Identitet i kulturella möten

C - U P P S A T S

Identitet i kulturella möten

Paula Forsström

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Psykologi

Institutionen för Arbetsvetenskap Avdelningen för Teknisk Psykologi

Abstract

This study of a group of adolescents with foreign backgrounds attempts to develop an understanding for, and describe, their identities and thoughts about everyday life in Sweden. The main questions are: How do they define culture and identity? What do they think about their identity? How do they manage their situation in the new cultural environment? This qualitative study consists of open-ended, semi-structured interviews in the form of conversations with seven young immigrants, five females and two males. Their thoughts altered between familiar habits and the new ones they meet here. This process of learning, managing, and accepting was perceived as difficult. They didn’t think they had any other choice, because they wanted to feel included in this new context. These adolescents gave different examples of barriers they have to get over. They were content with life in Sweden and appreciated possibilities in the form of independence, education, and wider cultural knowledge and understanding. They lived between two cultures and were taking responsibility for their own integration.

They were aware of how cultures are shaping their identities and they were balancing between cultures. In summary, it could be said that they had more than one identity.

Keywords: Identity, culture, belonging

Sammanfattning

Den här studien av en grupp ungdomar med utländsk bakgrund försöker skapa förståelse för, och beskriva, deras identiteter, och tankar om vardagen i Sverige.

Huvudfrågorna är: Hur definierar de kultur och identitet? Vad har de för tankar om identitet? Hur klarar de av situationen i den nya kulturella miljön? Denna kvalitativa studie bygger på öppna, halvstrukturerade intervjuer i samtalsform med sju unga manliga och kvinnliga invandrare, två män och fem kvinnor. Deras berättelser växlade mellan de för dem välkända vanorna och de nya som de möter här. Denna lärandeprocess upplevdes svår att hantera och acceptera, men de har inte några andra val för de vill känna sig inkluderade i denna nya kontext. Dessa ungdomar gav olika exempel på hinder de måste komma över. De var nöjda med livet i Sverige och uppskattade möjligheter i form av oberoende, utbildning och djupare kulturell kunskap och förståelse. De levde mellan två kulturer och tog ansvar för sin egen integration. De var också medvetna om hur kulturerna formar deras identitet och de hanterade balansgången mellan dem. Sammanfattningsvis, det kan sägas att deras identitet var mångfasetterad.

Nyckelord: Identitet, kultur, tillhörighet

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 5

1.1 Tidigare forskning 5

1.2 Syfte 7

1.3 Frågeställningar 7

2. Teoretisk referensram 8

2.1 Erik Homburger Eriksons teori 8

2.2 Symbolisk interaktion och Georg Herbert Mead 9

3. Metod 11

3.1 Försökspersoner 11

3.2 Material 11

3.3 Procedur 11

3.4 Avgränsningar 11

3.5 Databehandling 11

4. Resultat och analys 12

4.1 Kultur 12

4.2 Identitet 15

4.2.1 Vem är jag? 15

4.3 Tillhörighet 20

5. Diskussion 22

5.1 Metoddiskussion 22

5.2 Framtida forskning 23

6. Referenser 24

Bilaga

1. Inledning

Boken Kalla det för fan vad du vill av Marjaneh Bakhtiari (2005) skildrar utanförskap, fördomar och identitetssökande. Den handlar om Bahar och hennes familj, om prövningar och glädjeämnen som familjen möter. Känslan av att höra hemma någonstans beskrivs ur olika perspektiv, inte minst ur Bahars. Boken bidrar till insikten om att människor med andra kulturer lever på ett sätt som inte är sämre än det svenska samhällets utan lika bra eller bättre. Grundläggande värderingar och uppfattningar om hur världen, samhället och människor är skapade påverkas av kulturen man växer upp i och i möten med andra människor. Den stora uppgiften vid byte av kultur är att lära sig språket, inte bara vardagsspråket, utan även skolans språk. Den nya kulturen är ytterligare en utmaning.

Enligt Roth (2003) är begreppet identitet mångtydigt och har flera definitioner. Inom humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner utgår identitetsforskningen från olika perspektiv. I samhällsdebatter har begreppet identitet fått en ”gummiartad” karaktär och inbjudit till oklara begreppsanvändningar. Titeln Kalla det för fan vad du vill speglar på sitt sätt känslan av att bli tillskriven egenskaper och tillhörigheter, dvs. identitet.

Identiteter kan förstås utifrån individ, grupp och lärosystem (doktrin) och det finns en uppdelning mellan dem, samtidigt som det finns samband och kopplingar. Innebörden av identitet kan röra sig inom och mellan dessa nivåer. Roth (2003) förklarar att enskilda individer ofta definierar sig själva med hänvisning till kollektiva sammanhang, t.ex.

religiös grupptillhörighet. Inom forskning om identitet finns olika utgångspunkter. Det kan handla om skilda identiteters innehåll, som tillblivelse, hur identiteten uppstått, kontinuitet, förändring, underordning, överordning, grad av utanförskap och uttrycksform.

Roths (2003) resonemang om identitet handlar om hur vi uppfattar oss själva, men även hur andra uppfattar oss och tillskriver oss egenskaper. Enligt Roth (2003) är den tillskrivna identiteten påtvingad utifrån. Den självvalda identiteten skapas utifrån individens egna behov och preferenser. Det problematiska med den tillskrivna identiteten är att den begränsar individens självidentifikation.

Det lilla barnets identitetsskapande sker i en nära omgivning som familjen och andra viktiga relationer. När barnet blir äldre sker identitetsskapandet även utanför hemmet och barnet lär sig normer och värden i ett vidare sammanhang. Erik Homburger Eriksons (1977) psykologiskt inriktade studier om social identitet i början på 50-talet och de socialpsykologiska erfarenheterna från George Herbert Mead (1976) kom att utgöra ett stöd i att förstå identitet och identitetsutveckling.

1.1 Tidigare forskning

I boken Social Psychology skriver författarna Brehm, Kassin, & Fein (2005) om två olika kulturella orienteringar dvs. individualism och kollektivism. Dessa orienteringar är bestämda av kulturen och formar identiteten. Den individualistiska kulturen värdesätter autonomi och självständighet. Den kollektivistiska kulturen värdesätter ömsesidigt beroende, samarbete och social överensstämmelse. Inom den individualistiska kulturen uppmuntras individen att prioritera sina egna mål, och styrs inte i någon större omfattning av trohet mot gruppen. I de kollektiva kulturerna förväntas individen först och främst vara en lojal familjemedlem, trogen sin grupp, religion och stat.

Den djupa kulturella förankring som präglar både individualism och kollektivism formar självuppfattning och identitet. Enligt Brehm m.fl. (2005) använder Markus & Kitayama (1991) begreppen independent och interdependent view of the self. Self beror av ett större socialt nätverk som inkluderar familj, arbetskamrater och andra viktiga sociala relationer. Begreppet independent exemplifieras med fraserna ”The only person you can count on is yourself” och “I enjoy being unique and different.” Begreppet interdependent exemplifieras med fraserna “I’m partly to blame if one of my family or co-workers fails” och ”My happiness depends of the happiness of those around me”

(Brehm m.fl. 2005 s. 67).

Brehm m.fl. (2005) skriver om tre nyckelfaktorer till varför en kultur utvecklats antingen åt det ena eller det andra hållet, och en av dem är industrialismen med komplexa industriella samhällen. Individualism och kollektivism kan inte betraktas som enkla motsatser i ett kontinuum. I länder som USA har subkulturer som förväntades vara kollektivistiska identifierats, t.ex. bland afroamerikaner, men som visade sig vara mycket individualistiska (Brehm m.fl. 2005).

