Leken som ett pedagogiskt verktyg i förskoleklassen: En studie om lekens betydelse för barns utveckling

L EKEN SOM ETT PEDAGOGISKT VERKTYG I FÖRSKOLEKLASSEN

– EN STUDIE OM LEKENS BETYDELSE FÖR BARNS UTVECKLING

Kandidat Examensarbetet i lärarprogrammet

Soli Fransson Fatima Taleb-Berrouane

2012

INSTITUTIONEN FÖR P^EDAGOGIK,HÖGSKOLAN I B^ORÅS

2

Arbetets art: Lärarprogrammet, inriktning mot förskoleklass och grundskolans fritidshem, inriktning mot förskola och förskoleklass, 210 högskolepoäng.

Examensarbete ”Att utforska pedagogisk verksamhet II”, 15 högskolepoäng i utbildningsvetenskap.

Utgivningsår: 2013

Svensk titel: Leken som ett pedagogiskt verktyg i förskoleklass – en studie om lekens betydelse för barns utveckling

Engelsk titel: The play as a pedagogic instrument during preschool class – a study about child development highlighting the importance of play

Nyckelord: Lek, lärande, förskoleklass, förskollärare, pedagoger, barns utveckling, lekens värld.

Författare: Soli Fransson och Fatima Taleb-Berrouane Handledare: Birgitta Davidsson

Examinator: Thomas Barow

Sammanfattning Bakgrund

Lek har en stor betydelse för människans utveckling, då den ger oss spänning, glädje och lust.

Leken är nära kopplad till fantasi och barn utforskar sin omgivning och formar sin personlighet genom lek. Leken är en arena där barn lär och utvecklas av och med varandra.

Pedagoger skall i leken inta en medupptäckande roll samtidigt som pedagogen stöttar, utvecklar och driver lekaktiviteten framåt.

Syfte

I vår studie vill vi få kunskap om och analysera pedagogers syn på lekens betydelse för barns utveckling samt få kunskap om hur pedagoger använder sig av leken som ett pedagogiskt verktyg i förskoleklassen.

Metod

Vår metod är kvalitativ och vi har inspirerats av etnografi i vårt val av forskningsansats. I vår undersökning har vi observerat sex pedagoger, genomfört fältsamtal samt intervjuat fyra förskollärare i fyra förskoleklasser vid fyra skolor.

Resultat

Resultatet visar fyra förskoleklassers användning av lek. Pedagogernas syn på lek och dess betydelse var lika, skillnader fanns i lekens användning i det vardagliga arbetet. Lekens syfte i de olika förskoleklasserna var något som skiljde sig. I vissa förskoleklasser användes leken främst genom att introducera ett nytt moment och under avkoppling och pauser från det vardagliga arbetet. Vi har funnit likheter i pedagogers deltagande i barns lek.

3

Innehållsförteckning

Inledning ... 5

Syfte ... 6

Frågeställningar ... 6

Bakgrund ... 7

Definition av lek ... 7

Lekens betydelse och karaktär ... 7

Leken och miljön ... 11

Leken och den kompetenta pedagogen ... 12

Sammanfattning: ... 15

Teoretiskt perspektiv ... 17

Metod ... 20

Kvalitativ metod ... 20

Etnografi som kvalitativ forskningsansats ... 20

Urval ... 21

Genomförande ... 22

Pilotstudie ... 23

Etik ... 23

Validitet och reliabilitet ... 23

Analys/bearbetning ... 24

Resultat ... 25

Förskoleklass Rosen ... 25

Sammanfattning ... 26

Förskoleklass Pingo ... 27

Sammanfattning ... 29

Förskoleklass Galaxen ... 30

Sammanfattning ... 32

Förskoleklass Solstrålen ... 33

Sammanfattning ... 35

Diskussion ... 36

Metoddiskussion ... 36

Resultatdiskussion ... 37

Pedagogers syn på lekens betydelse för barns utveckling och lärande ... 37

Lekens användning i förskoleklass ... 37

Lekens integration i det vardagliga arbetet i förskoleklass ... 38

Didaktiska konsekvenser ... 39

4

Vidare forskning ... 40

Referenser ... 41

Bilagor ... 45

Bilaga 1 ... 45

Bilaga 2 ... 46

Bilaga 3 ... 47

Observationsfrågor ... 47

Bilaga 4 ... 48

Intervjufrågor ... 48

Tack! ... 49

5

Inledning

Anledningen till att vi har valt att fördjupa oss i förskoleklassens vardagliga arbete kring leken som ett pedagogiskt verktyg i förskoleklassen är att vi ser lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Användningen av leken som ett pedagogiskt verktyg i skolan ser olika ut. Då vi i vår studie har fått en inblick i pedagogers användning av leken i förskoleklass. I denna studie kommer vi att argumentera för lekens användning i förskoleklassen samt dess betydelse för barns utveckling och lärande.

I FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen (2009) beskrivs det i artikel 31 alla barns rätt till lek, fritid och rekreation. Vidare beskrivs det i artikel 29 att barns utbildning skall utveckla deras identitet, förståelse, fysiska- och psykiska förmågor. I artikel 13 beskrivs barns rätt till yttrandefrihet genom olika uttrycksformer. Utifrån dessa artiklar anser vi att lekens betydelse stärks samt även vikten av att erbjuda barn i förskoleklass flera lekmöjligheter.

Vi har sett lekens fulla potential till att stärka barns vilja och lust att lära. Genom att använda leken som ett pedagogiskt verktyg sker lärandet på ett lustfyllt och lekfullt sätt. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr11 (2011) beskrivs skolan som en institution som skall främja barn och elevers förståelse, välbefinnande och deras utveckling.

Skolan skall därmed främja barn och elevers lärande och deras vilja att lära. I Lgr11 (2011) beskrivs leken som en väsentlig del i barns och elevers aktiva lärande. Skolan har som uppgift att stimulera barn och elevers kreativitet, nyfikenhet och självförtroende. Vi anser att denna uppgift lättare kan uppnås genom att använda leken som ett pedagogiskt verktyg. Vi menar vidare att leken i sig bland annat stimulerar barns kreativitet, nyfikenhet och det är i leken som barn formar sin identitet och därmed stärks deras självförtroende. I Lgr11 (2011) beskrivs vikten av att barn ges möjlighet till lek samt lekens viktiga roll i det pedagogiska arbetet. Då barn i leken stärker både sina sociala och kognitiva förmågor anser vi att syftet med leken borde förtydligas, samt att leken skall utgöra en naturlig del i barns lärande i förskoleklass.

Vi hoppas att denna studie kommer att inspirera läsare till att se vikten av att använda leken i förskoleklass som ett pedagogiskt verktyg samt även vikten av att integrera leken med andra ämnen.

6

Syfte

I vår studie vill vi få kunskap om och analysera pedagogers syn på lekens betydelse för barns utveckling samt få kunskap om hur pedagoger använder sig av leken som ett pedagogiskt verktyg i förskoleklassen.

Frågeställningar

 Hur används leken i förskoleklass?

 Vilken betydelse anser pedagoger leken har för barns utveckling och lärande?

 På vilket sätt integreras leken i de olika ämnena i förskoleklass?

7

Bakgrund

I detta avsnitt tar vi upp lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Här förklaras även vikten av pedagogers förhållningssätt och syn på leken samt dess användning. I avsnittet förklaras betydelsen av att barn vistas i en miljö som bjuder in till lek där de både kan utforska och upptäcka genom fysisk handling. Vi tar även upp vikten av att barn får möta kompetenta pedagoger som ser lekens möjlighet och potential till att använda leken som ett pedagogiskt verktyg.

Definition av lek

Nationalencyklopedin definierar lek som en låtsasverksamhet som särskilt förekommer bland barn. Barns lekfulla beteenden bör tolkas utifrån lekaktivitetens innehåll och innebörd. I leken sker ett samspel mellan deltagarna genom olika kommunikativa signaler. I leken är det människans inre föreställningar som styr över de yttre föreställningarna.

