Professionalitet eller föräldraskap?
Hur gode män till ensamkommande barn konstruerar innebörden av godmanskapet
Författare Hanna Hellman Författare Julia Andersson Handledare Erika Lundby Examinator Paula Wahlgren Termin HT15
Ämne Socialt arbete Kurskod 2SA47E
Examensarbete
Abstract
Author: Hanna Hellman & Julia Andersson
Title: Professionalism or parenthood? How guardians to unaccompanied asylum-seeking children construct the meaning of the assignment. [Translated title]
Supervisor: Erika Lundby Assessor: Paula Wahlgren
The aim of this study was to examine constructions of the guardianship to unaccompanied asylum-seeking children. More specifically its aim was to, through the guardians’ perspective, understand and analyze how they construct the guardianship. The study was based on
individual semi-structured interviews with questions concerning the guardianship and the role as a guardian. Seven interview-participants, who are active as guardians in diverse
municipalities in southern Sweden, are included in this study. The analysis was based on how the guardians describe the assignments in the guardianship, the unaccompanied asylum- seeking children and their needs and how they describe the relationship to them. As a conclusion we found two different constructions of the guardianship; one characterized by a guardianship based on limits, distance, clarity of role and assignments and a guardian similar to a tutor. The other perspective is characterized by a guardianship based on no limits for assignments, a close and familiar relationship to the children and a guardian similar to a parent or a friend. We found that the guardians are dominated by different types of social actions that affect the guardianship based on how they constructed the guardianship, the unaccompanied asylum-seeking children and the relationship.
Keywords: guardianship, guardian, unaccompanied asylum-seeking children, social constructions, social actions.
Nyckelord: godmanskap, God man, ensamkommande barn, social konstruktion, socialt handlande
Förord
Vi vill här ta tillfället i akt och tacka alla de personer som, på ett eller annat sätt, har bidragit till vårt examensarbete. Vi vill tacka vår handledare Erika Lundby som har stöttat oss i vår process och som har bidragit med många synpunkter och nya infallsvinklar. Vi vill också rikta ett stort tack till de gode män som med stort intresse och engagemang tog sig tid att delta i vår studie. Utan er hade denna studie inte kunnat genomföras.
Innehållsförteckning
Abstract ...
Förord ...
Inledning ... 1
Problemformulering ... 2
Syfte och frågeställningar ... 3
Disposition ... 3
Bakgrund ... 4
Ensamkommande barn ... 4
God man ... 5
Tidigare forskning ... 7
Uppdraget ... 7
Relationen ... 8
Ungdomarnas behov ... 9
Teori ... 11
Socialkonstruktionism ... 11
Typifiering ... 12
Weber och socialt handlande ... 12
Idealtyper och handlingstyper ... 13
Metod ... 15
Datainsamlingsmetod ... 15
Metodologiska överväganden... 15
Urval och överväganden av urval ... 17
Bearbetning och analys av intervjumaterialet ... 18
Etiska överväganden ... 19
Ansvarsfördelning ... 20
Resultat och analys ... 21
Konstruktionen av uppdraget ... 21
Uppdraget med gränser ... 21
Uppdraget utan gränser ... 24
Sammanfattning av uppdraget ... 27
Konstruktionen av relationen ... 27
Relation med gränser ... 27
Relation utan gränser ... 29
Sammanfattning av relationen ... 30
Konstruktionen av ungdomarna och deras behov ... 30
Ungdomen som en vuxen ... 31
Ungdomen som ett barn ... 32
Sammanfattning av ungdomarna och deras behov ... 34
Avslutande analys ... 34
Figur 1. Idealtyp: Formell God man ... 34
Figur 2. Idealtyp: Icke-formell God man ... 35
Diskussion ... 37
Slutdiskussion ... 37
Vidare forskning ... 39
Referenslista ... 41
Litteratur ... 41
Lagtext ... 42
Internetkällor ... 42
Webbsidor ... 42
Broschyr hämtad från nätet ... 42 Bilagor ...
Bilaga 1, Intervjuguide ...
Bilaga 2, Informationsbrev ...
1
Inledning
Flyktingsituationen och flyktingströmmarna via Medelhavet eskalerade under andra halvan av 2015. Människornas utsatta situation, i hemländerna och under flykten, gick inte längre att undvika och övriga världen var tvungna att agera och gå in med åtgärder. Flyktingpolitiken skakades om i större delar av Europa då åsikter gick isär om hur situationen borde hanteras.
En grupp som särskilt uppmärksammades var barnen och den utsatta situation de befinner sig i under flykten, med risk för trauman, hot och farliga boende- och transportmöjligheter. Vissa barn flyr tillsammans med föräldrar eller annan vuxen medan andra barn är på flykt ensamma.
De barn som är på flykt ensamma befinner sig i en extra utsatt situation då de står utan föräldrar eller andra anhöriga som kan skydda dem och tillgodose deras behov. De blir utlämnade till det samhälle de flyr till och den hjälp och det stöd samhället har att erbjuda dem.
Migrationsverket visar i nyhetsbrevet Aktuellt om ensamkommande flyktingbarn från april och november månad att antalet ensamkommande barn som har sökt asyl i Sverige har ökat stadigt under flera år. För år 2015 beräknade Migrationsverket att cirka 7 800
ensamkommande barn skulle söka asyl i Sverige. Detta fick under hösten 2015 revideras och beräkningen är nu på cirka 33 000 ensamkommande barn (Migrationsverket, 2014). Sverige står inför stora utmaningar, förändringar och akuta åtgärder behöver sättas in för att kunna möta upp dessa barns behov. Barnen behöver bl.a. tillgång till vård, ett tryggt och godkänt boende, skola och sysselsättning samt stöd i sin asylprocess vilket innebär att trycket på tillgänglig arbetskraft, utbildad personal och frivilliga ökar.
Ytterligare en ansträngd funktion i dagens situation är att varje ensamkommande barn som söker asyl i Sverige ska få en God man tilldelad till sig (jmf SFS 2005:429), från att 7 049 barn skulle ha en God man år 2014 till att det år 2015 ska finnas gode män till det beräknade antalet 33 000 barn (Migrationsverket, 2014). Samtidigt visar Eriksson (2014) och Stretmo &
Melander (2013) att det finns en glidning i hur gode män tolkar sitt uppdrag och sin roll vilket innebär att det varierar i hur mycket tid, vilka insatser och vilket stöd de gode männen bistår med. Det blir därmed aktuellt att få mer förståelse kring godmanskapet och dess inverkan i de ensamkommande barnens situation. För att arbetet kring de ensamkommande barnen ska utvecklas och byggas på samstämmighet, förståelse, god kvalité och vetenskaplig grund som i slutändan leder till förbättrade livsvillkor så behövs mer forskning kring området.
2 Problemformulering
Lagen säger att den gode mannen ska gå in i vårdnadshavares ställe och ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter (SFS 2005:429). Det ligger i gode mannens uppdrag att tillförsäkra barnet en trygg tillvaro under dess första tid i landet och ansvaret läggs på den gode mannen att allting fungerar väl kring barnet. Det är den gode mannen som ska se till att barnet får, av andra, omvårdnad för sin person, trygghet och god fostran. Den gode mannen ska biträda barnet i olika myndighetskontakter och fungerar som en länk mellan barnet och myndigheten. Den gode mannen är en viktigt och central person som kan möjliggöra så att myndigheterna kan uppfylla sitt ansvar. Det finns inga
begränsningar i hur mycket den gode mannen får göra i sitt uppdrag men det finns dock uppgifter som måste uppfyllas för att uppdraget ska räknas som fullbordat (jmf Schéele &
Strandberg, 2015 ss. 32, 49). Hur uppdraget ska utföras och vilken roll den gode mannen ska ha, finns det ingen samstämmig syn kring idag. Forskning visar att gode män har svårt att tolka sitt uppdrag och sin roll vilket resulterar i en glidning i tolkningar och synen på uppdraget. (Eriksson, 2014, Stretmo & Melander 2013).