Under rubriken Sociocultural Perspectives lyfter Brehm m.fl. (2005) fram socialpsykologisk forskning som befinner sig i en fas där bättre anpassade forskningsmetoder för att förstå kulturens roll i alla socialpsykologiska aspekter söks.

Borgström (2004) diskuterar skillnader mellan individualistiska kulturer och kollektivistiska kulturer. Tudelningen mellan de individualistiska kulturerna med vikt på självständighet, och de kollektivistiska med vikt på sociala färdigheter, respekt för auktoriteter och de moraliska reglerna är problematisk. Människan är en individ med rätt till egen existens och personlig integritet, samtidigt är hon en social varelse och beroende av relationer med andra.

Borgström (1998) hänvisar till ett antal studier om kultur och identitetsutveckling hos ungdomar som lever med två kulturer och deras sätt att finna sig till rätta. Ungdomar är mer integrerade och de kan ha en mer öppen inställning till den dubbla identifikationen än den äldre generationens invandrare. Enligt Borgström (1998) talar Özmer (1991) om en kulturkonflikt hos invandrarbarn. Konflikten grundar sig på skillnader i sättet att se på samlevnad och målet med uppfostran i olika samhällen. I de individcentrerade samhällena är målet för uppfostran individens självständighet i motsats till i familjecentrerade samhällen där målet med uppfostran är individens underordning i familjens gemensamma normsystem och sociala struktur. Vid brott mot normerna uppstår skamkänsla.

Invandrarbarn påverkas inte bara av familjens kultur utan även av den nya kulturen.

Jukkola & Odelhall (1977), refererade av Borgström (1998), visar på betydelsefulla faktorer för ungdomarnas identitet, varav några är språket, ursprungslandet, föräldrarnas anpassning, svenska kamrater samt relation till släkt och andra landsmän.

I boken Skjorta eller själ? (Alsmark, 1997) problematiserar flera forskare definitioner av identitet. Frågan: Är identitet skjorta eller själ, något som kan bytas strategiskt när det passar, eller något mycket mer sammansatt, kontinuerligt och grundläggande? Alsmark (1997) beskriver sina samtal med en ung kvinna som presenterar sig själv som Masooma, svensk-ugandier-indier. Inledningsvis ställer Masooma rådande bilden av invandrare som nästan alltid rotlösa, identitetslösa och som mår bäst av att så långt som möjligt bevara sin kulturella särart och etniska tillhörighet på ända. Masooma bejakar mångfalden, finner sig till rätta med den och utmanar den offentliga invandrar- och flyktingdiskurs som betraktar alla som kommer till Sverige som behandlingsobjekt som det måste tyckas synd

om. Enligt Ahlsmark (1997) verkar Masooma vara typfallet för motsatt hållning och menar att Masooma utför en skicklig balansgång mellan de två starkaste krafterna i människans identitetsutveckling, nämligen ”Den som handlar om rätten till egen existens och personlig integrering och den som knyter individen samman med andra människor och grupper” (s. 71).

Exemplet på Masooma visar på ett för henne lyckat sätt att finna sig till rätta som individ och hantera mötet med kulturer. Masooma bejakar mångfalden. Hon känner tillhörighet, kan ta till sig, och identifiera sig med människor och grupper, oavsett bakgrund.

Människan är både en individ och en social varelse beroende av relationer med andra.

Den föreliggande studien behandlar frågor om hur ungdomar, som på grund av invandring ställs inför ett faktum att leva i flera kulturer, i en individualistiskt präglad och i en kollektivistiskt präglad kultur, uppfattar sig själva. Finner de sig likt Masooma till rätta som individ och social varelse eller hanterar de kulturmöten på ett eget eller annorlunda sätt?

1.2 Syfte

Syftet med undersökningen är att studera hur ungdomar med utomeuropeiskt ursprung uppfattar sig själva.

1.3 Frågeställningar

Vilken innebörd lägger ungdomarna i begreppet kultur?

Hur är ungdomarnas identitet beskaffad?

Hur uttrycker ungdomarna sin identitet i förhållande till kultur?

Hur hanterar ungdomarna möjligheter, förväntningar, hinder eller krav i möten med en individualistisk och en kollektivistisk kultur?

2. Teoretisk referensram 2.1 Erik Homburger Eriksons teori

Erik Homburger Eriksons teori (1977) om åtta faser (stadier) i utvecklingen är epigenetisk. Enligt Crafoord (2007) innebär detta att varje stadium i utvecklingen ligger till grund för nästa och att de föregående stadierna finns kvar när nästa utvecklingsstadium tar vid. I varje stadium ställs vi inför en speciell uppgift (konflikt eller kris) och hur vi lyckas lösa denna uppgift påverkar utvecklingen antingen negativt eller positivt. Sämre lösningar får konsekvenser senare i livet.

De fem utvecklingsfaserna fram till ungdomsåren är i tur och ordning följande: tillit kontra misstro (0-1,5 år), självständighet och viljestyrka kontra skam och tvivel på den egna förmågan (1,5-3 år), initiativ kontra skuldkänslor (3-5 år), aktivitet kontra känslor av underlägsenhet (6-12 år) och identitet kontra identitetsförvirring (12-18 år).

Enligt Crafoord (2007) ansåg Erikson (1977) ungdomen vara kanske den viktigaste fasen och det är kriserna under pubertets- och ungdomsåren som Erikson kanske blev mest känd för. Eriksons bok Identity: Youth and Crisis (1969) med svenska titeln Ungdomens identitetskriser (1977) fokuserar på det femte stadiet. Det var under arbetet med ungdomar som Erikson (1977) uppmärksammade ett tillstånd som han beskrev som identitetsdiffusion, ett övergångstillstånd präglat av förvirring avseende ”vem man är”.

Omgivningen bjuder ungdomarna på motsägelsefulla budskap. Ungdomarna upplever värderingarna som förvirrande och motstridiga. Denna förvirring och motsägelsefullhet skapar ångest och en tendens att växla mellan olika ståndpunkter, allianser och antagonismer. Upplevelsen av identitet i relation till andra personer i tillvaron består av både positiva och negativa känslor. Eriksons (1977) psykosociala stadier handlar om sociala inställningar till livet och om samspelet med det omgivande samhället har avgörande betydelse.

Med begreppet utvecklingspsykologiskt moratorium syftade Erikson (1977) på behovet av utvecklingspauser som ungdomar tidvis ägnar sig åt. Det handlar om ett till synes planlöst irrande, men detta irrande ger andningspauser i sökandet efter en identitet och blir därmed meningsfullt. Andrummen ger ungdomarna möjlighet att slippa tänka på skyldigheter och krav och istället pröva på olika identiteter, roller och beteenden, dvs.

ägna sig åt att hitta sig själv.

Det sjätte stadiet som följer på utvecklingen av identiteten benämns närhet kontra isolering. Enligt Erikson (1977) ger ett bättre sätt att lösa denna uppgift/konflikt ett positivt resultat: förmåga till kärlek, närhet, kunna vara ensam och tillsammans med andra.

Frisen & Hwang (2006) refererar till Erikson (1977) som menar att identitet består av tre delar, en biologisk, en psykologisk och en social och dessa samspelar hela tiden. Sökandet efter identitet är ett grundläggande mänskligt behov och identitet formas under hela livet.

Under tonåren ger förändringar inom dessa tre delar upphov till en kris. Den fysiska utvecklingen och hur individen känner inför den får konsekvenser för den psykologiska och sociala utvecklingen. Självkänsla och kroppsuppfattning är relaterade till varandra.

Samhället och det antågande vuxenlivet ställer krav.

