1.2 Syfte och frågeställningar ...3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ...2

1.1 Problemformulering...3

1.2 Syfte och frågeställningar ...3

1.3 Begreppsdefinitioner...3

1.3.1 Jämställdhet ...4

1.3.2 Genus...4

1.3.3 Socialt arbete och makt ...4

2. TIDIGARE FORSKNING ...5

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...10

3.1 Socialkonstruktivistisk teori...10

3.2 Genusteori ...12

3.2.1 Genus som maktstruktur...13

3.3 Intersektionalitetsteori ...14

4. METODDISKUSSION ...16

4.1 Förstudie ...16

4.2 Urval av informanter...17

4.3 Planering och genomförande av intervjuer ...18

4.4 Tillvägagångssätt i analys ...19

4.5 Validitet och reliabilitet ...20

4.6 Förförståelse ...20

4.7 Avgränsningar ...20

5. RESULTAT OCH ANALYS ...21

5.1 Genus och jämställdhet – vad är det egentligen? ...21

5.2 Samhällets prägel...23

5.3 Traditionell socialtjänst...24

5.4 Vad vill klienterna ha?...26

5.5 Tankar om könsspecifika skillnader ...27

5.6 Jämställdhet på vems villkor? ...31

5.7 Kunskap och diskussion efterlyses ...33

5.8 Det går så långsamt…...37

6. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ...39

6.1 Sammanfattning...39

6.2 Diskussion...41

7. REFERENSFÖRTECKNING ...46

8. BILAGOR...49

1. INLEDNING

En vanlig kommentar när man pratar om jämställdhet idag är hur långt vi i Sverige kommit i vårt jämställdhetsarbete och hur jämställt vårt samhälle är.

Många jämför Sverige med andra länder och konstaterar att kvinnor har det så himla bra här. Är det verkligen så? Jo, visst har vi kommit längre än många andra länder, men att nöja sig med det och finna sig i situationen är egentligen det värsta som kan hända för Sveriges jämställdhetsarbete eftersom det betyder att

diskussionen och problematiseringen kring genus- och jämställdhetsfrågor i stor utsträckning upphör. Folk lutar sig mot tanken att vi har det bättre än många andra och är så gott som nöjda trots att det svart på vitt finns bevis för att det svenska samhället inte på långa vägar är jämställt.

Bodil Bergman, forskare och docent i psykologi vid Göteborgs universitet, har forskat om jämställdhet i arbetslivet och hur mäns och kvinnors attityder påverkar den faktiska jämställdheten. Hon menar att det handlar om inlärda attityder och sociala strukturer som sitter djupare än man kan tro, vilket blir ett hinder mot utvecklingen av jämställdheten. Bergman menar dock att detta går att förändra med medvetandegörande. Många är ofta omedvetna om att de tänker ojämställt, säger Bergman (Melander, 2006).

Varför måste det då vara jämställt? Det är en reaktion man ofta kan få ute i

samhället. Varför är det så hemskt att kvinnor är kvinnor och män är män? Många kanske trivs i de roller vi skolats in i och har svårt att se någon fara i det. Ibland kan det vara svårt att se vad ojämställdhet leder till i långa loppet, och det är därför viktigt att granska vad som faktiskt sker, både inom hemmets fyra väggar och på ett mer strukturellt samhällsplan. I grund och botten handlar

jämställdhetsarbete om rättvisa och mänskliga rättigheter. Människor ska oavsett kön ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter, vilket inte är fallet idag.

Vi kan se skillnaderna mellan könen när det gäller löneläget, föräldraledighet, vem som utför det oavlönade arbetet i hemmet, vilka som dominerar inom slitsamma och lågavlönade yrken, och vilka som dominerar på chefsposter och andra toppositioner. Det är fortfarande så att människor har olika förväntningar på sig beroende på om de är kvinnor eller män och inte beroende vem de egentligen är. Förväntningarna gör också att vi från barnsben slussas in i någon slags mall för hur flickor/kvinnor respektive pojkar/män ska vara och bete sig, vilket formar våra framtidsutsikter olika. Jämställdhetsarbete syftar alltså till att i alla situationer sträva mot att alla människor ska ha lika villkor och förutsättningar oavsett kön och att ingen ska bli diskriminerad på grund av sin könstillhörighet.

Frågan är vems ansvar det egentligen är att motverka diskriminering och att hålla diskussionen om genus och jämställdhet levande. De lagar som idag reglerar jämställdhet riktar sig främst till jämställdheten i arbetslivet. Hur till exempel socialtjänsten ska bemöta klienter och behandla medmänniskor ur ett

jämställdhetsperspektiv finns inte reglerat i lagtext annat än i regeringsformen där det står skrivet att alla ska ha lika rättigheter och ingen får missgynnas på grund av sitt kön (Socialstyrelsen, 2004). Socialtjänsten arbetar med de mest utsatta i vårt samhälle och har därmed möjlighet att påverka människor i positiv

bemärkelse. Ändå visar en rapport från Socialstyrelsen att klienter inom

socialtjänsten behandlas olika och diskrimineras utifrån sitt kön. Är det allas

ansvar att arbeta för jämställdhet, är det politikernas ansvar, eller krävs det kanske

ytterligare lagstiftning? När det gäller socialt arbete pekar Ingela Kolfjord (1997) på socialhögskolornas ansvar och menar att avsaknaden av undervisning i till exempel genusteori i socialt arbete på sociala utbildningar dels beror på bristen av empiriska undersökningar som fokuserar på könsrelationer och dels på ett

motstånd mot teorier som problematiserar maktförhållanden mellan könen. Hon påpekar hur viktigt det är att problematisera kring könsfrågor och menar att man borde införa sådana teorier såväl inom socialtjänsten som på socialhögskolorna.

Könsperspektivet berör oss alla och styr våra handlingar och förhållningssätt, liksom andra faktorer såsom ålder, etnicitet och grupptillhörighet (Kolfjord, 1997).

1.1 Problemformulering

Trots att vi i Sverige länge har jobbat för jämställdhet och anser oss vara ganska upplysta i ämnet, så verkar det fortfarande vara de traditionella tankarna kring kön som styr oss i praktiken. Socialstyrelsens rapport Jämställd socialtjänst? (2004) visar att socialtjänstens klienter behandlas olika utifrån sitt kön och därmed får olika insatser när de söker hjälp. Även andra studier på området har påvisat liknande resultat. Därför är vi nyfikna på hur socialtjänsten tar hänsyn till, påverkas av och är medvetna om genusaspekten i mötet med sina klienter. Vi har en föreställning om att det måste finnas en medvetenhet om genus- och

jämställdhetsfrågor för att jämställdhetsutvecklingen ska kunna gå framåt. Det är möjligt att det förekommer diskussioner om genus och jämställdhet vad gäller de anställda på socialtjänsten som till exempel hur många av varje kön som finns representerat på arbetsplatsen och löneläget för kvinnor och män. Vi ska dock inte alls undersöka denna aspekt utan vi är intresserade av det externa

jämställdhetsarbetet, det vill säga om man arbetar med sina klienter utifrån ett genus- och jämställdhetsperspektiv och hur medveten man är om dessa frågor i klientkontakten.

1.2 Syfte och frågeställningar

Vårt huvudsyfte är att undersöka hur socialsekreterares medvetenhet om genus och jämställdhet ser ut i Malmö stad. Vi vill också undersöka om

socialsekreterarna arbetar med genus- och jämställdhetsfrågor gentemot sina klienter, och i så fall hur detta arbete ser ut.

Vi avser att besvara följande frågeställningar:

? Studier visar att socialtjänstens klienter behandlas olika utifrån kön. Vad tror våra informanter att det beror på?

? Kan socialsekreterare arbeta utifrån ett jämställdhetsperspektiv med sina klienter och i så fall hur?

? Behöver man öka medvetenheten om genus och jämställdhet hos socialsekreterare, och i så fall hur ska det göras?

1.3 Begreppsdefinitioner

För att förtydliga de begrepp vi använder oss av i vår studie känner vi att det

skulle vara bra att definiera begreppen ordentligt.

