• No results found

Yngre barns delaktighet och inflytande i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Yngre barns delaktighet och inflytande i förskolan"

Copied!
34
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Av: Eva Strömberg

Handledare: Ramona Rat

Examinator: Ulla Ekström von Essen

Södertörns högskola | Interkulturell lärarutbildning

mot förskola, erfarenhetsbaserad

Självständigt arbete 15 hp

Utbildningsvetenskap C | Vårterminen 2020

Yngre barns delaktighet och

inflytande i förskolan

Jag kan om jag får

(2)

2

Title:

Younger children’s influence and participation in preschool. I can if I may

Author:

Eva Strömberg

Supervisor:

Ramona Rat

Term:

Spring term 2020

Abstract

The purpose of this essay is to reflect upon the participation and the influence of young children, between the ages one to three, in preschool. The starting point of the essay is a self- experienced dilemma where children can make different choices in different aspects. The situations I describe are gathering- and meal situations. I also describe the impact that the learning environment can have in preschool. Can it help rather than hinder the possibilities for younger children to participate and have influence?

In exploring these topics, I was guided by the following research questions:

What impact has the educators’ approach in facilitating participation and influence for younger children?

How does the learning environment impact the younger children’s participation and influence?

How do the younger children communicate their will to participate and influence?

In this reflection I discuss the preschool’s steering documents, the Convention on the Rights of the child and the Preschool Curriculum, that all preschool educators should follow. I am highlighting the meaning of the different concepts of participation and influence. I even discuss the importance of different approaches where the educator shows sensitivity for the children’s possibility to influence their day at preschool. The essay considers the impact of the learning environment on the younger children’s participation and influence. The essay ends with highlighting the great importance of the interplay between educators and children through different ways of communication and documentation.

Keywords: Participation, influence, younger children, educators approach, learning environment and communication.

(3)

3

Sammanfattning

Yngre barns delaktighet och inflytande i förskolan

Jag kan om jag får

Syftet med denna vetenskapliga essä är att reflektera över delaktighet och inflytande för de yngre barnen mellan ett och tre år på förskolan. Essän har som utgångspunkt ett självupplevt dilemma där barnen utifrån olika aspekter kan göra olika val. Situationer jag beskriver är bland annat från samlingar och matsituationer. Jag beskriver även lärmiljöns betydelse på förskolan. Kan den hjälpa mer än stjälpa de yngre barnens möjligheter till delaktighet och inflytande?

Till hjälp för att utforska detta har jag använt mig av dessa frågeställningar:

- Vilken betydelse har pedagogers förhållningssätt för att skapa delaktighet och inflytande för de yngre barnen?

- Hur påverkar lärmiljön yngre barns delaktighet och inflytande?

- Hur kommunicerar de yngre barnen sin vilja till delaktighet och inflytande?

I reflektionen diskuterar jag förskolans styrdokument, barnkonventionen och läroplanen som alla pedagoger på förskolan ska förhålla sig till. Jag lyfter innebörden på de olika begreppen för delaktighet och inflytande. Diskuterar även förhållningsätt där vikten av pedagogens lyhördhet utifrån barnens möjlighet till att påverka sin vardag på förskolan. I essän reflekteras det över lärmiljöns betydelse för de yngre barnens delaktighet och inflytande. Essän avslutas genom att lyfta fram den stora betydelsen som samspelet mellan pedagoger och barn har genom olika kommunikationsvägar och dokumentationer.

Nyckelord: Delaktighet, inflytande, yngre barn, pedagogens förhållningsätt, lärmiljö och kommunikation.

(4)

4

Innehållsförteckning:

1. Dilemma... 5

2. Syfte och frågeställning ... 9

3. Metod ... 10

3.1 Etiska överväganden ... 12

4. Reflektion ... 12

4.1 Förskolans styrdokument, barnkonventionen och läroplanen ... 12

4.2 Vad innebär delaktighet och inflytande? ... 15

4.3 Vilken betydelse har pedagogers förhållningssätt för delaktighet och inflytande för yngre barn? ... 17

4.4 Hur påverkar lärmiljön yngre barns delaktighet och inflytande? ... 22

4.5 Hur kommunicerar de yngre barnen med varandra och pedagogerna? ... 25

4.6 Vad har dokumentationen för betydelse för barns inflytande och delaktighet? .... 28

5. Slutord ... 30

6. Referenslista: ... 32

(5)

5

1. Dilemma

Jag tittar på klockan och tänker, oj vad klockan går, nu är det dags att ha samling innan lunch.

