Fanny Söderqvist
Klassisk musik på gehör
En fenomenologisk självstudie
Classical music by ear
A phenomenological self-‐study
Självständigt arbete 15 hp
Lärarprogrammet
Datum: 16-‐05-‐04 Handledare: Ingegerd Hultén
Sammanfattning
Självständigt arbete inom musiklärarprogrammet inriktning gymnasium Titel: Klassisk musik på gehör – en fenomenologisk självstudie
Författare: Fanny Söderqvist Termin och år: Vårterminen 2016
Kursansvarig institution: Musikhögskolan Ingesund, Karlstads universitet Handledare: Ingegerd Hultén
Examinator: Ann-‐Sofie Paulander
Syftet med denna studie är att utforska och beskriva erfarandet av vad som sker i min livsvärld när jag arbetar med gehörsbaserad instudering av ett klassiskt stycke. För att uppnå syftet är följande forskningsfråga ställd: Hur erfars gehörsmässig
inlärningsprocess av ett klassiskt violinstycke? Självstudien utgår från ett
fenomenologiskt perspektiv. Utgångspunkt var ett klassiskt violinstycke som övades in under en period av 9 veckor. Stycket övades 3 gånger varje vecka och samtliga
övningspass dokumenterades med loggbok. Ett övningspass i veckan filmades för att också observeras. Resultatet bygger på de återkommande mönster som framkom under analysen och beskrivs i tre faser: Första fasen -‐ Övningsstrategier, Andra fasen –
Svårigheter och avslutningsvis Tredje fasen – Lösningar. I diskussionen berörs teman
som erfarandet av att lära in ett klassiskt stycke på gehör, inlärningsstrategier och förändrad livsvärld.
Nyckelord: Gehörsinstudering, lärandeprocess, fiol, videoobservation, loggboksskrivande, fenomenologi
Abstract
Degree Project in Music Teacher Education Programme Title: Classical music by ear – a phenomenological self-‐study Author: Fanny Söderqvist
Semester and year: Spring term 2016
Course coordinator institution: Ingesund School of Music, Karlstad University Supervisor: Ingegerd Hultén
Examiner: Ann-‐Sofie Paulander
The purpose of this self-‐study is to explore and describe the experiences of studying a classical peace by ear. The perspective is the phenomenological life-‐world perspective. Starting point was a classical piece for violin which I practiced for a period of 9 weeks. The piece was practiced 3 times each week and all sessions were documented in a logbook. Once a week the pratice occasions was also filmed for video observation. The result is based on the patterns which appeard during the analysis and are presented in three phases: First phase-‐Practice strategies, Second phase-‐Difficulties and Third phase-‐
Solutions. A discussion about experiences of learning a classic piece by ear, learning
strategies and changes in the life-‐world are made in the last chapter.
Keywords: Studying by ear, learning process, violin, video observation, logbook, phenomenology
Innehållsförteckning
FÖRORD ... 4
1 INLEDNING ... 5
1.1 INLEDANDE TEXT ... 5
1.2 PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR ... 6
2 BAKGRUND ... 7
2.1 LITTERATUR INOM OMRÅDET ... 7
2.2 TIDIGARE FORSKNING INOM OMRÅDET ... 8
2.3 TEORETISKT PERSPEKTIV-‐FENOMENOLOGI ... 9
3 METODKAPITEL ... 10
3.1 BESKRIVNING OCH MOTIVERING AV METODER ... 10
3.1.1 Loggbok ... 10
3.1.2 Videoobservation ... 10
3.2.1 Val av musikaliskt gestaltande projekt ... 11
3.2.2 Val av dokumenterade situationer ... 11
3.2.3 Genomförande av dokumentationen ... 11
3.2.4 Bearbetning och analys av dokumentationen ... 12
3.2.5 Etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet ... 12
4 RESULTAT ... 13
4.1 FÖRSTA FASEN -‐ ÖVNINGSSTRATEGIER ... 13
4.1.1 Melodimemorering ... 13
4.1.2 Mindre delar ... 13
4.1.3 Känna puls och klappa rytm ... 14
4.1.4 Spela långsammare ... 14
4.1.5 Musicerande ... 14
4.2 ANDRA FASEN -‐ SVÅRIGHETER ... 14
4.2.1 Intonation och lägesspel ... 15
4.2.2 Negativt tänkande ... 15
4.3 TREDJE FASEN -‐ LÖSNINGAR ... 15
4.3.1 Fingersättning ... 16 4.3.2 Grafisk skiss ... 16 4.3.3 Positivt tänkande ... 17 4.4 SAMMANFATTNING ... 17 15 DISKUSSION ... 18 5.1 RESULTATDISKUSSION ... 18
5.1.1 Erfarandet av att lära in ett klassiskt stycke på gehör ... 18
5.1.2 Inlärningsstrategier ... 19
5.1.3 Förändrad livsvärld ... 20
5.2 EGNA REFLEKTIONER OCH LÄRDOMAR ... 20
5.3 ARBETETS BETYDELSE ... 21
5.4 FORTSATTA FORSKNINGS-‐ OCH UTVECKLINGSARBETEN ... 21
6 REFERENSER ... 22
BILAGA 1 ... 23
BILAGA 2 ... 24
Förord
Först och främst vill jag tacka min handledare Ingegerd Hultén för all stöttning och feedback under arbetsprocessens gång. Tack för att du arbetat så intensivt och trott på mig. Utan dig hade det inte gått att genomföra detta arbete!
