Innehållsförteckning
SAMMANSTÄLLNINGENS SYFTE OCH GENOMFÖRANDE ... 5
SÄRSKOLANS ELEVUTVECKLING I GR-OMRÅDET ... 5
Den demografiska utvecklingen ... 5
Utvecklingen för antalet 7-15-åringar respektive 16-19-åringar ... 6
Utvecklingen av antalet elever i särskola ... 7
Andelar av respektive åldersgrupp som går i särskola ... 8
Antalet särskoleelever ... 8
Summering om elevutvecklingen i gymnasiesärskolan ... 9
GYMNASIESÄRSKOLANS INNEHÅLL ... 10
Generellt om gymnasiesärskolan i Sverige ... 10
Programutbud i GR-området ... 10
Programutbud i GR-kommunerna för sökande till gymnasiesärskolan läsåret 2010/11 ... 11
Elevfördelning på programutbudet ... 12
PÅGÅENDE FÖRÄNDRINGAR I SKOLSVERIGE ... 12
Ny skollagstiftning ... 12
Konstateranden och förslag av Gymnasiesärskoleutredningen ... 13
Tillhörighet till särskolans målgrupp ... 13
Gymnasiesärskolans syfte ... 13
Principer för programindelning i den framtida gymnasiesärskolan ... 14
Förslag till programindelning för den framtida gymnasiesärskolan ... 14
AKTUELLA FRÅGOR I GR-SAMARBETET OM GYMNASIESÄRSKOLAN? ... 15
Sammanställningens syfte och genomförande
År 2004 tog GR Utbildning fram en rapport med framtidsbedömningar för gymnasiesärskolan i medlemskommunerna under resterande delen av 2000-talets första årtionde. Rapporten redo- visade resultatet av en enkät till respektive kommuns ansvariga chefer för skolformen. Den återgav vad som då var nulägesuppgifter och bedömningar inför en framförliggande femårs- period.
Inom GR Utbildnings särskolenätverk har på senare tid väckts fråga om att göra en ny liknande studie som blickar in i första halvan av 2010-talet och tar upp de utmaningar som gymnasiesär- skolan nu står inför. Ett alternativ för en sådan undersökning vore att repetera enkäten från 2004 till dem som är de nuvarande cheferna för verksamheten, men med uppdatering av frågorna till dagens situation. Ett annat alternativ kan vara att de dagsaktuella frågorna diskuteras igenom i särskolenätverkets löpande arbete. Valet mellan dessa båda tillvägagångssätt återstår att göra.
I båda fallen behövs ett underlag som belyser de nuvarande utvecklingstendenserna och de idag angelägna frågorna. Syftet med denna sammanställning är att presentera ett sådant material.
Sammanställningen är framtagen enligt en på särskolenätverkets arbetsutskott 2011-02-03 förd diskussion och fattat beslut. Det överläts då till GR Utbildning att anlita Lennart Mark, KERAB, samma utredare som gjorde 2004 års rapport, för det praktiska arbetet. Samman- ställningen avslutas på sidorna 15-16 med en uppsättning frågor som eventuellt kan vara aktuella i GR-samarbetet om gymnasiesärskolan. Det har varit utredarens uppgift att fritt formulera dessa, utan kännedom om hur diskussionerna hittills gått inom särskolenätverket.
Arbetet med sammanställningen sammanfaller tidsmässigt med att SOU 2011:8, Gymnasie- särskoleutredningens slutbetänkande Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning, överlämnats till regeringen i slutet av januari 2011.
Detta betänkande har tillsammans med offentlig befolknings- och elevstatistik samt tillgängliga aktuella befolkningsprognoser varit sammanställningens huvudsakliga faktakällor.