2.1.3 Jämställdhet

Med begreppet jämställdhet menar vi att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla plan i livet och på alla nivåer i samhället. Eftersom kvinnor och män ofta har olika förutsättningar till att börja med handlar jämställdhet inte alltid om att behandla kvinnor och män lika, eftersom det i så fall skulle leda till fortsatt ojämställdhet. Jämställdhet handlar snarare om att i alla situationer sträva mot att alla människor ska ha lika villkor och förutsättningar oavsett kön. I Nationalencyklopedins definition av

jämställdhet görs skillnad mellan kvantitativ och kvalitativ jämställdhet. Den kvantitativa jämställdheten behandlar rättviseaspekten, vilket till exempel innebär att kvinnor och män ska ha lika löner, arbetsvillkor och inflytande, samt att jämn könsfördelning ska eftersträvas. Den kvalitativa jämställdheten eftersträvar könsneutralitet på alla nivåer i samhället. Detta innebär att man inte ska låta tillskrivna könsbestämda egenskaper och kompetenser styra villkor, regler, rutiner, organisation, värderingar, maktförhållanden och så vidare

(Nationalencyklopedin, 2006). Med andra ord är det våra individuella egenskaper som ska vara av betydelse och inte de egenskaper vi anses ha på grund av vårt kön. Vi tolkar detta som att könets betydelse blir väldigt viktigt i den kvantitativa jämställdheten, medan den kvalitativa jämställdheten ser till det individuella hos människor, varpå könets betydelse försvagas. Bristande jämställdhet leder i förlängningen till att människor diskrimineras på olika sätt och i olika situationer vilket kan ge konsekvenser i form av sociala problem och missförhållanden. Vi vill också klargöra att jämställdhet skiljer sig från begreppet jämlikhet på det sätt att jämlikhet rör alla människors lika värde medan jämställdhet enbart fokuserar på förhållandet mellan könen.

2.1.2 Genus

Vi kommer i vår undersökning att skilja på begreppen kön och genus. Kön för oss är det biologiska könet, att vi som kvinnor och män ser fysiskt olika ut. När vi talar om genus menar vi istället det socialt konstruerade könet, det vill säga så som samhället lär oss att vi ska vara och bete oss som män respektive kvinnor.

Genus är resultatet av kulturella och sociala processer där man tillskriver

människor och sedvanor könsspecifika egenskaper och därmed karakteriserar dem som manliga/maskulina eller kvinnliga/feminina (Nationalencyklopedin, 2006).

Begreppet genus innebär också att man ser på skillnaderna mellan könen ur ett maktperspektiv. Genusbegreppet visar hur människor på grund av vilket kön man föds med ges olika förväntningar, möjligheter och olika tillgång till plats,

utrymme och makt i livet. Mannens överordning i samhället möjliggörs av både kvinnor och män och kan fortsätta existera så länge kvinnor och män hålls isär och har olika sfärer att röra sig i (Hirdman, 2001). Vi vill också förtydliga att vi drar paralleller mellan genus och kvalitativ jämställdhet. Vi ser att den kvalitativa jämställdheten strävar efter samma förståelse av det konstruerade könet som genus eftersom den eftersträvar könsneutralitet och fokuserar på individualitet.

2.1.3 Socialt arbete och makt

Det går inte att tala om socialt arbete utan att inkludera begreppen makt och kontroll. Alla människovårdande organisationer såsom socialtjänsten medför ett maktförhållande där den hjälpsökande klienten automatiskt hamnar i

beroendeposition och därmed befinner sig i underläge gentemot socialarbetaren.

Sociologen Bourdieu ser, enligt Järvinen (2002), välfärdsstaten som en

sammansatt serie av olika självständiga fält där varje fält har sina specifika regler

och strukturer, och där dynamiska maktprocesser pågår både internt och i

förhållande till andra fält i syfte att berättiga sin egen existens i samhället. Varje fält har något som Bourdieu kallar för doxa. Fältets doxa innefattar de regler, rutiner och föreställningar om vad som är rätt/fel, normalt/onormalt,

naturligt/onaturligt. Doxa inom socialt arbete kan till exempel vara

socialarbetarnas uppfattningar om sin funktion samt deras föreställningar om klienter. Kort sagt kan man förklara doxa som ett uppfattnings- och

värderingssystem som ses som något naturligt och inte ifrågasätts trots att systemet i grund och botten skapats av fältet självt. Det som är viktigt att påpeka är att doxa alltid hänger samman med maktutövning och att alla uppfattningar och handlingsmönster som fältet och dess doxa kännetecknas av också fungerar som maktinstrument i den bemärkelsen att den maktutövning som förekommer på det sociala arbetets olika fält, legitimeras genom välfärdsstatens godkännande och därmed inte uppfattas som makt i tvingande och våldsam bemärkelse (Järvinen, 2002). Den makt och det inflytande socialarbetare förfogar över är förankrade i den människovårdande organisation de arbetar i eftersom socialarbetaren tar till sig och införlivar de rådande strukturerna som finns på fältet. Bourdieu visar att det som uppfattas som naturligt och berättigat inom socialt arbete egentligen handlar om en strukturell makt som genomsyrar allt ifrån inställningar och tankesätt till beteende och agerande inom socialt arbete.

Foucault är en klassisk teoretiker i maktsammanhang och menar att makt historiskt sett genomgått en förändring från att vara en suverän kraft med

oförbehållsam rätt att bestämma över liv, död och egendom till att vara en modern makt vars mekanismer mer går ut på att stimulera, kontrollera och organisera individ och samhälle. Denna moderna makt kallar Foucault för biomakt vilket helt enkelt innebär de maktprocedurer och funktioner som livet både påverkas och skapas av. Biomakt fokuserar på livet och hur det levs och upplevs, ordnas och produceras varpå livet och kroppen blivit viktiga områden där makt, processer och beslut kan utövas. I detta har också könet fått en större betydelse och blivit ett föremål varigenom institutioner som politik och ekonomi kan reglera och disciplinera befolkning och kontrollera samhället. Kön har blivit något praktiskt och centralt i hur livet förvaltas eftersom kön dominerar våra tankar. Foucault använder uttrycket allt är kön för att tydliggöra denna åsikt. Inte förrän vi befriat oss från könets dominans kan vi hävda individers mångfald och möjligheter (Foucault, 1976)

2. TIDIGARE FORSKNING

År 2004 utkom Socialstyrelsen med en rapport som granskar socialtjänsten ur ett jämställdhetsperspektiv. Rapporten visar att det finns tydliga skillnader beroende på kön när det kommer till resurs- och insatsfördelningen från socialtjänsten.

Exempelvis får fler ensamstående män än kvinnor bistånd, men när det kommer

till ensamstående med barn är det fler kvinnor än män som får bistånd. Bland de

äldre är det fler kvinnor än män som beviljas hemtjänst och särskilt boende. Något

fler insatser för barn och unga ges till pojkar än till flickor och rapporten pekar

också på att socialtjänsten ofta fokuserar på olika saker hos pojkar/flickor och

kvinnor/män i sina bedömningar. Självklart finns det många förklaringar till

varför det ser ut som det gör. Samhällsförhållandena, till exempel olikheter mellan

könen i inkomstförhållanden och i situationen på arbetsmarknaden, påverkar

såklart mäns och kvinnors ekonomiska förhållanden vilket i sin tur påverkar deras

behov av socialtjänstens insatser. Kvinnor och män har genom livet lärt sig att

bete sig på olika sätt vilket också innebär skillnader i behov mellan könen. Till exempel är det ofta kvinnor som tar vårdansvaret för barn, make och åldriga föräldrar. Rapporten pekar också på att unga tjejer och killar med problem ofta utrycker dessa på olika sätt och därmed blir de heller inte uppmärksammade och behandlade på samma sätt. Ojämställdheterna i vårt land gör alltså att behoven av insatser till viss del ser olika ut mellan könen. Det är omöjligt för socialtjänsten att behandla kvinnor och män likadant då deras individuella förutsättningar ofta är olika. Att ge samma eller lika mycket till de båda könen blir ju därmed ojämställt.

Häri ligger också socialtjänstens dilemma, påpekas det i rapporten. Genom att socialtjänsten tar hänsyn till skapade olikheter mellan kvinnor och män och ger olika insatser beroende på kön synliggörs också de skapade könsskillnaderna varpå de riskerar att ytterligare konserveras och stereotypifieras. Om man istället betonar att kvinnor och män är lika riskerar man att förbise eventuella

könsspecifika skillnader i behov och förutsättningar. Vidare visar rapporten att det kan finnas en motsättning mellan klientens självbestämmande och jämställdhet, då klient och personal ibland har olika normer gällande jämställdhet. Slutsatsen i rapporten är att det saknas kunskap om både evidens och kostnadseffektivitet inom socialtjänsten och att det finns ett stort behov av mer forskning kring kvinnor och män i socialtjänsten. Socialtjänsten behöver

uppmärksamma och erkänna problematiken med hur man ska bemöta klienterna jämställt och det måste också skapas en medvetenhet och en diskussion kring jämställdhet inom socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2004).