”Dags att plocka undan” hör jag hur Camilla säger. Alla hjälps åt att göra miljön fin och vi samlar barnen i samma rum. Jag ska hålla i samlingen och Camilla ska vara med som hjälp och stöd, Sussi som är en vikarie dukar borden och hämtar maten.

Jag tar fram en färggrann väska. Barnen lockas till samlingen och sätter sig ner på mattan.

Holger som är nyinskolad på avdelningen och är ett och ett halvt år vill inte sitta ner, han står på avstånd och tittar. Till skillnad från samlingen i går då vi försökte få honom delaktig ser jag en större nyfikenhet av samlingen och Bobos väska idag. Svea två år står vid den stängda dörren med napp och snuttefilt och iakttar samlingen. Astrid som är snart två år, har byggt med duplolego en längre stund i en del av rummet, hon plockar inte undan och kommer inte till samlingen. De andra 12 barnen sitter förväntansfullt på mattan och undrar vad som ska hända. Jag skramlar med väskan och det hörs ett ljud. Babblarsången börjar spelas och Bobo kommer fram ur väskan. Jag ser hur Holger ler där han står. Jag börjar gestalta sagan ”Bobos väska”. Barnen hjälps åt att ta upp olika Babblare och tillbehör ur väskan. Jag hör barnen skratta och de säger ”Diddis napp, Bibbis bil, jag vill hålla”.

Efter en stund kommer Sussi in i rummet och säger ”varsågoda, nu är det mat”. Barnen går till sina bestämda sittplatser utom Svea, hon står kvar med napp och snuttefilt vid dörren. Camilla går fram till Svea och säger ”kom och sätt dig på din plats”. Svea skakar på huvudet och står kvar. Svea går senare fram till Astrid som sitter på sin plats, hon petar på henne och säger

”bort”. Astrid skakar bestämt på huvudet och sitter kvar. Svea tittar på henne med arg blick, slänger iväg snutten och säger ”jag sitta där”. Camilla går fram till Svea igen och säger ”du får välja en ledig stol, Astrid vill sitta på sin plats”. Jag ser att Svea tittar surt på Camilla väljer en ledig stol, men inte sin egen plats. Idag serveras det kycklinggryta, sås, ris, grönsaker, mjölk och vatten. Mitt på bordet har Sussi dukat fram tallrikar, glas, bestick och haklappar i små fina högar. ”Varsågod Astrid”, hör jag Sussi säga, ”här får du din tallrik med mat, visst ser det gott ut?” I ögonvrån ser jag hur Astrid skjuter bort tallriken och pekar på såsen samtidigt som hon rynkar på näsan. Svea har satt sig vid mitt bord, hon tar en tallrik och

(6)

6

säger ”ris, sås och gurka”. Jag frågar henne, ”vill du inte ha kyckling?” Svea tittar lite argt på mig och säger, ”nej, tycker inte om”. ”Varsågod här får du din mat, säg till om du ångrar dig”, säger jag till Svea. Jag hör hur Camilla frågar Holger vad han vill ha på sin tallrik. Holger använder sitt kroppsspråk genom att peka, nicka och skaka på huvudet om vad han vill ha.

Camilla vänder sig mot mig och säger ”nu förstår nog jag vad inflytande kan betyda för de yngre barnen”. Jag tänker att det är väl självklart, ställer du en fråga så har du gett barnet möjlighet att svara, vilket för mig är inflytande eller? Tur att vi ska ha ett möte tillsammans med utvecklingschefen just om delaktighet och inflytande nästa vecka, tänker jag för mig själv medan jag ser Svea börja äta.

När barnen är klara börjar Sussi duka av tillsammans med barnen. Jag ser hur barnen och Sussi hjälps åt att skrapa ner matresterna i avfallshinken. Svea säger ”Holger kan inte själv”.

Sussi frågar Svea ”Vad är det inte Holger kan, menar du att skrapa?” ”Mm”, svarar Svea.