När allt fungerar och den unga människan har lyckats ta sig igenom krisen med en positiv lösning bidrar det till att han eller hon lyckas skaffa sig meningsfull sysselsättning, utvecklar normer och värderingar som kan utgöra en stabil grund för en ideologisk orientering och livssyn samt kan på ett tryggt sätt uttrycka sin sexualitet. Enligt Erikson (1977) är det en angelägen uppgift i de tidiga vuxenåren att befästa dessa normer och värden. När lösningen på krisen lyckas mindre bra kan det visa sig i olika svårigheter, allt från att inte riktigt veta vem man är till en djup identitetskris och depression.

2.2 Symbolisk interaktionism och Georg Herbert Mead

George Herbert Meads berömda skrift Mind, Self and Society (1934) med den svenska översättningen Medvetandet, jaget och samhället (1976) bygger på föreläsningar från några av hans elever. Mead försökte svara på frågan hur människans medvetande (mind) och jag (self) uppstår och utvecklas. I sin teori förklarar Mead (1976) att medvetandet och jaget uppstår och utvecklas i samspel med andra och det omgivande samhället.

Enligt teorin om symbolisk interaktionism (Mead 1976) har samspelet med andra en stor betydelse för identitetsutvecklingen. Den symboliska interaktionismen ser människan som en symbolförmedlande varelse, som i interaktion med andra skapar sitt medvetande och sin jaguppfattning. Symbolisk betyder att beteenden och handlingar är symboliska, dvs. gester, rörelser och tankar syftar på något utöver sig själva. En trädkramare utför en konkret handling med symbolisk betydelse, att visa hur viktig miljön är (Angelöw &

Jonsson, 1990). Mead (1976) menar att det sätt vi blir bemötta på formar vår självkänsla, både den vi är med andra, den vi är medveten om och den som ligger utanför medvetandet.

Angelöw & Jonsson (1990) refererar till Herbert Blumers (1969) sammanfattning av den symboliska interaktionismen i tre teser: Den första tesen ”Människor handlar i förhållande till den innebörd som situationen har för dem” (s. 23) vill upplysa om att individen i allmänhet tenderar att dra förhastade slutsatser och tolkar innebörden av andras beteende. Vi bör fråga oss hur ofta vi drar lättvindliga slutsatser om andra människors sätt att vara, utan att vi har satt oss in i hur de tänker? Mänskligt beteende måste istället studeras i sitt naturliga sammanhang och utifrån aktörers perspektiv, om man vill veta meningen med beteendet.

Den andra tesen ”Situationens innebörd härleds ur eller uppstår ur den sociala interaktion individen har med sina medmänniskor” (s. 24) syftar på att betydelser och innebörd är sociala produkter och ett resultat av växelspelet mellan människor och mellan människor och ting. Det värde som tillskrivs naturen (som ett exempel) har vuxit fram genom att människor har iakttagit förändringar i naturen och diskuterat och informerat varandra om miljöförstöring. Egna upplevelser och andras åsikter har format den egna synen på miljön.

Den tredje tesen ”Denna innebörd hanteras i och modifieras genom en tolkningsprocess som individen använder när han hanterar de situationer han stöter på” (s. 24). Denna tes vill visa att människan inte är en passiv mottagare av innebörd och att tolkningar bygger på tidigare sociala samspel. Varje människa är en aktiv skapare av meningsfulla tolkningar. Miljöns betydelse förändras hela tiden genom ny information och genom människans reaktioner på tillståndet i naturen (Angelöw & Jonsson, 1990).

I Meads (1976) teori är diskussionen om personlighetsfaserna ”I” och ”Me” intressanta eftersom de beskriver hur individen utvecklar sitt medvetande i relation till ”den

andre”. ”Me” är den sida hos individen som är socialt bestämd, dvs. andras sätt att se och värdera individen. Genom interaktion med andra erhålls information om omgivningens förväntningar och individen strävar efter att anpassa dem till sina egna behov. Individen vill vara en del av en helhet. Mead menar att människan kan se sig själv som objekt ”Me”.

När individen ser på sig själv som subjekt är individen själv ”I”, och ”I” kan reagera på andras attityder. ”I” behöver inte nöja sig med den bild andra verkar ha, dvs. innehållet hos ”Me”. Det kan sägas att det finns en dialog mellan ”I” och ”Me” där ”I” lyssnar på ”Me” och sedan i sin tur talar till ”Me”. Enligt Charons (2004) tolkning av Mead kan individen ikläda sig rollen av dem som är viktiga för individen, som respekteras dvs. de som är av särskild betydelse för individen. Individen vill inte strunta i omgivningen, utan tar hänsyn till perspektiv hos de signifikanta andra som individen identifierar sig med (Charon, 2004).

Mead (1976) ser identitet som något som uppstår genom sociala erfarenheter. Identitet är ett resultat av det kulturella mönstret och av de normer som råder i samhället. I takt med att individen får fler och nya erfarenheter kan han generalisera andras normer och värderingar från att gälla enstaka individer till att gälla grupper av människor och samhällen. Dessa normer och värderingar kallas för ”den generaliserade andre”.

Samhällets syn på individen är alltid närvarande i individens tänkande, men det behöver inte betyda att individen accepterar samhällets syn på honom (Borgström, 1998).

Kultur är en överenskommelse mellan människor och har utvecklats under en lång tid.

Människorna i en viss kultur delar en uppfattning om verkligheten, dess grundläggande idéer, värden och regler. Människan föds in i en kultur och genom socialisation accepterar människan den gemensamma uppfattningen om verkligheten. Dess idéer blir sanningar för henne, dess regler blir hennes moral och dess värden blir viktiga för henne (Charon, 2004).

3. Metod 3.1 Försökspersoner

Undersökningen byggde på intervjuer av sju sent anlända ungdomar från utomeuropeiska länder i åldrarna 16-20 år som vistats i Sverige mellan fem och sex år. Religionerna islam, kristendom och buddism är representerade, och fem av ungdomarna var kvinnor och två var män.

Val av försökspersoner gjordes enligt snöbollsurvalet. Det är en metod som bygger på att forskaren får kontakt med en individ som i sin tur hjälper forskaren komma i kontakt med andra som denne känner (McQueen & Knussen, 2006).

3.2 Material

Undersökningen gjordes med hjälp av en kvalitativ metod beskriven av Kvale (1997) som beskriver funktionen av en intervjuguide för en halvstrukturerad intervju i form av en översikt över de ämnen som ska täckas med förslag till frågor. Frågeställningarna om kultur berör definitioner och beskrivningar av begreppet kultur. Intervjuguiden innehåller frågor om hur kulturmöten upplevs. Normer, värden, erfarenheter, kunskaper och livsåskådningar som ungdomarna vuxit upp med hänger ihop med kultur och identitet berörs. Hur ser ungdomarna på sin identitet och hur formas den i kulturmöten?

Hur uttrycker ungdomarna sin identitet i förhållande till kulturerna? När känslan av att höra hemma någonstans berörs handlar det om tillhörighet. Var har ungdomarna sin tillhörighet?

3.3 Procedur

De intervjuade ungdomarna informerades om syftet med undersökningen och deras samtycke inhämtades. Intervjuerna spelades in på band. Varje intervju varade i ca en timme. Intervjuerna genomfördes i privata lägenheter.

Var och en blev erbjuden att läsa igenom den renskrivna intervjun. De informerades om rätten att vara anonym och att resultaten skulle behandlas konfidentiellt samt att ingen enskild skulle kunna identifieras i den färdiga rapporten.

3.4 Avgränsningar

Omständigheter som tiden i Sverige, tillgänglighet och utomeuropeiskt ursprung har varit vägledande, dvs. att försökspersonerna har vissa gemensamma bakgrundsfaktorer som annat modersmål än svenska och vistelsetid i Sverige.

3.5 Databehandling

Direkt efter intervjuerna transkriberades de ljudbandsinspelade samtalen, dvs. skrevs ut ordagrant. De utskrivna intervjuerna bearbetades i syfte att identifiera och strukturera gemensamma drag i ungdomarnas svar inom de teman som angavs i intervjuguiden.