Särskolans elevutveckling i GR-området
Gymnasiesärskolan är en alternativ skolform för gymnasieskolan när det gäller ungdomar i åldrarna 16-19 år. Den obligatoriska särskolan är en alternativ skolform för grundskolan när det gäller barn i åldrarna 7-15 år. Eftersom den obligatoriska särskolan är rekryteringsbas för gymnasiesärskolan redovisas även uppgifter för den obligatoriska särskolan i denna samman- ställning.
Den demografiska utvecklingen
Vid tiden för denna sammanställning finns offentliga folkmängdsuppgifter för kommuner och åldrar per den 31 december fram till och med år 2009. För år 2010 och framåt finns befolk- ningsprognoser som gjordes förra året.
En av förra årets prognoser gjordes av VGR, Västra Götalandsregionen. Den omfattar enskilda beräkningar för var och en av kommunerna i Västra Götaland samt även Kungsbacka. VGRs
prognos täcker därmed samtliga tretton kommuner i Göteborgsregionen. Den sträcker sig fram till år 2020.
Ett antal GR-kommuner gjorde även egna prognoser förra året. Från sju av dessa har prognos- tabeller kunnat hämtas från deras hemsidor eller erhållits efter framställning. De täcker till- sammans 82 procent av Göteborgsregionens folkmängd och sträcker sig alla till år 2019 eller längre.
Jämförelser mellan summeringar för de sju kommunerna i VGRs prognos å ena sidan och av kommunernas egna prognoser å den andra visar att de har mycket lika utvecklingstendenser.
Detta gäller för såväl 7-15 åringarna som 16-19-åringarna. Med index satt till 100 för basåret 2009 i respektive åldersgrupp avviker indextalen med högst 2 enheter under vart och ett av prognosåren fram till år 2019. När det förekommer avvikelser är det oftast kommunernas egna prognoser som ligger något högre. VGRs prognos är således något försiktigare. VGRs prognos för de tretton GR-kommunerna bedöms i denna sammanställning ge en god förutsägelse för Göteborgsregionens demografiska utveckling i de två åldersgrupperna fram till år 2020.
Utvecklingen för antalet 7-15-åringar respektive 16-19-åringar
Det följande diagrammet visar de båda åldersgruppernas utveckling i Göteborgsregionen från 1997 till 2009 enligt SCBs statistiska databas och vidare till år 2020 enligt VGRs prognos.
7-15-åringarna
Grundskoleåldrarna ökade i antal från 90 200 år 1997 till 101 700 år 2002. Därefter har de minskat med 12 procent till 89 300 år 2009 och beräknas ha blivit ännu några hundratal färre år 2010. Med start år 2011 kommer emellertid en ny ökningsperiod, som fortsätter under resten av 2010-talet. År 2015 beräknas antalet ha vuxit till 98 000 och år 2020 till drygt 107 000. Det är betydligt fler än vid det senaste toppåret 2002.
I prognossammanhang gäller alltid att osäkerheten ökar för varje år framåt i tiden. När det gäller åldersgruppen 7-15 beror detta inte enbart på att de framtida flyttningsströmmarna är okända och bara kan uppskattas utan också på att några ettårsklasser i denna grupp under de sista åren av prognosperioden inte var födda basåret 2009.
16-19-åringarna
16-19-åringarna har ökat stadigt i antal från 35 600 år 1997 till 49 400 år 2009. Det är en tillväxt med hela 39 procent. 2009 är dock ett toppår. Fr o m 2010 beräknas antalet minska med 17 procent under en sexårsperiod, till 41 200 år 2015. Därefter sker en ny ökning. År 2020 beräknas antalet vara drygt 44 000. Detta är dock fortfarande betydligt färre än toppåret 2009.
Svängningarna i barn- och ungdomskullarnas storlek förklaras i betydande utsträckning av variationer i barnafödandet. Diagrammet nedan visar hur den summerade fruktsamheten för kvinnor fluktuerat under de senaste fyrtio åren. Källa är SCBs statistiska databas. Den summerade fruktsamheten är ett mätetal som anger det antal barn som kvinnor i genomsnitt skulle få under sin fertila åldersperiod ifall det aktuella årets fruktsamhet för varje ettårsklass skulle ligga fast.
