Inkorporering av Barnkonventionen
– och dess påverkan på socialt arbete och barns rättigheter
Institutionen för socialt arbete, Socionomprogrammet
Termin 6, Examensarbete 15 hp
VT 2020
Författare: Elias Antonio Zammata & Matilda Ulfhielm
Handledare: Margaretha Uttjek
Kurs: Examensarbete
Incorporation of the Convention on the Rights
of the Child
Förord
Denna kandidatuppsats är skriven av Elias Antonio Zammata &
Matilda Ulfhielm under Norrlandsvåren 2020.
Samtliga delar av uppsatsen är skrivet med ett likvärdigt samarbete.
För en mer utförlig beskrivning av upplägg och arbetsfördelning, se
bilaga 3.
Vi vill ta tillfället i akt till att tacka vår handledare Margaretha Uttjek
för ditt engagemang och för din hjälp under tiden vi skrivit vårt
examensarbete.
Ett stort tack till samtliga informanter som har ställt upp med sitt
deltagande.
Sammanfattning
I januari 2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige, men det finns delade uppfattningar om vad vi kan förvänta oss av den nya lagen. Sverige har sedan 1990 förbundit sig till att följa Barnkonventionen, så man kan ställa sig frågande till vad som egentligen kommer att bli skillnaden nu när den blivit en egen lag. Studien syftar därmed till att undersöka vilken förändring en grupp professionella tänker sig att inkorporeringen av Barnkonventionen kommer att innebära för socialt arbete. Vidare är syftet att titta närmare på hur barns rättigheter kan komma att påverkas av den nya lagen.
För att samla in material har vi intervjuat nyckelpersoner med kunskap om Barnkonventionen. Det huvudsakliga resultatet som framkom under intervjuerna var att informanterna var
överens om att det finns en viss förvirring kring hur man skall arbeta med Barnkonventionen och att man, i och med den nya lagen, lämnat ett väldigt stort tolkningsutrymme till
domstolarna. Flera informanter menade att det inte är lagen i sig som kommer att innebära någon avgörande skillnad, utan det beror helt och hållet på hur man arbetar med den. Dels kan man betrakta lagen utifrån det rent juridiska, som innebär att Barnkonventionen faktiskt är en egen rättskälla som man kan hänvisa till, men man kan också se den som en slags etisk kompass som myndigheter som arbetar med barn kan utgå från.
Slutsatsen vi kan dra är att Barnkonventionen kan komma att få en högre status som lag, men för att kunna förverkliga barns rättigheter till fullo så behöver Sverige skriva under det tredje tilläggsprotokollet. Vi kan också konstatera vikten av praxis och information om
barnrättsfrågor för att den nya lagen ska kunna medföra stora skillnader för barn.
Innehållsförteckning
1. INTRODUKTION ... 1
1.1
I
NLEDNING... 1
1.2
S
YFTE... 2
1.3
B
EGREPPSFÖRKLARINGAR... 2
1.4
B
AKGRUND... 2
2. TIDIGARE FORSKNING MED TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 3
2.1
S
VENSK VÄLFÄRD... 4
2.2
R
ÄTTSTILLÄMPNING... 5
2.3
K
RIMINALVÅRDENS PERSPEKTIV... 6
2.4
R
EGERINGENS VISION... 7
2.5
B
ARNPERSPEKTIV INOM SOCIALTJÄNST... 7
2.6
B
ARNOMBUDSMANNEN... 8
3. METOD ... 9
3.1
M
ETODOLOGISK ANSATS... 9
3.2
D
ATAINSAMLING... 9
3.3
U
RVAL... 10
3.4
T
EMATISK ANALYS... 11
3.5
F
ORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN... 11
3.6
S
TUDIENS KVALITETSASPEKTER... 12
4. RESULTAT ... 12
4.1
J
URIDISK SKILLNAD... 13
4.2
T
OLKNINGSUTRYMME OCH TVETYDIGHET... 14
4.3
K
UNSKAPSHÖJANDE INSATSER... 15
4.4
B
ARNSYN... 16
5. ANALYS OCH DISKUSSION ... 17
5.1
A
VSLUTANDE DISKUSSION... 20
6. REFERENSLISTA ... 22
BILAGA 1 - INTERVJUGUIDE ... 24
BILAGA 2 - REKRYTERINGSBREV ... 25
1
1. Introduktion
1.1 Inledning
Sverige har sedan trettio år tillbaka skrivit under att följa FN:s Barnkonvention, vilken har haft som syfte att värna om barns rättigheter och att göra barns röster hörda. Detta gäller både för myndigheter och verksamheter som arbetar med barn men handlar även om att anpassa lagstiftningen så att den följer Barnkonventionens artiklar. Sverige har länge betraktats som ett land som kommit långt i sitt barnrättsarbete men har trots det valt att inte inkorporera Barnkonventionen under alla dessa år, som flera av våra grannländer gjort. Detta är en fråga som barnrättsorganisationer och FN länge har drivit - att göra Barnkonventionen till en egen lag i Sverige (Magnusson & Eriksson, 2019).
Flera svenska lagar innehåller Barnkonventionens principer. Däremot menar Heimer och Palme (2016) att den barnrättspolitik som finns inte alltid utgår från just barns perspektiv utan ofta familjers och vårdnadshavares intressen. Därav menar författarna att det är av största vikt att inkludera barns röst i beslut som rör dem själva och att man ser på barn som egna individer med egna känslor och behov (Heimer & Palme, 2016).
I regeringens proposition (2017/18:186) föreslås inkorporering av Barnkonventionen och de argument som läggs fram handlar bland annat om att stärka barns ställning som rättssubjekt samt att ge Barnkonventionen en högre status genom att göra den till lag. I juni 2018 röstade riksdagen igenom regeringens förslag att göra Barnkonventionen till svensk lagstiftning. Lagen trädde i kraft den 1 januari år 2020, vilket innebär att vi nu har en ny lag i Sverige som lyder ”Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter”
(Regeringen, 2020).
Den kritik som framkommit är att det inte finns några garantier för att Barnkonventionens principer efterföljs på ett bättre sätt bara för att konventionen övergått till lag. Frågan som diskuterats är ifall inkorporeringen verkligen är rätt väg att gå för att stärka barns rättigheter. Barnkonventionens artiklar har tagits i sin helhet (utan några ändringar och anpassningar) och gjorts till lagtext, men eftersom artiklarna är så allmänt beskrivna kan det vara svårt att veta hur man skall tillämpa dem i enstaka fall (Magnusson & Eriksson, 2019).
Barnkonventionen har alltså inkorporerats till svensk lag, men det är oklart vilken förändring man kan vänta sig. I Unicefs folder (2018) skriver man om att lagen skall stärka barns
2 Varje steg mot en förbättring av barns rättigheter ser vi som positivt, men vi vill titta närmare på vilken förändring den nya lagen skulle kunna medföra eftersom vi anser att syftet med inkorporeringen är otydligt.
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att studera vilken skillnad en grupp professionella tänker sig att inkorporeringen av Barnkonventionen kan komma att innebära för socialt arbete. Vidare syftar studien till att titta närmare på hur barns rättigheter kan påverkas av den nya lagen. Det övergripande syftet preciseras i följande frågeställningar:
• Vilken förändring tänker sig informanterna att inkorporeringen av Barnkonventionen kommer att innebära för socialt arbete?
• Hur tänker sig informanterna att barns rättigheter påverkas av att Barnkonventionen gått från konvention till lag?
1.3 Begreppsförklaringar
Inkorporering - Att hela konventionen i fråga tas in i den nationella lagstiftningen. Ratificering - Att en stat förpliktar sig att följa en konvention.
Transformering - Att nationella lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser
(Unicef, 2020).
1.4 Bakgrund
Förenta nationerna (FN) grundades år 1945, precis efter andra världskrigets slut. Syftet var att FN skulle främja mänskliga rättigheter och tron på alla människors lika värde. FN kom sedan år 1946 att bilda Unicef (United Nations Children’s Fund) som skulle hjälpa de barn som var på flykt med mat, kläder, vård och tak över huvudet. Sju år senare fastslog FN att Unicef permanent skulle bli FN:s barnfond som skulle hjälpa barn som befann sig i utsatta
situationer. Efter ett långt och gediget arbete med att främja barns rättigheter bildade FN år 1989 Barnkonventionen, ett rättsligt bindande dokument där barns rättigheter och intressen är nedskrivna i 54 artiklar (Unicef, 2020).
