Barns rätt till integritet

Karlstad Business School

Helen Hasselberg & Göknur Ünal

Barns rätt till integritet

En undersökning av barns rätt till integritet vid vårdnadshavarens internetpublikationer

Children´s right to integrity

A review of children´s integrity regarding legal guardians and social media

Rättsvetenskap C-uppsats

Termin: VT 16

Handledare: Peter Lillieh

Sammanfattning

Resonemanget kring personlig integritet är inget nytt förekommande, men det är däremot användningen av sociala medier som har blivit en naturlig del av människors vardag. Med det växande engagemanget i sociala medier växer ytterligare en debatt, vilket ansvar har en vårdnadshavare vid publicering av bilder och videoklipp på sitt barn, tillsammans med en text som kan anses kränkande?

Enligt 6 kap. 11 § Föräldrabalken (1949:381) (FB) har vårdnadshavaren både en rätt och en skyldighet att fatta beslut som rör barnets personliga angelägenheter. Enligt 6 kap. 1 § FB är vårdnadshavaren också skyldig att tillgodose barnet skydd för dennes person och egenart, paragrafen förbjuder också vårdnadshavaren att utsätta barnet för kroppslig skada och kränkande behandling.

Barnets rättigheter finns reglerat på två olika nivåer, både nationellt och internationellt.

Varje människa oavsett ålder har rätt till privat- och familjeliv enligt artikel 8 Europakonventionen (EKMR). Artikeln omfattar olika perspektiv och rätten till integritet är en av dem. Enligt artikel 19 i barnkonventionen ska det allmänna förhindra att ett barn far illa i hemmet.

En central fråga i debatten om barnets rättigheter är barnets kapacitet. Är barnet själv förmögen att kunna fatta välgrundade beslut och inneha självbestämmanderätt? Är barnet tillräckligt moget, intellektuellt och innehar tillräckligt med erfarenhet för att kunna göra rationella bedömningar? Det unga barnets troliga avsaknad av erfarenheter och mognad gör det svårt för barnet att utöva sina rättigheter och det är kanske på grund av detta som barnets rättigheter borde erkännas.

Barnet är ibland inte kapabelt att tala för sig själv eller förstå sammanhanget av vad vårdnadshavaren publicerar. Med hänvisning till detta kan det ibland ifrågasättas om vårdnadshavaren spridning av information på sociala medier verkligen utgår från barnets bästa och barnets rätt till integritet.

Uppsatsen syfte är att undersöka den problematik som kan uppstå när en vårdnadshavare lägger ut publikationer på barn i sociala medier som kan uppfattas som kränkande. Hur förhåller sig den svenska lagstiftningen, artiklarna i EKMR och barnkonventionen till detta?

Kan barnets personliga integritet och rättigheter komma i konflikt med vårdnadshavarens intresse genom publiceringar på sociala medier?

Genom undersökningen som gjorts i uppsatsen kan det konstateras att det finns en möjlighet

för vårdnadshavaren att via internetpublikationer kränka barnets rätt till integritet. Det saknas

i dagsläget direkta lagrum i svensk rätt för att skydda barnet i ovanstående hänseendet. Ett

förtydligande i lagen där barn särskilt omnämns eller en inkorporering av barnkonventionen

kan medföra ett starkare skydd för barns rätt till integritet på sociala medier.

Abstract

The discussion concerning personal integrity is nothing new with regards to the use of social media, which has become a natural part of everyday life. With the growth of social media comes another debate, concerning what responsibility the guardian has when it comes to posting pictures and videos of their children, along with a text that can be considered offensive on social media?

According to chapter 6. 11 § in the parental code the guardian has a right and an obligation to make decisions concerning the child's personal matters. According to chapter 6. § 1 in the parental code the guardian is also required to supply children with protection from their own actions. The article also prohibits the guardian to expose the child to bodily injury and offensive treatment.

Children's rights are regulated at two different levels, both nationally and internationally.

Every person, regardless of age has the right to privacy in family life according to article 8 of the European Convention (ECHR). The article covers different perspectives and the right to privacy is one of them. Article 19 in the UN Convention on the Rights of the Child requires the public to prevent that a child is being abused in the home environment. A central issue in the debate about child rights is the child's capacity. Is the child able to make well-grounded decisions and do they have a right to self-determination?

Is the child mature enough, intellectual enough and hold enough experience to be able to make rational judgments? The young child's probable lack of experience and maturity makes it difficult for them to exercise their rights and it is perhaps because of this that childrens rights should be recognised.

The child is sometimes not able to speak for himself or understand the context of what the guardian publishes on social media. With reference to this, the guardian’s dissemination of information on social media should be questioned - is it really based with the best interests of the child in mind and their right to privacy.

The essay aims to examine the problems that can arise when a guardian publishes pictures of their children on social media that may be perceived as offensive. How does the Swedish legislation, the articles of the ECHR and the Convention deal with this scenario? Can the child's privacy and rights come into conflict with the guardian's interest in making publications on social media? The survey carried out in the essay states that there is a possibility for the guardian to violate the child's right to privacy through internet publications.

Swedish law is missing sections of the law to protect the child of the regarding above. A

clarification of the law where children are specifically referred to or a incorporation of the UN

Convention on the Rights of the Child can result in greater protection for children's right to

personal integrity on social media.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte och problembakgrund ... 1

1.3 Metod ... 2

1.4 Material ... 3

1.5 Avgränsningar ... 4

1.6 Disposition ... 4

2. Barnet ... 6

2.1 Inledning ... 6

2.2 Definition av begreppet underårig ... 6

2.3 Barns rättsliga ställning genom historien ... 6

2.4 Barnperspektivet ... 7

2.5 Barnets bästa som princip ... 9

2.6 Barnets rätt att bli hörd och kunna påverka ... 10

2.7 Åldersdiskriminering ... 10

3. Barnets rättigheter i nationell och internationell rätt ... 12

3.1 Inledning ... 12

3.2 Regeringsformen ... 12

3.3 Föräldrabalken ... 13

3.4 Straffbestämmelser ... 13

3.5 Europakonventionen ... 15

3.6 FN:s barnkonvention ... 17

4. Vårdnadshavarens rättsliga ansvar enligt föräldrabalken ... 19

4.1 Inledning ... 19

4.2 Bakgrundsbeskrivning av familj ... 19

4.3 Vårdnadshavarens användning av sociala medier ... 20

4.4 Barnets rätt till integritetskydd i förhållande till vårdnadshavaren ... 20

4.5 Vårdnadshavarens rättsliga ansvar för barnet ... 21

4.6 Barnets rätt att bli hörd och kunna påverka ... 22

5. Integritet ... 23

5.1 Inledning ... 23

5.2 Begreppet integritet ... 23

5.3 Skyddet för personlig integritet ... 23

5.4 Risk för spridning ... 25

6. Undersökningsresultat ... 26

6.1 Inledning ... 26

6.2 Den svenska regleringen i ljuset av artikel 8 EKMR ... 26

6.3 Frågeställning 1 ... 27

6.4 Frågeställning 2 ... 28

6.5 Frågeställning 3 ... 30

7. Avslutande reflektioner och slutsats ... 32

7.1 Egna reflektioner ... 32

7.2 De lege ferenda ... 33

7.3 Avslutande resonemang ... 33

Källförteckning ... 35

Förkortningar

Barnkonventionen

Barnrättskommitté BrB

EKMR

FB FN JT NJA Prop.

