad negativa egenskaper mot bakgrund av att ett bestämt kännetecken tillskrivs en grupp vilket kan innebära att en individ kan uteslutas från en grupp på grund av de egenskaper som gör dem mindre värda vilket kan resultera till en känsla ensamhet. I den svenska regeringsformen 1 kap. 2 § står skrivet att “det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället”, det står även att det allmänna ska motverka diskriminering på grund av ålder (SFS 1974:152).
Begreppet ensamhet
Begreppet ensamhet kan beskrivas ur tre olika perspektiv, social ensamhet, emotionell ensamhet och existentiell ensamhet. Social ensamhet beskrivs som en påtvingad ensamhet kopplad till känslor av oro och ångest. Denna typ av ensamhet kopplas till att sakna nära vänner, familj och det sociala nätverket. Det kan även handla om en avsaknad av
delaktighet i sociala aktiviteter. Ju svårare en person har till att knyta kontakter, desto större risk löper denne att drabbas av social ensamhet (Dong et al., 2011; Strang 2014, 30 - 31). Med emotionell ensamhet menas en avsaknad av en person att anförtro sig innerligt åt (Bowlby & Weiss 1973, 18). Dong et. al., (2011) beskriver emotionell ensamhet som
frånvaro av tillfredsställande barn-föräldrarelationer och avsaknad av nära vänskap. Enligt Dahlberg & McKee (2013) finns det idag många studier relaterade till ensamhet, de
framhäver dock att det i aktuell forskning inte framkommer vad som skiljer social och emotionell ensamhet åt.
Det finns även en tredje typ av ensamhet, den existentiella ensamheten, vilken Strang (2014, 184 - 185) beskriver som den stora ensamheten. Den uttrycks genom att människor känner sig ensamma i universum trots att man har familj och vänner. Författarna till denna litteraturstudie har dock valt att inte ta med följande typ av ensamhet i resultatet för att avgränsa forskningsområdet, men vill samtidigt belysa att det finns flera typer av
ensamhet.
Studier har visat att personer som är gifta eller sammanboende har bättre hälsa än ensamboende personer. Forskning visar även att de som är ogifta är mer ensamma än de personer som är gifta, samt att de med ett mindre kontaktnät också är en riskgrupp för ensamhet. Ensamhet ses som en subjektiv upplevelse och att vara sammanboende med andra samt ha ett rikt kontaktnät förhindrar inte en person från att uppleva ensamhet (Dykstra 2009; Strang 2014, 34 - 35). En bidragande orsak till ensamhet kan även vara den socioekonomiska aspekten som avgör möjligheterna för äldre personer att integreras i samhället. Med stigande ålder ändras människors integration i samhället baserat på roller som äktenskap, föräldraskap och jobbsituation (de Jong Gierveld & Hagestad 2006). I en studie gjord av Larsson, Wallrooth & Schröder (2019) beskriver några av deltagarna att deras ekonomi var en bidragande faktor till upplevd ensamhet. Pensionärsorganisationer anordnade resor för de äldre men dessa resor kostade pengar, vilket var ett problem för många äldre. Något som är viktigt att komma ihåg vid studier av ensamhet är att alla äldre inte känner sig ensamma, den behöver så att säga inte vara ofrivillig (Socialstyrelsena 2020, 39). Umgänget med anhöriga och vänner kan också frivilligt väljas bort. Den
ensamhet som då uppstår kan ge känslor av frihet och oberoende och upplevs ej som något negativt (SCB, 2019).
Människans inre skydd mot ensamhet
Enligt Strang (2014, 12 - 13) har människan utvecklat ett varningssystem som hindrar oss från att vara ensamma, detta varningssystem driver individen tillbaka till
gruppsammanhang och tryggheten det innebär. Varningssystemet är utvecklat eftersom ensamhet historiskt sett utgjort ett hot mot människan. Ofrivillig ensamhet är av denna anledning förknippat med många negativa känslor som stress, ångest och obehagskänslor.
Eftersom det grundläggande skyddet för människans överlevnad är att befinna sig i en gemenskap och inte vara ensam, har det därför varit avgörande att vara nära gruppen och att vara inkluderad och accepterad. Då det historiskt sett handlar om överlevnad att vara inkluderad i en grupp, eftersom uteslutning ofta innebär en plågsam och säker död, är det i nutid inte någon tillfällighet att ensamhet används som metafor för ett av de svåraste straffen en människa kan utsättas för (ibid.).
Känsla av sammanhang – KASAM och sjuksköterskans roll
Sjuksköterskan har som ansvar att se till hela människan utifrån ett salutogent
förhållningssätt för att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Enligt den salutogena modellen bör sjuksköterskan fokusera på hälsans ursprung och de äldres olika resurser att kunna möta motgångar, som tillexempel om de drabbas av ofrivillig ensamhet (jmf. Langius-Eklöf & Sundberg, 2014).
Antonovsky (1991, 38 - 42) beskriver KASAM utifrån tre komponenter: Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet syftar på hur människan upplever inre och yttre stimuli som är gripbara, som tydlig, strukturerad och sammanhängande information.
En människa med hög känsla av begriplighet förväntar sig att saker hen upplever i framtiden är förutsägbara, eller som går att förklara. Den andra komponenten inom
KASAM är Hanterbarhet och definieras till vilken grad man upplever att det finns resurser till förfogande. Vid hög känsla av hanterbarhet känner sig personen inte som ett offer för omständigheter eller tycker att livet är orättvist, utan personen kan se att olyckliga saker händer men att det inte kommer att vara så för evigt. Sista komponenten meningsfullhet benämns som den motiverande komponenten och framhåller vikten av att vara delaktig, att människor upplever att det finns någonting i livet som har betydelse. Dessa tre komponenter har ett starkt band som sammankopplar dem till en helhet - en känsla av sammanhang. Tomstad et al., (2017) visade i sin studie att äldre som såg sig själv som
ensamma påvisade en signifikant lägre grad av KASAM. Studien belyser även att ensamma äldre som bor hemma kan uppleva att de har minskade resurser som kan hjälpa dem att övervinna ensamheten. Enligt kompetensbeskrivningen för sjuksköterskor har leg.
Sjuksköterskor ett professionsansvar som innebär att anpassa omvårdnaden så att den riktas mot patientens grundläggande behov och upplevelser i det dagliga livet. Detta inkluderar en fysisk, psykosocial, andlig och kulturell dimension (Svensk
sjuksköterskeförening 2017).
Motiv för studien/problemformulering
Äldres hälsa påverkas både psykiskt och somatiskt av ensamhet vilket framkommer av flertalet vetenskapliga studier. Då den äldre befolkningen ökar i rask takt kommer sjuksköterskan ofta i kontakt med äldre personer i sin yrkesutövning. Detta medför att sjuksköterskan behöver kunskap om vilken typ av omvårdnad som ska stå i fokus för att lindra lidande, främja hälsa och förebygga ohälsa (Svensk sjuksköterskeförening 2017).
Då sjuksköterskan har det övergripande omvårdnadsansvaret för patienten är det av stor vikt att sjuksköterskan uppmärksammar problem som kan leda till ensamhet, detta för att på så sätt kunna förhindra lidande för den äldre människan.
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva äldres erfarenheter av ofrivillig ensamhet.
Metod
Litteraturstudie med sammanställning av kvalitativa empiriska studier.
Sökmetoder
Databaser som användes till litteraturstudien var Cinahl, Scopus och PubMed, då de innehåller material inom omvårdnad, tidskrifter, avhandlingar och rapporter. Manuella sökningar på författare och referenser från artiklar har också tillämpats. Författarna har även lånat relevant litteratur från bibliotek.