Barnkonventionen trädde i kraft år 1990 och Sverige ratificerade den samma år. Idag har 196 länder förbundit sig till att följa konventionen och det enda land som inte skrivit under
3 Man brukar tala om fyra grundprinciper när det kommer till Barnkonventionen:
- Alla barns samma rättigheter och lika värde
- Barns bästa skall beaktas vid alla beslut som rör barn - Alla barns rätt till liv och utveckling
- Alla barns rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad (Unicef, 2020).
FN:s barnrättskommitté är en grupp av sakkunniga som granskar hur länderna följer
Barnkonventionen. Trots att Sverige skrivit under att följa Barnkonventionen sedan 1990 har FN:s barnrättskommitté funnit tydliga bristfälligheter i Sveriges transformering av
Barnkonventionen. Kommittén har ett flertal gånger kritiserat Sverige på grund av bristerna och menar att eftersom konventionen inte har varit lagstadgad så har den inte haft samma status som andra svenska lagar och därmed avfärdats av myndigheter och politiker. Istället för att inkorporera Barnkonventionen som lag har Sverige transformerat den, vilket innebär att man anpassar den nationella lagstiftningen efter konventionens bestämmelser istället för att stifta en ny lag (Unicef, 2020).
Det är Regeringens ansvar att Barnkonventionen implementeras i samhället och detta innebär att både förskolor, fritidshem och skolor skall arbeta för att följa den. En term som använts flitigt i verksamheter och organisationer som arbetar med barn är barnperspektiv. Begreppet är svårdefinierat men kan beskrivas som att man har respekt för barns fulla människovärde och integritet. Barnperspektivet innebär således att man beaktar vilka konsekvenser beslut och åtgärder kan få för barnen och att barnen själva får komma till tals och uttrycka sin åsikt. Kortfattat kan man säga att barnperspektiv handlar om att fånga upp barns perspektiv och Barnkonventionens fyra grundprinciper speglar just detta (Englundh, 2009). En annan central princip för Barnkonventionen är principen om barnets bästa. Denna princip genomsyrar hela konventionen och samtliga artiklar skall tolkas genom denna. Principen om barns bästa nämns i artikel 3. Eftersom denna princip onekligen är väldigt vagt formulerad är det svårt att veta exakt vad åtagandet innebär, men tanken är att den skall balanseras i förhållande till barns andra rättigheter och intressen. Denna princip kan man finna i bland annat Socialtjänstlagen 1 kap. 2 § där det står att ”vid åtgärder som rör barn skall barnets bästa särskilt beaktas” (Grahn Farley, 2019). Barnkonventionens artiklar har alltså haft stor påverkan på hur den svenska lagstiftningen är utformad och flera författningar har anpassats efter dessa, till exempel Socialtjänstlagen, Föräldrabalken och Skollagen (Leviner, 2018). Därav är
Barnkonventionens lagstadgande högst centralt inom socialt arbete eftersom det kan komma att påverka hur man skall arbeta med barn och familjer.
2. Tidigare forskning med teoretisk utgångspunkt
Då Barnkonventionen enbart varit lag i Sverige sedan första januari 2020 så finns det
4 Leviner (2018) skriver att Sverige under en längre tid har haft barns perspektiv i beaktande där fokus ligger på att barns rätt, barns bästa och barns säkerhet alltid skall komma först. Bland de länder som tidigare inkorporerat Barnkonventionen är vårt grannland Norge, som gjorde konventionen till lag år 2003. Enligt Socialutskottets betänkande (2017/18) har en utvärdering av den norska lagen i förhållande till Barnkonventionen gjorts och visat att Barnkonventionen har fått en högre status som lag och har på så sätt kunnat stärka barns rättigheter. Unicef (2018) skriver att det är ungefär detsamma vi kan förvänta oss nu när Sverige har inkorporerat Barnkonventionen, att Barnkonventionen får lika hög status som andra svenska lagar och att den då kan åberopas ensam i domstol. Leviner (2018) menar dock att det finns risk för att det blir en så kallad “politisk problemdumpning” på domstolarna. Eftersom lagen är så pass diffust beskriven ger det upphov till ett stort tolkningsutrymme vilket innebär att rättstillämparen kan behöva en tydligare vägledning.
Johan Vamstad (2016) är forskare på Institutionen för socialvetenskap på Ersta Sköndal Bräcke högskola och har haft som uppdrag från Barnrättighetsutredningen att göra en nordisk jämförelse av Barnkonventionens inkorporering. Han menar att inkorporering av
Barnkonventionen inte kommer innebära någon större skillnad i sig utan att det snarare handlar om principiella faktorer. Huruvida inkorporering är nödvändig eller inte för att
förverkliga barns rättigheter verkar det inte finnas något enkelt svar på enligt Vamstad (2016), utan det beror snarare på hur landet arbetar med Barnkonventionen oavsett om man ratificerat eller inkorporerat den.
Syftet med inkorporeringen av Barnkonventionen behöver enligt Leviner (2018) ha en starkare koppling till tillämpningen, då det redan finns lagrum som har tydliga genomslag av barnrätt, så som exempelvis socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagstiftningen.
Konventionen behöver därför ha en tydlighet i hur de olika artiklarna skall tillämpas och förstås i både utredningar och domstolar. Leviner (2018) skriver att otydligheten för med sig problem, vilket också har kunnat ses i både offentliga utredningar och forskning. Ett krav som Leviner (2018) anser som rimligt är att konventionen skall erbjuda större tydlighet för
allmänheten och för de byråkratiska nivåerna, att man skall fundera över vad man faktiskt vill att Sverige skall eftersträva när det kommer till barns perspektiv och rätt i samhället.
2.1 Svensk välfärd
Med den nordiska välfärdsmodellen menas den uppsättning av socialpolitiska system och insatser som karaktäriserar de nordiska länderna. Dessa har kommit att bli något av en socialpolitisk idealmodell som andra länder i Europa har försökt efterlikna. Dels på grund av den höga levnadsstandarden i de nordiska länderna men också på grund av kombinationen mellan stor ekonomisk tillväxt och ett väl utbyggt välfärdssystem. Den nordiska
välfärdsmodellen liknas ibland vid ett ”folkhem” där man tar hand om och skyddar varandra, ett samhälle som präglas av trygghet och inkludering (Nygård, 2013).
5 höga skatteintäkter, vilket gör att vi kunnat utveckla ett stort socialt trygghetssystem. Detta system kan tillgodose medborgarna med välfärdsförmåner såsom ekonomiskt bistånd eller välfärdstjänster i form av exempelvis sjukvård för att stärka människors välbefinnande och hälsa. Gemensamt för de nordiska länderna är att de också hör till några av världens mest jämlika samhällen, kanske just på grund av den låga arbetslösheten och fattigdomen men också för att dessa länder har en hög grad av kvinnlig sysselsättning i jämförelse med andra länder (Nygård, 2013).
Efter de två världskrigen fick människor en stor tilltro till staten. FN grundades och det fanns en gemensam strävan efter att värna om mänskliga rättigheter. Efterkrigstiden innebar för många människor ett ökat välbefinnande och en ökad trygghet och man var enade om att misären under världskrigen aldrig skulle få hända igen. FN:s konvention om mänskliga rättigheter antogs år 1948, men 41 år senare antogs ytterligare en konvention – konventionen om barns rättigheter (Barnkonventionen). Denna innehåller precis som konventionen från 1948 bestämmelser och principer om mänskliga rättigheter, fast denna gång för barn (Öster, 2016).
Innan Barnkonventionen kom så fanns redan konventionen om mänskliga rättigheter, vilken gäller för alla människor och därmed också borde gälla för barn eftersom de är människor. Man menade trots det att det behövdes en egen konvention för barn som särskilt fokuserade på att stärka deras rättigheter och låta dem komma till tals (Öster, 2016). Precis som att konventionen om mänskliga rättigheter inte var tillräcklig för att tillgodose barn och dess rättigheter då, så kanske det inte heller är tillräckligt med Barnkonventionen som konvention nu - utan det krävs en inkorporering. Detta kan ses som ett sätt att ytterligare stärka mänskligt välbefinnande, med fokus på barns välbefinnande, i en redan stark och välutvecklad
välfärdsstat.
Till Barnkonventionen finns tre tilläggsprotokoll, varav Sverige har skrivit under de två första. Det första protokollet rör barn i väpnade konflikter och det andra handlar om barnsexhandel och barnpornografi. Det tredje protokollet, som Sverige alltså inte skrivit under, ger barn möjlighet att klaga till barnrättskommittén ifall deras rättigheter har kränkts och de inte fått upprättelse (Unicef, 2020). Det man kan ställa sig frågande till är huruvida barns rättigheter verkligen kommer att stärkas om de inte har rätten att överklaga, som en vuxen person har, ifall ens rättigheter kränks. Att inkorporera Barnkonventionen kan ses som ett sätt att främja mänskligt välbefinnande, men frågan är hur den förändringen kommer att ske när Sverige inte skrivit under det tredje tilläggsprotokollet som ger barn rätten att klaga.