Babyboomen runt 1990-talets början syns tydligt i diagrammet. Den har legat bakom de toppar i grundskoleåldrarna och gymnasieåldrarna som nu är passerade. Den ekonomiska kris som inleddes 1990 och varade under 1990-talets första hälft följdes av en kraftig nedgång i barnafödandet. Fr om år 2000 har detta emellertid stigit stadigt igen och är nu åter uppe på relativt höga tal. Variationerna i fruktsamheten de senaste 20 åren återspeglas i hur kurvorna rör sig för 7-15-åringarna respektive 16-19-åringarna i det föregående diagrammet.
Utvecklingen av antalet elever i särskola
Det finns statistik över antalet särskoleelever i landets kommuner sedan år 1997. Detta är anledningen till att just det året utgör starttidpunkt för de analyser som redovisas i denna sammanställning. Källa för elevstatistiken är Skolverkets databas för jämförelsetal. Siffrorna avser antalet elever i kommunernas särskolor, inklusive elever som är integrerade i vanliga klasser i grundskolan respektive gymnasieskolan.
Summatalen för GR-området inkluderar därmed elever som går i någon GR-kommuns särskola men har en kommun utanför Göteborgsregionen som sin hemkommun. Vidare exkluderar de elever som har en GR-kommun som hemkommun men går i särskola i någon kommun utanför Göteborgsregionen eller i en fristående skola. Dessa förhållanden medför en viss felrisk i
siffrorna. Hur stor den är kan inte bedömas här. Troligtvis tar de båda nämnda strömmarna till och från GR-kommunernas särskolor ut varandra i ganska stor utsträckning.
Andelar av respektive åldersgrupp som går i särskola
När summan av antalet särskoleelever i GR-kommunernas skolor divideras med summan barn i den berörda åldersgruppen i GR-kommunerna erhålls ett andelstal. Till följd av den nämnda felrisken i elevsiffran är detta andelstal inte ett säkert värde utan en skattning. Det är sådana skattade andelstal som redovisas i det följande diagrammet.
Diagrammet visar att andelen barn och ungdomar som går i särskola har ökat sedan 1997.
Störst har ökningen varit för 16-19-åringarna, från 0,97 procent år 1997 till 1,65 procent år 2008. År 2009 sjönk andelen något till 1,61 procent.
För 7-15-åringarna ökade andelen mellan åren 1997 och 2006, från 1,12 till 1,46 procent.
Fr o m år 2007 har den minskat. År 2009 är den nere i 1,31 procent.
De vågräta linjerna för prognosperioden 2010-2020 står inte för något antagande om den fortsatta utvecklingen. De är endast ett förutskickande av att prognossiffrorna i nästa diagram, över antalet särskoleelever, utgår ifrån oförändrade andelstal.
Antalet särskoleelever
Diagrammet på nästa sida visar utvecklingen av antalet särskoleelever i GR-området.
7-15-åringarna
Den obligatoriska särskolan anordnas av samtliga tretton GR-kommuner. Det totala antalet elever ökade med 39 procent mellan 1997 och 2003, från 1 011 till 1 409. Därefter har det minskat med 17 procent till 1 167 år 2009. Om andelen särskoleelever i åldersgruppen blir oförändrad under prognosperioden 2010-2020 kommer antalet att öka kontinuerligt, till cirka 1 400 år 2020. Det är lika många som toppåret 2003.
16-19-åringarna
Gymnasiesärskola anordnas i nio av de tretton GR-kommunerna. De övriga fyra kommunerna köper platser i andra kommuners skolor eller i fristående skolor. Det samlade antalet elever i de nio anordnande kommunernas gymnasiesärskolor ökade med mer än 200 procent mellan 1997 och 2008, från 345 till 809. År 2009 minskade det något till 797. Om andelen elever i åldersgruppen blir oförändrad under prognosperioden 2010-2020 kommer antalet att minska med bortemot 20 procent fram till år 2015, då det uppgår till cirka 660. Därefter börjar det öka igen och uppgår till drygt 700 år 2020. Det är fortfarande betydligt färre än toppåret 2008.