Jag vill även tacka min pojkvän Andreas och mina vänner för det stöd jag fått under min skrivprocess!
1 Inledning
I det inledande kapitlet presenteras studiens valda ämnesområde, det vill säga
gehörsbaserad instudering, kapitlet avslutas därefter med studiens problemformulering, syfte och frågeställning.
1.1 Inledande text
Som klassiskt skolad violinist började jag spela enligt Suzukimetoden redan när jag var sju år, efter ett års tid fick jag dock en ny lärare som inte undervisade enligt någon specifik metod. Därefter har jag spelat både klassisk musik och folkmusik. När det gäller folkmusik har jag varit på olika sommarkurser som specifikt handlat om att spela på gehör1. Intressant är, att när jag lär mig en låt på gehör inom genren folkmusik, upplever jag ofta att jag kommer ihåg den mycket bättre än om jag lär mig den enbart efter noter. Min upplevelse är också att när jag spelar utantill, det vill säga utan noter, bringar musiken mig en större musikalisk upplevelse än då jag spelar med noter. Detta beror troligtvis på att jag vid utantillspel kan blunda, ”gå in” i musiken och spela enbart på ”känsla”. Nackdelen är, att för mig gäller då att tekniken inte får ligga i fokus under själva framträdandet samtidigt som stycket måste spelas felfritt. Min erfarenhet är att en sådan prestation kräver många timmars övning från min sida för att jag ska kunna nå dit.
När det gäller klassisk musik har jag aldrig lärt mig ett stycke på gehör. Ibland har jag dock lärt mig spela delar av ett stycke på gehör med målet att kunna spela hela stycket utantill. Det har med andra ord alltid funnits notpapper tillhands vid inlärning av
klassiska stycken. Något som är intressant i sammanhanget är att jag ofta kan få panik av att enbart titta på en notbild bestående av flertalet sextondelar2 och tänka ”Hjälp! Jag väljer ett annat stycke, det här är för svårt, jag kommer aldrig att klara det!”. När jag då istället lyssnar på musik och använder mitt gehör, upplever jag inte den paniken. I sådana fall tänker jag istället att det var ett fint stycke och att det eventuellt vore roligt att spela det. En fundering som jag därför gått och burit på är om jag upplever någon skillnad i trygghet mellan dessa två tillvägagångssätt, det vill säga spel efter noter eller gehör, och om det är någon skillnad mellan hur bra jag kan ett stycke beroende på vilken av dessa tillvägagångssätt jag använder? I detta arbete har jag därför här valt att
utforska något av detta, och det är hur min inlärningsprocess ser ut när jag studerar in ett klassiskt stycke på gehör.
Det är spännande för mig att utforska hur jag tar mig an svåra passager och hur snabbt det går för mig att lära mig ett stycke utantill. Det är även viktigt menar jag att vara uppmärksam på hur upplevelsen av gehörsspelet påverkar mig och om jag lär mig något nytt i mitt sätt att öva. Det är också intressant att utforska min upplevelse av ett styckes svårighetsgrad och om jag erfar några skillnader i svårigheter mellan gehör och
notläsning.
Denna självstudie kan förhoppningsvis ge mig en större insikt i hur jag lär mig musik, och på vilka sätt olika inlärningsmetoder påverkar mitt musicerande. Den utgör även en del av min personliga musikaliska utveckling gällande uttryck såväl som instrumental teknik. I mitt förhållningssätt som blivande musiklärare kommer mitt fokus ligga på att
1 Att spela på gehör: att återge och gestalta det hörda.
guida och stötta elever i deras lärprocesser. Förhoppningsvis ges jag genom detta ny kunskap som jag kan bära med mig till kommande elever. Även om jag i den här
uppsatsen enbart utforskar mig själv och mitt eget lärande, är jag även övertygad om att den kommer att ge både mig och andra läsare intressanta tankar och idéer gällande undervisning av klassisk musik på gehör.
1.2 Problemformulering, syfte och forskningsfrågor
I föreliggande arbete har jag valt att fokusera på hur jag övar in ett klassiskt stycke för violin på gehör då jag alltid haft en vilja att prova men aldrig vågat ta steget att göra detta. Då ett klassiskt stycke ofta innehåller instrumentaltekniska svårigheter, ser jag lägesspel3 som en av de största tekniska svårigheterna. Det är också just denna svårighet som gjort mig intresserad av att använda och utforska den folkmusiska traditionen av gehörspel på ett klassiskt stycke. Kunskapen som kommer ur detta kan förhoppningsvis även användas i mitt kommande yrke då jag undervisar elever både med och utan noter. Kanske även andra musiker och musiklärare kan få användning av studien.
Syftet med denna studie är att utforska och beskriva erfarandet av vad som sker i min livsvärld när jag arbetar med gehörsbaserad instudering av ett klassiskt stycke. För att uppnå syftet är följande forskningsfråga ställd:
Hur erfars gehörsmässig inlärningsprocess av ett klassiskt violinstycke?
3 Lägesspel: Fiolspelarens vänsterhand förflyttas längst med fiolens greppbräda och strängar i olika
2 Bakgrund
I detta kapitel presenteras bakgrunden till studien samt litteratur och forskning inom det valda området. Kapitlet avslutas med en presentation av studiens teoretiska perspektiv fenomenologi.