2.2 Rättstillämpning
Utifrån förarbetena 4.5.2 i Prop. 2017/18:186 så har perspektiv givits över
6 Barnkonventionens bestämmelser och principer samt de två fakultativa tilläggsprotokollen som Sverige har skrivit under att följa. De fakultativa tilläggsprotokollen syftar till att komplettera Barnkonventionen (Regeringen, 2018).
I förarbetena förklaras det att man har använt sig av en metod för kartläggning av fyra olika områden; migrationsverket, stöd och service för barn med funktionsnedsättning, barn som bevittnat våld inom familjen och barn som blivit utsatta för våld i nära relationer. Det man kan fastslå utifrån utredningen är att Barnkonventionen inte har haft lika stark succé i
rättstillämpningen inom de kartlagda områdena och att man kan konstatera att det faktiskt funnits bristfällig tillämpning när det kommer till att beakta barns bästa.
Barnrättighetsutredningens kartläggning har tagit del av olika former av studier, rapporter, utredningsmaterial från olika myndigheter och organisationer som arbetar med barn samt pratat med barn själva, vilket har gjort att man kunde konstatera att barns rätt inte fått tillräcklig verkan (Regeringen, 2018).
Ett annat viktigt perspektiv är att se hur stor del av både domstolar och myndigheter som inte förespråkar inkorporeringen av Barnkonventionen. 14 verksamheter, som exempelvis
Justitieombudsmannen (JO), Förvaltningsrätten i Umeå samt Hovrätten för Skåne och Blekinge, ställer sig inte bakom inkorporeringen med anledning av att Barnkonventionens artiklar inte är skrivna på ett sätt som gör att man kan tillämpa dem rättssäkert. Man menar att det skulle medföra ett för stort tolkningsutrymme för att tillämpa lagen i rättsväsendet vilket kan bidra med att det blir allt för stora skillnader i bedömningar där lagen skall tillämpas. Det kan därför bli väldigt olika utfall beroende på vem det är som dömer (Regeringen, 2018). Stockholms kammarrätt gör ett uttalande om att man i nuläget redan ger barn ett starkt juridiskt skydd utifrån svensk lagstiftning och att det inte kommer att göra någon större skillnad att inkorporera Barnkonventionen. Kammarrätten menar också att förarbeten är viktigt i frågan eftersom tillämparen då ges en möjlighet till att få någon form av vägledning och direktiv för hur den skall användas (Regeringen, 2018).
2.3 Kriminalvårdens perspektiv
Kriminalvården är också en myndighet som inte ställer sig bakom inkorporeringen med anledning av att det inte finns tillräcklig handledning över hur arbetet kring fängelselagen (2010:610) och häkteslagen (2010:611) skall användas i samband med Barnkonventionens artiklar när den nya lagen träder i kraft. Kriminalvården menar istället att det vore önskvärt att se över den redan befintliga lagstiftningen för att säkerställa att den ligger i linje med
Barnkonventionens principer, samt att lägga fokus på att hjälpa myndigheter att arbeta med dessa på rätt sätt (Regeringen, 2018).
7 att ifall Barnkonventionen inkorporeras så måste det finnas en tydlig ram för vad som gäller så att den som använder sig av lagstödet, på ett tydligt och begripligt sätt, kan tolka lagen inom ramarna för Barnkonventionens artiklar (Regeringen, 2018).
2.4 Regeringens vision
Regeringen diskuterar i en del källor (prop. 2009/10:232, bet. 2010/11:SoU3, rskr. 2010/11:35) gällande inkorporeringen av Barnkonventionen och den otydlighet som kan medföras. Det man strävar efter är att man skall arbeta med att förtydliga genomförandet eftersom riktlinjerna för hur man skall implementera har ansetts vara otydliga från många håll. En annan faktor som regeringen vill arbeta fram är att synliggöra de rättigheter som barn har och skapa ett system som arbetar fram en grundsyn för offentlig verksamhet där man kan bemöta frågorna på ett konkret sätt. Regeringen tycker då att Barnkonventionen blir
framtagen i ett pedagogiskt perspektiv som gör att regelverket och rättstillämparen kan bemöta det i sin helhet (Regeringen, 2018).
Strategiskt har regeringen satt upp mål för politiken rörande barns trygghet, säkerhet och främst att skydda barns intressen i samhället. Regeringen menar att barns intressen och rättigheter skall fullständigt genomsyra all form av politik och de verksamheter som arbetar med barn. Mer utförligt beskrivs det i förarbetena, att ståndpunkten i Barnkonvention innebär att varje barn oavsett könstillhörighet skall vara bärare av sina rättigheter (Regeringen, 2018). För att främja barnperspektivet krävs en tydlig styrning i frågan i hur man skall arbeta med barnrättsfrågor. För att ett sådant perspektiv skall respekteras och förstås så måste andra parter som representerar barn eller individer som arbetar med barn erkänna, respektera och ta vara på att barn är bärare av sina rättigheter. Barn har berättat och vittnat om hur de fått hjälp från myndigheter eller andra organisationer som arbetar med barn och att de inte upplever som att de blivit tagna på allvar eller lyssnade på (Regeringen, 2018). För att ta till sig
barnrättsperspektivet och principer som handlar om barns rättigheter så måste man arbeta aktivt med dessa typer av frågor och synliggöra arbetet utåt. Det måste också finnas en tydlig styrning i frågan om hur man skall arbeta med barnrättsfrågor så att man når en varaktig förändring i arbetet, menar Regeringen (2018).
Att stärka barns roll i samhället är dels är utifrån ett rättssubjektivt perspektiv där det kommer krävas egna specifika rättigheter och lagrum. Utifrån detta så måste man arbeta fram så att barnets situationella fokus blir centralt. I och med inkorporeringen av Barnkonventionen menar Regeringen (2018) att det är viktigt att statliga myndigheter och andra liknande verksamheter måste bidra till att synliggöra barns rättigheter.
2.5 Barnperspektiv inom socialtjänst
8 dels från BBIC:s värdegrund som består utav nio grundprinciper som är indelade i tre
huvudområden. 1–3 tar sin utgångspunkt i barns rättigheter och barns bästa och 4–6 tar sin utgångspunkt i att barn skall ses i ett helhetsperspektiv, samverkan kring barnet och att det sociala arbetet skall ge en god förutsättning för detta. 7–9, som är de sista grundprinciperna, handlar om att vara medveten om att utveckla sin kompetens och använda sig av kunskap i arbetet med barn (Socialstyrelsen, 2018).
Bodil Rasmusson (2009) skriver utifrån socialtjänstlagen 1 kap. 2 § att lagen skall utgå från barnets bästa vid åtgärder som rör barn. Lagen har i sig ingen definition av vad som är barns bästa och inte heller hur man skall tolka vad som är barns bästa. Då detta lämnar stort
utrymme för tolkning så finns risken för att det sker ojämna bedömningar (Rasmusson, 2009). I artikeln beskrivs det att en studie som gjorts med 38 utredningar, där barn och användningen av BBIC har varit centrala, så framkommer det inte av utredningarna vad som är barns bästa och inte heller hur man skall tolka detta. Författaren menar att socialsekreterare aktivt inte väljer att använda uttrycket med anledning av sin vaga definition och karaktär (Rasmusson, 2009). Författaren menar också på att BBIC bör utvecklas i takt med Barnkonventionen och att dessa skall överlappa varandra i frågor där barns rättigheter skall bli beaktade.
2.6 Barnombudsmannen
För att ytterligare stärka barns rätt i det svenska välfärdssystemet finns i Sverige en Barnombudsman. Barnombudsmannen är en myndighet som arbetar för att främja barns rättigheter och intressen. Under 2020 har Barnombudsmannen särskilt arbetat med att få statliga och andra viktiga aktörer i samhället att arbeta med Barnkonventionen
(Barnombudsmannen, 2020).
Barnombudsmannen tar även fram styrdokument som är kopplade till arbetet med Barnkonventionen. Detta tas fram särskilt för dem som arbetar med barn, som en slags tolkning av Barnkonventionen. Barnombudsmannen menar att det är av största vikt att vara påläst och informerad om hur Barnkonventionen skall användas särskilt när man arbetar med barn. Barnombudsmannen påstår att det måste finnas tydligare förarbeten för
Barnkonventionen eftersom förståelse och vägledning är viktigt för att man överhuvudtaget skall kunna använda den (Barnombudsmannen, 2019).