Östlundh (2017, 72 - 73) beskriver att för att kunna få fram ett bra litteraturval för sin uppsats behövs det ibland kombineras olika sökord och synonymer. Till det används en teknik som kallas boolesk söklogik och används för att markera hur valda sökord kan
kombineras. Den mest vanliga operatorn är “AND” som innebär att två söktermer kopplas ihop vid användning. Operatorn “OR” används för att få träff på det ena ordet, båda orden eller det andra. På så sätt blir sökningen mycket bredare. Exempel på några av de
sökningar som tillämpades med boolesk teknik kunde se ut på liknande sätt: Loneliness AND older people OR elderly people. En tredje operator men som är minst använd är
“NOT”. När NOT sätts mellan två termer avgränsas sökningen till att omfatta ena termen, men inte den andra. Författarna har dock valt att inte använda denna operator då den sågs ta bort flera relevanta artiklar. Även trunkering har tillämpats för att få flertalet
böjningsformer på ett visst ord. Samtliga sökningar och sökord redovisas i Bilaga 1, Tabell 1. På de olika databaserna fanns det begränsningsfunktioner/filter som kunde användas för att sortera bort icke relevanta artiklar. Då artiklarna skulle vara peer reviewed har detta filter använts för att välja ut de artiklar som är vetenskapligt granskade, dock beskriver Östlundh (2017, 79) att en artikel ej behöver vara detta trots att denna
avgränsningsfunktion används. Då författarna har bestämt sig för att artiklarna ej skulle vara äldre än femton år begränsades sökningarna till årtalen 2006 - 2021.
Urval
Enligt Olsson & Sörensen (2011, 70) ska artikelns titel väcka intresse hos läsaren samt vara relevant för ämnet som studeras, detta hade författarna i åtanke vid sökningar av artiklar.
Om en artikel ansågs ha en intressant titel lästes abstrakten för att få en helhet om vad artikeln handlade om, ifall det var relevant för studien samt svarade mot studiens syfte (Henricson & Mårtensson 2017, 501). De inklusionskriterier som författarna valde till artikelsökningarna var: personerna som deltar i studierna skulle vara 65 år eller äldre, vara hemmaboende, artiklarna skulle ej vara äldre än 15 år, de skulle vara skrivna på Engelska och vara peer reviewed. Författarna valde även i inklusionskriterierna att artiklarna skulle inneha IMRAD-struktur. Detta innebär att artikeln var av vetenskaplig karaktär. IMRAD står för Introduction, Material/Method, Result And Discussion (Olsson & Sörensen 2011, 69). Exklusionskriterierna var: Personer som led av kognitiv svikt samt personer i palliativ vård där brytpunktssamtal genomförts. Olsson & Sörensens (2011, 285) bedömningsmall (Bilaga 3, tabell 3) tillämpades för betygsättning av kvalitativa studier. 9 artiklar valdes ut och alla artiklar betygsattes med högsta kvalitet, Grad I: >80% (Olsson & Sörensen 2011, 279). Artiklarna samt resultatet av kvalitetsgranskningen redovisas i Bilaga 2, tabell 2.
Analys
Författarna har tillämpat en 5-stegsmodell beskriven av Friberg (2017, 135 - 137) då de 9 valda artiklarna analyserades. I steg 1 läste författarna valda studier flertalet gånger för att få en grundläggande förståelse av vad artiklarna handlade om, samt diskuterades
gemensamt så författarna hade en liknande uppfattning gällande studierna. I steg 2 identifierades nyckelfynd från varje enskild studies resultat. I steg 3 har en
sammanställning utförts, det vill säga en schematisk översikt. I steg 4 har de olika
studierna relaterats till varandra och skillnader samt likheter i studierna har studerats. I steg 5 formulerades en beskrivning med grund i de 3 huvudkategorierna och 8
underkategorierna som uppstod i processen.
Forskningsetiska överväganden
Olsson & Sörensen (2011, 78) beskriver att forskning som bedrivs med människor får inte utsätta forskningsdeltagare för fysiska eller psykiska obehag. Deltagarna har rätt till integritet och skydd mot insyn i privatlivet, detta skyddskrav har stöd i svensk grundlag.
Med stöd av 16 § i lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS
2003:460) skriver Olsson och Sörensen (2011, 84 - 85) att försökspersonerna har rätt att få information om projektet samt att den är begriplig, detta är ett så kallat informationskrav.
Att deltagandet ska vara frivilligt och när som helst under studiens gång kan det avbrytas utan att det medför negativa följder för deltagaren måste ingå i informationen, detta är ett samtyckeskrav som ej får undgås. Denna information skall ges både muntligt och skriftligt i god tid så att deltagaren har möjlighet att överväga eventuellt deltagande. I
Helsingforsdeklarationen, som är ett grundläggande dokument med etiska riktlinjer för humanforskning, anges viktiga aspekter som att “forskaren bör vara kompetent och väl förtrogen med det aktuella området”. Man bör också kunna väga för- och nackdelar, vilket innebär att den ska kunna generera viktig och underbyggd kunskap. Forskning får endast godkännas om den kan utföras med respekt för människovärdet, de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna skall alltid tas i beaktning vid en etikprövning. För att en artikel ska få publiceras i medicin- och vårdvetenskapliga tidskrifter krävs ett godkännande från etikprövningsnämnden (Olsson & Sörensen 2011, 86 - 87).
Resultat
Resultatet har sammanställts utifrån 9 kvalitativa studier som genomförts med personer över 65 år och dess erfarenheter av ensamhet. Studierna genomfördes i Norge (2), Israel (1), Sverige (2), Iran (1), Finland (1) samt Nederländerna (1). En av studierna var en landsgränsöverskridande studie som genomfördes i både Australien, Norge och England.
Sammanlagt deltog 246 personer i studierna varav 91 kvinnor och 37 män. 118 deltagare i de valda studierna var ej angivna med kön. Analysprocessen resulterade i 3
huvudkategorier samt 8 subkategorier. Samtliga kategorier presenteras i tabellen nedan (Tabell 4).
Tabell 4
Huvudkategorier och subkategorier
Huvudkategorier Subkategori
Orsaker till ensamhet • Att förlora kroppsliga funktioner
• Att förlora av sociala relationer
• Att inte förstå sig på modern teknologi
• Att få försämrad ekonomi
Konsekvenser av ensamhet • Att känna sig osynlig, övergiven och som en belastning
• Att känna plågsam tomhet
Faktorer som lindrar ensamhet • Att hålla sig sysselsatt
• Att få stöd från närstående
Orsaker till ensamhet
Att förlora kroppsliga funktioner
Förlusten av kroppsliga funktioner är en aspekt som genomsyrar samtliga utvalda artiklar och innefattar fysiska förändringar som nedsatt syn och hörsel, en kropp som blivit stel samt en trötthet som hindrar många äldre från att hålla kontakt med den yttre världen. Det här beskrev deltagarna som en paralyserande effekt och de kände sig fast i sin livssituation
vilket sågs som en bidragande orsak till ensamhet (Graneheim & Lundman 2010;
Kirkevold, et al., 2013). Taube et al., (2016) uppmärksammade i sin studie en åldrande kropp som förlust av kroppsliga funktioner. Det kunde handla om att inte orka med en aktivitet som tidigare värdesatt, men inte längre kände att de klarade av eller att den tog mycket längre tid än vad det brukade göra. En åldrande kropp kopplades även samman med ensamhet då de inte kunde vara spontana i samma utsträckning som förr, utan var helt beroende av andras hjälp för att utföra vissa aktiviteter.