2.1 Litteratur inom området
Schenk (2006) skriver om hur elever alltid kommer att påverkas av hur en lärare själv spelar eller sjunger jämfört med vad en lärare säger i ord. Konst-‐ och
arkitekturstuderande kopierar ofta verk från de äldre mästarna för att inhämta
inspiration som sedan blir ett hjälpmedel till att förbättra deras färdigheter skriver han. Detta fenomen finns även inom den instrumentalpedagogiska traditionen där inlärning grundar sig på förebilder och imitationer. Ett mer konkret exempel Schenk tar upp handlar om svenska spelmän som förr i tiden hade lärjungar som mot en ringa betalning fick lära sig spela fiol. Inlärning skedde då helt utan noter. Även inom den sydindiska kornatraditionen och den nordindiska hindustanitraditionen lär de ut kompositioner och övningar genom att härma och imitera läraren skriver Schenk.
Indisk musikutbildning saknar i regel historiska och teoretiska diskussioner då betoning istället ligger på själva utförandet i sig berättar Schenk (2006). Handlar det om musik ska det vara musik som lärs ut och där finns inget extra utrymme för tal anses det. Schenck beskriver några fördelar med att lära sig musik med hjälp av förebilder och imitation, med andra ord gehörspel. Schenk menar att en stor fördel är att den utövande musikern då får musicera mer eftersom talet reduceras. Genom detta får en musikant ett mer naturligt och rikt musikordförråd. Härmningskonsten har dock, trots sin
nödvändiga och naturliga roll som ett redskap för lärande, fått en negativ klang i många kulturer idag anser han. Idag förknippas imitationskonsten till exempel ofta med lägre stående djurarter, likt en härmapa skriver Schenk.
En metod som utgår från gehörsspel är Suzukimetoden, en pedagogisk metod skapad av den japanske violinisten Shinichi Suzuki (Suzuki, 2000). Själv kallade han metoden för modersmålsmetoden eftersom inlärningen grundar sig på samma sätt som ett barn lär sig tala sitt modersmål. Suzukimetoden går ut på att den spelande eleven ska lära sig spela fiol i sin egen takt och ständigt bli uppmuntrad på samma sätt ett barn lär sig tala. Den instrumentala inlärningen sker till en början helt på gehör där eleven regelbundet lyssnar på de låtar och stycken som ska spelas. Regelbunden övning framhåller Suzuki som en viktig del i inlärningsprocessen där föräldrarna har en viktig roll som
stöttepelare. Inom Suzukimetoden ses det därför som av vikt att även elevernas föräldrar lär sig de basala grunderna i fiolspel eftersom de lättare kan hjälpa eleverna hemma i övningen. Imitation och gehörsspel är med andra ord två viktiga grundpelare i denna metod. Suzuki menar att talang inte är medfött utan att det är något alla barn har, det gäller bara att underhålla den genom regelbunden övning. Vissa har svårare och andra har lättare och Suzuki skriver bland annat att det är viktigt att inte jäkta och inte heller stressa. Tålamod är viktigt för att kunna prestera något. Suzuki menar att noter inte ska presenteras förrän i bok tre, av samma anledning som att barn inte lär sig läsa innan de kan tala (bok tre motsvarar ungefär år tre i fiolspel). Suzukimetoden har härmande och lyssnande i fokus vilket också gör den unik bland klassiska
undervisningstraditioner. Den musik som lärs ut i denna
barockmusik men även musik komponerad för metoden. Suzukimetoden finns idag även utformad för andra instrument än fiol.
2.2 Tidigare forskning inom området
I sökandet efter tidigare forskning inom gehörsspel i klassisk musik har jag inte funnit mycket. Det jag hittat är enstaka uppsatser som berör ämnet fiol och gehörsbaserad undervisning samt gehörsspel inom folkmusik.
Cochrane (2010) har skrivit om gehörsbaserad fiolundervisning i ett examensarbete på musiklärarutbildning i Göteborg. Examensarbetet grundas på kvalitativa intervjuer med sammanlagt 4 olika fiollärare och undersöker hur gehörsorienterade fiollärare på kulturskolan och i Suzukiundervisning använder och ser på gehör i undervisning.
Cochrane har även tittat och undersökt hur lärarna ser på relationerna mellan personligt uttryck, gehör och musikalitet och vilka konsekvenser dessa får i undervisningen.
Cochrane menar att gehörsspel generellt inte har varit någon prioriterad del av klassisk fiolmetodik och att gehör på många sätt är ett svårt ämne. Det är svårgripbart eftersom det handlar om känslor och upplevelser och kan tyckas svårt att förklara i ord. Trots detta tycks inte någon särskild utarbetat metod finnas. Cochrane skriver om hur musik på gehör oftast lärs ut som ett individuellt samtal mellan lärare och elev. Folkmusik kan läras ut på många sätt och vissa väljer att använda noter och andra väljer att endast bedriva gehörsbaserad undervisning. De 4 lärare som Cochrane intervjuade i sin studie var huvudsakligen eniga om att det bedrivs för lite gehörsbaserad undervisning idag. Troligen beror detta på tidsbrist då det tar längre tid att lära en elev ett stycke eller en övning på gehör. Inlärning via noter tycks alltså vara mer effektivt med tanke på de 20-‐ 30 minuter en lärare har med respektive elev.