Summering om elevutvecklingen i gymnasiesärskolan
En mycket kraftig elevökning under 2000-talets första årtionde nådde sin topp år 2008. Då hade de kommunala gymnasiesärskolorna i GR-området sammanlagt 809 elever. Från och med år 2009 vänder utvecklingen och elevantalet minskar till år 2015. Minskningen blir bortemot 20 procent, till cirka 660 elever. Under andra halvan av 2010-talet ökar antalet elever igen, till drygt 700 år 2020.
Den beskrivna utvecklingen för prognosperioden 2010-2020 utgår ifrån att andelen särskole- elever av åldersgruppen 16-19 år ligger kvar på samma (relativt höga) nivå som år 2009. Om det skulle inträffa förändringar i gymnasieskolans eller gymnasiesärskolans verksamheter som påverkar gymnasiesärskolans andel av åldersgruppen blir utvecklingen en annan.
Ett scenario är att den minskning av andelen som inträffade år 2009 fortsätter långvarigt. Om exempelvis andelen skulle sjunka lika mycket under sjuårsperioden 2009-2015 som den steg under sjuårsperioden 2002-2008 så skulle den år 2015 vara nere i 1,3 procent. Elevtalet år 2015 skulle då i stället för cirka 660 vara cirka 540, en minskning med mer än 30 procent från toppåret 2008.
Ett motsatt skeende innebär att andelsminskningen år 2009 var tillfällig och att den långsiktiga stigningstrenden fortsätter. För att elevtalen ska ligga kvar på nivån 800 under åldersgruppens minskning fram till år 2015 krävs att andelen som går i särskola ökar från 1,61 år 2009 till nära 2,0 procent år 2015.
Gymnasiesärskolans innehåll
Generellt om gymnasiesärskolan i Sverige
I SOU 2011:8, Gymnasiesärskoleutredningens slutbetänkande, ges följande beskrivning av dagens gymnasiesärskola i landet som helhet.
I gymnasiesärskolan anordnas nationella, specialutformade och individuella program, vilka alla är fyraåriga. Ett specialutformat program ska i fråga om utbildningens nivå motsvara ett nationellt program och bestå av delar av nationella program. Ett individuellt program kan syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt eller specialutformat program, ge eleven yrkesträning, ge eleven verksamhetsträning eller möta speciella behov hos eleven.
Det finns åtta nationella program: Estetiska programmet (ES), Fordonsprogrammet (FP), Handels- och administrationsprogrammet (HP), Hantverksprogrammet (HV), Hotell- och restaurangprogrammet (HR), Industriprogrammet (IP), Medieprogrammet (MP) och Naturbruksprogrammet (NP).
Läsåret 2009/10 var drygt 9 400 elever mottagna i gymnasiesärskolan. Av dessa gick 40 procent på nationella program, 24 procent på specialutformat program och 36 procent på individuella program. Av eleverna på nationella program återfanns 3,5 procent under rubriken övriga program (OV). Den närmare inriktningen av denna utbildning är oklar. Av eleverna på individuella program deltog ca 60 procent i yrkesträning och ca 40 procent i verksamhetsträ- ning. Knappt fyra procent av eleverna i gymnasiesärskolan var integrerade i gymnasieskolan.
Programutbud i GR-området
GR-kommunerna har sinsemellan ett samverkansavtal om gymnasiesärskolan som syftar till att skapa förutsättningar för utveckling av verksamheten och att ge alla ungdomar i regionen likvärdiga möjligheter till utbildning med god kvalitet.