Att förlora sociala relationer
En tydlig barriär identifierad med ensamhet var förlust av viktiga personer i en människas närhet. Detta kunde handla om partner, familjemedlemmar och vänner. Förluster av relationer behövde nödvändigtvis inte handla enbart om förluster genom dödsfall. Det kunde även handla om förlusten av närhet och delade livserfarenheter på grund av att relationen med dess nära förändrats, till exempel om de inte längre kunde dela positiva upplevelser eller spendera tid med en partner på grund av att partnern led av sjukdom, ålder eller bristande energi (Hemberg, Nyqvist & Näsman, 2019). Förlusten av en partner på äldre dagar ansågs som speciellt svår då detta påvisade nya utmaningar i livet då personen i fråga nu var tvungen att göra något som hen inte behövt eller undvikit att göra förut (Taube et al., 2016). I flera studier framgick det att ensamheten ofta infann sig på speciella tider, framför allt kvällar och helger eller när man visste att andra personer spenderade tid med deras nära. Ett exempel på detta var vid måltider, som blev en ständig påminnelse om avsaknad eller förlust av en social situation men beskrevs av deltagarna som en nödvändig sak som skulle genomföras (Cohen-Mansfield & Eisner, 2020;
Hemberg, Nyqvist & Näsman, 2019; Taube et al., 2016).
Att inte förstå sig på modern teknologi
Att bli äldre och klassificeras som gammal i en värld som ständigt utvecklas beskrevs som en svår kombination. Känslan hos många äldre var att de ansågs föråldrade och att de inte förstod vad som pågick. Känslan av att vara föråldrad kunde förstärkas av att befinna sig i sociala situationer. En kvinna beskrev att hon inte förstod vad hennes barn och barnbarn pratade om när det handlade om teknologi och att det var svårt att hänga med, vilket förstärkte hennes känsla av okunskap om vad som händer runt omkring och trots att de blev inbjudna att delta i en konversation kunde känslan av utanförskap infinna sig (Hauge
& Kirkevold, 2012). Vissa deltagare beskrev även ensamheten som en följd av den egna bristen på personliga förmågor, att de inte kunde delta i nuet på grund av de inte kunde hänga med i det (Hauge & Kirkevold, 2010). Det beskrevs också att anledningen till att
äldre idag kände sig utanför i en ständigt utvecklande värld, och detta kunde bero på rädsla att använda sig av modern teknologi och att fysiska funktionsnedsättningar också kunde hindra dem från användning av modern teknologi (Bruggencate, Luijkx & Sturm, 2019).
Att få försämrad ekonomi
Att få försämrad ekonomi kunde ses som en bidragande orsak till ensamhet, då det
medförde svårigheter att uppnå en tillfredsställande social tillvaro. Deltagarna i en studie genomförd av Bruggencate, Luijkx & Sturm (2018) beskrev att den ekonomiska inkomsten minskade avsevärt efter pension och de äldre kunde inte längre delta i sociala aktiviteter som de tidigare värdesatt. Exempel på sådana saker kunde vara så trivialt som att gå ut och äta en god middag på restaurang, besöka teater eller biograf eller att åka på semester.
Heravi-Karimooi et al., (2010) påvisade i en studie bland Iranska äldre att en minskad inkomst i samband med pension och åldrande kunde medföra att äldre personer inte hade råd med hemhjälp, stödservice, en bra livförsäkring, att åka lokaltrafik eller ens råd med mat.
Konsekvenser av ensamhet
Att känna sig osynlig, övergiven och som en belastning
Många äldre i valda studier uttryckte att de inte ville vara en börda för andra genom att dela eller berätta om sina upplevda känslor för vänner eller familjen. Flera deltagare beskrev att närstående var upptagna med deras eget liv som exempelvis arbete, resor, ta hand om de egna barnbarnen, vilket ledde till minskad uppmärksamhet till de mer behovskrävande äldre. Många äldre upplevde en respektlöshet riktade mot sig som de beskriver som mycket värre än törst och svält. Känslan av att bli övergiven av barn och barnbarn, men även av vårdgivare som inte ville hjälpa dem med de basala behoven som personlig hygien, nutrition samt de ökande hälsoproblem kunde medföra att de äldre kände sig negligerade och respektlöst bemötta (Bruggencate, Luijkx & Sturm, 2019; Hauge
& Kirkevold, 2012; Heravi-Karimooi et al., 2010; Taube et al.,2016). Att känna sig osynlig beskrevs av de äldre som att inte bli sedd för den du tidigare varit och den du är idag men även att inte kunna dela sina innersta tankar med någon samt brist på förståelse och erkännande. Deltagarna upplevde en känsla av utanförskap, att inte bli sedd eller förstådd oavsett om man hade ett uppskattat kontaktnät eller ej (Taube et al., 2015). De äldre beskrev erfarenheter av att känna sig försummad, att känna sig som “andra klass” eller att
inte vara intressant när de pratade om varför de spenderade så mycket tid ensamma (Graneheim & Lundman, 2009; Hauge & Kirkevold 2010).
Att känna plågsam tomhet
Ensamhet beskrevs av de äldre som en känsla av ledsamhet, tomhet, ångest, tystnad och otålighet men också förklarat som att bli avskärmad och lämnad utanför av betydelsefulla personer (Heravi-Karimooi et al., 2010; Taube et al., 2016). I studier utförda av Hauge &
Kirkevold (2010, 2012) beskrev deltagarna att de hade svårt att definiera vad ensamhet var. Några beskrev ensamheten som en gnagande och plågsam känsla inombords samt att ensamheten kunde vara fluktuerande. I Hemberg, Näsman & Nyqvist (2019) studie
återfanns beskrivningar om “att vara hemlös i livet”. Deltagarna upplevde att de var utelämnade i livet, kände ett inre kaos samt att de inte hade en trygg plats eller “hem” där de kunde vila eller vara sig själva för att återfå styrka. Att inte kunna delta i aktiviteter i samma utsträckning som tidigare, gjorde att de förlorade sitt inre ethos (vilket enligt studien definierades som ett inre hem där de äldre kände sig trygga att vara sig själva och lyssna på sin inre röst).
Faktorer som lindrar ensamhet
Att hålla sig sysselsatt
Studier har visat att en del äldre inte kunde lämna sina hem på grund av att de eventuellt behövde ta hand om en sjuk närstående och därför inte kunde delta i sociala aktiviteter.
Detta bidrog till en känsla av avskärmning som ökade känslan av ensamhet (Hemberg, Nyqvist & Näsman, 2019). Att ha något meningsfullt att göra ansågs vara ett skydd mot den negativa aspekten av ensamhet. Det kunde handla om att göra en resa tillsammans med vänner, delta i studiecirklar eller andra aktiviteter anordnade av kommunen (Taube et al., 2015). Att ha dagliga aktiviteter som till exempel hushållssysslor, diska, laga mat, städa samt trädgårdsarbete kunde göra att ensamheten inte kändes lika närvarande. Det kunde också vara att ta en promenad, lyssna på musik, titta på tv eller ringa ett samtal (Hauge &
Kirkevold, 2010, 2011; Kirkevold et al., 2012). Majoriteten av deltagarna i studierna medgav att TV, telefon och radio spelade en stor roll i hanterandet av ensamhet. Även om de äldre personerna saknade energi kunde det vara enkelt att ringa ett samtal utan att behöva förbereda sig i stor utsträckning. Telefonen ansågs vara en “livlina” till andra människor (Kirkevold et al., 2012).
Att få stöd från närstående
Deltagarna i studier utförda av flertalet forskare beskrev att om familjen fanns nära till hands var ensamheten inte lika närvarande samt betonade deltagarna vikten av att ha regelbunden kontakt med barn och barnbarn. De uppskattade när deras familjer ansträngde sig för att hålla kontakten med dem. Att spendera tid med barn och/eller barnbarn var en viktig källa för deltagarna att känna meningsfullhet i livet. Vänner och familj spelade en stor roll i deras liv med positivt stöd och minskade deras känsla av ensamhet, viktigt att belysa är dock att känslan av ensamhet och saknad infinna sig trots daglig kontakt med närstående (Hauge & Kirkevold, 2012; Hemberg, Nyqvist & Näsman 2019; Heravi-Karimooi et al., 2010; Kirkevold et al., 2013).