PuL RF SoL SOU SVJT

Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter

FN:s kommitté för barnets rättigheter Brottsbalken (1962:700)

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna

Föräldrabalken (1949:381) Förenta Nationerna Juridisk tidskrift Nytt juridiskt arkiv Proposition

Personuppgiftslagen (1998:204)

Regeringsformen (1974:152)

Socialtjänstlagen (2001:453)

Statens offentliga utredningar

Svensk juristtidning

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Sociala medier är i dagens samhälle en naturlig del av vardagen för människor över hela världen. Det är ett samlingsnamn för diverse kommunikationskanaler på webben och i appar.

Sociala medier används av människor för att kommunicera, skapa kontakter och bilda nätverk. Det som kännetecknar de flesta sociala nätverk är att de kräver ett medlemskap och en inloggning, därefter ges ett eget utrymme för att dela med sig av innehållet i vad våra liv har att erbjuda. Den höga närvaron i sociala medier har medfört ett mer öppet förhållningssätt till internet och den personliga synligheten, och med detta uppstår vissa konflikter.

Sociala medier är ett förhållandevis nytt fenomen som har många användare runt om i världen. Ofta ser vi bilder på barn som vårdnadshavare har publicerat i sociala medier.

Bilderna som publiceras kan innehålla personlig information och föreställa barn som badar, är ledsna eller visar sig nakna. Konflikter uppstår som en naturlig del av detta och frågor som uppkommer är till exempel i vilken utsträckning får vårdnadshavaren publicera personlig information om sina barn på sociala medier?

Enligt FN:s barnkonvention och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, har alla barn rätt till ett privatliv.

Barnet besitter inte alltid tillräcklig mognad eller erfarenhet för att kunna göra rationella bedömningar och beakta sitt eget intresse och det är då vårdnadshavaren träder in. Vårdnadshavarna är barnens ställföreträdare rent juridiskt och har enligt barnkonventionen ett ansvar att skydda barn tills de blir myndiga.

Vårdnadshavarna ska se till att deras barn, som inte innehar rättslig handlingsförmåga, inte blir utsatta för kränkning på sociala medier.

I 6 kap. 1 § FB fastslås att ”Barn ska ha rätt till omvårdnad, trygghet, och god uppfostran.

Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning”. I detta innefattas även kränkande behandling av barnet, i form av förlöjligande eller nervärderande ord och attityder. Men vad händer när vårdnadshavaren brister i omdömet och publicerar personlig information om sitt barn som kan innebära kränkande behandling?

De sociala mediernas växande framfart kan också innebära en risk för spridning av bilder till ett obegränsat antal människor. Innebörden av detta är att publiceringen inte försvinner även om vårdnadshavaren väljer att radera bilden från sitt konto på sociala medier.

Vart går då gränsen för vad vårdnadshavaren kan publicera för bilder eller videofilmer på sitt barn? Ska barnen frågas om lov? Vad händer om barnet själv är oförmögen att på egen hand förhålla sig till frågan som ska besvaras? Vilka konsekvenser kan publiceringarna få i den sociala kanalen?

En intressekonflikt råder mellan barnets rätt till skydd för sin personliga integritet och vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet. Vårdnadshavaren är menad att skydda barnet men vad händer när vårdnadshavaren kränker barnets integritet?

1.2 Syfte och problembakgrund

Det finns relevanta men obesvarade frågor vad gäller barns personliga integritet och självbestämmanderätt gällande internetpublicering på sociala medier. Syftet med denna framställning är att dels undersöka barnrätten med utgångspunkt i den familjerättsliga regleringen avseende barnets rättigheter och barnets bästa. Vi kommer att undersöka vilket ansvar vårdnadshavaren bär när det gäller barn som exponeras på sociala medier.

Utgångspunkten är att barn ska ha rätt till god omvårdnad, trygghet och en god fostran som

1 Krusberg P, Wikell.S. Sociala medier och handlingsoffentligheten. Sveriges Kommuner och landsting; 2010.

2 Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 357.

stadgas i 6 kap. 1 § FB. För att undersöka om detta tillgodoses när vårdnadshavaren publicerar bilder på sina barn fokuserar uppsatsen främst på de lagregler som finns i gällande rätt, aktuella artiklar i EKMR och barnkonventionen. Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som fastslår att barn är egna individer och har egna rättigheter. Uppsatsen är således koncentrerad till att undersöka barnets rätt till att få sin personliga integritet och självbestämmanderätt respekterad.

Vi valt att utgå från följande frågeställningar:

Frågeställning 1: Finns det ett utvidgat skydd i artikel 19 barnkonventionen för barnets rätt till integritet i jämförelse med 6 kap. 1 § FB?

Frågeställning 2: Uppfyller 6 kap. 2 § FB skyddet för privatliv som stadgas i Europakonventionen?

Frågeställning 3: Kan barnets rätt till privat- och familjeliv komma i konflikt med vårdnadshavarens intresse av att publicera bilder eller filmer på sociala medier?

1.3 Metod

Rättsdogmatiken härstammar från förmodern tid. Metoden grundlades av grekisk filosofi och romersk rätt genom jus commune, som en motsättning till naturrätten. Nils Jareborg beskriver rättsdogmatisk metod som en vetenskaplig rekonstruktion av rättssystemet. Han menar att rättsdogmatiken är av mer normativ vetenskaplig karaktär och förknippas primärt med en vetenskaplig analys av gällande rätt.

Den traditionella rättsdogmatiska metodens huvuduppgift är att analysera, tolka och systematisera gällande rätt och rättsligt material.

Med rättsligt material i rättsdogmatiskt perspektiv, menas de allmänt accepterade rättskällorna enligt rättskälleläran, dvs. lagregler, förarbeten, prejudicerande domstolsavgöranden och doktrin som ger uttryck för lagreglernas innehåll och användning. Enligt Aleksander Peczenik utgår rättsdogmatiken från en konkret frågeställning i enlighet med rättskälleläran.

Avsikten med den rättsdogmatiska metoden, som ovan anförd, är att klarlägga och tolka gällande rätt som ett nätverk av huvudregler och undantagsregler. Enligt Jan Kleineman är rättsdogmatikens syfte, att rekonstruera en lagregel eller att rekonstruera en godtagbar lösning på ett rättsligt problem genom att tillämpa lagregeln på problemet. Även Kleineman hänvisar till användningen av de allmänt accepterade rättskällorna som godtas inom rättsdogmatikens ram.

För Claes Sandgren handlar det rättdogmatiska målet mer om att tolka gällande rätt på ett koherent och etiskt godtagbart sätt.

Att försöka tyda gällande rätt betyder inte enbart att tydliggöra hur en domstol har prövat rättsläget i en viss fråga i förhållande till alla tillämpliga rättskällor. Gällande rätt består även av hur domstolen prövar rättsläget idag och hur det ska prövas i framtiden.

Fokus i arbetet ligger således på att analysera och kritisera ett specifikt rättsläge samt föreslå lämpliga förändringar. För att komma fram till detta förutsätts det, som Kleineman menar, en god vetskap om de olika rättskällornas karaktär och om andra allmänna principer som tydliggörs i diverse rättskällor.

Rättskällorna som nämnts ovan blir emellertid en inledande utgång av nödvändigt slag, för att därefter reflektera över informationen som källorna framför.

