Dragkampen om arbetarklassen
En studie om arbetarklassens väljarbeteende och
Sverigedemokraterna
Anna Tryblom
Statskunskap C, HT17 Uppsala universitet
Sida | 1 1. Inledning………....………2 2. Syfte, frågeställning……….……..……2 3. Metod………....….3 4. Teori………...5 4.1. Tidigare forskning……….…..6
4.1.1. Varför röstar arbetarklassen på högerpopulistiska partier?...6
4.1.2. Populister skapande av kris………....8
3. Undersökning………....12
3.1.1.1 Missnöje och etablissemang……….……....12
3.1.2. Syn på kultur och etnicitet……….…..15
3.1.3. Syn på höger- vänsterskalan………19
3.1.4. Populisters konstruktion av samhällskris………...24
4. Slutsatser………..…...…...29
Sida | 2
Inledning
Traditionellt sett har svenskar röstat enligt en konfliktlinje mellan arbete och kapital. Höger-vänsterskalan har varit den dominerande konfliktlinjen i svensk politik sedan den allmänna rösträttens införande. Socialdemokraternas effektiva mobilisering av arbetarklassen har lett till partiets starka ställning inom svensk politik.1 Det senaste decenniet har den politiska kartan kommit att ritas om och nya konfliktlinjer har framträtt allt mer. 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen med ett valresultat på 5.7 % och i valet 2014 ökade deras stöd till 12.7 %.2 I de flesta opinionsundersökningar gjorda under 2017 uppskattas Sverigedemokraternas stöd ha ökat ytterligare sedan senaste riksdagsvalet. Deras kärnväljare utgörs av arbetarklassen – Socialdemokraternas traditionella kärnväljare. Arbetarklassens förändrade väljarbeteende går emot deras ekonomiska intressen då de gynnas av en socialdemokratisk ekonomisk politik som bygger på en stark välfärdsstat.3 Detta är ett väljarbeteende som går igen i hela Västeuropa, där högerpopulisternas snabba frammarsch bärs fram av arbetarklassväljare. Hur situationen i Sverige ser ut kommer att granskas närmre i denna studie.
Syfte och frågeställning
Denna undersökning kommer att undersöka de svenska arbetarklassväljarna som sympatiserar med Sverigedemokraterna trots att de tidigare röstat på Socialdemokraterna. Hur resonerar de om att de gått till ett högerpopulistiskt parti? Går det att utröna vissa mönster om varför arbetarklassväljare lämnat Socialdemokraterna för Sverigedemokraterna? Varför har arbetarklassen i en rad europeiska länder övergett de partier som traditionellt representerat deras ekonomiska intressen? I denna studie hoppas jag kunna gå in på djupet för att få svar på vilka faktorer som påverkar arbetarklassväljare. Förhoppningsvis går det att utröna om vilka faktorer som påverkat det förändrade väljarbeteendet: om andra intressen blivit viktigare för
1 Demker, Marie & Oskarsson Maria. Room for Realignment: The Working Class Sympathy for Sweden
Democrats. Government and Opposition, Vol. 50, No. 4 (2015): 629–651. DOI:10.1017/gov.2014.41
2 Valmyndigheten. Val till riksdagen – röster. 2014. http://www.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html.
Hämtad 28 december 2017.
3
Sida | 3 arbetarklassväljarna än deras ekonomiska intressen. Kan väljare uppleva att det finns samhällshot som är så avgörande att de nedprioriterar vad som gynnar dem ekonomiskt när de står i vallokalen? Syftet med studien är att ta reda på varför väljare slutar att rösta på ett parti som företräder deras ekonomiska intressen för att istället rösta på ett nationalistiskt och högerpopulistiskt parti.
Frågeställningen lyder: hur resonerar arbetarklassväljare om orsakerna som fått dem att
stödja Sverigedemokraterna?
Metod
På grund av denna undersöknings tidsram har jag valt att rikta in mig på förhållandena i Sverige, istället något annat europeiskt land med liknande väljarbeteende. Den svenska arbetarklassen har operationaliserats till de som arbetar inom LO-yrken. Denna operationalisering grundas på att personer inom LO-yrken i vardagligt tal ofta likställs med arbetarklass. Enligt LO likställer SCB arbetare som anställda inom yrken som organiseras av LO.4 Yrken som omfattas av LO kräver i de flesta fall inte eftergymnasial utbildning och deras löner är strukturellt lägre än personer inom tjänstemannayrken enligt LO.5 Hur högerpopulism ska definieras och om Sverigedemokraterna är ett högerpopulistiskt parti är omdebatterat. I denna uppsats behandlas SD som ett högerpopulistiskt parti eftersom SD har vissa drag, såsom anti-etablissemangsretorik, som utmärker populistiska partier. Sverigedemokraterna är ideologiskt sett ett nationalistiskt parti, men populism i denna uppsats definieras som politisk taktik snarare än en ideologi. Det finns alltså inget ömsesidigt uteslutande i att partiet är nationalistiskt och populistiskt.
Undersökningen har genomförts genom samtalsintervjuer med ett antal personer som traditionellt står arbetarklassen eller Sverigedemokraterna nära. Tre medlemmar från Sverigedemokraterna har intervjuats om deras syn på samhället och politiken. Två av dem är
4
Mats Larsson, Lönerapport 2017: Löner och löneutveckling år 1913- 2016 efter klass och kön. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige, 2017.
http://www.lo.se/home/lo/res.nsf/vRes/lo_fakta_1366027478784_lonerapport2017_pdf/$File/Lonerapport2017.p df. Hämtad 27 december 2017. Bilaga 1: Metod- och dataunderlag.
Sida | 4 Anders och Lasse som tillhör LO-yrken och har intervjuats i egenskap av att vara SD-sympatisörer från arbetarklassen. Den tredje är Peter, kommunpolitiker i Uppsala, som bland annat är ledamot i en nämnd. Förutom dessa tre SD-medlemmar har jag intervjuat Majlene Westerberg från Landsorganisationen (LO) och Mattias Kristensson från Socialdemokraterna. Westerberg är ordförande för LO-distriktet Mellansverige och Kristensson är försteombudsman hos Socialdemokraterna i Uppsala län. Syftet med att intervjua personer från olika sammanhang har varit att deras olika perspektiv ska komplettera varandra och ge en helhetssyn. LO och Socialdemokraterna har traditionellt representerat arbetarklassens intressen på arbetsmarknaden och på den politiska arenan, och LO arbetar i valrörelserna för Socialdemokraterna. Att arbetarklassen i allt större utsträckning lämnar S för SD skulle innebära att kärnväljarna krymper, vilket skulle hota Socialdemokraternas politiska ställning. Det är därmed troligt att Socialdemokraterna och LO ha en analys av varför ett partiskifte sker hos vissa tidigare S-väljare.
Syftet med semistrukturerade intervjuer har varit att kunna få en fördjupad bild av hur arbetarväljarna som sympatiserar med SD resonerar. En stor del av tidigare forskning inom detta område har skett genom kvantitativa metoder. Det förenklar komplexa skeenden och gör att nyansskillnader i personers åsikter går förlorade. Samtalsintervjuer ger en chans att utgå från faktorer som är viktiga enligt tidigare forskning, men individuella resonemang och tankar kan framträda tydligare. I vilken mån väljarna kopplar ihop olika samhällsproblem, om vissa enskilda händelser påverkat deras partival, i vilken politisk kontext de verkar, är saker som är svåra att fråga efter i enkätformulär. I en intervju kan olika faktorer framträda i all sin komplexitet. Genom intervjuer med personer från flera olika perspektiv hoppas jag få en djupare förståelse och en helhetsbild om hur arbetarklassväljare resonerar angående sitt val att rösta på Sverigedemokraterna.