Kunze (2007) har skrivit ett examensarbete på musiklärarutbildningen i Malmö, där han undersöker fiolteknik i folkmusikundervisning. Han berättar i sitt arbete om hur klassisk fiolundervisning bygger på enskilda lektioner med en mästare, det vill säga en lärare. Inlärning sker via noter och repertoaren består av folkvisor, komponerad musik i
undervisningssyfte och klassiska stycken som mestadels riktar sig till solistiskt spel. Den klassiska traditionen har i huvudsak handlat om att uppnå ett så perfekt fiolspel som möjligt vilket skiljer sig från folkmusiktraditionen. Inom folkmusik ligger istället fokus på musikens sociala funktion och inlärning sker då oftast på gehör både i grupp och enskilt. Ofta lärs låtar ut med hjälp av några takter åt gången. En hel låt spelas därefter om och om igen fram tills dess alla medverkande musikanter kan spela den. Den folkliga repertoaren består vanligtvis av inspelningar, visor, böcker och äldre låtsamlingar. Kunze skriver även att det inte finns några specifika teknikövningar inom
folkmusikundervisning.
fiolspel bygger på att eleverna får en konstant och jämn progression där avsikten är att eleverna ska bli så tekniskt bra som möjligt på sitt instrument. Något samtliga
informanter i Björlins studie har gemensamt är att inlärning via gehör oftast sker när eleverna är yngre respektive nybörjare eftersom de då slipper extra moment såsom noter.
2.3 Teoretiskt perspektiv-‐fenomenologi
Fenomenologi är en filosofisk tradition som rör läran om och av det som visar sig för någon. Karakteristiskt är i föreliggande sammanhang, är att en forskare som utgår från fenomenologiska tankegångar, söker fånga upplevelsen av ett fenomen där målet är att kunna beskriva upplevelsen av fenomenet exakt så som det visar sig för betraktarens medvetande. Ordet fenomen kommer från grekiskans phaino´menon som betyder ’det
som visar sig’ (NE, 2016). Vid 1900-‐talets sekelskifte införde Edmund Husserl (1858-‐
1938) en användning av termen fenomenologi som kom att bli sätt för att kunna studera problem inom filosofins delområden. Fenomenologins huvudsakliga uppgift är att studera saker som fenomen där en ömsesidighet finns mellan objekt och subjekt. Fenomenologi är idag en av de stora filosofiska traditionerna.
Detta betyder att målet inom fenomenologi är att kunna presentera en livsvärld utan dolda budskap. Ett exempel kan vara att beskriva ett bord. Idag vet vi vad ett bord är för något och vad det brukas till. En beskrivning av bordet enligt fenomenologiska tänkesätt skulle kunna innebära att någon utan förvrängningar, söker beskriva bordet bortsett all tidigare kunskap som finns om det. En beskrivning av bordet hade då kanske varit att beskriva dess form, färg, storlek, vad den kan tänkas användas till; en detalj till rummet, hänga kläder på eller möjligtvis ett rent konstverk? Ett fenomen kan här vara allt från känslor, föremål och sociala situationer, och det är genom att utgå från sakerna själva, istället för teorier, ger det sakerna mer rättvisa. Det kan tyckas vara en utmaning och denna filosofi har kritiserats just på grund av att det anses nästtill omöjligt att helt bortse från sin nuvarande kunskap och tolka utanför denna. Bengtsson (2005) menar att det är viktigt att det som visar sig alltid också visar sig för någon och att det finns ett inbördes samband mellan subjektet som upplever fenomenet och det objekt som erfars.
Livsvärldsfenomenologi är ett begrepp som myntades av Edmund Husserl, som menade att livsvärlden är världen så som vi upplever den (Bengtsson, 2005). Tankegångarna innebär att vi bara kan fånga människans upplevelse och inte en beskrivning av det verkliga objektet. Exempelvis menar Husserl att livsvärlden består av vår upplevelse av vardagen, förväntningar om framtiden och våra minnen. Fenomenologins
livsvärldsperspektiv vill med andra ord beskriva och fånga livsvärlden.
I och med att denna studie är en självstudie med en person, det vill säga jag själv som forskningsobjekt, är ett fenomenologiskt förhållningssätt passande. Studien gör inte anspråk på att beskriva något annat än vad jag som subjekt upplever under denna period av utforskande. Livsvärldsperspektivet gör det här möjligt för mig att förstå och beskriva vad som sker under den utvalda instuderingsprocessen. Det är alltså med bakgrund av ovanstående resonemang som fenomenologi valts som teoretiskt perspektiv.
3 Metodkapitel
Inledningsvis presenteras de forskningsmetoder som används i föreliggande studie, och därefter redovisas studiens design.
3.1 Beskrivning och motivering av metoder
För att uppnå självstudiens syfte att utforska och beskriva erfarandet av en gehörsbaserad instuderingsstrategi, lämpar sig loggboksanteckningar samt videoobservation som kvalitativa metoder.
