Sociala medier, nätverk och politiskt deltagande
-En kvantitativ studie om sociala mediers påverkan på politiskt deltagande
Hanna Eckerström Bergeå
Statskunskap C, Kandidatuppsats Uppsala universitet, vårterminen 2020 Handledare: Katrin Uba
Antal ord: 12 570 (exklusive appendix) Antal sidor: 41
Innehållsförteckning
Förteckning av tabeller och figurer ... 1
1. Inledning ... 2
1.2. Disposition ... 4
1.3. Politiskt deltagande ... 4
2. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk ... 7
2.1. Varför deltar du inte?... 7
2.2. Två former av deltagande ... 9
2.2.1 Politisk konsumtion ... 9
2.2.2 Demonstration ... 10
2.3. Deltagande och kostnad ... 11
2.4 Sociala medier ... 13
2.4.1. Vad är det? ... 13
2.5. Sociala medier, hur fungerar det?... 13
2.5.1. Räcker våra svaga kontakter? ... 14
2.7. Utbyte av information och politisk vana ... 16
2.7.1. Vana vs. inbjudan ... 17
3. Metod och design ... 19
3.1. Val av metod ... 19 3.2. Data ... 20 3.3. Operationalisering ... 20 3.3.1. Beroende variabler... 20 3.3.2. Oberoende variabler ... 21 3.3.3. Kontrollvariabler ... 23
3.4. Validitet och reliabilitet ... 25
4. Resultat och analys ... 27
4.1. Deskriptiv statistik ... 27
4.2. Logistisk regressionsanalys ... 28
4.3. Resultat ... 29
4.4. Sammanfattning och diskussion ... 35
5. Slutsats, begränsningar och avlutande ord ... 38
Förteckning av tabeller och figurer
Tabell 1- politisk konsumtion och deltagande i demonstration ... 11
Tabell 2 Sammanfattning av beroende och oberoende variabler ... 27
Figur 1- kausalsamband... 18
Figur 2- politisk konsumtion och deltagande i demonstration, fördelning ... 28
Figur 3-koefficientplot (modell 1 och 3) ... 30
Figur 4 koefficientplot (för modell 5) ... 31
Figur 5-koefficientplot (för modell 6) ... 33
Figur 6-koefficientplot (för modell 7) ... 34
1. Inledning
År 2000 skrev Robert Putnam, den statsvetenskapliga jätten, boken Bowling Alone (2000). I boken för han fram tesen att den nya teknologin är anledningen till det minskade politiska deltagandet, då det leder till något som kallas time displacement. Det vill säga en förskjutning av den ändliga resursen tid. Istället för att träffa andra människor och utveckla våra medborgerliga färdigheter fastnar vi i den ständiga strömmen av underhållning som tekniken möjliggör. Men gäller detta för all form av media-användning? Begreppet sociala media åsyftar en form av internetbaserade applikationer som tillåter användaren att skapa eget innehåll, det som särskiljer sociala medier är användarens medskapande av det genererade innehållet (Sandoval-Almazan och Ramon Gil-Garcia 2014: 368). Sociala medier är till sin natur social då de tillåter interaktion mellan användare och ett medskapande och ett medskapande av innehållet.
Tidningsrubrikerna varnar oss för sociala mediers skadliga effekter och i boken iGen talar författaren Jean Twenge (2018) om skadan sociala medier utgör för ungdomar. Hon menar att unga riskerar att förlora förmågan att kommunicera ”IRL” (i det verkliga livet) och kopplar ihop smartphone-användning med depression. Förutom skadan på individen debatteras också sociala mediers potentiella skada på aktivism och politiskt deltagande. Den politiska aktivitet som sker på medierna har kallats slacktivism eller klicktivism (Morozov: 2009). Detta innebär en förslappad form av aktivism som stannar kvar på internet, oförmögen att ta form i det verkliga livet.
Samtidigt har sociala medier fått mycket uppmärksamhet i litteraturen och väckt forskares intresse. Exempelvis under arabiska våren 2011, då protester organiserades via sociala medier, viket visade mediers mobiliserande kraft (Steinert-Threlkeld et al. 2015). Ett nyare fall i en svensk kontext är hur miljörättsaktivisten Greta Thunberg skapat en miljörättsrörelse genom att ensam gå ut i skolstrejk och sociala mediers svar på detta (Jung et al 2020). Sammanfattningsvis råder det delade uppfattningar men mycket tyder på att sociala medier påverkar politiskt deltagande positivt och har potential att leda till mer deltagande.
Politisk deltagande kan kortfattat beskrivas som medborgares handlingar vilka syftar till politisk förändring (van Deth 2014: 351). Men hur sociala medier kan tänkas påverka deltagande är inte fastställt, och litteraturen uppvisar spretiga resultat. Stora och svaga nätverk bör vara positivt för deltagande (Granovetter 1976, Bennet och Sederberg: 2014) men bryr vi oss verkligen om främlingars åsikter, är de inte våra nära relationer som påverkar (Venezuela 2014). Eller varför är det inte diskussioner och tillgången till information som påverkar
deltagande positivt (Bode 2012)? Forskningsfältet är som sagt allt annat än enigt i vad som möjligtvis kunna tänkas generera de positiva effekterna.
Syftet med uppsatsen är att undersöka sociala medier påverkan på politiskt deltagande i Sverige. Hela 80% av Sveriges internetanvändare använder sig av sociala medier och mer än hälften gör det dagligen (Internetstiftelsen 2018). Av den anledningen bör Sverige anses vara ett mycket uppkopplat land. När en så stor del av befolkning dagligen befinner sig online och deltar i sociala medier är det intressant att undersöka hur sådana aktiviteter påverkar det politiska deltagandet.
Eftersom både sociala medier och politiskt deltagande är stora och spretiga begrepp behöver sociala mediaanvändning och politiskt deltagande definieras och kategoriseras för närmare studier. Mitt antagande är att studiet om sociala medier splittrade påverkansgrad beror på ett misslyckande i att separera och undersöka både deltagande och sociala mediaanvändning var för sig. Konflikten mellan vad som faktiskt påverkar deltagande kan bero på att olika deltagarformer inte klassificeras och skiljs åt vid studier. Hay skriver att hur vi definierar och drar gränser för vad som är politiskt deltagande också styr i vilken grad ett minskat deltagande kan observeras (Hay 2007: 23). Jag menar att hur vi väljer att klassificera, eller inte klassificera, olika deltagarformer kan påverka i vilken grad sociala mediaanvändning påverkar deltagandet. För att göra min undersökning har jag, på grund av uppsatsen begränsade omfång valt att avgränsa fältet och därmed studera två deltagarformer. Deltagande i demonstration och politisk konsumtion. Deltagande i demonstration är en äldre form av deltagande som utvecklats under 1900-talet (Van Aelst och Walgrave 2001) medan politisk konsumtion tillhör de nyare och expressivare formerna av politiskt deltagande (van Deth 2014: 361). Trots att de skiljer sig mycket från varandra klumpas de ihop, antingen som utanför-parlamentarisk politisk aktivitet (Ekman, J., Amnå, E 2012) eller som ”protestbeteende” (Boulinanne och Shelly: 2015). Visserligen är de båda formerna av deltagande utanför-parlamentariska, men som jag visar i uppsatsen finns det stora skillnader dem emellan som kan komma att påverka hur de i sin tur påverkas av sociala medier.
Jag väljer också två former av sociala mediaanvändning som i litteraturen pekats ut som bidragande faktorer till politiskt deltagande, det är nätverkande sociala mediaanvändning och politisk sociala mediaanvändning.
Målet med uppsatsen är att ge ett bidrag och kumulativt öka förståelse i litteraturen om påverkansfaktorer till politiskt deltagande, det demokratiska samhällets livselixir (van Deth 2014: 350). Vidare är det att ge en liten pusselbit till svaret på den övergripande
jag besvara (i) hur påverkar olika former av sociala mediaanvändning deltagande i demonstration och (ii) hur påverkar olika former av sociala mediaanvändning politisk konsumtion, samt (iii) hur ser de potentiella likheterna och skillnaderna ut.
En komparativ analys de olika deltagarformerna emellan kan underlätta förståelsen och reda ut vad den egentliga effekten av sociala medier på politiskt deltagande är. Ytterligare är det viktigt att ständigt förnya forskningen kring sociala medier, eftersom den tekniska utvecklingen förändrar mediernas utformning. Gamla studier håller kanske inte längre måttet när medierna förändrats alltför mycket. Jag använder därför ny svensk data från 2018.