Gymnasiesärskola i GR-området anordnas av de nio kommunerna Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Mölndal, Partille och Stenungsund. Göteborg erbjuder samtliga 8 nationella program, ett specialutformat program samt individuella program. De övriga åtta kommunerna har ett mer begränsat utbud av nationella program, proportionsvis fler specialutformade program samt har också de individuella program.
Uppställningen på nästa sida visar det samlade utbudet i GR-området för dem som började gymnasiesärskolan innevarande läsår 2010/11. Den är hämtad från vägledningsskriften Vad ska jag välja för detta läsår.
Programutbud i GR-kommunerna för sökande till gymnasiesärskolan läsåret 2010/11
Alingsås Göteborg Härryda Kungsbacka Kungälv Lerum Mölndal Partille Stenungsund
Nationella program
Estetiskt (ES) X1 X X1
Fordon (FP) X X X4 X
Handel- o administration (HP) X X X5
Hantverk (HV) X2
Hotell- o restaurang (HR) X X X X7 X X
Industri (IP) X3
Medie (MP) X
Naturbruk (NP) X X6
Övriga program (OV) Specialutformade program
Handel- o administration/Media X
Handel o service X
Estetiskt/Barn o Fritid X
Barn o fritid X X
Bygg X
Park-Miljö-Fastighet X X
Idrott X X
Industri-Hantverk X
Medie-Estetiskt X
Individuella program
Yrkesträning X X X X X9 X9 X
Verksamhetsträning X X X X X X X9 X9 X
Inriktningar:
1 Teater och musik 2 Konsthantverk
3 Teknik, miljö- o service 4 Fordonsteknik
5 Företag o försäljning
6 Djurvård, jordbruk, trädgård 7 Hotell, restaurang, storkök
9 Olika specialinriktningar samt specialprogram för skilda typer av funktionshinder Mellan varje läsår sker smärre förändringar i utbudet, både genom bortfall och tillskott av program i enskilda kommuner. I vägledningsskriften Vad ska jag välja för läsåret 2011/12 har t ex bortfallit programmen Fordon i Kungsbacka och Stenungsund, Handel och administration i Partille samt Industri-Hantverk i Kungälv. Samtidigt har tillkommit programmet Fordon i Kungälv samt ett specialutformat integrerat program med estetisk bild i Kungsbacka.
Elevfördelning på programutbudet
Det finns ingen statistikkälla för att ange hur eleverna i GR-kommunernas gymnasiesärskolor fördelas mellan de olika programmen. Däremot ingår det i kommunernas avtalade samverkan att per den 15 oktober varje år redovisa hur de i sin roll som hemkommuner placerat särskole- eleverna. Redovisningen uppdelas bl a på programtyperna nationellt/specialutformat program respektive individuellt program. GR Utbildning publicerar sammanställningar av dessa redovis- ningar på sin hemsida.
Sammanställningarna för åren 2008-2010 visar att andelen som gått nationellt eller special- utformat program varierat mellan 64 och 66 procent under de tre åren. Andelen som gått individuellt program har följaktligen varierat mellan 34 och 36 procent. Fördelningen av GR- kommunernas särskoleelever verkar därmed ha ett mönster som är mycket likt det som gäller för hela riket - enligt den beskrivning i SOU 2011:8 som redovisats ovan.
Pågående förändringar i skolsverige
Ny skollagstiftning
Ett antal reformer av den svenska skolan har nyligen beslutats och kommer att genomföras under 2011 och några år framåt. Två centrala författningsändringar i reformarbetet är
• en ny skollag (2010:800) som trädde i kraft den 1 augusti 2010 och som ska tillämpas från och med den 1 juli 2011 eller senare tidpunkter för vissa förändringar samt
• en ny gymnasieförordning (2010:2039) som trädde i kraft den 1 februari 2011 och som ska tillämpas på utbildning som påbörjas från och med den 1 juli 2011.
Bestämmelser i dessa nya författningar som har inverkan på gymnasiesärskolans framtid är bl a de följande.