3.1.1 Loggbok
En loggbok kan se ut och vara utformad på olika sätt, den kan exempelvis vara både strukturerad och ostrukturerad. Bjørndal (2005) menar att en loggbok är det minst tidskrävande och enklaste sättet att skriva ner observationer på, men för att få ut det bästa möjliga resultatet bör författaren vara väl medveten om vilken typ av loggbok hen väljer att använda. Loggboksskrivandet välkomnar en mer personlig och djupare
förståelse av något som skett skriver han. När vi dokumenterar under press, och vetskapen om att enbart jag själv har tillgång till anteckningarna, är det lättare att uttrycka känslor och reflektion menar Bjørndal. Nackdelen med loggbok är att mycket kan undgås på grund av att författaren skriver om hur det kändes och vad hen tyckte och trodde hände. En risk med enbart loggboksdokumentation kan därför vara att massor med annan nyttig och intressant information lätt missas, eftersom det kanske handlar om något vi själva inte upptäckt ännu.
I föreliggande studie valde jag att använda mig av en ostrukturerad loggbok för att komma åt det direkta erfarandet från instuderingstillfället samt att få ett stort material att utgå från. Jag valde även ostrukturerad loggbok av den anledningen att jag har ett allmänt intresse att skriva för hand rörande mina personliga tankar och känslor. Fördelen med denna form av loggbok är att det inte finns några begränsningar för vad som skrivs. Det finns inga direkta ramar att hålla sig inom och inga specifika frågor att besvara efter varje övningspass. Dock finns en mindre positiv sida, Bjørndal (2005) menar till exempel att det kan vara svårt att hitta sammanhang och mönster vid en längre dokumentation med mycket text.
3.1.2 Videoobservation
I denna studie kombineras loggbok och videoobservation. Videoobservation valdes för dess smidighet då jag har bra utrustning i form av både mobil och videokamera nära tillhands. Det var för mig ett självklart val att kombinera dessa två forskningssätt eftersom jag ville se mig själv med andra ögon när jag övade för att kunna upptäcka saker jag missat i loggboken. Dessa två metoder kombinerades genom att jag skrev loggbok efter varje övningspass och videofilmade 1 gång i veckan. Kombinationen valdes för att kunna jämföra mina loggboksanteckningar med vad som faktiskt hände på filmen.
möjlighet att se oss själva som andra uppfattar oss. En sådan typ av observation är ofta högst lärorik och intressant och synnerligen för den som är i fokus.
Nackdelar med ljud-‐ och videoobservation som forskningsmetod är, enligt Bjørndal (2005) att en videoinspelning aldrig är en helt korrekt återgivning av verkligheten. Det är viktigt att ha detta i åtanke eftersom en videoinspelning är en representation som används för att visa på hur vi tolkar och förstår världen. Videoobservation begränsas även alltid av två saker; teknik och människa. Teknikens begränsningar kan tyckas vara de mest avgörande då ett batteris laddning kan ta slut, ett minne kan blir fullt och även försvinna. Videokamerans placering i rummet är även det i sig en begränsning då enbart en vinkel av rummet och dess innehåll syns. Det kan handla om att vissa personer eller föremål helt utesluts från videon på grund av kamerans placering. Det kan påverka videoobservationen eftersom det då är många faktorer som fattas för att få en mer korrekt skildring av händelsen. Vi människor använder oss vanligtvis av fem sinnen när vi observerar: Vi hör, ser, luktar, smakar och känner och dessa sinnen möts i alla intryck vi får. Det är enbart två av våra sinnen som kan registreras under en videoobservation och det är hörsel och syn. Detta kan ses som problematiskt och det gör det ännu viktigare att ha i åtanke att en ljud-‐ och videoobservation enbart är en representation och inte en korrekt avbild av verkligheten.
3.2.1 Val av musikaliskt gestaltande projekt
Det som utforskats här är inlärningsprocess och strategier när jag lär mig ett klassiskt violinstycke på gehör. Detta område valdes av anledning av att jag finner det intressant att klassisk musik mycket sällan lärs ut via gehör i jämförelse med folkmusik. Jag var nyfiken på att ta reda på hur jag går tillväga under en sådan inlärningsprocess och av resultaten finna svar till hur gehörsspel i klassisk musik eventuellt vidare kan användas i min kommande profession som musiker och lärare. Stycket som instuderats är
Vaggsång av Tor Aulin.
3.2.2 Val av dokumenterade situationer
De tillfällen det valda stycket instuderades skedde under övning. Övning skedde till en början sporadiskt men övergick sedan till 2-‐3 gånger per vecka cirka 30 minuter vardera. Instuderingsperioden bestod av 9 veckor. Samtliga instuderingspass
antecknades i loggboken och ett övningspass per vecka filmades. Filmen varierar i längd mellan 15-‐30 minuter med anledning av minnesbrist på använd kamera. De övningspass som filmades skedde spontant då filmkameran fanns nära tillhands.
3.2.3 Genomförande av dokumentationen
Loggbok har förts efter samtliga övningspass men även mellan passen där tankar, frågor och andra reflektioner gjorts gällande studien. Loggboken består av en bunden A5 bok i vilken jag skrivit för hand. Anteckningarna tog olika lång tid att skriva eftersom jag ibland enbart skrev några meningar och andra gånger två sidor. Det som antecknades i loggboken var övergripande hur jag kände, vad som hände och vad jag var befann mig någonstans. Jag har även ritat lite i boken men på grund av tekniska svårigheter har detta ej skannats in.
Ingesund och där jag bor. De var av olika längd, men alltid högst 30 minuter. Kameran placerades framför mig på notstället vilket medförde att enbart överkroppen syns. Anledningen till detta är att jag satt ner under samtliga inspelningar.