1.2. Disposition
Nedan följer en begreppslig definition av politiskt deltagande, då det för mitt syfte är viktigt att skilja på olika former av deltagande. Därefter presenteras det teoretiska ramverket jag bygger mina hypoteser utefter. Först med fokus på politiskt deltagande och sedan på sociala mediers påverkan på deltagande. När teorierna stipulerats övergår jag till att beskriva hur frågorna ska besvaras, med vilken metod och med vilka verktyg. Därefter presenteras och diskuteras resultatet för att slutligen möjliggöra ett svar på ovan ställda fråga.
1.3. Politiskt deltagande
För att förtydliga vilka former av deltagande den här undersökningen syftar till att undersöka behövs en förklaring av deltagande överlag och en tydliggörande av vilka specifika beteenden som avhandlas.
Politiskt deltagande har varit på tapeten länge och har kallats demokratins livselixir. Listan över vad som tillhör begreppet politiskt deltagande är lång, ständigt växande och stundvis snårig. Det råder delade meningar om vad som bör räknas till begreppet (van Deth 2014: 350) och hur olika klassifikationer bör gå till. Det är därför nödvändigt att i en tidig fas av uppsatsen definiera hur politiskt deltagande kommer att användas och vilka former som kommer att räknas.
Löst kan politiskt deltagande definieras som medborgares handlingar vilka syftar till politisk förändring (van Deth 2014: 351). Men att säga så skänker ingen vidare klarhet i skillnader mellan olika former och utryck. Vidare kan politisk deltagande kan delas upp i parlamentarisk eller formellt deltagande och utanför-parlamentariskt deltagande (Ekman, J., Amnå, E 2012: 290). Sker handlingen inom den institutionella strukturen eller kommer den utifrån? De deltagandeformer jag undersöker är som ovan nämnts båda sådana som sker utanför
den formella politiken. Men att enbart kalla dem utanför-parlamentariska blir alltför trubbigt, det finns stora skillnader dem emellan som behöver förtydligas. En alltför enkel uppdelning riskerar att bli oanvändbar då viktiga komponenter som skiljer handlingar åt inte blir tillräckligt belysta.
Eftersom deltagandets utryck förändras och inkluderar alltfler former är det viktigt med en klassificering som både är inkluderande och strukturerande. Att tala om bristande politiskt deltagande kan vara ett tecken på bristande förståelse och inkludering av olika former av politisk aktivitet (van Deth 2014:350f). Ett klassifikationsschema skapat av van Deth (2014) används för att förklara de två formerna av deltagande jag undersöker. Han delar upp politiskt deltagande i fyra former, en formell och tre utanför-parlamentariska, utifrån på vilket sätt politiken kommer till uttryck.
Samtliga behöver uppfylla kriteriet av att vara frivilliga, aktiva handlingar i rollen av civilperson som på ett eller annat sätt behandlar politik (van Deth 2014: 351). Men förändrat politiskt fokus förändrar formen av deltagande. Om handlingen utförs inom politiska/ institutionella/statliga sfären är det en formell politisk aktivitet och tillhör deltagande 1, en minimal definition (van Deth 2014: 354ff). Resterande är utanför-parlamentariska.
Nästa form av politisk handlande (politiskt deltagande 2) Är aktiviteter riktad mot den politiska/institutionella/statliga sfären. Det är former av deltagande som utspelar sig utanför den institutionella arkitekturer men svarar på frågor som är erkänt politiska. Han kallar dem för mål-organiserad aktivitet. De brukar behandla och uppmärksamma problem som tidigare inte uppmärksammats inom politiken. De kan ses som elit-utmanande handlingar (van Deth 2014: 357). De är ett icke-institutionellt politiskt handlande och kan vara demonstrationer, flashmobs, blockerande av gator m.m. (van Deth 2014: 361). Det viktiga är utanförperspektivet på den formella politiken och formella makthavarna.
Ännu en målorienterad form av deltagande presenteras (politisk deltagande 3). Denna innefattar aktiviteter riktade mot att lösa kollektiva eller samhälleliga problem. Handlingen varken utförs inom eller är direkt riktad mot den institutionella sfären. Problemet måste vara kollektivt delat, däremot behöver organiseringen av handlandet inte vara det. Detta är vad som brukar kallas medborgerligt deltagande (ibid).
Slutligen når vi kanten av den konceptuella kartan. En form av icke-politisk aktivitet som blir politisk då den har politiska syften. Det gäller främst nyare, kreativa, expressiva, personifierade och individualiserade deltagandeformer. Det sista kriteriet är för politiskt deltagande 4 och svara på frågan. Är aktiviteten använd för att utrycka politiska mål eller
dessa har kallats expressivt politiskt deltagande, och individualiserat kollektiv handlande. Här kan vi hitta fenomen som politisk konsumtion (ibid).
Det finns stor variation bland olika former av politiskt deltagande. De former uppsatsen berör är sådana som klassas som politiskt deltagande 2 och 4. Alltså politiskt mål-orienterat och motivations baserat politiskt deltagande.
2. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk
Som antyddes i början är politiskt deltagande och bristande deltagande en ständigt brinnande fråga. Innan jag går vidare för att förklara de former jag undersöker närmare kommer bristande deltagande undersökas. Vilka faktorer gör att medborgare deltar? Den teori som presenteras nedan kommer att ligga till grund för mitt resonemang.
2.1. Varför deltar du inte?
Att politiskt deltagande är viktigt råder det lite tvivel om. Men vad är det som gör att vissa deltar medan andra står utanför. Det är något som Sidney Verba, Kay Lehman Schlozman och Henry E. Brandy gör en ansats till att besvara i Voice and Equality civic voluntarianism in
american politics. I denna statsvetenskapliga tungviktare presenterar författarna Civic
Voluntaianism Model (CVM), vilken i tre former besvarar frågan: vad hindrar människor från att delta politiskt? För det första så kan de inte, för det andra så vill de inte och för det tredje så har ingen bjudit in dem att delta (Verba et al. 1995: 269). De tre aspekter som möjliggör politiskt deltagande är alltså kapaciteten, motivationen och rekryteringsnätverk (Verba et al. 1995: 3). Verba et al. (1995) skriver med fokus på inomparlamentariskt deltagande, men det finns inget som tyder på att dessa faktorer inte skulle påverka alla former av politiskt deltagande. Förklaringar är allmänna, inte specifika och utarbetade till en viss form.
Jag börjar med den första och viktigaste förklaringen till bristande deltagande, kapacitet. Bristande deltagande kan med mycket stor sannolikhet bero på resursbrist, de resurser som presenteras är tid, pengar och medborgerliga färdigheter. När dessa resurser är bristande leder det till att individer inte kan delta. Många former av politiskt deltagande kräver tid, såsom att delta vid demonstrationer, möten eller t.o.m. att rösta. Vissa former av politiskt deltagande är krävande rent ekonomiskt, att skänka donationer eller välja att konsumera vissa produkter är inte något som alla har råd med. Utöver detta behöver individer vissa kommunikativa och praktiska färdigheter som minskar svårigheterna att delta. Bakomliggande omständigheter i en individs liv, såsom skola, arbete och familjesituation påverkar hur stort lager av de väsentliga resurserna hen har att röra sig med (Verba et al. 1995: 271).
Olika resurser kan påverka olika former av deltagande, tid är t.ex. mer begränsad (till antal timmar på ett dygn) men också mer jämnt fördelad över populationen, då den inte går att samla på hög på samma sätt som pengar (Verba et al. 1995: 289). Ledig tid varierar inte systematiskt över olika yrken, det som snarare påverkar är livsomständigheter, att ha ett arbete eller små barn i hemmet påverkar resursen tid mer (Verba et al. 1995: 293).
Medborgerliga färdigheter är även något som påverkar en individs kapacitet och förmåga till deltagande. Det är kommunikativa förmågor och organiseringsförmågor som möjliggör att individen kan använda både tid och pengar effektivt i det politiska livet. Det innefattar färdigheter som att kunna utrycka sig väl i tal och skrift. Dessa gör att deltagande blir lättare och effektivare samt att möjligheten att utrycka sig och göra sig förstådd ökar (Verba et al. 1995: 304f). Utbildning är av stor vikt för att utveckla medborgerliga färdigheter. Utbildning bidrar till färdigheter som underlättar politiskt deltagande. Inte enbart i form av att kunna utrycka sig i tal och skrift men även igenom kunskap som kan vara nödvändig för deltagande (Verba et al. 1995: 305). Förutom skolan kan medborgerliga färdigheter skapas i det vuxna livet på arbetsplatser, välgörenhetsorganisationer m.m. Men möjligheten att utveckla färdigheterna i arbetslivet är beroende både av att faktiskt ha ett arbete och vilket slags arbete det är frågan om (Verba et al. 1995: 314f).