Diskussion
Litteraturstudiens resultat har diskuterats mot annan relevant forskning samt mot Antonovsky’s teori om KASAM.
Resultatdiskussion
Syftet med litteraturstudien var att beskriva äldres erfarenheter av ofrivillig ensamhet.
Resultatet sammanfattades med tre huvudkategorier: Orsaker till ensamhet, konsekvenser av ensamhet samt faktorer som lindrar ensamhet.
Orsaker till ensamhet
Resultatet från litteraturstudien visar på att det finns flera bidragande orsaker till ensamhet. Bland annat ses förluster som en bidragande orsak vilket sågs som både förluster av kroppsliga funktioner, men även förluster av relationer. Den senare handlar inte bara om förluster genom dödsfall, utan även av förluster orsakade av ändrade familjeförhållanden eller på grund av sjukdom som begränsar relationen.
Litteraturstudiens resultat styrks av annan relevant forskning då Smith (2012) redovisar i sin studie, att förlusten av kroppsliga funktioner som försämrad rörelseförmåga,
synnedsättning och hörselnedsättning kunde leda till en minskad delaktighet i aktiviteter. I McInnis & White’s studie (2001) uppgav 50% av deltagarna att deras ensamhet berodde på att bristen av självständighet relaterat till kroniska problem med hälsan. Gällande de kroppsliga förändringarna finns idag många hjälpmedel som kan anpassas för de äldre och det är så av stor vikt att sjuksköterskan identifierar dessa problemområden, samt tar hjälp av andra professioner för att i tid kunna bromsa och eventuellt minska känslan av
ensamhet relaterat till kroppsliga förluster som till exempel syn- och hörselnedsättningar.
Litteraturstudiens resultat visar även på att förluster av relationer kan ses som en gradvis process sammankopplad med den naturliga livsprocessen, då familjeförhållanden
förändrades och relationer kunde ses som osäkra. Denna process som leder den äldre bort från sociala sammanhang resulterade ofta i situationer då de äldre hade ett behov att prata med någon och kunde känna sig utesluten eller avvisad av vänner och familj (Roos &
Klopper 2010). Att förlora en nära relation till någon som försåg den äldre med
tillgivenhet, omtanke och bekräftelse var en vanlig bidragande orsak till ensamhet. Att förlora någon på grund av dödsfall ändrade sättet de äldre socialiserade på (McInnis &
White 2001). I litteraturstudiens resultat påvisades det att vardagliga sysslor som att äta en måltid var en konstant påminnelse av förlusten av dess partner hos äldre som blivit
änka/änkeman. Det kunde infinna sig en känsla av att något eller någon saknades vid bordet. Att äta en måltid vid ett matsalsbord kunde ses som en symbol av att bli äldre.
Även om måltiderna inte ansågs vara en hörnsten i en relation, sågs de ändå som en påminnelse av förluster (Vesnaver et al., 2016). En viktig implikation för sjuksköterskan kan vara att inventera sociala relationer i mötet med den äldre, för att se om risk för ensamhet föreligger.
I litteraturstudiens resultat framkom det även att ensamhet och minskad ekonomi kunde ses gå hand in hand, detta framgår även i en studie utförd av Hawkley et al., (2020) som visar att försämrad ekonomi leder till ökad känsla av ensamhet. Studien påvisade att personer som förlorat 75% av hushållsinkomsten över en tvåårsperiod var signifikant mer ensamma än de som inte upplevt ett inkomstbortfall. Fokkema, de Jong Giervald &
Dykstra (2012) understryker i sin studie att välstånd och hälsa är förhållanden som bidrar till tillfredsställande personliga relationer och agerar preventivt och lindrande mot
ensamhet. Idag finns det bland annat föreningar som äldre kan engagera sig i för att upprätthålla en aktiv social och tillfredsställande vardag och på så sätt minska känslan av ensamhet. En viktig och kostnadsfri implikation för sjuksköterskan kan vara att
rekommendera de äldre att till exempel ta en promenad med en god vän, eller att besöka någon av de kostnadsfria mötesplatserna som olika pensionärsföreningar erbjuder.
Sjuksköterskan kan till exempel dela ut foldrar med information om de olika föreningar och organisationer som finns att tillgå. I Sverige fick Socialstyrelsen i uppdrag av
regeringen att under 2020 fördela 48 500 00 kronor för att organisationer och stiftelser som genom sina aktiviteter kunde bidra till att minska känslan av ensamhet bland äldre (Socialstyrelsenb 2020). Detta påvisar således att ensamhet idag uppmärksammas av högre
instanser för att åtgärder som kan minska känslan av ensamhet kan sättas in och på så vis förebygga andra följdsjukdomar.
Litteraturstudiens resultat påvisade även att äldres förmåga att hantera modern teknologi bör ses som ett observandum när det kommer till ensamhet. En bidragande orsak till att äldre fjärmar sig och hamnar i ensamhet är det växande avståndet mellan dem och samhället. De äldre blev uppmärksamma på att de “växte ur” omgivningen och de kände ett krav att hänga med i samhällsutvecklingen. Ett exempel på detta är de automatiska uppringningssystemen som används inom många hälso- och sjukvårdsinrättningar idag, som de äldre har svårt att hantera (Wong et al., 2017). Vissa kommuner i samarbete med pensionärsföreningar och studiecirklar erbjuder idag IT-kurser för pensionärer som dessutom i många fall är kostnadsfria. I dessa kurser ingår bland annat information om hur man hittar telefonnummer, krisinformation samt 1177. Detta är något som
sjuksköterskan kan informera om i mötet med den äldre (Pensionärernas riksorganisation [PRO], 2020)
En slutsats av litteraturstudiens resultat var att förlusten av både sina egna kroppsliga funktioner samt förlusten av sociala relationer kunde öka känslan av ensamhet och de var de mest framträdande aspekterna inom forskning gällande ensamhet.
Gällande förlust av relationer, försämrad ekonomisk inkomst samt svårigheterna att hantera modern teknologi kan det vara av vikt att uppmuntra de äldre att utforska alternativa åtgärder som kan kompensera för de förluster som uppkommit.
I litteraturstudiens resultat framgick det att negativa livshändelser kunde påverka en
människas KASAM negativt. Lövenheim et al., (2013) menar att negativa livshändelser inte alltid går att undvika, men understryker att sjuksköterskans roll kan spela en stor
betydelse för att bevara, och eventuellt stärka äldre personers känsla av sammanhang då det finns en risk att minskad känsla av sammanhang kan medföra en försämrad
livskvalitet. Sjuksköterskan bör i mötet med den äldre vara lyhörd till de äldres
individuella syn på hälsa och vad hälsa innebär för den enskilda personen, detta för att skapa förutsättningar att främja hälsa. Tillit i en vårdrelation är en förutsättning för att de äldre ska kunna anförtro sig åt sjuksköterskan och en känsla av tillit skapar möjlighet för de äldre att återfå hopp och att finna mening när livet är svårt (Svensk
sjuksköterskeförening 2017) vilket kan stärka den äldre personens känsla av sammanhang.
Konsekvenser av ensamhet
Att åldras och vara gammal innebär att det finns många olika aspekter som bidrar till upplevelsen av ensamhet, vilket litteraturstudiens resultat styrker. McInnis & White (2001) påvisade i sin studie att minskad närhet från närstående kunde bidra till en ökad känsla av att bli övergiven och att deras närstående var för upptagna för att kunna vara delaktiga i deras liv. Samtidigt som de äldre kämpade med ensamheten som detta
medförde uppgav de även en rädsla av att kräva för mycket av människor i deras närhet.