Christian Kullbergs avhandling Socialt arbete som kommunikativ praktik (1994) visar att socialsekreterare påverkas av traditionella föreställningar om manligt och kvinnligt vilket leder till att klienter ofta behandlas och bedöms utifrån sitt kön vilket därmed bidrar till att deras ärenden styrs och behandlas på olika sätt.

Kullberg skriver att det är vanligt att anställda inom människovårdande

organisationer, såsom socialtjänsten, ofta utgår ifrån någon slags arbetshypotes

eller stereotypa föreställningar i sitt arbete med klienter. Kullberg menar att dessa hypoteser eller föreställningar ofta underlättar för socialsekreterare att

kategorisera klienterna och deras behov till de insatser som kan erbjudas men också att tänkandet i termer av kategorisering underlättar socialsekreterares kontroll över ärendet och klientens situation. Genom att skapa typfall kan

socialsekreterare tydligare se ärendets storlek och arbetsbörda och därmed avgöra om de ska undvika att gå in i ärendet eller inte. Kullberg menar att

socialsekreterarnas traditionella föreställningar om kön präglar synen på manliga och kvinnliga klienter vad gäller förvärvsarbete och omvårdnad. Ett fortfarande ganska vanligt synsätt är att kvinnor skulle vara mer lämpade för vårdande uppgifter. Samtalen mellan socialsekreterare och kvinnliga klienter kretsar därför oftare kring barn och familj, menar Kullberg, medan socialsekreterarnas samtal med manliga klienter knappt berör ämnet barn och familj utan handlar mer om försörjning (Kullberg, 1994).

I boken Åt var och en efter behov (1998) diskuterar Sandquist hur socialtjänsten

ofta bemöter sina klienter olika eftersom de har skilda förväntningar och krav på

klienterna beroende på deras kön. Därmed skyms också klientens egentliga behov

bakom könsstereotypa föreställningar vilket i sin tur kan leda till fel insatser och

stöd. Sandquist menar att det finns forskning som tyder på att män gynnas av

välfärdspolitiska resurser och att kvinnor och män ofta bedöms olika trots att

deras faktiska förutsättningar ser likadana ut. Ojämställda strukturer leder också till ineffektivitet, menar Sandquist. Människor får inte de resurser de behöver utan stereotypifieras och ges de resurser de utifrån sitt kön anses behöva. Samhällets resurser utnyttjas därmed inte på ett effektivt sätt och kvaliteten på den service som erbjuds brister (Sandquist, 1998).

Ingela Kolfjord

, lektor i socialt arbete, pekar på att vi alla bär på samhällets normer och värderingar. Hon menar att maktperspektivet som finns mellan kvinnor och män inte alltid är medvetandegjort hos oss, vilket betyder att vi i vardagslivet ständigt reproducerar synen på kvinnans respektive mannens plats i samhället (Kolfjord, 1997). Socialtjänsten är inget undantag utan även där

upprätthåller såväl män som kvinnor den patriarkala strukturen i samhället genom att bortse från maktperspektivet och se på sina klienter utifrån traditionella och könsspecifika mönster. Kåhl menar till exempel att det traditionella synsättet på moder- och faderskap lever kvar i socialtjänstens utredningar där mammor ses som huvudansvariga för barnen medan pappor slipper undan ansvaret. Detta leder till att kvinnor som brister i omsorg mot sina barn klandras mycket hårdare än män (Kåhl, 1995). Mats Hiltes studie Förändring och kön i socialt arbete (2000) visar också på könsspecifika förväntningar i valet av insatser och åtgärder för klienterna. Han har tittat på hur socialarbetare ser på och arbetar med föräldrar till ungdomar på glid och vilka förväntningar och krav som ställs på föräldrarna.

Liksom Kåhl ser Hilte att det finns ett traditionellt synsätt på moder- och

faderskap. Modern ges ofta en central roll i utredning och behandling då det finns en förväntan om att modern ska vara den omsorgsgivande och omhändertagande.

Faderns roll är inte alls framträdande, inte ens när klienten specifikt bett om att fokusera mer på fadern. Detta osynliggörande av fadern visar tydligt den syn som fortfarande finns av fadern som den sekundära vårdnadshavaren, menar Hilte (Hilte, 2000). Kåhl menar att man även kan se könsstereotypa mönster när det gäller barn- och ungdomsutredningar där manlighet förknippas med aktivt beteende och kvinnlighet förknippas med passivitet. Tjejer som bryter mot dessa könsstereotypa mönster fördöms mycket starkare än killar. Detta syns tydligt vid missbruk då kvinnor inte bara bryter mot den kulturella definitionen av

kvinnlighet utan också mot det omsorgsansvaret som enligt samhällsnormen ålagts henne. Drogberoende kvinnor fördöms hårdare av samhället eftersom deras missbruk inkräktar på deras roller som hustru, mor eller plikttrogen dotter (Kåhl, 1995).

Det finns en hel del forskning om vilket könscentrerat samhälle vi lever i och hur vi redan från barnsben får lära oss att uppträda olika beroende på om vi är flickor eller pojkar. Föreställningar om könsspecifika egenskaper och beteenden

införlivas i identiteten redan från barnsben och finns sedan med oss genom hela livet och formar vårt sätt att se på oss själva och andra. Christina Andersson (1996) har undersökt hur flickor med avvikande beteende bemöts och behandlas av omvärlden. Hon pekar på hur flickor och pojkar hanteras olika från första stund i livet och hur vi tidigt präglas in i våra roller och beter oss utifrån hur en

pojke/flicka ska agera. Till exempel ses killar som sunda om de är aktiva och ta plats, medan tjejer anses okvinnliga om de tar för sig och är alltför självständiga.

Att killar ska vara aktiva och tjejer passiva går även igen i killars och tjejers riskbeteenden, som till exempel missbruk och kriminalitet, menar Andersson.

Killars riskbeteenden är oftast är en aktiv handling, medan tjejers riskbeteende

2 Tidigare Ingela Kåhl

ofta består i att de utsätter sig för risken att bli offer för andras handlingar.

Beteende som tolereras för killar ses ofta som avvikande för tjejer. Andersson menar att tjejer som uppmärksammas av till exempel skola och socialtjänst för avvikande beteende egentligen inte åsamkar samhället, sig själv eller någon annan skada, utan uppmärksammas för att deras beteende strider mot de traditionella könsrollerna. Till exempel är det vanligt förekommande att tjejers sexualitet, när de gjorde sexdebut och hur många partners de haft, tas upp som argument i utredningar, medan killars sexuella beteende först uppmärksammas om det handlar om våldtäkt eller övergrepp. Andersson visar alltså på hur konstruktioner av kön på detta sätt leder till diskriminering mellan könen och ojämställda

maktstrukturer där kvinnor redan tidigt i livet hamnar i underläge gentemot män (Andersson, 1996).

I boken kön och juridik i socialt arbete (1999) uppmärksammar Astrid Schlytter att även rättsliga normer i en rad avseenden är olika för kvinnor och män och för flickor och pojkar. I tillämpningen har till exempel rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende i 3 § i lagen om vård av unga (LVU) vidgats utanför riktlinjerna i förarbetena. Pojkar och flickor bedöms på olika grunder då pojkar ges större handlingsutrymme medan flickors sociala situation och sexualitet granskas hårdare och mer ingående. Schlytter menar att lagar och domslut medverkar till att osynliggöra flickors behov och rättigheter eftersom lagen ger intryck av att vara könsneutral när den egentligen inte är det. De normer som bildats genom rättspraxis bygger på förlegade föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt, vilket innebär att lagen och hur den används i praktiken bidrar till att upprätthålla ojämställda könsmaktsförhållanden. Dessutom, menar Schlytter, är lagen uppbyggd så att den diskriminerar flickor eftersom lagen ofta kräver ett utåtriktat aktivt handlande, och då flickor ofta agerar genom till

exempel självsvält och annat självskadebeteende som ofta döljs för omgivningen, faller de utanför ramen för LVU (Schlytter, 1999).