Lekens betydelse och karaktär

Huizinga (2004) menar att leken kan beskrivas som en meningsfull funktion äldre än vår kultur. I sin allra enklaste form är leken någonting mer än en fysiologisk företeelse och psykisk reaktion. Människans lek går ut över gränserna för att enbart vara en biologiskt eller fysisk verksamhet. Människans lek har alltid en stor betydelse och ger våra liv mening. Leken utgör en nödvändig funktion i människans liv, leken ger oss spänning, glädje och lust. Denna aktivitet och funktion kan kännetecknas som en fiktiv önskeupplevelse. Han menar att människans lek är ett fritt handlande och att påtvingad lek inte längre kan kännetecknas som lek. Han menar vidare att lek skiljer sig från vårt vanliga liv genom sin plats och utsträckning i tiden. Varje lek har sitt specifika lekrum eller lekplats och Huizinga (2004) beskriver denna plats som ett heligt avgränsat område. Varje lek har sina specifika regler för att skapa ordning och bestämmer vad som gäller i lekvärlden. Huizinga (2004) anser att i lekvärlden har det vardagliga livets lagar eller regler inte någon giltighet. I leken är vi människor och låtsas vara annorlunda, och denna lekfunktion är en självständig kvalitet hos människan. Barn leker för sitt nöjes skull och i leken sker detta på ett heligt allvar. Huizinga (2004) definierar lek som en frivillig handling eller sysselsättning med fastställda gränser i tid och rum. Han beskriver vidare att lek är en av människolivets allra viktigaste faktorer.

Leken utgör en viktig roll i barns liv och utveckling. Leken har en nära koppling till fantasi som Evenshaug och Hallen (2001) beskriver som karakteristiskt psykologiskt drag i den tidiga barndomen. Barns fantasi kommer till uttryck i deras lek och denna aktivitet är målet i sig.

Lek beskrivs som en typisk aktivitet som engagerar barnen. Barn har en inre motivation till att vilja leka och det är upplevelsen av leken som ger mening. Leken kan snabbt ändra karaktär och har många funktioner i barns allsidiga utveckling. Det är genom leken som barn utforskar sin omgivning, löser problem samt uppfyller sina behov. I leken formas barns personlighet och utvecklar deras kreativitet. Lek främjar även barns intellektuella, emotionella, sociala och motoriska utveckling. Det lekande barnet ges i leken möjlighet att pröva olika uppfattningar och värderingar. Evenshaug och Hallen (2001) beskriver leken som en viktig del i barns socialisation och identitetsbildning. De beskriver vidare att leken kan uppfattas som ett handlingsmönster där barn lär sig av sina tidigare erfarenheter. I leken skapar de en förståelse för sin omgivning och ökar sin förståelse för verkligheten. Det är genom leken som samspelet mellan barn och dess omgivning utvecklas. Det är i leken som barn utvecklar sin jag-identitet och lär sig att leka genom att observera vuxna i sin omgivning. För att kunna leka är det

8

nödvändigt att barnet lär sig att skilja på lek och verklighet. Genom att barn kan leka stärks självkänslan då de lyckas med diverse utmaningar.

I leken förvandlar barn verkligheten till något annat. Knutsdotter Olofsson (2009) menar vidare att förmågan att i leken kunna förvandla något är grunden till all intellektuell aktivitet.

Leken beskrivs som ett medvetandetillstånd som är mycket speciellt och gynnsamt för barns hälsosamma liv och välbefinnande. I leken förvandlar man inte enbart sina handlingar utan även sig själv. För att kunna komma in i lekvärlden måste man lämna verkligheten och i leken existerar bara de inre föreställningarna. Knutsdotter Olofsson (2003) anser att man i leken uppnår kompetens vilket är motsatsen till krav på prestation. Hon menar att alla människor har ett behov av att kunna uttrycka det som barn har varit med om så som våra känslor och erfarenheter. Det är i leken som barn bearbetar detta. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att i leken sker en undersökande och experimenterande process, där en omedveten inlärning uppstår. Harvard (2009) beskriver barns utveckling som en process där deltagandet i olika aktiviteter samt kognitiva resurser bygger vidare och utvecklar varandra.

Lindqvist (1996) menar att leken kan ses som en kunskapsbildnings form, när barn pratar om exempelvis ett spel eller en lek kan de lätt skapa ett sammanhang och sedan återberätta innehållet. Hon menar vidare att leken inte enbart hör till fritiden utan också är ett sätt för barnen att utöva kompetens i. Leken är mycket betydelsefull då barnen utvecklar sitt medvetande i leken anser Lindqvist (1996). I leken uttrycker barn sin egen vilja som de möter vuxenvärlden med, på så sätt skapar de en medveten form för sina handlingar. Genom att barn leker möts deras inre känslor och tankar med den yttre verkligheten. Hon menar vidare att lek och berättelse hör ihop, i leken berättar barn en historia.

Vygotskij (1995) anser att grunden för barns skapande kan finnas i leken. Det är i leken som barnen tolkar alla sina upplevelser. Han menar att lek och berättelse hör nära ihop då barn i leken berättar en historia. En människas kreativa aktiviteter gör individen framtidsinriktad då den skapar sin framtid samtidigt som den förändrar sin nutid, denna kreativa aktivitet menar Vygotskij är människans fantasi. I leken bearbetas barnens upplevda intryck, där de skapar en ny verklighet utifrån deras egna behov och intressen. Smith (1995) menar att i leken har barnen en frihet att kunna pröva sina nya idéer samt uttrycka sig på ett individuellt sätt. De kan då hitta på egna roller för att kunna utveckla en berättelse som utgår från deras fantasi.

Leken är även en fysisk aktivitet, leken kan bland annat utveckla barnets finmotoriska färdigheter men även den motoriska koordinationsförmågan där barnet använder hela sin kropp. Berg (2009) menar att leken är grunden för att barn skall finna mening i sitt liv. Han menar vidare att människan måste leka för att kunna utvecklas på ett harmoniskt sätt. Vi kan finna likheter i Bergs, Vygotskijs och Smiths syn på lek med Gärdenfors (2009) som anser att lek är en livsnödvändighet. Det är i leken som vi människor utvecklar vår självkontroll, självbild och vårt tänkande.

Leken är oersättlig som den viktiga byggsten för vårt mänskliga psyke. Berg (1992) menar att utan lek, ingen identitet. Leken finns med tidigt i våra liv genom bekräftelse och nyskapande.

Berg (1992) menar vidare att leken skapar oss människor och vi skapar våra lekar. Han beskriver lekens logik som att bli någon annan i nuet. Leken är en frivillig aktivitet och det går inte att tvinga någon att leka. En deprimerad människa kan inte längre leka. Berg (1992) beskriver att lekens viktigaste villkor är att den är frivillig. Med leken som ett pedagogiskt redskap kan barn lära det nödvändigaste för att bli en god samhällsmedborgare. Leken kan beskrivas som ett socialt fenomen och utgör en betydelsefull roll för människans kultur. Detta fenomen utvecklar det mänskliga handlandet. Leken kräver ett stort utrymme både psykiskt

9

och fysiskt samt är beroende av de sociala och materiella villkoren. Berg (1992) menar att pedagogen måste ge leken den plats som den behöver både rumsligt och tidsmässigt.

Kunskap som finns mellan oss människor utvecklas i vårt samspel beskriver Davidsson (1999). Hon beskriver vidare att skolan som institution är till för barnet där hon/han skall lära sig. Hon skiljer på skolans lärande och sambandet mellan vardagen, där dessa kunskaper skall praktiseras. Ur en historisksynpunkt har leken i skolan oftast varit mest framkommande under raster eller i lekar som pedagoger har styrt. Dock har lekens betydelse för barns utveckling fått en allt större roll. Welén (2009) menar att vi har sedan länge vetat att lek är en viktig del för människans utveckling, såsom språket, tänkandet, sociala samspel samt motoriken.

Människan använder leken för att utforska sin miljö och engagera sig i spel och låtsasaktiviteter. Hon menar vidare att vuxnas syn på lek har förändrats utifrån den samhällsutveckling som skett. Gärdenfors (2009) menar att lek är en av de mest betydelsefulla aspekterna i vår barndom och är ett verktyg för allt lärande. Davidsson (1999) menar att användningen av leken ses som en viktig del av barns tillvaro i skolan och i barns lärande.

Hon beskriver att barn genom lek skapar en ny förståelse för och till objekt och händelser, och det är genom detta som deras lek även kan utvecklas. Barns lek beskrivs av Davidsson (1999) som en social praktik där barn utvecklar sitt tänkande och sin förståelse. Genom att pedagoger använder sig av lek som metod ges barn rika tillfällen att bearbeta sina skolkunskaper och koppla det till sin vardag.