Ett annat perspektiv som behöver arbetas mer med, enligt Barnombudsmannen, är
9 Barnkonventionen inkorporeras och får därmed en likvärdig status som de andra lagarna i svensk lagstiftning, men är inte överordnad. Barnombudsmannen skriver att individer som arbetar politiskt måste ta ansvar för att barns rättigheter syns i allmänhet i samhället och att det kan göras genom kunskapshöjande insatser och utbildning. Det råder därför inga tvivel om att man måste aktivt arbeta nationellt för att kunna upplysa barn i dessa frågor
(Barnombudsmannen, 2019).
3. Metod
3.1 Metodologisk ansats
Denna studie är genomförd med hjälp av en kvalitativ metod. Bryman (2011) beskriver kvalitativ forskningsmetod som en metod som omfattar mer ord än siffror, hur fenomen eller aspekter kan upplevas och tolkas snarare än statistisk data. Kvalitativa studier är byggda utifrån en forskningsstrategi som menar på att vikten ligger i att förstå innebörden av något mer än att analysera statistik. Forskningen som man genomför utifrån ett kvalitativt perspektiv är tolkande och konstruktivistisk, vilket betyder att människor konstruerar kunskap i
interaktion med omvärlden (Bryman, 2011).
Bryman (2011) beskriver att kvalitativa forskningsundersökningar är mer utmanande och att de kan vara besvärligare att använda eftersom kvalitativ forskning är mer förstående än exakt i jämförelse med kvantitativ forskning. När man gör en undersökning utifrån ett kvantitativt perspektiv så förblir huvudsaken annorlunda i jämförelse med kvalitativ forskning eftersom den kvalitativa forskningen inte blir bearbetad under likadana förhållanden. Ett annat fenomen är att man i relation till kvantitativ forskning hela tiden jämför kvalitativ forskningsmetod med kvantitativ metod, vilket resulterar i att man beskriver kvalitativ forskning utifrån vad den kvantitativa forskningen inte är (Bryman, 2011).
Vi har valt att använda den kvalitativa forskningsmetoden till vår studie eftersom vi är intresserade av vad professioner, som arbetar med eller har kunskap om Barnkonventionen, tror och upplever att Barnkonventionens lagstadgande kommer att ge för effekt. Utifrån vår undersökning så är kvalitativ metod relevant forskningsansats att använda eftersom vi vill fånga upp de professionellas tankar och beskrivningar av vad Barnkonventionen som svensk lag kommer att göra för skillnad, inte analysera frågan utifrån siffror och statistik. Vi har därför valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer som gör att vi riktar våra
intervjufrågor till individerna, men lämnar också utrymme för informanterna att själva svara för hur de tror att förändringen kan komma att se ut (Bryman, 2011).
3.2 Datainsamling
10 Inför intervjun förbereddes en intervjuguide med 17 frågor (se bilaga 1) som informanterna också fick ta del av innan vi började. Intervjuerna tog mellan 30–60 minuter.
För att inte missa viktig information så spelades intervjuerna in och transkriberades därefter (Bryman, 2011).
Den intervjuform som valdes är semistrukturerade intervjuer, vilket innebär intervjuer där man har en intervjuguide med frågor och teman som man utgår från, men att man också lämnar utrymme för informanterna att utforma svaren på sitt eget sätt. Ordningsföljden och följdfrågorna kan variera beroende på vad som passar bäst i situationen (Bryman, 2011). Vi har valt denna intervjuform för att vi vill ha öppna och beskrivande svar eftersom vårt fokus ligger på informanternas tankar och erfarenheter. Därför vill vi inte ha ett alltför strukturerat frågeschema som skall följas till punkt och pricka, men ändå ha ett samlat dokument att utgå från för att säkerställa att vi lyckas samla den information vi är ute efter.
3.3 Urval
Det målstyrda urvalet är en metod som innebär att man väljer ut deltagare på ett strategiskt sätt så att informanterna är lämpade för forskningsfrågan. Det målstyrda urvalet skiljer sig från bekvämlighetsurval där man väljer ut deltagare beroende på vilka som finns tillgängliga. Syftet med målstyrda urval är att göra urvalet baserat på vilka personer som besitter den kunskap eller erfarenhet som man är intresserad av att fånga upp, och inte att välja ut deltagare beroende på tillgänglighet. Detta innebär dock att målstyrda urval inte går att generalisera till den större populationen eftersom deltagarna är valda på ett medvetet sätt och inte genom till exempel stickprov, vilket kanske hade givit en mer variation på informanterna (Bryman, 2011). Däremot kan vår studie ge indikationer och belysa ett intressant fenomen. Proceduren började med att vi eftersökte informanter till vår studie. Detta gjordes först och främst genom sökningar på nätet och när vi hittade lämpliga kandidater togs kontakt med dem via mejl där vi gav information om studien. På grund av den låga svarsfrekvensen var vi tvungna att söka oss vidare och publicerade därför en annons på Facebook (se bilaga 2) i en grupp för yrkesverksamma socionomer där vi eftersökte informanter. Vi använde oss också av bekanta som i sin tur kunde förmedla kontakt till användbara personer att intervjua. På dessa tre sätt, genom internetsökningar, internet-annonsen och genom att höra oss för med personer som kunde förmedla kontakter lyckades vi hitta personer som var villiga att ställa upp som informanter i vår studie och som hade den kunskap som vi eftersökte (Bryman, 2011). Det målstyrda urvalet passar bra till vår studie eftersom den data vi vill samla in kräver att informanterna har en viss kunskap eller åsikt om Barnkonventionen. Ett slumpmässigt urval hade troligtvis därför inte givit oss lika mycket värdefull information (Bryman, 2011). Vår målgrupp är därmed personer som på något sätt har kunskap om och är insatta i
Barnkonventionen. Fyra av informanterna är socionomer som är verksamma inom olika arbetsområden där barn berörs på ett eller ett annat sätt. Två av informanterna har en gedigen arbetserfarenhet av barnrättsfrågor och håller i utbildningar samt föreläser om ämnet.
11 En felkälla som kan uppstå i urvalsprocessen är bortfall. Bortfall innebär att de som valts ut som informanter i undersökningen inte väljer att delta av olika anledningar (Bryman, 2011). Av de 17 personer vi fått kontakt med genom vårt Facebook-inlägg, sökningar på nätet eller genom bekanta så valde sex av dessa att delta. Elva personer tackade nej eller valde att inte svara på vårt meddelade, och dessa är alltså bortfallet i vår studie. Bortfall påverkar studiens trovärdighet på så sätt att de bortfallna informanterna kanske är de personer som har den mest avvikande eller betydande åsikten eller erfarenheten av forskningsfrågan vilket i sin tur också påverkar resultatet (Bryman, 2011).
3.4 Tematisk analys
Det insamlade materialet analyserades med hjälp av tematisk analys. Bryman (2011) beskriver analysen som en av de vanligaste analyserna att använda sig av när man gör undersökningar i kvalitativa former. Tematisk analysmetod innebär att man samlar in och strukturerar data från de genomförda intervjuerna utifrån olika teman och att man sedan sammanställer dessa i resultatet (Bryman, 2011).
Utifrån tematisk analys så utgår man från två inriktningar; induktiv och deduktiv ansatsanalys. Vi har använt oss utav en induktiv ansats vilket innebär att de teman som ska användas till studien väljs baserat på vad som framkommer i materialet. Teman identifierades alltså under analysens gång beroende på vilka mönster och återkommande ämnen som kunde urskiljas i intervjusvaren (Bryman, 2011). Efter att vi genomfört intervjuerna gick vi igenom det
insamlade materialet och fann fyra gemensamma nämnare mellan informanterna, nämligen att samtliga pratade om den juridiska skillnaden, tolkningsutrymme och tvetydighet,
kunskapshöjande insatser och barnsyn.
3.5 Forskningsetiska överväganden
Forskningsetiska principer är principer som är till för att säkerställa att deltagarna i en
undersökning behandlas på ett korrekt sätt och för att skydda deras integritet. Man brukar tala om fyra centrala principer, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Informationskravet handlar om att informera deltagarna om
undersökningens syfte och dess olika moment (Kalman & Lövgren, 2019), vilket vi har värnat om genom att i god tid informera informanterna om vad vår studie handlar om i ett
informationsbrev per mejl. Informanterna gavs möjlighet att i förväg läsa intervjuguiden som intervjun byggde på för att kunna läsa in sig och förbereda sig på temat. Innan intervjun startade frågade vi också om informanterna hade några frågor om studien för att säkerställa att hen hade blivit ordentligt informerad.