Deltagare i samma studie medgav även att de kunde gråta dem själva till sömns eller så försökte de dölja känslorna för att inte störa andra. De fasade att andra inte skulle förstå deras känslor och de uppgav även att de var rädda att deras ensamhet skulle “dra ner”
andra, detta framgår även i litteraturstudiens resultat. Känslan av att bli ignorerad eller bortglömd kunde uppstå när en äldre människa kände sig bortkopplad från omvärlden.
Känslan av att vara bortglömd och värdelös kunde hos många äldre uppstå om
sjuksköterskan de hade kontakt med pratade över deras huvuden eller om kontakt inte återgavs (Fischer, Norberg & Lundman 2008). Deltagare från van Wijngaarden, Leget &
Goossensen’s (2015) studie uppgav att de trots kontakt med närstående, inte ville hindra dem från att leva sitt eget liv. De uppgav även en känsla av att inte betyda något, att de var överflödiga och att de inte var viktiga för personer omkring dem eller av samhället. De förmedlade att de kände att de uppfyllt deras livsuppgift - att andra hade tagit över deras tidigare “plats”, att barnen nu var självständiga och hanterade deras eget liv varav
konsekvensen blev att de äldre inte kände att de var delaktiga i omvårdnaden och guidningen av den yngre generationen eller bidrog till samhället samt nästa generation vilket även framkommer i litteraturstudiens resultat. De flesta deltagarna i författarnas litteraturstudie uppgav att de sakta blev utomstående och förlorade känslan av tillhörighet, en deltagare förklarade det som att befinna sig i ett vakuum - att vara bortkopplad från livet. Enligt Antonovsky (1991, 41) kan en människa med hög grad av meningsfullhet känna att livet har en känslomässig innebörd och att utmaningar kan välkomnas i stället för att ses som en börda. Litteraturstudiens resultat kan sättas i relation till Antonovsky’s teori, då personer som lider av ensamhet förefaller uppleva en låg grad av meningsfullhet.
En tolkning är att de äldre i stället för att söka mening i en utmaning drar sig undan för att inte konfronteras med det som anses svårt.
En slutsats av litteraturstudiens resultat visar på vikten av äldres behov av att bli sedda och bekräftade. Känslan av att vara osynlig, bortglömd och som en belastning medförde en ökad känsla av ensamhet och förstärktes av att anhöriga eller viktiga personer i de äldres
närhet inte tog sig tid att höra av sig eller bjuda in till samtal. En implikation för
sjuksköterskan kan i detta fall vara att fokusera på att stärka de äldres självförtroende och att lyssna, respektera samt att finnas där. Detta kan enligt Lövenheim et al., (2013) vara att erbjuda äldre psykosocialt stöd, hålla diskussioner gällande andliga bekymmer, ge stöd till värdighetsövningar samt att använda meningsskapande strategier. Detta sågs förbättra de äldres självförtroende, optimism och livskvalitet.
Langius-Eklöf & Sundberg (2014, 61) beskriver att genom att anamma Antonovsky’s teori om meningsfullhet kan sjuksköterskan visa en vilja att vårda samt uppmuntra de äldre och närstående i en positiv riktning. Med detta som bakgrund kan sjuksköterskan se till
omvårdnadsprocessen, att se människan som en helhet med både fysiska och psykiska problem när hen uppsöker sjukvård och även att närstående kan få stöd. Sjuksköterskan kan eventuellt med hjälp av några extra minuter i ett möte tillgodose den äldre personens behov av att bli sedd och hörd.
Faktorer som lindrar ensamhet
Resultatet i litteraturstudien påvisade att de äldre ansåg att de närstående hade en betydande roll för att minska känslan av ensamhet. I en studie av Sjöberg et al., (2019) beskrev deltagarna att bli uppmärksammad av andra personer som familj, vänner eller omsorgspersonal gjorde att de upplevde känslan av att vara unika personer och blev ett välkommet avbrott i den grå vardagen. Detta medförde att känslan av ensamhet försvann vid dessa tillfällen. Ett exempel på att få uppmärksamhet var när andra personer
bekräftade och spenderade tid med de äldre. Det behöver inte vara enbart släktband som kopplas till att vara närstående utan kan även vara vänner eller grannar som anses som meningsfulla personer (Fischer, Norberg & Lundman, 2008). Detta överensstämmer även med en studie gjord av Smith (2012). Att upprätthålla kontakt med andra var nödvändigt för att lindra ensamheten och deltagarna hade olika vägar för att göra detta. Exempelvis kunde det vara att ha vänner över på besök, äta lunch med andra samt att de kunde ringa släktingar och vänner då de kände sig ensamma. Många av deltagarna rapporterade att spendera tid med barnbarn hjälpte dem att lätta på ensamheten. Hos personer som har ett litet kontaktnät kan det så vara av stor vikt att sjuksköterskan ger av sin tid och är
närvarande i mötet med den äldre. Sjuksköterskan kan tillexempel ringa upp de äldre för att utvärdera och följa upp åtgärder, och på så sätt kan sjuksköterskan förmedla omtanke och tillgodose de äldres behov att bli sedd och hörd. I litteraturstudiens resultat visar det sig att deltagarna använde sig av olika sysselsättningar för att begränsa känslan av
ensamhet. Fischer, Norberg & Lundman (2008) beskrev i sin studie att deltagarna tyckte att den långsamtgående tiden var tråkig och gjorde dem rastlösa samt att de ville vara
upptagna med olika saker att göra för att “döda tiden” eller “trycka undan den”. Det framgick i både Sjöberg et al., (2018) & Smith’s (2012) studier att deltagarna kunde
begränsa känslan av ensamhet genom att sysselsätta sig med distraherande aktiviteter som var meningsfulla och intressanta för dem. Det kunde vara handarbete, läsa, skriva, titta på tv eller lyssna på musik. I Smith’s (2012) studie beskrev många av deltagarna att genom att titta på TV kände de sig sammankopplade med omvärlden, men även att bakgrundsljudet från TV’n fick dem att känna det som att någon var där med dem. Alla dessa komponenter som kan lindra känslan av ensamhet kan ses som strategier och att kunna vara själv utan att känna ensamhet kan vara en gräns som för många är svår att skilja på. För att ha möjlighet att minnas och reflektera över sitt liv krävs att de äldre har möjlighet att vara själv utan att känna sig ensam (Nygren, Norberg & Lundman 2007). Antonovsky (12 - 13, 51) menar att varje människa har så kallade generella motståndsresurser (GMR) som han menar hjälper människan att göra stressorer begripliga. Några exempel på GMR är jag- styrka, socialt stöd, kulturell stabilitet och god ekonomi. Dessa exempel kan ge kraft att bekämpa stressorer genom att ge människan erfarenheter som med tiden skapar eller förstärker en stark känsla av sammanhang. Tomstad et al., (2017) presenterade i sin studie att deltagarna som uppgav att de kände sig ensamma visade på en signifikant lägre känsla av sammanhang än de som inte upplevde att de inte var ensamma. Detta kunde innebära att de äldre personerna med lägre KASAM upplevde sig besitta minskade resurser som kunde hjälpa dem att överkomma ensamheten och hantera eventuella stressorer.
Sjuksköterskan kan i mötet med de äldre se till friskfaktorerna som personen besitter i stället för att se riskfaktorerna när en person utsätts för en stressor. Detta medför att sjuksköterskan kan anpassa omvårdnadsåtgärder så att målen inte blir ouppnåeliga.
En slutsats av litteraturstudiens resultat är att många äldre använde sig av olika strategier, som att sysselsätta sig eller ta kontakt med närstående eller vänner för att minska känslan av ensamhet. Dessa strategier kan ses som individuella och kan anpassas efter behov. För vissa äldre personer räckte det ibland med att ringa ett samtal till en vän för att minska känslan av ensamhet. Som sjuksköterska är det av stor vikt att kartlägga vilka strategier varje individ besitter för att på så sätt hitta rätt redskap för att kunna stärka de äldres KASAM. Ett exempel på detta kan vara att stärka självförtroendet genom att motivera fördelarna med att ringa en vän eller ta kontakt med andra när hen känner sig ensam samt att prata om sina känslor om ensamhet.