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) anser att barn i leken skapar en värld av mening med specifika och olika förutsättningar och värden. Barnen skapar en egen livsvärld som de i leken delar med andra. De menar vidare att leken är en arena där de lär och utvecklas, i leken lär barnen av varandra men lärandet utmanas även av barnens olikheter i ålder och erfarenheter. Världen barnen lever i påverkar deras sätt att agera. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) anser att erfarenheter och den sociala och kulturella miljö som barnet ingår i utgör grunden för kunskap och lärande. Det är viktigt att se lärandet som en kollektiv och social verksamhet och inte enbart individuell. De menar att barnen ser på lek på samma sätt som de ser på lärande, som något nytt, spännande, lustfyllt. På så sätt kopplar de ihop leken med lärandet och blir medvetna om att lek och lärande kan ske på samma gång. Leken kan även ses som en trygg zon där barnen kan känna sig trygga och bearbeta känslor.

I leken utvecklar barn sina sociala, intellektuella, kreativa och fysiska förmågor. I lekfulla aktiviteter kan pedagogen främja de flesta av den tidiga undervisningens målsättningar anser Smith (1995). Detta kan kännas igen i Vygotskijs (1995) tankar om lek där han menar att det är viktigt att de vuxna skapar miljöer runt barnet där de får nya erfarenheter. Ju fler erfarenheter desto produktivare blir barnets fantasi. Leken är en social aktivitet där barnet utvecklar sin samverkan med andra. Lek är en naturlig aktivitet som uppstår mellan barn samt även utvecklar barn-vuxen-relationen om den vuxne samspelar med barnen i leken. Lindqvist (2002) menar att för att barn skall kunna leka tillsammans behöver de samarbeta med varandra för att kunna utveckla denna färdighet. Hon menar vidare att barn även har ett intresse av att ha vuxna som lekkamrater. När vuxna leker tillsammans med barnen sker detta utifrån barnens villkor. Lindqvist (2002) beskriver att detta ger den vuxna en sorts frihet då den kan lämna sitt institutionella språkspel som kännetecknas med lärarrollen. I leken blir pedagogen mer personlig vilket intresserar och gör pedagogen mer spännande för barnen.

Knutsdotter Olofsson (2009) beskriver lek som ett magiskt kommunikationsmedel som används vid kontakten med barn. Leken är betydelsefull för att nå de barn som har brister i sin sociala kompetens.

10

Pedagogens roll i leken är att ta en medupptäckande roll samtidigt som hon/han på ett smidigt sätt driver aktiviteten framåt samt låter barnen utveckla den genom exempelvis utmaningar menar Johansson och Pramling Samuelsson (2007). De menar vidare att barnen blir intresserade om de har kompetenta pedagoger runt omkring sig.

Knutsdotter Olofsson (2009) menar att lekens pedagogik utgår från barns egen fantasi och idéer. I leken vågar barnen testa nya saker som de annars inte skulle våga, de kommer även med egna förslag vilket utvecklar deras självständighet. Hon menar vidare att leken utgör en mötesplats för barns kunskaper och erfarenheter samt verklighet. Barn som har en god lekförmåga har även lättare att visa empati och medkänsla. I barns lek är det viktigt att de möter kompetenta och stöttande pedagoger som ger tid och rum för att barnen skall kunna få leka ostört. Pedagogerna skall stödja barn i deras lek för att barnen skall känna sig trygga.

Genom att pedagogen deltar i barns lek lär de dem vikten av samförstånd, ömsesidighet och turtagande samt även vikten av samarbete. Knutsdotter Olofsson (1987) beskriver barns lek som ett fönster till deras själ. Hon beskriver även att lek är läkande då barn i leken ges möjlighet att leka ut sina problem. Barn som inte leker är ofta tysta åskådare som sällan är delaktiga i leken, dock skapar dessa barn även konflikter. Detta på grund av att de inte förstått lekens innebörd. Barn som har svårigheter i att leka är oftast impopulära och leker oftast ensamma bredvid sina klasskamrater.

Knutsdotter Olofsson (1987) menar att pedagogers inställning och material har en mycket stor påverkan på vad barnen leker. Hon menar vidare att det är den vuxnas roll att skapa en lekvänlig och utvecklande atmosfär. Det är även pedagogens roll att lära barnen att skilja på lek och verklighet. Hon beskriver lekens pedagogiska möjligheter som oändliga. Det är genom material, uppmuntran och eget deltagande som pedagogen kan ge stöd i barns egen lek. Genom den vuxnes deltagande i barns lek lär barn sig social samvaro, den vuxnes deltagande minskar även barns prestationskrav. I de verksamheter där pedagoger har tagit en mer passiv roll i barns lek blir oftast lekarna mer kortvariga. Knutsdotter Olofsson (1987) beskriver vikten av pedagogers respekt gentemot barns lek, samt vikten av att ge barnen trygghet i sin utveckling.

Den fria leken kan innehålla en hel del upprepningar och då är det nödvändigt att pedagoger hjälper barnen att utveckla deras lek genom att stimulera, uppmuntra samt utmana barnen i leken. Till hjälp kan pedagoger använda sig av olika material, men de kan även utmana barnen genom att själva delta i deras lek. De vuxna behöver inte alltid delta i leken dock kan de ge verbal vägledning vilket innebär att pedagogen hjälper barnen att utveckla sin lek genom att ge kommentarer och förslag. Pedagogerna kan erbjuda barnen olika lekaktiviteter som täcker ett brett pedagogiskt område, dessa aktiviteter kan enligt Smith (1995) kan vara allt från ljudlekar till samarbetslekar.

Lillemyr (2002) menar att upplevelser som uppstår i leken är grunden för en aktiv, personlig och meningsfylld erfarenhet. Genom att använda sig av kreativitet och fantasi i lärandet vidgas perspektivet för att tillägna sig kunskaper. Han menar vidare att vi måste ge mer plats för leken i skolan för att på så sätt kunna förnya undervisningen i skolan. Lillemyr (2002) anser att det är viktigt att inte se leken som en motsats till lärande. Det är viktigt att pedagogen erbjuder barnen varierande arbetsformer. Leken kan ses som ett verktyg som pedagogen kan använda sig utav för att närma sig ett ämne. Lillemyr (2002) beskriver tre viktiga anledningar till att barns lek är viktigt i den pedagogiska verksamheten. En av anledningarna är att bland annat pedagoger och vuxna får tillfälle att observera barns lek.

11

Leken har ett stort värde för barnen och utför en stor och viktig del av deras kultur. En annan anledning till att leken är viktig i den pedagogiska verksamheten är för att vi kan se när barn skapar sig nya erfarenheter i leken samt utforskar, prövar och använder sin fantasi samtidigt som de lär känna sig själva. I leken skapar sig barnen färdigheter att klara av utmaningar samt att kommunicera och förhålla sig till andra. Den tredje och sista anledningen beskriver Lillemyr (2002) som en socialisationsprocess, det vill säga i leken socialiseras barnen då de samarbetar och kommunicerar med varandra.

Vi människor har ett behov av att utforska världen och skapa sin egen föreställningsvärld, detta menar Lindqvist (1989) barn gör genom lek. Lek kan ses som en process som ger fantasin näring. Genom leken ges barn möjlighet att uttrycka sina känslor och utveckla sin fantasi. Lek kan enligt Lindqvist (1989) beskrivas som ett kreativt redskap för att förstå olika sammanhang. Hon beskriver vidare att leken är människans främsta utvecklingskälla där vi skapar förståelse för vår verklighet. Lek ger barn friheten till eget handlande, utforskande och pröva egna idéer. Detta med en frihet från både sociala och materiella begränsningar som finns i barns omvärld. Det lekande barnet ges genom lek möjlighet att själv experimentera med tillvaron samt utveckla sin förståelse för sin omvärld.

Leken och miljön

För att barn ska utvecklas behöver de vistas i en miljö som inspirerar till olika aktiviteter, där de både får utforska och upptäcka genom handling. Lindqvist (2002) beskriver lek som en gruppverksamhet och som en gestaltande verksamhet som formas av en grupp, samt som en del av barnkulturen. Barn behöver inte enbart pedagoger, för de skall kunna uppleva olika saker och skapa mening är det viktigt att vi erbjuder barnen miljöer som inspirerar till olika typer av handlingar menar Lindqvist (1996).