Sussi förklarar för Svea, ”jag tror att han kan med lite hjälp, Holger vill försöka själv”. Svea nickar, går och hämtar sin tallrik och tittar på Sussi och säger ”jag kan själv”. ”Varsågod det går bra" säger Sussi och backar lite. Svea skrapar, går och tvättar sig och går vidare in i sovrummet med napp och snutte, lägger sig vid sin filt och somnar på en gång. Holger går in i sovrummet, han ser alldeles förvirrad ut och är blank i ögonen av tårar. Jag sitter på golvet vid hans filt och säger ”kom Holger, du kan sitta hos mig”. Han går fram till mig, tar sin napp, gosedjur, täcke och kudde upp i sin famn, tittar på mig och går ut ur rummet. Jag säger en gång till ”kom Holger”, han vänder sig om tittar på mig med sina tårfyllda ögon och går vidare. Jag vet att Camilla är där ute hon tittar in på mig och säger ”han lägger sig på soffan”.

Jag och Sussi är i sovrummet med de andra barnen. Jag går på första rasten.

När jag kommer ut ifrån sovrummet ser jag Holger som ligger på soffan och sover. Jag säger till Camilla ”skönt, nu är han nöjd och kan koppla av”. Jag och Camilla börjar diskutera barns inflytande och delaktighet främst vid måltider och vila. Camilla säger ”att få välja vad de vill ha på sin tallrik är väl inflytande?” Jag svarar, ”det är en svår fråga, jag tycker barnen ska bli erbjuden all mat med en möjlighet att välja vad de vill ha.” Jag fortsätter förklara hur jag menar då jag ser att Camilla ser frågande ut. ”Jag tycker att alla barn i den mån de kan ska bli erbjudna att ta mat själv ifrån de olika serveringskärlen. På så sätt får de valmöjlighet om vad de vill ha på sin tallrik” säger jag. Camilla nickar och säger, ”det vore ju bra, men ibland är maten för varm och jag upplever att de är svårt för vissa barn att ta mat när de är så små”.

”Absolut, men vi bör vara närvarande pedagoger och hjälpa barnen, men självklart går

(7)

7

säkerheten alltid först” svarar jag. Camilla säger då, ”tur att vi ska ta upp detta viktiga ämne på mötet vi har nästa vecka.” ”Det är jättebra”, säger jag innan jag går mot dörren för att gå på rast. Jag hör hur Camilla säger ”Eva, en fråga till, visst kan Holger ligga här och sova?” Jag svarar, ”självklart, han brukar inte vakna så lätt och nu sover alla barnen.” ”Precis så tänker jag med”, svarar Camilla. Jag börjar gå mot dörren igen, vänder mig om och säger, ”när några barn vaknar tror jag inte Holger störs av deras prat och lek”. Camilla nickar och säger ”bara en sak till, vad tänker du när du läser om delaktighet och inflytande i läroplanen? Jag tycker det är svårt att förstå hur vi kan ge de yngsta barnen delaktighet och inflytande i sin vardag på förskolan”. Jag tänker en stund och säger, ”delaktighet kan innebära att barnen blir inbjudna eller erbjudna att delta i något.” Jag tänker en stund till och svarar, ”det är svårt att ge de allra yngsta barnen delaktighet och inflytande, det gäller att vi pedagoger i arbetslaget är lyhörda och kan tolka barnens uttryck och val.” Camilla ler mot mig och svarar. ”Jag håller med, jag vill även tro på att alla barn kan, men ibland är det svårt när vi är stressade och barnen är trötta och hungriga, främst vid matsituationen” säger Camilla. ”Ja det är ingen lätt uppgift”

svarar jag, att tolka orden delaktighet och inflytande och främst när barnen är mellan ett och tre år. ”Nu går jag på rast, vi får fortsätta diskussionen vidare på mötet” säger jag till Camilla och går ut genom dörren.

På väg till personalrummet tänker jag på alla tolkningar vi får göra för att förstå de yngsta barnens vilja och val. Jag ler lite och tänker på Svea som har ett utvecklat verbalt språk.

Holger och Astrid som använder sitt kroppsspråk och minspel för att göra sig förstådda. Detta är verkligen inte lätt, hur vi ska tolka och arbeta med delaktighet och inflytande utifrån läroplanen med de yngsta barnen.