Diskussion om etiska, samhälleliga och intersektionella aspekter
Sjuksköterskans etiska förhållningssätt
För att uppnå ett gott resultat av helhetsvård är det av vikt att sjuksköterskan, i samverkan med andra professioner arbetar för ett gemensamt mål: att individen ska kunna bibehålla sin funktion, sin förmåga och sin självständighet så långt det är möjligt. Det är av vikt att anpassa en personcentrerad vård kring patienten och arbeta systematiskt utifrån
omvårdnadsprocessen. Det salutogena förhållningssättet utgår enligt Antonovsky (1991) från hälsans ursprung och hälsa ses som ett kontinuum i stället för en diktomi. Detta kan tolkas som att se till en människas friskfaktorer i stället för riskfaktorer. Sjuksköterskan bör i omvårdnadsprocessen ha ett salutogent förhållningssätt för att stärka patienten och hens egna resurser. Sjuksköterskan kan som grund för god omvårdnad och med hälsans ursprung i fokus se till att stärka självförtroende hos den äldre patienten, då det i
litteraturstudiens resultat framgår att många av de äldre förlorar känslan av att vara i fas med en ständigt utvecklande värld. De äldre sågs, i stället för att ge sig in i sociala
sammanhang välja att inte delta på grund av rädsla att inte förstå eller hänga med vilket kunde resultera i en känsla av utanförskap. Sjuksköterskan bör i mötet med den äldre patienten prioritera tid och engagemang. För att som sjuksköterska kunna skapa sig en bild om hur de äldre skattar sin känsla av sammanhang kan Antonovsky’s
livsfrågeformulär som innefattar de tre begreppen Begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet användas. Detta ger sjuksköterskan möjlighet att genom interventioner inrikta sig på att enbart stärka de komponenter där de äldre skattat sig lågt (Antonovsky 1991, 227 - 234). Hos äldre som söker vård vid upprepade tillfällen utan att en medicinsk orsak kan klarläggas, bör sjuksköterskan skapa sig en helhetsbild utifrån vad den äldre beskriver med ord, men även se till det icke verbala språket. Då vården idag ofta fokuseras utifrån ett patologiskt synsätt är det enligt författarna av stor vikt att sjuksköterskans huvudområde främst fokuserar på det salutogena förhållningssättet.
Genus
Författarnas syfte med denna litteraturstudie var ej att undersöka skillnader mellan män och kvinnor, dock påvisades det i studier att skillnader mellan könen fanns. Jakobsson &
Rahm Hallberg (2005) påvisade i en kvantitativ studie att fler kvinnor än män
rapporterade upplevd ensamhet, men å andra sidan löper män större risk att drabbas av ensamhet. Anledningen till att män löper större risk än kvinnor att drabbas av ensamhet beror enligt Nicolaisen & Thorsen (2014) på att män som förlorar sin partner när de blir äldre ofta har färre sociala kontakter, färre vänner och färre personer att dela upplevelser
med än kvinnor, detta styrks även av en studie genomförd av Victor et al. (2006) samt av SCB (2019). Varför majoriteten av deltagarna i valda studier var kvinnor framgår inte i de valda studiernas resultat, en tänkbar förklaring skulle kunna vara att kvinnor i stort lever längre än män. Medellivslängden varierar beroende på var i världen du föds, men över lag kan ses att medellivslängden ökar i snitt. Enligt SCB (2021) har svenska män 3,7 år kortare livslängd än svenska kvinnor, men då medellivslängden ökat för både män och kvinnor kan framtida studier medföra mer jämvikt mellan kön. En fråga värd att ställa sig är om
resultatet av valda studier visat på något annat om könsfördelningen haft mer jämvikt.
Samhälle
Sett till ett historiskt perspektiv drar författarna egna slutsatser om att ensamheten bland äldre delvis ökat relaterat till att man idag ser mindre av så kallade gemensamma hushåll, vilket i sin tur leder till att möjligheten att äldre människor som tidigare kunnat svara för kunskapsöverföringen mellan generationerna försvunnit (jmf. Tornstam 2018, 91).
I dagens samhälle då jämställdhet har ett starkt inflytande och allt fler kvinnor befinner sig ute på arbetsmarknaden jämfört med den historiska synen på att kvinnor tog hand om hemmet medan männen arbetade, medför detta också att människor idag i större
utsträckning förlitar sig på att samhället ska ta hand om de äldre. Bilden av den svenska vården av äldre som den sett ut sedan 1940-talet försvinner och Socialstyrelsena (2020) skriver att antalet platser på särskilda boenden minskar, och att allt fler äldre idag bor ensamma hemma med hjälp av hemsjukvård eller hemtjänst och detta kan som resultatet av litteraturstudien visar, bidra till ensamhet hos många av de äldre.
Metoddiskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva äldres erfarenheter av ofrivillig
ensamhet. Författarna av denna studie valde därför en litteraturstudie av kvalitativ design med en sammanställning av intervjustudier. Denna design valdes då den svarade bra mot formulerat syfte. För att styrka arbetets trovärdighet har författarna samlat in data genom litteratursökning i olika databaser med fokus på omvårdnad men trovärdigheten förstärks även av att valda artiklar var peer-reviewed. Då valet av inklusions- och exklusionskriterier också har betydelse för studiens kvalitet använde författarna sig av
begränsningsfunktioner för att inkludera samt exkludera artiklar (Henricson 2017, 414).
Författarna fann vid sökningarna i de olika databaserna samt användandet av olika sökkombinationer att studierna var återkommande, vilket tyder på hög sensitivitet i sökningarna (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 62). Författarna har även gjort så kallade
sekundärsökningar/personsökningar där man sökt på en specifik författare för att se om det fanns mer eller nyare forskning av intresse. Östlundh (2017, 78) menar att detta är nödvändigt för att få fram ett gott slutresultat. En gemensam reflektion efter sökningarna var att författarna saknade erfarenhet samt kunskap om hur de olika databaserna
fungerade och sökningarna hade kunnat gå snabbare om kunskap funnits sedan innan. De valda artiklarna kvalitetsgranskades, vilket Henricson (2017, 414) menar stärker arbetets reliabilitet. Analysen genomfördes först individuellt där författarna läste de valda artiklar i sin helhet flertalet gånger och markerade viktiga stycken för att sedan diskuteras
tillsammans för att se om författarna uppfattat samma återkommande resultat. I vissa artiklar fanns det med deltagare som ej upplevde sig ensamma och dessa delar valdes bort då det ej svarade mot syftet. Trovärdigheten och pålitligheten på arbetet har även stärkts genom att författarnas handledare besitter kunskap om vetenskaplig forskning inom omvårdnad samt att andra medstudenter vid olika seminarium styrkt
resultatbeskrivningens rimlighet (Henricson 2017, 415). Mårtensson & Fridlund (2017, 423) betonar att det är bra för kvaliteten på examensarbetet om författarna använt sig av oberoende personer som granskat överensstämmelserna mellan huvudkategorier och subkategorier. Valda studier har genomförts i Norge, Danmark, Israel, Sverige, Australien, England, Iran, Nederländerna, Finland och trots den geografiska spridningen visar
resultatet i författarnas litteraturstudie att upplevelsen av ensamhet i stort är liknande var än de äldre bor. Sammanfattningen av litteraturstudiens resultat visar på att valda studier sannolikt har överförbara resultat på grund av att de är utförda i olika länder med olika deltagare och resultatet ändå visar på liknande erfarenheter när det gäller ensamhet. Det som begränsar överförbarheten är antalet deltagare i studierna. Författarna har enbart valt att analysera kvalitativa studier till resultatet där man tittat på intervjudatans kvalitet i stället för kvantitet, vilket drar ner deltagarantalet markant jämfört med om kvantitativa studier analyserats (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] 2017, 72).