Det är inte enbart resurser som påverkar deltagande, resurserna samverkar även till en viss grad med viljan att delta. En av anledningarna till bristande deltagande är bristande vilja och intresse. Själva kärnan I CVM är “to explain political participation as the result of politically relevant resources and psychological engagement in politics” (Verba et al 1995: 334). De individer som är intresserade av politiska händelser, vem som vinner eller ett val etc. kommer att vara mer benägna att delta. Detsamma gäller för politisk tilltro, att tänka att politiker kommer att bry sig om vad jag säger menar Verba et al. (1995) påverkar viljan att delta. (Verba et al. 1995: 345ff). Kunskap om politik och partipolitisk tillhörighet är även dessa bidragande faktorer till deltagande, (Verba et al. 1995: 347f). Politiskt intresse, tillit, information och tillhörighet spelar en mycket viktig roll i att skapa den kunskap, vilja och självsäkerhet som leder till politiskt deltagande. Medan tid, pengar och medborgerliga färdigheter är de grundläggande resurser som överhuvudtaget gör deltagandet meningsfullt och effektivt (Verba et al. 1995: 354).
Avslutningsvis kommer en individ att delta politiskt om hen har blivit inbjuden till att delta. Att bli eller inte bli inbjudan är nätverkets påverkan på politiskt deltagande. Här spelar inte enbart de individuella karaktärsdragen hos en individ roll utan även miljön på olika institutioner och mötesplatser. Arbetsplatser, kyrkor och organisationer verkar inte enbart för politiskt deltagande i form av övning på medborgerliga färdigheter. De vekar även inbjudande. Alltså, att få en inbjudan att delta kommer att öka sannolikheten att en person de facto deltar. Olika platser, forum och nätverk ”bjuder in” till olika grad (Verba et al. 1995: 377). Verba et al. (1995) menar att direkta inbjudningar att delta ofta resulterar i faktiskt deltagande (Verba et al. 1995: 388).
Det är den sista delen av Civic voluntarisms uppsatsen tar avstamp i. Hur digitala nätverk på sociala mediers kan påverka politiskt deltagande genom att vara just nätverk. Hur påverkar effekten av inbjudan olika former av politiskt deltagande, och påverkar det på olika sätt? För att besvara detta behöver en djupdykning och närmare förklaring av de två deltagarformerna ske.
2.2. Två former av deltagande
De former av politiskt deltagande som jag undersöker i uppsatsen är deltagande i politisk konsumtion och deltagande vid vad som kallas ”street protest”, alltså deltagande vid fysiska demonstrationer och protester på gatan (hädan efter demonstration). Båda är utanför-parlamentariska, alltså att det politiska missnöjet sker utanför de formella intuitionerna. Det är klagomål som rikas mot överheten med hjälp av den stora massan. Alltså kan båda formerna liknas vid någon form av protestbeteende. Dock skiljer sig de två beteendena en hel del från varandra och de politiska handlingarna ser olika ut. Nedan följer en mer ingående förklaring av de två formerna.
2.2.1 Politisk konsumtion
Politisk konsumtion är, enligt Micheletti, en del av ett nytt politiskt landskap. Gränsen mellan det privata och det politiska, konsumenten och medborgaren blir otydlig och suddas ut (Micheletti 2003: 5). Det är ett antal sätt konsumenter använder sig av marknaden för att förhindra och förändra institutionella- eller marknadsföreteelser de finner etiskt, politiskt eller miljömässigt problematiska. Det finns ett antal varianter av politisk konsumtion, men de vanligaste är fenomen där individen väljer att straffa eller belöna företag genom att bojkotta eller ”buykotta” produkter. Bojkotten straffar företag genom att sluta konsumera deras produkter. Buykotten är det spegelvända, företag som ”gör rätt” belönas med inköp av deras vara (Micheletti 2013: 39).
Politisk konsumtion kännetecknas av att det inte krävs något formellt medlemskap i en grupp eller organisation, ”aktioner” kan ske plötsligt och spontant. Vidare utövas den i vardagen. Aktionerna finns i det lilla livet, i det privata, exempelvis genom vad konsumenten väljer att äta eller inte äta till middag. Med detta följer även att politisk konsumtion är individualiserad. Varje individ är själv ansvarig för att anpassa sitt eget handlande och utveckla, som Micheletti utrycker det, sin egen moraliska kompass. Utmärkande är även hur det skiljer sig från andra former av politiskt deltagande eftersom den politiska konsumtionen har flera mål,
det individualiserade ansvarstagande riktar sig främst mot företag och inte mot statsapparaten (Micheletti 2013: 42f).
I en artikel sammanfattar Copeland och Becker tidigare forskning på vilka de politiska konsumenterna är och hur de skiljer sig från andra konsumenter. De tenderar ofta att vara högutbildade och högavlönade, med ett stort politiskt intresse. Ofta är de något yngre, runt 30– 40 årsåldern. Medan de sällan är bland de äldsta eller yngsta. Det finns även indikationer på en mer liberal värderingsgrund i förhållande till konservativa. Partitillhörighet verkar inte påverka, och dessa konsumenter verkar överlag vara mer misstänksamma gentemot staten än andra konsumenter (Becker och Copeland 2016: 24).
2.2.2 Demonstration
Deltagande i demonstrationer är ett ämne som studerats länge. Van Deth definierar det som politiskt deltagande 2, alltså elit-utmanande aktivism eller ”contentious politics”. Blicken är riktad mot politiska mål men från ett utanförperspektiv. Tilly och Tarrow beskriver contentious
politics som något där aktörerna gör anspråk och ställer krav på auktoriteter med andra aktörers
intressen i åtanke. Vilket leder till koordinerade försök till förändring, där en regim är involverad, ofta som måltavla. Contentius politics innehåller därför tre viktiga element: politik, kollektivt agerande och kontrovers (Tilly & Tarrow 2015: 7). Kontrovers i sammanhanget innebär att göra anspråk för någon annans räkning, vilket kan sträcka sig mellan timida önskemål till direkta attacker. Det kollektiva agerandet är koordinerade ansträngningar utefter gemensamma intressen. Vi går in i politiken när vi hanterar och interagerar med agenter från en regim, antingen direkt eller genom att engagera oss i aktiviteter som handlar om institutionella rättigheter, regleringar och intressen. Det är politisk aktion som utmanar de som sitter vid makten (Tilly & Tarrow 2015: 8).
Protester har under 1900-talets gång blivit mer förknippat med den välutbildade medelklassen medan de outbildade och ekonomiskt utsatta är underrepresenterade i deltagande vid demonstrationer. Flera skulle hävda att detta beror på bristande närvaro i andra nätverk och organisationer. Det har visats att under protester i Bryssel var en stor del av de deltagande med i olika organisationer (Van Aelst & Walgrave 2001: 481). Med viss reservation för utbildning har däremot skillnaden ålder, kön och till viss grad utbildning minskat över tid visar Van Aelst och Walgrave i sin undersökning från 2001 (Van Aelst &Walgrave 2001: 481). En demokratisering av demonstrationer verkar alltså ha skett.
De två formerna av politiskt deltagande skiljer sig inte enbart vad gäller mål och motivering, som van Deth beskriver. Den politiska konsumtionen är individuell och handlingen sker i en individs vardag och berör mindre beslut på hemmaplan, genom att exempelvis välja produkter i matbutiken. De små individuella val individen gör är tänkta att påverka och straffa olika former av makthavare. Vidare är deltagande i demonstration kollektivt, det är en gemensam och koordinerad aktion mot politiska makthavare. Handlingen är att ställa krav på politiker med
andra aktörers intresse i åtanke. Handlingen utförs genom att visa sig fysiskt på allmänna
platser. Det finns stora skillnader i de två formerna av politiskt deltagande. Tabellen sammanfattar de båda.
Tabell 1- politisk konsumtion och deltagande i demonstration
2.3. Deltagande och kostnad
Ovan förklarar jag de två deltagarformerna som undersökningen berör. Men finns det ytterligare skillnader? Något som varierar mellan olika former av deltagande har jag redan kort berört under CVM, det handlar om resurser och kostnader. Det undersöks närmare i det följande.