Mats Hilte och Ingrid Claezon visar i sin bok Flickor och pojkar på institution – ett könsperspektiv på vården av ungdomar (2005), att det finns en väldigt traditionell och stereotyp syn på manligt och kvinnligt hos personalen på behandlingshem, vilket också formar personalens uppfattning om ungdomarnas problem samt den vård och behandling ungdomarna får. Behandlarna själva utgår från traditionella föreställningar om kön där kvinnorna i personalen ska

representera känslor och närhet medan männen ska representera rationalitet, förnuft och handlingskraft. Ungdomarna vid institutionerna behandlas också utifrån könsspecifika mönster och de problematiseras och socialiseras efter traditionella uppfattningar om kön. Killarnas aktiviteter innebär oftast något aktivt, så som idrott och att vistas i naturen, medan aktiviteterna för flickor är mer passiva och ofta handlar om det egna utseendet och kläder. Hilte och Claezons studie visar att behandlarna ofta är välvilligt inställda till sitt arbete men

reflekterar inte över könsskillnader och sina egna föreställningar om kön, varpå behandlingsarbetet bidrar till att upprätthålla traditionella könsföreställningar och könsskillnader (Hilte & Claezon, 2005). Även Tina Mattsson, doktor i socialt arbete, har undersökt genusperspektivet på behandlingshem och hennes resultat visar att personalen även inom missbruksvården intar traditionella roller där kvinnorna representerar kärleksfulla mödrar medan männen representerar

auktoritära fadersfigurer. De kvinnliga klienternas behandlingsform är ofta passivt

utformad i en hemlik miljö där kvinnorna ges utrymme och tid för att reflektera

kring sin situation. Männens behandlingsform betonar istället aktiviteter och

ständig sysselsättning för att männen ska undvika att tänka på droger och samtidigt aktiveras på ett sätt som påminner om lönearbete (Mattsson, 2005).

Mattsson menar att missbruksvården ofta utger sig för att vara könsneutral, men eftersom männen är i majoritet inom missbruksvården har man i generellt utvecklat missbruksvård utifrån mannens behov. Missbrukande kvinnor har på grund av detta osynliggjorts i vården då man inte har tagit hänsyn till deras

specifika behov. Allt fler vårdformer som är anpassade för kvinnor har visserligen vuxit fram, men dessa vårdformer är ofta utformade efter traditionella

föreställningar om kvinnor, varpå risken med dem är att kvinnorna och den situation de befinner sig i ytterligare stigmatiseras (Mattsson, 1998).

Mattson menar att det inte bara är inom missbruksvården som personalen antas ha olika funktioner beroende på kön, utan att det är så överhuvudtaget inom socialt arbete. Detta synsätt grundar sig i en uppfattning om att likheter inom kön förutsätter olikheter mellan könen. Om man tilldelar ett kön vissa egenskaper så säger man samtidigt att det andra könet inte har dessa egenskaper. Härmed skapas ett könsstereotypt tänkande där kvinnors och mäns tilldelade egenskaper och roller anses komplettera varandra, menar Mattsson. Eftersom ordningen mellan könen ses som komplementär förefaller den också som logisk och försvarbar, vilket osynliggör maktskillnaderna mellan kvinnor och män. I socialt arbete väljer socialarbetare ofta att arbeta i team av en manlig och en kvinnlig socialarbetare i ärenden som rör en man och en kvinna. Tanken på att det behövs socialsekreterare av båda könen för att möta klienter av båda könen bygger på förväntningar om att män lättare förstår män och att kvinnor lättare förstår kvinnor. Den förväntade likheten på grund av kön bidrar till att socialt arbete således upprätthåller skillnader mellan könen (Mattsson, 1998)

År 2005 publicerades en offentlig utredning, SOU 2005:66, som kartlagt utbytet mellan forskning och jämställdhetspolitiskt arbete för att se hur

kunskapsförsörjning tillgodoses och används i det praktiska arbetet hos

myndigheter samt hur detta kan förbättras. Det fanns nämligen ett antagande om att myndigheternas ökade ansvar vad gäller jämställdhetsarbete borde innebära en ökad efterfrågan på kunskaper från genusforskningen. Istället visade sig att genuskunskap fortfarande möts med misstänksamhet och motstånd ute i

verksamheterna och att jämställdhetsarbete ofta är ett ensamt arbete som kräver tålamod. De som för det mesta tar tag i det benämns som eldsjälar som besitter stora kunskaper och en optimistisk grundsyn, men som har svårt att förmedla dessa vidare till andra i organisationen. Bristande kunskaper om könsmakt och om hur praktiskt jämställdhetsarbete bedrivs är ytterligare hinder som framkom i kartläggningen. Utredningen visar således att det finns ett behov av ökade kunskaper och utbildning om hur jämställdhet och genus ska integreras rent praktiskt och att det är viktigt att denna uppgift inte läggs på enskilda eftersom den berör alla i verksamheten. För att verksamheterna ska kunna arbeta med integrering av jämställdhet och genus på ett externt plan, det vill säga utåt mot exempelvis klienter, krävs ett väl fungerande arbete på det interna planet.

Nödvändiga kunskaper måste alltså vara internaliserade i den egna verksamheten

innan den kan förmedlas vidare till andra. I den offentliga utredningen framhålls

att integrering av jämställdhets vilar på en förståelse av makt som innebär dels att

den finns och upprätthålls överallt i vardagen men också att denna maktordning

kan förändras. Både kvinnor och män är lika ansvariga för att maktstrukturer

upprätthålls. Man måste också vara medveten om att maktförhållanden finns och

upprätthålls på olika sätt i olika sammanhang och verksamheter, vilket man måste

ta hänsyn till för att kunna bedriva ett framgångsrikt jämställdhetsarbete (SOU 2005:66).

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Vårt intresse av genus och socialkonstruktivism väcktes under en kurs om genus och socialt arbete, som vi fann väldigt intressant och inspirerande. Vi finner det fascinerande att den verklighet vi tar för givet egentligen är socialt konstruerad.

Det är väldigt omvälvande att tänka sig att det vi ser som naturligt i vårt samhälle bara är påhittade konstruktioner. Förespråkare för socialkonstruktivismen vill visa både att, och hur den samhälleliga verkligheten är uppbyggd och därför menar vi att socialkonstruktivismen kan vara en intressant teori som kan förklara hur socialsekreterare tänker kring genus och jämställdhet och varför de tänker som de gör. Genusteori, som är en vidareutveckling av socialkonstruktivismen, menar att även manligt och kvinnligt är något socialt skapat och påhittat. Manligt och kvinnligt och allt som förknippas med det påverkar alla människor i samhället och är en väldigt styrande faktor i våra liv. Genusteori belyser också de maktaspekter som finns inbyggda i samhället och som styr hur vi ser på kvinnor och män. Vi väljer att använda socialkonstruktivistisk teori och genusteori därför att vi tycker att de beskriver hur traditionella mönster skapats samt hur de upprätthåller och reproducerar ojämställdheter. Begreppet intersektionalitet

är i grunden ett genusteoretiskt perspektiv. Vi väljer intersektionalitet som en teoretisk

utgångspunkt eftersom vi vill visa att genus och jämställdhet måste förstås i en kontext. Förespråkare för intersektionalitetsteori menar att man inte kan se på samhället och allt som sker i det utan att vara medveten om alla aspekter som påverkar det. Man kan alltså inte bara studera ett fenomen utifrån kön och genus utan att vara medveten om att fenomenet också påverkar och påverkas av annat såsom ålder, etnicitet och sexualitet. Även om vi främst vill se på hur kön och genus påverkar oss vill vi med intersektionalitetsbegreppet visa att det finns många andra faktorer och maktstrukturer som också spelar in och som påverkar såväl enskilda individer som hela samhället.

3.1 Socialkonstruktivistisk teori

Socialkonstruktivismens primära intresse handlar om att få kunskap om hur vi människor förstår vår omvärld. Det vanligaste sättet är genom att vi på olika sätt kategoriserar det vi möter i livet. Socialkonstruktivister menar att vi i vår vardag sällan reflekterar över eller ifrågasätter våra förställningar och kategoriseringar men menar att vi borde göra det eftersom vårt tänkande har konsekvenser. Hur vi reagerar och bemöter saker och personer beror på hur vi kategoriserar dem och vilka värderingar vi lägger i dem. Vår omvärld är inte en objektiv värld bestående av människor och givna omständigheter, utan en subjektiv värld där vi människor skapar dess mening och den sociala verklighet vi lever i (Loseke, 1999)

Idén om social konstruktion kommer ursprungligen från sociologerna Berger och Luckmann som hävdar att den gemensamma verkligheten utgör den kunskap som styr människors beteenden och att människor har olika uppfattning om denna verklighet. Den verklighet som skapats utgör också grunden för gemensamma antaganden om hur vi uppfattar att saker och ting är (Payne, 2002). Berger och

3 Härstammar från engelskans to intersect, det vill säga att genomskära eller att korsa

Luckmanns teori om socialkonstruktivism grundar sig på tre påståenden; att samhället är en mänsklig produkt, att samhället uppfattas som en objektiv

veklighet och att människan är en social produkt (Wenneberg, 2000). Människan har enligt Berger och Luckmann (1966) en benägenhet att skapa vanor.