Under arbetets gång har författarna haft en god samarbetsförmåga och har under hela skrivprocessen haft högt i tak samt att båda parter har känt sig lika delaktiga i arbetet.
Forskningsetisk diskussion
Av de 9 vetenskapliga studier som valdes till litteraturstudiens resultat var samtliga etiskt granskade. Detta säkerställer att berörda forskare varit måna deltagarnas rättigheter och välbefinnande. Vetenskapsrådet har fastställt 4 krav som rör de grundläggande etiska frågorna inom forskning. Dessa krav är: informationskrav, samtyckeskrav,
begriplighetskrav och nyttjandekrav (Olsson & Sörensen 2011, 84 - 85).
Författarna besatt en begränsad kunskap i det engelska språket samt metodologi vilket Kjellström (2017, 72 - 73) påpekar kan vara en svårighet då de engelska orden kan ha dubbla betydelser. Det är av vikt att läsa en vetenskaplig artikel flertalet gånger för att få en samlad helhetsbild, detta utförs för att minska risken att något ska bli feltolkat och en grupp kan beskrivas nedlåtande. Författarna till denna litteraturstudie hade en begränsad förförståelse om ämnet, vilket kan ses som en styrka då författarna under
materialinsamlingen kunnat bibehålla en objektiv syn. Under litteraturstudiens
uppbyggnad har nya tankar och en grundläggande förståelse tagit form. Ett exempel på detta är hur komplext innebörden av ensamhet är, att den kan upplevas trots närhet till andra människor, och att de olika typerna av ensamhet kunde uttryckas olika men ändå resultera i en känsla av ensamhet.
Konklusion
En slutsats av litteraturstudiens resultat är att ensamhet som begrepp är komplext och högst individuellt. Många deltagare medgav dock att de upplevde sin ensamhet som något plågsamt och ofrivilligt, ett hinder som skapade en barriär mellan dem och andra.
Förluster var ett vanligt förekommande tema i samtliga studier, och då handlade det främst om förlust av relationer och förlust av kroppsliga funktioner. Även känslomässiga reaktioner som en känsla av övergivenhet genomsyrade samtliga artiklar.
Då ensamhet idag kan ses som en folksjukdom och kan bidra till försämrad hälsa är det av stor vikt att väga in ensamhet som en riskfaktor vid sidan av andra livsstilsfaktorer som kost, motion och rökning (Strang 2014, 8). Taube et al., (2015) påvisade i en studie att sköra äldre personer som upplever ensamhet rapporterade sämre hälsa över lag, både fysisk och psykisk, och söker mer somatisk vård än personer som inte upplevde ensamhet.
Det finns idag begränsad kunskap om hur vi i vår blivande roll som sjuksköterskor kan fånga upp och bemöta äldre personer som lider av ensamhet och ämnet kräver vidare forskning för att kunna minska ensamhet som folksjukdom. Det är så av vikt att
sjuksköterskan närmar sig ämnet i mötet med de äldre, då många anser det skamfyllt att prata om sina känslor av ensamhet. Sjuksköterskan kan försöka hjälpa de äldre att våga ta det första steget ur ensamheten och sätta ord på sina känslor. För att minska de äldre personernas känsla av ofrivillig ensamhet krävs mer forskning inom ämnet, då
litteraturstudiens resultat visar att många äldre personer lever med en plågsam och ofrivillig ensamhet, detta trots att ensamhet är ett väl utforskat ämne. Författarna av
litteraturstudien menar att vidare forskning inom ämnet kan leda till att sjuksköterskan kan erhålla verktyg och utbildning som hjälper de äldre att hantera ensamheten.
Sjuksköterskan kan genom enkla medel, som att ge de äldre några extra minuter vid ett vårdbesök samt att fråga upp kring de äldres situation, undersöka om personen i fråga lider av ensamhet och kan på detta sätt i ett tidigt skede eventuellt lindra lidande, förebygga ohälsa och stärka de äldres känsla av sammanhang.
Referenser
*Identifierad artikel för analys
Andersson, Lars. 2008. Ålderism. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Antonovsky, A 1991. Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur
Bowlby, J & Weiss, R S. (red.) 1973. Loneliness: the experience of emotional and social isolation. Cambridge, Mass.
* Cohen-Mansfield, J. & Eisner, R. 2020. ‘The meanings of loneliness for older persons’.
Aging & mental health, 24(4): pp. 564–574. doi:
10.1080/13607863.2019.1571019.
Dahlberg, L. et al. 2015. ‘Predictors of loneliness among older women and men in Sweden:
A national longitudinal study’. Aging & Mental Health, 19(5): pp. 409–417.
doi: 10.1080/13607863.2014.944091.
Dahlberg, L. & McKee, K. J. 2013. ‘Correlates of social and emotional loneliness in older people: evidence from an English community study’. Aging & mental health, 18(4): pp. 504–514. doi: 10.1080/13607863.2013.856863.
de Jong Gierveld, J. & Hagestad, G. O. 2006. ‘Perspectives on the integration of older men and women’. Research on aging, 28(6): pp. 627–637. doi:
10.1177/0164027506291871.
Dong, X. et al. 2012. ‘Perception and negative effect of loneliness in a Chicago Chinese population of older adults’. Archives of gerontology & geriatrics, 54(1): pp.
151–159. doi: 10.1016/j.archger.2011.04.022.
Dykstra, P. 2009. ‘Older adult loneliness: myths and realities’. European journal of ageing, 6(2): pp. 91–100. doi: 10.1007/s10433-009-0110-3.
Fischer, RS., Norberg, A. & Lundman, B. 2008. ‘Embracing opposites: meanings of
growing old as narrated by people aged 85’. International journal of aging &
human development, 67(3): pp. 259–271. doi: 10.2190/ag.67.3.d.
Fokkema, T., De Jong Gierveld, J. & Dykstra, P.A. 2012. Cross-National differences in older adult loneliness. The journal of psychology. 146(1-2): pp.201–228. doi:
10.1080/00223980.2011.631612
Friberg, F. 2017. Informationssökning. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Tredje upplagan. Lund:
Studentlitteratur, 59 – 82.
* Graneheim, UH & Lundman, B. 2010. ‘Experiences of loneliness among the very old: the Umeå 85+ project’. Aging & mental health, 14(4): pp. 433–438. doi:
10.1080/13607860903586078.
* Hauge, S. & Kirkevold, M. 2012. ‘Variations in older persons’ descriptions of the burden of loneliness’. Scandinavian journal of caring sciences, 26(3:, pp. 553–560.
doi: 10.1111/j.1471-6712.2011.00965.x.
* Hauge, S. & Kirkevold, M. 2010. ‘Older Norwegians’ understanding of loneliness’, International journal of qualitative studies on health & well-Being, 5(1): pp.
1–7. doi: 10.3402/qhw.v5i1.4654.
Hawkley, L. C., Zheng, B. & Song, X. 2020. ‘Negative financial shock increases loneliness in older adults, 2006–2016: Reduced effect during the great recession (2008–
2010)’. Social science & medicine: pp 255. N.PAG. doi:
10.1016/j.socscimed.2020.113000.
* Hemberg, J., Nyqvist, F. & Näsman, M. 2019. ‘“Homeless in life” – loneliness
experienced as existential suffering by older adults living at home: a caring science perspective’. Scandinavian journal of caring sciences, 33(2): pp. 446–
456. doi: 10.1111/scs.12642.