Principen om samtycke innebär att deltagarna har rätt att bestämma över sin egen medverkan (Kalman & Lövgren, 2019). För att säkerställa att informanten samtyckt till att medverka var detta något vi stämde av innan intervjun påbörjades. Konfidentialitetskravet och
12 nyttjandeprincipen innebär att uppgifterna enbart får nyttjas till forskningssyftet och ingenting annat (Kalman & Lövgren, 2019). Dessa principer har vi tagit väl i beaktning genom att, innan intervjuns start, garantera informanterna anonymitet och att materialet enbart kommer att användas av oss till denna studie.
3.6 Studiens kvalitetsaspekter
Bryman (2011) skriver om fyra kriterier av tillförlitlighet inom kvalitativ forskning. Dessa är överförbarhet, trovärdighet, en möjlighet att styrka och konfirmera samt
pålitlighet. Överförbarhet handlar om huruvida en studies resultat kan överföras och användas i andra kontexter och sammanhang. Överförbarhet kan liknas vid den kvantitativa metodens “generaliserbarhet”. Eftersom vår studie är gjord utifrån en kvalitativ metod är inte syftet att uppnå ett överförbart resultat, utan ge en bild om hur det eventuellt skulle kunna se ut och att kunna visa på eventuella indikationer åt något håll i de aktuella frågorna. Däremot har vi i detalj redogjort för hur vi gått tillväga för att genomföra studien för att den skall kunna upprepas igen av andra personer (Bryman, 2011).
Med trovärdighet inom kvalitativ forskning menas att forskningen gjorts i enlighet med reglerna och man återkopplar studiens resultat till informanterna så att de får godkänna det (Bryman, 2011). Vi har följt reglerna när vi har genomfört vår undersökning, till exempel genom att ta hänsyn till de forskningsetiska kraven. Vi har däremot inte återkopplat resultatet till informanterna, men har vi varit noggranna med att ställa frågor för att säkerställa att vi förstått dem rätt. Vi har också erbjudit dem att ta del av och läsa den färdiga produkten. En möjlighet att styrka och konfirmera beskriver Bryman (2011) som ifall forskaren har handlat i god tro eller inte under studiens gång. Det är av allra största vikt att forskaren inte färgats av sina egna värderingar utan rapporterat resultatet på ett objektivt sätt. Vi har gjort vårt bästa för att vara så sakliga som möjligt under intervjuerna, till exempel genom att inte ge värderande svar till informanterna.
Pålitlighet handlar till sist om att forskaren noggrant skall kunna redogöra för samtliga moment i forskningsprocessen, det vill säga att tydligt beskriva varje del i studien (Bryman, 2011). Vi har därmed gjort så detaljerade och fylliga redogörelser vi kan för att uppnå detta.
4. Resultat
Detta kapitel syftar till att redovisa resultatet från studiens sex (6) intervjuer av fyra (4) socionomer och två (2) barnrättsexperter. Vi kommer att benämna dessa som Socionom 1–4 och Barnrättsexpert 1–2. Studiens material har strukturerats upp med hjälp av fyra (4) teman som framgår av kapitlets rubriker; Juridisk skillnad, Tolkningsutrymme och tvetydighet, Kunskapshöjande insatser och Barnsyn. I detta kapitel presenteras informanternas svar utifrån dessa teman.
13
4.1 Juridisk skillnad
Utifrån den samlade informationen vi inhämtat från samtliga informanter så kan vi se ett mönster som visar på att Barnkonventionens lagstadgande kan medföra vissa juridiska skillnader. Informanterna formar sina svar utifrån sin kunskap och sina förväntningar och uttrycker att det finns en otydlighet när det gäller inkorporeringen av Barnkonventionen. Informanterna beskrev under intervjutillfällena att det är otydligt i vilken form
Barnkonventionen kommer att ta fart och att det är otydligt vad som egentligen kommer att bli skillnaden för barn och deras rättigheter. Detta utifrån att Sverige har skrivit under både det första och det andra fakultativa tilläggsprotokollen för barns rättigheter, men inte det tredje tilläggsprotokollet som gäller barns rätt att överklaga. Det framkom att det är otydligt hur inkorporeringen av lagen skall förbättra barns rättigheter och hur gräsrotsbyråkrater skall arbeta annorlunda för att implementera lagen, men samtliga informanter utvecklade att de var väldigt tacksamma över att Sverige arbetar för barns rättigheter och röster. De beskrev också att de trodde att Barnkonventionen får en högre status som lag än vad den hade som
konvention samt att den faktiskt är en egen rättskälla som man nu kan hänvisa till, vilket rent juridiskt innebär en stor skillnad eftersom domstolarna har en annan typ av skyldighet att pröva sina beslut utifrån den lagen.
Det liksom inte är lagen i sig som kommer förtrolla det jobb som vi inte lever upp till redan innan. För det är ju så att vi faktiskt inte lever upp till lagen, nu blir det ytterligare en till lag att leva upp till som egentligen säger samma sak som tidigare. – Socionom 1
Den verksamhet som nämndes av flera informanter där de trodde att Barnkonventionen som lag kunde ha stor påverkan var Familjerätten. Det som också framkom är att individer på gräsrotsnivå upplevde vid intervjutillfället att det har varit svårt att ta till sig de nya
skillnaderna som tillkommer i och med att konventionen blivit lag, särskilt de individer som arbetar utifrån ett myndighetsperspektiv. Socionom 2 beskriver sitt arbete på Familjerätten som en myndighet som är underkategori till Socialtjänsten och att de hjälper individer och familjer som inte kan komma överens, där ett barnfokus skall vara omfattande i både
utredning och beslut. Socionom 2 menade att Familjerätten ofta misslyckas med att inkludera barn och ta till vara på deras intressen. Informanterna beskrev under intervjutillfället en förhoppning om att Familjerätten skall arbeta mer utifrån ett barnperspektiv nu när
Barnkonventionen blivit svensk lag. Informanterna sade att det kommer bli av större vikt att socialsekreterare på Familjerättsenheten utreder utifrån ett bredare perspektiv när det kommer till barn som eventuellt kan fara illa.
På Familjerätten så har det varit stort fokus på att lösa konflikter mellan föräldrar men jag tror att de kommer behöva väva in större perspektiv som rör barn. Men den stora skillnaden tror jag kommer vara inom domstolarna, att barnets röst och rättigheter måste komma först och sen föräldrarnas.
14
Det är väldigt sällan som Familjerätten överhuvudtaget ens pratar med ett barn.
– Barnrättsexpert 1
Socionom 4 berättade utifrån sitt perspektiv på enheten för Försörjningsstöd inom socialtjänsten, att man som myndighet nu blir tvingad till att se barnperspektiv inom alla områden (även ekonomiskt bistånd) eftersom barnperspektivet behöver belysas inom alla enheter där barn kan vara i riskzonen för att fara illa. Informanten beskrev då även att Försörjningsstöd som enhet också måste bli bättre på att tillämpa barnrättsperspektivet eftersom socialsekreterare på Försörjningsstöd hjälper och stödjer individer med ekonomisk utsatthet, vilket kan leda till att även barn blir socialt utsatta eftersom stigmatisering kan bli en faktor av den sociala omgivningen. Socionom 4 beskrev att skolan är en del av en social interaktion där barn med ekonomisk utsatthet kan bli påverkade när det gäller exempelvis aktiviteter eller utflykter som föräldrar inte har råd med.
4.2 Tolkningsutrymme och tvetydighet
Informanterna beskrev att en intressant aspekt av Barnkonventionens lagstadgande är hur man skall tolka den, eftersom det inte finns några tydliga direktiv eller anvisningar för hur man skall arbeta med lagen. Flera nämnde att praxis kommer att spela en väldigt viktig roll. Genom att skapa positiv praxis kommer man förmodligen kunna se en stor skillnad eftersom det förändrar hur man tolkar i första instans i fortsättningen. Socionom 3 sade att praxis behövs just för att kunna urskilja vad lagen betyder i en praktisk mening.
Det som också diskuterades är att inkorporeringen av Barnkonventionen har inneburit att man lämnat en väldigt stor makt till domstolarna. Eftersom man bara tagit hela konventionstexten, som är väldigt allmänt formulerad, och gjort om den till svensk lag utan att anpassa den så medför det att det är upp till domstolarna att uttolka vad artiklarna säger och menar.