Dessa teman var kultur, identitet och tillhörighet.

4. Resultat och analys

Den sammanfattande presentationen av samtalen med ungdomarna Samir, Elias, Sofia, Sara, Mariam, Aziza och Linn (namnen är fiktiva) redovisas under rubrikerna Kultur, Identitet och Tillhörighet. De kursiverade replikerna är författarens.

4.1 Kultur

Ungdomarnas definitioner av begreppet kultur hade många likheter. Kultur stod för olika former av konkreta företeelser som mat, kläder, musik, gamla saker och byggnader. Det är inte enkelt att dra en gräns mellan det konkreta och det abstrakta när det gäller ungdomarnas definitioner av kultur, eftersom abstrakta normer och värderingar kommer till uttryck i konkreta handlingar. De såg kulturen i ett vidare perspektiv; samhället, religionen, traditioner, människor runtomkring, familjen, uppfostran, vardagliga handlingar, könsroller, kommunikation mellan yngre och äldre och hur man förväntas bete sig. Eftersom de intervjuade är ungdomar är det naturligt för dem att iaktta hur killar och tjejer tar kontakt med varandra. Den allmänna uppfattningen var att här är det svårt att lära sig och förstå hur det går till.

Alla hade de upplevt kulturkrockar här. Var och en av dem hade både reflekterat över, och relaterat till, den kultur de hade med sig och funderat på var de själva stod i förhållande till den egna och den svenska kulturen. De hade kommit fram till att utan kultur var de ingenting och menade att det inte går att skilja människan från kulturen.

Var de kommer ifrån handlar inte bara om kultur, utan även om geografi, ekonomi och politik, påpekade några.

En av de intervjuade, Elias jämförde den stereotypiska bilden av sitt land med den förenklade bilden av Sverige i USA och menade att det är lika tokigt att koppla ihop Sverige med porr och Volvo som att koppla ihop hans land med elände och fattigdom.

Själv visste han inte heller så mycket om länderna hans kompisar här kommer ifrån, utan bara trodde en massa saker. ”Nu när jag hör kompisarna berätta, vet jag bättre hur människor har haft det”, påpekade Elias. Vad vill du folk ska tro om ditt land? ”De vet nästan bara negativa saker om mitt land. OK, där finns fattigdom, och det är stor skillnad mellan fattiga och rika. Men jag vill att de ska veta om kulturen och om starka och snälla människor som bor där.”

Vad som bekymrade till exempel Samir och Sofia är det orättfärdigt skapta sambandet mellan terrorism, könsförtryck och religionen islam. De blev ledsna över att terrorism blandas ihop med religionen islam. Samir förklarade att allt handlar om politik och de som spränger bomber och dödar sig själva och andra blir hjärntvättade. Koranen skriver inte att kvinnor är mindre värda än män, förtydligade Sofia.

Den kollektiva kulturen och dess syn på familjens betydelse för individen visade sig i samtalen. I ungdomars berättelser är individen på ett tydligt sätt en del av och beroende av kollektivet. Markus & Kitayamas (1991), refererade av Bremh m.fl., (2005), begrepp interdependent view of the self utmärks av att self är en del av ett större socialt nätverk som inkluderar ens familj, arbetskamrater och andra viktiga sociala relationer.

Ungdomarna betonade familjens och släktens betydelse för uppväxten och för den de är.

Släkten ska hålla ihop och hjälpa dem som behöver hjälp. De poängterade att de inte vill

göra sina familjer besvikna. Enligt deras synsätt var det viktigt att respektera de som är äldre. Den delade åsikten var att barnen här inte har den respekt för vuxna som de är vana vid:

I Sverige är det inte så många som respekterar vuxna. I mitt hemland snackar man inte illa när man har vuxna omkring sig. Här har jag hört ungdomar säga den där jävla… så vågar man inte säga i mitt land, inte när vuxna hör på. Det handlar om hur man uppfostrar barn. Det finns regler här också, men alla bryr sig inte om dem. (Elias).

Det finns bra och dåliga saker i den egna kulturen, men även i den svenska. Förutom respekten för de vuxna verkar förhållningssättet och närheten till medmänniskor vara några av de saker som de upplevde vara mycket annorlunda här. Enligt ungdomarnas uppfattning håller svenskar inte ihop på samma sätt som människor gör i deras kulturer.

Här upplever de ett större avstånd mellan människor och människor hjälper inte varandra i någon större utsträckning.

Sättet att hälsa och ta kontakt med det motsatta könet var svårt att upptäcka och fungerar annorlunda här. Det tar tid att lära sig de underförstådda koderna för hur tjejer och killar kommunicerar med varandra. Även ungdomar av samma kön är svårare att lära känna.

Kvinnor i religiösa familjer hälsar inte på män, och det anses vara normalt, men inom samma kön kan det göras. Här anses det vara oartigt och otrevligt att inte hälsa:

Jag ser skillnader i kroppsspråk; i sättet att ha ögonkontakt och i avstånd. Min kultur har lärt mig att kort ögonkontakt är tecken på respekt, i överlag tittar man inte varandra i ögonen för länge, oavsett om man har att göra med en man eller en kvinna. Men det finns större skillnader mellan könen. Om den andra är av motsatt kön, då tittar man inte i ögonen länge. Här tittar folk en rakt in i ögonen hela tiden. Man kan till och med säga till varandra att titta mig i ögonen och då menar man att man ska vara ärlig. (Samir).

Det var en ny upplevelse att se kommunikationen mellan könen. Jag har förstått skillnaden mellan att följa och förfölja. Följa efter är mycket dåligt här. Om en man följer efter en kvinna, kan hon känna sig hotad och polisanmäla honom.

Har ni killar pratat om det med varandra? Ja, det var en kompis, en invandrare som blev intresserad av en svensk tjej och ofta väntade på henne (följde efter) och han fick problem, för tjejen blev rädd. Vi försökte förklara för honom att i Sverige gör man inte så, men han var en kvinnokarl. (Samir).

Vad som alla hade uppmärksammat här är de svenska ungdomarnas uppförande i samband med alkohol. De berättade att i storstäderna kan det finnas ungdomar som dricker sprit som en del unga människor här gör. Nu blir det ungdomarnas ansvar att övertyga sina föräldrar att alla svenska ungdomar inte dricker sprit. Några berättade att deras föräldrar är avigt inställda till fester där det samlas ungdomar. Men valet av umgänget styrdes bland annat av känslan av viss gemenskap och dit räknas inte sprit i första hand. Det är inte klokt att slösa bort tid på sprit som en av ungdomarna påpekade:

Jag tycker inte om när ungdomarna här dricker sprit och gör det överallt, till och med på stan bland en massa människor. De respekterar inte de äldre. Jag har kompisar som har börjat gå på krogen och de kan bli jättefulla där. Jag tycker

inte om det, men det är upp till dem att välja. Själv går jag inte på ställen där det dricks mycket. (Samir).

De var medvetna om att deras kultur och den svenska kulturen inte är de enda i världen.

Ett av de mest utmärkande dragen i ungdomarnas berättelser var att de hade levt i olika kulturella och språkliga miljöer före sin ankomst till Sverige. De hade mött människor från olika håll i världen. Dessa erfarenheter kom till uttryck i form av öppenhet och tolerans mot annorlunda sätt att leva och tänka, men det fanns spår av etnocentrism i delar av berättelserna, vilket är vanligt förekommande i samband med kultur och kulturella värderingar.