I personalrummet sitter två av mina kollegor med fötterna i soffan och dricker kaffe och äter morotskaka. ”Åh vem fyller år?” frågar jag. ”Ingen, det är från en vårdnadshavare” svarar Monika. Jag tar en bit av kakan och en kopp kaffe och sätter mig i fåtöljen. Monika frågar mig, ”varför har ni ett barn som sover på soffan?” Jag svarar, ”han är precis färdig med sin inskolning så jag upplever att han är lite otrygg och osäker i sovrummet och han valde själv soffan.” ”Så kan man väl inte göra?” säger Monika. Jag går i försvarsställning och svarar ”det är väl bättre att han sover och är nöjd än att han är vaken och ledsen”. Monika fortsätter, ”han kan ramla ner, de andra barnen kan väcka honom”. Jag lyssnar inte längre och tittar ner i min mobil i stället. Dörren öppnas och in kommer Klara och säger ”såg att Holger sover skönt på soffan, alla sätt är bra utom de dåliga”. Monika tittar upp från sin mobil och säger ”vad är det

(8)

8

för bra?” Klara svarar ”det är väl skönt att sova.” Även hon sjunker ner i soffan och tittar i sin mobil. Jag låtsas att titta i min mobil men mina tankar går till avdelningen, vad är rätt och vad är fel? Måste alla barn göra likadant? Jag tänker återigen på läroplanen, vårt uppdrag, och orden delaktighet och inflytande. Det är tur vi har ett inplanerat möte med utvecklingschefen och kan diskutera detta tillsammans.

Efter rasten och min reflektionstid kommer jag in på avdelningen. Då har de flesta av barnen vaknat. Jag tittar på soffan, Holger sover fortfarande med ett stadigt tag om sin kanin. Skönt, han kan sova fast det är ljud i rummet tänker jag. Jag ser Svea stå på tå och försöker nå ett pussel som ligger uppe på en hylla. Astrid sitter på golvet nedanför staffliet med ett papper i handen. Jag tittar på staffliet och ser att Astrid har försökt sätta dit ett papper. Jag tänker nu har vi glömt att förbereda med papper och färger. Astrid kommer fram till mig, pekar på färgerna, jag frågar, ”vill du måla?” Hon nickar, drar fram en stol till staffliet och sätter sig.

Jag sätter fast ett papper och häller upp röd och grön färg. Astrid puttar bort den röda färgen och skakar på huvudet. ”Vill du inte ha röd?” Frågar jag. Hon reser sig från stolen, tittar upp på färgerna och pekar på gul och rosa. Jag ger Astrid de färger hon vill ha, hon börjar måla.

Svea tittar på mig med en vädjade blick, hon säger ”pusslet där uppe” och pekar på en hylla.

Jag ser hur Svea tittar uppåt och pekar på en hög pussel. Jag ger Svea ett pussel och hon skriker, ”nej, Bamse pusslet”. Jag tittar på Svea och säger, ”förlåt” och ger henne Bamse pusslet. ”Tack”, säger Svea och går till bordet och börjar lägga pusslet. Jag tittar mig runt på avdelningen och inser, oj vad högt upp visa saker ligger. Har vi pedagoger verkligen anpassat och utformat miljön efter barnens behov?

Jag hinner bara tänka det innan Holger kommer med sin kanin och napp och vill sitta i knät.

Tre andra barn sitter och degar med Sussi, bordet är fullt med deg, kavlar, och formar.

Diskussion pågår om sniglar som barnen skapat tillsammans. Barnen sjunger på ”Lilla

snigel”. Holger blir intresserad av sången och lämnar sin napp och kanin till mig för att gå till barnen som sjunger. Han pekar på degen och sätter sig och deltar. Camilla kommer med lärplattan. ”Vad bra, kan inte du dokumentera Holger när han är med så att vårdnadshavarna får se att han är tillsammans med andra barn” säger jag. Camilla svarar, ”självklart, måste bara fråga Holger och de andra barnen om de vill vara med på kort”. Camilla går fram till bordet där full aktivitet pågår. Hon visar lärplattan för barnen. Jag hör hur hon frågar barnen om de vill vara med på kort. Camilla förklarar även att vi kan sätta upp bilderna på väggen tillsammans. Alla barnen vill delta i dokumentationen. Svea lämnar sitt pussel och närmar sig

(9)

9

barnen som degar. Sussi frågar om Svea vill vara med. Svea nickar. ”Då behöver du plocka bort ditt pussel först”, säger Sussi. Svea kommer med pusslet till mig och jag lägger tillbaka det på hyllan.