Vanemässigheten har en psykologisk fördel då den reducerar antalet valmöjligheter och därmed också befriar individen från ett ständigt

beslutsfattande. Istället för att varje dag bestämma sig för vad man ska göra så har man skapade rutiner som man följer, exempelvis vet vi alla i vilken ordning vi gör våra morgonsysslor utan att behöva fundera över det varje dag vi vaknar. Vanor att göra saker och ting på ett visst sätt finns inte bara på individuell nivå utan också på en samhällelig nivå eftersom vissa skapade vanor externaliseras

till andra människor som själva inte varit med om att skapa dem. Liksom att trender börjar hos en grupp människor och sedan sprider sig vidare är det samma sak med mycket annat i samhället, till exempel är det brukligt att vi på begravningar bär svart och uttrycker vår sorg genom att gråta, något som också konstruerats av någon en gång i tiden (Berger & Luckmann, 1966). Berger och Luckmann förklarar att när mänskliga handlingar upprepas, och upprepas allt oftare,

framträder de inte längre som enskilda handlingar, utan som självklara delar i ett mönster (Månsson 2003). Berger och Luckmann menar att vanor som

externaliseras bildar institutioner som vi sedan ser som grundläggande inrättningar i samhället. Följden blir att vi delar vissa vanor och seder med varandra utan att reflektera över varför vi gör det (Berger & Luckmann, 1966).

Det är till exempel självklarheter i vårt samhälle att vi handlar med pengar och att vi går i skolan när vi är barn. Dessa institutioner tar vi för givna och ser dem som en objektiv verklighet, alltså vi ser att verkligheten existerar oberoende av

samhällsmedborgarna och reflekterar inte över dess existens. För att vi ska kunna förstå verkligheten och fungera i samhället måste vi från tidig ålder lära oss de normer och handlingsmönster som alla andra i samhället har, samt internalisera dessa och använda oss av dem. Berger och Luckmann menar att denna ständigt pågående socialiseringsprocess gör oss till sociala produkter, skapade av det samhälle vi lever i (Wenneberg, 2000).

Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv finns det alltså inte något som är naturligt givet utan att alla fenomen har bakomliggande orsaker och att de därmed också är konstruerade att vara på ett visst sätt. Exempelvis kan man se att sorg förknippas med olika handlingar i olika samhällen och kulturer. I vårt samhälle uppfattas det som en naturlig handling att gråta när man känner sorg medan man i vissa andra samhällen uttrycker sorg genom att skrika och kasta med kroppen istället för att fälla tårar. Socialkonstruktivismen ser kritiskt på att vi tar saker för givna, och menar att det är en illusion att uppfatta fenomen som statiska eller självklara och säga att så är det bara, och tro att de inte kan vara på något annat sätt. En av socialkonstruktivismens utgångspunkter är just kritiken mot att socialt konstruerade handlingar uppfattas som naturliga och bestämda, istället ska man se företeelser i samhället som sociala konstruktioner eftersom de är ett resultat av sociala processer och det finns anledningar till varför de är utformade som de är.

Socialkonstruktivister vill därför demaskera och utforska verkligheten bakom fenomen som vi uppfattar som naturliga och ifrågasätta det vi uppfattar som naturligt och självklart. De vill visa det naturliga bara är en illusion eftersom det ligger både sociala och mänskliga intressen bakom alla samhällsfenomen. Detta tankesätt kan givetvis även appliceras på hur vi uppfattar kvinnor och män, men

4 Sprids till

också på samhällsinstitutioner som socialtjänsten och socialt arbete (Wenneberg, 2000).

Malcolm Payne menar i sin bok Modern teoribildning i socialt arbete (2002) att socialarbetare och klienter tillsammans konstruerar det sociala arbete som

socialtjänsten utövar. Dock är det inte så att det sociala arbetet konstrueras på nytt varje gång socialarbetare och klienter träffas, utan Payne menar att socialarbetare, klienter och socialtjänsten redan är konstruerade utifrån det samhälle de lever i varigenom socialt arbete också finns konstruerat och förankrat i samhället. Man kan se det som ett samspel där arbetet som socialarbetare utför formas av förväntningar ifrån samhället samtidigt som socialarbetarna själva bidrar till samhällets förväntningar genom sitt eget tänkande och handlande. Payne kallar denna process för social konstruktion. Således ser Payne socialt arbete som en uppsättning av sociala relationer grundade och skapade i människors

gemensamma verklighetsuppfattning (Payne, 2002). Wenneberg (2000) menar att vi människor har ett ansvar att engagera oss i samhället och ta ställning till

samhälleliga frågor. Vi kan till exempel inte hålla oss neutrala till en institution som vi upplever som naturlig men som egentligen är konstruerad på så sätt att den avsiktligt eller oavsiktligt förtrycker grupper i samhället.

3.2 Genusteori

Genusteori tar sin utgångspunkt i den socialkonstruktivistiska teorin då det som anses vara manligt eller kvinnligt i vårt samhälle inte ses som biologiskt givet utan som konstruerats utifrån sociala och kulturella kontexter. Genus speglar de sociala och kulturella faktorer som gör att kvinnor och män förväntas vara och bete sig på ett visst sätt. Simone de Beauvoir anses vara en av föregångarna till genusteorin då hon redan 1949 i sin bok Det andra könet skrev ”Man föds inte till kvinna, man blir det” (de Beauvoir, 1949, s 325). Vi fostras alltså in i vissa

beteenden, förväntningar och uppfattningar utifrån vårt kön, och vi lär oss att vara killar eller tjejer, kvinnor eller män. Till viss del sker detta medvetet, av viljan att passa in och vara som alla andra, och till viss del sker det omedvetet eftersom det betraktas som naturligt att bete sig på ett visst sätt beroende på könstillhörighet (Josefsson, 2005).

Tanken om att manligt och kvinnligt inte handlar om biologiskt nedärvda

egenskaper utan om kulturell och social påverkan har funnits länge. Redan under första hälften av 1900-talet visade forskning att det som i västerlandet uppfattas som typiskt kvinnliga eller manliga egenskaper är socialt konstruerade genom uppfostran och inlärning. Antropologer som befann sig i andra delar av världen såg hur människor i andra kulturer hade helt olika, och ibland till och med ombytta roller gällande manligt och kvinnligt, än vad man i västvärlden var van att se (Hedin & Månsson, 2000). På senare tid finns det liknande forskning, bland annat visar socialantropologen Don Kulick att kvinnor och män på Nya Guinea inte alls beter sig enligt mallen för vad som anses vara kvinnligt respektive manligt här i västvärlden (Kulick, 1987). Detta stödjer alltså teorin om att det vi uppfattar som biologiskt grundade skillnader mellan könen bara är sociala och kulturella konstruktioner, vilket också är utgångspunkten i vår undersökning.

Sociologiprofessorn Robert Connell menar att genus finns därför att biologin inte

bestämmer det sociala (Connell, 1999). Han ser genus både som en historiskt

skapad produkt och som en del i skapandet av vår historia. Vårt sätt att betrakta

det sociala könet förändras och omskapas över tid och Connell menar att detta

sker i interaktionen mellan de samhälleliga strukturerna och de vardagliga relationerna mellan kvinnor och män. (Hedin & Månsson, 2000).

Människor väljer att tolka och förstå genus och kön på olika sätt och det finns en uppsjö av teorier och definitioner i ämnet och att. De teorier och definitioner vi presenterar är inte allmängiltiga på något sätt utan är helt enkelt den ståndpunkt vi väljer att utgå ifrån. Trots alla olika synsätt finns det dock en sak som i princip alla definitioner och teorier är överens om, nämligen att kvinnan i samhället är underordnad mannen. Detta maktförhållande är viktigt att belysa när man talar om genus och det är viktigt att titta på ojämställdhet ur ett maktperspektiv för att kunna se dess konsekvenser och vad det faktiskt innebär för samhället.