Sida | 5 partidistriktets valberedning och att personen som förmedlade kontakt mellan oss var tillförordnad distriktsordförande (det vill säga inte vald på ett årsmöte, utan tillförordnad fram till nästa årsmöte på grund av ordförandens hastiga avgång under verksamhetsåret). Det har dock varit svårt att få kontakt med SD-medlemmar på andra sätt, inte minst då flera partiföreningar inte har svarat på utskickade mejl. Då det i många fall kan anses både kontroversiellt och känsligt att vara öppen med ett medlemskap i SD har jag betraktat det som utsiktslöst att annonsera efter intervjupersoner offentligt. Att ämnet är känsligt är en trolig förklaring till att så pass få valt att ställa upp. Det hade varit önskvärt att få kontakt med fler SD- sympatisörer genom en snöbollseffekt, det vill säga att de intervjuade förmedlar vidare kontakt med andra sympatisörer. Tyvärr har ingen velat ställa upp och därmed har jag enbart kunnat intervjua de personer som partidistriktet förmedlat kontakt till.
Teori
Tidigare forskning om vad högerpopulismens framgångar i Europa berott på har gjorts av bl.a. Marie Demker, Daniel Oesch, Peter Achterberg, Katerina Manevska m.fl. Ämnet är brett och många har valt olika inriktningar för att förklara varför befolkningen i många länder röstar på denna grupp partier. Utifrån resultaten i tidigare forskning framstår vissa orsaker som mer betydande än andra när det gället arbetarklassens stöd för högerpopulistiska partier. Genom att låta tidigare forskningsresultat komplettera varandra framträder ett visst mönster. Detta mönster utforskas på individnivå i intervjuerna. En del av forskningen är utländsk och inte testad på de svenska förhållandena, varför det blir intressant att se huruvida samma skäl föreligger i Sverige som i en del andra västeuropeiska länder. Viss forskning är svensk och handlar om Sverigedemokraterna, men är inte undersökt med kvalitativ metod på individnivå. De motiv som granskats närmre i intervjuerna har kretsat kring en rad ämnen som baseras på tidigare forskningsresultat.
Sida | 6 Genom den går det att få ett tydligare perspektiv om hur de kan hänga ihop och framstå som en del av ett gemensamt ”ramverk” snarare än enskilda, frikopplade orsaker.
Tidigare forskning om arbetarklassens stöd för högerpopulistiska partier
Daniel Oesch skriver i sin artikel Explaining Workers’ Support for Populist Right- Wing
Parties in Europe att det är anmärkningsvärt att arbetarklassen blivit de högerpopulistiska
partiernas kärnväljare. De som tillhör svagare socioekonomiska grupper stödjer ofta partier som förespråkar statliga interventioner, vilket framförallt är partier som står till vänster. Oesch undersöker om arbetarna uppfattar att det föreligger en ekonomisk konflikt, det vill säga om arbetarna är rädda att öppna gränser mot andra länder kommer missgynna deras situation på arbetsmarknaden. Han undersöker även om det finns en kulturell konflikt, ifall arbetarväljarna är obekväma med multikulturalism och om de upplever kulturella förändringar som utmanande i större utsträckning än andra väljargrupper. Förutom detta undersöker han även om det förekommer alienering mellan arbetarväljare och det politiska systemet i deras hemländer. Denna alienering skulle innebära att väljare är missnöjda med hur det politiska systemet fungerar och därmed rösta på partiet som står så långt ifrån det politiska etablissemanget som möjligt. Arbetarklassen skulle eventuellt kunna hysa starkare misstro till systemet i takt med att institutioner såsom fackföreningar, som gynnat arbetarnas intressen, försvagas. Oeschs resultat finner att missnöjet med det politiska systemet är en viktig orsak till arbetarklassens stöd för högerpopulistiska partier. I arbetarklassen tycks detta missnöje vara mer utbrett än i andra väljargrupper. Ett av de viktigaste skälen för att både arbetarklass och andra väljargrupper stöder högerpopulistiska partier är deras oro för att deras kultur ska påverkas negativt av kulturer från andra länder. Detta spelar dessutom större roll för arbetarklassen är ekonomisk oro. Detta gäller även de arbetare som har bland de svagaste positionerna inom arbetarklassen. Oro för ekonomin spelar alltså inte lika stor roll som missnöje med hur demokratin fungerar och oro för att invandrare ska påverka den nationella kulturen.6
6Oesch, Daniel. Explaining Workers’ Support for Right-Wing Populist Parties in Western Europe: Evidence
Sida | 7 Marie Demker och Maria Oskarsson hävdar att det finns en rad orsaker som lett till att populistiskt parti kunnat etablera sig i Sverige, trots att förutsättningarna i hög grad var ogynnsamma för detta. Den konfliktlinje mellan högern och vänstern som tidigare var tydlig i den ekonomiska politiken har försvagats, till följd att Socialdemokraterna under de senaste decennierna lagt om sin politik i en mer liberal riktning för att behålla medelklassväljarna. Detta i kombination med att bl.a. globaliseringen och befolkningens utbildningsnivå blivit högre har försvagat klassröstningen i Sverige. När höger- vänsterskalan upplevs som mer otydlig skapas andra ideologiska motsättningar såsom GAL- TAN-skalan då frågor som handlar om postmateriella snarare än materiella förhållanden blir viktigare7. GAL- TAN-skalan utgör en skala vars motpoler utgörs av GAL – Grön, Alternativ, Liberal - i enda änden och TAN - Traditionalist, Auktoritär, Nationalism - i andra änden. Denna skala har använts allt mer av media sedan Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, och kan anses komplettera den traditionella höger- vänsterskalan. Frågor som betraktas som viktiga enligt denna konfliktlinje är i många fall postermateriella frågor som rör identitet och kultur, exempelvis invandring och feminism. I Sverige brukar exempelvis Feministiskt Initiativ rankas som ett typiskt parti som rankas högt på GAL-skalan och Sverigedemokraterna rankas högt på TAN-skalan.8 Arbetarklassen tycks ha högre tilltro till mer auktoritära partier snarare än liberala, vilket skapat en alienering mellan arbetarklassen och Socialdemokraterna. Ytterligare en bidragande faktor till denna alienering är arbetarklassens låga tilltro till politiker. Utifrån denna alienering mellan parti och väljargrupp finns en grogrund för populistiska och nationalistiska partier som Sverigedemokraterna att mobilisera väljare. I sin artikel finner Demker och Oskarsson stöd för att en alienering skett mellan arbetarklassen och Socialdemokraterna. Arbetarklassen har dessutom lågt förtroende till politiken. Dessa motiv, i kombination med att arbetarna hellre ser auktoritära drag inom politiken, har gett Sverigedemokraterna möjlighet att skapa en politisk plattform bland arbetarna. Enligt Demker och Oscarsson kan SD mobilisera väljare framförallt utifrån en nyskapad ideologisk position som parti med auktoritära och nationalistiska drag. 9
7 Demker, Marie & Oscarsson, Maria. Room for Realignment: The Working Class Sympathy for Sweden
Democrats, s. 631f.