3.2.4 Bearbetning och analys av dokumentationen
Bearbetningen av det insamlade materialet, loggbok och filmer, skedde efter de 9 veckor som instuderingsprocessen varade för att inte påverka analysen. Framför allt gällde detta videofilmerna genom att jag under analysen iakttog mig själv och det därmed förelåg en risk att jag som studieobjekt skulle påverkas att ändra mitt instuderingssätt under det att övningen pågick.
För att bearbeta loggboken lästes den i kronologisk ordning flertalet gånger för att finna mönster som likheter och skillnader. Intressanta iakttagelser och mönster antecknades för att söka efter eventuella teman. Likheter och skillnader listades, både separat för loggbok och videofilmer men även i jämförelse med varandra. De övningsstrategier som hittades antecknades och listades upp i punktform och fick sedan utgöra de slutliga teman som presenteras i resultatet.
Samtliga filmer har observerats och analyserats i kronologisk ordning och en
övergripande transkription har gjorts av händelseförloppet. Detta för att lättare kunna se tydliga mönster. Innehållet i analyserna från filmerna jämfördes alltså även med instuderingspassens loggboksinlägg. De jämfördes och intressanta iakttagelser antecknades. Vad stämde överens, vad stämde inte överens? Gjorde jag något annat intressant? Mönster och andra återkommande aspekter skrevs ner som tänkbara teman. Filmerna observerades flera gånger för att vid varje gång hitta nya infallsvinklar.
3.2.5 Etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet
I denna självstudie har jag försökt förhålla mig så neutral som möjligt när jag tittat på filmerna och loggboksinläggen istället för att gå på minnet. I och med att detta är en självstudie har därför vissa speciella etiska överväganden behövt göras. Relationen mellan mig som forskare och utövande musiker har berörts mest då risken legat i mitt sätt att ändra min inlärningsstrategi om jag såg mina videoinspelningar och
loggboksinlägg. I det analyserande arbetet av det insamlade materialet har ett så objektivt förhållningssätt som möjligt till materialet eftersträvats. Eftersom
analyserandet av samtligt material skedde flertalet veckor efter avslutad insamling av data underlättades ett objektivt förhållningssätt.
I studien har jag eftersträvat en så tillförlitlig och giltig bild av det valda ämnet som möjligt. Svårigheter som kunnat uppstå har tagits med i beräkningen och detta gäller mestadels hur jag själv förmått mig vara objektiv eftersom studien bygger på
observation och analys av mig som deltagare. Det är därför viktigt att återge det som skett på ett så objektivt och korrekt sätt som möjligt menar Johansson och Svedner (2010).
4 Resultat
I detta kapitel presenteras resultaten av analyserna. Kapitlet är uppdelat i följande teman: Första fasen -‐ Övningsstrategier, Andra fasen – Svårigheter samt Tredje fasen -‐
Lösningar och avslutningsvis en Sammanfattning. I denna resultatdel förekommer
blockcitat som jag valt att använda mig av när jag ska förmedla relevanta reflektioner hämtade ur min loggbok.
4.1 Första fasen -‐ Övningsstrategier
Detta avsnitt visar den första fasens fokus: övningspassens strategier. Det handlar om melodimemorering, instudering av mindre delar, att känna pulsen och klappa rytmen samt att spela långsammare, avslutningsvis tas även mitt erfarande av saknad av musicerande upp.
4.1.1 Melodimemorering
Innan jag tog upp fiolen och började spela på gehör hade jag bestämt mig för att lyssna på det valda stycket Vaggsång av Tor Aulin tills jag kunde det utantill så till den grad att jag kunde sjunga det från början till slut. Jag började med att lyssna på några takter för att därefter pausa inspelningen och sjunga takterna. När jag kunde sjunga dessa takter lyssnade jag vidare på inspelningen och försökte lära mig resten av melodin. Så
småningom lyssnade jag på allt längre delar av stycket för att sedan pausa och repetera var del för sig klingande i sång. När stycket delats upp i två delar som var för sig
repeterats, sattes dessa ihop tills hela slutligen kunde sjungas felfritt.
Det svåraste partiet var några sextondelspassager som jag gång på gång sjöng fel på. Efter några dagar tog jag till papper och penna och skrev ner de rytmer jag hörde i form av en grafisk notbild. Detta underlättade mycket. Genom att skriva noterna på detta sätt blev det tydligare för mig hur det skulle låta och vilken rytm det var.
Dock kunde jag efter två veckor fortfarande inte sjunga hela stycket utantill och detta medförde en smärre panik inom mig: ”Varför kan jag inte stycket utantill nu? Är jag för ivrig att lära mig det utantill att det försvårar min process?”. Negativa tankar uppstod ganska snabbt som drog ner mitt självförtroende vilket i sin tur påverkade mitt arbete genom jag kände hopplöshet att överhuvudtaget kunna genomföra studien. Genom att fortsätta repetera melodin på samma sätt som beskrivs ovan, lyckades jag ändå till slut, och efter tre veckor, memorera hela stycket utantill.
4.1.2 Mindre delar
Som strategi rör instudering av mindre delar framför allt de enskilt svåra partier i stycket som kom att gälla tekniska svårigheter. På liknande sätt som jag memorerade melodin genom att sjunga användes nu här en liknande strategi, men, istället för att sjunga spelade jag nu. När sången tidigare instuderades övade jag längre fraser vilket skiljde sig åt mot när stycket nu studerades in på violin. När jag stötte på partier i
började jag i ett betydligt långsammare tempo än inspelningens. Efterhand ökades tempot i takt med vad jag klarade av att spela för stunden. Var det ett parti där jag inte kunde spela i rätt tempo, avvaktade jag med att spela snabbare.