Ett par av ungdomarna menade att i Sverige är det inte lätt att vara annorlunda. Några av dem hade mött främlingsfientlighet här, men även i andra länder. Mead (1976) menar att en viktig del i identitetsbygge handlar om att betrakta sig själva ur andras perspektiv, vilket ungdomarna hade tvingats göra under obehagliga former:

Jag har varit med om situationer där jag känt mig illabehandlad, men det var i ett annat land. Från att ha varit en person som alla kände blev jag ingenting.

Mina nya klasskamrater påstod hemskheter om mig och kallade mig på fula saker, fast de inte ens kände mig. Helt plötsligt var jag ingenting. Jag blev osynlig. (Elias).

I det stora hela upplevdes de kulturella mötena lärorika, spännande och till och med roliga. De ville visa att de respekterar det nya landets regler och traditioner. De pratade om blandad kultur, vilket innebär att de till en viss del hade anammat den svenska kulturen och samtidigt behållit den egna. Det hade inte varit enkelt. Frihet och rätten till egna åsikter uppskattades högt, likaså möjlighet att själv skapa sitt eget liv.

Ungdomarna framhöll att de får mycket kunskaper när de lär sig om andra länder och kulturer. ”Kulturer har mycket att av lära av varandra, t.ex. om hur vuxna ska behandla barn”, förklarade Elias.

Det är inte lätt att beskriva hur ungdomarnas kultur ser ut idag i denna kontext, men det fanns inslag av förändring, parallellitet och i en viss mån sammansmältning. Följande tankar hos Sofia som aldrig tidigare hade sett tjejer i korta kjolar, hårdrockare eller hundar som går i koppel får tjäna som exempel:

Efter ett tag började jag förstå att jag inte behöver göra och vara som svenskar, utan jag får vara den jag är. Jag behöver inte ändra på mig, men så klart så måste jag försöka anpassa mig. Jag kan ju inte sticka ut för mycket heller. (Sofia).

Vägen in i den svenska kulturen och livet här hade kantats av utmaningar, konstaterade alla. De menade att det finns skillnader i det mesta och de lär sig vad de bör göra och inte göra här. Mycket av det annorlunda i den svenska kulturen och vardagslivet är synligt och därmed lättare att förstå och hantera.

Andra delar av vardagen är mindre synliga. Det är de osynliga och underförstådda kulturella särdragen, uttrycken och värderingarna som är svårare att komma åt och ta ställning till. Det tar tid att upptäcka dem. I början kände de sig osäkra och rädda för de ville inte göra fel och sticka ut. Metaforerna som valet mellan eld och vatten, äga en kropp med flera huvuden, skillnader stora som svart och vitt beskrev den något mödosamma vandringen i detta nya land mellan två kulturer:

Allting är väldigt olika. Vi ser på saker och ting på olika sätt. Vi upplever saker olika och vi reagerar olika. Är man uppvuxen i en viss kultur har man vant sig vid hur folk reagerar på det man gör. I mitt hemland, om man ser ett litet barn som man tycker är jättesöt, kan man gå fram och säga att du är jättesöt och ge en puss på kinden. Men så kan man inte göra i Sverige, för det skulle upplevas som konstigt på något sätt. (Sofia).

Begreppet kulturkrockar förekom i samtalen. På frågan Har du upplevt problem med att leva i två kulturer? svarade Aziza:

Jo, t.ex. att gå på badhuset är vanligt i Sverige, men i hemlandet är det bara killar som gör det. Jag fick frånvaro från idrottslektionen för jag fick inte gå på badhuset. Det var skamligt att berätta att vi tjejer inte får göra det, så jag lät bli att berätta det för läraren.

4.2 Identitet

Identitet handlar om vem jag är och hur jag uppfattar mig själv. Enligt symbolisk interaktionism är medvetenhet om andra ett nödvändigt villkor för att bli medveten om sig själv. Ungdomarna var medvetna om att det inte bara är deras egen kultur och människor utan möten med andra människor i andra kulturer som formar deras identitet.

Den svenska kulturen var inte den första de mött under resans gång, vilket innebär att de före tiden i Sverige på ett eller annat sätt tvingats reflektera över givna föreställningar och uppfattningar i den egna kulturen. Det gemensamma för ungdomarna var att utvecklingen under ungdomsåren hade i enlighet med Eriksons (1977) faser skett i Sverige.

Titeln Att vara mitt emellan som Maria Borgström (1998) har gett sin avhandling skildrar väl de beskrivningar ungdomarna i den här studien gav av sin identitet. De flesta av ungdomarna beskrev sig själva utifrån sina två världar. Det är svårt att säga i vilken grad av harmoni eller disharmoni ungdomarna befann sig i när det gäller frågan om vem jag är eller uppfattas vara.

4.2.1 Vem är jag?

Ungdomarnas identitetsutveckling sker i två skilda kulturella kontexter. I grund och botten är människor oavsett bakgrund och kultur lika med avseende på de grundläggande behoven, vilket de flesta av ungdomarna framhöll. Alla vill bli sedda och bemötta som de är, men det finns variationer i självuppfattning. Det är för mycket sagt att deras uppfattning om sig själva som personer var splittrad, däremot rådde det hos några av dem ett viss famlande i enlighet med Eriksons (1977) teori om känslan för inre identitet:

Ibland känner jag mig som en utomjording. Jag har en kropp, men flera huvuden. Jag måste anpassa mig på skolan, på jobbet och hemma. Jag tänker på olika sätt på skolan och hemma. Mina föräldrar ger mig trygghet, men de har svårare att anpassa sig. (Sara).

Identitetsdiffusion handlar om ett övergångstillstånd präglat av förvirring avseende ”vem man är”. Omgivningen bjuder ungdomarna på motsägelsefulla budskap och de upplever en hel del normer och värderingar som förvirrande och motstridiga. Denna förvirring och motsägelsefullhet skapar ångest och en tendens att växla mellan olika ståndpunkter,

allianser och antagonismer. Upplevelsen av identitet i relation till andra i tillvaron består av både positiva och negativa känslor:

Idag när jag möter ungdomar som ser upp till nazister vet jag vad det handlar om. De har inte blivit sedda eller förstådda som barn. Jag vet om ondskan. I ett land före Sverige blev jag helt förvirrad och arg. Jag ville inte gå till skolan, men gjorde det för att vara mina föräldrar till lags. Jag blev som man säger i Sverige mobbad. Jag blev hård som en nazist. Jag skulle visa dem. Nu har jag inga problem, för nu vet jag vem jag är, men när det var som värst visste jag inte det.

(Elias).

Det nya sammanhanget med individualistisk kultur utgör en ytterligare grund för eget ställningstagande och ett sökande efter egen identitet. I studien var det tre flickor som berättade om motsägelsefulla och motstridiga budskap om vad flickor ska göra eller inte göra. Aziza förstod hur familjen tänkte om normer och värderingar, dvs. familjen utgjorde ”significant others” i enlighet med Mead (1976) och Aziza tog hänsyn till familjens perspektiv. Det kunde bli hårda diskussioner mellan henne och familjen, men hon ställde krav i takt med att föräldrarna började förstå hur det svenska samhället fungerar. Hon gav sina föräldrar tid. Borgström (2004) menar att ungdomar är mer integrerade och de kan ha en mer öppen inställning till den dubbla identifikationen än den äldre generationen invandrare:

En sak som jag är väldigt säker på är att Sverige har gjort mig till den jag är idag.

Jag hade inte haft de här åsikterna, jag hade inte varit lika fri i tankarna och jag hade inte haft lika mycket kunskaper. Men hade jag bott kvar i mitt hemland, då hade jag varit en helt annan Sofia. Jag vet inte om jag hade gått i skola, för en del gör det, andra inte. All den kunskap jag har idag är tack vare Sverige. Allt som jag har upplevt här har lämnat spår i mig. Jag har lärt mig så mycket. Jag tror inte att jag hade lärt mig någonting om jag hade bott kvar. Jag vet inte ens om jag hade sett likadan ut. (Sofia).