Å ena sidan beskrivs godmanskapet som ett formellt uppdrag där den gode mannen bör ha ett professionellt förhållningssätt, ska företräda barnen på ett korrekt, lagenligt och opartiskt sätt, ska hålla distans och ska inte gå in i en känslomässig föräldraroll (Schéele & Strandberg 2015 ss. 32-50) Å andra sidan, visar Eriksson (2014) att vissa gode männen ser uppdraget som mer icke-formellt, där de ser sig som en tillfällig förälder med nära och känslomässiga relationer till barnet. Genuin omsorg och problemlösande och känslomässigt stöd är behov som, enligt de ensamkommande ungdomarna, är viktiga att deras gode män tillgodoser (Stretmo &
Melander, 2013, Eriksson 2014)
Glidningen i synen på uppdraget och rollen resulterar i att det varierar i vilka insatser och hur mycket tid, stöd och engagemang barnen får av sin gode man samt att det skapar en otydlighet både för barnen men också för andra att veta vad som förväntas av en God man (Eriksson, 2014, Stretmo & Melander 2013). Schéele & Strandberg (2015 s. 50) menar att för att undvika missförstånd och missnöje är det viktigt att gode män har en samstämmig syn på uppdraget och sin roll. Glidningen och den icke samstämmiga synen på uppdraget och rollen skulle med ett socialkonstruktionistiskt perspektiv kunna förstås genom att de gode männen konstruerar uppdraget på olika sätt. Vad en God man anser att uppdraget och rollen innebär
3 kan hos en annan God man som har en annan kunskapsbas och föreställning bli något helt annat (Lindgren, 2007, ss.100, 101).
I den här studien ska vi utifrån ett sociologiskt perspektiv, med Berger och Luckmanns teori om social konstruktion samt Webers idealtyper och handlingstyper, undersöka gode mäns konstruktion av innebörden av godmanskapet, hur de beskriver och ser på sitt uppdrag och sin roll som God man.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är, att utifrån de gode männens perspektiv, förstå och analysera hur de konstruerar innebörden av godmanskapet.
För att uppnå syftet kommer följande frågor att besvaras:
o Hur beskriver de gode männen uppdraget?
o Hur beskriver de gode männen relationen till ungdomarna?
o Hur betraktar de gode männen ungdomarna och deras behov?
Disposition
Studien är uppdelad i sex avsnitt. I första avsnittet har vi presenterat en Inledningsdel där vi har tagit upp problemformulering, syfte och frågeställningar som beskriver vad studien ämnar undersöka. I nästa avsnitt kommer en Bakgrundsdel där vi genom centrala begrepp beskriver och förklarar vad ett ensamkommande barn är och vad ett godmanskap innebär samt genom den tidigare forskningen lyfter fram svårigheter och utmaningar i uppdraget. Vidare fortsätter studien med en Teoridel där socialkonstruktionism och begrepp som typifiering, socialt handlande och idealtyper är i fokus. Under Metodavsnittet kommer vi att redovisa och diskutera datainsamlingsmetod, metodologiska överväganden, urval och överväganden av urval, bearbetning och analys av intervjumaterial, etiska överväganden och ansvarsfördelning.
Därefter följer avsnittet Resultat och analys där vårt resultat presenteras utifrån huvudrubrikerna konstruktionen av uppdraget, konstruktionen av relationen och
konstruktionen av ungdomarna och deras behov vilka alla avslutas med ett sammanfattande stycke. Avsnittet Resultat och analys slutförs med en avslutande analys. Sista delen av studien består av en Diskussionsdel där våra tankar och funderingar lyfts fram under rubriken
Slutdiskussion och där förslag på fortsatt forskning redovisas under rubriken Vidare forskning.
4
Bakgrund
I detta avsnitt kommer vi kort att redogöra begreppen ensamkommande barn och God man utifrån definitioner, statistik, lagar och relevanta begrepp.
Ensamkommande barn
Ett ensamkommande barn är enligt svensk lag ett barn som är under 18 år och som vid ankomsten till Sverige är skild från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan
ställföreträdare (SFS 1994:137). I denna studie benämns ensamkommande barn även som barn, ensamkommande ungdomar och ungdomar. Varför vi kommer att använda
benämningen ungdomar beror på att de intervjuade gode männen främst är God man för barn som är över 15 år och därmed själva använder det begreppet.
En trygg plats, förhoppning om utbildning och ett bättre liv någon annanstans är gemensamt för många av de barn som flyr sitt hemland (Socialstyrelsen 2013a). Ibland flyr barnen utan att veta var de till sist kommer att hamna medan de i andra fall har en bestämd slutdestination.
Vanliga flyktincitament utgörs bland annat av politisk instabilitet så som konflikt och krig, fattigdom, resursfördelning och demografiska förhållanden. Flertalet barn flyr för att undvika ett öde som barnsoldat, tvångsgifte, våld i hemmet, ett liv som gatubarn, förföljelse och trakasserier. Beslutet att lämna sin situation kan ibland tas av barnen själva men kan också tas av andra så som släkt och föräldrar (Ibid.).
År 2004 ansökte 388 ensamkommande barn om asyl i Sverige, över en tioårsperiod har denna siffra stadigt ökat och slutade år 2014 på 7 049 ensamkommande barn. I Migrationsverkets nyhetsbrev från november månad visar den senaste prognosen att 33 000 ensamkommande barn, vid årsskiftet 2015/2016, beräknas ha sökt asyl i Sverige. 26 399 ensamkommande barn är 2015-11-09 redan inskrivna på Migrationsverket (Migrationsverket, 2014).
När ett ensamkommande barn söker asyl i Sverige är det Migrationsverket, kommunen, Socialtjänsten samt andra myndigheter och nämnder som har ett gemensamt ansvar att tillsammans ta emot, och ansvara för arbetet med barnet. I allt arbete med barnet ska barnets bästa beaktas då Sverige har erkänt FN:s konvention om barnets rättigheter (Migrationsverket, 2011).
5 Migrationsverket har ansvar att bl.a. utreda och fatta beslut om barnet har rätt till asyl i
Sverige samt utse ett offentligt biträde som tillsammans med en God man hjälper barnet med ansökan om asyl. Vidare ansvarar Migrationsverket över att barnet får ekonomiskt stöd om så behövs och att anvisa barnet till en kommun för fastställt boende (Migrationsverket, 2011).
Kommunen, som Migrationsverket anvisar barnet till, ansvarar genom olika nämnder för att utreda barnets behov och fatta beslut om insatser och bistånd enligt socialtjänstlagen.
Kommunen ansvarar vidare för att utreda barnets behov och fatta beslut om placering i lämpligt boende och att barnet har en trygg tillvaro och tillgång till insatser och aktiviteter som främjar den psykiska och fysiska hälsan. Kommunen ska även se till så barnet får gå i förskola, skola och gymnasium samt att utse en God man till barnet (Migrationsverket, 2011).
Det är många myndigheter och aktörer med olika ansvarsområden i ungdomens liv. Här blir det gode mannens roll att biträda barnet och möjliggöra så att t.ex. kommunen och
Migrationsverket kan uppfylla sitt ansvar gentemot barnet t.ex. genom att den gode mannen anmäler att ett behov föreligger eller ser till att uppgifter som kommunen och
Migrationsverket behöver inkommer (Schéele & Strandberg, 2015 s. 32).
God man
Överförmyndarnämnden ska tillsätta en God man så snart det är möjligt så att barnet inte står utan företrädare. Gode mannens uppdrag handlar främst om att tillförsäkra barnet en trygg tillvaro under dess första tid i landet och se till så att allt fungerar väl kring barnet. Det krävs att den gode mannen är aktiv och har regelbunden kontakt, i första hand med barnet, så att gode mannen blir ett nav i barnets alla angelägenheter. Den gode mannen är även en juridisk ställföreträdare i föräldrarnas ställe utan att agera som en förälder. Ett professionellt
förhållningssätt är att föredra så att den gode mannen kan företräda barnet på ett korrekt, lagenligt och opartiskt sätt (Schéele & Strandberg, 2015 ss. 32, 33). Det ligger dock inte i uppdraget som God man att sköta den dagliga omvårdnaden och tillsynen av barnet och de är inte heller försörjningsskyldiga gentemot barnet (Migrationsverket 2015).
Enligt Lag (2005:429) om God man för ensamkommande barn 2§ ska en God man gå in i vårdnadshavares och förmyndares ställe och ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter. När de uppgifter som innefattar att ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter är uppfyllda kan uppdragets ses som fullbordat.
Då det inte finns några begränsningar i hur mycket den gode mannen får göra inom sitt
6 uppdrag kan nedanstående uppgifter ses som en minimigräns för vad gode mannen måste göra i sitt uppdrag.