Informanterna beskrev det som att man i princip tagit artiklarna rakt av och skrivit ”den nedan angivna texten är att anse som svensk lag”, och därför är det inte konstigt att det riktats kritik mot det enorma tolkningsutrymme och otydlighet som detta medför.
Vissa har benämnt det som att man lämnat walkover till domstolarna liksom. – Socionom 3
Barnrättsexpert 1 berättade om att många barnrättsorganisationer drivit frågan om att göra Barnkonventionen till lag eftersom det inte räcker med att enbart förbinda sig till en
15 Socionom 2 angav under intervjun att hen tror att det är mycket viktigt att hjälpa varandra och upplysa varandra eftersom personal inom socialt arbete kommer att stå inför en viss utmaning gällande detta. Dels för att lagen är ny och dels för att det inte är helt självklart hur man skall arbeta med lagen och i slutändan vill man ju att det skall fungera, sade hen.
4.3 Kunskapshöjande insatser
Då Barnkonventionen givit upphov till en stor tvetydighet så beskrev två informanter under olika intervjutillfällen vikten av att sprida kunskap, och just rätt kunskap. Socionom 1 baserar sin kunskap utifrån eget uppdrag från sin arbetsplats på Familjebehandling där informanten har som uppdrag att utbilda och informera kollegor som har ärenden där barnrättsperspektiv är aktuellt. Informanterna beskrev att det är av största vikt att samhället tar sitt ansvar med att sprida kunskap och att arbetsgivare på arbetsplatser där man arbetar med barn upplyser sin personal och använder sig utav kunskapshöjande insatser för nå kunskapsutveckling på arbetsplatsen.
Alltså hade ni frågat mig för ett tag sedan, ja men i december eller januari till och med, så hade jag sagt att det inte kommer att bli någon skillnad nu när Barnkonventionen har blivit svensk lag. Men vi behöver kunskapshöjande insatser och det har jag märkt i och med att jag nu skall hålla utbildningen om Barnkonventionen. Så där har jag ju som ett nytt hopp som jag inte hade i december/januari.
– Socionom 1
Informanten som citerats ovan beskrev att när hen fick sitt uppdrag, som bestod i att sprida kunskap och hjälpa sin arbetsplats med att väva in barnperspektiv i sitt dagliga arbete, fick hen en tydligare bild av vikten av informativa insatser och att det faktiskt gör skillnad. Det kommer vara viktigt för gräsrotsbyråkrater såväl som andra aktörer som arbetar med barn att få hjälp med att applicera barnrättsperspektiv inom sin verksamhet.
Men om jag bara jämför med för typ femton år sen, då var det ju ingen som ville att typ jag skulle komma och prata med politiker eller chefer till exempel. Idag gör jag det väldigt, väldigt mycket. För femton år sedan var det väldigt få som jobbade med dem här frågorna specifikt och det var väldigt få som uttalade sig och sade - jag jobbar med Barnkonventionen, jag är anställd för det här.
- Barnrättsexpert 1
Barnrättsexpert 1, som arbetat länge med att just upplysa och utbilda om Barnkonventionen och som räknat ner dagarna till att den skall bli lag, beskrev att situationen var helt annorlunda för 15 år sedan men att det nu har skett en positiv förändring där fler aktörer efterlyser
16 Utifrån den informationen vi inhämtat från samtliga informanter så bör arbetsplatser
upprätthålla och förmedla kunskap och inte bli förblindad över sina vardagliga perspektiv när man arbetar med klienter eller ärenden där barn kan fara illa.
Det är även viktigt att det finns individer som slåss för Barnkonventionen och att man lyfter fram dessa delar till organisationerna och politikerna framför allt och visar att ”här används inte Barnkonventionen” vilket kan ge stora konsekvenser i framtiden.
– Socionom 2
4.4 Barnsyn
Informanterna beskrev också att det finns en stor förhoppning om att synen på barn ska förändras i och med den nya lagen. Det handlar främst om att lyfta fram barn som egna människor och individer med egna rättigheter och behov, inte som bihang till vuxna. Informanterna upplevde att detta skulle kunna komma att ändras i framtiden nu när Barnkonventionen blivit lag.
Barn saknar alla former av makt i vårt samhälle, de har vare sig den ekonomiska makten, de har ingen politisk makt, de har ingen fysisk makt – de har liksom noll makt. Och därför är ju Barnkonventionen verktyget för att barn skall ses som likvärdiga invånare eller människor eller medborgare, som dem annars inte gör.
- Barnrättsexpert 1
Socionom 1 sade också att hen lagt märke till att allt fler pratar om barns rättigheter, att det är på tapeten just nu. Hen nämnde att stora politiker och partiledare trätt fram och uttalat sig i frågan, politiker som kanske tidigare hänvisat till barnrättsexperter men nu alltså själva väljer att engagera sig och beröra ämnet. Bara det menade informanten är ett framsteg gällande synen på barn och deras rättigheter, att det fått ett större utrymme och fokus i samhället och i samhällsdebatten. Socionom 2 menade också på att det inte bara är verksamheter som arbetar direkt med barn som behöver beakta barnperspektivet. Bland annat så nämndes Trafikverket som en myndighet där man tagit hänsyn till barns bästa när man exempelvis bygger vägar, trots att det inte är en verksamhet som arbetar aktivt för att främja barns rättigheter.
Jag tänker mig att Barnkonventionen kan ju både vara det rent juridiska, lagen i sig eller regelverket att följa, men den är ju också någon form av… alltså
Barnkonventionen speglar ju en barnsyn som kanske inte framkommer annars i andra lagtexter eller andra dokument. Så den kan ju också vara någon form av etisk kompass eller värdegrund som visar en människosyn eller barnsyn. - Socionom 3
17
Om du inte kan få upprättelse när något har gått fel, vad är då rättigheterna värda egentligen?
- Barnrättsexpert 1
Socionom 3 menade på att barn ofta inte ses som en egen enhet, utan en del av familj. Att Barnkonventionens lagstadgande är positivt för barns rättigheter betyder inte nödvändigtvis att det är positivt för familjer och vårdnadshavare, berättade informanten. Vidare berättade hen att ibland så går inte barns och familjers intressen eller önskemål i linje med varandra, och då är det oftast vårdnadshavares rättigheter som prioriterades högre än barns rättigheter.
5. Analys och diskussion
Det råder för oss inget tvivel om att det verkar finnas en viss förvirring i hur man skall tolka och arbeta med Barnkonventionen eftersom dess artiklar är så allmänt formulerade. Utifrån intervjuerna med informanterna kan man konstatera att det önskas en tydligare vägledning. Det nämndes också att det är viktigt att skapa positiv praxis för att förändra hur man tolkar i första instans i fortsättningen. Med detta sagt så kanske det krävs ett första fall där
Barnkonventionen har spelat en stor roll i Sverige för att användningen av den nya lagen skall sättas i rullning. Ett prejudikat som man kan luta sig mot och veta hur man skall hantera och döma liknande fall i framtiden. En annan anledning till varför praxis är nödvändigt är för att inkorporeringen enligt informanterna inneburit att man lämnat ett enormt tolkningsutrymme till domstolarna. Likaså där krävs det att Barnkonventionen börjar användas i rättsfall som rör barn, för att det skall finnas något slags direktiv för hur domstolen skall handla hädanefter. Det verkar också råda en förvirring kring huruvida Barnkonventionens bestämmelser är bindande eller enbart en rekommendation. Vi upplever att det saknas kunskap om vad det är som gäller, men att detta kommer att bli tydligare i och med inkorporeringen. Bara det att den går från ”enbart” en konvention till att ingå i svensk lagstiftning, gör ju att man kanske ser på Barnkonventionen som viktigare att följa än vad den var innan. Efter intervjuerna har vi fått bilden av att Barnkonventionen som lag kommer att få en betydligt högre status och att det i sin tur leder till att dennes bestämmelser efterföljs bättre. Detta tror vi också kan innebära att kännedomen kring Barnkonventionens artiklar ökar och att verksamheter och organisationer blir medvetna om att de är skyldiga att följa detta.
Informanterna berättade om förhoppningen om att synen på barn skall förändras och att barn i framtiden skall ses som fullvärdiga individer med egna behov och rättigheter. En av
18 Barn är inte små vuxna, de är växande individer som behöver vägledning och hjälp av vuxna personer för att kunna utvecklas på bästa sätt. Men barn skall tas på allvar och ses som
likvärdiga medborgare precis som vuxna, vi är alla invånare i ett land där man skall respektera och ta hand om varandra. Den nordiska välfärdsmodellen präglas ju av just det,
omhändertagande, trygghet och inkludering (Nygård, 2013), och för att detta skall gälla även barn så behöver barnsynen förändras. Man kan se det som att man successivt tagit steg för steg mot att främja barns välbefinnande på samma sätt som man främjar vuxnas. Först skriver man under en konvention om barns rättigheter, sedan gör man konventionen till lag. Härnäst kanske man förhoppningsvis också förändrar sin barnsyn.