3 Jareborg, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJt 2004, s. 4.

4 Peczenik, Juridikens allmänna läror, SvJT 2005, s. 254.

5 Korling & Mauro, Juridisk metodlära, s. 21.

6 Korling & Mauro, Juridisk metodlära, s. 21.

7 Sandgren, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, s. 652 f.

8 Lehrberg, Praktisk juridisk metod, s. 38.

9 Korling & Mauro, Juridisk metodlära, s. 23 ff.

Eftersom den juridiska argumentationen sätts i metodens centrum anses det tillåtet att föra en fri argumentation, som på sätt och vis är knuten till rättskällorna. Sandgren konstaterar även att värderingar har en plats i den fria rättsdogmatiska argumentationen. Med avsikt att identifiera rättsläget och försöka systematisera samt strukturera gällande rätt läggs tonvikten således på en friare argumentation Detta kan dock vara invecklat då Kleineman även illustrerar komplexiteten mellan den juridiska argumentationen och rättsdogmatiken. Han menar att det är av betydelse att bilda sig en uppfattning av vilka argument som berör den bundna kontra den fria argumentationen. Det som utmärker en bunden argumentation är ett relativt strikt förhållningssätt till rättskälleläran och de förutsättningar som ges där, medan en friare argumentation tillåter ett sökande efter rättviseargument baserat på skälighet.

Vi har valt att använda oss av den rättsdogmatiska metoden. Den anses av oss vara relevant då den är kopplad till vårt val av ämne och problembakgrund. För att söka svar på de frågeställningar som presenterats ovan krävs en undersökning av gällande rätt som problemet berörs av. Vi har därför valt att tillämpa rättsdogmatisk metod för att kunna genomföra en sådan undersökning. Vi kommer att utgå från den rättskällesyn som Peczenik bidragit med.

Vi kommer därför främst utgå från rättskällor som skall och bör beaktas, rättskällor som får beaktas är inte helt betydelselösa men kommer att anses som ett komplement till rättskällorna av högre rang.

Inom den rättsdogmatiska metoden förekommer en de lege lata-argumentation och en de lege ferenda-argumentation. De lege lata beskriver vad lagen är, medan de lege ferenda syftar till vad lagen borde vara.

Den deskriptiva delen av arbetet belyser en de lege lata- argumentation för att se hur rättsläget ser ut kring barnets rätt till personlig integritet vid vårdnadshavarens internetpublikationer. Ett mindre fokus kommer att läggas på de lege ferenda-argumentationen. Vi avser att undersöka gällande rätt och därför berörs endast en de lege ferenda-argumentation i analysen.

1.4 Material

Framställningen av denna uppsats har i huvudsak gjorts med hjälp av den svenska rättskälleläran som består av lagstiftning, domstolsavgöranden, förarbeten och doktrin.

Vår undersökning utgår huvudsakligen från FB för att få en uppfattning om hur svensk lag reglerar problematiken kring intressekollisionen avseende publicering av barnets bilder på sociala medier, mellan vårdnadshavaren och barnet. Vidare har förarbeten, såsom propositioner

varit till ansenlig hjälp för att göra den nationella lagstiftningen tydligare.

Detta för att undersöka huruvida FB:s bestämmelser värnar om barnet sedan lagändringarna år 2006. Vidare har statens offentliga utredningar (SOU) och doktrin legat till grund för att öka förståelsen för tolkningsproblemet i ljuset av barnkonventionen och EKMR. Särskilt fokus har lagts på barnkonventionen eftersom den specifikt reglerar barns rättigheter. Vilken rättslig ställning konventionen har enligt rättskälleläran kan dock diskuteras. Med utgångspunkt i Sandgrens definition skulle barnkonventionen kunna vara en del av den utvidgade rättskälleläran. Enligt de principer för rättskälleläran som Peczenik presenterar skulle konventionen vara lägre rankad i rättskällehierarkin. I början av 2016 färdigställdes en statlig utredning

, där regeringen förslog att inkorporera barnkonventionen i svensk lag. Om förslaget röstas igenom kommer barnkonventionen inom kort att tillhöra rättskällor av högre rang. Då EKMR är inkorporerad i svensk lag har en undersökning gjorts av EKMR och dess

10 Korling & Mauro, Juridisk metodlära, s. 23 ff.

11 Korling & Mauro, Juridisk metodlära, s. 36.

12 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och argumentation, s. 32f.

13 SOU 2016:19 Barnkonventionen blir svensk lag.

betydelse.

Det ger EKMR ett starkare rättsligt skydd med högre status som rättskälla. Annat material som har använts är hämtat från artiklar författade av Märt Bergendahl och Eva-Maria Svensson, vilka har varit vägledande för att kunna föra intressanta resonemang och infallsvinklar i analysen.

Rättsfallet som presenteras i uppsatsen är från internationell domstol och är mest relevant för problematiken gällande barn, föräldrar och integritetsskyddet, rättspraxis som direkt berör uppsatsens problematik har varit begränsad. Det framställda materialet har granskats med noggrannhet och är tillförlitligt. Materialet har bearbetats i avsikt att besvara uppsatsens syfte och samtliga frågeställningar. Det bör nämnas att området där barns personliga integritet står i strid med vårdnadshavarnas internetpublikationer är ett relativt nytt fenomen, materialet har därför varit begränsat.

1.5 Avgränsningar

Vi har valt att undersöka kollisionen mellan vårdnadshavarens och barnets rättigheter och skyldigheter.

Då integritetsbegrepp kan ha ett vidsträckt tolkningsutrymme ämnar vi inte att utreda frågeställningarna utifrån personuppgiftslagen (1998:204) (PuL). PuL skyddar den personliga integriteten vid eventuella kränkningar och det är inom ramen för denna uppsats inte möjligt att djupgående behandla allt som är koncentrerad kring frågeställningarna.

Med hänsyn till uppsatsens omfattning och tidsramen som finns till förfogande för författandet av denna uppsats tas även ett avsteg från barns egen delaktighet i användning av sociala medier, trots att sådana frågeställningar är intressanta.

1.6 Disposition

Uppsatsen är indelad i sju kapitel. Kapitel ett ska betraktas som ett inledande kapitel som ger läsaren en bakgrund till uppsatsen samt en redogörelse för syfte, frågeställningar, val av metod, material samt avgränsningar.

Kapitel två inleds med att behandla vad definitionen av begreppet underårig innebär.

Därefter presenteras övergripande hur den rättsliga ställningen rörande barnet sett ut genom historien. Kapitlet behandlar även begreppen barnperspektivet som belyser barnets rättigheter samt barnets bästa som princip och åldersdiskriminering. Kapitlet avslutas med att belysa vikten av barn som rättighetsbärare, deras rätt att bli hörda och kunna påverka.

Kapitel tre utgår från svensk rätt och kommer beröra de aktuella lagparagraferna som finns i regeringsformen (1974:152) (RF), FB och brottsbalken (1962:700) (BrB), samt fortsätta med artiklar av samma art som finns i både EKMR och barnkonventionen.

För att förstå intressekonflikten mellan barn och vårdnadshavare i rätten till privat- och familjeliv görs i uppsatsen en reflektion kring vårdnadshavaransvaret i förhållande till barnets bästa, vilket behandlas i kapitel fyra. Då reglerna om vårdnadsansvaret återfinns i FB utgår uppsatsen främst från denna lag, men i ljuset av barnkonventionen. Avslutningsvis studeras avvägningen mellan vårdnadshavarens bestämmanderätt och barnets självbestämmanderätt.