I en brittisk studie från 2003 undersöker författarna olika former av politiskt deltagande: kontaktaktivism, individuell aktivism och kollektiv aktivism. Ett exempel på individuell aktivism är politisk konsumtion och donationer medan kollektiv aktivism är deltagande vid protester (Pattie et al. 2003: 448). Både skillnader och likheter mellan dem kunde uppmätas. En likhet som kunde uppmätas hos alla former av deltagande var vikten av inbjudan, alltså det som ovan beskrivits som nätverkseffekten och verkar stämma väl med Verba et als modell. Att bli inbjuden påverkade benägenheten att delta oavsett om aktiviteten var kollektiv eller individuell. Inbjudan från nära kontakter var starkast, men även effekter från främlingar och avlägsna kontakter verkade ha en signifikant effekt (Pattie et al. 2003: 462).
Politisk konsumtion Deltagande i
demonstration
Organisering Individuell Kollektiv
Plats I affären På gatan
Mål Företag och generella makthavare Den inomparlamentariska makten/regeringen/statsmak ten
Den vanligaste formen av aktivism var den individuella, detta menar författarna beror på att det är en s.k. lågkostnadsaktivism ((Pattie et al. 2003: 448). Men att kalla individuell aktivism lågkostnad utan ytterligare specifikationer är inte helt oproblematiskt. Kostnad är subjektivt och kan variera beroende på varje persons individuella omständigheter och förutsättningar. Det som räknas som en kostnad kan vara både i tid, uppmärksamhet och resurser som kan ägnas åt politik (Bode 2017: 2). Den låga kostanden handlar i detta fall om tid, men det är inte den enda kostnaden som finns. Tecken på det går att observera i deras studie. Individuell aktivism, är starkt knuten till ekonomiska verktyg för handlande och var kopplat till en socioekonomisk stark familjesituation. Individerna från ett förmöget hushåll var mer benägna till individuell aktivism. De var även mindre benägna att delta i kollektiv aktivism än andra (Patttie et al 2003: 462).
Att olika former av deltagande ser olika ut och kan vara krävande på olika sätt är ingen hemlighet. Verba et al talar om två former av kostnader. Det är kostnad i tid och det är kostnad i pengar (Verba et al 1995: 357). Politisk aktivitet som är tidskrävande är till stor del beroende av intresse. Att spendera mycket tid på något tenderar att korrelera med att ha ett stort intresse för det aktuella ämnet. Att uppge att man har ledig tid är även det viktigt, men empiriskt sekundärt till intresse. Därtill är tidskrävande politisk aktivitet i hög uträckning beroende av de medborgerliga färdigheterna (Verba et al 1995: 363). Den stora betydelsen av dessa färdigheter kan tänkas bero på att mer tidsbaserade former av politiskt deltagande ofta är kollektiva, sådana typer av aktiviteter är mer krävande i form av organiseringsförmågor och kommunikativa förmågor. Politisk aktivitet i form av ekonomiska kostnader är istället främst beroende av att ha ett kapital. Att skänka pengar kräver pengar (Verba et al 1995: 361). Även i detta avseende är intresse viktigt, om än sekundärt till att ha pengar (Verba et al 1995: 363).
Deltagande i demonstration och politisk konsumtion är båda aktivitet där dessa kostnader finns. För att göra aktiva val som konsument behövs någon form av kapital. För att konsumera en produkt som belöning krävs någon form av kapital. För att välja bort en produkt behövs oftast en ersättning av den, vilket också kan kräva pengar. För att agera politiskt som konsument behövs en konsumentkraft. Intresset är även viktigt dels för att offra pengar på något eller avstå något på grund av etiska/politiska skäl. Trots att handlingar sker i vardagen kan det kräva resursen tid, då handlingen kan kräva att individen besitter information om produkter och att hitta etiskt försvarbara substitut.
Deltagande i demonstration kan istället enbart ses som tidskrävande. Demonstrationer är ofta längre heldagsaktiviteter, där man kollektivt upptar delar av offentligheten. Deltagande i demonstration kan därför antas vara relativt tidskrävande. Medan det inte finns en så
framträdande ekonomisk kostnad, det som krävs är din fysiska närvaro. Eftersom aktiviteten är kollektiv har de medborgerliga färdigheterna troligtvis en stor inverkan på möjligheten att delta.
2.4 Sociala medier
Nästa del behandlar sociala medier och dess potentiella påverkan på politiskt deltagande. I det följande presenteras även de hypoteser som undersökningen utförs utifrån.
2.4.1. Vad är det?
De flesta människor har nog en relativt tydlig bild av vad sociala medier är. Inom ramen för denna undersökning kräver även detta begrepp ges en tydligare form. Det är fråga om en grupp av internetbaserade applikationer som tillåter användaren att skapa eget innehåll. Det som särskiljer sociala medier är användarens medskapande av det genererade innehållet (Sandoval-Almazan och Ramon Gil-Garcia 2014: 368), exempel på sådana medium är Facebook, Twitter, Youtube m.fl.
Sociala medier, trots att de inte alltid är uttalat politiska, är ändå mycket viktiga att studera. Verba et al talar om vikten av att studera även icke-politiska institutioner. Då gränsen mellan politisk och icke-politisk aktivitet är långt ifrån tydlig. Flera icke-politiska institutioner i samhället har i en viss mån ett inbäddat politiskt element (Verba et al 1995:40f). Ett socialt medium är en plats där politiken inte alltid är uttalad, men alltid finns som en möjlighet (Bode 2012: 356).
2.5. Sociala medier, hur fungerar det?
En gren inom litteraturen menar att sociala medier leder till ökat politisk deltagande. Det antas bero på sociala medier förmåga att skapa stora nätverk. Ett stort nätverk antas innehålla fler ”weak ties”. Weak ties är ett begrepp myntat av Granovetter och syftar på de svagare kontakterna i en individs sociala nätverk, de bekanta. Information sprids bättre och längre via de svagare mellanmänskliga kontakterna. Ytliga bekantskaper fungerar som broar mellan olika sociala grupper (Granovetter 1976: 1364). Via de digitala broarna och kontaktnäten flödar och sprids information lätt och snabbt. Att ha ett sådant stort nätverk ökar på det viset möjligheten att bli inbjuden till att delta i olika former av politisk aktivitet (Boulinne 2015: 525).
Ett begrepp som kommit att användas för att förklara sociala rörelsers mobiliserande inslag är connective action (Copeland & Becker 2016). En ordlek av det klassiska collective
beskriver det hur sociala medier genom sin uppkopplade natur bidrar till social mobilisering på ett sätt som skiljer sig från tidigare former av kollektiv agerande.
Sociala medier skapar publika nätverk och digitala grupper som samlas och rekryterar kring vissa frågor och bidar därigenom till mobilisering (Copeland & Becker 2016: 23). För att förstå hur skapandet av de publika nätverken uppstår två komponenter viktiga. (i) Budskapet som sprids är lätt att ta till sig. Fokus ligger ofta på en specifik sakfråga, det gör att individer från olika sociala bakgrunder och livserfarenheter kan ansluta kring den frågan. (ii) Budskapet sprids via sociala kontakter och är därför personligt. Då sociala medier möjliggör medskapande innehåll personifieras budskapet innan det distribueras av andra användare i kontaktnätet. Eftersom informationen är lätt att ta till sig och personifiera replikeras delandet av användarna (Bennet & Sederberg 2014: 744f). Informationen sprids som ringar på vattnet, eller snarare som notiser på Facebook.
Mobilisering via sociala medier utmärker sig i den aspekten att själva mediet är mobiliserande. Ett relationellt och personligt delande organiseras via plattformens struktur. På det sättet uppstår en horisontell självorganisering. Eftersom organiseringen kan uppstå inter-relationellt krävs inte samma vertikala struktur som med formella organisatörer (Bennet & Sederberg 2014: 752).
Återkalla nu den tredje bidragande faktorn till politiskt deltagande som fanns med i Verbas Civci Voulntarianism Model. Varför deltar vi? Jo, helt enkelt därför att vi blir tillfrågade. De nätverk en person befinner sig i kommer att påverka i vilken mån hen blir inbjuden att delta politiskt. I sin bok från 1995 talar författarna om fysiska nätverk, såsom skolan, arbetsplatsen eller religiösa lokaler. Sociala medier kan fungera som en icke-fysisk, men i högsta grad verkligt, nätverk. De sociala uppkopplade ”online-nätverken” är, trots att de inte existerar genom fysiska möten, också nätverk.