Norén-Björn (1990) belyser vikten av att skapa en god lekmiljö där barnen kan leka på ett tillåtande och respektfullt sätt. Pedagogen skall vara lyhörd och stötta barnen i deras lekar.

Pedagogen skall även själv kunna fantisera och bjuda in till lek. Hon beskriver pedagoger som barns trygghet i leken då hon/han beskyddar och inspirerar. En lekande pedagog har oftast en djupare förståelse och relation till barn.

Brodin och Lindstrand (2008) menar att alla barn har rätt till lek och att alla barn behöver leka för att utvecklas. Leken kan ses som ett område där barnen själva kan påverka samt ha inflytande över vad de ser. Leken är global och ofta leker barnen över hela världen liknade lekar även om det kan finnas skillnader i leksakerna. Barnens lek styrs bland annat av traditioner, kultur och sociala kontexter samt barnets uppväxtmiljö. I leken finns många olika aspekter som har en påverkan på barnets utveckling t ex känslomässig, motorisk, social och intellektuell. Genom att barnet samspelar med andra utvecklar barnet sin sociala förmåga men får även nya kunskaper om sig själv som individ, vilket ger barnet möjlighet att leva sig i andra människors situationer. Brodin och Lindsrand (2008) anser att lek och lärande hänger ihop, dock leker inte barnen enbart för att lära sig även om det är en viktig del i deras lärande.

Barn som leker och utforskar sin närmiljö hämtar lekinnehållet från verkligheten, det betyder att de barn som har flera olika upplevelser och erfarenheter visar större kreativitet. Lindqvist (2002) menar att miljön i verksamheten planeras av de vuxna där barnen kan beskrivas som gäster där de bjuds in. Oftast organiseras verksamheten utifrån de vuxnas normer och perspektiv. Hon menar vidare att barn tas ifrån en viss del av deras lekfrihet och ställs inför sociala regler då vissa lekar uppmuntras och vissa förbjuds. I vissa verksamheter uppmuntras barnen till att springa omkring och klättra i träd medan pedagoger i andra verksamheter

12

uppmuntrar barnen att leka lugna lekar och sågar ner de nedersta grenarna på träden. Det finns därför värderingar hos oss vuxna om vad som är bra respektive dåliga lekar.

Utomhusmiljön öppnar upp flera möjligheter för barns lek, och Mårtensson (2009) menar att det finns ett samband mellan barn, lek och natur. Utomhusmiljön ger barn ett betydelsefullt fri rum där de själva kan organisera och strukturera sin lek. Det finns tydliga skillnader i barns lekbeteende beroende på hur utomhusmiljön är utformad samt pedagogernas förhållningssätt till utomhuslek. Lek i utomhusmiljön är viktigt då den erbjuder barnen flera annorlunda möjligheter att utforska deras närmiljö utifrån deras egna förutsättningar anser Brodin och Lindstrand (2008). Utomhusleken stimulerar barnens sinnen och utvecklar det informella lärandet. Genom att barnen får en kreativ och positiv lekerfarenhet får barnen tillfälle att bland annat pröva sina nya förmågor och idéer samt tillfälle att söka utmaningar på ett speciellt sätt som inte kan ske i andra miljöer. Brodin och Lindstrand (2008) hävdar att naturen skall ses som en rikedom då den erbjuder stora möjligheter till lärande både för barnen och pedagogerna. När barn leker utomhus kan de använda sig utav naturen och behöver på så sätt inte lika mycket färdigt lekmaterial som kan behövas vid lek inne i klassrummet.

Johansson och Pramling Samuelsson (2009) menar att den pedagogiska miljön är en viktig del av barns lek- och lärandeprocess. Dagens skolmiljö är anpassad till ordning och disciplin snarare än en kreativ och utmanade miljö. Miljön skall vara öppen, inbjudande och stimulera till lek och lärande. Den inbjudande miljön skall öppna upp barns fantasi och kreativitet, som är två viktiga egenskaper i lek och lärande. Miljön har även som uppgift att stödja barn, vilket innebär att pedagogerna måste utforma miljön på ett medvetet sätt. Miljön skall vara en helhet där den berättar ett innehåll, det är barnens uppgift att vara delaktiga genom att ge mening till innehållet. Johansson och Pramling Samuelsson (2009) menar att pedagogerna skall se ett samspel mellan lek och lärande, båda dessa aspekter skall ses som likvärdiga. Det är viktigt att leken får utrymme både i medveten planering och i barns spontana aktiviteter. Vi som pedagoger måste ta vara på barns initiativ i leken som vi sedan vidareutvecklar i verksamheten.

Leken och den kompetenta pedagogen

Barns kunskaper växer om de möter kompetenta vuxna som ser lekens möjligheter och hjälper till att utvidga leken genom att inspirera, berika med nya ord och nya erfarenheter. Ekelund (2009) belyser vikten av att pedagogen deltar i barns lek, dock måste pedagogen lyssna in och undersöka var i leken barnen befinner sig i. Ekelund (2009) beskriver en balansgång mellan pedagogens sätt att styra samt att delta i barns lekar. Det finns ingen självklarhet i hur pedagogen på ett praktiskt sätt skall gå till väga för att integrera lek och lärande. För att kunna göra detta är det viktigt att pedagogen reflekterar över sitt förhållningssätt till barnen samt att lyssna till dem. Enligt Ekelund (2009) är det även viktigt att fånga upp barns egna initiativ och nyfikenhet, detta kan i sin tur främja ett lustfyllt och gemensamt utforskande. Hon menar att pedagoger i leken ständigt bjuds på möjligheter för lärande som vi antingen väljer att fånga upp eller ignorera. För att kunna integrera lek och lärande är det viktigt att reflektera på hur vi bemöter barns lekar. Ekelund (2009) menar att om denna integration skall bli möjlig måste pedagogen vårda leken och se dess fulla potential som ett läromedel. Hon beskriver att barn är experter på lek och att vi vuxna kan lära oss mycket av dem. Hon beskriver vidare att barn har mindre tid för lek då deras vardag har blivit allt mer strukturerad.

Norén-Björn (1990) beskriver barns lek som en skildring av deras egna upplevelser och kunskaper om verkligheten samt även som ett forum för deras önskningar och funderingar.

13

Hon menar att ett lekande barn blir en fantasirik vuxen och att det är leken som berikar människans vardag. Norén-Björn (1990) beskriver svårigheten att våga satsa på leken som ett arbetssätt detta på grund av att det kräver ett annorlunda förhållningssätt samt en ny roll som pedagog. En lekstyrd pedagogik kräver ett stort deltagande och engagemang hos pedagogen.

Pedagogen skall i sitt arbetssätt inspirera och på ett kreativt och inlevelsefullt sätt locka barns nyfikenhet.

Pickett (2005) hävdar att man sedan länge har sett fördelarna med att lära genom lek samt för barns utveckling. Hon menar vidare att barn lär sig att läsa och skriva är en grundläggande del i skolan. Alla skolans aktiviteter involverar både läsning samt skrivning och anser att barn som inte kan detta lätt blir utanför. Pickett (2005) belyser vikten av pedagogers skapande av aktiviteter som utgår från barnens vilja att läsa och skriva. Hon menar att leken är en viktig motivationskälla för att öka barns lust att läsa och skriva. Leken är ett viktigt verktyg för barns lärande. Om man integrerar lek och lärande har barnen en större möjlighet att själva påverka samtidigt som de lär i olika kontexter, där det finns större utrymme för reflektion.

Pickett (2005) anser att genom lek utvecklas barns kognitiva, psykiska, sociala och emotionella förmågor. Dessa förmågor är viktiga i både barns framtida liv och skolgång.

Många barn har svårt att lära sig att skriva och läsa genom vanliga formella instruktioner. De har då lättare att lära sig genom lek då de blir mer motiverade, lär sig tillsammans med andra samt lär sig på ett lekfullt sätt. Hon menar vidare att lek skapar möjligheter för meningsfulla lärandesituationer där barn lär sig nya begrepp. Genom att pedagogen skapar lekfulla läs- och skrivaktiviteter skapas varierande inlärningsformer där barn utvecklar kognitiva förmågor som är viktiga för deras läs- och skrivutveckling. I leken kan barn tillsammans med andra lättare förstå svårare texter då de hjälper varandra. I leken delar barnen även med sig idéer och kunskaper med varandra. I lekfulla läs- och skrivaktiviteter skapar barnen en egen lärande miljö där de lär utifrån sina egna individuella behov och förmågor. I dessa lekaktiviteter skapas möjligheter för barns egna förståelse och lärande. Pickett (2005) anser att det är viktigt att pedagoger både förstår och ser vikten av lek samt lekens stora potential för barns lärande och utveckling.