En aspekt av barnsyn är också den egna synen, hur barn ser på sig själva. Som en av
informanterna nämnde så är det många barn som överhuvudtaget inte ens känner till sina egna rättigheter. Likaså nämndes det tredje tilläggsprotokollet och att man kan ställa sig frågande till vad barns rättigheter egentligen är värda om de inte kan få upprättelse när rättigheterna kränks. Barnkonventionen som lag kommer förhoppningsvis bidra till att stärka barns ställning i samhället, men man kan anta att det hade inneburit en ännu större skillnad om Sverige skrivit under det tredje tilläggsprotokollet. Vi anser att det är mycket positivt att det finns en lag som reglerar barns rättigheter, men om lagen inte efterlevs saknas möjlighet för barnen att få upprättelse. Därav undrar vi vilka konsekvenser det egentligen får om man bryter mot konventionens bestämmelser, eftersom barn ändå inte kan klaga när den inte följs.
Precis som Vamstad (2016) menade i sin jämförande studie så höll en av informanterna med om att Barnkonventionen speglar en viss barnsyn och därmed kan fungera som en etisk kompass eller värdegrund. Det handlar enligt Vamstad (2016) mycket om principiella faktorer snarare än att lagen i sig kommer att medföra en markant skillnad. Vamstad (2016) menar också att huruvida det kommer ske en skillnad eller inte är beroende på hur landet arbetar med Barnkonventionen, samt att ytterligare lagstiftning inte behöver vara lösningen på problemet. Frågan vi ställer oss då är vad som hade kunnat vara ett bättre alternativ för att främja barns rättigheter än ett lagstadgande.
Informanterna har alla varit positiva till att Barnkonventionen övergått från konvention till lag, men har haft olika grad av optimism i sina svar. En av informanterna beskrev det som att hen har räknat ner dagarna till inkorporeringen och har en stor förhoppning på vilken skillnad den ska kunna åstadkomma. En annan informant nämnde att hen bara för några månader sedan inte alls trodde på att Barnkonventionens lagstadgande kommer att innebära någon som helst skillnad, men i och med den utbildning hen fått ansvar att hålla i så har tron på en förändring ökat. Detta visar på att kunskapshöjande insatser faktiskt är nödvändiga, att ju mer kunskap man har om ämnet desto bättre man kan arbeta med den nya lagen och på så sätt göra skillnad. En av informanterna sade att för att detta skall fungera så måste man hjälpas åt och upplysa varandra om arbetet kring den nya lagen. Regeringens vision och informanternas förhoppning var samstämmiga, arbetet med lagen måste förtydligas.
19 men de rättigheter som de redan skall ha kan förhoppningsvis tillgodoses på ett bättre sätt. Som en av informanterna nämnde så lever vi inte upp till den lagstiftning som fanns redan innan Barnkonventionen blev lag, lagstiftning som också innehöll bestämmelser och principer om barns bästa och barns rättigheter. Sverige har alltså inte levt upp till att värna om barns rättigheter fastän vi haft skyldighet att göra det. En verksamhet som informanterna trodde skulle kunna komma att förändras i och med den nya lagen är Familjerätten. Där nämnde flera informanter att det funnits ett väldigt stort fokus på att tillgodose föräldrars och hela familjers rättigheter snarare än barnets. Det nämndes att man upplever att Familjerätten sällan
överhuvudtaget ens pratar med barn och att barns röster därmed inte prioriteras. I relation till BBIC, som handlar om att sätta just barns behov i centrum (Socialstyrelsen, 2018), kan detta ifrågasättas eftersom barns intressen kan vara svåra att tillgodose om man inte pratar med dem. Vår förhoppning är att verksamheter, som exempelvis Familjerätten, sätter på sig barnperspektiv-glasögonen istället för att enbart beakta situationer utifrån vårdnadshavares eller familjers bästa.
Utifrån intervjutillfället med informanterna så kan vi dra slutsatsen att inkorporeringen av Barnkonventionen kommer bära med sig otydligheter innan prejudikat finns som stöd för domstolar och viktiga rättsväsenden. Under juridiska omständigheter så kommer det vara av vikt att rättsväsendet beaktar barns rättigheter med större perspektiv och säkerhet. En annan sak som förblir viktig i fenomenet är att aktörer i rättsväsendet måste låta barn komma till tals och låta barn lyfta sina egna perspektiv i viktiga frågor som rör dem själva. Informanterna berättade att Familjerätten bör arbeta barn-tätare i sina utredningar för att lyfta barns
perspektiv i exempelvis en familjetvist. Utifrån vår tidigare nämnda teori över välfärdspolitik och välfärdsmodeller är det av vikt att utveckla sammanhang där allas rättigheter skall
beaktas, inklusive barns (Nygård, 2013). Domstolarna bör exempelvis utveckla metoder för att kunna applicera rättvisa beslut och samtidigt kunna applicera perspektiv som beaktar barns rättigheter samt röster i sammanhang där barn inte tidigare haft möjlighet till att träda fram. Barnombudsmannen arbetar aktivt för att driva frågan om barns rättigheter och kunskap kring detta. Ombudsmannen menar att lagar och andra styrdokument kopplade till
Barnkonventionen måste göras om och bli mer tydliga i sin tolkning för tillämpningen. Barnombudsmannen menar också att förarbeten måste bli tydligare. Detta för att barns rättigheter skall beaktas i den praktiska tillämpningen (Barnombudsmannen, 2019). Två viktiga punkter som Barnombudsmannen arbetar med är att främja nya attityder i arbetet med Barnkonventionen och stötta upp andra verksamheter i frågor där Barnkonventionens artiklar är aktuella. Under arbetet med vår studie har vi märkt att det är av vikt att andra verksamheter som inte har barnfrågor som en central utgångspunkt också beaktar detta i utredningar,
ärenden eller fall där det finns en chans att barn kan vara inblandade utifrån ett barnrättsperspektiv.
20 förståelse över vad de har för rättigheter och hur man kan använda dessa till sin fördel, menar både informanterna samt Barnombudsmannen (2019). Det råder därför inga tvivel om att man måste aktivt arbeta nationellt för att kunna upplysa barn i dessa frågor. Enligt
Barnombudsmannen så skall man som myndighet använda sig utav Barnkonventionens artiklar i den utsträckning som det går (Barnombudsmannen, 2020). Detta kan ifrågasättas eftersom samtliga intervjupersoner menar på att myndigheter måste bli bättre på att se barn för de rättigheter de har, alltså lever man inte upp till Barnombudsmannens riktlinjer. Att arbeta med kunskapshöjande insatser innebär att vi som samhälle måste arbeta enhetligt och utveckla varandra. Två av våra informanter är barnrättsexperter, där deras arbete går ut på att informera om Barnkonventionen. Det kan handla om föreläsningar, konferenser eller annan viktig information som kan vara till hjälp för att utveckla myndigheter eller andra aktörer. Vi tror därför att det är av vikt att barnrättsexperter fortsätter att utbilda personal i frågor som rör barn och att arbetsgivare tar sitt ansvar till att verksamheten eller enheten arbetar utifrån ett barnfokus.
En annan ögonöppnare i och med studien är att det faktiskt inte bara är människobehandlande organisationer som tar sin an barnperspektivet utan också exempelvis Trafikverket. Utan närmare tanke associerar så man ofta barnrättsfrågor som något som gäller för myndigheter som direkt rör barn, men när man funderar vidare på det så berörs ju barn av så många olika områden även om vissa myndigheter inte har just barn som målgrupp. Det är intressant att tänka att man också kan utgå från Barnkonventionen när man exempelvis skall bygga en ny väg, istället för de mest självklara situationer som till exempel tvister inom Familjerätten. Likaså finns det områden inom socialtjänsten som man kanske tänker inte direkt berör barn, men vi tror att alla avdelningar behöver ha barns bästa i åtanke. Även om en enhet inom socialtjänsten till exempel har vuxna missbrukare som målgrupp eller att man kanske arbetar på Försörjningsstöd, så bör man utgå från att det alltid kan finnas barn med i bilden.
