En studie om revisorns granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv

UPPSALA UNIVERSITET

Företagsekonomiska institutionen Ekonomprogrammet VT10

Kandidatuppsats i Företagsekonomi

En studie om revisorns granskning av redovisning

till verkligt värde av immateriella tillgångar vid

företagsförvärv

”Grundprincipen förstår jag, men det är vägen dit som är svår”

(Citat från en av de intervjuade revisorerna)

Författare: Amalia Vinogradova

Nergiz Cetin

Sammanfattning:

Immateriella tillgångar har fått en ökad betydelse vid företagsförvärv i dagens teknik- och informationsbaserade samhälle eftersom de utgör en stor del av ett företags värde (KPMG, 2010). När immateriella tillgångar har identifierats ska de värderas till verkligt värde – något som länge varit omdebatterat på grund av problematiken i att objektivt värdera dessa tillgångar (Marton et al., 2008, s. 304). Det ställer således högre krav på revisorn vid granskningen av huruvida företagsledningen har värderat tillgångarna till ett rättvisande värde eller inte (Ekberg & Lorentzon, 2007). Eftersom redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar är ett komplext område blir frågan vilken problematik revisorn möter vid granskningen av denna redovisning. Syftet med den här kandidatuppsatsen är att undersöka vilka svårigheter som föreligger för revisorn vid granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv.

Teorin diskuterar revision och dess standarder men även problematiken kring immateriella tillgångar och verkligt värde vilket uppsatsens ämne sammanbinds med. För den empiriska undersökningen valdes tre stycken auktoriserade revisorer ut för djupgående intervjuer. Studiens resultat visar på att revisorerna finner det svårt att granska företagens uppskattningar och beräkningar av verkligt värde på immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Det beror främst på de komplexa värderingsmodellerna men även på grund av bedömningsfaktorn i uppskattningarna och beräkningarna. Detta gör att revisorerna i större utsträckning måste ta hjälp av bland annat interna experter vilket innebär att granskningsprocessen tar längre tid. Slutsatsen är att revisorerna upplever att granskningsprocessen är förenad med svårigheter på grund av bedömningsfaktorn och immateriella tillgångars komplexa natur vilket ställer högre krav på deras kritiska bedömningsförmåga.

Innehållsförteckning

1. INTRODUKTION ... 1

2. TEORETISK REFERENSRAM ... 3

2.1REVISIONEN - EN FÖRUTSÄTTNING FÖR ETT VÄL FUNGERANDE NÄRINGSLIV OCH SAMHÄLLE...3

2.1.1 Revisionsprocessen... 4

2.2 VÄGLEDNING I REVISORNS GRANSKNING –REVISIONSSTANDARD...5

2.2.1 Revisionsbevis ... 5

2.2.2 Revisorns granskningsprocess av företagsledningens uppskattningar ... 5

2.2.3 Revisorns granskningsprocess av redovisning till verkligt värde ... 6

2.3ISA–INTERNATIONAL STANDARDS ON AUDITING...7

2.4IAS38–IMMATERIELLA TILLGÅNGAR...7

2.5.VERKLIGT VÄRDE...9 3. METOD... 10 3.1FORSKNINGSANSATS...10 3.2DATAINSAMLING...10 3.3KÄLLKRITIK...10 3.4VAL AV RESPONDENTER...11 3.4.1 Intervjuer ...11 3.4.2 Tillvägagångssätt ...12

3.5STUDIENS RELIABILITET OCH VALIDITET...12

4. EMPIRI ... 14

4.1PRESENTATION AV RESPONDENTERNA...14

4.2REVISIONSBEVIS VID GRANSKNING AV IDENTIFIERING OCH TILLFÖRLITLIG MÄTNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR...15

4.3REVISORNS GRANSKNINGSPROCESS AV FÖRETAGSLEDNINGENS UPPSKATTNINGAR...16

4.4REVISORNS GRANSKNINGSPROCESS VID REDOVISNING TILL VERKLIGT VÄRDE...18

4.5PROBLEMATIKEN FÖR REVISORN VID GRANSKNING AV IDENTIFIERING OCH TILLFÖRLITLIG MÄTNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR VID FÖRETAGSFÖRVÄRV...20

5. ANALYS ... 22

5.1 REVISIONSBEVIS VID GRANSKNING AV IDENTIFIERING OCH TILLFÖRLITLIG MÄTNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR...22

5.2PROBLEMATIKEN FÖR REVISORN VID GRANSKNING AV FÖRETAGSLEDNINGENS UPPSKATTNINGAR...24

5.3PROBLEMATIKEN FÖR REVISORN VID GRANSKNING AV FÖRETAGSLEDNINGENS REDOVISNING TILL VERKLIGT VÄRDE...25

5.4PROBLEMATIKEN FÖR REVISORN VID GRANSKNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR...27

6. SLUTSATSER ... 28

6.1 Begränsningar med studien...29

6.2 Framtida forskning...29

KÄLLFÖRTECKNING ... 30

MUNTLIGA KÄLLOR...32

1. Introduktion

Dagens ökade globalisering har lett till ett ökat behov av ett harmoniserat regelverk för redovisning och tillämpning av olika redovisningsstandarder (Marton, Falkman, Lumsden, Petterson & Rimmel, 2008, s. 1-2). Det menar även Smith, Sagafi-Nejad & Wang (2008) då de hävdar att denna pågående globalisering har medfört att redovisningen blivit en tekniskt krävande process och att det således inte bara har skapats press på harmonisering av internationella redovisningsstandarder utan även på revisionsstandarder. En sådan internationell revisionsstandard är ISA1 som ges ut av IFAC2 med syftet att ge en större säkerhet för att företagens årsredovisningar som helhet inte innehåller väsentliga felaktigheter (RS 540). Den svenska motsvarigheten Revisionsstandard (RS) baseras på ISA och ska tillämpas av revisorer vid revision av ett företags årsredovisning och bokföring. Riskerna för att väsentliga felaktigheter kan förekomma i bokföringen är högre när det finns stora inslag av

bedömningar (RS 540, p. 4). Därmed får RS en viktig roll för revisorn vid granskning av

redovisning av dessa tillgångar då den fungerar som vägledning för revisorn (RS 540, p. 4). När det handlar om utvecklingen mot en harmoniserad redovisning menar Marton et al. (2008, s. 1) att detta har gått i en allt snabbare takt under de senaste decennierna och särskilt för börsbolagens redovisning. Sedan år 2005 har till exempel alla börsnoterade bolag följt

IASB:s3 _{utgivna standard IFRS}4 _{i sin koncernredovisning (Marton et al., 2008, s.1-2). En av}

dessa standarder är IFRS 3 Business Combinations vars syfte är att ange hur redovisningen ska ske vid företagsförvärv vilket bland annat innebär att förvärvaren måste redovisa alla identifierbara tillgångar vid förvärvet till deras verkliga värden (IFRS 3, p. 1; Nilsson, 2004). Detta är dock inte alltid enkelt att göra och ett av de mest kontroversiella redovisningsområdena sedan länge är immateriella tillgångar (Sundgren, Nilsson & Nilsson, 2007, s. 101).

En immateriell tillgång definieras som ”en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form” (IAS 38, p. 8). Dessa utgör en stor del av ett företags värde i dagens teknik- och

1_{International Standard of Auditing.}

2 _{International Federation of Accountants; en global organisation för revisorer och som bland annat}

arbetar för att stärka revisionsyrket (IFAC, 2010).