8 Oscarsson, Henrik. Den svenska partirymden. En forskarblogg om val, opinion och demokrati. 28 augusti 2016.
Hämtad 27 december 2017. http://www.henrikoscarsson.com/2016/08/den-svenska-partirymden-2016.html
9 Demker, Marie & Oskarsson Maria. Room for Realignment: The Working Class Sympathy for Sweden
Sida | 8 Achterberg och Manevska har undersökt om hur stor andel invandrare som finns i landet kan hänga ihop med ett upplevt etniskt hot. De undersöker detta utifrån teorier om ekonomiska och kulturella hot. De argumenterar för att personer med svag socioekonomisk position i samhället borde uppleva ett starkare ekonomiskt hot än personer mer starkare socioekonomisk position. De undersöker även om de med svag kulturell position upplever ett starkare etniskt hot än andra. De hävdar att dessa gruppers uppfattning borde stärkas om invandrarna inte är från västvärlden, samt om en relativt stor del av invandrarna är lågutbildade. Personer inom klassiska arbetaryrken torde uppleva en hårdare konkurrens om arbetstillfällen och välfärdsförmåner än andra med högre utbildningsnivå. Slutsatserna de drar är att det upplevda kulturella hotet upplevs som starkare hot än det ekonomiska gör. 10
Tidigare forskning om populism och upplevd samhällskris
Benjamin Moffit har skrivit om populisters behov av kris för att skapa legitimitet åt sin egen rörelse. Han menar att populistiska rörelser kan framställa sig själva som att de är reaktion av att en kris uppstått, t.ex. en ekonomisk kris. Populistiska rörelser kan även koppla ihop vissa samhällsfenomen och hävda att dessa utgör en kris, vilket kan få det att verka som att
rörelserna uppstått till följd av en kris. Det viktigaste är inte att en faktisk kris föreligger, utan att det verkar som det. Om det finns en kris, eller om populistiska rörelser försöker skapa bilden av en kris, skapar den grogrund populisterna behöver för att egga på en konflikt mellan folket och eliten. Deras taktik är att förenkla komplicerade skeenden och erbjuda enkla
lösningar, vars lösningar utgörs av ett starkt och effektivt ledarskap.11
Genom att koppla samman rådande samhällsmisslyckanden och framställa dem som en samhällskris kan de legitimera sitt eget existensberättigande. Moffit menar att populisterna kan omvandla ett samhällsmisslyckande till en kris genom sex steg. Dessa sex steg lyder:
1. Identifiera ett misslyckande
10
Achterberg, Peter & Manevska, Katerina. Immigration and Perceived Ethnic Threat: Cultural Capital and Economic Explanations. European Sociological Review. Vol 29, Nr 3, (2013): 437- 449. DOI:10.1093/esr/jcr085
11
Sida | 9 2. Upphöj det till en krisnivå genom att koppla det till en bredare struktur, ett ramverk,
och koppla det till en tidsaspekt/ tidsdimension. 3. Konstruera “folket” VS de ansvariga för krisen 4. Använd media för att propagera föreställningen. 5. Presentera enkla lösningar och starkt ledarskap 6. Fortsätt att propagera för kris12
Moffits teori om populisters behov att framställa samhället i kris är aktuellt för att analysera Sverigedemokraternas framväxt i Sverige. Genom att se hur SD kopplar ihop olika politiska frågor, eller vissa företeelser i samhället kan en djupare förståelse skapas om hur frågorna hänger ihop. Effekten av deras politik förstås bättre genom denna bakgrund, istället för att deras attraktionskraft för väljare ska styckas upp till olika motiv utan fördjupad koppling till varandra.
Analysverktyg
Tidigare forskning som grund för undersökningen
Genom att låta de tidigare forskningsresultaten komplettera varandra skapas en viss bild av varför delar av arbetarklassen stöder Sverigedemokraterna. Om väljarna uppfattar det som att det inte finns tydliga alternativ till höger och vänster riskerar ett missnöje att uppstå. Vem ska företräda arbetarklassens intressen? Demker och Oscarsson har skrivit om Socialdemokraternas försök att fånga in medelklassen och glidningen mot liberala böjelser i enlighet med GAL- TAN. Detta har gjort att man lämnat sin tidigare, mer auktoritära position – där arbetarväljarna till större delen fortfarande finns. Att försöka fånga in både medel- och arbetarklassen med sin politik kan ge upphov till att arbetare uppfattar partiet inte tar ställning tillräckligt tydligt för deras intressen. Detta kan skapa en frustration hos arbetarväljarna och spä på en bild av att det politiska etablissemanget inte bryr sig om deras frågor.
Om det finns ett missnöje med att politiken framstår som trög, att den politiska debatten är för teknisk och svår att förstå, riskerar ett allt starkare missnöje med etablerade partier att växa
12 Moffit, Benjamin, How to Perform Crisis: A Model for Understanding the Key Role of Crisis in
Sida | 10 fram. Taktiken från Socialdemokraternas sida riskerar att sudda ut skillnaderna mellan vad högerpolitiken och vänsterpolitiken står för. Vad de politiska partierna faktiskt står för är en sak, men lyckas de inte förmedla det kan det skapa en känsla av att alla partier tycker samma sak. För de arbetare som inte tycker att deras ekonomiska intressen är tillräckligt tydligt representerade, kan höger- vänsterskalan tappa i betydelse och istället öppna upp för andra konflikter. Om det tidigare funnits tendenser för en konflikt om kulturella frågor har det öppnats ett fönster för de frågorna. Arbetarväljarna är mer rädda än medelklassen för att landets kultur ska påverkas av andra kulturer. Finns ett missnöjda med en politisk elit och det demokratiska systemet, kommer de vända sig till de krafter som står utanför den ”vanliga” politiken. Det är mer troligt att de då går till Sverigedemokraterna, ett parti som länge verkat för att politisera invandringen och som utmålar sig själva som företrädare för folket och inte en korrupt politisk elit. Arbetarklassens låga tillit till politiker gör att de vågar chansa på att ett nytt parti ska föra deras talan.
Intervjuernas upplägg
Utifrån en samlad analys om tidigare forskning om högerpopulismens framgångar bland arbetarklassen har jag strukturerat upp intervjuerna i ett par ämnen. Ämnena har varit desamma för alla intervjupersoner, men frågorna har varierat beroende på vem som intervjuats. Ämnena som tagits upp har rört höger- vänsterpolitikens roll, tillit till politiker, vilken syn de har på det politiska systemet, samt de huvudsakliga skälen till att arbetarna börjat rösta på SD.
Sida | 11 SD-sympatisörerna har i huvudsak fått svara på samma frågor. Nämndpolitikern har fått svara på ytterligare ett par frågor som rör väljare i Uppsalaområdet. Detta baserades på tanken att han mött fler väljare i valrörelsen och i sitt politiska uppdrag. Då han själv berättat att han inte är särskilt insatt i situationen i resten av partidistriktet har hans svar på frågorna har hans svar på dessa frågor har de ansetts särskilt tillförlitliga, men de kan ge en fingervisning om vissa väljarförhållanden. Nämndpolitikern från SD som intervjuats har fått vissa gemensamma frågor som de övriga SD-medlemmarna. Även han har fått redogöra för sin övergång till SD, vilket blir intressant att jämföra med de övrigas, i och med att klassbakgrunderna skiljer sig åt. Skillnaden gentemot de andra SD-medlemmarna är att politikern har fått fler frågor om det finns skillnader rörande partisympati på olika ställen i partidistriktet, om han kan se vissa mönster varför folk går med i partiet, varför vissa väljargrupper är mer benägna att rösta på SD samt vilka frågor som är viktiga för SD-väljare.
Sida | 12 Utifrån de frågor som ställts har svaren kategoriserats in under ett par rubriker i undersökningen. Dessa rubriker är de vanligast förekommande teman, och ämnen som berör tidigare forskning i hög grad. Ämnena är sådana som samtliga intervjupersoner återkommit till, ofta upprepade gånger, och oftast har de haft utvecklade och självständiga resonemang kring dessa ämnen.