Med personliga förhållande menas att den gode mannen ska se till att barnet får omvårdnad för sin person, trygghet och god fostran. Detta görs bl.a. genom att ansöka om
uppehållstillstånd och ha kunskap om hur processen går till och biträda vid utredningar hos Migrationsverket, utredningar hos Polisen eller annan myndighet. Vidare ska den gode mannen se till att barnet får gå i skolan, medverka på utvecklingssamtal, bestämma om medverkan i aktiviteter som berör skolan samt företräda barnet inom hälso-, sjuk- och tandvård. Den gode mannen ska även ha avgörande inflytande och bestämmanderätt över barnets boende, ha regelbunden kontakt med socialsekreterare och boendepersonal samt ansöka om insatser och bistånd inom socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Om barnet vill ska den gode mannen också medverka till eftersökning av familj och släkt (Schéele & Strandberg, 2015 ss. 35-44).
Med att sköta dess angelägenheter menas att gode mannen bestämmer hur barnets pengar ska användas. Det är den gode mannen som har det slutgiltiga bestämmandet i hur barnets
tillgångar ska förvaltas men i takt med barnets ålder och mognad ska barnet bli involverad och få inflytande. Att sköta dess angelägenheter innebär mer specifikt att förvalta barnets
tillgångar (även dagersättning och andra bidrag), företräda barnet vid köp av varor och tjänster, ansöka om olika bidrag samt teckna kontrakt så som hyreskontrakt (Schéele &
Strandberg, 2015 ss. 44-46).
Uppdraget som God man är till stort ideellt och kan inte jämföras med en anställning. En God man har rätt till skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som krävts för att fullgöra uppdraget. Den gode mannen ska därmed lämna in en redogörelse om vidtagna åtgärder för barnet så Överförmyndarnämnden kan ta ett arvodesbeslut. Som nämnts tidigare finns det inga begränsningar i hur mycket den gode mannen får göra för sitt barn men denne kan inte räkna med att få ersättning för det som inte uppdraget kräver. Schéele & Strandberg (2015 ss. 49, 50) menar att det är viktigt att gode män har en samstämmig syn på uppdraget och sin roll. Det kan finnas en problematik i att vissa gode män gör mer än vad uppdraget kräver. De gode män som gör mer kan, medvetet eller omedvetet, ses som en bättre God man än de som håller sig inom uppdragets ramar. Det finns en risk att barn, personal på boenden, tjänstemän från Migrationsverket och socialtjänsten jämför de olika gode männen och kan börja kräva mer än vad det finns lagstöd för.
7 Att vara God man är en temporär lösning för barnet i avvaktan på beslut i asylprocessen.
Godmanskapet upphör när barnets föräldrar eller annan vuxen anländer till Sverige och är i stånd att utöva förmyndarskapet och vårdnaden, om barnet varaktigt lämnar Sverige eller om det är uppenbart att God man inte längre behövs. Godmanskapet upphör även om barnet fyller 18 år eller om barnet får uppehållstillstånd (SFS 2005:429). När barnet får uppehållstillstånd ska socialnämnden fatta beslut om en särskild förordnad vårdnadshavare, med undantag för vissa omständigheter. Godmanskapet upphör och en särskild förordnad vårdnadshavare tillsätt (Schéele & Strandberg, 2015 s. 32, 54).
Tidigare forskning
Forskningen nedan berör godmanskapet utifrån en internationell och svensk kontext. Den tidigare forskning som vi valt att utgå ifrån beskriver hur uppdraget som God man kan utföras, tolkningsutrymmet i uppdraget och vilka konsekvenser detta kan leda till. Vidare beskrivs relationen mellan den gode mannen och ungdomen och vad ungdomarna har för behov som den gode mannen kan tillgodose. Detta ger oss, i denna studie, en större förståelse för vårt insamlade empiriska material och vi kommer att presentera forskningen utifrån rubrikerna uppdraget, relationen och ungdomarnas behov.
Uppdraget
Ensamkommande barn som söker asyl i ett land som är medlem i EU har enligt EU´s lagstiftning rätt till en företrädare, oftast i form av God man. Arnold, Goeman & Fournier (2014) som studerat godmanskapet utifrån EU´s lagstiftning kommer fram till att det inte finns en sammanhållen och koherent lagstiftning som kan ge tydlig vägledning till hur direktiv och förordningar gällande ensamkommande barn och gode män ska införlivas och tillämpas i medlemsländerna. Detta ger i sin tur upphov till ett tolkningsutrymme och ger skillnader i hur länderna lagstiftar kring godmanskapet och kring det praktiska utförandet (Ibid.).
Även i den svenska kontexten upplevs godmanskapet som otydligt och ger möjlighet till stort tolkningsutrymme. De gode männen själva har svårt att tolka sitt uppdrag och sin roll.
Konsekvensen av detta blir att de gode männen tolkar sin roll olika, allt från att se sitt uppdrag som strikt formellt och reglerat till att se uppdraget som icke-formellt, där gode männen ser sig som en tillfällig förälder med nära och känslomässiga relationer till barnet. Engagemanget och insatserna som de gode männen bistår med är personbundet och beroende av hur
individen själv tolkar sitt uppdrag (Eriksson, 2014). Stretmo & Melander (2013) menar att den
8 otydliga definitionen av rollen som God man gör det möjligt för gode män själva att tolka hur långt relationen ska sträcka sig vilket kan skapa konflikter. Intervjuad boendepersonal
uttryckte t.ex. att ekonomiska bidrag från gode männens privata ekonomi kan skapa osämja bland ungdomar då gode män inte bidrar ekonomiskt så samma vis. Vidare menade
boendepersonal att gode män som är mer engagerade eller ger mer av sig själva och sin tid skapar ojämlika villkor mellan ungdomarna.
I Erikssons (2014) studie uppgav gode männen en svårighet att fullfölja sitt uppdrag, ha synpunkter och veta vad som är barnets bästa, inom den tid de fick ekonomisk ersättning för1. Det finns en inbyggd motsägelse då gode män har en maxgräns för uppdraget samtidigt som de ska vara uppdaterade och ha ansvar för barnets personliga förhållande vilket förutsätter en daglig kontakt (Ibid.).
Relationen
I studien av Stretmo & Melander (2013) uppger de intervjuade socialarbetarna att hög grad av engagemang från gode männen är att föredra i godmanskapet. Engagemang i godmanskapet kan bidra till att ungdomen kan få en fungerande relation till en vuxen, kan få stöd i sitt vardagsliv och någon som ser till deras intressen.
De gode männen framhåller att det är viktigt att lägga mycket tid på att skapa en förtroenderelation till ungdomen. Detta görs bl.a. genom att visa tålamod, ihärdighet, engagemang och intresse för ungdomen. Gode männen beskriver att det är viktigt att vara villig att kämpa för ungdomen, för dess rättigheter samt ge något extra i form av energi eller intresse. På så sätt handlar godmanskapet inte bara om att på ett instrumentellt sätt bistå med olika typer av pappersarbete (Stretmo & Melander, 2013).
Relationen med den gode mannen beskrivs av ungdomarna som mer nära och familjelik och den gode mannen kan bli en person som de vänder sig till i förtroende. Stretmo & Melander (2013) menar att när godmanskapet har upphört kan relationen till den gode mannen övergå till en mer ömsesidig vänskaps- och släktrelation.
Stretmo & Melander (2013) beskriver att socialarbetarna i deras studie anser att, då uppdraget idag har inslag av både formell och icke-formell karaktär, är det att föredrar att gode mäns roll ska vara av mer icke-formell karaktär. Detta bidrar till en relation med en vuxen som bryr sig
1 I studien av Eriksson (2014) fick gode männen ersättning för max 30 timmar (15 timmars myndighetskontakt och 15 timmars kontakt med barnet).
9 och till en relation som är mer personlig, fördjupande och nära vilket inte anses vara möjligt i samma utsträckning om uppdraget hade haft en formell karaktär. Ett uppdrag av mer formell karaktär skapar relationer som är bundna till tid, plats och inom uppdragets ramar, vilket kan avgränsa den vuxna personens omsorg och omtanke gentemot ungdomen. Det krävs dock att den gode mannen själv anser, förutom sitt formella uppdrag, att en nära och personlig relation ingår i uppdraget för att relationen mellan ungdomen och gode mannen ska kunna uppstå. Om ungdomen får möjlighet till en sådan relation till sin gode man är helt upp till gode mannen själv (Ibid.).
Ungdomarnas behov
Genuin omsorg och problemlösande och känslomässigt stöd är behov som, enligt de ensamkommande ungdomarna, är viktiga att deras gode män tillgodoser (Stretmo &
Melander, 2013, Eriksson 2014). När godmanskapet fungerar menar ungdomarna att den gode mannen är en viktigare person i större utsträckning än andra professionella.