Camilla gör färdigt dokumentationen och sätter upp bilderna på väggen. Barnen kommer för att titta och vi pedagoger upptäcker då att bilderna är uppsatta för högt. Vi flyttar ner bilderna och ser genast ett intresse hos barnen då de börjar peka och sjunga om sniglarna. In genom dörren kommer Holgers pappa, Holger pekar på sniglarna och ser glad ut. Pappan ler och säger till Holger ”har du haft det roligt idag?” Jag tänker, vad roligt att Holger får visa pappa själv att han har lekt med degen och gjort sniglar.

Min arbetsdag är slut och jag cyklar hem. Jag summerar dagens händelser i mitt huvud och tänker, är det vi pedagoger som avgör om de yngsta barnen får delaktighet och inflytande i sin vardag på förskolan? Jag längtar till mötet då vi pedagoger kan bolla våra tankar med

varandra. Jag parkerar cykeln och tänker, det är viktigt att vi i vår verksamhet ger barnen möjlighet att prova och utforska genom att vi tror på dem och visar dem tillit. Det här är verkligen en viktig fråga för oss att ta upp. 1

2. Syfte och frågeställning

Syftet med min essä är att undersöka de yngre barnen, det vill säga barn som är mellan ett och tre år och deras möjlighet till delaktighet och inflytande under sin dag på förskolan. Vad innebär det för de yngre barnen att ha delaktighet i sin vardag? Hur kan de vara med och påverka sin situation och få inflytande? Kan alla barn få delaktighet och inflytande oavsett ålder? Jag har valt att utforska delaktighet och inflytande tillsammans eftersom Läroplanen för förskolan Lpfö18, nämner dessa två begrepp tillsammans (Skolverket 2018, s.16).

I mitt dilemma beskriver jag flera situationer där barnen utifrån olika aspekter kan göra val.

Holger i dilemmat fick möjlighet att vila på soffan som ifrågasattes av flera pedagoger. Vi på avdelningen var överens om att det var ett bra alternativ utifrån Holgers bästa. Samtidigt förstår jag Monika som i personalrummet sa att det fanns en risk att han kunde ramla ner. När Astrid byggde med duplolego visade hon sin önskan genom att sitta kvar och bygga istället

1 Delar av dilemmat är kopierat från min hemtentamen i Utbildningsvetenskap 7, Att beforska förskolan.

(10)

10

för att delta på samlingen. Kan Holger och Svea vara lika delaktiga i samlingen oavsett om de sitter med i ringen eller om de deltar på håll?

När jag tittar tillbaka på matsituationen ges barnen av oss pedagoger olika förutsättningar beroende på hur pedagogen tolkar vad barnen har kommunicerat. Holger fick en valmöjlighet att välja vad han ville ha på sin tallrik då pedagogen frågar och han svarar genom sitt

kroppsspråk. Svea säger vad hon vill ha på sin tallrik, ris, sås och gurka. Astrid som inte blev tillfrågad, får ingen möjlighet till att påverka vad hon serverades på tallriken.

Svea som vill sitta på Astrids stol men inte fick det, kunde i detta fall erbjudas en valmöjlighet eftersom det fanns en ledig stol att välja på. Jag ställer mig frågan, är det en trygghet för yngre barn att ha bestämda platser eller finns det en syn på de yngre barnen att de är för små att bestämma och ta egna beslut? Dilemmat ifrågasätter delvis de yngre barnens delaktighet och inflytande i förskolans rutiner. Jag tänker på Holger som vill sova på soffan, är rutinen att alla barn sover i samma rum? Samlingen och matsituationen är även det rutinsituationer som kan diskuteras. I min berättelse kommer även lärmiljöns betydelse fram. Kan den hjälpa mer än stjälpa de yngre barnens möjligheter till delaktighet och inflytande? I lärmiljön på förskolan ska barnen kunna utforska, undersöka, prova och leka. Läroplanen för förskolan Lpfö 18, belyser även detta, ”Barn har rätt till delaktighet och inflytande. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av utbildningen” (Skolverket 2018, s.16). Både Astrid och Svea fick be om hjälp för att kunna nå det material de ville arbeta med. Jag funderar på om vi pedagoger medvetet placerar visst material bortom räckhåll för barnen.