Griffiths (1995) menar att individen lär sig bättre när vi har ett tydligt syfte med det som görs.

När barnet leker är ett av de viktigaste syftena att de sker på ett lekfullt sätt, det kan finnas flera olika syften men känslan att av att ha roligt är oftast det som gör att vi uppmuntras till att vilja lära. Matematik är ett mycket abstrakt ämne vilket gör det i vissa fall till ett svårt ämne att lära sig. Pedagogens uppgift att hjälpa barnen att se sambandet mellan de konkreta och det abstrakta. Alla barn är olika och lär sig på olika sätt det är därför viktigt att pedagogen använder sig av flera olika arbetsmetoder och sätt att lära ut. Hon menar vidare att det är lättare som pedagog att uppmuntra barn att ta egna beslut när de leker än när de befinner sig i en mer strikt inlärningssituation. Davidsson (1999) menar att leken kan vara ett viktigt redskap att koppla samman skolkunskaperna och det övriga samhället. Även Thörner (2007) menar att leken tillhör barnens kultur och utgör en viktig länk mellan skolkunskaper och barnens vardagserfarenheter. Hon menar vidare att leken kan ses som en bro mellan det informella lärandet och det formella lärandet, och gör på så sätt lärandet mer meningsfullt för barnen då de kan koppla kunskaperna med ett sammanhang.

Det finns två undervisningsmetoder som integrerar lärande och lek menar Rosenqvist (2006).

Den första kallar hon för undervisningslek och innebär att lärandet sker på ett lustfyllt sätt under pedagogens ledning för att öva barns färdigheter och inspirera till lärande. Pedagogen i denna metod har ett lärandesyfte med leken. Den andra undervisningsmetoden kallas för undervisning i lek där pedagogen bjuds in i leken av barnen där leken sker på barnens villkor.

14

Det framkommande i denna metod är att pedagogen för in lärandeinslag i leken för att lära barnen nya begrepp och detta skall ske på ett naturligt sätt. Pedagogens roll är enligt Rosenqvist (2006) att skapa rika möjligheter för barn som under hela sin skoldag får vistas i en lärandemiljö där leken är integrerad med undervisning.

Åm (1986) menar att det är viktigt att pedagogerna deltar i leken med barnen, eftersom barnen då utvecklar ett förtroende för och förhållande till de vuxna. Detta på grund av att de vuxna deltar i leken på barnens villkor och låter på så sätt barnen ha kontroll över leksituationen. Åm poängterar vikten av kommunikationen mellan barnen och de vuxna i leken, och anser att det är viktigt att pedagogen är uppmärksam och ställer frågor till barnen som bidrar till att utveckla leken. Samtidigt varnar Åm (1986) för vuxendominans och menar vidare att det är viktigt att pedagogen fokuserar på att ägna tid till att observera barnens lek. En passiv åskådare av lek är inte bra för barns utveckling menar Öhman (2011), eftersom barnen då inte får något stöd i att skapa positiva och viktiga relationer med andra barn samt med pedagoger, barnen får således inte heller något stöd i att utveckla sina lekstrategier. Genom att pedagogen deltar i leken får han/hon ett helt annat perspektiv på barnens lek än vad den vuxne skulle ha fått som passiv åskådare. Detta kan kopplas samman till Öhmans (2011) syn på vikten av pedagogens deltagande i leken, då hon anser att genom att pedagogen låter leken vara i fred och tar rollen som en passiv åskådare skapas negativa konsekvenser. Genom att ta en aktiv roll i barnens lek får pedagogen således en inblick ibland annat barns kompetens, intressen, lektålighet, uthållighet, vilka mönster och rytmer barnens lekar har samt vilka barn som leker med varandra. Rosenqvist (2006) belyser även hon vikten av pedagogens deltagande i barns lek då barn har lättare att då bearbeta olika begrepp än vad de skulle göra om de lekte själva.

Hon anser dock att pedagogen inte får ta över leken utan skall istället följa lekens händelseförlopp och på ett naturligt sätt tillföra kunskaper och förståelse. Det är genom lek som barn utvecklar en större förståelse för sin omvärld som innan var obekant. Rosenqvist (2006) beskriver leken som en drivkraft och ett lärandeverktyg som främjar barns lust att lära samt utvecklar barns begreppsförståelse och socialisation.

Öhman (2011) menar att lärarens roll i leken speglar hur pedagogen ser på betydelsen av lek.

Hon menar vidare att lek kan organiseras på flera olika sätt, pedagogen kan ge barnen förslag för att på så sätt utveckla och fördjupa leken men pedagogen kan även erbjuda barnen lekmaterial som går ihop med deras lek. Öhman (2011) belyser även den planerade leken där pedagogen planerar och utformar målformuleringar om en lek, pedagogen kan även involvera andra aktörer och föräldrar/vårdnadshavare i detta arbete där en diskussion om lekens betydelse sker.

Lekens betydelse för barns utveckling har i dag blivit mycket aktuellt och förstärkts av flera olika forskare menar Pramling Samuelsson och Mauritzson (1997). I leken får barnen själva pröva sig fram till olika lösningar, de menar vidare att pedagogens delaktighet och samspel med barnen i leken har en stor betydelse. Genom att barnen leker skapas en start motivation hos dem att vilja lära. Leken kan utvecklas och omformas på flera olika sätt allt beroende på struktur, gruppstorlek samt pedagogens roll. Eftersom det inte finns några rätt eller fel i leken stimuleras barnens nyfikenhet och viljan att lyckas på så sätt blir barn mer självsäkra och vågar att använda sin nyfikenhet samt pröva på olika saker i andra situationer. Pramling Samuelsson och Mauritzson (1997) anser att det är viktigt att skapa utrymme för att leken även skall utvecklas i skolan, det är då viktigt att se över materialet och utrymmet som erbjuds men även pedagogernas attityd och förhållningssätt till lek och lärande. Tiden har en avgörande roll i leken, att ge tid och utrymme för att barnen skall kunna gå in i lekens värld och bli engagerade. Det är ytterst viktigt att ge tid och rum till barns lek menar Öhman (2011).

15

Även barn som kan leka måste utmanas och inspireras att hålla liv i leken, och på så sätt leka länge men även få leka färdigt samt avsluta leken på ett bra sätt.

Leken kan även ses som en viktig faktor som är nära kopplat till hälsan, Öhman (2011) menar att leken är en viktig aktivitet, inte enbart för att den bidrar till barns utveckling utan även för att leken är viktig i sig. Genom att barn träder in i lekens värld skapas det nya känslor av bland annat glädje, spänning och lust. Alla dessa känslor leder till välmående och är på så sätt nära kopplat till hälsan. Hon menar vidare att pedagoger ofta tar leken för givet, dock är det viktigt att den vuxne inspirerar barnen att leka. Detta skall ske genom att utgå från barnens intressen och erbjuda de inspirerande miljöer för dessa lekar.

Griffiths (1995) anser att det blir svårt för barnen att utvecklas om pedagogen alltid säger till barnen hur och vad de skall göra, det är därför viktigt att ge barnen tillfällen där de själva får komma på egna lösningar. I den matematiska leken ges barnen tillfällen att upprepa saker, ställa frågor samt diskutera med sina klasskamrater utan att känna någon press. Matematik och leken kan kopplas samman, vi som pedagoger måste visa att matematik är ett lustfyllt och användbart ämne.

Lek som är baserat på barns verkliga upplevelser ger många värdefulla möjligheter för barnen att använda sig utav läsning och skrivning. Genom att pedagogen erbjuder barnen relevant skrivet material i barnens lek får de möjlighet att uppleva läs- och skrivträning på ett meningsfullt och lämpligt sätt. I leken samspelar barnen med varandra för att kunna uppnå en önskad lek. När barnen gör detta öppnar de flera möjligheter för inlärning i samarbete. Barn kan i flera fall även hjälpa andra barn att lära. När ett barn visar sin läs- och skrivkunnighet i leken finns denna då omedelbart tillgänglig för de andra barnen i leken (Hall, 1995).