3 _{International Accounting Standards Board; en oberoende organisation som arbetar för att}

harmonisera och utveckla företags årsredovisningar på internationell nivå. (Lönnqvist, 2009, s. 16)

informationsbaserade samhälle vilket betyder att dessa typer av immateriella tillgångar har fått en ökad betydelse i samband med företagsförvärv (KPMG, 2010). Därför menar KPMG (2010) att det är viktigt att påbörja identifieringen och värderingen av immateriella tillgångar på ett tidigt stadium i förvärvsprocessen. Under årens lopp har det dock debatterats om hur dessa typer av tillgångar ska redovisas då det har ansetts vara problematiskt att göra en objektiv bedömning av deras värde (Marton et al., 2008, s. 304).

Ekberg & Lorentzon (2007) menar att det stora inslaget av bedömningar när företag ska värdera immateriella tillgångar gör att revisorns roll således blir ännu viktigare. Detta gäller särskilt vid granskningen av huruvida företaget bedömt värderingen till ett rättvisande värde eller inte och författarna betonar att det även är viktigt att revisorn håller noga efter eventuella missbruk av värderingar av dessa poster (Ekberg & Lorentzon, 2007). Redovisningens

tillförlitlighet beror på interaktionen mellan redovisarens avsikter med

redovisningsstandarden och skulle avsikterna skilja sig kring redovisningen kan det leda till bristfällig kvalitet och tillförlitlighet i redovisningen (Maines & Wahlen, 2006). Eftersom redovisningsnormer inte kan ge revisorerna alla svar måste de därför använda sin erfarenhet, sitt sunda förnuft och sina kunskaper när de ska ta ställning till redovisningen (Edenhammar, 2002).

Mot bakgrund av detta är uppsatsens syfte att ge en inblick och förståelse kring de svårigheter som kan uppstå för revisorer vid granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Att värdera dessa tillgångar till verkligt värde är komplext på grund av svårigheten att bedöma värderingen till ett rättvist värde. Syftet är således att ur revisorns perspektiv försöka förstå problematiken vid granskning av dessa tillgångar efter att företagsledningar vid förvärv har värderat de immateriella tillgångarna till verkligt värde. Det leder därför fram till följande forskningsfråga:

Vilka svårigheter föreligger för revisorn vid granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv?

2. Teoretisk referensram

Detta kapitel presenterar studiens teoretiska utgångspunkt och inleds med en introduktion av revisionen och revisorns granskningsprocess samt den internationella revisionsstandarden ISA. Vidare diskuteras immateriella tillgångar och värdering till verkligt värde.

2.1 Revisionen - en förutsättning för ett väl fungerande näringsliv och

samhälle

För att olika intressenter och omvärlden ska ha förtroende för revisionen är det viktigt att den bygger på god revisionssed vilket innebär opartiskhet, självständighet och tystnadsplikt (FAR Förlag, 2005, s. 107). FAR Förlag (2005, s. 11) beskriver att revision innebär att ”med en professionellt skeptisk inställning planera, granska, bedöma och uttala sig om årsredovisning, bokföring och förvaltning”. Detta håller Hurtt (2010) med om då författaren menar att professionell skepticism är grunden i en revisors yrke och en mycket viktig del i granskningsprocessen.

Payne, Ramsay & Bamber (2010) hävdar att en gransknings främsta syfte är att kvalitetssäkra informationen hos företag så att den får en ökad trovärdighet. Det blir därför viktigt att revisorn använder sitt professionella omdöme tillsammans med sin erfarenhet och kunskap vid granskningen (FAR Förlag, 2005, s. 112). När det handlar om revision och tillförlitlighet menar Eklöv (2001, s. 75) att koncepten är nära sammankopplade då de är beroende av varandra och att det behövs tillräckligt med revisionsbevis för en tillförlitlig revision. En undersökning av Rennie, Kopp & Lemon (2010) visar att revisorer anser att det är viktigt med tillförlitlighet mellan dem och företagsledningen då en revisor annars inte kan utföra en effektiv granskning. Ett samarbete mellan revisorn och företagsledningen behövs vid insamlandet av revisionsbevis eftersom medlemmarna i företagsledningen besitter mer kunskap om företaget än vad revisorn gör. Det innebär att revisorn inte har något annat val än att i viss grad lita på företagsledningen. Författarna hävdar dock vidare att om denna tillförlitlighet blir för hög kan revisorns bedömningsförmåga och professionella skepticism påverkas negativt och minska (Rennie et al., 2010).

rapport som måste offentliggöras enligt lag (FAR Förlag, 2005, s. 14-16, 88). Rapporten ska särskilt ange om årsredovisningen ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning (Revisionslag 1999: 1079). Om det skulle visa sig att det föreligger fel i rapporterna måste företagsledningen åtgärda dessa innan revisionsberättelsen skrivs vilket betyder att en öppen dialog mellan revisorn och företagsledningen blir viktig (FAR Förlag, 2005, s. 87-89).

2.1.1 Revisionsprocessen

En revisors granskningsprocess innehåller stegen; planering, granskning och rapportering (FAR Förlag, 2005, s. 15). En viktig del i planeringen är att revisorn skaffar sig information om kundens verksamhet för att få en bra insikt i både interna och externa förhållanden som bransch, konkurrenssituation och kunder (FAR Förlag, 2005, s. 21-22). Granskningen, det andra steget, utgör oftast en kombination av kontroll- och substansgranskning där granskning av kontroller innebär att revisorn gör en preliminär bedömning av företagets interna kontroll medan substansgranskning är granskning av resultat- och balansräkningsposters innehåll (FAR Förlag, 2005, s. 41). Rapporteringen som är det tredje steget innan ett uttalande i revisionsberättelsen görs, lämnas till företagsledningen och kan vara både muntlig och skriftlig samt innehålla iakttagelser eller synpunkter på den interna kontrollen i företaget (FAR Förlag, 2005, s. 87). Denna granskningsprocess kan illutreras i följande figur:

Figur 1. Egen bearbetning av revisorns granskningsprocess baserat på FAR Förlag, 2005, s.

14 ff. Steg 4: Revisionens mål Uttalande i revisionsberättelsen Steg 1: Planering Insamling av information för

att få en insikt i interna och externa förhållanden, t.ex. bransch, konkurrenssituation och kunder

Steg 2: Granskning

Bedömning av företagets interna kontroll (kontroll-

granskning) och/eller granskning av balans- och resultatposters innehåll (substansgranskning)

Steg 3: Rapportering

Muntlig eller skriftlig:

2.2 Vägledning i revisorns granskning – Revisionsstandard

Revisorns granskningsprocess består av flera steg och för att finna vägledning i processen kan denne använda Revisionsstandard (RS) där det finns tillvägagångssätt och grundläggande principer beskrivna för revisorn (RS 500, p. 2).

2.2.1 Revisionsbevis

Ett viktigt och genomgående steg i granskningen är insamlandet av revisionsbevis vilket är nödvändigt för att revisorn ska kunna dra säkra slutsatser för att basera sina uttalanden i revisionsberättelsen på (RS 500, p. 2). Revisionsbevisen kan bestå av källdokument och bokföringsmaterial där insamlandet kan ske genom exempelvis observation vilket innebär att revisorn betraktar en process eller åtgärd som andra utfört (RS 500, p. 4, p. 21). Det kan även ske genom att informationen söks hos kunniga personer inom eller utanför företaget (RS 500, p. 22). Ett annat sätt att erhålla revisionsbevis på är att analysera viktiga nyckeltal och trender och följa upp det genom att undersöka svängningar (RS 500, p. 25).