Martin, Christie, Horgan & O’Riordan (2011) har gjort en studie på Irland kring
ensamkommande ungdomars behov och hur en God man skulle kunna uppfylla dessa. De menar att omsorgsrollen är en viktig del av godmanskapet. De ensamkommande barnen möter regelbundet professionella men det finns en brist på kontakt med och relation till icke-
professionella. De menar att det sociala och emotionella stödet till de ensamkommande ungdomarna är bristfälligt och det finns ett behov hos ungdomarna av en God man som kan ta hänsyn till detta och som inte bara ger ett lagligt och formellt stöd (Ibid.).
Hopkins & Hill (2010) har fokuserat på vilka behov ensamkommande barn och ungdomar har som ska stadga sig i ett nytt land. I barnens försök att stadga sig i sitt nya land fokuserar de på att först och främst hantera det som händer här och nu, därefter kommer fokus på framtiden och sist läggs fokus på att hantera det förflutna. Behov med att hantera här och nu tillgodoses till exempel genom att barnen blir sedda och bemötta som barn, att de får möjlighet till fortsätt utbildning och kunskap om det nya språket, att de får ett tryggt, säkert och fast boende, får tillgång till hälso- och sjukvård samt att de får rättslig hjälp från kunniga personer. Efter att processen att tillgodose dessa behov har påbörjats och det finns en viss ordning och trygghet i tillvaron läggs därefter fokus på framtiden. Det är viktigt att barnen får möjlighet till att skapa nya sociala nätverk, aktivera sig i olika aktiviteter och skaffa vänskapsrelationer, att barnen får kunskap och information om sina rättigheter och vilka insatser och tjänster som finns tillgängliga för dem. Att hantera traumatiska händelser och det förflutna är det som kommer
10 sist i processen att stadga sig i det nya landet. Får barnen behoven ovan tillgodosedda kan detta i sig ge dem de redskap de behövde till att kunna hantera tidigare traumatiska händelser.
Att hantera det förflutna innebär även att barnen får återknyta till sina rötter och kultur, få veta vad som händer i hemlandet och hitta sina anhöriga vilket är av stor betydelse för etableringen (Ibid.).
Hessle (2009 s.144) tar också upp i sin avhandling vikten av banden till ursprungsfamiljen och hemlandet i de ensamkommandes väg till lyckad socialisation och etablering i det nya landet. Även om de ensamkommande barnen har mött olika professionella personer som har fått en viktig roll och betydelse för deras etablering har banden till familj och vänner, det informella nätverket störst betydelse för etablering i det nya landet (Ibid.).
11
Teori
För att förstå hur de gode männen konstruerar innebörden av godmanskapet har vi valt att se på vårt insamlade material med sociologiska ”glasögon”. Vi kommer att använda oss av socialkonstruktionism utifrån Berger och Luckmann samt Max Webers teorier om ideal- och handlingstyper.
Sociologin studerar människor i sociala sammanhang och vill försöka förstå handlingarna i dessa. Varför väljer vissa gode män att engagera sig privat och personligt medan andra inte gör det? Varför väljer en del gode män att hellre sms:a eller mejla sin ungdom istället för att ses? Med hjälp av sociologin kan vi i denna studie förstå gode männen och deras konstruktion av innebörden av uppdraget (jmf Lindgren, 2007 s. 27).
Socialkonstruktionism
Berger och Luckmanns begrepp social konstruktion grundar sig i sociologins intresse i frågor som berör verklighet och kunskap. Vad som anses vara verklighet och kunskap är beroende av specifika sociala kontexter, tid och rum, historiskt- och kulturellt sammanhang. Berger och Luckmann påstår att det inte är sociologins fokus att ta reda på vilken verklighet och kunskap som slutligen är sann utan de vill förstå de processer som gör att verklighet och kunskap blir något som tas förgivet i en kontext men inte för en annan (Berger, Luckmann & Olsson, 2011 s. 12). Genom social konstruktion kan vi få förståelse kring de processer som har gjort att det i en kontext är helt naturligt att en 13-åring ses som en vuxen medan det i en annan kontext är helt självklart att en 13-åring fortfarande är ett barn. Genom att titta på hur gode män
beskriver uppdraget, relationen och ungdomarna och deras behov kan vi förstå hur gode männen konstruerar godmanskapet.
Vad vi tar som verklighet och kunskap formas och konstrueras genom att människor i en viss kontext tillsammans samspelar, kommunicerar och interagerar med varandra. Det är genom språk i alla dess former, ett socialt samspel, som konstruktionen sker. Det sociala samspelet mellan människor, att vi kommunicerar, förhandlar och har konflikter skapar rådande och dominerande betydelser, föreställningar och handlingssätt som blir gemensamt för
människorna i just denna kontext. De dominerande betydelserna, föreställningarna och handlingssätten behöver inte vara empiriskt grundade för att de ska vara sanna. Om
människorna i en social kontext har föreställningar om att en 13-åring är en vuxen medan det i
12 en annan anses vara ett barn så spelar det ingen roll om fakta påstår motsatsen.
Föreställningen finns kvar om inte människorna omförhandlar om vilken rådande och
dominerande föreställning som ska gälla (Lindgren, 2007, s. 100, 101). Föreställningarna om att 13-åringen är en vuxen eller ett barn kommer att ge verkliga sociala konsekvenser i form av sätt att tänka, kategorisera och handla. I det ena fallet kommer 13-åringen att möta förväntningar om t.ex. självförsörjning och ansvarstagande medan den i det andra fallet kommer att bemötas som mindre kapabel till att klara sig själv och i mer behov av stöd.
Typifiering
I individernas försök att förstå verkligheten används kategorier eller som Berger och Luckmann (2011 s. 43) kallar det, typifieringar. Typifieringar är föreställningar kring hur någonting eller någon är t.ex. en kille, en somalier och en son, som tillsammans skapar typifieringsscheman. I en interaktion mellan två människor förhåller sig individerna till olika typifieringar enligt vilket de uppfattas och behandlas efter. Detta innebär att vi i denna studie kan förstå hur de gode männens föreställningar om ungdomarna kan påverka hur de gode männen uppfattar och behandlar ungdomarna i uppdraget. Interaktion i vardagslivet är typisk i dubbel mening, vi uppfattar den andre som en typ och mitt bemötande och handlande blir i sig typiskt. Ju mer vi lär känna den andre desto mindre plats tar typifieringen och individen framträder istället som en atypisk individ med unika och personliga egenskaper. Ju mer anonym den andre är desto svårare är det att se individen med unika och speciella egenskaper och den andre blir endast tillhörande typ/kategori (Ibid. s. 44).
Weber och socialt handlande
Förutom att använda social konstruktion för att förstå hur de gode männen konstruerar innebörden av godmanskapet kommer vi också att använda oss av Weber för att utifrån deras beskrivningar mer specifikt förstå de gode männens beskrivningar av sina handlingar. Weber menar att sociologi ”är en vetenskap som försöker förstå meningen (deutend verstehen) i ett socialt handlande och därigenom klargöra orsakerna till dess förlopp och verkningar” (Weber, 1983 s. 3). Weber skiljer mellan handlande och socialt handlande. Inom sociologin är inte allt handlande i fokus utan det är först när handlandet blir socialt som det blir intressant.
Skillnaden mellan handlande och socialt handlande är att det sociala handlandet utmärker sig genom att människan som utför handlingen för det första har en mening med handlandet och för det andra har anpassat handlandet efter förväntningar från och på omgivningen. Weber menar t.ex. att två cyklister som kolliderar, nödvändigtvis inte är ett socialt handlande. Det
13 blir ett socialt handlande först när någon av cyklisterna antingen försöker väja undan och därigenom undvika en krock och en konfrontation eller efter en krock ber om ursäkt för att det är detta som förväntas. En social handling behöver inte innebära ett faktiskt handlande utan kan också vara en underlåtenhet att handla. Att, som tidigare nämndes, anpassa sitt sociala handlande behöver inte endast bero på en framtida förväntning utan kan också anpassas på grund av tidigare eller nuvarande förväntningar, ”t.ex. hämnd för ett tidigare angrepp eller försvar mot ett pågående” (Ibid. s.16).