2.5.1. Räcker våra svaga kontakter?
I beskrivningen ovan kan två teman utläsas, dels är det storleken av nätverket som spelar roll, dels den relationella aspekten som även den är central. Frågan är följaktligen om sociala medier bidrar till skapandet av sociala normer och en stark online-gemenskap eller om det främst är de stora nätverken som spelar roll, påverkas vi så starkt av våra weak tie-nätverk?
Något som talar för betydelsen av sociala normer för politiskt deltagande är de experiment som utförts om röstning. Experiment visar att social press ökat andelen röstande i ett val, de som utsatts för social press var alltså mer benägna att rösta. Speciellt om de även visste att deras beteende skulle bli känt (Gerber et al 2008:40).
En studie som ger stöd för att sociala medier har en likdanande effekt är en om sociala medier och studentprotesterna i Chile 2010–2012. De som använde sociala medier var också mer benägna att delta i demonstrationer på gatan, det vill säga ett politiskt deltagande offline. Utöver detta gick det även att observera signifikanta skillnader i vilken typ av socialt medium som användes. De som använde sig av Facebook var mer benägna att delta än de som använde sig av Twitter (Venezuela et al. 2014: 2058) Detta kan tänkas märkligt plattformen skulle spela roll. Författarna menar att det kan bero på utformningen av de båda forumen. Twitter är asymmetrisk och informationsbaserat. Alltså behövs inte vänförfrågningar bekräftas, det innebär att vissa användare kan få en större följarbasis utan att en relation mellan användarna etableras.
Facebook är istället relationsbaserad, då båda användarna behöver acceptera varandra (ibid). Social mobilisering verkar påverkas mer av de relationella aspekterna än enbart själva informationsflödet. Det stämmer även överens med nätverkens betydelse, däremot verkar starkare gemenskap påverka deltagandet kraftigt. Något annat än enbart inbjudan och bekräftelse spelar roll. Sociala band ser ut att påverka deltagandet. Ytterligare finns studier som understryker vikten av en gemensam gruppidentitet för internetbaserade rörelsers överlevnad (Nip 2004: 43). Det kan således vara så att svaga band inte är tillräckliga. Frågan blir då om det räcker med ett stort nätverk, eller om det är starka relationer som faktiskt påverkar.
I Networked publics: How connective social media use facilitates political consumerism
among LGBT Americans kunde Författarna där observera att enbart en generell användning av sociala medier inte verkade påverka HBTQ-personers (HBTQ är den svenska termen för LGBT) benägenhet till att bojkotta eller buykotta produkter till stöd för HBTQ-rörelsen i USA. Det de istället kunde observera var att de som använde sociala medier för att komma i kontakt med andra HBTQ-personer och diskutera HBTQ-frågor. Det politiska deltagandet i form av förändrade konsumtionsbeteenden ökade för både dem med mer och för dem med mindre politiskt intresse (Becker & Copeland 2016: 31).
Den tredje förklaringen till deltagande i Civic Voluntarianism Model är som ovan nämnts påverkan av nätverk. Bristande deltagande kan därför delvis förklaras av bristen i det nätverk en person befinner sig i. Däremot borde den risken minska desto fler nätverk en person är delaktig i på sociala medier. Då ytliga kontakter fungerar som broar mellan olika sociala grupper. Alltså kan vi tänka oss sociala medier kan bidra till politiskt deltagande genom att de bidrar till ett större kontaktnät och därigenom ökar mängden inbjudan till deltagande och
minskar risken att hamna utanför ett apolitisk socialt nätverk. Mitt antagande bygger på följande
hypoteser.
H1a: Att använda sig av en nätverkande form av sociala mediaanvändning kommer att ha en
positiv effekt på politisk konsumtion.
H1b: Att använda sig av en nätverkande form av sociala mediaanvändning kommer ha en
positiv effekt på deltagande i demonstration.
Politisk konsumtion har i ovan nämnda studier korrelerat med en högre inkomst medan deltagande i demonstration har en mer jämn socioekonomisk fördelning. Politisk konsumtion kan därför förhindras av socioekonomiska omständigheter. Eftersom det finns mindre fysiska hinder till deltagande i demonstrationer antar jag även att en inbjudan till politiskt deltagande typiskt sett resulterar i ett ”ja”.
Som jag nämnt när de olika deltagarformerna diskuterats är politisk konsumtion individuell och aktionen sker i de vardagliga handlingarna. Deltagande i demonstration å andra sidan är kollektiv och aktionerna sker tillsammans i grupp. Social press har tidigare visat sig öka benägenheten att utföra handlingar, exempelvis att rösta, särskilt när individerna trodde att deras handlingar skulle bli kända. Jag antar därför att den mekanismen är starkare för deltagande i demonstration eftersom ett deltagande eller uteblivet deltagande kommer att synas. Den andra hypotesen som behandlar skillnaderna mellan de två grupperna är därför följande:
H2: Nätverkande sociala mediaanvändning kommer att ha en större positiv effekt på deltagande
i demonstration än vad den kommer att ha för politisk konsumtion.
2.7. Utbyte av information och politisk vana
Sociala medier kan förklaras som en pre-politisk domän, politiken är inte alltid explicit men finns alltid som ett alternativ, ständigt närvarande (Bode 2012: 356). Det behöver därmed klargöras på vilket sätt politiken närvarar. Närvaron sker genom möjliggörandet av politiska samtal. En politisk användning av sociala medier fungerar genom diskussioner och samtal, vilka i sin tur leder till utbyte av information. Utbyte av information innebär möjligheten att påverka en persons benägenhet att delta politiskt (Bode 2012: 354). Att diskutera politik kan leda till en utveckling av de medborgerliga färdigheterna (ibid). Att vara aktiv på social medier kan på det sättet fungera som en brygga mellan deltagande och engagemang på sociala medier till engagemang även offline (Boulinne & Theocharis 2020: 115).
Sociala medier har påvisats vara vanebyggande. Att lättare former av politiskt deltagande på sociala medier kan fungera som en inkörsport till andra mer krävande deltagarformer. Samtidigt som det är vanebyggande existerar ”lättare” deltagarformer tillsammans med ”svårare”. Lågkostandsbeteenden har lätt att samvariera med högkostnadsbeteenden (Bode 2017: 7). Alltså antas inte den politiska aktiviteten på sociala medier upphöra när aktivisten även börjat delta politiskt på andra sätt.
Den tidigare forskningen om politiskt engagemang och användning av sociala medier leder fram till uppsatsens sista hypoteser:
H3a: Att använda sig av sociala medier i politiska syften kommer att ha en positiv effekt på
politisk konsumtion.
H3b: Att använda sig av sociala medier i politiska syften kommer att ha en positiv effekt på
deltagande i demonstration.
2.7.1. Vana vs. inbjudan
Innan jag övergår till att förklara hur undersökningen ska genomföras behöver jag kortfattat diskutera och skilja på vana och inbjudan. För att undersöka hur sociala nätverk och just själva
inbjudan påverkar politiskt deltagande behöver vi också ha vanan i åtanke. Om politiskt
deltagande online ökar vanan att handla politiskt är det också troligt att det ökar intresset för politik. Frågan om politiskt intresses påverkan är mycket viktig för min undersökning. Den första förklaringen är att en ökad vana av lättare politiskt handlande ökar sannolikheten till även delta i andra mer krävande former. Medan den andra förklaringen handlar om inbjudan som bidragande faktor till deltagande. De här två behöver inte vara uteslutande utan kan mycket väl tänkas samvariera och påverka båda två. Det som här skiljer sig åt är vikten av politiskt intresse och hur det kan påverka eller påverkas.
Ett tidigare politiskt intresse kan ligga till grund för deltagande på sociala medier. Men intresset kan också skapas där, vilket i sin tur leder till politiskt deltagande. Givet att användning av sociala medier påverkar deltagande kan vi tänka oss två vägar. Figuren nedan visar de två tänkta sambanden.
Figur 1- kausalsamband
Dels via ett ökat politiskt intresse men även direkt. Vägarnas betydelse ökar om det är vana eller inbjudningar som genererar deltagandet. Det är viktigt att komma ihåg att det ena inte utesluter det andra. Om politisk vana producerar deltagande bör sambandet även påverka det politiska intresset. På det viset går sambandet via det politiska intresset till politiskt deltagande. Däremot om deltagandet beror på inbjudan av kontakter i ett socialt nätverk borde även en direkt effekt observeras. Alltså, oberoende av politiskt intresse borde inbjudan generera politiskt deltagande. Användning av sociala media Politiskt deltagande Politiskt intresse
3. Metod och design
Eftersom jag vill undersöka sambandet mellan sociala mediaanvändning och politiskt deltagande med mål att generalisera till en större population använder jag mig av statistiska metoder för att testa de hypoteser jag formulerat utifrån teori. Genom ett slumpmässigt urval av respondenter möjliggörs generaliseringar (Esaiason et al. 2012: 173) till populationen: den svenska befolkningen.