Eklöv (2001, s. 71) menar att insamlandet av revisionsbevis för immateriella tillgångar kan vara svårare jämfört med insamlandet av revisionsbevis för materiella tillgångar och att det därför kan vara fruktbart att titta närmare på begreppet revisionsbevis. När en bedömning görs är det viktigt att den är rationell och revisionsbevis ger denna rationella grund för att forma bedömningarna (Mautz & Sharaf, 1961, se Eklöv, 2001, s. 71). En revision utan revisionsbevis är således inte möjlig (Flint, 1981, se Eklöv, 2001, s. 71). Revisionsbevis kan vara av olika kvalitet och när det handlar om att samla in revisionsbevis för immateriella tillgångar är det viktigt att revisorn kan bedöma vilka revisionsbevis som är tillräckliga (Mautz & Sharaf, 1961, se Eklöv, 2001, s. 73). Detta är inte alltid enkelt att göra vilket Chow, McNamee & Plumlee (1987) styrker då resultatet av deras undersökning som omfattade ett urval av 378 revisorer visade på att revisorerna upplevde större svårigheter med bedömningen av revisionsbevisens validitet än själva insamlandet av dessa bevis på grund av det stora inslaget av subjektivitet.

2.2.2 Revisorns granskningsprocess av företagsledningens uppskattningar

bedömningar krävs (RS 540, p. 4-5). Om det inte går att göra en rimlig uppskattning är revisorns ansvar att bedöma om revisionsberättelsen behöver avvika från standardutformningen eller inte (RS 540, p. 7). Revisorn kan använda olika metoder för att förstå företagsledningens uppskattningar i syfte att kunna planera och utforma revisionsåtgärderna (RS 540, p. 9-10). Dessa är 1) ”gå igenom och granska de åtgärder som företagsledningen vidtagit för att utarbeta uppskattningen”, 2) ”använda en oberoende uppskattning som jämförs med företagsledningens uppskattning” eller 3) ”gå igenom händelser efter periodens slut som bekräftar den gjorda uppskattningen” (RS 540, p. 10). Om uppskattningsprocessen är komplex kan revisorn använda specialister för att bedöma att de data och antaganden som företagsledningens uppskattningar baseras på är rimliga (RS 540, p. 16-17). Detta styrker Eklöv (2001, s. 76) då författaren menar att när det handlar om immateriella tillgångar är det svårt för revisorer att på egen hand göra dessa bedömningar då de saknar den kunskap som krävs. Därför spelar externa värderingsexperter en central roll där revisionen i dessa fall bygger på tilliten mellan revisorn och den externa värderingsexperten (Eklöv, 2001, s. 76).

2.2.3 Revisorns granskningsprocess av redovisning till verkligt värde

tillgångarna. Revisorn i sin tur samlar in denna information vilket utgör revisionsbevis som används i granskningen och för att kunna göra rimliga bedömningar av företagsledningens antaganden och beräkningar (Eklöv, 2001, s. 225).

2.3 ISA –International Standards on Auditing

Det har skapts press på harmonisering av revisionsstandarder i samband med den snabba tillväxten på internationella kapitalmarknader, fusioner och företagsförvärv. ISA är ett exempel på en sådan internationell revisionsstandard som många länder använder (Smith et al., 2008). Trots att harmoniseringen av revisionsstandarder inte har kommit lika långt som harmoniseringen av redovisningsstandarder, ökar ändå deras acceptans menar Smith et al. (2008). Denna standard kan enligt författarna emellertid inte stå över ett visst lands nationella regleringar och lagar inom revision. Smith et al. (2008) menar vidare att harmoniseringen av revisionsstandarder innebär att revisorers arbete underlättas, och enligt Cassel (2005, s. 35) kan de också mycket lättare uppnå högre kvalitet i revisionen med en ökad transparens samt att missförstånd på så sätt kan undvikas i större utsträckning.

2.4 IAS 38 – Immateriella tillgångar

I takt med att ekonomin har blivit mer kunskapsbaserad de senaste decennierna har immateriella tillgångar blivit viktigare (Marton et al., 2008, s. 303). En immateriell tillgång är en ”identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form” och för dessa typer av tillgångar gäller den heltäckande standarden IAS 38 som behandlar huruvida tillgångarna ska tas upp i balansräkningen eller inte (IAS 38, p. 8). För att dessa tillgångar skall vara redovisningsbara måste bland annat IAS 38:s krav på identifierbarhet vara uppfyllt (IAS 38, p. 11). En immateriell tillgång uppfyller kriteriet på identifierbarhet när den går att ”avskilja eller dela från företaget och exempelvis säljas, överlåtas, hyras ut eller bytas antingen enskilt eller tillsammans med ett hänförligt avtal” (IAS 38, p. 12). De poster i ett företagsförvärv som uppfyller definitionen på en immateriell tillgång kan illustreras i följande figur:

Marknadsrelaterade:
Varumärken
Domännamn på internet
Konkurrensklausuler Upphovsrelaterade:
Skådespel
Böcker
Kompositioner
Bilder Kundrelaterade:
Kundlistor
Orderstock
Kundavtal Kontraktsbaserade:
Licensavtal
Franchiseavtal
Byggnadslov Sändningsrätter

Figur 3. Exempel på poster som uppfyller definitionen på en immateriell tillgång (Gauffin &

Forskning har visat att företag som tillämpar IAS har högre kvalitet i sin redovisning än de företag som inte gör det (Barth, Landsman & Lang, 2008). Enligt Marton et al. (2008, s. 303) har dock redovisningen av dessa tillgångar inte varit enkel att hantera och en viktig fråga har varit i vilka situationer immateriella tillgångar skall redovisas i balansräkningen då internt upparbetade och förvärvade immateriella tillgångar behandlas olika. Internt upparbetade immateriella tillgångar brukar normalt sett inte tas upp i balansräkningen medan förvärvade immateriella tillgångar ofta redovisas (Marton et al., 2008, s. 303).

2.5. Verkligt värde

Trots att begreppet verkligt värde har funnits i snart trettio år existerar fortfarande en osäkerhet kring vad det egentligen innebär och hur det ska beräknas (Cairns, 2006). Författaren menar vidare att verkligt värde bestäms först och främst när det finns en aktiv marknad och sedan på annan marknadsinformation med hjälp av olika värderingstekniker. I maj 2009 publicerades IASB:s Exposure Draft – Fair Value Measurement med målsättningen att skapa en standard för värdering till verkligt värde då de rekommendationer som finns idag är spridda över ett flertal standarder vilket gör de svåröverskådliga och mer komplexa. Med en gemensam standard kan dessa problem således reduceras (IASB, 2009, s. 5). Den teoretiska definitionen på verkligt värde är:

”Verkligt värde är det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas eller en skuld regleras, mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs” (Marton el al., 2008, s. 34).

För att kunna beräkna verkligt värde beskriver Exposure Draft – Fair Value Measurement (2009) tre olika värderingstekniker; marknads-, inkomst- och kostnadsansatsen. Marknadsansatsen använder priser och annan relevant information som skapas utifrån marknadstransaktioner. Inkomstansatsen använder sig av att beräkna ett nuvärde av framtida kassaflöden medan kostnadsansatsen speglar den kostnad man tror skulle krävas för att ersätta tillgången idag (IASB, 2009, s. 24). Värderingsteknikerna ska användas konsekvent och man ska använda den värderingsteknik som anses passande för omständigheterna samt där det finns tillräckligt med data tillgängligt för att mäta verkligt värde (IASB, 2009, s. 24). Ett byte av värderingsteknik kan dock lämpa sig om ändringen resulterar i att mätningen korrekt representerar det verkliga värdet för den aktuella omständigheten (IASB, 2009, s. 24).

3. Metod

I detta kapitel presenteras val av forskningsansats, datainsamlingsmetod och kort om källkritik. Vidare presenteras respondenterna samt studiens tillvägagångssätt och giltighetsanspråk.