Undersökning
Missnöje och etablissemang
Sida | 13 Att inte få gehör för sin hjärtefråga i de partier de röstar på har uppenbarligen gett upphov till missnöje. Men att kalla dessa tre SD-medlemmar för missnöjesväljare vore missvisande. De har inte röstat på SD i ren och skär protest mot övriga partier, utan framförallt för att de tror på den bild av svenska samhället de menar att SD står för. Missnöjet tycks alltså inte vara en utlösande faktor, men snarare en del av helhetssynen på samhället och politik dessa tre personer har. Utifrån de intervjuernas gång framträder en bild av riksdagspartierna – exklusive SD – som tungrodda och maktlystna. Det är svårt att förstå när de politiska representanterna talar eftersom politiken framstår som teknisk, och partierna för ungefär likadan politik. Partierna för visserligen inte likadan politik, men då dessa väljare anser att invandring är den viktigaste politiska frågan, kan en liknande invandringspolitik skapa en bild av bred konsensus. Men den politiska makten är inte det enda maktetablissemang som SD-sympatisörerna talat om. Peter berättar om hur kultureliten och mediaeliten ingår i ett maktetablissemang, och att SD får många sympatisörer genom att kultureliten är ”elaka” mot SD. Han berättar om komiker som gör shower där de hånar SD och att SD inte har några journalister på sin sida. De har ett visst kodspråk för att markera mot SD säger Peter, och både Lasse och Anders stämmer in i detta. Alla tre berättar om hur uttryck som ”vi står för allas lika värde” används i olika sammanhang för att visa vad man tycker om SD. Det är ett sätt av media- och kultureliten att ta avstånd från partiet, trots att journalister ska vara opartiska. Peter uttrycker det som följande:
Man har reagerat på maktetablissemanget, du vet jag menar med det uttrycket, har varit ganska elaka mot oss. Och gett sig på oss. Och man uttrycker sig på ett visst sätt. Man säger inte att det är SD, men det här mantrat med ”allas lika värde” att man säger ”jag står för allas lika värde” och menar då att vi i SD inte står för det.
Sida | 14 populistisk taktik. Detta gör de genom att framställa sig själva som de enda sanna representanterna för ”det vanliga folket”.13 De skapar bilden av Sverigedemokraterna som står ensamma mot en maktkoloss som utgörs av sju riksdagspartier och alla deras anhängare. Oeschs forskning finner stöd för att om det existerar ett missnöje med det politiska systemet, kan väljare rösta på det parti de uppfattar stå så långt borta från etablerade parterna som möjligt. SD:s roll som ”utbölingar” i de politiska rummen kan alltså gynna partiets bild av sig själva för eventuella väljare. Detta förstärker den bild av sig själva de vill sända ut – folkets sanna företrädare blir utstötta av det maktfixerade etablissemanget.
Maragret Canovan skriver att det enda gemensamma draget för olika populistiska rörelser är de vänder sig till folket. ”They involve some kind of revolt against the established structure of power in the name of the people.”14
I demokratier kan dessa revolter manifesteras i form som protest mot det politiska etablissemanget och elitens värderingar. Populismens motsätter sig således inte enbart politisk och ekonomisk makt, utan även media och akademien, vilka påverkar samhällsopinionen. Populisters policy kan variera men det de har gemensamt är att den reagerar på det omgivande samhället och vänder sig mot den dominerande hegemonin. Populistiska rörelser skapar en alternativ världsbild som vänder sig mot diskursen i samhället, och påstår att denna världsbild är den sanna och representerar folket.15
Canovan menar att media och akademi kan anklagas för att ge upphov till vissa politiska åsikter som ska bidra till en dominerande diskurs i samhället. Populistiska rörelser vänder sig mot denna diskurs och använder sig av att ha rört upp en ilska bland populistsympatisörer för att frånta legitimitet från det politiska systemet och de som representerar det. Om exempelvis journalister och forskare kritiserar den populistiska rörelsens agerande, försöker populisterna frånta dessa aktörer legitimitet genom att hävda att de försöker dölja ”sanningen” om samhället.
To suppose, however, that populists are simply right wing is to ignore the egalitarian impulse expressed in a third variety of appeal to the people: mobilization of what used to be called `the common people'
13Canovan, Margaret. Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy. Blackwell Publishers:
Political Studies, XLVII. 2-6, (1999): s.5. DOI: 10.1111/1467-9248.00184
Sida | 15
but would now be better called `ordinary people' against the privileged, highly educated, cosmopolitan elite. Populists in established democracies claim that they speak for the `silent majority' of `ordinary, decent people', whose interests and opinions are (they claim) regularly overridden by arrogant elites, corrupt politicians and strident minorities.16
När Anders talar om att media “bara ljuger” blir hans uttalande därmed en del i populistiska rörelsers taktik för att vända sig emot en diskurs i samhället. Denna diskurs uttrycks bl.a. i uttalanden som ”vi står för allas lika värde”. Det kan ses som ett tecken på hur både det politiska och mediala etablissemanget inte vill tala om invandringsfrågan. Utifrån vad Peter och Anders hävdar om sådana uttalanden, kan en kan en debatt om invandringen avslutas innan den börjat utan att vare sig politiker eller media tagit ställning mot Sverigedemokraterna.
Synen på kultur och etnicitet
De intervjuade SD-medlemmarna har en påfallande samstämmig syn på samhället, de delar samma analys av samhällsutmaningarna och vad de beror på. Anders, Lasse och Peter är överens om att den viktigaste politiska frågan är invandringen, och att den ger upphov till en rad oönskade konsekvenser såsom ökad brottslighet, sämre välfärd och framväxande parallellsamhällen. De är även överens om att de negativa konsekvenserna av invandringen framförallt beror på kulturella sedvänjor, inte minst när det gäller invandrare från Mellanöstern, Nordafrika och Afghanistan. De uppger att det är invandringsfrågan som fått dem att böra sympatisera med SD. Anders berättar att han avgörande händelse för hans partisympatier var när Stefan Löfven hösten 2015 talade om att Sverige skulle ta emot de flyktingar som kom och bygga bostäder åt dem. Anders var frustrerad över att bostäderna inte redan räckte till åt de som bodde i Sverige, och började söka sig till politiken för att kunna påverka samhället. Även för Lasse var det invandringen som gjorde att han sökte sig till SD. En anhörig utsattes för ett brott av en invandrare, och i kombination med att han upplevde att ”lite för många” invandare kom till landet runt millennieskiftet började han sympatisera allt mer med SD.
Sida | 16 Både Lasse och Anders poängterar att de inte har något emot invandrare per se, och de uttrycker missnöje med att bli kallade rasister eftersom de inte tycker illa om någon baserat på deras etnicitet. Anders berättar att han nog tycker det kan vara spännande med folk från andra kulturer och kulturutbyten när det gäller saker som mat och dans. Men båda är ense – och på denna punkt stämmer också nämnpolitikern Peter in – att invandringen till Sverige lett till negativa kulturkrockar. Alla berättar ungefär samma analys av Sverige och invandringen: de som kommer till Sverige är uppväxta i länder med helt annan kultur och där har de lärt sig andra värderingar. När de kommer till Sverige fortsätter de att reproducera hemländernas värderingar, som ofta skiljer sig mycket från svenska värderingar. I Sverige tar de inte till sig dessa svenska värderingar om t.ex. jämställdhet och individualism. Dessa värderingar rör exempelvis synen på kvinnor. De menar att invandrare inte har samma respekt för kvinnor och jämställdhet som svenskar har, och att denna kvinnosyn tar sig till uttryck genom könsstympningar och våldtäkter.
”Och jag tycker att idag då, det är bara att titta på all statistik, rån, mord, gruppvåldtäkter… Det är ett fenomen som inte fanns i Sverige förr, det har förekommit men… någon gång, av svenskar. Men idag har vi ju helt andra kulturer som kommer hit. Och om man inte är täckt då, då är det ju fritt fram.”