Beträffande särskolan på grundskolenivå:
− Den obligatoriska särskolan byter namn till grundsärskolan.
− Innan en elev börjar i särskolan ska en utredning fastställa att barnet har en utvecklings- störning. Utredningen ska omfatta en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. (Detta gäller även när utredning behövs inför gymnasiesärskolan.)
− Elever med autism ska i normalfallet inte längre höra till grundsärskolans målgrupp utan ska endast gå där om de också har en utvecklingsstörning.
Beträffande gymnasiesärskolan:
− Arbetsplatsförlagd utbildning om minst 22 veckor ska förekomma på alla nationella och specialutformade program, men endast på kurser i yrkesämnen. Huvudmannen ansvarar för anskaffningen av platser för den arbetsplatsförlagda utbildningen och att den uppfyller de krav som finns på utbildningen.
− Som en tillfällig lösning får dock motsvarande utbildning förläggas till skolan om det inte är möjligt att anskaffa platser för den arbetsplatsförlagda utbildningen.
Beträffande gymnasieskolan:
− Kraven för att komma in på gymnasiet förändras. I framtiden måste eleven ha godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt i minst nio andra ämnen för att vara behörig till de högskoleförberedande programmen. För att vara behörig till ett yrkesprogram krävs godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt i minst fem andra ämnen.
− Fem introduktionsprogram ska ersätta dagens individuella program för att bättre svara mot elevernas behov. Introduktionsprogrammen blir preparandutbildning, programinriktat individuellt val, yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkintroduktion. Program- inriktat individuellt val och yrkesintroduktion utformas för en grupp elever. Övriga intro- duktionsprogram utformas för enskilda elever utifrån deras behov. För vissa introduktions- program kommer det att finnas behörighetskrav.
Konstateranden och förslag av Gymnasiesärskoleutredningen
Gymnasiesärskoleutredningens uppdrag har varit att, med utgångspunkt i den reformerade gymnasieskola som införs hösten 2011, föreslå en framtida utformning av gymnasiesärskolan som ska kunna anpassas individuellt inom ramen för olika studievägar. Utredningen har därtill haft i uppdrag att lämna förslag i ett antal olika delfrågor. Utredningens slutbetänkande, SOU 2011:8, innehåller ett stort antal bedömningar och slutsatser som det inte finns utrymme för att återge här. De följande konstaterandena och förslagen i betänkandet bedöms vara de mest centrala för syftet med denna sammanställning.
Tillhörighet till särskolans målgrupp
Den nya skollagen skärper kraven på utredning för att fastställa att ett barn har en utvecklings- störning och därmed tillhör särskolans målgrupp. Det är viktigt att dessa utredningar är komp- letta och av hög kvalitet eftersom ett beslut om att ett barn eller en ungdom ska bli mottagen i särskolan får livslånga konsekvenser. Det går t ex inte att söka sig vidare till högre utbildning från gymnasiesärskolan. Den slutliga bedömningen ska baseras på den samlade bilden av elevens behov. Bedömningen kräver erfarenhet och kompetens. En utredning som görs vid en särskild tidpunkt i livet kan ha gett en bild av elevens skolsvårigheter som senare visar sig inte stämma. Om minsta tveksamhet råder är det av stor vikt att det under skoltiden görs en
regelbunden omprövning av om eleven tillhör särskolans målgrupp eller inte.
Gymnasiesärskolans syfte
Av gymnasiesärskolans syfte ska framgå att den ska ge elever med utvecklingsstörning en anpassad utbildning som ger en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsam- mans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper samt i huvudsak bygga på de kunskaper som eleverna fått i grundsärskolan eller motsvarande skolform. Detta innebär att syftet för gymnasiesärskolan i allt väsentligt får samma lydelse som syftet för gymnasieskolan.
Som en konsekvens av detta ska på motsvarande sätt syftet för grundsärskolan anpassas till syftet för grundskolan.