3.1 Forskningsansats

Kvalitativ och kvantitativ forskning är vanliga termer inom samhällsvetenskaperna och används ofta för att markera vilken utgångspunkt forskaren använder sig av för den typ av forskning som han eller hon bedriver (Denscombe, 2000, s. 203). Vi har utgått från en kvalitativ ansats för att få en djupare och mer detaljerad uppfattning av problemet vi valt att undersöka vilket enligt Denscombe (2000, s. 205) är typiskt för ansatsen. Kvalitativ forskning innebär att det som rapporteras, observeras eller registreras omvandlas till narration och inte till siffror samt förknippas denna typ av forskning med beskrivande och småskaliga studier (Denscombe, 2000, s. 204-205). Detta överensstämmer med vår studie eftersom vi har valt att intervjua tre auktoriserade revisorer där den erhållna informationen har omvandlats till narration genom transkribering efter bandupptagningen och sedan sammanställts till en beskrivande och tolkande text. På så vis blir deras beskrivningar mer detaljerade vilket har hjälpt oss att bättre förstå svårigheterna kring granskningen av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv.

3.2 Datainsamling

Datainsamling kan bestå av primär- eller sekundärdata där primärdata kan insamlas på olika sätt som exempelvis genom intervjuer, observationer eller experiment (Arbnor & Bjerke, 2004, s. 244). I denna uppsats har primärdata insamlats genom intervjuer med tre

auktoriserade revisorer från tre av de större revisionsbyråerna KPMG,

PricewaterhouseCoopers samt Ernst & Young. Sekundärdata däremot har varit en pågående process under uppsatsens gång och har bestått av material från litteratur, lagtext, artiklar samt webbmaterial. Det gör att vi på så vis fått större förutsättningar att skapa oss en förståelse för vår studies frågeställning.

3.3 Källkritik

del av deras gedigna kunskaper och erfarenheter men det betyder inte att den insamlade informationen från respondenterna nödvändigtvis är tillförlitlig och rättvisande då svaren kan vara vinklade och baserade på deras subjektiva åsikter, särskilt då de fick ta del av intervjufrågorna i förväg i syfte att få en möjlighet att förbereda sig vilket i sig kan öka risken för vinklade svar. När det handlar om de artiklar som kommer från tidsskriften Balans och som ges ut av FAR har de inhämtats från databaser knutna till företagsekonomiska institutionen. Artiklarna som publiceras i Balans är dock inte akademiska och granskas därför inte lika hårt vilket gör att deras trovärdighet blir lägre.

3.4 Val av respondenter

Ett subjektivt urval har gjorts bland våra respondenter då de har ”handplockats” för undersökningen. Denscombe (2000, s. 23) menar att det sker när forskaren redan innan har en viss kännedom om de företeelser som ska undersökas och därför medvetet väljer ut vissa av dem. Detta, då det anses troligt att dessa respondenter ger den information som är nödvändig för att besvara syftet. Det var även fallet för oss då endast auktoriserade revisorer från tre av de största revisionsbyråerna PricewaterhouseCoopers, Ernst & Young samt KPMG har kontaktats. Dessvärre exkluderades Deloitte, den fjärde av de fyra kända revisionsbyråerna på grund av tidsbrist från respondenterna. Vidare hade vi som krav att dessa revisorer skulle ha erfarenhet av börsnoterade företag oavsett storlek och bransch samt erfarenhet av granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv.

3.4.1 Intervjuer

Intervjuguiden inleddes med allmänna bakgrundsfrågor som bland annat berörde utbildning och erfarenhet av revisorsyrket samt börsnoterade bolag vilket möjliggjorde för oss att få en bild av respondenternas kunskaper och erfarenheter av immateriella tillgångar. Därefter följdes intervjuguiden åt av frågor som gjorde att vi kunde erhålla relevanta och uttömmande svar från respondenterna som berörde vår frågeställning. Intervjuguiden avslutades med en fråga där respondenterna kunde ge kommentarer på punkter som vi eventuellt själva missat (se bilaga).

3.4.2 Tillvägagångssätt

Intervjuerna med respektive respondent skedde på huvudkontoret och varade i drygt 80 minuter. Vi gavs tillåtelse att banda intervjuerna samtidigt som anteckningar fördes. Frågorna hade skickats ut i förväg till dem ett par dagar innan intervjun för att ge respondenterna en möjlighet att förbereda sig.

Kvale & Brinkmann (2009, s. 227) menar att det är viktigt att beakta subjektivitetsaspekten vid tolkning av en intervju därför att svaren kan skilja sig åt beroende på vem som utför tolkningen. För att hantera detta har vi transkriberat intervjuerna ordagrant från bandupptagningen och enligt Kvale & Brinkmann (2009) spelar det således ingen roll vem som har utfört transkriberingen. Bearbetningen skedde genom att vi lyssnade igenom bandspelaren ett antal gånger från respektive respondent och skrev ner svaren. Dessutom sammanställdes de egna anteckningarna för att jämföra våra uppfattningar med varandra för att få en bättre överblick och förståelse över respondenternas svar. På så vis skulle också materialet senare bli enklare att hantera i empirisammanställningen.

3.5 Studiens reliabilitet och validitet

studie har validiteten uttryckts genom intervjuer vilket har inneburit höga krav på frågornas utformning där deras validitet säkerställdes av vår handledare Gunilla Eklöv Alander.

4. Empiri

I detta kapitel presenteras studiens empiriska material som utgör intervjuer med auktoriserade revisorer från PricewaterhouseCoopers, KPMG och Ernst & Young. Kapitlet inleds med en kort presentation av respondenternas bakgrund vars svar därefter kommer att behandlas anonymt. De får istället beteckningarna A, B och C. Kapitlet behandlar sedan resultatet av informationen som erhållits från de utvalda respondenterna för studien. Här diskuteras inga förklaringar eller eventuella orsakssamband utan endast en sammanställning av den insamlade informationen presenteras.

4.1 Presentation av respondenterna

Håkan Malmström arbetar på PricewaterhouseCoopers Stockholmskontor. Han har i grunden en civilekonomutbildning med inriktning mot redovisning/revision från Uppsala universitet. År 1995 blev han auktoriserad revisor och har arbetat på PwC i 20 år som han i dagsläget även är partner i. Malmström har gedigen erfarenhet av börsnoterade bolag där ett par av dessa är NCC och Telia Sonera.

George Pettersson arbetar på KPMG:s Stockholmskontor. Han har läst en civilekonomutbildning på Stockholms universitet där han tog examen år 1988 med inriktning mot redovisning/revision. Pettersson har arbetat som revisor på KPMG i 22 år och året 1994 blev han auktoriserad. Han blev även partner på KPMG år 1996 och år 2006 blev han ledamot i KPMG Bohlin AB:s styrelse. Pettersson sitter också med i Rådet för Finansiell

Rapportering5 _{och är även ledamot i FAR SRS styrelse. Tidigare var han ledamot i FAR SRS}

revisionskommitté. Han har stor erfarenhet av börsnoterade bolag som exempelvis Skanska, Hufvudstaden och B&B-Tools.

Hamish Mabon arbetar på Ernst & Youngs Stockholmskontor och har varit verksam som revisor i 22 år. Han har i grunden en civilekonomutbildning från Stockholms universitet där han tog examen år 1987 med inriktning mot redovisning/revision. Fem år senare blev han auktoriserad revisor. De bolag Mabon har erfarenheter av är bland annat Skania, Hexagon och Vattenfall.

4.2 Revisionsbevis vid granskning av identifiering och tillförlitlig mätning av

immateriella tillgångar

Respondent A betonar att det främsta revisionsbeviset vid granskningen är att förstå marknaden som företaget verkar i för att på så vis förstå avsikten med företagets förvärv. Enligt A utgör säkra och tillförlitliga revisionsbevis när det är möjligt att använda sig av offentlig statistik, prognoser och ren matematik som kalkyler samt diskonteringsränta. A beskriver vidare att ju fler tillvägagångssätt det finns för att samla in revisionsbevis på desto starkare blir bevisen. A betonar att många tillvägagångssätt är extra viktigt när det handlar om insamlandet av revisionsbevis för immateriella tillgångar på grund av det stora inslaget av bedömningar vid redovisning till verkligt värde. Det innebär, menar A att insamlandet av dessa bevis blir svårare jämfört med insamlandet av revisionsbevis för materiella tillgångar. A menar att det därför är viktigt att samla in så mycket revisionsbevis som möjligt för att på så sätt kunna bedöma vilka av bevisen som kan anses vara tillräckliga. Detta för att sedan kunna dra säkra slutsatser i revisionsberättelsen. När det handlar om användningen av intern hjälp hävdar A att han dock förlitar sig på sin egen kompetens och därför sällan använder sig av intern hjälp för att få fram tillförlitliga revisionsbevis.