Oron för ökade fall av våldtäkter tas upp av samtliga intervjuade SD-sympatisörer, ofta flera gånger. De menar att antalet våldtäkter ökat i samband med att alltfler invandrare kommit hit, för deras kvinnosyn innebär att man kan begå grova brott mot kvinnor, för i deras hemländer är kvinnor mindre värda än män. Anders hävdar att media mörkar och ljuger när påståendet om att det är antalet anmälda våldtäkter som ökar, snarare än antalet faktiska våldtäkter som ökar, förs på tal. Alla tre uttrycker stark oro över hur grova våldtäkterna dessutom blivit, att gruppvåldtäkter blivit allt vanligare, att de filmas live på facebook, att misshandel i samband med våldtäkter blivit grövre.
Det är en helt annan kvinnosyn, om man säger så.
Den här andra kvinnosynen, vad beror den på?
En annan kultur
Sida | 17 Ja, precis. Vi har ett helt annat tänk här i Norden. I Europa. I Mellanöstern, Afrika, det är
liksom ett helt annat tänk med klaner, med kvinnosynen, och vi har ju könsstympningar förekommer ju i Sverige. Det var kanske 40 000 som var kvinnligt stympade i Sverige. Varför? I Sverige? Och det har barnmorskorna vetat om, men det pratas inte om det. För att det är invandrare. Då kan man inte säga något. För då är man rasist, om man säger att det är hemskt mot kvinnan. Och de får ju jätteproblem med det där, med
könsstympningen. Så att… det är helt annan kultur. Och det har vi inte förstått i Sverige, vi tror att vi kan ta hit hela världen och så ska vi leva i fred och samförstånd. Men det funkar ju inte.
Det är inte individerna, utan kulturen, som ligger till grund för problemen med invandringen. De som kommer hit och vill arbeta och sköta sig är välkomna, exempelvis den högutbildade arbetskraften från t.ex. Iran, Indien och Irak behövs poängterar Anders. Han spekulerar i att iranier kanske är kristna och det är därför att han ser dem som duktiga samhällsmedborgare i högre utsträckning än invandrare från andra länder. Även om hans fokus framförallt ligger på andra kulturer som orsak till brottslighet, nämner han även faktorer som religion och genetik. Han säger att invandrare från Iran ofta är högutbildade och att Sverige behöver deras kompetens, och lägger till ”kanske är de kristna, jag vet inte”. Han uttalar sig även motstridigt gällande etnicitet. Under intervjun fokuserar han på att problemet är de andra kulturerna som kommer till Sverige, och att de är upphovet till flera negativa fenomen i samhället, såsom våldtäkter och misshandelsfall. Men vid ett tillfälle uttrycker han att svenskar skulle ha en empatisk gen som andra saknar, men vill inte förklara det närmre när han får följdfrågor eftersom han inte kan ge ”klara fakta på det”.
Det som är fel med Sverige idag, det tycker jag, det är att om man läser tidningen ja, nu har de rånat en åldring. Jaha, det förstår ju jag att det är inte en svensk som har rånat en åldring. För att, vi har ju i våra gener att vi har empati. Men från andra kulturer så har… den saknas.
Sida | 18 att invandrarna snarare vill bo i gemensamma områden med de från sina hemländer, och att de ska fortsätta leva och reproducera samma kultur och värderingar som de gjort i sina hemländer. Peter talar bekymrat om parallellsamhällen som växer fram i svenska förorter, och förutom det tar han, Lasse och Anders upp stenkastning mot utryckningsfordon, våldtäkter, misshandelsfall och bilbränder. Sammanfattat skulle man kunna säga att deras syn av invandrarna som kommer hit idag är att många invandrare ser Sverige som ett ställe att kunna försörja sig och familjen utan motprestation, att leva på det sätt man själv behagar (ofta på samma slags sätt man levt på i hemlandet) och utan att bry sig om att anpassa sig eller bidra till samhället på minsta sätt. Anders och Peter talar om en ”tickande bomb ute i kommunerna” och både Anders och Lasse tar upp att invandrarna ”tar mer och mer av Sverige”. Lasse beskriver:
Sen har åren gått och jag har sett att de jag kallar för nysvenskar de tar mer och mer av Sverige. Det här är vårat, de skitar ner, plockar blåbärsskogarna, ja, det finns ingen reson alls.
Hur menar du med att de tar mer och mer av Sverige?
Alltså, de, de… de tar för sig mer än… För jag tycker såhär va, att kommer man till Sverige och vill bli svensk då ska man försöka lära sig språket, den där biten, det köper jag. Men tyvärr så finns det folk som inte vill gå med på de där bitarna och då tycker jag att då har de inte här att göra nästan.
Sida | 19 Majoritetssamhället upplever att de attackeras från minoritetsgrupper. Är SD-medlemmarna rädda för att deras sätt att leva på ska försvinna för att det inte anses som allmänt acceptabelt? Om folk blir rädda att deras sätt att leva på är hotat av invandring som kommer hit, använder de sig troligtvis av de medel som finns att ta till för att förhindra invandringen. Ett av dessa blir att rösta på ett parti som har som hjärtefråga att stoppa invandringen och bevara den svenska kulturen. Det har ifrågasatts vad som egentligen är svensk kultur, men dessa SD-väljare är intresserade av att bibehålla sina traditioner och sätt att leva som snarast kan beskrivas som värdekonservativt. Ett upplevt etnisk och kulturellt hot ses som akut, och utan att ha insett det riskerar arbetarklassens väljare att rösta emot sina egna ekonomiska intressen. Om de upplever det etniska och kulturella hotet mot sig själva så pass starkt som Lasse och Anders ger uttryck för, är det sannolikt att de agerar utefter det. I en sådan situation upplevs inte Sverigedemokraterna som ett högerparti, eftersom den ekonomiska politiken är värderad lägre än frågan om invandring, kultur, och det egna sättet att leva. Om du upplever ett hot mot ditt sätt att leva, men inte mot din plånbok, kommer du rösta på det parti som vill lösa de problem du ser som mest akuta. På detta sätt spelar GAL- TAN-skalan prominent roll inom den svenska politiken, eftersom den åtminstone temporärt flyttar bort fokus från en tydlig höger- vänsterpolitik vad gäller välfärdsstaten och fördelningspolitik, som annars varit frågor som präglat svensk politik länge. Arbetarklassväljare som resonerar i samma stil som Lasse och Anders och Peter röstar på ett parti med en högerinriktad ekonomisk politik, men utan att (åtminstone initialt) inse det själva.
Syn på höger- och vänsterpolitik, Socialdemokraterna och välfärd
Sida | 20 Personligen kan jag berätta om det här förslaget, vilket alla borgerliga partier ställt sig bakom och även SD, turordningsreglerna. Alltså, de skulle ju vinna det idag. Om de la ett sådant förslag i riksdagen skulle de vinna. Men nu är de smarta att de inte gör det, eftersom det kanske inte är jättefiffigt i ett valår att lägga ett sådant förslag när folk börjar förstå vad det innebär. Det är väl inte heller någonting de kommer marknadsföra som ett valförslag, men de är helt överens och alla har ju öppet deklarerat att det är så de vill göra, men det skulle i ett enda beslut förändra hela den svenska arbetsmarknaden. Ingen löntagare skulle ha en anställningstrygghet. Och då är vi ju helt plötsligt… jag tror att det är det som är vårt stora bekymmer, det är att man tror att ”det där gäller inte mig, det gäller dem”.
