Motion från Tommy Ström och Ewa Hellström-Boström,
Sollentunapartiet, till Sollentuna kommunfullmäktige beträffande daglig fysisk aktivitet eller idrott för alla elever i åk 0-9 i
Sollentuna skolor.
Bakgrunden till vår motion är bland annat den utökade användningen av i-pads och datorer i Sollentuna skolor. Sjukgymnaster har till exempel redan börjat tala om "paddnacke". En lika stor anledning till vår motion är att den senaste forskningen inom området visar på att elever som får röra sig minst 45 minuter varje dag i skolan far mycket bättre skolresultat än elever som får det som nu är normalt, alltså två timmar idrott i veckan. Eftersom vi i Sollentuna vill ha "Sveriges bästa skolor" så är utökad undervisning i fysisk rörelse ett enkelt sätt att bättra på skolresultaten.
Bunkefloprojektet är en nio-årig prospektiv kontrollerad interventionsstudie av 220 barn.
Syftet med denna populationsbaserade interventionsstudie var att undersöka långsiktiga effekter på motorik och skolprestationer av ökad idrottsundervisning,
(se http://www.bTiiikeflomodeUenxonVbvii'ike_project.aspx)
Alla elever födda 1990-92 från en skola i södra Sverige ingick i en longitudinell studie under nio år. En grupp på 129 elever hade daglig idrottsundervisning (5x45 minuter/vecka) och vid behov en extra lektion (60min/vecka) med anpassad motorisk träning enligt Motorisk
Utveckling som Grund för Inlärning (MUGI). Kontrollgruppen (n = 91) hade ordinarie idrott och hälsa två lektioner/vecka. Information om genomförda motorikobservationer och
motorisk träning finns på www.mugi.se. Motorik utvärderades med MUGI
observationsschema och skolprestationer med betyg i svenska, engelska, matematik, idrott och hälsa samt andelen elever som kvalificerade sig för gymnasieskolan.
Resultat, som pnblicerats 2012 i Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports:
Skolår 9 hade 93% av eleverna i försöksgruppen god motorik jämfört med 53% i
kontrollgruppen, 96% av eleverna i försöksgruppen järnfört med 89% i kontrollgruppen var behöriga att söka till gymnasiet. Summan av undersökta betyg var högre bland pojkar i försöksgruppen än kontrollgruppen. Elever med god motorik hade högre betyg än elever med motoriska brister och 97% av dem klarade grundskolans mål jämfört med 81% av elever med motoriska brister.
Slutsats: Daglig idrottsundervisning och anpassad motorisk träning under de obligatoriska skolåren är ett rimligt sätt att förbättra inte bara motoriken utan också skolprestationer samt andelen elever som uppfyller kraven för gymnasiet.
I Svenska Dagbladet kunde man den 20 september 2013 läsa om detta projekt:
"I Bunkefloprojektet i Malmö ökade andelen behöriga till gymnasiet med hela 8 procent, ja 13 procent för pojkarna. Mer idrott i skolan ger alltså bättre betyg. Enda skillnaden mot kontrollgruppen var daglig fysisk aktivitet under hela grundskoletiden. Projektet gav också bonuseffekter som bättre trivsel, färre konflikter samt ökad skelettstyrka. Dessutom deltog alla elever och fick betyg i idrott och hälsa i åk 9.
Sverige står nu inför ett vägval. Malmö kommun har undersökt de krasst ekonomiska effekterna av daglig motion för alla kommunens skolbarn. Det pekade på vinster i
mångmiljonnivån både för skolan och för sjukvården. Ökat produktionsvärde uppskattas till 59 miljoner och minskade sjukvårdskostnader under de kommande tio åren efter avslutad grundskola beräknas till 56 miljoner. Investeringskostnaden anges till 16 miljoner kronor, motsvarande 4600 kronor per barn delat på nio grundskoleår, alltså 511 kronor per barn. Det ger en vinst i minskad sjuklighet och ökat produktionsvärde på 38000 kronor per elev enbart de första tio åren efter avslutad grundskola".
Enligt Bnnkefloprojeket är det inte nödvändigt att en idrottslärare står för all extra undervisning. Man har i projektet t.ex använt sig av externa ledare från Friskis & Svettis, olika idrottsföreningar, fritidsledare etc.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår underteclcnade därför att kommunfullmäktige beslutar
att alla elever i årskurs 0-9 ges tillfälle till 45 minuter fysisk rörelse eller idrott varje skoldag.
Sollentuna den / 2013
Ewa Hellström-Boström
från Ingwar Åhman-Eklund, Sollentunapartiet till
Plan- och exploateringsutskottets ordförande Thomas Ardenfors angående erfarenheter av byggande av bostäder på eller mycket nära f.d. soptippar och avstjälpningsplatser och relaterade
miljöundersökningar vid Väsjön.
Såväl Väsjötoppen , fd Väsjötippen, och det f.d rökeriet är gamla soptippar och avstjälp- ningsplatser. Sumpskogen som ligger i området har en marksammansättning bestående av fyllnadsmassor med förhöjda halter av polycykliska aromatiska kolväten!
Detta gör dessa delar av Väsjöområdet till ett område där det verkar mycket riskabelt att bygga bostäder.
På andra håll i världen har det visat sig leda till allvarliga hälsoproblem när man byggt på eller vid igenlagda soptippar och avstjälpningsplatser. Ett sådant allvarligt exempel är Kvarnbäcken utanför Helsingfors.