3.2.1 Genus som maktstruktur

Connell (1999), menar att genusstrukturen är en av de mest betydande

strukturerna i vårt samhälle och han ser genus som en social praktik varigenom vardagslivets uppgifter organiseras. Överallt har samhället formats efter genus vilket man bland annat kan se i maktstrukturer där Connell pekar på en tydlig genusordning där kvinnor är underordnade den manliga dominansen. Hedin och Månsson (2000) menar i en artikel i socialvetenskaplig tidskrift att den

könsmässiga över- och underordningen är djupt förankrad på olika arenor i samhället och att patriarkatet upprätthålls både inom den ekonomiska och offentliga sfären, genom arbetsfördelningen mellan könen samt genom

arbetsmarknadens struktur och socialisationen i familjen. Socialt arbete är inget undantag enligt Hedin och Månsson, utan mycket tyder på att många

socialarbetare utgår från en förenklad och stereotyp uppdelning av manligt och kvinnligt i sitt arbete med klienter.

Genusforskaren Yvonne Hirdman menar också att det finns en grundläggande

ordning om manligt och kvinnligt i vårt samhälle som i sin tur formar oss och det

samhälle vi lever i. Hon var den första i Sverige att formulera en teori om detta

genussystem och hur vi påverkas av det. Hirdman menar att genussystemet bygger

på två principer. Den första principen är att kvinnligt och manligt hålls isär i

samhället. Det finns en uppfattning om att kvinnor och män ska vara olika och ha

olika uppgifter och befinna sig på olika platser och att man inte ska blanda

kvinnligt och manligt. Den andra principen som genussystemet bygger på är

principen om den manliga normen. Mannen ses i vårt samhälle som norm då

mannen och allt som förknippas med manlighet värderas högt. Kvinnan däremot,

ses som avvikande och sekundär och därmed också som sämre än mannen. Den

manliga normen leder till en hierarkisk patriarkal samhällsordning där männen har

makten och kvinnor befinner sig i ständigt underläge. Att hålla isär könen när det

gäller uppgifter, positioner och egenskaper leder till att samhällets hierarki

befästs. Ju större isärhållande desto starkare blir hierarkin eftersom den manliga

normen möjliggörs och legitimeras genom isärhållandet av könen. Ytterligare en

bärande tanke i Hirdmans teori om genussystemet är att det finns ett upprättat

genuskontrakt mellan könen som innebär att vi har vissa föreställningar om, och

förväntningar på kvinnor och män som vi handlar efter och som genomsyrar alla

nivåer i samhället. Båda könen hjälper till att upprätthålla genuskontraktet genom

att följa de uppsatta regler som finns för kvinnor respektive män. Både kvinnor

och män fogar sig till ordningen, den som bryter mot reglerna bestraffas och de

som håller sig inom ramarna för systemet belönas. Vad som anses vara manligt

och kvinnligt förändras dock över tid och ser annorlunda ut i olika kulturer vilket

gör att även genuskontraktet förändras och ser olika ut beroende på tid och plats (Hirdman, 2001).

I boken där könsmakten ändras (2001) beskriver Vicky Johansson att det finns två konkurrerande kollektiva erfarenhetsbilder av kön. Den ena är den vi just

beskrivit, det vill säga ett maktordningstänkande som utmanar och ifrågasätter de rådande könsrelationerna. Den andra kollektiva erfarenhetsbilden av kön är egenskapstänkandet där de rådande uppfattningarna om kön accepteras och ses som naturliga. Egenskapstänkande utgår från att kvinnor och män är olika i grunden och har skilda egenskaper som både är biologiskt och socialt betingade.

Vare sig egenskaperna är medfödda eller förvärvade innebär detta synsätt att mäns respektive kvinnors egenskaper beskrivs som könsspecifika vilket har direkt effekt på hur vi uppfattar mäns och kvinnors kapacitet och vilka uppgifter de kan tänkas klara av. Att samhället är ojämställt förklarar man, enligt

egenskapstänkandet, med att egenskaper och förmågor ser olika ut hos de olika könen och att manliga egenskaper ofta värderas högre i samhället. Egenskaperna bidrar således till att upprätthålla mäns överordning i samhället och ses alltså som ett centralt inslag i den rådande samhällsordningen. Att sammanlänka kön och egenskaper ger oss exempelvis en förklaring till varför chefsposter så ofta innehas av män. Kvinnor anses inte äga de nödvändiga egenskaper som krävs för att konkurrera med andra, utan de anses vara mer mjuka och försiktiga, vilket innebär att de inte vågar ta för sig på samma sätt som män. Kvinnor görs därmed också direkt ansvariga för sin egen situation och samhällsposition på grund av sina egenskaper. Detta egenskapstänkande både formar och försvarar den ojämställda maktordningen i samhället. Det är vikigt att påpeka att egenskapstänkandet inte fokuserar på egenskaperna i sig utan på det faktum att egenskaper överhuvudtaget relateras till kön och att kvinnor och män tillskrivs olika egenskaper, menar Johansson. Teorin om egenskapstänkandet menar även att kvinnor i viss mån idealiserar sina tillskrivna egenskaper och att de aktivt använder dessa för att främja sina egna intressen, exempelvis för att slippa utföra uppgifter som män generellt gör (Johansson, 2001). På samma sätt drar även män fördel av de

egenskaper som anses tillhöra det manliga könet, menar Ingela Kåhl. Den manliga överordningen är därmed svårare att bryta, menar hon, eftersom männen ”inte frivilligt sågar av den gren de själva sitter på” (Kåhl, 1995, s 79). De som gynnas av de ojämlika maktstrukturerna i samhället har heller inte samma intresse av att förändra dem. Att tillskriva människor olika egenskaper beroende på deras kön har inte bara lett till uppkomsten av könsmaktsordningen i samhället, menar Johansson, utan även till att den ständigt förstärks eftersom människor genom egenskapstänkandet hittar legitima förklaringar till varför samhället ser ut som det gör och därmed inte tror sig kunna förändra det. Den uppdelning i

maktordningstänkande och egenskapstänkande som Johansson ser, får också konsekvenser för samhället. Hennes undersökning visar att människor som har ett egenskapstänkande upplever samhället som mer jämställt än andra och dessutom är mer negativa till en jämnare könsfördelning i arbetslivet och hemmet, medan människor som har ett maktordningstänkande ställer sig emot den rådande maktordningen och vill förändra strukturerna (Johansson, 2001).

3.3 Intersektionalitetsteori

Intersektionalitet är fortfarande ett ganska nytt och relativt oanvänt begrepp, men

ett väldigt användbart sådant i vårt mångfaldssamhälle. Nina Lykke menar i

Kvinnovetenskaplig tidskrift (2003) att begreppet intersektionalitet pekar på den

växelverkan som finns mellan maktasymmetrier såsom kön, klass, sexuell

preferens, etnicitet, nationalitet, ålder, klass, profession och så vidare. Hon menar att dessa är sammanvävda och intra-agerar

med varandra. Genom

intersektionalitetsteorin kan man se hur samhälleliga hierarkier och maktordningar intra-agerar med varandra och konstruerar kategorier som genus, etnicitet, klass, sexualitet och så vidare som i sin tur skapar inklusion och exklusion av olika grupper i samhället. Alla människor ingår i ett intersektionellt nätverk av olika samhällsstrukturer och maktaxlar som definierar en rad livsvillkor för oss. Det är inte alltid så att vi aktivt engagerar oss i, eller ens alltid tänker på de

maktasymmetrier som påverkar oss, med de finns alltid med som en del av oss i form av hur vi tänker och handlar. Lykke menar att vi kan se en överfokusering på kön i vårt samhälle, vilket kan leda till att andra maktordningar så som etnicitet, klass och ålder som kanske spelar en lika stor eller till och med större roll i

sammanhanget förbises (Lykke, 2005). Lykke menar alltså att det är problematiskt och förringande att bara fokusera på en slags maktasymmetri eftersom man lätt skapar stereotyper och skyller ett visst beteende på en specifik maktasymmetri om bara ser till en aspekt av helheten och inte tar hänsyn till alla faktorer en människa påverkas av (Lykke, 2003).

I sin bok Intersektionalitet definierar de los Reyes och Mulinari begreppet som ett

”teoretiskt perspektiv som tvingar oss att se på verkligheten med nya ögon och får oss att ifrågasätta för given tagen kunskap om den sociala ordning vi lever i” (de los Reyes & Mulinari, 2005, s 23). de los Reyes och Mulinari menar att vi

människor ofta använder oss av ett kategoriseringstänkande och att vi ser på andra människor utifrån fixerade typologier där vi tar vissa likheter och framför allt olikheter för givna. Vi jämför till exempel kvinnor med män, invandrare med svenskar, homosexuella med heterosexuella och så vidare.