För att utforska detta använder jag mig av dessa frågeställningar:

- Vilken betydelse har pedagogers förhållningssätt för att skapa delaktighet och inflytande för de yngre barnen?

- Hur påverkar lärmiljön yngre barns delaktighet och inflytande?

- Hur kommunicerar de yngre barnen sin vilja till delaktighet och inflytande?

3. Metod

Denna uppsats är skriven i essäform, en metod som innebär reflektion av ett självupplevt dilemma. Syftet med att skriva i essäform är att kunna reflektera över min egen

yrkeserfarenhet. Min essä handlar om de yngre barnens delaktighet och inflytande i förskolan.

(11)

11

Jag vill utforska, reflektera, vrida och vända på mitt dilemma med hjälp av aktuell

forskningslitteratur. Under seminariumtillfällena fick jag handledning och även kunna höra studiekamraternas infallsvinklar, som har givit mig nya utgångspunkter på mitt dilemma.

Målet med att använda essäskrivandet som min metod är att hitta flera perspektiv som kan hjälpa mig att utveckla arbetet med delaktighet och inflytande för de yngre barnen i min yrkesroll. Alsterdal, docent i praktisk kunskap, beskriver i Essäskrivande som utforskning att en essä kan bestå av tre delar, det är en svårbedömd handling, mina egna tankar och frågor kring dilemmat och att se perspektiv utifrån, men som står i relation till det egenupplevda i dilemmat (Alsterdal 2014, s. 49). Alsterdal belyser även att praktisk kunskap sker i tid och rum. Det behövs en sann berättelse för att kunna reflektera (Alsterdal 2014, s. 51). Vilken min essä syftar till. Hjertström, Lappalainen & Schwarz beskriver praktisk kunskap i Tänkandes gryning praktisk kunskap, bildning och Deweys syn på tänkandet. Praktisk kunskap

förknippas ofta med erfarenhet och kunskap. Praktisk kunskap finns hos människor som utövar praktiska yrken. För mig som reflekterar över ett självupplevt dilemma är det viktigt att jag kan ta ett steg tillbaka och kritiskt granska verksamheten och även kunna ifrågasätta den (Hjertström, Lappalainen & Schwarz 2011, s.98–99).

Den praktiska kunskapen bärs som en personligt erövrad kunnighet som tagit plats hos individen – och i den mänskliga gemenskap där han eller hon handlar – och den utövas på ett intuitivt sätt. Det är förvisso inte frågan om en kunskap som exkluderar teoretiskt kunnande – det finns ingen

motsättning mellan att vara en god praktiker och att använda sig av vetenskapliga rön för att förbättra sin praktik, tvärtom kan en sådan teorimedvetenhet ofta vara ett krav – men det handlar om en kunskap som har flera och andra dimensioner. (Svenaeus 2009, s. 13–14)

När jag läser citatet ovan gör jag en koppling till ett stycke i läroplanen som handlar om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (Skolverket 2018, s.10). Vårt teoretiska kunnande skapar en djupare förståelse i innebörden av våra praktiska handlingar som ger olika effekter i vårt möte med barnen. Essäskrivandet har gett mig insikt om att jag inte endast kan gå på min egen erfarenhet och känsla utan att skapa en dialog med teoretisk kunnande.