3.1. Val av metod
De beroende variabler (även kallat Y-variabler) som jag undersöker i denna uppsats är politisk konsumtion och deltagande i demonstration: båda är binära variabler. Det innebär att det är enbart två värden som kan observeras, eftersom respondenterna antingen deltagit (1) eller inte (0). Per definition kan inte proportioner anta ett värde högre än 1 eller lägre än 0. I en modell där en linjär regression passas, kan Y-axeln sträcka sig godtyckligt långt över och under dessa värden. Det innebär att om en linjär modell används så kan den ge en regressionslinje som förutspår värden som över- eller understiger 1 och 0, vilket är omöjligt för sannolikheter (Pampel 2000: 3). Jag kommer därför använda mig av logistisk regression. Det innebär att Y istället är utryckt i logaritmerade odds, vilket gör att sambandet mellan X och Y antas vara icke-linjärt (ibid: 5). Istället för att utrycka ett förväntat värde predicerar den logistiska regressionen de förväntade oddsen att Y = 1, givet ett visst X-värde.
För att uttala sig om kausala effekter behöver sambandet mellan X och Y isoleras från andra tänkbara förklaringsfaktorer som kan tänkas påverka dem båda (Teorell och Svensson 2007: 204). Därför genomfördes multivariata logistiska regressionsanalyser med kontrollvariabler för potentiella bakomliggande variabler. Detta är bra för att isolera samband, men kan egentligen enbart påvisa samvariation. Tidsordning och mekanismer är svårare att påvisa och argumenteras istället för utifrån teori.
En uppenbar nackdel med den logistiska regressionen är de svårigheter som uppstår när en intuitiv tolkning ska ske, eftersom det förväntade värdet är uttryckt i logartimerade odds. Vad betyder det egentligen när oddsen förändras. För att underlätta förståelsen av resultaten kommer de därför presenteras i figurer som visar odds ratios, eller oddskvoter. En närmare förklaring på hur figurerna ska tolkas återfinns i resultatdelen, del 4.2.
Alla modeller och figurer är producerade i R (version 3.6.1); ett kodbaserat statistikprogram.
3.2. Data
För att testa de ovan nämnda hypoteserna gällande politiskt deltagande, i form av deltagande i demonstrationer och politisk konsumtion, använder jag mig av data från en webbaserad undersökning från EURYKA-projektet. EURYKA-projektet har till syfte att undersöka ojämlikhet och inställningar till politik hos unga i Europa. Projektet är transnationellt och undersöker nio europiska länder med varierande grad av ojämlikhet och kvalitet på institutionella system. Allt från mikro- till makroförklaringar undersöks för att systematiskt studera hur ojämlikhet uppfattas och utrycks hos unga. Vidare syftar projektet till att ytterligare fördjupa kunskapen om ungas politiska deltagande, och med den kunskapen ge förslag på hur den europiska demokratin kan stärkas (EURYKA u.å.).
Kodboken i sin helhet går att finna på projektets hemsida [ https://www.unige.ch/sciences-societe/euryka/home/].
Denna data kommer att vara tillgänglig i sin helhet för allmänheten i februari 2021, och består av en panelundersökning där respondenter från nio europiska länderna finns med (EURYKA u.å.). Jag har fått tillgång till svensk data via Katrin Uba, huvudansvarig för projektets svenska avdelning.
Företaget DeltaPoll står för insamlingen av data, vilken är populationsrepresentativ men med viss överrepresentation av yngre personer i åldrarna 18–35. Detta innebär att de under 35 är i majoritet (EURYKA u.å.). Den data som behandlas i uppsatsen är från Sverige och samlades in 2018. Den svenska undersökningen har 3040 respondenter. Eftersom respondenterna är färre än i den större undersökningen som tar flera länder i beaktande kommer jag inte göra några avgränsningar, såsom ålder, för vilka jag studerar. Det finns även ett värde i att studera hela befolkningen, då sociala medier används av de flesta och påverkar så gott som alla. Eftersom en kontroll för ålder kommer att genomföras lär inte åldersfördelningen vara ett problem.
3.3. Operationalisering
Nedan beskrivs hur och varför de beroende, de oberoende och kontrollvariablerna kommer att operationaliseras.
3.3.1. Beroende variabler
Undersökningen berör två olika former av politiskt deltagande; deltagande i demonstration och politisk konsumtion. Att ha deltagit valde jag att operationalisera som deltagande under de senaste 12 månaderna, där respondenterna själva fått ange om de deltagit. Båda variablerna är modifierande och originalen återfinns i kodboken.
Politisk konsumtion
Politisk konsumtion definieras av Michelleti som en rad beteenden, där bl.a. livsstilspolitik är inräknat. Livsstilspolitik är dock svårt att mäta och går inte att utreda med hjälp av den data jag använder mig av. Därför kommer jag enbart att använda mig av de mest utmärkande dragen av politisk konsumtion; det vill säga aktiva konsumtionsbeteenden. Detta innefattar att köpa för att belöna och bojkotta för att bestraffa företag.
De respondenter som uppgett att de bojkottat produkter med hänsyn till politiska/etiska/miljö-skäl, eller med avsikt köpt produkter av politiska/etiska/miljö-skäl, klassas här som politiska konsumenter. Om en respondent angett att de gjort en, eller båda, av dessa handlingar under de senaste 12 månaderna antar denne värdet 1. De som inte gjort detta antar värdet 0, vilket alltså betyder ”ej deltagit”. Att delta politisk på det här sättet var relativt vanligt bland respondenterna; 1174 respondenter av de 3040 som deltagit uppgav att de någon gång under det senaste året handlat politiskt.
Deltagande i demonstration
Deltagande i demonstration har operationaliserats på likdanande sätt. De respondenter som uppgett att de under de senaste 12 månaderna deltagit i en politisk samling, tåg eller demonstration, kodas som 1. De som uppgett att de inte deltagit under de senaste 12 månaderna får värdet 0 vilket betyder “ej deltagit”. Detta är enbart en variabel så en sammanslagning av två handlingar som i fallet politisk konsumtion har inte behövt göras. Deltagande är här som väntat lägre. Enbart 237 respondenter har deltagit.
Undersökningen är avgränsad till att deltagande under det senaste året, respondenterna hade även möjlighet att uppge om de deltagit de senaste fem åren. Tidsspannet sedan de deltagit och svarat på enkäten är då mycket större, vilket ökar risken för oprecisa, falska och irrelevanta data. Enkätdata är redan behäftat med problem gällande självskattning, ett stort tidsspann hjälper inte. Särskilt när politisk konsumtion i stor utsträckning är vardagshandlingar.
3.3.2. Oberoende variabler
Jag undersöker tre former av social mediaanvändning. Det är (i) att ha ett konto på någon sociala mediaplattform, (ii) mängden konton på sociala medier och (iii) hur ofta sociala medier används i politiska syften. De senare två presenteras tillsammans i samma modell medan den första presenteras separat. Detta för att det inte går att använda i och ii i samma modell då variabeln som anger antalet konton är konstruerad ur samma variabel som att ha ett konto.
Ett konto
Den första, att ha ett konto, är en så kallad dummy-variabel. Respondenterna har haft möjlighet att uppge vilka konton de har av ett antal alternativ, samt att namnge själva om något saknas. De respondenter som uppgett att de inte har ett konto kodas som 0 medan de som har något konto får värdet 1. De flesta som deltagit i studien har ett konto på någon sociala medier, 169 har uppgett att de inte har något, medan resterande respondenter har åtminstone 1 konto. Den här variabeln tar inte hänsyn till vad respondenterna gör på sociala medier eller hur ofta de är aktiva, den mäter enbart om de har ett konto. Variabeln är till för att undersöka det misstänka bristande sambandet mellan sociala medier och politiskt deltagande om den social mediaanvändningen inte specificeras.
Nätverkande social mediaanvändning
Att mäta nätverksstorlek är svårt, jag antar därför att flera konton borde leda till ett större weak tie-nätverk. Fler konton borde indikera fler spridda kontaktytor. Problemet med detta är att en person potentiellt kan ha exakt samma nätverk på alla sociala medier eller ha ett väldigt stort nätverk på en social plattform. Men då medierna är olika till sin karaktär är det troligaste att nätverken skiljer sig åt. Problemen antas därför inte vara systematiska och potentiella avvikelser rättas då till av den stora massan.