Respondent C anser att huvudsakliga revisionsbevis för honom är de rapporter som utfärdas av en extern specialist som knyts an till uppdraget från det granskade företaget. Därefter utför C följande granskning; först utvärderas den externa expertens oberoende och kompetens, därefter utvärderas nyckelantaganden i rapporten och det lämnas även synpunkter på företagets rapport. C har aldrig upplevt att en kund har klarat av att utföra arbetet själv, med undantag för att företaget möjligen gjort ”något schablonmässigt för något immateriellt förvärv” som han själv uttrycker det. C beskriver, för att revisionsbevisen ska vara tillförlitliga förs en kontinuerlig dialog mellan revisorn och den oberoende byrån. Det är nödvändigt att ha revisionsbevis vid förvärv menar C och det är väldigt få kunder som inte har haft revisionsbevis. Om detta trots allt har förekommit brukar C i dessa undantagsfall informera företaget om att anlita professionell hjälp vilket betyder att rapporterna som utgör revisionsbevis, oftast köps in från oberoende experter som företagen har anlitat. Enligt C är detta tillräckligt för att utgöra tillförlitliga och säkra bevis för honom vid granskningen av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv. C menar vidare att intern hjälp som värderingsexperter också är viktiga eftersom de har tillgång till många databaser och i kombination med en ständig dialog blir revisionsbevisen tillförlitliga. C betonar att det är viktigt att försöka samla in så mycket revisionsbevis som möjligt för att underlätta bedömningen av tillförlitligheten i bevisen.

4.3 Revisorns granskningsprocess av företagsledningens uppskattningar

diskussionen med företagsledningen en löpande process vilket betyder att om något är oklart frågar A alltid företaget hur de har tänkt. När det handlar om att följa upp granskningen av företagsledningens uppskattningar menar A att för noterade bolag görs detta då det är en del av revisorns arbete. Då granskas hur träffsäkert företaget blev samt hur träffsäkert det har varit rent historiskt. A anser att företagens uppskattningar kan vara bland det svåraste att revidera då de bygger på en ”tro om framtiden vilket är något som inte går att känna eller ta på” som han själv uttrycker det. A hävdar att det därför krävs mycket kunskap från revisorns sida om hur branschen fungerar hos det företag som ska granskas men revisorn måste också ha förtroende för att den som gör dessa uppskattningar är kompetent.

upp företagens uppskattningar anser B att det är viktigt då det är en del i arbetsprocessen och indikerar hur träffsäker revisorn var vid granskningen av de gjorda uppskattningarna.

Respondent C beskriver att när han går igenom och granskar de åtgärder som företagsledningen vidtagit för att utarbeta uppskattningarna använder han värderingsexperter som jämför data med historiska siffror. C anser även att det är hans skyldighet som revisor att ta hjälp av sina interna specialister då C inte alltid besitter den kompetens som krävs. När C granskar företagets uppskattningar har han tillgång till olika databaser för att få fram diverse uppgifter men C beskriver vidare att det även går att använda sig av bolagets konkurrenter genom att jämföra deras framtida tillväxt med det förvärvande bolagets tillväxt. C betonar att många förvärv inte blir som planerat vilket kan innebära att det förvärvade bolaget exempelvis kan ha betalat en hel del pengar men att vinsterna inte alltid har kommit fram. Det är därför viktigt att revisorn har en kritisk syn i granskningsarbetet med företagsledningens utarbetade uppskattningar då det är ett komplext område. C har också interna dokumentationer som hjälper honom i granskningen. När det handlar om uppföljningar av företagsledningens uppskattningar beskriver C att det brukar ske efter att en bedömning har gjorts för att han som revisor ska veta hur träffsäker hans granskning av företagsledningens uppskattningar har varit. C menar vidare att dessa uppföljningar är bra eftersom det alltid finns en risk för att revisorns träffsäkerhet av företagens uppskattningar inte alltid har varit helt exakt och då ger uppföljningarna en möjlighet för honom som revisor att lära sig var det brast i granskningen. C uppfattar inte uppskattningarna vara ett problem när ett värde skall tillmätas då han tar hjälp av historiska siffror samt att företagets uppskattningar oftast har bearbetats av specialister. Det gör att uppskattningarna kan försvaras om dessa skulle komma att ifrågasättas. Generellt anser C att det var bättre förr då granskningen var mycket enklare och gick snabbare att genomföra eftersom det inte fanns något behov av att rådgöra med alla experter, vilket enligt C har lett till att hans arbete som revisor idag blivit mer krävande då han måste vara mer kritiskt i granskningsarbetet.

4.4 Revisorns granskningsprocess vid redovisning till verkligt värde

en viss kalkyl. Sedan bedöms företagets noggrannhet vid inhämtningen av data och om prognosen skulle avvika måste företaget vara beredda på att kunna motivera det för A. När det inte finns en aktiv marknad som kan bestämma ett värde blir bedömningar istället aktuella menar A och spelar en avgörande roll i företagets beräkningsprocess som involverar användandet av olika värderingsmetoder. A betonar att företag använder sig av marknads-, diskonterings- eller kassaflödesmetoden i sina beräkningar där diskonterings- och kassaflödesmetoden enligt A är de vanligaste då det är få immateriella tillgångar som har marknadsvärde. Hade det däremot funnits ett marknadsvärde hade man hållit sig till det då A anser att detta är det första som ska prioriteras. A har dock aldrig upplevt att ett företag har ändrat värderingsmetod då det är en löpande process. När det handlar om användningen av interna och externa experter i hans granskning av redovisning till verkligt värde anser A att en revisor bör ha tillräckligt med kompetens för att kunna utföra en sådan granskning då det är dennes uppgift. Av den anledningen använder A så lite specialister som möjligt i sitt arbete. Generellt är A skeptisk till användandet av specialister vid granskningen då det i slutändan är A själv som måste ta ställning till alla beslut. Om det skulle röra sig om en särskilt komplicerad fråga kan A tänka sig att ta hjälp av internspecialister för att få svar på sina funderingar kring frågan, något som dock sker i undantagsfall.

vid granskning av stora företagsförvärv. B menar att specialisterna har tillgång till källor och relevant kunskap om exempelvis värderingsmetodik samt kan hjälpa till med benchmarking. Specialisterna kompletterar på så vis revisorerna i granskningsprocessen. B beskriver vidare att specialisterna arbetar i samma team som revisorn vilket innebär att det förs en löpande diskussion men att det ändå är revisorn som är huvudansvarig.

Respondent C hävdar att alla stora företag idag köper professionell hjälp för att exempelvis få hjälp med att utföra beräkningarna av redovisning till verkligt värde, vilket C använder sig av för att sätta sig in i företagets beräkningsprocess. När det handlar om företagets bedömningar anser C att dessa har ett inslag i beräkningsprocessen av redovisning till verkligt värde men att de inte har en avgörande roll för granskningen då det finns parametrar som exempelvis externa experter. När det däremot handlar om revisorns användande av interna specialister anser C att de har en avgörande roll då det inte går att utföra granskningsuppdraget utan dem. När det handlar ifall företagen använder olika värderingsmetoder för att beräkna redovisning till verkligt värde menar C att detta är möjligt men inte vanligt förekommande.