Westerberg berättar att i valrörelsen som kommer att påbörjas 2018 kommer LO:s taktik vara att genomföra enskilda samtal med LO-medlemmarna och att de kommer fokusera på hur SD:s politik påverkar medlemmarna negativt. Även om arbetarna tycker att invandringsfrågan är viktig, tycker folk oftast att det är viktigare hur politiken påverkar sig själva. Westerberg talar om SD som en del av borgerligheten, då deras politiska förslag inom områden som arbetsmarknad slår hårt mot LO-kollektivet. Hon talar om att hon är rädd för att reformer som skulle slå hårt mot arbetstryggheten skulle genomföras med SD i en maktposition och spekulerar i att det finns en risk att många års fackligt arbete skulle vara för intet. I valrörelsen kommer LO:s fokus således vara arbetarnas rättigheter, i enlighet med höger- vänsterkonflikten som de vill ska spela större och tydligare roll. Westerberg menar att det gäller att tala om varför LO arbetar för en Socialdemokratisk vinst i valet 2018, och varför det är viktigt för LO:s medlemmar.
Sida | 21 Vad gäller SD-medlemmarnas syn på höger-vänsterpolitiken skiljer de sig åt, både gentemot Kristensson och Westerberg, såväl som varandra. En sak som spelar in är deras egen klassbakgrund, och att deras tidigare röstningsmönster skiljer sig åt. Nämndpolitikern är universitetsutbildad i Uppsala, beskriver sig som allmänborgerlig i grunden och har tidigare röstat på Moderaterna och Kristdemokraterna, om än något motvilligt. Han berättar att han varit intresserad av politik länge, något som står till kontrast mot Anders som tidigare varit ointresserad av politik. Både Anders och Lasse uppger att de röstat på Socialdemokraterna tidigare, men båda är missnöjda med i vilken riktning partiet gått. Skälen till missnöjet är framförallt kopplade till personliga upplevelser. Anders menar att rösta på socialdemokraterna går emot hans bilintresse.
Jag har väl varit socialdemokrat från början men tack vare deras politik så har jag inte röstat på sossarna på väldigt många år. För jag själv är ju bilintresserad och alltid när sossarna kommer till makten, ihop med miljöpartiet, ja då ska bensinen höjas. Och det drabbar ju dem som… ja, i Norrland till exempel, som har långa avstånd. Det drabbar lastbilstrafiken och därför har jag slutat rösta på sossarna för det slår mot mig själv att rösta på dem.
Lasse har varit aktiv medlem i Socialdemokraterna tidigare, i sin förra hemort och i den nuvarande. Han upplever viss frustration över partiet, som han menar inte lyssnar på folk. Han berättar hur det varit likadana attityder inom partiet på båda de orter han varit på, vilket antyder att han som aktiv hade problem med viss internkultur som tycktes råda inom Socialdemokraterna. Han menar att politikerna inte lyssnar på medborgarna, och att de i vissa fall kan bete sig ”buffligt”. Även om Lasse tidigare varit medlem i Socialdemokraterna tycker han att alla partier (förutom SD) går åt samma håll idag. Något tveksamt säger han att höger- vänsterskalan inte är relevant inom svensk politik idag, men berättar också att han inte skänkt det särskilt mycket tanke huruvida det finns tydliga höger- vänsteralternativ i olika politiska frågor.
Jag tycker att alla går åt samma håll fastän de på pappret inte ska göra det.
Sida | 22 Jaa, vad ska jag säga. Om de går till höger eller om de går till vänster vet jag inte, det
verkar som att de kör samma race i alla fall. Jag har inte tänkt på det faktiskt. Det enda jag har tänkt på är att alla partier har sagt att de inte ska prata med SD. Okej. Då får det vara så då. [ ] Men såhär, återigen, jag tycker att de har sina… de tycker likadant fastän de utåt inte gör det.
Även om Lasse har svårt att uttrycka sin åsikt finns ett visst tankemönster som går igen hos samtliga intervjuade SD-medlemmar som var med i studien. Anders stämmer in i åsikten om att alla partier går åt samma håll, och menar att det inte finns ett vänsterblock och ett högerblock inom svensk politik längre. ”Om vi pratar om de här sju, de säger ju sjuklövern för de är ju inte två sidor längre. De är ett enda stort block. Och sen står SD ensamma på utkanten”. Nämndpolitikern Peter skiljer sig en del från sina partikamrater när det gäller frågan huruvida höger- vänsterskalan är relevant idag, och hävdar att den är det.
Sida | 23 vore inte orimligt om SD:s politik får genomslag dels för sina påstådda ”enkla lösningar” som det faktum att folk har lätt att förstå vad som sägs. Även om politiken i Sverige än idag präglas i högutsträckning av konflikt mellan höger och vänster torde den inte vara tydlig för väljare ifall politikerna upplevs ha ett alltför tillkrånglat språk. Eventuellt är det då lätt att ta till sig av känsloladdade frågor som invandring istället. Westerberg påpekar att Sverigedemokraterna är skickliga på att föra känsloladdad argumentation. ”Jag tror att det SD vinner väldigt mycket på det är att de spelar på känslor, och det borde vi vara bättre på att göra också tycker jag” säger hon och syftar till Sverigedemokraternas retorik generellt sett. Om frågor såsom invandring ses som lättare att debattera för att de involverar mer känslor, och väljare uppfattar sådana frågor som lättare att förstå, finns risken att dessa får mer utrymme på bekostnad av ideologisk debatt om frågor som skiljer högern och vänstern åt.
Sida | 24 Risken finns att strategin att stänge ute SD från politiskt inflytande spär på det politikerförakt som tidigare nämnts. Att det redan finns ett sådant politikerförakt har varit tydligt bland de som deltagit i denna studie; om det utvecklas bland fler väljare när övriga riksdagspartier vägrar att samtala eller samarbeta med SD kan spekuleras i. Om fler arbetarklassväljare som sympatiserar med SD upplever sig alienerade från S och hyser känslor av politikerförakt, kan detta användas av SD som taktik för att gynna sig själva i valet. De har tidigare använt denna position i svensk politik som ett sätt att framställa sig som de sanna representanterna för folkets vilja, och detta är ett exempel på hur etablerade politiker inte vill lyssna på folket. Detta skulle kunna tilltala väljare som inte litar på politiker, eventuellt till den grad att så kallade ”soffväljare” går till valurnorna för att protestera och kräva att få sina röster hörda. Kanske är det därför Socialdemokraternas lokala strategi inför valet kretsar kring kommunikation. Kristensson berättar att partiets taktik i valrörelsen i Uppsala kommer fokusera på att bygga upp en bra kommunikation mellan Socialdemokraterna och eventuella väljare. På sociala medier ska man exempelvis vara tydlig med vilka reformer den S-ledda kommunen Uppsala drivit igenom, och hur reformerna gör skillnad för Uppsalas befolkning. Huruvida det är en strategi som kommer att vara framgångsrik i valrörelsen får framtiden utvisa.
Sverigedemokraterna och skapandet av samhällskris
Utifrån Moffits teori om kriser är populister beroende av att det finns en samhällskris för att legitimera sitt eget existensberättigande. Om det finns en kris i samhället av något slag kan de framstå som en reaktion på den, även om det är de själva som skapar en illusion av att en kris existerar. Sverigedemokraternas politiska agenda har alltid kretsat kring invandringsfrågan, då de menar att den invandring som sker till Sverige är för stor och hotar den nationella identiteten och kulturen. Sedan valet 2006 har deras närvaro gjort sig alltmer påmind i form av ökat väljarstöd, och i takt med ett ökade opinionssiffror och bättre valresultat i riksdagsvalen har de fått en större arena för sina åsikter. Deras politik har visserligen drivits kring den nationalistiska idén om att bevara svenskheten, men deras retorik har anpassats för att en större del av befolkningen än deras tidigare nationalistiska anhängare ska ta till sig deras politiska ståndpunkt.