Idealtyper och handlingstyper
I sitt försök att förstå samhället och dess individers handlande, varför den ena cyklisten väjer medan den andra bara cyklade på, delade Weber in social handlande i fyra olika typer av handlingar, målrationellt handlande, värderationellt handlande, affektuellt handlande och traditionellt handlande. Dessa är vad Weber kallar idealtyper. Idealtyper är en förenkling av verkligheten som är för komplext, motsägelsefullt och mångdimensionellt för att vi ska kunna greppa den men genom idealtyper som är renodlade och överdrivet stereotypa kan vi ändå på något sätt förstå den verklighet vi lever i (Lindgren, 2007 ss. 60-61, Weber, 1983 ss. XXIV, XXV). Genom att använda oss av Webers olika idealtyper kan vi förstå bakomliggande syfte som gör att gode männen handlar och utför uppdraget olika som God man.
Målrationellt handlande är enligt Weber handlande som anpassas för att kunna uppnå ett visst syfte eller mål. Individen som agerar målrationellt överväger vilket agerande och med vilka medel som den tror är det bästa och mest effektiva sätt för att uppnå målet. Det bästa och mest effektiva sätt är grundstenen i det rationella tänkandet och vad som är detta är beroende på individens egen kunskap och är därmed en subjektiv uppfattning. Vad som skulle kunna vara ett rationellt tänkande hos en individ kan hos en annan, med en annan kunskapsbas, vara helt orationellt (Lindgren, 2007 s. 62, Weber, 1983 ss. 18, 19). Ett värderationellt handlande är likt det målrationella handlandet då det rationella tänkandet är en grundsten även här. Skillnaden är att det i ett värderationellt handlande är individens övertygelser om sina värderingar så som plikt, heder och ideal som är styrande och hänsyn tas inte till eventuella konsekvenser, mål och resultat. Det är handlingen i sig som är det viktiga, inte vad handlingen resulterar i.
Kaptenen som har ett målrationellt handlande följer med sitt sjunkande skepp för att hans mål är att drunkna medan om han handlar värderationellt gör det i form av pliktuppfyllelse
(Weber, 1983 ss. XXXI, 18, 19).
14 Om likheten mellan det målrationella och värderationella handlandet är att det finns en
mening med handlingen kan de resterande två handlingstyperna, det affektuella handlandet och det traditionella handlandet, ha likheten med att handlandet ligger vid eller ofta bortom gränsen för vad som kan ses som ett medvetet meningsfull beteende. Individernas handlande görs inte i ett direkt syfte utan det är handlandet i sig som är det viktiga. Affektiva handlingar styrs av individens emotionella tillstånd och handlingen blir därmed en avreaktion på
känslospänningar. Traditionellt handlande är den vardagliga handlingen som baseras på seder och vanor där individen inte reflekterar över skälet med handlingen. Handlingen sker
automatiskt för att det är så som individen alltid har gjort (Weber, 1983 ss. XXXI, 18, 19).
Weber menar att de ovan nämnda handlingstyperna inte är en uttömmande kategorisering av allt socialt handlande, man skulle säkert kunna finna fler handlingstyper. Weber menar också att individen sällan agerar renodlat och förhåller sig strikt till en handlingstyp utan det
verkliga handlandet kan vid olika tillfällen vara mer eller mindre lik den renodlade idealtypen och det är vanligt att individens handlanden utgör av en blandning av typerna.
Handlingstyperna ska ses som ett hjälpmedel att i sociologiska syften förstå vårt samhälle och vår verklighet (Weber, 1983 s. 19).
15
Metod
I detta avsnitt redovisar och argumenterar vi för våra metodval, urval och bearbetning och analysering av intervjumaterialet. Vidare reflekterar vi kring etiska dilemman och
överväganden samt redovisar vår ansvarsfördelning.
Datainsamlingsmetod
Vår studie är kvalitativ då vi ville få tillgång till de gode männens individuella och subjektiva upplevelse och erfarenheter om uppdraget som God man (jmf Kvale & Brinkmann 2014 s.
41). Det vi ser som vår verklighet och som kunskap kan förstås som språkligt konstruerat, att det formas och skapas genom att människor i en viss kontext, i en viss tid och rum, historiskt- och kulturellt sammanhang, tillsammans samspelar, kommunicerar och interagerar med varandra. Det finns alltså inte bara en möjlig framställning av verkligheten eller en ”sanning”.
(Berger, Luckmann & Olsson 2011 s. 12, Lindgren, 2007, ss. 100, 101). Vi har i vår studie en socialkonstruktionistisk ansats då vi genom samtal med gode män ville analysera och förstå deras beskrivningar och konstruktion av innebörden av sitt godmanskap. Vi hade i vår studie som utgångspunkt att få förståelse kring hur våra intervjudeltagare konstruerar och beskriver innebörden av sitt uppdrag, i den kontext som våra intervjuer genomfördes i, inte att få fram någon kunskap kring hur alla gode män beskriver innebörden av uppdraget som God man.
För att samla in vårt datamaterial valde vi att använda oss av semistrukturerade intervjuer. I intervjuerna användes en intervjuguide, med förberedda frågor kring olika teman2. Frågorna som ställdes under intervjun var av öppen karaktär, vilket gav deltagarna möjlighet att själva styra vilka tankar, känslor och motiv kring godmanskapet de ville delge. Vi var även flexibla i valet av intervjuplats och vi anpassade oss efter intervjudeltagarnas önskemål i syfte att skapa en så trygg och lugn miljö som möjligt.
Metodologiska överväganden
Frågorna som ställdes under intervjuerna blev trots intervjuguiden inte ställda på exakt samma sätt eller i samma ordningsföljd till alla deltagarna, detta då vi strävade efter att få flyt i
samtalet och en harmonisk och avslappnad intervju. Detta upplevde vi gjorde deltagarna mer trygga i att delge sina känslor och tankar utan upplevelse av press från vår sida. I och med att vi lade upp intervjufrågorna på detta sätt kunde vi som forskare vara flexibla och lägga
2 Se bilaga 1
16 tonvikten på det som intervjupersonerna upplever vara viktigt i deras förklaringar och
förståelse av olika händelser eller beteenden (jmf Bryman 2011 s. 415). Vi kunde följa upp intressanta och oväntade diskussioner kring delar som deltagarna ansåg var av intresse i deras tankar kring godmanskapet. Genom att vara flexibla och öppna för vad deltagarna tog upp kunde vi få reda på saker som vi möjligtvis inte hade kunnat få om vi hade hållit oss strikt till intervjuguiden (jmf Bryman 2011 ss. 415-416). Detta gjorde att vi kunde få ett mer djup och mångsidig kunskap kring intervjudeltagarnas berättelser och tankar kring godmanskapet (jmf Alvehus 2013 ss. 80-82).
Våra intervjufrågor ställdes inte med exakt ursprungsordning och med exakt ordalydelse. Vi som forskare använde olika intervjutekniker och anpassade bemötande och plats utifrån individen. Vårt mål var dock alltid att försöka skapa liknande intervjusituationer och att ställa frågorna på likartat sätt (jmf Bryman 2011 s. 415). Att intervjutillfällena blev på detta sätt gör det dock svårt att återskapa studien i ett senare skede, i syfte att testa och kontrollera vårt resultat. Genom att ta hänsyn till forskningens reliabilitet kan forskningen göras mer eller mindre tillförlitlig, överförbar och möjlig att stärka och bekräfta. Vi har försökt vara tydliga och transparenta i vår redovisning av tillvägagångssätt, metodval och teorier så att vår forskningsprocess går att följa för att därmed stärka vår forsknings reliabilitet (jmf Kvale &
Brinkmann 2014 ss. 275, 295, 296) .
I kvalitativa intervjuer, likväl som i våra semistruktuerade intervjuer, blir samspelet mellan intervjudeltagare och forskare av stor betydelse för vilket material som kommer fram. Vår förförståelse, våra fördomar och föreställningar, för oss som forskare men också
intervjudeltagare, påverkar situationen och interaktionen. Det här skulle t.ex. innebära att intervjudeltagarna kan ha en föreställning om oss som forskare och ger oss svar som de tror att vi vill ha och inte vad de själva i grund och botten tycker, tänker och känner. (jmf Alvehus 2013 s. 82). Vi som forskare behöver också förhålla oss till studiens tillförlitlighet, validitet.