För Aziza betydde mötet med den individualistiska kulturen ett nytt sätt att se på livet som ung kvinna:

Jag får vara fri, och jag får ha egna åsikter som tjej. Jag har kämpat hela mitt liv.

Jag har stark karaktär och jag vet vad jag vill. Jag har förändrats mycket, inte i min personlighet, men jag fått nya tankar. När jag flyttade till Sverige såg jag olika ansiktsformer, olika hudfärger och hårfärger. Jag började tänka varför jag ser annorlunda ut än de som bor i Sverige. Jag insåg att människor är olika, att det finns olika kulturer och olika sätt att leva. (Aziza).

Samir och Elias tog upp exempel som har med identifikation med det manliga könet att göra. Samir upplevde att det var svårt att förstå sig på svenska män. Samtidigt påpekade han att även män blir förtryckta:

Svenska män är barnsliga, och deras skämt är konstiga. Man kan skämta om sex och prata om tjejer på ett otrevligt sätt. Jag förstår inte varför man har nakna bilder på kvinnor hemma och i affischer på allmänna platser. Det skapar tryck hos kvinnor att se ut på ett visst sätt och det är ju inte möjligt. Vi människor ser olika ut. Det är samma sak för männen också, för de ska också se ut på ett visst sätt, man ska ha muskler. En man kan också känna sig osäker. Jag tror att om

man ser reklam och filmer med nakna kroppar, kan det hända att man blir missnöjd med sig själv, sin fru eller man. (Samir).

Den här studien är begränsad och kan inte vidareutveckla varför han upplevde svenska män såsom han gjorde. Alla svenska män har inte en okritisk hållning till reklam och dess sätt att skapa idealbilder på män och kvinnor.

Ungdomarnas berättelser vittnade om den djupa kulturella förankringen som de har till sitt ursprung och hur den formar deras självuppfattning och identitet. Samtidigt hade de lärt sig att balansera mellan den kulturen de vuxit upp med och den kulturen som de mötte här. De var inte antingen eller utan det kan sägas att det pågick en utveckling av olika identiteter. Både den individualistiska och den kollektiva kulturen bjuder på möjligheter, utmaningar och hinder. ”Den första följer man när man är med familjen och den andra när man är med svenskar”, förtydligade Aziz. På författarens fråga om det är lätt att göra så svarade hon: ”Nej, men jag har inget val!”

Jukkola & Odelhall (1977), refererade av Borgström (1998), visar på betydelsefulla faktorer för ungdomars identitet, varav några är språket, föräldrarnas anpassning, ursprungslandet, svenska kamrater, samt relation till släkten och andra landsmän.

Ungdomarna betonade familjens och släktens betydelse för identitetsskapande.

Det som representerade det svenska i deras identitetsskapande var mer avpersonifierat och allmänt, men inte mindre viktigt. Hoppet och tron på framtiden, utbildning, arbete, frihet, rösträtt och mångfald är saker som ungdomarna uppskattade här.

När ungdomarna berättade om negativa upplevelser av hur de blev bemötta och hur bemötandet påverkade deras identitet handlade det om erfarenheter i Sverige, men även i andra länder. De blev tillskrivna egenskaper och identiteter som i Meads (1976) mening kan tolkas inom ramen för ”Me” som är den sida hos individen som är socialt bestämd, dvs. andras sätt att se och värdera individen. Bland annat berättade Sofia hur ledsen hon blev när folk kallade henne för jävla svartskalle och härmade henne när hon talade svenska.

Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt att komma åt någon form av kärna eller beskrivning av ungdomarnas identitet. Det pågick en utveckling av en känsla av inre identitet i enlighet med Eriksons (1977) tankar. De hade kommit fram till att deras identitet hade förändrats, men de måste även komma överens med sig själva vilka de var och vad de ville, vilket de hade gjort i varierade grader.

På frågan Vad lär du dig om dig själv när du är med dina kompisar? svarade Elias: ”Att inte ge upp, livet kan vara tufft. Du kan ha 29 bra dagar, och en jobbig. Låt inte den dagen förstöra de bra dagarna. Jag har lärt mig att det finns andra som har haft det svårare än mig. Och tror du att livet är enkelt, tror du fel.”

Svaret på frågan Vad vill du betyda för dina kompisar? kan sammanfattas med orden vänskap, förtroende, äkthet, snällhet och hjälpsamhet. De ville bli sedda som en bra kille eller tjej.

Kompisarna får vara annorlunda. Deras ursprung, namn, språk, hudfärg eller utseende avgör inte kompisskapet. De ville ha vänner med lika intressen och som tyckte om att göra samma saker. Samtidigt fanns det en förståelse för, och identifiering med, dem som har det svårt. Ingen kan vara alla till lags, men inte mobba heller, hävdade Elias och Sara.

Samir resonerade något annorlunda än de andra. På frågan Har du svenska kompisar?

svarade han följande:

Ja, men då måste jag bete mig annorlunda. Jag måste låtsas som om jag vore svensk. Det är begränsat vad man ska säga; att inte berätta om sina tankar och hur man känner. Man kan diskutera en text, men inte säga vad man själv tycker om innehållet i den. I grupper visar man inte sina svagheter och man talar inte om att man inte förstår. Det finns inte så mycket samarbete, för man är inte villig att hjälpa andra. Man får hjälp om man ber om det. Man blir tvungen att anpassa sig till gruppen. Jag har en känsla av att här tänker man mycket på sig själv. (Samir).

Detta kan tolkas som att han var mitt inne i en famlande identitetsprocess, vilket även det nedanstående bekräftar:

När jag kom hit började jag få andra tankar. I mitt hemland hade jag lättare för att säga vem jag är, men nu känner jag mig inte lika säker. Det är svårt att säga vem man är, man vet inte vad man vill. Kultur, religion och identitet hänger ihop. Jag kan inte längre lika lätt säga vem jag är. Det känns både och. (Samir).

De flesta av ungdomarna var explicita i sina tankar när det gällde religionens betydelse som vägvisare och stöd i ställningstaganden för identitet dvs. för vem man är. Många upplevde att religionen inte har samma betydelse för människorna här. ”Hur många är de som går i kyrkan på söndagarna och vem läser bibeln”, undrade Samir. När de jämförde religionerna ansåg de att deras religion har ett starkare band med kulturen. De betonade att de får lära sig vad som är rätt och fel, allt hänger ihop. Enligt dem fanns det stora skillnader i synsättet på vad som är rätt och fel i olika kulturer.

Ungdomarna var medvetna om hur fördomar om religion utgör hinder för integrering och samförstånd. Roth (2003) förklarar att enskilda individer definierar ofta sig själva med hänvisning till kollektiva sammanhang, t.ex. religiös grupptillhörighet. För ungdomarna verkade religionen ge dem regler som de ska hålla sig till. Men människor ska inte förtrycka andra med sin religion och säga vad andra får göra eller inte göra. ”Man ska inte heller försöka bli större än vad man är och var och en måste själv få bestämma”, påpekade Samir. Flera av dem tog upp religionens syn på alkoholen och använde religionen som ett argument för att kunna säga nej till svenska kompisar som uppmanar dem att dricka alkohol.

Enligt Erikson (1977) upplevs kamraternas bemötande allt viktigare under ungdomsåren.

De flesta av ungdomarna tog upp grupptrycket som ett exempel på saker som hade med identitetsutveckling att göra. Grupptrycket handlade om att vara innanför eller utanför.

Olika former av grupptryck förekom både inom den egna gruppen, och bland svenskar.