Principer för programindelning i den framtida gymnasiesärskolan
Gymnasiesärskolan indelas i nationella program och ett träningsprogram för elever som inte kan följa undervisningen på de nationella programmen. De nationella programmen indelas i nationellt fastställda inriktningar. Det ska vara möjligt att anordna särskilda varianter under förutsättning att de prövats och godkänts av Statens skolverk. Lokalt initierade kurser ska efter kvalitetssäkring kunna beslutas av Skolverket. På de nationella programmen ska det finnas gymnasiesärskolegemensamma ämnen, programgemensamma karaktärsämnen samt ämnen gemensamma för varje inriktning på programmet. Därutöver ska det finnas möjlighet till programfördjupning/programbreddning samt individuellt val. Vidare ska ett gymnasie- särskolearbete ingå.
Bedömning: De nationella programmen bör erbjuda en sådan flexibilitet att behovet av särskilda varianter och lokalt initierade kurser blir begränsat.
Förslag till programindelning för den framtida gymnasiesärskolan
Den framtida gymnasiesärskolan ska bestå av följande nationella program och inriktningar.
– Administration, handel och varuhantering
Inriktningar: Service inom handel, Media, information och kommunikation samt Transport och godshantering.
– Estetiska verksamheter
Inriktningar: Barns lärande och skapande, Dans och teater, Estetik och media, Konst och formgivning samt Musik.
– Fastighet, anläggning och bygg
Inriktningar: Fastighet och byggnationer, Fritids- och idrottsanläggningar, Mark och anläggning samt Måleri.
– Fordonsvård och transport
Inriktningar: Fordon och mobila maskiner, Kaross och lack, Transport och godshantering samt Verkstadsteknik.
– Hantverk och produktion
Inriktningar: Industriell produktion, Snickeri, Textil design samt Övriga hantverk.
– Hotell, restaurang och bageri
Inriktningar: Bageri och konditori, Hotellservice och marknadsföring, Kök och matsal samt Matlagning.
– Hälsa, vård och omsorg
Inriktningar: Barn och unga, Fritid och hälsa, Mat i omsorgen, Äldre.
– Samhälle och språk
Inriktningar: Media, information och kommunikation, Natur och samhälle, Samhällsorientering samt Språk.
– Skog, mark och djur
Inriktningar: Djur, Fiske och vattenvård, Mark och anläggning, Skog och lantbruk samt Trädgård.
För att öka flexibiliteten erbjuds liknande inriktningar inom flera program. Inriktningarna präglas i dessa fall av programmets karaktär.
Gymnasiesärskolegemensamma ämnen ska vara svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, idrott och hälsa, estetisk verksamhet, historia, samhällskunskap, religionskunskap samt naturkunskap.
Individuella programmet ersätts med träningsprogram
I gymnasiesärskolan ska det finnas ett träningsprogram för elever som inte kan följa undervisningen på ett nationellt program. Programmet ska ersätta dagens individuella program.
Programmet ska även fortsatt kunna stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt program. En elev som har gått ett år på träningsprogrammet ska i så fall ha möjlighet att läsa fyra år på ett nationellt program.
Indelningen i yrkesträning och verksamhetsträning ska tas bort, liksom begreppen
yrkesträning och verksamhetsträning. Det gäller även formuleringen om att möta elevens speciella utbildningsbehov.
Gymnasiesärskolans träningsprogram ska bestå av ämnesområdena Estetisk verksamhet, Hem- och konsumentkunskap, Idrott och hälsa, Natur och miljö, Individ och samhälle samt Språk och kommunikation. Ämnesområdena ska följa upp innehållet i de kursplaner som används i grundsärskolans inriktning träningsskola.
Ämnesplanerna för ämnesområdena inom träningsprogrammet ska ha två kravnivåer – en nivå för grundläggande kunskaper och en nivå för fördjupade kunskaper.