Sida | 25 2. Upphöj det till en krisnivå genom att koppla det till en bredare struktur, ett ramverk,
och koppla det till en tidsaspekt/ tidsdimension. 3. Konstruera “folket” VS de ansvariga för krisen 4. Använd media för att propagera föreställningen. 5. Presentera enkla lösningar och starkt ledarskap 6. Fortsätt att propagera för kris17
Detta har gjorts genom att skapa en bild av att samhället befinner sig i en kris som beror på invandringen. Samhällsproblem som arbetslöshet och brister i välfärden har de framställt som konsekvenser av en alltför stor invandring, och de ansvariga har bestått av ett maktetablissemang som framförallt består av politisk elit, en mediaelit och en kulturelit. I intervjuerna med Lasse, Anders och Peter hyser alla en viss antagonistisk känsla av att de blir motarbetade av en samhällselit, oavsett vilka frågor de driver eller hur de driver dem. Denna antagonism baseras på det faktum att de tillhör ett visst parti. Samtliga upplever en aktiv motarbetning på politiskt håll, som de upplever som orättvis då inget annat parti behandlas på liknande sätt. Ett exempel på detta är att de flesta partier i riksdagen och i de flesta kommunerna vägrar att samarbeta med SD i det politiska arbetet. Westerberg som företräder LO ser saken ur ett annat perspektiv, och hävdar att SD inte är ett parti som alla andra. Underförstått ska partiet inte behandlas som alla andra heller, och därmed ska inte samarbeten eller förhandlingar däremellan ske.
I intervjuerna stärks en bild av politiker som oärliga människor som drivs av egna vinningar snarare än folkets vilja, och som ljuger och mörkar för att få saker att framstå på det sätt de önskar. Nämndpolitikern berättade att han hade svårt att se sig själv i rollen som politiker eftersom han tidigare hade låg tilltro till politiker och det politiska systemet. Anders beskrev media och politiker som lögnare som mörkade sanningen. Den enda av de intervjuade som var försiktig med att ha en bestämd uppfattning om politiker var Lasse. Han uppgav att han ”är tvungen till det” då han fick frågan om han litade på politiker. En låg tilltro till politiker i samband med att det är högst ovanligt att partier söker samarbete med SD, gör att bilden av
17 Moffit, Benjamin. How to Perform Crisis: A Model for Understanding the Key role of Crisis in Contemporary
Sida | 26 ”oss och dem” förstärks. SD-politikerna är valda till sina uppdrag på samma sätt som övriga politiker, men hävdar att det är de som företräder ”folket” i tradition med den populistiska retoriken. Att folkets representanter ska stå utanför när andra partier förhandlas i politiska frågor stärker således en uppfattning om att den politiska eliten motverkar folkets vilja. Samtliga intervjupersoner som sympatiserar med SD talar om denna politiska elit i termer av ”etablissemanget” eller ”sjuklövern”. Detta förstärker att SD står utanför den politiska arenan, där andra politiker ”mörkar sanningen” och arbetar för sina karriärers skull snarare än för sina väljares skull. Det blir ett sätt att legitimera bilden av att vara ”underdog” trots att partiet är Sveriges tredje största. Ett exempel på vilka fler som ingår i maktetablissemanget framställs tydligt i citatet med nämndpolitikern Peter:
”Vilka ingår i maktetablissemanget?”
”Mycket av kulturvärlden är väldigt mot oss. När man gör sådana uttalanden mot oss, som allas lika värde, eller vi står för öppenhet, vi står för inkludering. Hela det här är ju ett kodspråk bara för att markera mot… inte bara oss, det ska jag inte säga, men det är ju mycket så at man gör det föra att markera mot oss. För vi är det största hotet utifrån deras synvinkel då. Vi är ju tredje största partiet.
Att SD ställs utanför i fler sammanhang är politiken visas tydligt i och med hans citat. Att SD inte representeras i kulturvärlden, samt att journalister såsom ledarskribenter och krönikörer tar avstånd från partiet, blir ett sätt på hur kulturvärlden och mediavärlden tar avstånd från svenska folket.
Sida | 27 systemet tål är en bärande del för att skapa bilden av en ohållbar situation som kommer att brista inom en snar framtid om inget görs. SD har fortsatt att hävda att den enda lösningen är en åtstramning av invandringspolitiken, inte minst flyktingpolitiken trots de stora förändringar som följde hösten 2015. Nämndpolitikern uttryckte det: ”Jag ser ju invandrings- flyktingfrågan som det centrala för Sverige. Vi kan inte bara göra som vi gjort hittills. Vi har bokstavligt talat en tickande bomb här. Vi har utanförskapsområden, vi har, utanförskap ökar. Gängskjutningar är bara ett exempel, gängvåldtäkter, tafsande…”. Genom hur intervjupersonerna gestaltar en mörk sida av Sverige som håller på att påverka varje aspekt av samhället. Att brotten ökar, speciellt misshandelsfall och våldtäktsfall, är en konsekvens av en okontrollerad invandring. Om myndighetsarbete eller välfärden inte lever upp till de krav som ställs beror det på invandringen.
Samhällen förändras alltid, det är oundvikligt, och en stor del av i vilken riktning samhället går sker avgörs framförallt av politiska beslut. Den bilden som Sverigedemokraterna lyckas måla upp och som de använder för att locka väljare är att när folk kan uppleva att viktiga samhällsfunktioner sviker dem, är att det beror på invandringen och att det finns ett etablissemang som kommer försvara invandringen även om priset är högt. Genom att utlova enkla lösningar kan de förutom en mörk bild av samtiden måla upp en hoppfullare framtid. Som populistisk taktik är detta effektivt för att föra fram idén att samhället skulle vara bättre om det var mer etniskt och kulturellt homogent. Utifrån Moffits teori har Sverigedemokraterna lyckats identifiera ett problem, koppla det till ett bredare ramverk, och hålla ”etablissemanget” ansvariga. ”Etablissemanget” är ett luddigt begrepp vilket högerpopulistiska partier kan användas till sin fördel, eftersom begreppet då kan förändras som man själv önskar, och laddas med vilket innehåll som helst. Nämndpolitikern beskriver makteliten som bestående av politiker, media och kulturprofiler:
Sida | 28 Populismen bygger på att det finns ett ”folk” och en ”elit”, som bl.a. Canovan förtydligat. Enligt Moffits teori om skapande av kriser behövs en ”elit” utmålas som ansvarig utmålas som ansvarig för de missförhållanden som råder i samhället. Som nämndpolitikern uttrycker ovan består eliten i samhället av fler än de partier som Sverigedemokraterna ofta benämner som ”etablissemanget” eller ”sjuklövern” – det vill säga de övriga sju riksdagspartierna. Genom att hävda att andra förutom politiker är ansvariga för samhällsproblem kan de även fortsatt hävd sin legitimitet som politiker. Att enbart utmåla ett politiskt etablissemang som ansvariga skulle kunna underminera Sverigedemokraternas legitimitet då de själva är det tredje största partiet i riksdagen.