Begreppet integritet ska lysa som en röd tråd genom uppsatsen och behandlas i kapitel fem.

Integritet är ett välkänt begrepp i samhället idag, begreppet kan ha olika innebörd beroende på situation. Uppsatsen utgår från förarbeten och statliga utredningar för att utreda begreppet integritet närmare.

Sjätte kapitlet kommer att vara av analytisk karaktär där de tidigare teoretiska kapitlen kopplas ihop med uppsatsens ursprungliga frågor, om barns rättigheter kolliderar med vårdnadshavarens intresse vid internetpublikationer och hur detta förhåller sig till lagstiftningen. Mot bakgrund av detta framförs en rättsvetenskaplig argumentation.

14 Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mäsnkliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I det avslutande kapitlet presenteras reflektioner samt vilka slutsatser som kan dras av

innehållet som tidigare introducerats. Med det tidigare anförda ska vi koppla ihop föregående

kapitel med våra egna analyser för att försöka ge en tydligare helhetsbild av området vi valt

att undersöka.

2. Barnet

2.1 Inledning

I detta kapitel förklaras kortfattat begreppet underårig som sedan följs av en historisk tillbakablick gällande utvecklingen av barnets rättsliga ställning. Av den rättsliga regleringen kring barn återspeglas att människan skapat synen på barn och deras förmodade kapacitet, men synen har också förändrats genom åren. Vi kan tydligt se detta genom kriminaliseringen av barnaga samt uppkomsten av barnkonventionen. Meningen med detta kapitel är att förmedla betydelsen av barnets rättsliga ställning i samhället genom årens lopp, från den dåtida synen då barnet mer eller mindre ansågs vara ett bihang till vårdnadshavaren, till nutid då barnets ställning och åsikter är viktigare än någon gång tidigare. Avslutningsvis tar kapitlet sikte på begreppet barnperspektivet och vilka olika perspektiv begreppet kan tolkas ur.

2.2 Definition av begreppet underårig

Synen på barn har förändrats under tid. I dagens samhälle betraktas barn som egna individer med självbestämmande och rätten till åsikter.

Även om barnet betraktas som en egen individ och som sin egen rättighetsbärare måste en gränsdragning mellan barn och vårdnadshavare göras, då barnet ibland inte kan anses ha samma mognad, insikt och kunskap som en vuxen. Vårdnadshavaren företräder generellt sett barnet i frågor som rör den omyndiges person.

I 9 kap. 1 § FB stadgas att barn under 18 år är omyndiga och har bristande rättshandlingsförmåga.

Åldersgränser varierar inom juridiken beroende på sammanhang. Vid födseln anses barnet få rättskapacitet.

När det exempelvis gäller vårdnadstvister eller umgängesrätt får inte en dom verkställas om barnet från tolv års ålder inte hörts. Eller om barnet under tolv år anses ha motsvarande mognad, om det inte anses vara för barnets bästa.

Vid femton års ålder är barnet straffmyndigt men har ännu inte rättslig handlingsförmåga. Särskild prövning måste ske om barnet är under femton år och ska delta som vittne i en rättegång.

Myndighetsåldern i Sverige är arton år, med myndighetsåldern följer rösträtt och rätten att ingå äktenskap.

Begreppet barn förknippas därför ofta med att personen är mellan 0-18 år, detta gäller även i barnkonventionen.

2.3 Barns rättsliga ställning genom historien

Som tidigare nämnts ska barnets bästa vara utgångspunkten i de mål som rör barnet. Redan innan principen slogs fast i barnkonventionen har samma resonemang funnits i samhället sedan en längre tid tillbaka. Begreppet ”barnets bästa” kan ses som ett rörligt begrepp som varaktigt är under förändring.

Innebörden av barnets bästa har varit dynamisk och ändrats över tid.

De senaste decenniernas reformarbete har stärkt barnets ställning inom samhället och familjen.

Enligt Anna Singer, professor i civilrätt, är det av stor vikt att synen gällande barnets bästa uppdateras för möjligheten till vidareutveckling. Hon menar också att det kan vara bra att sätta barnets bästa i ett historiskt perspektiv för att kunna se dynamiken i

15 Prop. 1989/90:107 s. 4.

16 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 39.

17 Saldeen, Barn- och föräldrarätt s. 277.

18 SOU 1987:7 s. 90.

19 Singer, Barnets bästa: om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 208.

20 SOU 1997:116, s. 61 ff.

21 SOU 1997:116, s. 61 ff.

22 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 39.

23 Singer, Barnets bästa: om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 17.

förståelsen av begreppet. En djupare förståelse för historien och hur barnets rättsliga ställning har utvecklats kan bidra till barnets rättsliga ställning idag.

Ända tillbaka till 1200-talet kan utvecklingen av barnets rättsliga ställning spåras.

Inom barnuppfostran hade ordet ”lyda” stark betydelse, det vanligaste tillvägagångssättet av uppfostran var att aga barnet. Agan utfördes trots att det genom dåtidens synsätt ansågs vara fel att utöva aga, men det dröjde ända till år 1979 innan ett agaförbud infördes i FB.

Först under 1900-talet ansågs barnet som ensambärare av rättigheter och barnet erkändes som rättssubjekt. Härnäst följer några exempel över förändringarna i tiden.

Under åren 1917-1920 infördes de första riktiga barnlagstiftningarna i Sverige.

Utgångspunkten skulle nu ligga i ”barnets bästa”- uttrycket känner vi igen och det används flitigt inom barnrätten idag.

Begreppet ”barnets bästa” har förändrats och ett tydligt exempel på detta är att det förr i tiden fanns en koppling mellan aga och barnets bästa, något som samhället idag tar stort avstånd från.

FB tillkom år 1949, lagreformerna som genomförts sedan dess har oftast haft till syfte att stärka barns rättigheter.

Rätten för en lärare att aga ett barn i skolan försvann med en bestämmelse som infördes år 1958. År 1966 upphörde paragrafen att gälla som stadgade att vårdnadshavaren i uppfostringssyfte hade rätt att ta till de medel som krävdes och som lämpades efter barnets ålder och andra omständigheter. Upphävningen av paragrafen tycktes vara något oklar och uttryckte inget tydligt förbud mot aga. Oklarheterna kring bestämmelsen rätades ut 1979, då Sverige var det första landet i världen som införde ett förbud mot barnaaga. Barnagan blev en brottslig handling och skulle nu bedömas enligt Brottsbalkens regler.

Av den rättsliga regleringen kring barn återspeglas att människan skapat synen på barn och deras förmodade kapacitet, men synen har också förändrats genom åren. Vi kan tydligt se detta genom kriminaliseringen av barnaga samt uppkomsten av Barnkonventionen.

2.4 Barnperspektivet

”Vuxna ser barnet, lyssnar till det, strävar efter att förstå det, respekterar det som en individ med egna rättigheter och uppfattningar samt vidtar de åtgärder som bedöms vara till barnets bästa”.

Barnkonventionen har vunnit sin plats i samhället med sitt genomgripande barnperspektiv.

Ovanstående text är Barnkonventionens sammanfattning av barnperspektivet i sitt huvudbetänkande från 1977.

Ett tydligt barnperspektiv ska finnas vid alla beslut och andra åtgärder som rör barnet för att kunna tillgodose barnets bästa.