Aktuella frågor i GR-samarbetet om gymnasiesärskolan?
Utan kännedom om hur diskussionerna på senare tid gått i GR-kommunernas särskolenätverk uppfattas de i denna sammanställning redovisade utvecklingstendenserna och skolreformerna väcka följande frågor för GR-samarbetet om gymnasiesärskolan.
1. Beträffande renodlingen av särskolans målgrupp (enbart utvecklingsstörda; barn/ungdomar med autism som inte är utvecklingsstörda ska gå i den vanliga skolan).
a) Detta förefaller vara en stor utmaning för de kommunala skolorna, kanske ännu mer på grundskolenivå än på gymnasienivå.
I) Finns tillräcklig medvetenhet ute i skolförvaltningarna om vad detta krav innebär?
II) Medför det resursproblem av finansiell eller personell art?
III) Behövs en överflyttning av pedagogisk specialkompetens från särskolan till den vanliga skolan?
IV) Är detta frågor som särskolenätverket har anledning att engagera sig extra i?
Omgående, för att skapa tillräcklig framförhållning?
b) I) Hur stor andel av dagens elevkullar i särskolan kan förväntas ha övergått till den vanliga skolan när renodlingen är genomförd?
II) Hur påverkar detta elevutvecklingen i särskolan, parallellt med de demografiska förändringarna? Är cirka 600 elever i gymnasiesärskolan år 2015 i stället för nuva- rande 800 en trolig utveckling? Ännu större elevminskning?
2. Beträffande gymnasiesärskoleutredningens förslag.
a) Väcker förslagen frågor som kräver ett proaktivt agerande redan nu eller bör särskole- nätverket först avvakta regeringens förslag och riksdagens beslut?
b) Skulle en SWOT-analys av förslagen (styrkor, svagheter, möjligheter och hot) vara en nyttig förberedelse för vad som komma skall?
3. Övriga frågor, som behandlades i 2004 års rapport.
a) Gymnasiesärskolas lokalförsörjning. År 2004 var gymnasiesärskolan i tillväxt och det kunde innebära att lokalbrist var ett problem. Undersökningen visade dock att så inte var fallet.
Nu är situationen snarare den omvända, att gymnasiesärskolan står inför en elev- minskning som kan medföra ett lokalöverskott. Är detta en fråga som behöver bevakas gemensamt eller ska den ses som en helt intern angelägenhet i respektive kommun?
b) Gymnasiesärskolans personalförsörjning. År 2004 konstaterades en viss personalbrist, framförallt på erfarna och kompetenta lärare. Då gymnasiesärskolan samtidigt stod inför en expansion uppfattades behovet av framtida personalrekryteringar som en fråga att uppmärksamma på allvar. Speciallärare bedömdes vara svårast att rekrytera.
Vilken dignitet har personalförsörjningsfrågan i nuläget, med en trolig förestående elevminskning i gymnasiesärskolan? Är detta ändå en fråga som behöver uppmärk- sammas gemensamt? Överskottsproblem? Bristproblem? Övergångar till gymnasie- skolan?
c) Korttidstillsynen efter skoldagen. År 2004 bedömdes det att korttidstillsynen fungerade ganska tillfredsställande. Med den förestående elevökningen uppfattades ett visst behov av resursökningar för denna verksamhet, men att det var måttligt.
Är korttidstillsynen en fråga som behöver uppmärksammas gemensamt i nuläget?
I den mån frågorna är relevanta att ta tag ifrån särskolenätverkets sida bedöms här att en strukturerad behandling av dem i nätverkets löpande arbete är bästa metoden. Om en ny enkät med vissa frågor till dem som idag är ansvariga för gymnasiesärskolan i GR-kommunerna bedöms vara en hjälp i det arbetet, så står den möjligheten öppen.
En utredningsrapport från
www.kerab.se - Broslättsgatan 39, 431 31 Mölndal - 031-339 19 92