4.5 Problematiken för revisorn vid granskning av identifiering och tillförlitlig

mätning av immateriella tillgångar vid företagsförvärv

Respondent B anser att problematiken kring identifiering av immateriella tillgångar beror på i vilken grad företaget har en inarbetad process. Har företaget en väl upparbetad process brukar det inte vara svårt att identifiera immateriella tillgångar och särskilt om de är väsentliga. Identifieringen av immateriella tillgångar brukar vanligtvis inte heller vara problematiskt för stora bolag då de alltid kan ta hjälp av specialister. Därmed anser B att hans granskning också blir lättare. B anser att problematiken inte ligger kring identifieringen av enskilda immateriella tillgångar utan snarare kring vilken värderingsmetod företagen ska använda i värderingen av de immateriella tillgångarna. B menar vidare att revisorer har samma svårigheter som företagen då immateriella tillgångar inte har någon aktiv marknad där ett marknadsvärde kan uppskattas från och att inslaget av bedömningar medföljer svårigheter i att tillförlitligt mäta tillgångarna. Eftersom det förs en löpande diskussion mellan företagsledningen och revisorn kan revisorn dessutom alltid diskutera oklarheter kring företagets beräkningar.

5. Analys

I detta kapitel presenteras analysen av det empiriska resultatet där analysen kopplar ihop empirin med den teoretiska referensramen för att besvara uppsatsens syfte.

5.1 Revisionsbevis vid granskning av identifiering och tillförlitlig mätning av

immateriella tillgångar

Enligt teorin är en revision utan revisionsbevis inte möjlig (Flint, 1981, se Eklöv, 2001, s. 71) och Payne et al. (2010) menar att granskningens främsta syfte är att företagens finansiella information ska kvalitetssäkras för att få en ökad trovärdighet. Det blir därför viktigt att revisorn använder sitt professionella omdöme vid granskningen (FAR Förlag, 2005). I enlighet med teorin förlitar sig respondent A på sitt eget professionella omdöme för att få fram tillförlitliga revisionsbevis och använder sig sällan av intern hjälp. Här skiljer sig respondent C:s åsikt då C snarare hävdar att interna värderingsspecialister är en viktig källa vid insamlandet av revisionsbevis eftersom de har tillgång till många databaser och kompletterar således C:s kompetens. Dessa skillnader i åsikter tror vi kan bero på hur stor erfarenhet man har som auktoriserad revisor, där någon som har arbetat länge med att granska värdering till verkligt värde av immateriella tillgångar således känner sig tryggare i sin egen professionella bedömning än någon med mindre erfarenhet. Dock har båda respondenterna gedigen erfarenhet av revisorsyrket och börsnoterade bolag vilket gör att deras olika svar kan bero på hur komplex de upplever granskningsprocessen vara. En komplex granskningsprocess innehåller bedömningar och kan innebära menar vi att även insamlandet av revisionsbevis blir komplext där interna specialister därmed kan komplettera revisorns kompetens vilket även respondent C beskriver.

med revisionsbevis för att revisionen ska vara tillförlitlig. Respondent A är av samma åsikt då han anser att ju fler tillvägagångssätt det finns för att samla in revisionsbevis på desto tillförlitligare blir bevisen. Detta betonar A, blir särskilt viktigt vid insamlandet av revisionsbevis för immateriella tillgångar på grund av det stora inslaget av bedömningar vid redovisning till verkligt värde. En del av dessa tillvägagångssätt menar A är när det är möjligt att använda sig av offentlig statistik och ren matematik som kalkyler, diskonteringsränta och prognoser vilket också B anser. För respondent B är tillförlitliga revisionsbevis även tidigare data och benchmarking samt att revisorns bedömningar måste vara konsekventa och alla antagandena hålla ihop. Vi tolkar att en stor tillgång till revisionsbevis inte nödvändigtvis underlättar arbetsbördan för revisorn i granskningen av immateriella tillgångar då det ställs högre krav på revisorns professionella bedömningsförmåga under insamlandet av revisionsbevisen men att granskningen istället blir tillförlitligare. Detta eftersom att trots att kvalitén kan variera på revisionsbevisen är sannolikheten ändå högre för att erhålla kvalitativa revisionsbevis ju mer bevis det finns att tillgå.

5.2 Problematiken för revisorn vid granskning av företagsledningens

uppskattningar

När poster inte går att exakt bestämma måste de uppskattas vilket kräver inslag av bedömningar som leder till en högre risk för att väsentliga felaktigheter kan förekomma i bokföringen (RS 540, p. 3-4). I enlighet med teorin är samtliga respondenter överens om att en revisor måste kunna rimlighetsbedöma och ha ett kritiskt förhållningssätt till företagens uppskattningar eftersom väsentliga felaktigheter kan förekomma i bokföringen. Teorin beskriver vidare att revisorn kan använda sig av olika metoder för att skapa sig en förståelse för företagets uppskattningar (RS 540, p. 9-10). I enlighet med teorin beskriver respondent B att hans granskningsprocess av företagsledningens uppskattningar innehåller många olika steg där ett av stegen är att B oftast tar hjälp av interna specialister när det handlar om ett område som han själv inte har kunskap kring, något även A gör. C använder också interna specialister och anser dessutom att det är hans skyldighet som revisor att använda sig av dem då C inte alltid besitter kompetensen som krävs för att kunna utföra granskningen av företagens uppskattningar. RS beskriver att ju mer komplicerade uppskattningarna är desto mer specialkunskaper och bedömningar krävs (RS 540, p. 4-5). Samtliga respondenter håller med om att granskningsprocessen av företagens uppskattningar är komplex. Hurtt (2010) menar att professionell skepticism är en stor del i revisorns granskning, vilket B är i enlighet med då B menar att det är viktigt att vara professionellt skeptisk i granskningen och kunna rimlighetsbedöma företagens uppskattningar trots ett samarbete med interna experter vilket även C anser. A betonar att företagens uppskattningar kan vara bland det svåraste att revidera då de är förenade med stor osäkerhet eftersom de bygger på en tro om framtiden vilket endast går att uppskatta. Respondenterna menar att det därför ställs höga krav på revisorns kompetens. Vi tror att interna specialister är nödvändiga för att komplettera revisorn i områden som denne inte besitter nödvändig kompetens inom. Den professionella skepticismen menar vi måste ändå finnas kvar hos revisorn trots att de förlitar sig på specialisterna.

då det är svårt för revisorn att på egen hand göra bedömningar på grund av att de ibland saknar nödvändig expertis. I enlighet med teorin har respondent A och C kontakt med företagens externa källor vid granskningen av företagens åtgärder som de vidtagit för att utarbeta uppskattningarna. C använder sig dessutom huvudsakligen av de rapporter som externa specialister som knutits an till uppdraget har utfärdat vid granskningen av företagens uppskattningar och utvärderar även den externa expertens oberoende och kompetens samt nyckelantagandena i rapporten. Samtliga respondenter beskriver att de måste kunna bedöma rimligheten i företagens prognoser, bedömningar och kontrollera att alla antaganden hänger ihop. Respondent A menar dessutom att han granskar företagens bedömningar ”oavsett hur professionellt utförda de är” vilket betyder att det inte spelar någon roll för A om företaget har använt sig av externa specialister. B däremot anser att granskningens hela svårighetsgrad till stor del beror på om företaget ifråga har använt sig av rådgivare. Baserat på respondenternas syn på användandet av externa experter och tilliten till dem tolkar vi att revisorerna inte kan klara sig utan den externa hjälpen då uppskattningarna är så pass komplexa. Samtidigt är det viktigt att sträva efter att bibehålla sin professionella bedömningsförmåga vid granskningen genom att inte tillförlita sig helt på experterna. Det är respondenten A i enlighet med då A inte förlitar sig alltför mycket på de externa specialisterna och är ständigt professionellt skeptisk i granskningen för att därmed kunna utföra en bra kvalitetssäkring av de gjorda uppskattningarna. Baserat på respondent B:s uppfattning tolkar vi däremot att granskningen upplevs vara enklare om företagen använt sig av extern expertis då deras uppskattningar på så sätt upplevs vara mer tillförlitliga och att revisorn inte behöver vara lika kritisk då. Extern hjälp tror vi visserligen kan göra företagens uppskattningar mer tillförlitliga än vad som vore fallet utan denna hjälp men det utesluter ändå inte risken för att uppskattningarna kan vara inkorrekta då dessa är förenade med bedömningar.