Vid ett beslutsfattande innebär barnperspektiv vikten av att kunna förstå och undersöka hur barnet uppfattar sin situation. Myndigheter, domstolar och offentliga organ ska sträva efter att se situationer ur barnperspektivet och ha möjligheten att förstå vilka olika utfall ett beslut som rör barnet kan få. Det är av stor betydelse att samhället och vårdnadshavarna tar hänsyn till barnets rätt till personlig integritet. En respekt för att barnet är en egen individ bör finnas och perspektivet ska i största möjliga mån ses ur barnets egna ögon, för att uppnå en förståelse för

24 Singer, Barnets bästa, om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 18 f.

25 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 21.

26 Singer, Barnets bästa, om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 20.

27 Saldeen, Barn- och föräldrarätt, s. 11 f.

28 SOU 1997:116, s. 75.

29 Saldeen, Barn- och föräldrarätt, s. 11 f.

30 Prop. 1973:32.

31 Janson, Jernbro, Långberg, Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige, s. 26.

32 Rejmer, Vårdnadstvister, s. 134.

barnets egna uppfattningar.

I barnperspektivet ska både empati och en god förmåga att försöka identifiera sig med barnets situation finnas.

Barnkonventionen betraktar barnet som en egen individ med rättigheten att ta beslut som rör barnets situation. Barnkonventionen rör inte endast barnet i sig utan också samspelet mellan barnet och den vuxne, barnperspektivet är därför inget fast begrepp utan kan ha olika innebörd i förhållande till vuxna eller till samhället. I alla beslut och åtgärder som rör barnet ska ett tydligt barnperspektiv finnas.

Det finns två begrepp som bör hållas åtskilda, barnets perspektiv och barnperspektivet.

Barnets perspektiv innefattar hur omgivningen ses utifrån barnet, barnets egen tolkning och berättelse. Barnperspektivet däremot innebär att en tolkning görs av barnets perspektiv i förhållande till rådande omständigheter och villkor. Barnperspektivet innebär att barnets bästa ska iakttas och en analys ska göras för att se vilka konsekvenser olika beslut kan få för barnet.

För att göra detta behöver vuxna så långt det är möjligt försöka se situationen genom barnets ögon. Barnets perspektiv och barnperspektivet skiljer sig åt beroende på vems perspektiv det ses från.

Respekten för allas fulla människovärde, oavsett om man är vuxen eller barn anses vara utgångspunkten i barnperspektivet, alla har lika värde. Barnet har ett egenvärde med egna behov och ska därför behandlas utifrån detta. Barnets uppväxt har en stor betydelse och barndomen bör inte endast ses som en förberedelse inför vuxenlivet.

Det är därför viktigt att se situationer ur barnets egna perspektiv, ur barnets ögon, för att iaktta det som är bäst för barnet. Om barnet har möjlighet att uttrycka sig på ett tydligt sätt räcker således inte med att vårdnadshavaren försöker sätta sig in i barnets situation med utgångspunkt i egna erfarenheter som barn utan barnet måste lyssna på barnets åsikter så att barnet inte blir maktlöst och osynligt. När barnet är litet och inte kan uttrycka sig på ett klart och tydligt sätt och har begränsade möjligheter att uppfatta vissa situationer försvåras tolkningssituationen. I dessa situationer är det istället vårdnadshavarens egna erfarenheter från barndomen avgörande för vad ett barnperspektiv innebär och om perspektivet finns närvarande.

Som tidigare nämnt är sociala medier ett nytt förekommande fenomen och det kan därför vara svårt för en vårdnadshavare att relatera till vilka konsekvenser en publicering på sociala medier kan få.

Barnperspektivet kan tolkas ur tre perspektiv som följer nedan.

•

Barnets bästa med ett barnperspektiv. Barnets bästa ska tas i beaktning och kan ibland sammankopplas med samhället då insatser görs för att verka för barnets bästa. Arbetet och bedömningarna som utförs ska ha barnperspektivet som utgångspunkt. För att underlätta arbetet används också ibland forskningsresultat samt expertutlåtanden.

Barnperspektivet ska användas för att ta tillvara på barns röster samt verka för barnets bästa.

•

Samhällets barnperspektiv. Det generella barnperspektivet i ett samhälle avspeglas i lagstiftning, normer och praxis. Samhällets barnperspektiv grundar sig i kultur, kunskaper och värderingar som avgör hur samhället ser på barns rättigheter och behov.

Lagar som socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och FB är ett exempel på detta och ger oss ett kollektivt barnperspektiv.

33 Prop. 2005/06:99 s. 38 f.

34 Melin, Barnkonventionen i svensk rätt, s. 13 f.

35 Halldén, Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp s. 13.

36 Västra Götalandsregionen webbplats, http://www.vgregion.se/vgrtemplates/Start____63922.aspx.

37 SOU 1997:116, s. 138.

38 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, s. 38 ff.

39 SOU 2001:72, s, 93 ff.

40 SOU 2001:72, s. 95.

•

Det vuxna barnperspektivet. Det är svårt för vuxna att se perspektivet ur ett barns ögon och få förståelse för barns erfarenhet, upplevelse och uppfattning. Vuxna människor präglas av sin egen uppväxt, barndom och den kulturella tidsperiod som personen växte upp i, därför styr det omedvetna subjektiva gällande uppfattningar om det vuxna barnperspektivet. Därför kallas detta för det vuxna barnperspektivet.

2.5 Barnets bästa som princip

I doktrin ges definitionen att barnets bästa är kulturellt och socialt betingad och kan utläsas som att ”det normala blir norm”. Omvänt betyder detta att samhällets tolkning av barnets bästa i juridiska sammanhang också starkt speglar synen på barn.

Barnets bästa är en central och tungt vägande princip i barnkonventionen som används på två olika sätt. Det första sättet är att principen ska genomsyra lagstiftningen och administrativa beslut. Det andra sättet används för att tolka och ge innebörd åt barnkonventionens artiklar. Sedan barnkonventionens tillkomst har barnkommittén strävat för att begränsa möjligheterna till fria tolkningar av begreppet barnets bästa.

Enligt barnkommittén bör bedömningen av barnets bästa omfattas av olika faktorer, såsom barnets egna uppfattningar och identitet, värnandet av familjemiljön och upprätthållandet av relationer, omsorg, skydd och säkerhet, utsatta situationer, rätten till hälsa och utbildning.

Barnets bästa är ett mångtydigt begrepp och i svensk rätt har begreppet olika tolkningar i skilda författningar, som t.ex. FB och SoL. De olika tolkningarna förklaras med att uppfattningen om vad som är barnets bästa varierar mellan olika rättsområden. Enligt lagstiftaren är utgångspunkten i barnets bästa respekt för barnets fulla människovärde och integritet. Ett förslag om att barnets bästa måste ses utifrån dels ett objektivt perspektiv och dels ett subjektivt perspektiv har lagts fram i svenska förarbetena. Det objektiva perspektivet grundar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet medan det subjektiva perspektivet innebär att ha ett barnperspektiv vid beslutsfattandet, dvs. respektera barnets egen inställning och vilja. Dessa två perspektiv bör sedan vara sammankopplade med varandra för att få det bästa underlaget.