Jag har undersökt dilemmat med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur. Jag har bland annat använt mig av Kristina Westlunds avhandling Pedagogers arbete med

(12)

12

förskolebarns inflytande en demokratididaktisk studie (2011). Katarina Ribaeus

doktorsavhandling Demokratiuppdrag i förskolan (2014). Samt Anette Emilsons studie Young children´s influence in preschool (2007). Westlunds avhandling har hjälpt mig att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med barns inflytande utifrån ett kritiskt relationellt

perspektiv. Emilsons studie belyser hur mycket de yngre barnen på förskolan kan påverka sin vardag främst i samlingssituationer. Ribaeus doktorsavhandling har hjälpt mig att undersöka förskolans demokratiuppdrag. Begreppen delaktighet och inflytande anser Ribaeus som viktiga perspektiv i demokratibegreppet. Jag har även använt mig av styrdokument som barnkonventionen och läroplanen samt annan litteratur som är relevant till min essä.

3.1 Etiska överväganden

Samtliga namn i min gestaltning är fingerade utom mitt eget. Jag har även förvrängt och ändrat detaljer. Patel & Davidson beskriver i sin bok Forskningsmetodikens grunder att planera, genomföra och rapportera en undersökning att man bör se över de forskningsetiska aspekterna som är, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitets kravet och

nyttjandekravet. De etiska övervägandena är viktiga oavsett om det är ett större arbete eller som i mitt fall ett mindre uppsatsarbete (Patel & Davidson 2011, s. 62–63). I min essä anser jag att konfidentialitets kravet är extra viktigt för att skydda de berördas identitet.

4. Reflektion

4.1 Förskolans styrdokument, barnkonventionen och läroplanen

FN:s barnkonventionen om barns rättigheter är en av förskolans styrdokument och är även svensk lag sedan 1 januari 2020. Författaren Ekman som är barnrättskonsult, skriver i sin studie Barnets rättigheter barnkonventionen i förskolan, att barnkonventionen handlar om barnen. Hon förklarar även att det är pedagogerna på förskolan som ska ta ansvar för att barnen får sina rättigheter uppfyllda (Ekman 2020, s. 8).

Att arbeta med delaktighet och inflytande när det handlar om de yngre barnen är för mig en utmaning. Det kan ibland vara svårt att tolka vad de vill då de ofta saknar ett utvecklat verbalt språk. I artikel 12 i barnkonventionen belyses barns inflytande och delaktighet.

(13)

13

Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. (Unicef 2009, s.18)

Min tolkning på artikel nummer 12 är bland annat att, alla barn har rätt till att berätta och uttrycka hur det vill ha det i olika situationer och att pedagogerna ska lyssna på barnens tankar och frågor. Holger visade sin åsikt genom sin blick och kroppsspråk för att påvisa var han ville sova. Här tolkade jag att han fick möjlighet till delaktighet och inflytande samt att kunna påverka sin situation. Monika i personalrummet ifrågasätter denna situation, jag svarar och tar Holgers parti. Vad var rätt och fel i denna situation? Monika har inte fel när hon påpekar situationen utifrån säkerhet. Ibland ställs vi pedagoger i olika dilemman i de val vi gör utifrån barnets bästa eller säkerhet.

I Läroplanen för förskolan Lpfö18, beskrivs det under rubriken ”Grundläggande värden”, att förskolan ska spegla de värden som uttrycks i barnkonventionen, ”Utbildningen ska därför utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter” (Skolverket 2018, s. 5). Mina funderingar är om vi pedagoger tolkar styrdokumenten på olika sätt i praktiken? Utgår vi pedagoger alltid utifrån barnens behov? I läroplanen belyses även att ”barn har rätt till delaktighet och

inflytande” samt ”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av utbildningen” (Skolverket 18, s. 16). Planerar vi pedagoger verksamheten utifrån de yngre barnens intressen och behov? I vilken grad vi lyckas kan vi se och utläsa från barnens olika respons. Läroplanen belyser att alla barn ska ha rätt till inflytande och delaktighet. Det står att arbetslaget ska ”främja barnens förmåga att vara delaktiga och utöva inflytande över sin utbildning” (Skolverket 2018, s. 16).

Läroplanen beskriver även att barnens åsikter ska tas tillvara på samt att barnen ska få bilda sina egna uppfattningar. Barnen ska även få möjlighet att göra val utifrån sina förutsättningar (Skolverket 2018, s. 16).