Rosenqvist (2006) menar att i skolans verksamhet är leken mest framkommande i schemalagda och organiserade aktiviteter än en integrerad del i skolans vardagliga arbete.

Hon menar vidare att leken i förskoleklass har hamnat i skuggan och att det har skett en förskolning av sexårsverksamheten. Leken sker då främst under pedagogernas bestämmelser.

När leken möter skolans traditionella undervisning beskriver Rosenqvist (2006) att detta då sker på skolans villkor och detta försvårar integrationen. Genom att integrera skolans undervisningstradition och lek sker lärandet på ett lustfyllt och lekfullt sätt som gynnar barns sociala och ämnesmässiga utveckling. Lekande inslag i undervisning ger barn en större frihet och utrymme i att leka i samband i ämnesundervisning eller temaarbete.

Alla barn kan leka dock finns det i en barngrupp alltid något barn som brister i att leka. Dessa barn förstår inte vad de andra barnen gör i leken, utan står oftast utanför eller förstör för de andra. Anledningen till att en del barn inte leker är att för att de kräver trygghet, känner rädsla, och de vågar inte lämna verkligheten och träda in i den magiska lekvärlden. I barngruppen kan de även finnas barn som ännu inte har lärt och förstå leksignalerna. Dessa barn har ännu inte förmågan att kunna skilja på lek och verklighet. Pedagogen måste därför vara mycket tydlig i vad som är lek och vad som inte är lek, samt att man kan gå in i lekens värld precis som man kan gå ur den. För att utveckla dessa barns lekförmåga måste pedagoger tala, lyssna samt leka med barnet (Knutsdotter Olofsson, 2003).

Sammanfattning:

Lek har en stor betydelse för människans utveckling, och är kan ses människolivets viktigaste faktor då den ger oss spänning, glädje och lust. Leken är nära kopplad till fantasi och de är genom leken som barn utforskar sin omgivning, lösa problem samt uppfylla sina behov. I

16

leken formas individens personlighet. I leken utvecklas även barns intellektuella, emotionella, sociala och motoriska färdigheter. Leken stärker även barns självkänsla. För att barn ska kunna leka är det nödvändigt att kunna skilja på lek och verklighet. Lekvärlden består av det som sker innanför lekens ramar. För att kunna komma in i denna lekvärld måste barn kunna lämna verkligheten och ta fram de inre föreställningarna.

Leken är en arena där barn lär och utvecklas av och med varandra oavsett ålder eller erfarenheter. Lek kan förklaras som en naturlig aktivitet som uppstår mellan barn men även mellan vuxna. Pedagoger skall i leken inta en medupptäckande roll samtidigt som pedagogen stöttar, utvecklar och driver lekaktiviteten framåt.

17

Teoretiskt perspektiv

Vi använder oss av utvecklingspedagogik för att kunna belysa lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskoleklassen så som det uttrycks i denna pedagogik.

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar att utvecklingspedagogik är ett sätt att arbeta på. De menar även att barns olika synsätt på omvärlden innefattar en helhet där barnen deltar och är nyfikna, detta innebär att barn inte ser världen som något indelat i olika ämnen.

Utvecklingspedagogik är en pedagogisk ansats som innebär att pedagogen påverkar barnen mot ett visst mål där lek och lärande går samman. Det som kännetecknar utvecklingspedagogiken är barns sätt att lära i helhet, barns kunskap och förståelse utvecklas ur en helhet om olika idéer. Därefter får barnet olika aspekter och erfarenheter och detta för med sig en ny och mer utvecklad förståelse. Inom utvecklingspedagogiken står barns kunnande och erfarenheter om världen i relation med lekens fantasi, och detta för i sin tur med sig en positiv utveckling i verksamheten. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar att barns perspektiv är något centralt inom denna teori. Barns perspektiv innefattar erfarenheter som de skapat i lek och lärande. Barnen bidrar själva till meningsskapandet hos dem själva. Johansson och Pramling Samuelsson menar vidare att hur detta perspektiv synliggörs ute i verksamheten beror på pedagogens egen kunskapssyn samt barnsyn.

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) beskriver utvecklingspedagogik som en teori som utgår från förståelsen av barns förståelse och förhållande till sin omvärld. De belyser vikten av pedagogers förhållningssätt gentemot att skapa möjligheter för att utveckla barns lärande genom lek. I denna teori beskrivs det lekande lärande barnet som kreativt och aktivt som meningsfullt utvecklas i interaktion med andra. Det centrala i denna teori är att barn leker och lär samtidigt, detta utifrån pedagogers målmedvetenhet och delaktighet.

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) anser att leken är som en viktig arena för barns utveckling och lärande, det är i den spontana leken som barns kommunikativa och metakognitiva färdigheter utvecklas. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) anser att pedagogen har ett stort ansvar för att skapa en god miljö där barn ges stora möjligheter till eget reflekterande. De menar även att pedagogen skall vara kompetent nog att kunna ta vara på barns egna initiativ samt fånga deras nyfikenhet och intresse. Inom denna teori sker lärandet inom barnet och barnet ses som kompetent och aktivt. Pedagogers agerande och ansvarstagande är mycket viktigt. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) menar att pedagogen måste ha tillit till barns egna förmågor, ta ansvar för barns individuella behov samt betrakta barnet som fullvärdigt och betydelsefullt. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) menar att människan utvecklas inifrån och att barn är i stort behov utav vuxna som förebilder. Dessa skall motivera och inspirera barn till att självständigt söka mening och förståelse om sin omvärld. De menar vidare att det är pedagogens roll att möta barns tankar samt ge dem stöd i sitt lärande.

Inom utvecklingspedagogiken beskriver Johansson och Pramling Samuelsson (2007) begreppet relevanssruktur som innebär meningsfullhet och igenkännandet hos barnen. De belyser även att lärande i utvecklingspedagogiken består av objekt och akt. Lärandets objekt innebär barns kunnande och förståelse om omvärlden, detta innefattar vad barnen skall lära sig. Lärandets akt innebär hur barnen lär sig. Johansson och Pramling Samuelsson menar att barn lär sig på många olika sätt, där de bland annat får experimentera, iaktta och imitera.

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) menar att lärandet inom denna teori bygger på barns kreativitet och inlevelseförmåga, detta helt oberoende på deras genus, klass-

18

och kulturella tillhörighet. Det intressanta i denna teori är att ta reda på hur lärandet går till samt vad barns skolgång bidrar med.

Barnen befinner sig ständigt i en utvecklingsfas som de lär sig här och nu menar Johansson och Pramling Samuelsson (2007). Utvecklingspedagogiken belyser vikten av pedagogers delaktighet i barns lärande, då denna teoretiska ansats handlar om lärares påverkan på barns utveckling och förståelse kring deras omvärld. Respekten för det enskilda barnet har en viktig roll inom denna teoretiska ansats. Pramling Samuelsson (2011) menar vidare att det i utvecklingspedagogiken tydligt framkommer vikten av att pedagogen arbetar professionellt med barnen för att således kunna utveckla deras kunnande och förståelse för sin omvärld. Hon menar vidare att det är viktigt att barn och pedagoger samspelar med varandra och bidrar med information, tankar och idéer dock är det viktigt att belysa att det är barnet som skall skapa mening med det som han/hon är med om. Det är viktigt att vi visar respekt för barnen då de ger uttryck för deras tankar och idéer då dessa är centrala aspekter i barns lärande samtidigt som de bidrar till att barn blir delaktiga. Hon menar att barn är individer som lär sig när de leker då de riktar sitt intresse mot omvärlden. Det lekande barnet utforskar, prövar, frågar, funderar och samspelar med andra då de utvecklar sina kunskaper och förmågor. Barns sätt att agera är nära kopplat till vilka erfarenheter och möjligheter de besitter. Pedagogen och barnet ska ha en likgiltig position, detta även om pedagogen har andra kunskaper och erfarenheter än barnet, så är det viktigt att vi ger barnen tillfällen att skapa sin egen förståelse för omvärlden, samtidigt som pedagogen utmanar barnen att tänka och fundera vidare.