Antal konton på sociala medier är därför en proxy-variabel till nätverkande sociala mediaanvändning. Variabeln är omarbetad från samma variabel som mäter ”ha ett konto eller ej” och går från 0, vilket är inga konton till 6, vilket är sex stycken konton på sociala medier. Respondenterna har blivit ombedda att uppge på vilka medium de har konton, alternativen är: Facebook, Instagram, Twitter, Youtube och Snapchat samt att skriva till ett extra, om ett konto de använder inte finns. Alla är dummyvariabler och kan anta värdet 1 eller 0. Jag har lagt ihop värdena för varje respondent. De som angett 3 konton tillskrivs värdet 3 osv.
Politisk användning av sociala medier
Den sista oberoende variabeln som används är politisk användning av sociala medier. Frågan utifrån vilken variabeln är konstruerad ber respondenterna skatta hur ofta de diskuterar eller delar politiskt innehåll på sociala medier, såsom Twitter eller Facebook. Skalan är mätt i 5 skalsteg som går från aldrig till minst en gång om dagen. Den är tänkt att mäta i vilken utsträckning en person använder sig av sociala medier i politiska syften. Om en person
diskuterar och delar politik bör det bidra till information och träning i de medborgerliga färdigheterna. Variabeln är tänkt att mäta ett socialt politiskt agerande.
Ett problem är återigen självskattning, det kan tänkas genant att säga hur ofta man använder sociala medier för att diskutera politik. Om respondenterna systematiskt underskattar hur ofta de utför handlingarna innebär det en risk att den data jag använder inte helt stämmer överens med verkligheten. Detta är dock ett ständigt problem med enkätdata som är svårt att undvika.
Utöver problemet med självskattning är variabeln relativt lättmätt, och att diskutera och dela politiskt relevant information fångar in det jag vill undersöka. Frågan i sin helhet med svarsalternativ återfinns i kodboken och i Appendix.
3.3.3. Kontrollvariabler
Då jag vill isolera sambandet mellan den oberoende och beroende variabeln i varje modell använder jag mig av ett antal kontrollvariabler. Utan dessa riskerar jag att ett potentiellt samband jag observerar enbart är spuriöst. Kontrollvariabler har inte valts ut på måfå, utan det är variabler som sannolikt kan tänkas påverka eller samvariera med både X och Y. Att enbart chansa och på måfå inkludera diverse kontrollvariabler riskerar inte bara att vara intetsägande utan också rent skadligt för undersökningen (Teorell & Svensson 2007: 204f).
Sociodemografiska variabler
Ålder är en sociodemografisk variabel som kontrolleras för i undersökningen, respondenterna är mellan 18 år och 65 år eller äldre. Ålder påverkar troligtvis både sociala mediaanvändning och politiskt deltagande. Det är därför med den data jag använder extra viktigt att kontrollera för ålder eftersom det finns en överrepresentation av individer under 35. Eftersom undersökningen inte är riktad enbart till de yngre behövs ålder kontrolleras för så resultaten inte blir missvisande; tidigare forskning har uppvisat att politisk konsumtion och ålder har ett kurvlinjärt samband. Detta betyder att politisk konsumtion är överrepresenterat hos de i 30–40 årsåldern men sker i mindre utsträckning hos de äldsta och de yngsta (Becker & Copeland 2016: 24). För att ta hänsyn till det kommer även åldersvariabeln att kvadreras (varje tal upphöjt till 2).
Utöver ålder kontrollerar jag för kön. Då det inte fanns större skillnader mellan kön och genusidentitet i den data jag använder mig av, valde jag för enkelhetskull att använda mig av en binär indelning av biologisk kön, kvinna eller man. Kvinnor kommer fungera som referensgrupp, det vi kommer se är alltså hur benägna män är att delta i förhållande till kvinnor.
Det finns studier som indikerar könsskillnader i både användning av sociala medier (Corrie et al. 2010: 250) och politiskt deltagande (Cicognani et al. 2011: 572). Vilket gör kön en viktig kontrollvariabel.
Huvudsaklig syssla inkluderas också för kontroll eftersom variabeln möjliggör kontroll för socioekonomiska faktorer. Socioekonomiska faktorer kan påverka politiskt deltagande, speciellt politisk konsumtion, vilket diskuterats ovan i uppsatsens teoridel. Dessa faktorer kan även tänkas påverka möjligheten att använda sociala medier då dessa kräver viss teknisk utrustning.
Variabeln inkomst i kronor finns med i kodboken, dock har jag valt att inte använda mig av den då en stor del respondenter (över 400 personer) svarat “rather not say” på frågan om vad hushållets månadsinkomst är. Anledningen är att detta indikerar ett systematiskt bortfall, vilket kommer leda till felskattningar. Därför kommer inkomst inte att användas.
Huvudsaklig syssla är en faktorvariabel, alltså mäts påverkan utifrån en faktor som konstanthålls. I detta fall genom hel- eller deltidsanställd (29-8timmar/vecka). Resterande grupper är: (ii) deltidsanställd under 8 timmar i veckan, (iii) student, (iiii) arbetslös och (iiiii) permanent sjuk, pensionerad, i samhällstjänst eller militären och utför hushållsarbete, tar hand om barn eller annan person i hemmet. Jag är medveten om att det kan finnas stora skillnader i inkomst för de olika kategorierna men huvudsaklig syssla borde vara en indikator, om än aningen trubbig avseende den socioekonomiska situationen en person befinner sig i.
Utbildning har utpekats som viktig indikator för både deltagande i demonstration (van Eyke) och än mer politisk konsumtion (Becker & Copeland 2016) och kommer därför användas som kontrollvariabel. Utbildning kan även påverka social mediaanvändning och behöver därför kontrolleras för. Ett potentiellt problem uppstår när inkomst inte kan kontrolleras för, eftersom inkomst tenderar att öka med utbildningsnivå (Verba et al. 291) blir det svårt att separera effekten av inkomst och effekten av en högre utbildning. Stora utslag av utbildning kan därför vara en indikator på inkomstens betydelse.
Utbildning är en faktorvariabel och är indelad i tre kategorier. Den första gruppen, som också är referensgruppen eller baseline är de med en lägre utbildning, en färdig grundskoleutbildning eller längre. Utbildningsgrupp 2, som jag kallar ”utbildning medel” är de med en gymnasieexamen. Den sista gruppen är ”utbildning hög” och består av de respondenterna med en högskoleexamen eller högre.
Vidare utförs även en kontroll för politiskt intresse. Vilket exempelvis Verba et al. Utpekar som en viktig faktor för deltagande, speciellt för de mer tidskrävande aktivisterna. Men även politisk konsumtion, vilket jag antar är mindre tidskrävande, är starkt påverkat av politiskt intresse. Politiskt intresse kan även påverka social mediaanvändning. Om en person är politiskt intresserad är det mycket troligt att hen också diskuterar politik på Facebook och deltar politiskt på olika sätt. Utan kontroll för detta kanske sambandet enbart är spuriöst. Det finns dock en inneboende risk i att kontrollera för variabler som kan tänkas vara mellanliggande. I och med en kontroll finns det en risk att den effekt sociala mediaanvändning har på deltagande som går via politiskt intresse försvinner (Teorell & Svensson 2016: 207). Bristande signifikans kanske inte beror på bristande påverkan utan att effekten av sociala medier går via politiskt intresse till politiskt deltagande. Om ni minns diskussionen ovan, det är mer troligt att om politisk social mediaanvändning är vanebyggande så kommer ett ökat intresse vara påverkat av sociala medier. Om istället inbjudningar spelar stor roll borde även en direkt effekt gå att observera. Resultatet innehåller därför regressioner både med och utan kontroll för politiskt deltagande. Mätt på en 4-gradig skala.
3.4. Validitet och reliabilitet
Då jag använder mig av statistisk design och ett dataset är min egen tolkning mindre problematisk. Alla figurer och modeller är skapade i R-studio, givet samma dataset och kod till hur figurerna ska kodas kan andra få fram samma resultat. Stark eller svag validitet av en operationalisering beror på om jag mäter det jag faktiskt säger att jag mäter (Esaiasson et al 2017). Det kan också uttryckas som att de valda variablerna faktiskt är ett mått på det jag avser mäta. Detta är uppsatsens största utmaning. Jag försöker fånga in och definiera olika former av social mediaanvändning genom respondenternas svar. Hur många konton en person har är inte ett perfekt mått på hur stort nätverket är, utan är en proxyvariabel. Men att mäta nätverkets storlek på annat sätt är mycket svårt. Dessutom är det rimligt att anta att antalet sociala medier är en bra indikator på ett större weak tie nätverk.