4.1.3 Känna puls och klappa rytm
I vissa delar av stycket erfor jag rytmen som osäker vilket krävde rytmövningar. Jag skrev ner den rytm jag var osäker på i form av noter på ett papper, och därefter skapade jag en grafisk bild som även visade tonhöjd. Jag lyssnade på det specifika stället från inspelningen flertalet gånger och sjöng med till jag kände mig säker. Sedan la jag till en stamp i ena foten för att känna pulsslagen. Därefter klappade jag rytmen till den
stampande pulsen. Detta gjordes både med och utan inspelningen som stöd. Det här gjordes tills jag kunde stampa taktslagen och klappa alla rytmerna felfritt. Som hjälpmedel till detta användes en metronom4. Denna ställdes på ett bord i
övningsrummet samtidigt som jag stod upp (eller ibland satt ner) och stampade och klappade. Till en början sattes metronomen på ett betydligt lägre tempo än
inspelningen. Jag började alltid med att stampa takten tillsammans med metronomen för att sedan lägga till händerna. Detta varvade jag med sång och stamp. I
videodokumentationerna syns tydligt när jag har svårare att hålla ett jämnt tempo. I loggboken finns även anteckningar om att jag succesivt känner mig bättre och tryggare med rytmen. Denna strategi visar även att jag håller tempot bättre för varje gång jag övar på detta sätt.
4.1.4 Spela långsammare
Svåra partier spelades långsammare än tempot på det inspelande stycket. Det fanns inte någon teknisk möjlighet att sakta ner inspelningen jag lyssnade på så jag lyssnade upprepade gånger på de svåra takterna för att sedan spela dem i ett lugnare tempo. En metronom användes för att hålla pulsen så att jag kunde fokusera på att spela rätt. På liknande sätt spelades de svåra takterna flera gånger men med en succesivt snabbare puls tills jag kunde spela tonerna felfritt i det rätta tempot.
4.1.5 Musicerande
i slutet av den här fasen framkommer det av loggboksanteckningarna och videofilmerna att musicerandet av det valda stycket uteblivit, och med detta menar jag att stycket inte någon gång under den här utforskade perioden spelats från början till slut i ett
musikaliskt flöde. Videofilmerna visar att många avbrott mitt i stycket förekom och att detta syns ifråga om energin i spelet och mina ansiktsuttryck. Istället för att jag
musicerade övade jag stycket stundtals som en maskin utan större inlevelse. Det kändes som att detta uppstod på grund av att jag satte rytmen i fokus istället för dynamik och frasering. Delar av stycket spelades bara för att sedan repeteras och spelas om och om igen. På grund av detta fick stycket aldrig någon vad jag känner som värdig
helhetsupplevelse ur musikalisk synpunkt. I och med detta går jag också in i en mer negativ fas.
4.2 Andra fasen -‐ Svårigheter
De svårigheter som jag stött på under processens gång rör framför allt
instrumentalteknik som intonation och lägesspel. Även den form av negativt tänkande som framträdde under denna fas erfor jag som en svårighet.
4.2.1 Intonation och lägesspel
Min strategi när det gäller spel på violinen var att börja i första läget5 för att göra övningen så enkel som möjlig med att finna de rätta tonerna. Till en början fungerade det väldigt bra, men när jag försökte efterlikna klangen på inspelningen genom att spela också i lägesspel uppstod frustration:
Jag var stressad och skulle öva med inställningen att jag ville bli klar så fort som möjligt och att ”det kan ju inte vara så svårt”. Jag hade spelat låten i första läget och skulle nu börja efterlikna klangen, det vill säga spela i lägen. Det var svårare än jag trodde. Jag tittade på videos för att visuellt se vilken
fingersättning som användes. Jag spelade enbart de första takterna och fick inte till det av tekniska skäl. Då blev jag frustrerad och gav upp för dagen, efter enbart några minuters övning. (Loggboksinlägg 25/10 2015)
En bidragande faktor till den frustration som ovan beskrivs i loggboksinlägget från den 25/10 2015 syns också på en del av videoinspelningarna. Där hörs att inspelningen av stycket och min fiol inte har exakt samma grundstämning, det vill säga samma
tonfrekvens. Detta var dock ingenting jag reflekterade över i stunden när jag spelade, men det syns och hörs att intonationen påverkades av lägesspelet eftersom de osäkra valen av lägesspel även medförde en osäker intonation.
4.2.2 Negativt tänkande
En av de största svårigheterna som uppkom under denna instuderingsprocess var utan tvekan min brist på motivation. De första veckorna var jag motiverad och tyckte det var roligt att testa något nytt. Under de sista fem veckorna av totalt 9 veckor, hade
motivationen avtagit drastiskt på grund av att vissa moment tog längre tid än planerat. Detta berodde på att ett negativt tänkande hade intagit mitt sinne. Det är inte svårt att hitta detta negativa tänkande som återkommande mönster i loggboksinläggen.