I utvecklingspedagogiken är det centrala att pedagogen ständigt strävar efter att barnen skall utveckla färdigheter kring och förståelse för ett fenomen. Det är minst lika viktigt att pedagogen har kunskap om det hon/han vill utveckla barns förståelse och lärande om.

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) menar att barnen i skolan ser de vuxna som en trygghet och vänder sig oftast till pedagogen om de behöver hjälp och stöd med någonting.

Kontakten med pedagogen sker även när barnen har som mål att göra någonting som de inte klarar av att göra själva eller vid en konflikt som de inte kan reda ut på egen hand. Barn vill bli sedda och bekräftade därför söker en del barn pedagogens uppmärksamhet vid deras lek och lärande detta för att påkalla den vuxnes uppmärksamhet samtidigt som barnet söker samspel med en vuxen.

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) belyser vikten av att länka samman lek och lärande för att få en lustfylld form i undervisningen, på så sätt använder pedagogen leken som ett verktyg. Pedagogen skall erbjuda barnen tid och rum att låta barnen bidra samt skapa och utveckla leken och lärandet på deras egna villkor. De menar vidare att den vuxne ska låta barnen fundera och reflektera över olika lösningar och strategier, på så sätt utvecklas inte enbart innehållet i leken utan även dess form. Lekens roll i lärandet beskriver Johansson och Pramling Samuelsson (2007) som en metod som bidrar till överskridande och nyskapande.

Lek kan användas som en metod för barns utveckling och förståelse för sin omvärld menar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003). De beskriver vidare betydelsen av pedagogers förhållningssätt till barns levnadsvärld och perspektiv. I leken främjas barns kommunikativa kompetens där de lär av varandra samt utvecklar förståelse för sina rättigheter och praktiserar demokratiska principer. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) anser att leken påverkar barns utveckling samt att leken är social, emotionell och kognitiv.

Utvecklingspedagogik förespråkar barns eget deltagande och medvetande i sitt eget lärande samt pedagogers förståelse för barns lärande. Lärandet skall ske genom varierat innehåll och strategier och utgå från barns perspektiv. Lärandet skall ske på ett kreativt sätt och har som

19

utgångspunkt om hur barn lär om olika fenomen i sin omvärld. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) menar att barns lärande sker genom att de får leka.

20

Metod

Vår ansats har varit kvalitativ vilket innebär att vi har använt det talande och skrivna ordet i form av observationer, fältsamtal och intervjuer. Vi har valt den kvalitativa metoden på grund av att vi vill ta reda på hur verksamma förskollärare använder sig av leken samt deras förhållande och synsätt till leken

Kvalitativ metod

Starrin och Svensson (1994) beskriver den kvalitativa metodens egenskaper som något som är möjligt att uppleva men som inte går att kvantifiera eller mäta. Den kvalitativa metoden har som utgångspunkt för att undersöka olika egenskaper kring ett fenomen genom att värdera, söka motiv och innebär avsikter i mänskliga beteenden, upplevelser och erfarenheter.

Backman (2008) menar att i den kvalitativa metoden undersöker forskaren verkligheten subjektivt. Verkligheten ses då ur ett forskningsperspektiv som en individuell, social och kulturell konstruktion. Det som är intressant för forskaren är att undersöka människans uppfattningar och tolkningar i dess omgivning. Intresset i denna metod grundar sig i individens tolkningar och agerande. Backman (2008) menar vidare att den kvalitativa forskaren intresserar sig för att undersöka individers upplevelser och tolkningar samt hur individer strukturerar sin omgivning utifrån sina tidigare erfarenheter och kunskaper. Syftet med den kvalitativa metoden är att studera människan och interaktionen med omvärlden.

Forskaren befinner sig enligt Backman (2008) nära det studerande fenomenet och blir en del av metoden. Den kvalitativa metoden ger forskaren ett stort utrymme av flexibilitet och variation.

Fallstudier inom den kvalitativa metoden är mycket framkommande i den vetenskapliga studien anser Backman (2008). Han definierar fallstudier som en kvalitativ strategi för att kunna undersöka ett särskilt fenomen i sin realistiska miljö. Innan fallstudien utformas ett forskningsproblem eller forskningsfrågor kring utifrån en särskild praktisk vardaglig verksamhet. Dessa forskningsfrågor kategoriseras som frågor som skall vara till hjälp för att skapa ny förståelse kring det specifika fenomenet. Därefter väljer forskaren sin analysenhet som ska granskas. Denna analysenhet kan utgå från att vara en individ, en grupp, organisation samt företeelser eller händelser.

Etnografi som kvalitativ forskningsansats

Vi har i vår studie inspirerats av etnografin som en kvalitativ forskningsansats då vi i vår studie vill få en förståelse för pedagogers synsätt på samt deras arbetssätt med lek. Kullberg (2004) menar att en etnografisk studie även kan kallas för en fältstudie, vilket betyder att forskaren under en tid befinner sig i den aktuella miljön i olika situationer och sammanhang.

För att forskaren skall kunna få tillträde till den miljö som är aktuell för studien skall forskaren ta kontakt med så kallade gate keepers, det vill säga betydelsefulla kompetenta aktörer. Dataarbetet i en etnografisk studie skall ske systematiskt, med utgångspunkt i att lyssna, deltaga, fråga samt observera samtidigt som forskaren gör fältanteckningar. Dessa fältanteckningar sammanställs sedan i form av en loggbok. Även ljudbandspelare kan förekomma i en etnografisk studie och den data som man har fått skall sedan transkriberas.

Kullberg (2004) menar att forskaren i en etnografisk studie studerar ett fenomen i dess naturliga miljö. Hon beskriver vidare att det är viktigt att forskaren kontinuerligt återkommer

21

till fältet för att öka tillförlitligheten i studien och på så sätt utföra olika korrigeringar på ett naturligt sätt.

Kullberg (2004) beskriver olika delar som kan ha en påverkan på forskarens observationer.

Dessa är den fysiska platsen som forskaren befinner sig i, de olika aktörerna som finns närvarande i den studerande miljön, de handlingar som personerna i observationen utför, de olika objekt som finns i rummet, enstaka handlingar som personer utför, tid, olika personers mål samt de känslor som upplevs och uppstår. En etnografisk intervju kan likna ett semineriesamtal eftersom syftet med intervjun är att väcka tankar hos den deltagande så att kunskap utvecklas.

Inom etnografisk forskning finns det två vanliga intervjuformer dessa är enligt Kullberg (2004) den informella- samt den formella intervjun. Hon menar vidare att den informella intervjun även kan ses som ett samtal, detta samtal växer fram under dataproduktionsprocessen. Intervjuaren låter sig på ett naturligt sätt ledas av informantens svar och innehåll. Den informella intervjun kommer vi i denna studie kalla för fältsamtal då dessa samtal sker ute på fältet i anknytning till våra observationer. Den andra intervjuformen är den formella intervjun och kallas även för djupintervju. Denna intervjuform beskrivs som en av de viktigaste redskapen för datainsamling och utgör en betydelsefull roll inom den etnografiska forskningen. Denna intervju används då forskaren har ett behov utav att studera och få förståelse för ett flertal händelseförlopp. Därefter planeras intervjun och även denna intervju hålls i den aktuella miljön där både forskaren och den intervjuade befinner sig. Den formella intervjun har som syfte att öka forskarens förståelse hos den intervjuade samt ta del av den intervjuades tankar och uppfattningar om sin omvärld. Kullberg (2004) menar att intervjufrågorna i en etnografisk studie skall ge möjlighet till den intervjuade att utveckla sitt tänkande.

Dovemark (2007) menar att den observerande forskaren studerar olika människors perspektiv och vardagsliv. Under observationer får forskaren möjlighet att ta del av människors sociala liv. Syftet med observation förklarar Dovemark (2007) är för forskaren att lära känna samt att upptäcka både sociala och kulturella processer inom den valda verksamheten. Detta som fokus att studera en särskild grupp eller individ. Som forskare är det viktigt att vara nyfiken och ha viljan att förstå olika sammanhang. Kihlström (2007) belyser vikten av att forskaren kopplar observationerna till aktuell forskning då detta ökar forskarens förståelse och kunskaper om det specifika fenomen som undersöks. Som observatör skall man beskriva det som sker. Kihlström (2007) menar att forskarens egna förkunskaper och intressen påverkar hur man observerar det är därför viktigt att vara medveten om detta under observationerna och reflektera kring sina egna värderingar och det man har sett.