Intersektionalitetsperspektivet utgår istället ifrån att individer, ideologier, vedertagen kunskap, diskurser och materiella villkor ständigt är involverade i en pågående konstruktion av makt och underordning. de los Reyes och Mulinari menar att intersektionalitetsbegreppet är intressant och användbart i diskussioner om hur processer på olika samhällsnivåer skapar makt och ojämlikheter (de los Reyes & Mulinari, 2005).

Under en föreläsning på Malmö Högskola med socialantropologen Sara

Johnsdotter (2006-02-02) diskuterades intersektionalitetsbegreppet. Johnsdotter tog bland annat upp att identiteten alltid är kontextbunden, det vill säga att vi präglas på olika sätt och av olika saker beroende på hur samhället vi lever i ser ut.

Därför kan man inte fokusera på endast en aspekt av en människa eftersom detta skapar stereotypa föreställningar om hur den personen är. Likadant är det med jämställdhet. Johnsdotter berättade bland annat om hur man i andra delar av världen vänder sig mot vårt västerländska sätt att se på kvinnor och

jämställdhetsbegreppet varpå Johnsdotter menar att vi måste vara medvetna om att vår västerländska uppfattning om vad jämställdhet innebär kanske inte är

densamma i andra länder och kulturer. På detta sätt kan man se hur bland annat kön, genus, etnicitet och nationalitet intra-agrerar med varandra och om man endast skulle se till en av dessa aspekter skulle det inte ge en riktig bild av verkligheten (Johnsdotter, 2006-02-02). Förespråkare för socialkonstruktivismen menar också att vi måste förstå att saker och ting som vi anser är naturliga kan se ut och vara på ett helt annat sätt utanför vårt samhälle och att vi måste vara öppna

5 Intra-aktion innebär att det sker en ständig och ömsesidig växelverkan mellan olika icke avgränsade enheter som samspelar med och påverkar varandra (Barad, 2003).

för andra definitioner av sådant som vi uppfattar som självklart och bestämt. Man ska därför vara försiktig med att säga att jämställdhet ser ut så här eftersom det kan vara olika för olika människor.

Den kritik som framförts mot intersektionalitetsbegreppet är att det är i princip omöjligt att ta hänsyn till alla typer av interagerande maktasymmetrier då man undersöker ett fenomen (Lykke, 2003). Om man som socialsekreterare utgår från ett intersektionalitetsbegrepp då man bemöter och behandlar sina klienter är det alltså viktigt att man tar hänsyn till samhällsstrukturernas alla maktaxlar som både klient och socialsekreterare påverkas och formas av. Problemet är dock att det är stört omöjligt att dra in och bedöma alla maktasymmetrier som spelar in och påverkar klientens liv. Lykke (2003) erkänner detta problem och menar att man givetvis måste bortse från de variabler som verkar mindre viktiga i sammanhanget för att ägna sig åt de som verkar mer relevanta. Hon menar att huvudsaken är att man är medveten om alla maktaxlar som spelar in, och att man gör ett aktivt val när man exkluderar någon av dem.

4. METODDISKUSSION

Det var en rapport från Socialstyrelsen om den bristande jämställdhetsaspekten i socialtjänstens arbete som fick oss att intressera oss för vårt ämnesval om socialtjänsten och dess syn på genus och jämställdhet. Vi ville undersöka

socialsekreterares tankar och reflektioner om genus och jämställdhet i sitt arbete med klienter. Då vi är intresserade av socialsekreterarnas subjektiva tankar valde vi en kvalitativ ansats för att kunna spegla subjektiva aspekter av det fenomen vi ville undersöka (Rosengren & Arvidsson, 2002). Vi kommer nu ytterligare redogöra för vår forskningsprocess i syfte att möjliggöra för läsarna att på egen hand bedöma vårt arbete utifrån ett validitets- och reliabilitetsperspektiv.

4.1 Förstudie

För att få mer övergripande information om genuspolicys/jämställdhetsplaner i kommunen ville vi göra en förstudie och kontaktade Malmö stads

jämställdhetsansvarige Kay Wictorin för ett möte. Vi hade frågor vi ville ha svar på innan vi utformade våra intervjufrågor till våra informanter. Vi tyckte det var viktigt att få en inblick i hur det står till med jämställdhetsarbetet i kommunen, vilka riktlinjer som finns och vilka frågor som är aktuella just nu. Vi undrade vad det fanns för riktlinjer angående genus- och jämställdhetsarbete inom Malmö stad och hur man överhuvudtaget arbetar med dessa frågor i kommunens

verksamheter.

Enligt jämställdhetslagen (1991:433), 13 § måste alla arbetsgivare varje år

upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete. I jämställdhetsplanen

för Malmö

stad, som är Malmös största arbetsgivare, definieras jämställdhet som ”/…/ att

kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla

väsentliga områden i livet” (Malmö stad, 2001, s 2). I jämställdhetsplanen

definieras också jämställdhet i arbetslivet som ”Kvinnors och mäns lika rätt i

fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter

i arbetet” (Malmö stad, 2001, s 2). Enligt planen ska jämställdhet ge kvalitet i de

relationer som ska prägla Malmö stads arbetsplatser och service. Vidare står det

att jämställdhetsaspekterna måste beaktas i alla sammanhang i det dagliga arbetet.

Ansvarsfördelningen som nämns i planen är tydlig, särskilt att ledare har ett operativt ansvar för jämställdhetsarbetet vilket innebär att de ska vara aktiva och ta initiativ i jämställdhetsfrågor. Alla anställda har dessutom ett eget ansvar att medverka i jämställdhetsarbetet. Malmö stad har utformat övergripande gemensamma mål och åtgärder för jämställdhetsarbetet som gäller för hela kommunen, men stadsdelarna utformar också egna jämställdhetsplaner med mer specifika mål och åtgärder för den egna stadsdelen och dess verksamhet. Bland målen som tas upp i den övergripande jämställdhetsplanen handlar ett mål om att alla verksamheter ska ha en fortlöpande jämställdhetsdialog. I konkreta termer föreslås att denna ska föras som en återkommande punkt på arbetsplatsträffar samt vara ett inslag i ledarutvecklingsprogram. Ett annat mål handlar om att uppnå en jämnare könsfördelning i de verksamheter där ett kön representerar mindre än 40

% av de anställda (Malmö stad, 2001).

Malmö stad satsar hårt på jämställdhetsarbete berättar jämställdhetsansvarige Kay Wictorin. Målet är att det ska bedrivas ett så aktivt jämställdhetsarbete så att Malmö blir pådrivande på området och ett föredöme för andra kommuner i

Sverige. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är en stor fråga för kommunen och bara i år avsätts 40 miljoner kronor för att utjämna lönegapet, ett arbete som nog måste fortgå under flera år, menar Kay, eftersom 75 % av de anställda i kommunen är kvinnor. Fastän jämställdhet successivt blivit viktigare går

utvecklingen långsamt framåt. Likgiltigheten är den största fienden, menar Kay, och bakom den ligger ofta okunskap om jämställdhet. Attityden är ofta att jämställdhet är någon fånig kvinnosak och att det inte finns något problem eftersom vi är mest jämställda i hela världen. Det finns dock eldsjälar som ser betydelsen av jämställdhet och som verkligen engagerar sig i jämställdhetsarbetet, men dessa saknar oftast stöd varpå Kay menar att alla måste vara med och ta tag i jämställdhetsarbetet och snacka, snacka, snacka, såväl anställda som chefer.

Jämställdhet finns dock inte bara inom organisationen utan också mellan organisation och samhälle. Kay ser Malmö kommun som en slags diversebutik vars uppgift är att serva Malmös medborgare på olika sätt. Därför måste alla anställda förstå och vara medvetna om jämställdhet, menar Kay. Det är viktigt att ha kunskap och kompetens om jämställdhetsfrågor för att förmedlingen utåt ska kunna fungera, annars fortsätter de gamla könsrollerna att leva vidare. Bristande jämställdhet medför stora kostnader, menar Kay. De ärenden som socialtjänsten och socialsekreterarna kommer i kontakt med är ofta konsekvenserna av bristande jämställdhet. Det är viktigt att socialsekreterarna har insikt i och är medvetna om sina egna värderingar för de har en jätteviktig uppgift i jämställdhetsarbetet, menar Kay. Malmö har en tung problembild, därför krävs det att man som socialsekreterare vet var man står i dessa frågor. Ojämställdhet är inbyggt i

vardagen för många av dem som kommer till socialtjänsten och de människorna är ofta där just på grund av bristande jämställdhetsarbete. Kay avslutar med att säga att jämställdhetsarbetet måste ses i ett tidsperspektiv. Många upplever det som att ingenting händer men jämställdhetsutveckling är en lång process eftersom det handlar om förändring av attityder och värderingar, något som aldrig kan påtvingas (Wictorin, 2006-03-27).