5.3 Problematiken för revisorn vid granskning av företagsledningens

redovisning till verkligt värde

hänsyn till kunskaper och erfarenheter hos de personer som skall bestämma beräkningen av verkligt värde eller om företaget har använt sig av en specialist (RS 545, p. 12). Respondenternas svar är förenliga med teorin men skiljer sig åt när det handlar om tillvägagångssätten för att skapa sig denna förståelse för företagets process vid redovisning till verkligt värde. Respondent A till exempel kontrollerar först att företagens information och siffror stämmer för att sedan bedöma kompetensen hos personen som utfört beräkningen. Det görs genom att kontrollera personens utbildning, tidigare prestationer och om personen är partisk. B däremot anser att undersöka graden av kontroll som det förvärvade bolaget har över sina risker är viktigare för att skapa sig en förståelse för företagens resonemang. Respondent B anser också att sannolikheten blir större för att företagets beräkningar är korrekta om de har en god riskkontroll. Från detta tolkar vi att då RS endast fungerar som en vägledning för revisorn i granskningsprocessen betyder det att tillvägagångssätten för att skapa sig en förståelse för företagens process vid redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar är individuella. Det finns således inget ”rätt” eller ”fel” utan huvudsaken är att revisorn får en förståelse för processen vilket är nödvändigt för en effektiv granskning.

immateriella tillgångar. Vi menar att det därför blir ännu viktigare att revisorn behåller sitt kritiska förhållningssätt vid granskningen av redovisning till verkligt värde.

5.4 Problematiken för revisorn vid granskning av immateriella tillgångar

Feng & Weimin (2005) menar att immateriella tillgångars komplexitet beror på den höga osäkerheten i värderingen och bristen på aktiva marknader. Teorin beskriver vidare att immateriella tillgångar måste vara identifierbara för att kunna redovisas (IAS 38, p.11). I enlighet med teorin menar respondenterna att hela processen är komplex och respondent C betonar också att värderingsmetodiken och mekanismerna är det som är svårt i praktiken när immateriella tillgångar ska identifieras. När det handlar om svårigheterna med att identifiera immateriella tillgångar anser respondenterna olika, där respondent A anser att identifieringen är enklare i praktiken än i teorin då det i grunden handlar om branschkännedom kring det företag som ska granskas. B anser att graden av upparbetad process hos företaget avgör hur stor problematiken blir kring identifiering av immateriella tillgångar medan C upplever att identifieringen av dessa tillgångar är komplex. För att handskas med detta tar C hjälp av sina interna specialister. KPMG (2010) hävdar att då immateriella tillgångar utgör en stor del av ett företags värde är det därför viktigt att påbörja identifieringen och värderingen av immateriella tillgångar tidigt i förvärvsprocessen.

6. Slutsatser

Syftet med denna kandidatuppsats är som redan nämnts att undersöka vilka svårigheter som föreligger för revisorn vid granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Studiens resultat visar att det ställs högre krav på revisorns professionella skepticism under granskningsprocessen då redovisning till verkligt värde är förenat med bedömningar vilket gör att insamlandet av revisionsbevis således blir svårare för revisorn. Bedömningarna leder till en högre risk för att väsentliga felaktigheter kan förekomma i bokföringen. Redovisning av immateriella tillgångar till verkligt värde innebär även komplexa värderingsmodeller vilket har lett till en större användning av interna och externa experter i syfte att kompletta revisorerna i de områden där de saknar de kunskaper som behövs för att kunna utföra en effektiv granskning. Den slutsats vi kan dra utifrån ovanstående resonemang är att fastän revisorernas granskningsprocess är förenad med svårigheter innebär den samtidigt att revisionen blir mer kvalitativ då fler personer är involverade i granskningsprocessen samt att det finns en löpande dialog mellan revisorn och företagsledningen. Vi tolkar detta som att det rimligtvis torde innebära att företagens redovisning blir mer tillförlitlig vilket också överensstämmer med den rådande teorin.

Den empiriska undersökningen visar även att det är bristen på aktiva marknader som gör att immateriella tillgångar vid företagsförvärv blir svårare att värdera till verkligt värde då de istället måste uppskattas vilket gör att revisorns granskning även försvåras. Företag bör vara konsekventa i användandet av olika värderingsmetoder vid värderingen. Vi drar därmed slutsatsen att detta kan underlätta för företag att förstå sina antaganden samtidigt som det för revisorerna torde innebära att granskningen underlättas då företagens antaganden blir mer tillförlitliga. Studien har också visat att tilliten mellan revisorn och företagsledningen är viktig vid granskningsprocessen samtidigt som revisorns professionella skepticism bör bibehållas på grund av bedömningarna i företagens uppskattningar och beräkningar.

citat från en av de intervjuade respondenterna i studien: ”Grundprincipen förstår jag, men det är vägen dit som är svår.”

6.1 Begränsningar med studien

Denna studie innehåller vissa begränsningar som kan ha påverkat resultatet. Den främsta kritiken riktas mot antalet respondenter i den empiriska undersökningen då den endast utgjorde tre stycken. Detta berodde på att respondenternas tidsram inte var förenlig med uppsatsens samt svårigheten med att få tag på relevanta intervjuobjekt för att besvara undersökningens syfte. Det kan även tilläggas att respondenternas svar inte är generaliserbara för alla auktoriserade revisorer i Sverige då åsikterna som framförts främst är respondenternas personliga åsikter. Dessa svar har dock gett oss en inblick och förståelse för att det existerar en problematik för revisorer vid granskning av redovisning till verkligt värde av immateriella tillgångar vid företagsförvärv.

6.2 Framtida forskning

KÄLLFÖRTECKNING

Arbnor, I. & Bjerke, B. 2004. Företagsekonomisk metodlära, Lund: Studentlitteratur.

Barth, M. 2007. ”Standard-setting measurement issues and the relevance of research”,

Accounting & Business Research, vol. special issue: International Accounting Policy Forum,

pp. 7-15.

Barth, M., Landsman, W. & Lang, M. 2008. “International Accounting Standards and Accounting Quality”, Journal of Accounting Research, vol. 46, no. 3, pp. 467-498.

Cairns, D. 2006. ”The Use of Fair Value in IFRS”, Accounting in Europe, vol. 3, pp. 5-22. Cassel, F. 2005. “Arguments on harmonising standards for auditing”, Riksrevisionen, publicerad 2005-12-21 www.riksrevisionen.se/templib/pages/NormalPage____1172.aspx [tillgänglig online: 2010-04-26]

Chow, C., McNamee, A. & Plumlee, R. 1987. “Practitioners Perceptions of Audit Step Difficulty and Criticalness: Implications for audit Research”, Auditing: A journal of practice

and Theory, vol. 6, no. 2, pp. 123-133.

Denscombe, M. 2000. Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna, Lund: Studentlitteratur.

Edenhammar, H. 2002. ”Tuffare revisorer bättre än tuffare regler”, FAR Komplett Balans, nr 2. [Tillgänglig online: 2010-04-12]

Ekberg, M. & Lorentzon, J. 2007. ”Missbruk av goodwill en fråga för revisorerna”,

Aktiespararna, publicerad 2007-05-30

www.aktiespararna.se/artiklar/Reportage/Missbruk-av-goodwill--en-fraga-for-revisorerna [tillgänglig online: 2010-04-28]

Eklöv, G. “Auditability as interface: negotiation and signification of intangibles”. Diss. 2001, School of Business Stockholm University.