Har vi undersökt det vi sa att vi skulle undersöka? Vi har under hela forskningsprocessen försökt ställa oss kritiska till, kontrollerat och ifrågasatt de delar i processen som kan ha varit en källa till potentiell snedvridning och som i sin tur har gjort våra tolkningar ogiltiga (jmf Kvale & Brinkmann 2014 ss. 213, 214, 295-300). Vi har undvikit att under intervjuerna ställa ledande frågor som kan ha upplevts testande och som kan ha lett till att intervjudeltagarna ger oss ett svar som är påverkat och influerat av oss och som därför inte varit ett svar som visar vad intervjudeltagaren egentligen tyckte och tänkte. Under intervjutillfället har vi också bett deltagarna förtydliga vad de menar med olika begrepp och frågat dem om vi förstått dem rätt
17 när de uttryckt något som kan tolkas på olika sätt. Detta för att försöka säkerställa att de tolkningar och analyser som legat till grund för vårt resultat är grundade på uttalanden och åsikter som deltagarna faktiskt tyckte och inte på missuppfattningar, fördomar eller
feltolkningar från vår sida. Att våra fördomar och förförståelse påverkar materialet är svårt att undvika men genom litteraturläsning och diskussion har vi kunnat medvetande göra dessa. Vi har strävat efter objektivitet och att ta in nya och fler synsätt på studiens genomförande och material (jmf Kvale & Brinkmann 2014 s. 74).
Urval och överväganden av urval
I vår studie efterfrågade vi intervjupersoner med specifika erfarenheten vilket gjorde att vi gick strategiskt tillväga i vårt urval (jmf Alvehus 2013 s. 67). Vi sökte efter gode män som genom Överförmyndarnämnden har eller har haft i uppdrag att vara God man för
ensamkommande barn.
En av forskarna har en timanställning på ett HVB-hem för ensamkommande ungdomar och kunde därigenom ta kontakt med gode män och skicka ut information och förfrågan om deltagande i studien. Då vi inte fick tillräckligt med deltagare på detta sätt tog vi även kontakt med Överförmyndarnämnden i en annan kommun som i sin tur vidarebefordrade vår
förfrågan om deltagande i studien. Vi hade som mål att genomföra 8-9 intervjuer där gode männens kön och erfarenheter av uppdraget varierade för att materialet skulle få en bredd och mångsidighet. Efter respons på våra utskick om deltagande slumpade det sig till totalt 7 intervjudeltagare. De gode män som valde att delta var sex kvinnor och en man, det varierade i ålder, hälften var i arbetsför ålder och hälften var i pensionsålder, det varierade också i erfarenhet i att vara God man, hur länge de har varit God man, hur många ungdomar de har/har haft och var dessa är placerade (familjehem eller HVB-hem). Vi anser att antalet intervjuer var tillräckligt för att börja se mönster i materialet och för att vi på så vis kunde uppfylla vårt syfte och våra frågeställningar. Fler intervjudeltagare hade givetvis gett
ytterligare nyansrikedom och djup men begränsningar i tid och storlek för studien gjorde inte detta möjligt. Att det har varit variation i ålder och erfarenhet i vårt urval har gett vårt material en bredd. Vår studie är däremot inte jämställd när det gäller könsaspekten, detta har dock inte varit vår fokus i denna studie och ingenting som vi aktivt har eftersträvat. Det innebär dock att männens erfarenheter och synpunkter ur ett manligt perspektiv inte representeras och
synliggörs i studien. De material som vi i slutändan fick fram påverkades av att vi dels inte fick ta del av fler mäns tankar och beskrivningar men också av att vi inte fick ta del av tankar
18 och beskrivningar från de gode män som avböjde att delta. Vi kan därmed inte få veta om detta hade tillfört andra åsikter som hade förändrat vårt resultat.
Av de fem gode män som, genom förfrågningar via HVB- hemmet, deltog i studien är tre av dessa bekant för en av forskarna. När det finns en relation mellan forskare och
intervjudeltagare bör det beaktas hur makt och förtroende i relationen påverkar materialet och situationen (Vetenskapsrådet, 2002 ss. 10-11). Den bekantskap som finns mellan de berörda intervjudeltagarna och forskaren kan inte liknas vid en relation, kontakten som funnits har varit ytterst liten och framförallt står deltagarna inte i någon beroendeställning till forskaren.
Om deltagarna hade valt att inte delta eller uttryckt vissa åsikter under intervjun, har forskaren inte möjlighet, genom sin anställning, att påverka eller ge negativa eller positiva konsekvenser på kort och lång sikt för deltagarna på grund av detta. Innan intervjuerna var vi dock tydliga med att påpeka detta för de inblandade och de hade därmed möjlighet att igen välja att avböja sitt deltagande i studien. Vi är dock medvetna om att även denna bekantskap har en påverkan i intervjusituationen och i det material som framkom. Vi anser däremot att bekantskapen inte påverkade situationen så pass så att materialet inte blev tillförlitligt och trovärdigt. Vi drog nytta av att en av forskarna inte har någon koppling till intervjudeltagarna. Denne kunde ställa sig kritisk och ifrågasättande gentemot eventuell omedveten påverkan på och analys av
materialet.
Bearbetning och analys av intervjumaterialet
För att förenkla sammanställning och bearbetningen av intervjuerna valde vi att spela in samtliga intervjuer. Detta efter förankring och godkännande av intervjudeltagarna. De
inspelade intervjuerna transkriberades sedan ordagrant för att på så sätt få ett enklare material att jobba vidare med och för att kunna bearbeta och tematisera detta (jmf Bryman 2011). Den transkriberade texten lästes först igenom flera gånger för att vi skulle få en överblick av materialet. Vi hade inte någon definitiv teori vid det laget men efter att ha bearbetat materialet och fått en överblick kunde vi bestämma och se vilken teori som skulle kunna hjälpa oss att förstå vårt material. När teorin väl var bestämd gick vi igenom texten mer noggrant och nu med våra ”glasögon” på dvs. texten lästes återigen igenom men nu hade vi istället våra frågeställningar och vår teoretiska ansats med oss. Det som vi upplevde som intressant i intervjudeltagarnas uttalanden och beskrivningar ströks under, gicks igenom flera gånger och delades sedan upp i olika teman, konstruktionen av uppdraget, konstruktionen av relationen och konstruktionen av ungdomarna och deras behov. De olika teman vi hittade i materialet
19 analyserades utifrån vår valda teori och presenteras nedan i vårt resultat. Att vi inte hade en teori i åtanke innan vi samlade in vårt material, ser vi nu i efterhand kan ha både för- och nackdelar. Genom att avvakta med val av teori lät vi oss inte styras i intervjuerna och letade inte efter svar som kunde bekräfta eller motbevisa vår teori. Detta gav oss ett brett material som inte smalnar av på vissa utvalda delar. Att vi inte hade en teori att utgå ifrån har gjort att vårt material säger lite om mycket. Det innebär dock att vi fick med åsikter och beskrivningar som annars inte hade kommit med och som nu bidrar med nyansrikedom. Med en
förutbestämd teori hade en fördel varit att vi hade kunnat fördjupa oss i kärnan av intervjuerna och därmed fått ett smalt och djup material.
I analysen har vi frångått ordet intervjudeltagare för att istället använda gode män eller fingerade namn på dem, för att på så sätt få en mer levande text. De citat som används under avsnittet Resultat och analys har återgetts språkligt så likt som möjligt.
Etiska överväganden
I forskning är det viktigt att föra en etisk reflektion under hela arbetets gång genom att
fundera på om nyttan med forskningen överväger eventuella risker som den kan medföra t.ex.
fysisk eller psykisk skada3. I vår forskning har vi även reflekterat kring och tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna. Dessa principer är informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Genom att beakta dessa skyddas
forskningsdeltagarna, i den mån det går, från skador eller kränkningar i samband med att de medverkar i forskning (Vetenskapsrådet, 2002, s. 6).
I samband med att vi skickade ut förfrågan om deltagande i vår studie informerades våra eventuella deltagare om att deltagande i studien är frivilligt och att de har rätt att bestämma om, hur länge och på vilka villkor de medverkar. Samtidigt fick de information om studiens syfte, dess tillvägagångssätt och hur materialet kommer nyttjas. Detta gjordes i form av ett informationsbrev4. Vid intervjutillfället gick vi återigen igenom informationsbrevet och förtydligade att de har rätt att när som avbryta deltagandet utan några följder och
konsekvenser. Vidare förtydligades att deras samtycke och deras bidrag till vår studie endast kommer att användas i vår forskning. Vi informerade även om att intervjuerna, efter
samtycke, spelas in för att vi på så rättvist sätt som möjligt ska kunna återge det som sagts
3 Lagen om etikprövning av forskning som avser människor säger att forskning som berör känsliga
personuppgifter och som kan skada deltagande fysiskt eller psykiskt ska etikprövas. Enligt 2§ gäller inte lagen för studentarbeten och därmed inte vår studie.