Den kvalitativa intervjun har enligt Kihlström (2007) liknelser med det vardagliga samtalet dock skiljer sig dessa två då intervjun redan har ett bestämt fokus. I denna intervju är intervjuaren intresserad av den intervjuades egen förförståelse och uppfattningar. Intervjuaren i en kvalitativ intervju ställer öppna frågor där intervjuaren inte påverkar innehållet. Kihlström (2007) belyser vikten av att forskaren i en kvalitativ intervju intervjuar personer med stor erfarenhet och kunskap om det som forskaren vill studera.

Urval

Vi har valt fyra förskoleklasser där vi har observerat och intervjuat sex pedagoger, då vi ville få djupare kunskap om lekens användning och pedagogers egna synsätt och förhållningssätt till barns lek. I anknytning till våra observationer genomfördes även fältsamtal med

22

förskollärarna. Vi valde att göra fältstudier i fyra olika förskoleklasser eftersom vi ansåg att detta skulle bredda våra kunskaper om pedagogers användning av lek samt lättare kunna se likheter och skillnader i deras arbetssätt. Vi valde dessa fyra förskoleklasser då vi sedan tidigare är bekanta med skolorna dock var pedagogernas arbetssätt främmande för oss. Enligt Kullberg (2004) studerar den etnografiska forskaren personer med kunskaper och erfarenheter. Valet av undersökningspersoner görs utifrån forskarens undersökningsintresse.

Våra observationer och intervjuer skedde på förskollärarnas arbetsplats då det var nödvändigt för att få en djupare förståelse för deras vardagliga arbete med leken. Kullberg (2004) menar vidare att valet av undersökningsplats är i relation med undersökningspersonerna, då forskaren undersöker i den naturliga miljön. Forskaren gör även urvalsbeslut om var observationerna och intervjuerna skall ske och hur de skall göras samt vad som skall frågas.

Vi har även valt att genomföra två enskilda pilotstudier inför våra intervjuer, denna pilotstudie genomfördes med två bekanta pedagoger.

Genomförande

När vi skulle genomföra vår studie kontaktade vi förskollärarna i alla de fyra förskoleklasserna som vi var intresserade utav. Detta gjordes både via telefon och vid personlig kontakt då vi besökte verksamheterna, och vid denna kontakt frågade vi pedagogerna ifall de ville delta i vår studie och vi fick deras medgivande till att utföra observationer och intervjuer. Eftersom de etiska principerna är viktiga för oss gav vi vid våra besök ut både missivbrev till pedagogerna samt informationsbrev till föräldrar/vårdnadshavare. Under detta besök bestämde vi tillsammans med pedagogerna tid för vår fallstudie. Vi utförde våra fältstudier under de timmar som förskoleklassen bedrevs. Vi valde att ge ut ett informationsbrev till barnens föräldrar/vårdnadshavare för att göra de medvetna om vår studie och vår närvaro i förskoleklassen. Vid våra besök och i våra brev presenterade vi både oss själva och syftet med vår studie. Under insamlingen av data valde vi att observera och intervjua enskilt i två verksamheter vardera. Vi observerade och intervjuade under två dagar i varje förskoleklass. Innan vi gjorde vår fältstudie förberedde vi lämpliga observation- och intervjufrågor, dessa frågor har som utgångspunkt i denna studies syfte och frågeställningar.

Johansson och Svedner (2001) menar att löpande observationer innebär att man i förväg använder sig utav olika scheman då man exempelvis skriver ner tidpunkt och verksamhet samt läraragerande. Detta kallar de för en observationsmall. Vid en löpande observation beskriver observatören faktiska händelseförlopp och beskriver sammanhang. I en löpande observation kan observatören förhålla sig till så kallade critical incident detta förklarar Johansson och Svedner (2001) som olika skeenden som observatören är intresserad av. Dessa skrivs sedan ner och definieras. De menar vidare att vid en observation skall det skrivna språket återges så likt som möjligt i det händelseförlopp som har observerats. Vi kan se likheter med den observationsmall som Johansson och Svedner (2001) beskriver då vi i förväg hade valt ut olika frågor som vi var intresserade av att besvara. Efter varje observation hade vi ett fältsamtal med pedagogen då vi samtalade om intressanta aspekter och skeenden som uppkom vid våra observationer. Vid våra två dagar ute i varje verksamhet genomförde vi även en intervju med en pedagog i varje förskoleklass. Vid denna intervju hade vi förbestämda frågor som pedagogen fick besvara. I början utav intervjun frågade vi efter pedagogens medgivande för att spela in intervjun med hjälp utav en diktafon. Detta var något som alla deltagare gav sitt medgivande till. Vi observerade och intervjuade respondenterna på deras arbetsplats det vill säga i deras naturliga miljö. Vid observationerna valde vi att samla in data genom löpande observationer.

23 Pilotstudie

Vi genomförde en pilotstudie med våra intervjufrågor med två verksamma pedagoger dock utan anknytning till våra valda förskoleklasser. Denna pilotstudie underlättade för oss vid våra intervjuer i förskoleklassen då vi kände oss mer förberedda samt beredda på att ställa följdfrågor.

Etik

I vårt missivbrev och i informationsbrevet till föräldrar/vårdnadshavare informerade vi de om studiens syfte, innehåll samt de etiska principer som gäller vid examensarbete.

Vetenskapsrådet (2011) beskriver att vid deltagande observationer är det viktigt att informera deltagarna att de utgör en viktig och betydelsefull roll för studien samt att de ger sitt samtycke till att delta. Vid forskning är det viktigt att forskaren förebygger att deltagarna kommer till skada samt att deras identitet skyddas.

Vetenskapsrådet (2011) beskriver vikten av etiskt handlande vid forskning. Framställning av ny kunskap är på många sätt värdefullt som både kan bidra till individers och samhällets utveckling. Ny forskning innebär att förhålla sig etiskt och utgår från olika riktlinjer. De beskriver även forskning som en viktig del av samhället idag och därav ställs stora förväntningar på den. Vetenskapsrådet (2011) beskriver forskarens ansvar med dem som deltar och påverkas av studien. Studien skall vara av god kvalitet där forskaren inte påverkas av yttre faktorer och förhåller sig neutralt. För att kunna genomföra en studie med människor krävs det att de blir väl informerade om studiens syfte och innehåll, deras medgivande och människornas deltagande skall då även skyddas från olika risker eller kränkningar. Detta krav kallas för individskyddskravet. I vår studie har vi inte skrivit barnens, pedagogernas och verksamheternas riktiga namn och därmed skyddas deltagarnas identitet.

Vetenskapsrådet (2011) beskriver fyra viktiga begrepp inom forskningsetik. Dessa är sekretess, tystnadsplikt, anonymitet och konfidentialitet. Sekretess innebär att vi som bedriver studien inte delar med oss av vår data till obehöriga. Tystnadsplikt innebär att vi i vår studie inte benämnde deltagarnas personliga uppgifter och förhållanden till obehöriga. Anonymitet innebär att man inte skall kunna koppla samman studiens resultat med den enskilda individen och att de förblir anonyma. Konfidalitetskravet innebär att obehöriga inte kan ta del av deltagarnas uppgifter.

Validitet och reliabilitet

Svensson (1996) menar att validitet är starkt sammankopplat med reliabilitet och beskriver vidare att om validiteten är god är även reliabiliteten god. Han anser dock att om reliabiliteten är god finns det ingen garanti att även validiteten är det. Inom den kvalitativa ansatsen talar man om något som kallas för ett konstant objekt Svensson (1996) menar att det konstanta objektet har en stor betydelse för resultatet, det vill säga intervjupersonens sinnestillstånd har en stor påverkan. Under våra observationer i vår fallstudie antecknades detta i form av löpande protokoll, och under våra intervjuer bandades detta i samtycke med våra respondenter för att vid ett senare tillfälle transkriberas. Vi anser att detta är viktigt då vi genom de inspelade intervjuerna får fram pedagogernas exakta svar. Genom både våra protokoll och inspelade intervjuer anser vi att detta förstärker validiteten i vår studie. Efter observationer genomfördes även fältsamtal där vi tillsammans med respondenterna samtalade kring olika skeenden och händelseförlopp. Detta anser vi även säkerhetsställer att vår förståelse stämmer överrens med det vi har sett genom våra observationer.