Som jag tidigare nämnt finns det ett problem i operationaliseringen av socioekonomiska omständigheter. Att enbart mäta i vilken mån en person har en anställning tar inte hänsyn till inkomst i en vidare bemärkelse. Två personer kan båda vara heltidsanställda men löneskillnaden kan vara mycket stor. Tyvärr är mätverktyget trubbigt men för att undvika det systematiska bortfallet som kan uppstå om de respondenter som ej velat uppge sin inkomst ignoreras bör inte inkomst användas som kontroll. Utbildning kommer då också dels vara en
Alla kontrollvariabler har även kontrollerats för multikolinjäritet. Ett problem som uppstår om en variabel jag kontrollerar för samvarierar alltför väl med en annan variabel. Om de samvarierar i en alltför hög grad leder det till allvarliga skattningsproblem och modellen misslyckas med att visa statistisk signifikans trots att X är associerat med Y i populationen. I samhällsvetenskapen finns det nästan alltid en viss grad av multikolinjäritet, problemet uppstår när det gör det i alltför hög grad (Lewis-Beck 2016: 75f). Då jag kodar modellerna i R är det lätt att kontrollera, VIF (Variance Inflation Factor) bör inte överstiga 10 (ibid:79). Det var inte ett problem i den här undersökningen.
4. Resultat och analys
Först kommer deskriptiv statistik presenteras med fokus på de beroende variablerna deltagande i demonstration och politisk konsumtion. Därefter följer ytterligare beskrivning av de logistiska regressionsanalyserna och hur figurerna av oddskvoterna ska tolkas. Sedan beskriver jag förändringen och koefficienternas position i de olika figurerna vilken effekt de olika variablerna har, för att slutligen, under diskussion, tolka dem utifrån teorin.
4.1. Deskriptiv statistik
Tabellen nedan (Tabell 2) visar medelvärdet, standardavvikelsen, min- och maxvärde för de viktigaste av de beroende och oberoende variablerna. Figur 2, som visar fördelningen av deltagande i demonstration och politisk konsumtion, är inkluderad för att underlätta förståelsen.
Tabell 2 Sammanfattning av beroende och oberoende variabler N:3040 Medelvärde St.avvikelse min max Politisk konsumtion 0.3862 0.487 0 1 Deltagande i demonstration 0.078 0.2681 0 1 Politisk sociala mediaanvändning 1.8332 1.1829 1 5 Antal konton 3.0566 1.5435 0 6 Ha ett konto 0.9444 0.2292 0 1
Som vi kan observera är politisk konsumtion en vanligare form av politiskt deltagande; 1174 av de 3040 respondenter som besvarat enkäten angav att de någon gång under det senaste året handlat eller avstått från att handla produkter av politiska skäl. De som under det senaste året deltagit i någon form av demonstration var mycket färre till antal, 237 stycken. Figuren nedan illustrerar fördelningen av de båda deltagarformerna.
Figur 2- politisk konsumtion och deltagande i demonstration, fördelning
4.2. Logistisk regressionsanalys
Som ovan nämnt kan den logistiska regressionen vara svår att intuitivt tolka, odds är svåra i sig. Än mer ointuitiva är logaritmerade odds. Jag kommer därför presentera figurer av odds ratio (OR), eller oddskvot på svenska, vilket jag hoppas underlättar förståelsen för vad det faktiskt betyder. Oddskvoten är en statistisk term som anger sannolikheten för att en händelse inträffar dividerat på sannolikheten att den inte gör det. Om oddskvoten är över 1 är oddsen för utfallet ”deltagit i demonstration” eller ”deltagit politisk konsumtion” större än för ”ej deltagit”. Om oddskvoten är 1 är oddsen för båda utfallen lika och vi ser därför ingen effekt. Om oddskvoten är under 1 är sannolikheten för ”ej deltagit” större (Wiest et al 2015: 670). I figurerna över oddskvoterna nedan visar den streckade linjen i mitten en oddskvot = 1, alltså ingen effekt. Om variablernas felmarginal överlappar med 1 är de inte signifikanta. Statistisk signifikans, som anges i modellerna, är direkt överförbara och går att se i tabellerna vilka återfinns i Appendix. Signifikansen i den logistiska regressionen följer samma logik som i den linjära. Om resultatet inte är signifikant kan vi inte heller utesluta att resultatet inte genererats av slumpen. I plotarna representeras alltså bristande signifikans av oddskvot = 1.
Viktigt att ha i åtanke vid tolkning är även skalan. En kortare skala på X har lättare att generera stora utslag på Y. Utöver det är flera av kontrollvariaberna faktorer, alltså inte kontinuerliga. Oddsen reflekterar då inte förändringen i X per se utan oddsen i förhållande till en referensgrupp som konstanthålls. Oddskvoten för en hög utbildning (högskoleexamen +)
eller ”medel-utbildning” (gymnasieexamen) är oddskvoten i förhållande till den konstanthållda utbildningsgruppen ”lägre utbildning” (grundskola eller mindre) som är modellens baseline.
Vi tittar först på de två första koefficientplotarna vilket enbart mäter om respondenten besitter ett konto och relationen till att (i) vara en politisk konsument och (ii) delta i demonstrationer. Jag har inga hypoteser gällande att enbart inneha ett konto. Utan koefficientplotarna är istället till för att visa problematiken med att diskutera politiskt deltagande utifrån premissen att ha ett konto. Jag menar att ”ha ett konto” innefattar så mycket mer, och genom att bryta ner olika former av användning och studera det närmare kommer skillnader och likheter kunna observeras.
Akaike information criterion eller AIC presenteras under modellerna i appendix. Men en
avslutande kommentar kommer även göras i diskussionen gällande modellernas kvalité. AIC är en beräkning av modellens informationsförlust, mindre förlust representeras med en längre siffra och är ett tecken på bättre kvalité (Hosmer et al. 2013:120).
4.3. Resultat
När vi ser till de första plotarna med de två valda formerna av politiskt deltagande och att enbart ha ett konto på sociala medier syns ingen som helst påverkan av ett konto. Det stämmer mycket väl med mitt antagande gällande sociala mediers delade och mångfacetterade uttryck. Kort om modellerna innan jag börjar beskriva plotarna. De sociodemografiska variablerna kontrollerades först för, sedan utbildning, utbildning och yrkesgrupp presenterades separat. Då inga signifikanta skillnader genererades i de oberoende variablerna finns enbart modellerna med och utan kontroll för politiskt intresse i appendix.
Figur 3-koefficientplot (modell 1 och 3)
Istället för att ägna onödig tid och uppmärksamhet åt ovanstående figurer vänder jag mig direkt till de figurer jag behöver för att besvara mina hypoteser. När olika typer av mediaanvändning tas i beaktande blir resultatet mycket mer intressant. Först beskriver jag resultaten med och utan kontroll för politiskt intresse för de båda deltagarformerna. Sedan jämför jag dem och sammanfattar hur mina hypoteser blivit besvarade. Jag börjar med politisk konsumtion för att sedan gå över till deltagande i demonstration. Utöver oddskvotens värden finns de logaritmerade oddsen i tabeller i indexet.
Politisk konsumtion
Figur 4 koefficientplot (för modell 5) Ovan ser vi en koefficientplot av oddskvoter (odds-ratio) från en logistisk regression. Punkterna symboliserar förändringen varje oberoende variabel genererar i den beroende, i detta fall politisk konsumtion. ”Antal konton på sociala medier” och ”användning av sociala medier i politiska syften” är de oberoende variabler jag undersöker, resterande är kontrollvariabler. Men även dessa kommer kommenteras kortfattat. Interceptet presenteras inte i figuren men återfinns i appendix. Interceptet fungerar som referenskategorin till de kategoriska variablerna inkluderade i tabellen, alltså biologiskt kön, huvudsaklig sysselsättning och utbildning.
Antal konton på sociala medier är mätt på en 7-gradig skala och mäter antal konton på en skala 0–6 och har oddskvoten 1.158 vilket även är statistiskt signifikant. Det innebär att givet att en person lägger till ett extra konto på sociala medier ökar oddskvoten med en faktor av 1.16 (16% ökning) att personen har deltagit i politisk konsumtion. Vi kan alltså observera en signifikant