Både Socialdemokraterna och LO erkänner att de arbetar aktivt med försöka få väljare att lägga sin röst på Socialdemokraterna, men deras taktiker skiljer sig åt. Socialdemokraterna – såsom deras försteombudsman i partidistriktet uttryck sig – anpassar sig till den problembild som Sverigedemokraterna målat upp. När SD talar om problem med otrygghet i samhället är det tätt sammankopplat till den samhällsanalys de tydligt framställer i media och i politiska utspel. De kopplar dessa frågor som en tydlig konsekvens av invandringen. Socialdemokraterna försöker förhindra väljare som ser möjligtvis samhällsproblem såsom brottslighet som en konsekvens av invandringen från att gå till SD genom att tala mer om trygghet i samhället och öka resurser till exempelvis ordningsvakter som patrullerar i Uppsalas centrum. Genom att tala om trygghet men inte koppla den till invandringen utan snarare till en egen samhällsanalys hoppas man vinna väljarnas förtroende i nästa val. Westerberg berättar om LO:s taktik som skiljer sig väsentligt från Socialdemokraternas. Istället för att prata om folks oro vill man gå på djupet för att hävda att deras oro bottnar i något annat än invandringsfrågan. Att tala om typiskt socialdemokratiska frågor, såsom fackliga frågor som rör arbetsplatsen, upplever hon som det mest framgångsrika.
Sida | 29 LO:s taktik blir att bekämpa det ”ramverk” som SD befäst. Genom att arbeta på det sättet motsätter de sig SD:s problemformulering i grunden. Detta kan styra tillbaka fokus på konflikten mellan höger och vänster. Väljarbeteendet styrs dock av många saker, och det inte enbart vilka problemformuleringar som finns i samhällsdebatten. I media har invandringen blivit en alltmer omskriven fråga, inte minst då Moderaterna och Socialdemokraterna med ett par månaders mellanrum börjat tala om invandringsfrågan, om svenska värderingar och tuffa krav för de som kommer till Sverige. Sverigedemokraterna behöver således inte vara ständigt närvarande i den mediala debatten, eftersom andra partier närmar sig deras problemformulering. Moffits steg om att propagera för sin framställning av kris i media tycks alltså skötas av andra partier än bara Sverigedemokraterna. Men vad konsekvenserna blir av att de andra partierna närmar sig Sverigedemokraternas samhällsanalys och lösningar på problem är oklart. Deras förhoppning – inte minst Socialdemokraternas – är att vinna tillbaka väljare som man tappat till SD p.g.a. invandringsfrågan. Frågan är dock om detta ger Sverigedemokraterna bilden av att ha varit de som haft ”rätt” hela tiden eller om detta urholkar deras väljarbas som återvänder till sina tidigare partisympatier. Det får framtiden utvisa.
Slutsatser
Det finns i alla fall två konfliktlinjer som löper genom arbetarklassen idag. Dels den traditionella skalan mellan högern och vänstern, dels invandringsfrågan. Många röstar fortfarande i enlighet med den ekonomiska höger- vänsterskalan, troligtvis på grund av att de värderar trygghet i arbetsmarknadsfrågor och ekonomiska frågor högre än vad de eventuellt upplever ett kulturellt hot.
Sida | 30 De svenska arbetarklassväljare som intervjuats i denna undersökning tycks uppleva en alienering från Socialdemokraterna. Socialdemokraterna har inte handskats med deras oro, men innan tidigare fanns inget trovärdigt alternativ att tillgå. I takt med att Sverigedemokraterna fick alltmer plats i den politiska debatten minskade stigmatiseringen av partiet. Sverigedemokraternas retorik kretsar om att de är de enda som talar om det vanligt folk tycker, vilket får dem att framstå som ett antietablissemangsparti. Detta har tilltalat de intervjuade arbetarväljarna, eftersom de av flera olika skäl har upplevt Socialdemokraterna som fjärmade från verkligheten. Detta gäller inte minst Socialdemokraternas hållning i invandringsfrågan.
Att arbetarklassväljare röstar på ett högerpopulistiskt parti som står till höger i ekonomiska frågor kan anses anmärkningsvärt. Men Sverigedemokraternas retorik upplevs som vurmande för välfärden, vilket märks tydligt i intervjuerna. Arbetarväljarna tycks uppleva en viss konkurrens om materiella resurser, att infödda svenskar inte kommer få bostäder eller den vård de behöver, för att invandrare får saker och ting givna till sig utan krav på motprestation. Det kan förstärka en känsla av att invandrarna garanteras bättre välfärd än svenskarna. Oron för ekonomiska förhållanden var dock inte den viktigaste orsaken till den invandringskritiska hållningen. Den bärande delen i kritiken mot invandringen beror främst på oro gentemot de kulturer som kommer in i landet. Ett visst kulturellt utbyte kan upplevas som positivt, men inte i värderingsfrågor. Intervjupersonerna är oroliga att ideal om tolerans och jämställdhet ska komma att förändras till att anpassas efter invandrarnas kulturer som inte delar de värderingar som råder i Sverige. De upplever ett sådant kulturellt hot som akut, inte minst då de menar att det är kulturerna och dess värderingar som ligger till grund för brottslighet. När de berättar att de upplever att invandrarna tar mer och mer av Sverige, antyder de att detta sker på de svenska medborgarnas bekostnad. Möjligtvis upplever arbetarna just detta hot som mer konkret, eftersom deras ekonomiska, kulturella och sociala ställning ger dem begränsade möjligheter att påverka en sådan samhällsutveckling.
Sida | 31 Westerberg hävdar att arbetarna inte upplever situationen i landet som bättre, men att politiker upprepar att saker och ting går bra för Sverige. Intervjuerna med SD-sympatisörerna avslöjar inget om de tycker att vissa saker går åt rätt håll i Sverige, eftersom de har en mörk bild av framtiden. Denna mörka bild hänger ihop med det upplevda invandringshotet. Arbetarnas låga tillit till politiker i kombination med att de inte upplever sig få ta del av ekonomisk utveckling, kan förstärka en bild av ett etablissemang som inte representerar folket. Om de redan hyser vissa sympatier med den invandringspolitik som Sverigedemokraterna för kan en djupare alienering mellan Socialdemokraterna och arbetarklassen växa fram.
Sida | 32
Referenslista
Acheterberg, Peter & Manevska, Katerina. Immigration and Perceived Ethnic Threat: Cultural Capital and Econmic Explanations. European Sociological Reviw. Vol. 29, Nr. 3. (2011): 437- 449. DOI:10.1093/esr/jcr085
Canovan, Margaret. Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy. Blackwell Publishers: Political Studies, XLVII. 2-6, (1999). DOI: 10.1111/1467-9248.00184
Demker, Marie & Oskarsson Maria. Room for Realignment: The Working Class Sympathy for Sweden Democrats. Government and Opposition. Vol. 50, Nr. 4 (2015): 629–651. DOI:10.1017/gov.2014.41
Larsson, Mats, Lönerapport 2017: Löner och löneutveckling år 1913- 2016 efter klass och
kön. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige, 2017.
http://www.lo.se/home/lo/res.nsf/vRes/lo_fakta_1366027478784_lonerapport2017_pdf/$File/
Lonerapport2017.pdf. Hämtad 27 december 2017.
Moffit, Benjamin. How to Perform Crisis: A Model for Understanding the Key role of Crisis in Contemporary Populism. Government and Opposition. Vol. 50, Nr. 2, (2015): 189–217. DOI:10.1017/gov.2014.13.
Oesch, Daniel. Explaining Workers’ Support for Right-Wing Populist Parties in Western Europe: Evidence from Austria, Belgium, France, Norway, and Switzerland. International
Political Science Review. vol. 29, nr. 3 (2008): 349–373. DOI: 10.1177/0192512107088390
Oscarsson, Henrik. Den svenska partirymden 2016, En forskarblogg om val, opinion och
demokrati. Blogginlägg från augusti 2016. Hämtad den 27 december 2017.
http://www.henrikoscarsson.com/2016/08/den-svenska-partirymden-2016.html Valmyndigheten. Val till riksdagen – röster. 2014. Hämtad 28 december 2017.