I statens offentliga utredning bankonventionen blir svensk lag konstateras att barnets bästa inte kan fastställas generellt eftersom det måste göras en helhetsbedömning av det individuella barnets situation. Principen måste ses som en metod i varje enskilt steg i beslutsprocessen där barn är inblandade. Begreppet barnets bästa får inte i rättstillämpningen bli innehållslöst, tillämpas för att inskränka andra rättigheter eller tolkas som en negativ rättighet. Dessutom är det inte något som kan preciseras av en enskild myndighet eller handläggare. I sin beskrivning visar utredningen att barnets bästa används just på detta sätt i Sverige. Det är viktigt att innebörden av barnkonventionens rättigheter blir tydligt förankrad i de tolkningar av mänskliga rättigheter som är av vikt enligt folkrätten. I annat fall föreligger en risk att konventionen blir ett dokument som förmodas kunna svara på hur barn ska behandlas och vilka rättigheter barn besitter i skilda situationer. Konventionen riskerar även att bli ett dokument som kan utnyttjas av olika institutioner för olika intressen i olika situationer. När det inte finns bestämda tolkningar att förhålla sig till kan till och med rättigheter ges olika innebörd och betydelse.

41 SOU 2001:72, s. 93-95.

42 Schiratzki, Föräldraansvar i välfärdsrätten: om vårdnad, vårdnadstvister och barnskydd, s. 35 f.

43 Schiratzki, Barnrättens grunder, s. 31.

44 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr. 14, s. 14–18.

45 Schiratzki, Barnrättens grunder, s. 32.

46 SOU 2016:19, s. 315.

2.6 Barnets rätt att bli hörd och kunna påverka

Barnrättskommittén uppmanar konventionsstaterna att företa åtgärder för att säkerställa erkännandet av att barn är en rättighetsbärare och ska bli hörd i alla rättsliga förfaranden. I egenskap av rättighetsbärare ska konventionsstaterna ta hänsyn till barnets åsikter och känslor samt respektera barnet som enskilda individer. Befogenheten att komma till tals stärker barnets ställning som aktiv aktör i att gynna, skydda och bevaka sina traditionella rättigheter.

Minderårigas åsikter kan försummas, eller avfärdas som orimliga på grund av barnets ålder och omognad. De har ansetts vara underutvecklade med avsaknad förmåga att kunna förstå, kommunicera och genomföra val. På grund av detta har barnen ibland ansetts vara maktlösa och osynliga både inom familjen och i samhället. Spädbarn ska inte av samhället och vårdnadshavare betraktas som passiva mottagare av omvårdnad och vägledning. Istället ska vårdnadshavaren som även är den primära omvårdaren, i beaktande av barnets bästa skapa starka ömsesidiga band med sina barn och ge de det skydd de behöver för sin överlevnad och sitt välmående. Detta för att vårdnadsansvaret är som störst och mest intensivt under barnets tidiga utveckling.

Barnrättskommittén är bekymrad över att de resurser, färdigheter och personliga förpliktelser som krävs av vårdnadshavaren under barnets uppväxttid inte tas i beaktande.

Följaktligen är förverkligandet av barnets rättigheter beroende både av välfärden och vårdnadshavarens resurser. Det åligger samhället att ge vårdnadshavaren det stöd som är skäligt för att kunna fullgöra sitt vårdnadsansvar. När vårdnadshavaren inte klarar av ansvaret träder samhället in för att säkerställa barnets behov, det är därför av väsentlig betydelse att ge vårdnadshavaren kunskap om sitt barns grundläggande rättigheter. Barnrättskommittén konstaterar att lämplig hjälp till vårdnadshavaren kan åstadkommas genom olika former av förmåner, såsom hälso- och sjukvård, omsorg och utbildning. Med detta betonar kommittén behovet av att tillhandahålla föräldrautbildning, vilket anses vara ett effektivt verktyg för att hantera allvarliga missförhållanden i vårdnadshavarnas ansvarsområde.

2.7 Åldersdiskriminering

Det föreligger en intressekonflikt mellan vårdnadshavarens rätt till yttrandefrihet och familjeliv samt skyddet för barns personliga integritet. Intressekonflikten är ett av de mest fundamentala problem för barnets integritet på sociala medier. En grundläggande rättighet i samhället är skyddet för integritet, den säkras genom den lagstadgade rätten. Varje människa har rätt till ett skydd som säkerställer integritet, men på grund av exempelvis sociala och ekonomiska orsaker har vissa människor i samhället lättare eller svårare att hävda sin rätt till integritet. Barn har rätt till ett integritetsskydd men skyddet mot ingrepp är inte lika långtgående som skyddet hos vuxna. Skyddet för den personliga integriteten kan inskränkas om det anses vara för barnets bästa. Barnets skydd för personlig integritet ökar enligt den formella uppfattningen ju äldre barnet blir.

Strukturer i samhället bidrar till att personer behandlas olika beroende på ålder och kan diskrimineras på grund av detta, denna struktur kallas åldersmaktordningen. Det finns en syn i samhället som ser vuxna som normen och barn som ofullbordade och avvikande. Skillnaden mellan vuxna och barn har formats till en tvåfaldighet där den vuxna utgör motsatsen till barnet. Barnet ses som orationellt med en avsaknad av mognad och erfarenhet. Denna syn skapar en klyfta mellan de vuxna och barnen där de vuxna tillskrivs högre status. Detta medför att barnen har svårare att hävda sina rättigheter och blir istället beroende av de vuxna för att kunna föra sin talan. Åldersmaktordningen ses som en hierarkisk skala där alla startar i

47 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr. 7, s. 8 ff.

48 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr. 7, s. 3.

49 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr. 7, s. 8 ff.

50 Svensson, Barnets rätt i främsta rummet, s. 41

den ”underordnade” positionen och växer sedan och tillhör mer och mer den ”priviligierade”

positionen. För att klättra från underordnad till priviligierad krävs ingen prestation utan det räcker med att åldras. Detta medför även att vuxna lättare har möjlighet att hävda att de kan sätta sig in i hur barnet tänker då de själva upplevt det stadiet i livet och sedan fattar beslut utifrån ett barnperspektiv.

Denna syn på barn som avvikande bidrar till att barns rättigheter inte respekteras till den grad en vuxens rättigheter gör. Åldersdiskriminering kan också vara en bidragande orsak till varför vårdnadshavaren inte frågar barnet om lov att publicera information om barnet. Barnets oförmåga att förstå situationen gör att en integritetskränkning i form av en publicering av en opassande bild inte känns så allvarligt. Synen på barn utifrån denna struktur uppdagar ett stort skyddsbehov för barn då de står under de vuxna i hierarkin.

51 http://rbuf.se/wp-content/uploads/2016/09/rapport_amo.pdf, lydelse 2016-11-18

52 Svensson, Barnets rätt i främsta rummet, s. 41

3. Barnets rättigheter i nationell och internationell rätt

3.1 Inledning

I detta kapitel behandlas den svenska lagstiftningen i avseende att få en förståelse för hur den personliga integriteten skyddas i olika hänseenden. Vi söker svar i RF, FB men även i BrB för att få en tydligare bild av vad förtal och kränkande fotografering innebär. Därefter följer en kortfattad förklaring av Europakonventionen samt FN:s barnkonvention. Vi belyser sedan de artiklar ur Europakonventionen och barnkonventionen som är kopplade till uppsatsämnet. Vi delar upp svensk nationell rätt och Europakonventionen trots att Europakonventionen de facto utgör svensk rätt, detta gör vi i syfte att tydliggöra vilka krav Europakonventionen ställer.