Henricson, M. 2017. Diskussion. I Henricson, M (red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. Andra upplagan. Lund:
Studentlitteratur, 411 – 420.
Henricson, M & Mårtenson, J. 2017. Publicering av examensarbete. I Henricson, M (red.).
Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad.
Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur, 495 – 506.
* Heravi-Karimooi, M., et al. 2010. ‘Understanding loneliness in the lived experiences of Iranian elders’. Scandinavian journal of caring sciences, 24(2): pp. 274–280.
doi: 10.1111/j.1471-6712.2009.00717.x.
Huang, L., et al. 2019. Loneliness, stress, and depressive symptoms among the chinese rural empty nest elderly: A moderated mediation analysis. Issues in mental health nursing. 40(1): pp.73–78. doi: 10.1080/01612840.2018.1437856
Jakobsson, U. & Hallberg, I.R. 2005. Loneliness, fear, and quality of life among elderly in Sweden: a gender perspective. Aging clinical and experimental research.
17(6): pp.494–501. doi: 10.1007/BF03327417
Karlsson, E K. 2017. Informationssökning. I Henricson, M (red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. Andra upplagan. Lund:
Studentlitteratur, 81 - 97.
* Kirkevold, M. et al. 2013. ‘Facing the challenge of adapting to a life “alone” in old age: the influence of losses’. Journal of advanced nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 69(2:, pp. 394–403. doi: 10.1111/j.1365-2648.2012.06018.x.
Kjellström, S. 2017. Forskningsetik. I Henricson, M (red.). Vetenskaplig teori och metod:
från idé till examination inom omvårdnad. Andra upplagan. Lund:
Studentlitteratur, 57 - 80.
Langius-Eklöf, A. & Sundberg, K. 2014. Känsla av sammanhang. I Edberg, A-K & Wijk, H (red.). Omvårdnadens grunder Hälsa och ohälsa. Andra upplagan. Lund:
Studentlitteratur, 53 - 72.
Larsson, K., Wallroth, V. & Schröder, A. 2019. ‘“You never get used to loneliness” – Older adults’ experiences of loneliness when applying for going on a senior summer camp’. Journal of gerontological social work, 62(8): pp. 892–911. doi:
10.1080/01634372.2019.1687633.
Lövheim, H. et al. 2013. ‘Changes in sense of coherence in old age - a 5-year follow-up of the Umeå 85+ study’. Scandinavian journal of caring sciences, 27(1): pp. 13–
19. doi: 10.1111/j.1471-6712.2012.00988.x.
McInnis, G.J. and White, J.H. 2001. A phenomenological exploration of loneliness in the older adult. Archives of psychiatric nursing. 15(3): pp.128–139. doi:
10.1053/apnu.2001.23751
Mårtensson, J & Fridlund, B. 2017. Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I Henricson, M (red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom
omvårdnad. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur, 421 – 438
Nicolaisen, M. & Thorsen, K. 2014. ‘Loneliness among men and women – a five-year follow-up study’. Aging & mental health, 18(2): pp. 194–206. doi:
10.1080/13607863.2013.821457.
Nygren, B., Norberg, A. & Lundman, B. 2007. ‘Inner strength as disclosed in narratives of the oldest old’, Qualitative health research, 17(8): pp. 1060–1073. doi:
10.1177/1049732307306922.
Olsson, H & Sörensen, S. 2011. Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Tredje upplagan. Stockholm: Liber.
Pensionärernas riksorganisation (PRO). 2020. Datautbildning.
https://pro.se/distrikt/distrikt-
norrbotten/samorganisationer/samorganisation-
kalix/foreningar/kalix/gladjestunder-2020/datautbildning.html (Hämtad 210324)
Roos, V. & Klopper, H. 2010. Older persons’ experiences of loneliness: A south African perspective. Journal of psychology in Africa. 20(2): pp.281–289. doi:
10.1080/14330237.2010.10820377 SFS 1974:152. Statsskickets grunder.
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor.
Sjöberg, M. et al. I. 2019. Being acknowledged by others and bracketing negative thoughts and feelings: Frail older people’s narrations of how existential loneliness is
eased. International journal of older people nursing. 14(1): pp.e12213–n/a.
doi: 10.1111/opn.12213
Smith, J.M. 2012. Toward a better understanding of loneliness in community-dwelling older adults. The journal of psychology. 146(3): pp.293–311. doi:
10.1080/00223980.2011.602132
Socialstyrelsena 2020. Vård och omsorg om äldre, lägesrapport 2020.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-3-6603.pdf (Hämtad 210109) Socialstyrelsenb. 2020. Utökat statsbidrag för att motverka ensamhet bland äldre.
https://www.socialstyrelsen.se/aktuellt/utokat-statsbidrag2/ (Hämtad 210315)
Statens beredning för medicinsk utvärdering. 2017. Värdering och syntes av studier utförda med kvalitativ analysmetodik.
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/sbushandbok_kapitel08.pd f (Hämtad 210315)
Statistiska centralbyrån SCB. 2019. https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2019/fyra- procent-ar-socialt-isolerade/ (Hämtad 210131)
Statistiska centralbyrån SCB. 2021. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-
siffror/manniskorna-i-sverige/medellivslangd-i-sverige/ (Hämtad 210406) Strang, P. 2014. Att höra till: om ensamhet och gemenskap. Stockholm: Natur & kultur.
Svensk sjuksköterskeförening. 2017. ICN:s etiska kod för sjuksköterskor.
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/15840035 53081/icns%20etiska%20kod%20f%C3%B6r%20sjuksk%C3%B6terskor%202 017.pdf (Hämtad 210216)
Svensk sjuksköterskeförening. 2017. Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/15840254 04390/kompetensbeskrivning%20legitimerad%20sjuksk%C3%B6terska%202 017.pdf (Hämtad 210410)
Svensk sjuksköterskeförening 2017. Värdegrund för omvårdnad.
https://swenurse.se/download/18.9f73344170c003062314be/1584005152878 /v%C3%A4rdegrund%20f%C3%B6r%20omv%C3%A5rdnad%20reviderad%20 2016.pdf (Hämtad 210410)
Taube, E. et al. 2015. ‘Loneliness and health care consumption among older people’.
Scandinavian journal of caring sciences, 29(3): pp. 435–443. doi:
10.1111/scs.12147.
* Taube, E. et al. 2016. ‘Being in a bubble: the experience of loneliness among frail older people’. Journal of advanced nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 72(3): pp.
631–640. doi: 10.1111/jan.12853.
* Ten Bruggencate, T., Luijkx, K. G. & Sturm, J. 2019. ‘When your world gets smaller: how older people try to meet their social needs, including the role of social
technology’. Ageing & society, 39(8): pp. 1826–1852. doi:
10.1017/S0144686X18000260.
Tomstad, S et al., 2017. Who often feels lonely? A cross‐sectional study about loneliness and its related factors among older home‐dwelling people. International journal of older people nursing. 12(4): pp.e12162–n/a. doi: 10.1111/opn.12162.
Tornstam, L. 2018. Åldrandets socialpsykologi. Nionde upplagan. Lund: Studentlitteratur van Wijngaarden, E., Leget, C. & Goossensen, A. 2015. ‘Ready to give up on life: The lived
experience of elderly people who feel life is completed and no longer worth living’. Social science & medicine, 138: pp. 257–264. doi:
10.1016/j.socscimed.2015.05.015.
Vesnaver, E. et al. 2016. Alone at the Table: Food behavior and the loss of commensality in widowhood. The journals of gerontology. Series B, Psychological sciences and social sciences. 71(6): pp.1059–1069. doi: 10.1093/geronb/gbv103.
Victor, C.R et al. 2006. Older people’s experiences of loneliness in the UK: Does gender matter? Social policy and society: a journal of the Social Policy Association.
5(1): pp.27–38. doi: 10.1017/S1474746405002733