Sammanlagt är det faktiskt väldigt få loggboksinlägg som inte innehåller något negativt. De negativa tankarna dyker även upp i flera av videoinspelningarna där bland annat höga suckar förekommer. Jag lutar mig tillbaka och ser allmänt uppgiven ut genom att bland annat titta tomt framför mig i ett par minuter. Även i loggböckerna för dessa pass framgår det med tydlighet att det inte gick eller kändes bra. I loggboken står till exempel att jag upplever frustration och stress över inlärningsprocessen då det framkommer att den är mer tidskrävande än förväntat.
De negativa tankebanorna finns med ända till det sista övningspasset. Trots detta fortsatte övningen, men den var betydligt mer kämpigare i jämförelse med de första veckornas övningspass. De sista veckornas övningspass kan beskrivas som en automatiserad övning där jag vet vad som skall göras och enbart gör det utan större glädje. Dock är inte alla övningspass under de sista veckorna så, vissa dagar är jag också glad och nöjd över mitt resultat.
4.3 Tredje fasen -‐ Lösningar
Under den tredje fasen fann jag lösningar på mina svårigheter. Det handlar om att sätta egna fingersättningar samt att göra en grafisk skiss över stycket. I kontrast mot det
negativa tänkandet tas här också upp ett mer positivt tänkande som en lösning på mina problem.
4.3.1 Fingersättning
Att sätta egna fingersättningar på ett stycke är något jag aldrig gjort förut, om jag inte först sett stycket i notbild det vill säga. Fiolen består ju av flertalet olika lägen som i sig kan vara avgörande för vilket finger som ska gälla för respektive ton, alltså vilken fingersättning det ska vara. Detta har aldrig varit ett problem för mig förut eftersom jag alltid kunnat se i notbilden vilket läge som är passande. Fingersättningen har också alltid varit beroende på vad som kommer före och vad som kommer efter. När jag nu skulle sätta fingersättningar medförde det en del problem eftersom jag inte hade någon notbild att utgå från. Jag testade olika fingersättningar på till exempel en och samma ton i stycket men kunde inte bestämma mig för vilket finger som var bäst. I ett
loggboksinlägg har jag skrivit följande:
När jag kan se noter visuellt framför mig är det en helt annan sak att spela i läge och hitta bästa lägesväxlingarna och fingersättningarna. Jag har svårt att se Vaggsång i huvudet och kanske är det just det som fattas? Är det fusk om jag ritar upp noter? Känns så… (Loggboksinlägg 29/10 2015).
Detta innebar ett för mig oväntat problem och det medförde att jag tvingades hitta nya lösningar i mitt sätt att sätta fingersättningar. Till slut hittade jag fingersättningar som jag upprepade flera gånger för att minnas. De fingersättningar som valdes var kanske inte de bästa men på grund av tidsbrist kunde jag inte lägga allt för mycket tid till att testa olika fingersättningar. Jag var tvungen att snabbt ta ett beslut och sedan lägga tid till att öva in dessa.
4.3.2 Grafisk skiss
För att minnas melodin lättare ritade jag nu istället upp en grafisk notbild av det valda stycket som stöd. Detta hjälpte mig så att jag nu enkelt kunde se hur melodin rörde sig; upp eller ner, långsamt eller snabbt. Jag övade därefter detta genom att sjunga och nynna på melodin samtidigt som jag följde med i den grafiska skissen. Detta var för mig ett helt nytt sätt att öva på. Samtliga grafiska skisser gjordes dock inte under
övningspassen utan fristående beroende på var jag befann mig. Tid på dygnet varierade även det.
Den grafiska skissen bestod totalt av fyra versioner eftersom de tre första innehöll felaktigheter. De tre första gångerna jag ritade upp en grafisk skiss ritade jag upp hela stycket samtidigt som jag nynnande och sjöng stycket. När skisserna var klara
4.3.3 Positivt tänkande
För att bli kvitt mina negativa tankar använde jag mig av positivt tänkande. Varje vecka ägnade jag mig åt att sitta ner och fundera på varför så många negativa tankar uppstått. En lista skrevs där de positiva tankarna ställdes mot de negativa för att lättare få en uppfattning om vad som orsakat det destruktiva. Listan såg ut enligt följande: POSITIVT
Spännande Fint stycke Utvecklande Roligt att spela fiol
NEGATIVT Tidskrävande
Stressigt p.g.a. tidskrävande Omotiverad
Frustrerad över resultatet Ensamt i läroprocessen
Det är för mig tydligt att ovanstående lista dock inte underlättade mitt positiva tänkande eftersom jag skrev mer om de negativa tankarna i loggboken.
4.4 Sammanfattning
I resultatkapitlet presenteras analysen av loggboksanteckningarna och videofilmernas transkriptioner. Dessa har samlats under följande teman: Första fasen -‐
Övningsstrategier, Andra fasen – Svårigheter samt Tredje fasen -‐ Nya lösningar. Under rubriken Övningsstrategier presenteras de underteman som hittats under den första fasen av instuderingsprocessen. Dessa underteman är melodimemorering, mindre delar, känna puls och klappa rytm och spela långsammare. Detta avsnitt avslutas med en beskrivning av hur övningsstrategierna medförde en saknad efter musicerande. Under temat Svårigheter beskrivs hur jag erfor svårigheter med intonation och lägesspel samt hur negativt tänkande alltmer tog plats i min tankevärld. Detta avsnitt följs av temat Nya lösningar. Här redogörs för hur fingersättning, grafisk skiss samt positivt tänkande kom att bli till god nytta under instuderingsprocessen.