4 Se bilaga 2
20 samt att det inspelade materialet behandlas aktsamt, att inga obehöriga kan komma att ta del av materialet och att det inspelade materialet raderas när studien avslutats. I vår studie innebar detta att endast vi som forskare och vår handledare fick ta del av inspelningen och
transkriberingen av ljudfilen. Ljudinspelning och transkribering förvarades aktsamt och utom räckhåll för obehöriga. I transkriberingen och i den färdiga texten användes fiktiva namn för att förhindra identifikation vilket deltagarna även informerades om (Ibid. ss. 7-16).
Ansvarsfördelning
Vi har haft som utgångspunkt genom hela studien att göra så mycket som möjligt tillsammans och inte dela upp och ansvara för olika delar i uppsatsen. Detta har resulterat i att majoriteten av studiens delar har genomförts tillsammans. Det vi valde att dela upp var att sammanfatta olika forskningsartiklar samt transkribering av intervjuerna. Vi tog tillsammans ut vilken forskning som vi ville använda oss av i vår studie men vi valde dock att läsa in oss lite djupare på och sammanfatta hälften var av artiklarna. Sammanställningen och tematiseringen av avsnittet tidigare forskning gjorde vi tillsammans. Genomförandet av de sju intervjuerna gjorde vi ihop men vi delade upp så att Hanna transkriberade och sammanställde fyra intervjuer och Julia transkriberade tre för att sedan tillsammans bearbeta, tematisera och analysera materialet tillsammans. Vi har genom hela studien tillsammans skrivit, diskuterat och reflekterat kring vad vi har och inte har velat ha med i vår uppsats. Vi har känt att detta inte alltid varit det mest effektiva sätt att göra en studie på och att det vid flera tillfällen har varit tidskrävande. Vi har dock känt att det har varit värt det då uppsatsen och studien är ett resultat och en produkt av oss, av våra kunskaper, tankar och åsikter.
21
Resultat och analys
I nedanstående avsnitt kommer vi att presentera och redovisa utvalda delar av det som framkommit ur de sju intervjuer som genomförts med gode män för ensamkommande barn.
Presentationen av resultatet kommer att varvas med en analys kopplat till Berger och
Luckmanns teori kring social konstruktion, Webers teori kring ideal- och handlingstyper, samt till tidigare forskning. De resultat som vi fått fram ur det empiriska materialet presenteras under de tre huvudrubrikerna konstruktionen av uppdraget, konstruktionen av relationen samt konstruktionen av ungdomarna och deras behov där vi samtidigt besvarar studiens tre
frågeställningar. Kapitlet avslutas med en sammanfattande och avslutande analys av våra viktigaste resultat som också framställs i en sammanfattande analysfigur.
Intervjupersonerna har tilldelats fiktiva namn för att upprätthålla den konfidentialitet som utlovats.
Konstruktionen av uppdraget
En av våra frågeställningar är hur gode män beskriver uppdraget som God man. När vi bearbetade och analyserade empirin som framkommit ur de sju gode männens intervjuer fann vi att de gode männen inte beskriver uppdraget på samma sätt. I likhet med Eriksson (2014) och Stretmo & Melander (2013) visade det sig även i vårt material att gode män beskriver och tolkar sitt uppdrag och sin roll olika. Detta gäller även glidningen mellan det formella och icke-formella. I nästan hälften av utsagorna såg vi att de konstruerade godmanskapet som ett uppdrag med specifika uppgifter och gränser, likt ett formellt uppdrag. I resterande gode mäns beskrivningar såg vi att de gode männen konstruerar godmanskapet som gränslöst och mer likt ett icke-formellt uppdrag. De förhåller sig inte till någon gräns för vad som ingår eller inte ingår i uppdraget. Nedan kommer vi att presentera gode männens beskrivningar och de två skilda konstruktionerna av uppdraget under benämningen uppdraget med gränser och uppdraget utan gränser.
Uppdraget med gränser
Hos nästan hälften av de gode männen kan vi utifrån deras beskrivningar se att de konstruerar innebörden av godmanskapet som ett uppdrag med tydliga gränser, att deras konstruktioner av uppdraget och sig själva som god man innefattar att det finns en tydlig uppdelning på vad de
22 som god man ska göra och inte göra och att uppdraget har fasta och klara riktlinjer som de ska förhålla sig till.
[…] men ändå att jag försöker liksom hålla det här till det uppdraget är. För annars, det går ju inte att kombinera med ett heltidsjobb om man låter sig ätas upp. (Solveig)
I gode männens beskrivningar ser vi att de ser på uppdraget med en tydlig uppdelning på vad man ska och inte ska göra men var denna gräns går skiljer sig dock. Vilka uppgifter och vilka situationer som ingår eller inte ingår, alltså var gränsen går är inte självklar utan bedöms individuellt och efter omständigheterna. Likheten i gode männens beskrivningar av gränsen ligger inte i att de har en samstämmig syn på var gränsen går utan likheten ligger snarare i att de var och en förhåller sig till sin gräns och syn på vad som ingår eller inte ingår.
Sen är det ju det här, gränsdragningen liksom. Som God man till att vara medmänniska, det blir en balansgång kan jag säga. (Solveig)
I dessa gode mäns beskrivningar, ser vi en samstämmig syn kring att de ser att de ska ha hand om det formella så som t.ex. att ha kontakt med olika myndigheter, skicka in papper som behövs och se till så att allting fungerar runt ungdomen. Utöver det ser vi att vissa t.ex. anser att besök på biblioteket och läxläsning ingår i uppdraget då detta är relaterat till ungdomens skolsituation som gode mannen behöver vara insatt i. Någon annan beskriver att denne skulle kunna tänka sig att frångå sin gräns och princip om att inte handla kläder till ungdomen då denne ändå hade ett ärende i klädbutiken med ungdomen. Alla beskriver tydliga delar som inte ingår i uppdraget t.ex. att skjutsa, engagera sig i fritidsaktiviteter, att köpa eller ge saker ifrån gode mannens privata kassa eller att låna ut pengar. Lisa berättar t.ex. i citatet nedan att hon som God man är någon som kommer med lösningar men att det inte ingår i hennes uppdrag att ta av sin fritid och själv utföra dem. Vi kan se att hon i likhet med de andre gode männen, i samspel och interaktion med t.ex. boendepersonal och ungdomar, förhandlar och konstruerar rollen som God man som någon som gör/inte gör vissa saker och är tydlig med gränsen däremellan (jmf Lindgren, 2007 ss. 100, 101).
Jag berättar mitt uppdrag och försöker berätta att det faktiskt är du som ska följa med dem på fritiden, det är du som ska följa med dem och så vidare. Jag ska bara se till att de kommer iväg. Möjligtvis beställa tid och så. (Lisa)
23 I gode männens beskrivningar ser vi även att de uppgifter som de anser att de inte ska göra ligger på någon annans bord att utföra. Det finns delar som den gode mannen ska göra och det finns delar någon annan ska göra vilket Karin visar i citatet ned;
[…] så har man lärt sig och läst sig till vad som är min uppgift och att jag ska göra det och det och det och boendet ska ansvara för det och det och det. Och boendet försöker ju lägga över så mycket som möjligt på mig att jag ska fixa deras vardag i allt egentligen så det, där har jag ju fått lära mig att verkligen markera […] (Karin)
Vi ser också utifrån de gode männens beskrivningar att konstruktionen av uppdraget innebär att de förhåller sig till fasta och klara riktlinjer. Vad riktlinjer innefattar skiljer sig dock från God man till God man och är på så sätt icke samstämmigt gode män emellan. Varje God man förhåller sig personligen till sin konstruktion av riktlinjerna och detta gör därmed att
riktlinjerna uppfattas som klara och fasta för individen. Riktlinjerna hjälper dem att avgränsa sig, både i uppdragets olika uppgifter men också i rollen, så att de inte går utanför ramarna.
Anna beskriver nedan att det är viktigt att hålla distans i uppdraget och i rollen. Hon förklarar att en brist på distans har gjort att gränserna suddas ut och att hennes roll har blivit otydlig.
Hon menar att en distans gör att hon kan agera mer professionellt och därmed göra ett bättre jobb;
[…] för att hon inte fick tillräckligt med saker, det var inte tillräckligt det jag gjorde och jag hade ingen distans alls, jag ville bara göra allt för att hon skulle vara nöjd och att hon inte skulle vara arg på mig […]Och det var väl där någonstans jag lärde mig att ta distans och att det blir mycket bättre om jag gör det. För när jag var inne i hennes, jaa det triggade ju bara upp allt och det blev mycket värre. (Anna)
De gode männen beskriver att det är viktigt att de avgränsar sig för att undvika att göra mer än vad uppdraget innebär. Detta är viktigt för dem då de strävar efter att gode män ska arbeta inom samma ramar och utforma uppdraget på liknande sätt.