FAR förlag, 2005. Revision – en praktisk beskrivning.

FAR SRS 2009. Internationell redovisningsstandard i Sverige: IFRS/IAS 2009. (6. uppdaterade uppl.). Stockholm: FAR SRS förlag.

FAR SRS 2009. Samlingsvolymen 2009. Revision. - Revisionsstandard i Sverige (RS). Stockholm: FAR SRS förlag.

Flint, D. 1988. Philosophy and Principles of Auditing, London: Macmillan. Se Eklöv, G. “Auditability as interface: negotiation and signification of intangibles”. Diss. 2001, School of Business Stockholm University.

Gallego, I. & Rodríguez, L. 2005. “Situation of intangible assets in Spanish firms: an empirical analysis”, Journal of intellectual capital, vol. 6, no.1, pp.105-126.

Gauffin, B. & Nilsson S-A. 2006. “Rörelseförvärv enligt IFRS 3”, FAR Komplett Balans nr 8-9 2006. [tillgänglig online: 2010-05-30]

Gauffin, B. & Thörnsten, A. 2010. ”Nedskrivning av goodwill”, FAR Komplett Balans nr 1 2010. [tillgänglig online: 2010-04-18]

Hurtt, R. 2010. ”Development of a Scale to Measure Professional Skepticism”, Auditing: A

journal of practice and theory, vol. 29, no. 1, pp. 149-171.

International Accounting Standards Board (IASB), 2009. ”Exposure Draft: Fair Value

Measurement”, ED/2009/5,

www.iasb.org/NR/rdonlyres/C4096A25-F830-401D-8E2E-9286B194798E/0/EDFairValueMeasurement_website.pdf [tillgänglig online: 2010-04-22] International Federation of Accountants (IFAC), 2010.”International Auditing and assurance standards board”, web.ifac.org/download/IAASB_Fact_Sheet.pdf [tillgänglig online: 2010-05-03]

KPMG, 2010. ” Purchase Price Allocation (PPA) ”. http://www.kpmg.se/pages/106816.html [tillgänglig online: 2010-05-25]

Kvale, S. & Brinkmann, S. 2009. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Landsman, W. R. 2007. ”Is fair value accounting information relevant and reliable? Evidence from capital market research”, Accounting and Business Research, vol. special issue: International Accounting Policy Forum, pp. 19-30.

Lundahl, U. & Skärvad, P. 1999. Utredningsmetodik för samhällsvetare och ekonomer. (3. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Lönnqvist, R. 2009. Årsredovisning i koncerner. (5. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Maines, L. & Wahlen, J. 2006. “The Nature of Accounting Information Reliability: Inferences from Archival and Experimental Research”, Accounting Horizons, vol. 20, no 4, pp. 399-425. Marton, J., Falkman, P., Lumsden, M., Petterson, A-K. och Rimmel, G, 2008. IFRS – i teori

och praktik. (1. uppl.) Stockholm: Bonnier utbildning.

Mautz, R. K. & Sharaf, H. A. 1961. The Philosophy of Auditing, American Accounting

Association, Sarasota.Se Eklöv, G. “Auditability as interface: negotiation and signification of

Nilsson, S-A. 2004. ”Goodwill får inte längre skrivas av”, FAR Komplett Balans nr 4 2004. [tillgänglig online: 2010-04-18]

Patel, R. & Davidson, B. 2003. Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. (3., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Payne, E., Ramsay, R. & Bamber, E. 2010. “The Effect of Alternative Types of Review on Auditors’ Procedures and Performance”, Auditing: A journal of Practice and Theory, vol.29,

no. 1, pp. 207-220.

Penman, S. 2007. “Financial reporting quality: is fair value a plus or a minus?”, Accounting

and Business Research, vol. Special issue: International Accounting Policy Forum, pp. 33-44.

Rennie, M., Kopp, L. & Lemon W. 2010.” Exploring Trust and the Auditor-Client Relationship: Factors Influencing the Auditor’s Trust of a Client Representative”, Auditing: A

journal of practice and theory, vol. 29, no. 1, pp. 279-293.

Revisionslag (1999:1079).

Saunders, M., Lewis, P., Thornhill, A. 2009. Research methods for business students. Harlow : Financial Times Prentice Hall.

Smith, L., Sagafi-Nejad, T. & Wang, K. 2008. “Going international: Accounting and auditing standards”, International Auditing, vol.23, no. 4, pp.3-12.

Sundgren, S., Nilsson, H. och Nilsson, S. 2007. Internationell redovisning: teori och praxis. (1.uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Muntliga källor

Mabon, H., 2010. Auktoriserad revisor, Ernst & Young, 2010-05-06, Stockholm. Personlig intervju (Cetin, N. och Vinogradova, A, intervjuare)

Malmström, H., 2010. Auktoriserad revisor och partner, PricewaterHouseCoopers, 2010-05-07, Stockholm. Personlig intervju (Cetin, N. och Vinogradova, A, intervjuare)

BILAGA 1: Intervjuguide

Bakgrund:

Utbildning:

Hur länge har Du varit auktoriserad och verksam som revisor? Vilken/vilka bransch/-er har Du specialiserat dig på?

Erfarenheter av börsnoterade bolag Öppningsfrågor:

Vilka svårigheter föreligger för revisorn när det gäller att tillförlitligt mäta värdet av immateriella tillgångar vid företagsförvärv?

Vilka av de immateriella tillgångarna anser Du är svårast att identifiera vid företagsförvärv?

Vilka immateriella tillgångar blir det mest diskussion kring, och varför uppstår dessa diskussioner?

Vad är det som är svårt för revisorer när det kommer till att bedöma hur företaget har mätt det verkliga värdet och om det är tillförligt mätt?

Revisionsbevis

Vilka revisionsbevis anser Du bygger säkerhet och som Du förlitar Dig på när du granskar: a) hur immateriella tillgångar har identifierats

b) hur immateriella tillgångar har mätts för att det ska vara tillförlitligt mätt Revision av uppskattningar i bokföringen

Vilka revisionsåtgärder utför Ni för att granska företagsledningars uppskattningar som ligger till grund för det verkliga värdet? (dvs hur inhämtas tillräckliga revisionsbevis/ vilka?) När är ett revisionsbevis tillräckligt och ändamålsenligt avseende företagsledningars uppskattningar?

Vem diskuterar Du tillförlitlig mätning med (ex revisionsutskottet, finansdirektör)? Diskuteras olika saker med olika personer?

Hur gör Du när Du går igenom och granskar de åtgärder som företagsledningen vidtagit för att utarbeta uppskattningen?

Om Du istället skulle använda en oberoende uppskattning som jämförs med

företagsledningens uppskattning utförd av en specialist (intern eller extern) hur skulle du då göra?

Vilken av de tre metoderna är vanligast?

Upplever Du att företagens uppskattningar är ett problematiskt område? På vilket sätt, i så fall?

Redovisning till verkligt värde

Hur går Du tillväga i Din granskning av företagets redovisning till verkligt värde, dvs: Följdfrågor:

Hur sätter sig revisorn in i företagets process när det gäller deras redovisning av immateriella tillgångar till verkligt värde?

Underfråga:

Vilken roll spelar företagens bedömningar in i beräkningsprocessen i redovisning till verkligt värde?

Följdfråga:

Förekommer det att företagen ofta använder sig av olika värderingsmetoder?

Hur gör Du om det inte finns någon föreskriven metod eller om företaget väljer att ändra värderingsmetod? Vilka krav ställer det på Dig?

Hur stor roll, och på vilket sätt spelar interna och externa specialister för Din granskning? Avslutande fråga:

Har Du något mer att tillägga?