3.2 Regeringsformen

En rättsligt bindande regel i svensk grundlag som innebär ett allmänt integritetsskydd finns inte idag. Trots att begreppet personlig integritet förekommer i lagstiftningen finns ingen enhetlig definition av begreppets innebörd. Skyddet för den personliga integriteten i svensk rätt har inte utgått från definitionen av begreppet utan istället har lösningen varit att förbjuda de handlingar som inte anses vara försvarbara med hänsyn till exempelvis den skada som det skulle kunna innebära för den personliga integriteten.

I 1 kap. 2 § 4 st. RF finns ett målsättningskrav som anger att ”det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv”. Samhället ska således värna om människans privatliv.

Andra kapitlet i RF innehåller de fri- och rättigheter vilka omfattar de som bor och vistas i Sverige. Dessa ska respekteras av de allmänna organen i sin normgivande verksamhet, i sin rättsskipning och förvaltning.

Fri- och rättigheterna som regleras i andra kapitlet har inte alltid haft en självklar plats i våra grundlagar. De har varit omdiskuterade och föremål för politisk debatt.

Det har diskuterats om fri- och rättigheterna av individuell karaktär överhuvudtaget bör regleras i RF. RF:s främsta syfte är att reglera hur beslut tas och förverkligas i samhällsfrågor. Kortfattat ska RF innehålla spelregler för politiken. Fri- och rättigheterna har därför betraktats som ett undantag som ska finnas reglerade i grundlagen.

2 kap. 6 § 2 st. RF hör till de så kallade kroppsliga fri- och rättigheterna. Paragrafen skyddar mot det som anses vara betydande intrång som sker via övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Integritetskommittén ansåg att ändamålsenliga prövningar av ny lagtext inte skedde i den omfattning som borde ske, och att detta skydd värderades alldeles för lågt. Under 2011 stärktes därför skyddet för den personliga integriteten. Innan denna reglering fanns det inget uttryckligt stöd som avsåg skydd av den personliga integriteten i RF.

8 kap. 2 § RF stadgar att åtgärder som innebär ett intrång i den enskildes personliga förhållanden kräver stöd i lag.

I propositionen en reformerad grundlag står följande: ”Regeringen vill framhålla att integritetsintresset givetvis inte kommer att sakna skydd i de situationer en åtgärd faller utanför tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmelsen”. Detta är av intresse då skyddet i 2 kap. 6 § 2 st. RF inte omfattas av alla former av intrång i den personliga integriteten.

Då samma innebörd av uttrycket ”den enskildas personliga förhållanden” gäller för offentlighets- och sekretesslagen samt

53SOU 2007:22, del 2, s. 52.

54 Warnling-Nerep m.fl., Statsrättens grunder, s. 161 ff.

55 Bull och Sterzel, Regeringsformens renässans, s. 61.

56 Holmberg m.fl., under rubriken: Regeringsformen.

57 Prop. 2009/10:80, s. 170.

58 SOU 2008:3, s. 255 f.

59 Prop. 2009/10:80, s. 177 ff.

60 Prop. 2009/10:80, s. 177 ff.

tryckfrihetsförordningen, kan bestämmelsen beröra varierande slag av information.

Propositionen räknar upp olika exempel som personuppgifter i form av namn, adress, familjeförhållanden, hälsa och livsstil. Även fotografisk bild omfattas av uttrycket.

När enskildas personliga förhållanden prövas får hjälp tas från vad som avses med uttrycket vid ett normalt språkbruk. Detta innebär sedermera att kränkningar som inte faller inom 2 kap. 6 § 2 st. RF ska vara proportionerliga till målet med inskränkningen. De ska dessutom ha ett stöd i gällande normer för de grundläggande fri- och rättigheterna, dessutom finns ett krav på att uppfylla sedvanliga krav på rättssäkerheten.

3.3 Föräldrabalken

FB är en viktig lag inom nationell barnrätt som omfattar barnets bästa. I 6 kap. finns en portalparagraf (2a §). Paragrafen påtalar att vårdnadshavaren ska iaktta barnets intresse och alltid se till barnets bästa. Barnet ska ha rätt till omvårdnad, trygghet och god uppfostran.

6 kap. 1 § FB

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

I 6 kap. 1 § FB placeras omvårdnadsansvaret på ett barns vårdnadshavare och förbjuder psykisk och fysisk bestraffning, men i 6 kap. 11 § FB kommer vårdnadsansvaret främst till uttryck. Paragrafen stadgar att en vårdnadshavare både har rättigheter och skyldigheter att fatta beslut i frågor som rör barnets personliga utveckling. Barnets synpunkter ska vårdnadshavaren ta hänsyn till i takt med barnets stigande ålder och utveckling.

Vårdnadshavaren har en skyldighet att ta större hänsyn till barnet i takt med barnets utveckling och mognad.

Integritetsskyddet begränsas dock i 6 kap. 2 § FB som stadgar att vårdnadshavaren måste kunna fullgöra sin tillsynsskyldighet.

3.4 Straffbestämmelser

Syftet med propositionen stärkt skydd för barn i utsatta situationer, var att stärka barnperspektivet och barns rättigheter i lagtexten. Propositionen föreslog främst ändringar i socialtjänstlagen. I propositionen fördes en diskussion om möjligheten att straffbelägga psykiskt våld och försummelse av barn. I propositionen gavs förslag till vad en övergripande definition av vad barnmisshandel kunde innebära. Syftet var också att förtydliga de olika situationer som kunde innebära risker för barnet i samhället idag.

Regeringen menar att propositionen inte innehåller en fullständig beskrivning då kunskaperna är under ständig förändring.

Propositionen ventilerar både begreppen fysisk och psykisk misshandel.

Kränkande behandling beskrivs i propositionen som en typ av psykisk misshandel, som att förnedra barnet genom att kommentera barnets utseende, begåvning, språk, förolämpa barnet framför andra personer, läsa barnets dagbok etc.

Regeringen menar att det inte får finnas någon oklarhet eller tveksamhet kring att både fysisk och psykisk misshandel kan utgöra en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling, men att det kan vara svårt att upptäcka psykisk kränkande behandling eftersom det oftast sker inom hemmets fyra väggar.

Propositionen

61 Prop. 2009/10:80, s. 177 ff.

62 Prop. 2009/10:80, s. 177 ff.

63 6 kap. 11 § FB.

64 Walin och Vängby, Zeteo, lagkommentar till 6:1, 6:2, 6:11 FB.

65 Prop. 2002/03:53, s. 46.

66 Prop. 2002/03:53, s. 46.

67 Prop. 2002/03:53, s. 48.

68 Prop. 2002/03:53, s. 34.

åsyftar problematiken av psykisk misshandel och belyser därför inte direkt de kränkningar som kan uppstå av barnet på sociala medier.

Bestämmelsen i 5 kap. 1 § BrB är indelad i två stycken. Det första stycket är en huvudregel.

Andra stycket kompletterar sedan med att uppmärksamma yttrandefriheten vid konflikter där olika intressen krockar med varandra.

Rekvisiten för att en brottslig gärning ska föreligga består i att en gärningsperson lämnar en uppgift om någon, som är nedsättande, till tredje person. För att det ska anses vara ett förtalsbrott krävs att en uppgift i bestämmelsens mening har lämnats. Rekvisitet tar sikte på spridningen av uppgiften, det behöver inte nödvändigtvis vara en uppgift i form av en skrift utan kan röra sig om exempelvis en bild, som visas för andra personer. Det avgörande är innehållet i uppgiften, inte på vilket sätt den sprids.