Nej men det finns ju riktlinjer som man ska göra som God man och vi har checklista som man kan följa. Så det är ju ett stöd. Och det är väl också för att vi ska göra likadant egentligen, att vi ska hålla oss inom samma ram. (Solveig)
24 Ja, att man försöker hålla sig till den rollen, det ramverket som finns som en God man ska vara tror jag. Man ska nog inte gå över för mycket utanför ramarna och vara för snäll tror jag det är lätt hänt. Att man liksom gör mycket mera än vad man, än ramen säger egentligen. (Lisa)
Förutom att vi kan se att de gode männen konstruerar godmanskapet som ett uppdrag med gränser kan vi också se ett målrationellt handlande utifrån deras beskrivningar. Även om vi inte kan avgöra om alla enskilda handlingar är målrationella ser vi ändå att de gode männen har ett målrationellt tänkande när de beskriver hur de handlar i uppdraget. Att uppfylla uppdragets alla delar är i grund och botten målet och det som avgör om de utför eller inte utför en uppgift. Anser de att en handling är kopplat till uppdragets uppgifter så utför de handlingen i förhoppning om att kunna uppfylla uppdragets syfte (jmf Weber, 1983, ss.
XXXI, 18, 19,147-154, Lindgren, 2007, s. 62). Lisa beskriver t.ex. att hon försöker ta reda på hur ungdomen mår för att kunna ta in en professionell om så behövs och på så sätt uppfylla sin uppgift att som God man företräda barnen inom hälso- och sjukvård.
[…]så jag tycker visst, jag vill veta. Så att de verkligen får den hjälpen de behöver. Det vill jag. Sen behöver jag ju inte följa med till psykologen men jag vill gärna veta hur de mår. (Lisa)
Uppdraget utan gränser
Samtidigt kan vi se i gode männens beskrivningar att det finns gode män som inte beskriver och handlar som om godmanskapet var ett uppdrag, som ovan nämnda har beskrivit
godmanskapet. De konstruerar istället godmanskapet som mer gränslöst och till skillnad från de andra gode männen som vi såg hade ett målrationellt handlande ser vi här istället ett affektuellt och värderationellt handlande (jmf Weber, 1983 ss.147-154). I alla gode mäns beskrivningar, oavsett om de konstruerar godmanskapet som ett uppdrag med eller utan gränser kan vi se att de alla beskriver att det finns uppgifter i uppdraget som de ser som självklara att de i form av God man ska utföra. De ser det som självklart att ta hand om de formella delarna i uppdraget så som att ta kontakt och biträda ungdomen i olika
myndighetskontakter, sköta ungdomens ekonomi och bevaka ungdomens intressen och rättigheter. Den stora skillnad vi kan urskilja mellan grupperna är att där de tidigare nämnda gode männen ser en gräns och att uppgiften inte tillhör dem att utföra ser dessa gode män inte denna gräns. Dessa gode män är helt tillfreds och ser inga hinder med att göra mer och gå utöver de formella uppgifterna tillhörande godmanskapet. På frågan om Robin har hamnat i
25 situationer och utfört uppgifter där han efteråt känt att det inte ingick i hans uppdrag som God man svarar han:
Nej men det kan mycket väl vara så men jag har aldrig känns det som att det här skulle jag aldrig gjort, det skulle någon annan gjort. (Robin)
Typiskt i dessa gode mäns beskrivningar är att vi kan vi se att de är öppna för att ta sig an uppgifter trots att det egentligen ligger på någon annan att utföra, uppgifter och
ansvarsområden är utsuddade. Är det inte direkt uppenbart att det är någon annan, t.ex.
boendepersonal, socialsekreteraren eller någon annan myndighetsperson som ska gå in så tar de på sig uppgiften och är tillfreds med detta. Finns det ett behov som de kan hjälpa till med förhåller de sig inte till om det är en uppgift de ska eller inte ska göra i form av God man. Att fira högtider ihop, äta middagar hemma hos varandra eller följa med på olika
fritidsevenemang ser dessa gode män som en självklar del av godmanskapet. Godmanskapet konstrueras snarare som något de är och inte något de gör. Handlingar som den gode mannen gör privat och handlingar som den gode mannen gör i form av God man blir två delar som flyter ihop och inte uppenbara att hålla isär.
Om vi i de andras beskrivningar kunde se ett överlag målrationellt handlande, kan vi istället se att dessa gode män genomgående har ett mer värderationellt och affektuellt handlande (jmf Weber, 1983 ss. XXXI, 18, 19). Precis som i de andras beskrivningar så är det svårt att uttala sig om att varje liten handling görs i likhet med den ena eller den andra handlingstypen men vi kan ändå se i beskrivningarna att de överlag har ett värderationellt eller affektuellt
handlande.
I tre av gode männens beskrivningar kan vi se att deras handlande i förhållande till uppdraget utmärks av ett affektuellt handlande. Att uppfylla uppdragets uppgifter och mål är givetvis någonting som de förhåller sig till och är närvarande i deras beskrivningar men det är inte det som det läggs fokus på. Även om målet givetvis är att uppfylla uppdragets syfte och uppgifter så är det inte i de termerna de gode männen beskriver sitt uppdrag. I deras beskrivningar är känslorna närvarande och det som vägleder dem i uppdraget och handlandet i det. Detta kan vi t.ex. se i Stinas uttalande när hon berättar om varför hon är aktiv och engagerar sig som God man;
[…] men jag har det här förfärliga hjärtat som öppnar sig[…]och så tänkte jag stackars lilla barn, här måste jag hjälpa till. (Stina)
26 Någon annan berättar att det känns bra när denne i sitt arbete har kunnat bidra till utveckling i ungdomarnas liv och varit till personlig nytta och att det är stimulerande och utvecklande att kunna vara till hjälp. Typiskt i deras beskrivningar är att vi kan se att olika känslor är
närvarande och är anledningen till att de utför olika handlingar till skillnad från de andra gode männens beskrivningar, där vi kan se att uppdragets syfte och mål är anledningen till varför de utför olika handlingar. När Stina agerar gör hon det för att hon får ont i hjärtat när hon ser det lilla barnet som behöver hjälp, de andra agerar för att detta ger en känsla av bekräftelse.
Genom att de agerar uppnår de en efterlängtad känsla.
[…] och sedan att lyckas det är också stort. (Robin)
Hos de gode män som förhåller sig till godmanskapet som mer gränslöst kan vi, förutom det affektuella handlandet även se tendenser till värderationellt handlande. I deras beskrivningar kring uppdraget och till godmanskapet som helhet så framträder ofta deras värderingar. Att bidra med att förstå samhällets normer och värderingar, att skapa en trygg grund, att vara en trygg och närvarande person för ungdomen och att ha stor empati och respekt för olikheter är uttalanden som ofta framkommer i deras beskrivningar. De tycker detta är viktigt i
godmanskapet och vägleder dem i deras handlingar. Likt kaptenen som av sina värderingar följer med sitt sjunkande skepp till botten så styrs och handlar gode männen efter sin
övertygelse av och värdering kring hur en God man ska vara och som Weber (1983 ss. XXXI, 18, 19) menar så är det handlingen i sig som är det viktiga och inte vad handlingen resulterar i.
De ringer och det är kris någonstans och man får köra dit klockan 00.30 på natten […] Jag har alltid sagt det bara ring om det är något och då får man stå sitt kast. (Stina)
Det som är kännetecknande i deras beskrivningar är att de vägleds av sina personliga åsikter kring hur de tycker att de som God man ska vara, deras personliga värderingar styr vilka uppgifter de tar på sig oavsett om det är rätt eller fel och oavsett vad det kan ge för
konsekvenser. När de gode männen beskriver sitt handlande så påpekar de att de ibland utför handlingar som skulle kunna anses vara fel att som God man utföra. Däremot är deras
personliga värderingar mer styrande än eventuella konsekvenser eller andas åsikter kring vad som är rätt och fel. I citatet nedan förklarar Robin att andra gode män är mer strikta, håller sig inom ramarna och till avtal och regler, än vad han själv gör. Han går utanför ramarna och gör saker han tycker kan vara till hjälp i ungdomens vardag, om det är rätt eller fel på pappret är