5.1 Avslutande diskussion
Genom att intervjua en grupp professionella med kunskap om Barnkonventionen har vi kunnat dra ett flertal slutsatser. Först och främst kan vi konstatera vikten av praxis, att det krävs positiv praxis för att kunna urskilja vad lagen betyder i en praktisk mening. Den förändring som kan komma att ske på grund av inkorporeringen av Barnkonventionen kan antas vara beroende av prejudikat och riktlinjer eftersom tolkningsutrymmet är allt för stort för att det skall bli rättssäkert. Det verkar däremot som att Barnkonventionen kan få en högre status som lag än vad den hade som konvention enligt Barnombudsmannen (2019) och intervjuade informanter, vilket också bådar gott för att stärka barns rättigheter. Vår uppfattning är att Barnkonventionen tas på ett större allvar när den blivit lag och att
21 under det tredje tilläggsprotokollet då vi anser att det saknar uppriktighet till att verkligen vilja framföra barns rättigheter om man inte gör det fullt ut. Barnkonventionen som lag kan absolut bidra till många positiva förändringar för barns rättigheter, men vi tror att det tredje tilläggsprotokollet är nyckeln till att Barnkonventionen får sin fulla mening.
Att det pratas mer frekvent om barns rättigheter i samhällsdebatten visar också på att denna fråga har fått ta plats och blivit mer aktuell. Att politiker prioriterar barnrättsfrågor och väljer att yttra sig i dessa gör förmodligen att fler stannar upp och reflekterar. Barns rättigheter kan ses som självklara i Sverige, men det finns många komplicerade faktorer kring detta som gör att de kan ifrågasättas, exempelvis att vi inte skrivit under det tredje tilläggsprotokollet eller att vuxnas intressen ofta går före barns. Här tänker vi att det behövs mer kunskap och därför är det mycket positivt att flera av våra informanter fått i uppdrag att utbilda och informera om vad Barnkonventionen faktiskt innebär och hur man skall arbeta med den, något som kanske inte hade skett i samma utsträckning för tio år sedan. Slutsatsen vi kan dra är att man behöver prata om barns rättigheter för att möjliggöra en förändring.
Rent juridiskt innebär det ju också en skillnad att Barnkonventionen numera är en egen
rättskälla som man kan hänvisa till, dock så beskrivs det som avgörande hur väl den nya lagen fungerar beroende på hur man arbetar med den. Familjerätten nämndes som en verksamhet där man kan förvänta sig en rättslig skillnad i och med inkorporeringen. Vi kan konstatera att, utöver den juridiska förändringen, kan synen på barn och barns syn på sig själva förändras till det bättre. Här handlar det återigen mycket om att upplysa och informera både barn och vuxna vad Barnkonventionen innebär.
Vi hoppas också att allt fler verksamheter, både de som direkt och indirekt berör barn, har barnperspektivet i beaktning och formar sitt arbete utifrån det för att främja barns bästa. Vare sig det gäller Kriminalvården, Trafikverket eller avdelningen för Försörjningsstöd, som man kanske tänker inte är inriktade på barn i första hand, så kan vi konstatera vikten av att utgå från ett barnperspektiv även där.
22
6. Referenslista
Barnombudsmannen. (2019). Frågor och svar inför att barnkonventionen blir svensk lag. Hämtad: https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/barn/fragor-och-svar-infor-att-barnkonventionen-blir-svensk-lag/
Barnombudsmannen. (2020). Barnkonventionen. Hämtad:
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/ Barnombudsmannen. (2020). Dom tror att dom vet bättre (2020). Hämtad:
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/vart-arbete/arsrapporteringar/dom-tror-att-dom-vet-battre/
Englundh, E. (2009). Barnets bästa i främsta rummet – en pedagogisk utmaning. Stockholm: Liber.
Grahn Farley, M. (2019). Barnkonventionen – en kommentar. Lund: Studentlitteratur AB. Heimer, M., & Palme, J. (2016). Rethinking Child Policy Post-UN Convention on the Rights of the Child: Vulnerable Children’s Welfare in Sweden. Journal of Social Policy, 45(3), s. 435–452. Kalman, H., & Lövgren, V. (2019). Etik i forskning och etiska dilemman - En introduktion. I H. Kalman & V. Lövgren (Red.), Etiska dilemman - Forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet (2. uppl., s. 9–22). Malmö: Gleerups.
Leviner, P. (2018). Barnkonventionen som svensk lag - En diskussion om utmaningar och möjligheter för att förverkliga barns rättigheter. Förvaltningsrättslig tidskrift (2), s. 287–311. Magnusson, A-S., & Eriksson, M. (2019). Barnkonventionen på samhällsagendan? En studie om förekomst av konventionen i svensk tryckt press och på webb. Socialmedicinsk Tidskrift, 96(4), s. 585–593.
Nygård, M. (2013). Socialpolitik i Norden: en introduktion. Lund: Studentlitteratur AB.
Rasmusson, B. (2009). Analys, bedömning och beslut i utredningar enligt BBIC. Socialstyrelsen. Hämtad:
https://portal.research.lu.se/portal/files/5607643/1363851.pdf
Regeringen. (2013). Översyn av barnets rättigheter i svensk rätt. Dir. 2013:35. Hämtad: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2013/03/dir.-201335/
Regeringen. (2018). Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter 2017 eller 2018. Hämtad:
23
Regeringen. (2020). Barnkonventionen som svensk lag. Hämtad:
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2018/03/prop2.-201718186/ Socialstyrelsen. (2018). Grundbok i BBIC. Hämtad:
https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/barn-och-unga/barn-och-unga-i-socialtjansten/barns-behov-i-centrum/
Socialutskottet. (2017/18). Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter: Betänkande (SOU 2017/18:25). Vällingby: Elanders Sverige AB.
Unicef. (2018). Barnkonventionen blir svensk lag 2020. Hämtad: https://blog.unicef.se/2018/06/13/barnkonventionen-blir-lag/ Unicef. (2018). Barnkonventionens ställning i Sverige. Hämtad: https://unicef.se/projekt/barnkonventionens-stallning-i-sverige
Unicef. (2018). Vad betyder det att Barnkonventionen blir svensk lag? [Folder]. Stockholm: Unicef. Hämtad:
https://unicef.se/rapporter-och-publikationer/vad-betyder-det-att-barnkonventionen-blir-svensk-lag
Unicef. (2019). Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll - en individuell klagomekanism för barn [Folder]. Hämtad:
https://unicef.se/rapporter-och-publikationer/barnkonventionens-tredje-tillaggsprotokoll Unicef. (2020). Vad menas med inkorporering och transformering? Hämtad:
https://unicef.se/fragor/vad-menas-med-inkorporering-och-transformering (UNICEF, 2020) Unicef. (2020). Vad innebär det att ratificera barnkonventionen? Hämtad:
https://unicef.se/fragor/vad-innebar-det-att-ratificera-barnkonventionen Unicef. (2020). Barnkonventionen. Hämtad:
https://unicef.se/barnkonventionen
Unicef. (2020). Tilläggsprotokoll till barnkonventionen. Hämtad: https://unicef.se/barnkonventionen/tillaggsprotokoll
Vamstad, J. (2016). Fördelar och nackdelar med att inkorporera barnkonventionen. Ersta Sköndal
Högskola arbetsrapportserie (91), s. 1–78.
Öster, U. (2016). Lag ska synliggöra barnets rättigheter. Tidskrift för Sveriges advokatsamfund (3), s. 24–35. Hämtad:
24
Bilaga 1 - Intervjuguide
Elias Antonio & Matilda Umeå Universitet Socionomprogrammet
Intervjun beräknas ta max 1h.
Professionsfrågor:
• Vad har du för utbildning? • Vad är din profession idag?• Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
Att arbeta med barnkonventionen:
• Hur används Barnkonventionen i ditt yrke?• Vilken skillnad upplever du att Barnkonventionen har inneburit (sedan år 1990 när vi i Sverige skrev under den)?
• På vilket sätt upplever du att Barnkonventionen är viktig för socialt arbete? • Vad anser och tänker du om gällande bytet från konvention till lag?
• Vad tror du den huvudsakliga skillnaden med att Barnkonventionen blir lag kommer att innebära?
• Hur tänker du att barns rättigheter påverkas nu när konventionen blivit svensk lag? Vad blir skillnaden för barn och familjer?
• Vad kommer att bli annorlunda för den som jobbar med barn?
• När konventionen blev lag, upptäckte du några förändringar i det byråkratiska när lagen skulle implementeras?
• I vilka situationer tror du att Barnkonventionens lagstadgande kommer att bli extra tydligt/betydelsefullt? Inom vilka sektorer inom socialt arbete, tex socialtjänsten, Familjerätten, skolan, familjebehandling etc. kommer den att göra störst skillnad för de inblandade?
25