Åren 1964-1966 uppförde man i Kvarnbäcken en typisk betongförort, en så kallad
skogsförort, där husen byggdes i skogen så billigt som möjligt utan större parkanläggningar och annan miljöbearbetning.
I slutet av 1990-talet fick Kvarnbäcken publicitet när det konstaterades att man måste riva flera höghus på Understensvägen på grund av att de var byggda på en tidigare
avstjäipningplats, vilket orsakade att giftiga ämnen kom fram. Man har nu giftsanerat avstjälpningsplatsen och byggt en park ovanpå.
Hur gick det för de människor som i tiotals år bodde på en läckande avstjälpningsplats på Understensvägen i Kvarnbäcken i Helsingfors? Under årens lopp bodde där närmare 2 000 mänskor i 11 höghus ovanpå en soptipp. Det var faktiskt en gammal avstjälpningsplats med avfall både från gas- och målarfärgsfabrik?
Allt började med att locket på en avloppsbrunn föl! in och upp ur gropen trängde en grönaktig massa med en stark lukt. När man sedan med grävmaskin började gräva på området hittade man klumpar med cyanider, kolväten, PCB och PAH - ämnen som sakta sipprade fram ur marken och ut i luften. Cyanider är giftiga och PAH- ämnen kan orsaka cancer. Det visade sig att gårdarna där barnen lekt i åratal låg på en igenfylld soptipp. En förälder berättar om hur han stötte på svart illaluktande massa när han tillsammans med sin son lekte i sandlådan.
Ännu Idag 10 år efter att han flyttat bort, är han oroad över hur hans familj kommer att klara sig. I ett av husen med tio lägenheter insjuknade fyra personer i cancer,
Resultatet av en hälsoundersökning av de som bott i området på Understensvägen visade på fler cancerfall än i den grupp man jämförde med. På samma gång startade man också ett större forskningsprojekt. Projektet gick ut på att samköra sjukhusregister och uppgifter över alla som hade bott på området. I år har forskarna utlovat en ny undersökning.
Resultatet publiceras tidigast hösten 2013.
Erfarenheterna från Kvarnbäcken gör att man måste se mycket allvarligt på kommunens planering av bostäder - framförallt i och nära sumpskogen {Väsjön Mellersta) och f.d.
Rökeriet.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till dig i din egenskap av ordförande i kommunens plan- och exploateringsutskott
Har kommunen under den mer än tio år långa planeringen av Väsjöområdet tagit del av och undersökt erfarenheter från andra områden i omvärlden där man byggt på eller alldeles intill igenfyllda soptippar? Hur detta påverkat hälsan för dem som sedan bott i dessa områden? Hur många rivningar som framtvingats på grund av tippnära byggande?
Vilken forskning finns det av effekterna av byggnation i sådana tippnära områden? Hur har kommunen använt sig av dessa resultat under den långa planprocessen?
Vilka undersökningar och mätningar har gjorts i och runt planområdet tills nu för att upptäcka vilka hälsovådliga föroreningar som finns i mark och vatten?
Om sådana gjorts: Vilka områden har undersökts och av vilka? Vad är resultaten och hur kommer de att publiceras för medborgarna?
Vilka miljöundersökningar planeras under den fortsatta planprocessen?
Hur mycket lakvatten med giftigt innehåll kan rinna ut från den igenfyllda Väsjötippen genom åren framåt? Kan mängden av detta påverkas av väderleken och olika former av påverkan av marken?
Sollentuna den
Ingwar Ahman-Eklund Sollentunapartiet
SOLLENTUNA KOMMUN
Kommunstyrelsen 2013 -10- 3 0
Interpellation
från Ingwar Åhman-Eklund, Sollentunapartiet till
Plan- och exploateringsutskottets ordförande Thomas Ardenfors om vad kommunen fått för de kostnader som den haft hittills för Väsjöprojektet.
I de projektdirektiv för exploateringsområdet Väsjön som behandlats i höst i Kommunstyrelsen kan man läsa att projektet bedöms ha startat 2001 och att 49 029 000 kronor var upparbetade i projektet till slutet av augusti i år.
49 miljoner är en stor summa pengar så det är intressant att se vad kommunen fått för dessa pengar. Ligger den avloppsledning som byggts över sportfältet i detta belopp?
Hur stora är kostnaderna för all planering som förändrats genom åren? Hur stora är de totala advokatkostnaderna för Väsjöprojektet? Vad har miljöundersökningarna kostat?
Med anledning av ovanstående vill jag fråga dig följande i din egenskap av ordförande i plan- och exploateringsutskottet:
Vad har kommunen fått för de 49 miljoner som projektet kostat hittills:
Hur stor del av summan har används till nyttigheter som är färdigställda inför framtiden?
Hur stor summa har används till planeringsinsatser som sedan omprövats?
Hur stor del av summan har används till advokatarvoden?
Hur stor del av summan har används till miljöundersökningar och liknande analyser i området, att ta reda på föroreningar, förbereda muddring m.m.?
Hur stor del av summan har gått till informationsinsatser?
Finns det andra betydande typer av kostnader i summan?
Finns det andra kostnader för projektet som inte lagts in i de 49 miljonerna?
Sollentuna den 30 oktober 2013
Ingwar Åhman-Eklund Sollentunapartiet