Grupptrycket inom den egna gruppen kunde ta sig uttryck i fördomar mellan invandrare och om det är tillåtet att umgås med andra invandrare eller inte. ”Hela släkten bryr sig och det blir jobbigt för föräldrarna, men även för barnen, eftersom de inte vill göra föräldrar besvikna”, konstaterade en av ungdomarna och fortsatte: ”Det handlar om heder och rykten som livnär sig på skvaller och det vill man nästan till vilket pris som helst slippa Det är alltid vad folk säger man tänker på.” På frågan Hur hanterar du det?

svarade Sofia:

Jag tycker att det är jävligt jobbigt att behöva leva efter folks vilja. Jag tycker att det är irriterande, det är så sjukt. Jag har sett hur ens närmaste kan skada en. Vi har inget hedersmord, inte sånt. Vi har aldrig haft hedersmord i vår by. Det är inte heller tillåtet i islam. De som gör sånt är idioter. Alla muslimer tänker inte så. Men problemet är att man tror att alla muslimer begår hedersmord. Det är dumt att de mördar sina döttrar, det är väldigt fel. Jag förstår inte hur kulturen kan gå över religionen. I vår kultur är man väldigt bundna till vad folk säger, därför försöker vi hålla oss inom en ruta. Min mamma säger att så länge man har ett gott hjärta, behöver man inte bry sig om skvaller. Jag skulle inte heller låta mina barn bry sig om vad folk säger. De ska vara bra för att de själv vill det, inte för vad folk säger. (Sofia).

Enligt Meads (1976) synsätt lär människan sig av andra vem hon är. Vi måste välja var vi själva står och om vi ska ge efter för grupptrycket eller inte:

Mina landsmän och andra invandrare frågar mig varför jag går i skola. Du får ändå inget jobb, säger de till mig. Det finns både avundsjuka och realism i deras kommentarer. De kan ju ha rätt i det de säger. Men jag vill tro på framtiden, det finns alltid ett hopp. Jag vill utbilda mig och arbeta med människor. (Samir).

Elias menade att han blev bedömd utifrån kompisar:

Jag kan umgås med bögar, de är bra människor, jag bryr mig inte om vad andra tycker. Jag har lärt känna dem som kompisar. Många klarar inte av att vara kompis med bögar. De är rädda för att bli utstötta. Och gör andra glada genom att lyssna på dem och springa efter deras åsikter för att anpassa sig. Man kan inte låta andra bestämma vem man är eller vem man umgås med. (Elias).

Aziza hade ofta upplevt hur hon identifierade sig med det svenska sättet att tänka:

Jag har många gånger upplevt hur jag identifierar mig med det svenska sättet att tänka. För det mesta får jag ihop mina identiteter. Det är i situationer min familj inte förstår mina perspektiv det blir jobbigt. Det handlar om förväntningar på kvinnan. Jag vill vara självständig, utbilda mig, ha ett eget arbete och bilda familj.

Här får jag rösta. (Aziza).

Mead (1976) menar att människor blir de människor de blir genom interaktion med andra människor. ”I” och ”Me” utvecklas i samspel med andra. För att utveckla ett självmedvetande är människor beroende av möten med andra. Självmedvetandet skapas genom att bli sedd av andra, och människor får förmågan att betrakta sig själva ur andras perspektiv. Det utvecklas ett reflekterande självmedvetande

Det är av stor betydelse i vilken ålder och under vilka omständigheter emigrationen sker.

Det är även viktigt hur uppväxten och livssituationen har varit i hemlandet. Att lämna sitt hemland är en omvälvande upplevelse och uppbrottet kan innebära separation från nära relationer och andra viktiga personer. Identiteten har byggts upp under bekanta kulturella företeelser, seder och bruk, traditioner och miljö. Väl framme i det nya landet kan allt upplevas främmande och annorlunda (Frisen & Hwang, 2006).

4.3 Tillhörighet

Den kultur som människan är född i har utvecklats under en lång tid. Människorna delar, och socialiseras in i, gemensamma grundläggande idéer, värden och regler. Kulturens idéer blir sanningar, dess regler blir vår moral och dess värden blir viktiga för oss (Charon, 2004).

Dilemmat i ungdomarnas berättelser handlade om att komma in i en ny kultur som även den har utvecklats under en lång tid. Ungdomarna var medvetna om sin särart, men denna särart begränsade dem inte. Ungdomarna såg inte bara problem med att leva i två kulturer, utan såg även det spännande och lärorika i det. De kan beskrivas som gränsöverskridande och ingen av ungdomarna ville hamna utanför majoritetskulturen.

Enligt Mead (1976) får individen genom interaktion med andra reda på omgivningens förväntningar och strävar efter att anpassa dem till sina egna behov. Individen vill tillhöra en del av en helhet.

Eftersom tillhörighet har med känslan av gemenskap att göra berörde samtalen vad den svenska kulturen kan lära sig av ungdomarnas kulturer. De flesta såg förvånade ut när de hörde frågan. Aziza frågade förläget om det är möjligt att svenskar vill lära sig något av dem.

Den generaliserade andre hade för ungdomarna två kulturella bakgrunder och de internaliserade två världsbilder. Frågan: Är identitet skjorta eller själ, något som en individ strategiskt kan byta när det passar, eller något mycket mer sammansatt, kontinuerligt och grundläggande är svårt att besvara. Berättelsen om Masooma som enligt Ahlsmark (1997) utför en skicklig balansgång mellan de två starkaste krafterna i identitetsutvecklingen, dvs. den som handlar om rätten till egen existens och personlig integrering och den som knyter individen samman med andra människor och grupper har flera beröringspunkter med ungdomarna i den här studien. Ungdomarna ville skapa ett bra liv i Sverige och deras tankar om framtiden var ljusa. Berättelserna visade inte en rak väg med förutbestämda spår. Enligt Erikson (1977) är sökandet efter identitet ett grundläggande mänskligt behov och identitet formas under hela livet. En viktig förutsättning för att kunna känna tillhörighet, är att bli bekräftad. Upplevelsen av att känna sig osynlig bland annat på grund av språket handlade många gånger om mer än ens person, även ens kunskaper kan bli osynliga när språket inte riktigt räcker till. För det allra mesta kände ungdomarna att de tillhörde det svenska samhället. De ville inte hamna utanför. De delade uppfattningen att om en individ inte ser sitt eget ansvar kan han eller hon hamna utanför. Men det viktigaste för dem var att känna sig fri. En av ungdomarna påpekade att hon har ett dubbelt medborgarskap, i Sverige och i hemlandet. Men hon kände sig innanför i ett tredje land där hon också hade bott länge. Samir kände att han inte riktigt trivdes någonstans:

Jag tillhör den här kulturen och den jag växte upp med. Jag är mellan dem. Jag känner inte riktigt att jag trivs någonstans. Det är som att vara mellan eld och vatten, man vet inte om man ska hoppa i vatten, eller springa in i elden. Det är svårt att trivas riktigt bra. Man vill ha både och. (Samir).

Sofia ville inte tillhöra någonting:

Jag vill inte tillhöra någonting, jag är bara Sofia. Tidigare såg jag mig själv som invandrare i Sverige. Men nu vet jag att jag absolut inte är mindre värd eller sämre än svenskar, bara för jag inte är född i Sverige. De som tror att vissa är bättre än andra på grund av etnisk bakgrund eller utseende är dumma. (Sofia).

På frågan För att kunna ha både ock och må bra, vad krävs det då? svarade Samir:

Att människor bryr sig mer om varandra. Tyvärr så har jag lärt mig en regel här:

Jag gör dig inte illa, men jag bryr mig inte om dig heller. I min kultur bryr vi oss om människor. I min kultur ser vi till att ingen känner sig utanför. Svenskar kanske har svårt att sätta sig in i andras situationer.