4.2 Urval av informanter

Eftersom vårt syfte med studien är att undersöka socialsekreterares tankar och

reflektioner om genus och jämställdhet i mötet med sina klienter ville vi intervjua

socialsekreterare som i sitt dagliga arbete möter och har kontakt med klienter.

Därför valde vi att inrikta oss på socialsekreterare vid Individ- och

familjeomsorgen. För att våra informanter ska kunna spegla olika grupper i

samhället ville vi gärna ha både kvinnliga och manliga informanter samt spridning i ålder. Ytterligare strategiska val vi ville göra var att intervjua socialsekreterare från olika stadsdelar för att kunna spegla eventuella skillnader i stadsdelarnas arbetssätt och se om det i så fall påverkar socialsekreterarnas åsikter kring vårt ämne och hur dessa åsikter tar sig i uttryck. Enligt bestämmelser från Malmö högskolas etiska råd tog vi först kontakt med verksamhetschefer i de olika stadsdelarna för att få deras tillstånd att genomföra intervjuer med

socialsekreterare. Processen att hitta informanter var precis lika svår som förväntat, många personer fick vi inte ens tag i, andra avböjde på grund av tidsbrist och en del hoppade av i sista minuten. Till slut lyckades vi dock boka intervjuer med sammanlagt åtta socialsekreterare vid tre olika stadsdelar i Malmö.

På grund av avhopp har vi endast en representant från en av stadsdelarna. Även om vi hade för avsikt att göra strategiska urval i form av variablerna ålder och kön blev det till slut tillgängligheten av informanter som avgjorde vårt urvalsunderlag.

Trots detta fick vi precis som ville eftersom informanterna till stor del hade den spridning vi önskat. Tre av informanterna är män och fem är kvinnor i

åldersgrupperna under 30 år, 30-40 år samt över 40 år. De arbetar alla vid IoF men på olika avdelningar och med olika arbetsuppgifter. Vi kommer att presentera våra informanter närmare i kapitel 5.

4.3 Planering och genomförande av intervjuer

I en utforskande kvalitativ studie där man till en början inte vet så mycket om ämnet måste man vara öppen för alla intryck som kan ges. Därför är det viktigt att också frågemetoden man väljer för sin datainsamling är öppen, just för att

informanterna ska få ett stort inflytande över samtalet som möjligt eftersom det är de som sitter inne med den kunskap vi som forskare vill åt (Rosengren &

Arvidsson, 2002). Då vårt syfte med undersökningen handlar om att ta fram socialsekreterarnas tankar kring, och synpunkter på genus och jämställdhet menar vi att intervjuer är den datainsamlingsmetod som lämpar sig bäst för vår studie.

Intervjuer ger möjlighet att kunna ställa följdfrågor och vidareutveckla informanternas information. Vi genomförde två gruppintervjuer och två

individuella intervjuer. Vi ville ha gruppintervjuer eftersom vi ville att deltagarna skulle kunna diskutera och reflektera kring frågorna om genus och jämställdhet och bemöta varandras synpunkter i frågorna. Därmed ges vi också möjlighet att följa processen med hur deltagarna resonerar sig fram till olika ståndpunkter och lösningar kring fenomenet, samtidigt som vi kan bryta in med nya frågor för att få fram just den information vi är intresserade av. Vi valde också att genomföra individuella intervjuer i syfte att få ett tyngre underlag till vår analys. En fördel med individuella intervjuer är att informanten får möjlighet att fritt uttrycka sig och sina tankar. I gruppintervjuer kan informanterna känna sig hämmade av de andra deltagarna och kanske inte vågar uttrycka ståndpunkter och tankar som går emot de andra deltagarnas (Denscombe, 2000). Fördelen med denna blandning av intervjutyper menar vi är att de kompletterar varandra då vi dels tillåts få ta del av sådana diskussioner som gruppintervjuer ger och dels får en inblick i hur enskilda informanter resonerar. Vi valde att göra semistrukturerade intervjuer med både generella och specifika frågor

. Vi ville både kunna ta upp övergripande teman och vida frågor, men också kunna beskriva ett problemområde eller ställa specifika frågor och be informanterna resonera kring dessa.

Intervjuerna genomfördes på informanternas respektive socialkontor och varade i genomsnitt en timme vardera. Vår tanke med att genomföra intervjuerna på socialsekreterarnas hemmaplan var att vi ville att de skulle känna sig så bekväma som möjligt. Om informanten känner sig trygg är sannolikheten större att

forskaren får mer öppna och uppriktiga svar (Starrin & Renck, 1996). Alla informanter tillfrågades om det gick bra om vi spelade in intervjun på band och alla gav sitt godkännande till detta. Vi lade upp intervjuerna på så sätt att en av oss ställde frågorna medan den andra antecknade och observerade informanternas kroppsspråk och samspel. Den av oss som antecknade fungerade också som en säkerhet om intervjuaren skulle komma av sig eller missa att ta upp relevanta följdfrågor. Vi märkte att vi under våra intervjuer fick anpassa oss efter

dynamiken i samtalet. Även om vi ställde samma frågor till alla informanter tog diskussionerna olika vändningar varpå svaren och de följande samtalen blev olika i de olika intervjuerna. Vissa intervjuer var mer självgående och flöt på utan någon större inblandning från vår sida. Andra gick trögare och gjorde att vi fick vara mer deltagande och försöka få igång samtalet mer fler frågor. På detta sätt pendlade vi mellan att vara mer eller mindre strukturerade i vår intervjuroll. Efter intervjuerna transkriberade vi materialet och lade till det som observerades under intervjun för att förstärka reliabiliteten och validiteten i materialet.

4.4 Tillvägagångssätt i analys

Som sociala aktörer tolkar vi hela tiden i interaktion med andra och även utifrån det sammanhang vi befinner oss i. Rosengren & Arvidsson (2002) menar att insamling och analys av data i kvalitativ forskning inte kan separeras eftersom den kvalitative forskaren oundvikligen tolkar materialet redan under insamlingsskedet.

Vi menar därför att man i kvalitativ forskning måste vara medveten om att bearbetning och analys av materialet sker även under datainsamlingsprocessen.

Redan efter vår första intervju kunde vi se vissa kopplingar till våra teorier och kunde ana vilka teman vi skulle kunna plocka ut till analysen. Efter varje kommande intervju som genomfördes blev dessa teorikopplingar och teman tydligare att se. Vi transkriberade våra intervjuer och renskrev våra anteckningar från intervjutillfällena för att få ett lättöverskådligt material att jobba med.

Därefter läste vi in oss på vårt insamlade material och diskuterade vilka

gemensamma tankegångar och centrala teman vi kunde utskilja ur våra intervjuer

innan vi började analysera. Den kvalitativa forskningsprocessen ger utrymme för

forskare att hitta egna vägar och metoder för bearbetning och analys just för att

kunna presentera materialet så att det i framställningen kommer till sin fulla rätt

(Rosengren & Arvidsson, 2002). För vår del var det viktigt att analysdelen skulle

vara intressant att läsa och ha en klar röd tråd som gör det lätt för läsarna att följa

redovisningen. Vi valde därför att väva samman resultat och tolkning vilket enligt

Patel och Davidsson (2003) är en vanlig metod vid kvalitativa undersökningar för

att fördjupa resultatet och ge läsarna ett bättre sammanhang. Genom att på detta

sätt illustrera resultaten med beskrivande citat samt lägga till teori, anser vi att vi

presenterat vårt material på ett lättläsligt och lättförståeligt sätt så att resultatet

tydligt framkommer och svarar på våra frågeställningar. Vi vill påpeka att

informanternas citat är deras subjektiva åsikter som vi sedan tolkat utifrån våra

teorier och utifrån vår förförståelse och sedan presenterat i analysen. För att

dessutom garantera våra informanters anonymitet har vi valt att ge informanterna

fingerade namn i presentationen av resultat och analys.