Straffbestämmelserna tillämpas på samma sätt för kränkande behandling på internet när en uppgift lämnas som för andra ärekränkningar.

Brottet anses fullbordat när uppgiften lämnats och kommit en tredje man tillkänna, detta kan också gälla då en gärningsperson allmänt riktar sig direkt med en uppgift mot den ärekränkta och en tredje person är närvarande och uppfattar vad som sägs.

I andra stycket finns en ansvarsfrihetsregel, som innebär att en gärningsperson kan bli fri från ansvar om det ansågs vara försvarligt att lämna den kränkande uppgiften eller om personen i fråga var tvungen att uttala sig, det krävs då att uppgiften var sanningsenlig eller att gärningspersonen hade skälig grund att lämna uppgiften. Det är av vikt att göra en avvägning mellan yttrandefriheten och skyddet mot kränkande yttranden.

För att straffansvar ska gälla krävs att handlingen utförts med uppsåt att utsätta den förtalade för andras missaktning. Det finns två olika grader av förtal på straffskalan, förtal och grovt förtal, som regleras i 5 kap. 2 § BrB och tar sikte på de grövre fallen. När en bedömning görs av en domstol tas hänsyn till om uppgiften, genom sitt innehåll eller sin stora spridning har varit menad att vålla allvarlig skada för den som kränkningen gäller. I vissa fall är den utpekade personen inte lätt identifierbar trots att spridningen varit stor, då är det inte säkert att uppgiften fått så pass stor spridning som avses i paragrafen. Detta kan i sin tur tolkas som att uppgiften inte var avsedd för att göra stor skada. Hur stor spridningen blivit när en uppgift lämnats ut på internet är också något som ska beaktas vid bedömningen om det kan anses vara grovt förtal eller ej. Dessutom har innehållet i uppgiften också betydelse vid bedömningen.

Brottet kan anses som grovt om det är obestridligt att gärningspersonen insåg att uppgiften inte var sanningsenlig, ogrundad eller att motivet uppenbart var att skada offret. De omständigheterna som ligger till grund för ett grovt förtal ska täckas av att det finns ett uppsåt, det behöver dock inte vara ett direkt uppsåt.

4 kap. 6a § BrB tar sikte på kränkning rörande fotografering och inspelningar men inte den efterföljande spridningen. I propositionen anser vissa remissinstanser även att spridningen av integritetskränkande fotografering som strider mot förbudet bör kriminaliseras. Lagrådet anförde i sin tur att det var av stor vikt att behandla frågan om olovlig upptagning och spridning av denna art.

Resonemanget om ett straffsanktionerat förbud lyftes igen med avsikten att detta kunde begränsa spridningen samt att förtalsbestämmelsen även kunde användas vid spridning av bilder som ansågs integritetskränkande.

I det som sammanförts i propositionen ansåg regeringen slutligen att det saknades både förutsättningar och anledning

69 Prop. 2002/03:53, s. 34.

70 Holmqvist m.fl., Brottsbalken: en kommentar. Del 1 (2013), s. BrB 5:1 s. 1.

71 Jareborg; Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, s. 72.

72 Holmqvist m.fl., Brottsbalken: en kommentar. Del 1 (2013), BrB 5:1 s. 3.

73 Jareborg; Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten (2010), s. 73 med hänvisning till NJA 1987 s.

336.

74 Holmqvist m.fl., Brottsbalken: en kommentar. Del 1 (2013), s. BrB 5:1 s. 5-6.

75 Holmqvist m.fl., Brottsbalken: en kommentar. Del 1 (2013), s. BrB 5:2 s. 1-2.

76 Prop. 2012/13:69, s. 8-9.

77 Prop. 2012/13:69, s. 18-19.

för att samordna spridningsförbudet. Med detta ansåg lagrådet att det var av stor betydelse och vikt att denna typ av lagstiftning övervägdes innan det stiftades en lag om spridningsförbudet.

3.5 Europakonventionen

EKMR författades och godtogs av Europarådet år 1950. Den utarbetades i nära samarbete med Europarådets medlemsstater och hade som målsättning att skapa ett skydd för de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget. Sverige ratificerade konventionen år 1952 och den började gälla nästkommande år. Konventionen har en bindande effekt för Sverige som konventionsstat efter ratificering. Bestämmelserna i konventionen implementerades i svensk rätt den 1 januari 1995 och på så sätt fick den status av svensk författning. En av anledningarna till att implementera EKMR i svensk lagstiftning var att skapa ett tydligt underlag för att tillämpa konventionen direkt vid svensk domstol. Bestämmelser i EKMR gäller huvudsakligen mänskliga rättigheter av medborgerliga och politiska slag.

Konventionens artikel 1 understryker ”rätten till lika värde och rättigheter”. Det innebär att alla människor är garanterade konventionens fri- och rättigheter och staterna får inte exkludera barn ur denna rätt som konventionen avser att skydda. I konventionen saknas dock en bestämd skyddsbestämmelse för barnet beträffande medverkan och påverkan vid bestämmanderätt i frågor som berör barnet och det gör det svårt för barnet att kräva sina rättigheter.

Varken i konventionen eller i praxis finns det tydliga processuella rättigheter för barn. Europakonventionen omnämner barn direkt i artikel 5 och artikel 6.1. I artikel 8 om rätten till familjeliv omnämns barn indirekt där skyddet för den personliga integriteten ingår.

Barnets skyddsbehov har indirekt fastslagits i artikel 8 EKMR. Både rätten och den dåtida kommissionen har undvikit att avgränsa konventionens regler i fråga om barn. Däremot finns det en avsikt i rätten att tillämpa konventionen på ett generöst sätt mot barnet. Detta för att öka konventionens rättsliga skyddssfär till att i vissa fall direkt vara gällande för barn.

Artikel 8 EKMR

”1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat-

och

Av de artiklar som inryms i EKMR är det främst artikel 8 som stadgar ett skydd till privatliv.

Artikeln ger ett minimiskydd för den personliga integriteten, personers rykte, personregistrering och information om privata förhållanden.

Artikeln innehåller också en rätt att bli lämnad ifred, det kan innebära ett skydd mot att bli fotograferad eller filmad och få dessa avbildningar av privat karaktär publicerade.

Skyddet i artikeln är inte absolut, punkt 2 i artikeln upplyser om de faktorer som kan motivera inskränkningar genom lag med hänsyn till andra personers fri- och rättigheter. Inskränkningen måste vara proportionerlig och nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

I och med detta måste rätten till skydd för privatliv balanseras mot skyddande av yttrandefrihet enligt artikel 10 EKMR. Om det finns ett tillräckligt starkt intresse för en publicering innehållande negativ information kan yttrandefriheten gå före rätten för privatliv.

Artikeln innehåller även en rätt att inte medverka i exempelvis fotografering, dock finns även här en motsvarande balansgång som

78 Prop. 2012/13:69, s. 20.

79 Mattsson, Barnet och rättsprocess: rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård, s. 132 ff.

80 Mattsson, Barnet och rättsprocess: rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård, s. 132 ff.

81 Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 355-367.

82 Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 357.

83 Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 50-54.

84 Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 355.