På frågan När känner du dig nöjd och stolt? var det svar som anknöt till bakgrund, familj, utbildning och känslan av att orka kämpa för mål som skulle uppnås och klara av det som var bestämt för att göras som gavs:

Jag kan fortfarande vara den jag är. Jag kan umgås med nya människor och jag behöver inte göra om mig. Identitet betyder mycket i Sverige, det går inte att låtsas vara någon annan. Mina svenska kompisar skulle genomskåda mig om jag betedde mig annorlunda och inte stod för den jag är. Jag har aldrig gjort till mig för att få vara med svenska ungdomar. Hitintills har alla accepterat mig som den jag är och gör de inte det, då umgås jag inte med dem. (Aziza).

5. Diskussion

Ungdomarna som studien handlade om kom från utomeuropeiska länder. De hade med sig normer, värden, erfarenheter, kunskaper och livsåskådningar som de vuxit upp med.

Ungdomarnas beskrivningar av begreppet kultur gavs i termer av personliga erfarenheter och reflektioner. Deras identitet formades av den kollektiva kultur de vuxit upp med och den nya mer individualistiska kultur de möter här. De gav exempel på hur deras identitet hänger ihop med kulturer och uppväxt. Ungdomarnas berättelser visade öppenhet för integration och mångfald, samtidigt befann sig ungdomarna mer eller mindre i ett gränsland där det sker gränsöverskridanden. Balansgången mellan det bekanta och det nya var inte lätt, men eftersom de alla ville känna sig innanför både i den egna och den nya kulturen var de toleranta, förstående och anpassade sig till situationen.

Var och en av de intervjuade är individer med sina egna erfarenheter och sin speciella bakgrund. Alla ville bli sedda och bemötta som de är, men det fanns variationer i deras självuppfattning. Balansgången handlade om förmågan att hantera möjligheter, förväntningar, hinder och krav i möten med individualistisk och kollektivistisk kultur.

Ett kontinuum där Samir med sitt tvivel och känslan av osäkerhet och reservation utgör den ena polen och Sofia med sina bestämda åsikter och uttalade identitet den andra kan urskiljas. Samir ville inte ge avkall på sin kultur eller identitet, även om han var öppen för att lära sig nya kulturer. Han upplevde sig själv ofta annorlunda i mötet med svenskar, men han ville bli accepterad som den han är. Samir trivdes bättre med andra invandrare han kände sig hemma med dem. Sofias självvalda identitet kan ses som synonymt med I enligt Meads (1976) teori. När individen ser på sig själv som subjekt är jag själv ”I”, den finns inne i individen och den kan opponera sig mot andras attityder. ”I” behöver inte nöja sig med den bild andra verkar ha, men det finns en dialog, mellan ”I” och ”Me”

där ”I” lyssnar på ”Me” och sedan i sin tur talar till ”Me”. Inom detta kontinuum mellan Samir och Sofia fanns en samlad och en mer enhetlig bild och upplevelser av identiteter.

De flesta lyckades att få ihop sina identiteter.

Alla ungdomar kom in på samtalsämnet kön och könsroller, trots att frågor om detta ej ställdes. Detta kan vara ett tecken på att frågor om könsidentiteter var angelägna och spelade en viktig roll för dessa ungdomar som enligt egen utsago vuxit upp under kulturer där synen på könsroller är annorlunda än här.

5.1 Metoddiskussion

Eftersom studien var begränsad vad gällde antalet försökspersoner var inte ambitionen att generalisera till populationen av sent anlända ungdomar, utan målet var att på ett nyanserat sätt beskriva och analysera hur ungdomarna uppfattade sig själva i sin nya livssituation.

Det är svårt att genom en timmes intervju försöka fånga in bilden av identiteter hos unga människor som befinner sig mitt i en utvecklingsfas, där frågor om identitet ständigt gör sig påminda. Dessutom måste dessa ungdomar ta hänsyn till sina kulturellt konstruerade förväntningar och krav.

Etiska frågor aktualiserades redan under planeringsstadiet. Resultaten skulle behandlas konfidentiellt och ingen skulle kunna identifieras i den färdiga rapporten.

Intervjusamtalen presenterades under fiktiva namn.

5.2 Framtida forskning

I fortsatt framtida forskning skulle det vara intressant att låta svenska ungdomar komma till tals om identitetsutveckling. Hur kommer det av Erikson (1977) uppmärksammade tillstånd hos unga människor präglat av förvirring avseende ”vem man är” till uttryck hos svenska ungdomar som vuxit upp och levt under bekanta kulturella företeelser?

Skillnader mellan upplevelser och tankar hos ungdomarna i detta arbete och svenska ungdomar ifråga om sociala och kulturella uppväxtvillkor är ganska tydliga. Däremot kan det finnas likheter i identitetsutveckling utifrån omständigheter som har med ungdomsåren och frigörelseprocessen att göra.

Referenser

Alsmark, G. (red). (1997). Skjorta eller själ? Kulturella identiteter i tid och rum.

Lund: Studentlitteratur.

Angelöw, B., & Jonsson, T. (1990). Introduktion till socialpsykologi.

Lund: Studentlitteratur.

Bakhtiari, M. (2005). Kalla det för fan vad du vill. Stockholm: Ordfront Förlag AB.

Borgström, M. (1998). Att vara mitt emellan. Hur spanskamerikanska ungdomar i Sverige kan uppfatta villkoren för sin sociokulturella utveckling. Doktorsavhandling, Stockholms universitet: Pedagogiska institutionen.

Borgström, M. (2004). I P. Lahdenperä (2004). Interkulturell pedagogik i teori och praktik.

Lund: Studentlitteratur.

Brehm, S., Kassin, S., & Fein, S. (2005). Social psychology. Boston, MA: Houghton Mifflin Company.

Charon, M. J. (2004). Symbolic Interactionism. An Introduction, An Interpretation, An Intergration. New Jersey: Pearson Prentice Hall.

Crafoord, C. (2007). Kärlek, dikt och dröm. Strövtåg bland litterära texter, psykoanalytiska idéer och profeter. Hämtad april, 15, 2008 från www.enigma.se/crafoord

Erikson Homburger, E. (1977). Ungdomens identitetskriser. Stockholm: Natur och Kultur.

Frisen, A., & Hwang, P. (red). (2006). Ungdomar och identitet. Stockholm: Natur och Kultur.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

McQueen, R. A., & Knussen, C. (2006). Introduction to Research Methods an Statistic in Psychology. GB: Pearson Education Limited.

Mead, G. H. (1976). Medvetandet, jaget och samhället. Uppsala: Argos.

Roth, H. I. (2003). Identitet och pluralism - En forskningsöversikt med särskild hänsyn till religionsvetenskapliga aspekter. Linköping Studies in Identity and Pluralism No. 1.

Linköping University Electronic press. Hämtad april, 10, 2008 från http://www.ep.liu.se

Bilaga Intervjuguide

Vilken innebörd lägger ungdomarna i begreppet kultur?

När du hör ordet kultur vad tänker du på då?

Vad betyder kultur för dig?

Hur upplever du mötet med svenska kulturen?

Vad skulle du vela tillföra kulturen i Sverige?

Vilken innebörd lägger ungdomarna i begreppet identitet?

Hur skulle du beskriva begreppet identitet?

Vad är identitet för dig?

Hur ser du på din identitet?

Hur uttrycker ungdomarna sin identitet i förhållande till kultur?

Hur är det att leva i två olika kulturer?

Känner du att du duger?

Hur ser andra på dig?

Är du överens med den bild andra har på dig?

Vad lär du dig om dig själv när du är med dina kompisar?

Vilken innebörd lägger ungdomarna i begreppet tillhörighet?

Vad betyder det för dig att vara innanför eller utanför?

Känner du dig hemma här i Sverige?

Vad vill du betyda för dina kompisar?

När känner du dig nöjd och stolt?