Westlund som är forskarstudent i förskolebarns inflytande, har skrivit en demokratididaktisk studie som heter Pedagogers arbete med förskolebarns inflytande, där hon beskriver att pedagogers planering kan vara en form av inflytande. Pedagogerna planerar tillsammans och

(14)

14

tar hänsyn till barnens intressen. Barnen är inte delaktiga i planeringen men deras intressen är grunden för verksamhetens innehåll (Westlund 2011, s. 75). I min roll som pedagog ställer jag mig ofta frågan, varför gör jag så här? Jag tänker på Astrid som inte kan välja färg själva utan måste be om hjälp. Varför har hon inte tillgång till materialet? Vad är syftet med en hög hylla? Lena Edlund som är pedagogisk utvecklare, skriver i sitt verk De yngsta barnen och läroplanen om vi pedagoger låter barnen få vara med och utöva inflytande över sin egen situation och göra egna val, så uppfyller vi vårt uppdrag som står i läroplanen (Edlund 2019, s.101).

Om hyllorna sänktes skulle Astrid kunna göra flera egna val? Uppfyller då pedagogerna sitt uppdrag? Syftet med hög hylla i Astrids fall kan vara att pedagogerna anser att man målar med färg vid planerade tillfällen. Ansåg vi pedagoger att Astrid som är drygt ett år inte kan handskas med färg själv? Eller är det som Edlund belyser att regler kan skapas av

pedagogerna för att det ska gå fort och vara smidigt (Edlund 2019, s.101).

Ser pedagogerna till barnens behov när Svea har en bestämd matplats? Har Svea en bestämd plats för att det är smidigt för pedagogerna? Edlund diskuterar om de yngsta barnen är för små för att ta egna beslut. Hon lyfter fram att en del barn vill sitta på sin plats medan en del barn väljer olika platser. Varför får inte barnen göra olika val? Pedagoger bör ge barnen en chans att välja om de vill, uttrycker Edlund (Edlund 2019, s.103–104). Läroplanen beskriver att barnen ska få möjlighet att göra val utifrån sina förutsättningar (Skolverket 2018, s. 16). Om jag tänker tillbaka på Svea så gav vi henne en chans att välja en ledig stol. Övriga

barngruppen fick inte välja för det var bara Svea som protesterade. Nästa gång kanske vi ska säga ”Varsågoda” och barnen får möjlighet att sätta sig där de vill. Vad hade hänt då? Hade flera barn valt andra platser? Kanske utifrån dagens händelser som de vill bearbeta och diskutera med varandra vid lunchen.

Jag ställer mig frågan, kan de yngre barnen alltid få göra egna val? Min erfarenhet är att barn kan få välja när möjlighet finns. Ibland kan det vara ur säkerhetssynpunkt att barnen inte kan välja, det kan även handla om personaltäthet och storleken på barngruppen. Är barngruppen för stor måste den delas upp i mindre grupper då kan inte alla barns önskemål tillgodoses. I förskolegrupperna är det ofta många barn med många viljor och olika behov. Barnen behöver även lära sig att visa hänsyn.

(15)

15

4.2 Vad innebär delaktighet och inflytande?

I boken Små barns delaktighet och inflytande – några perspektiv, beskriver författarna

Johannesen & Sandvik att delaktighet och inflytande inte handlar om att bestämma. Alla barn på förskolan är en del i en gemenskap då man måste visa hänsyn och inkludera oavsett ålder på barn (Johannesen & Sandvik 2009, s. 31).

Orden delaktighet och inflytande kan vara svåra att tolka och genomföra i förskolan.

Författaren Arnér som är filosofie licentiat i pedagogik, menar i sin bok Barns inflytande i förskolan – en fråga om demokrati att begreppen inflytande och delaktighet kan tolkas olika beroende på vilka sammanhang de ingår i. Arnér beskriver begreppet delaktighet att barnet tar del av något som redan är bestämt (Arnér 2009, s.14). I boken De yngsta barnens egen

läroplan lpfö 18 utifrån 1–3 åringars behov och perspektiv har författarna beskrivit delaktighet, att barnen får uppmärksamhet på sina önskemål genom att utforska själv eller tillsammans med en pedagog (Carlberg & Granberg & Lindfors 2020, s. 39). Om jag utgår från Arnérs uppfattning om ordet delaktighet så tänker jag på samlingen som ägde rum i mitt dilemma. Där hade jag som pedagog redan bestämt innehållet, ”Bobos väska”. I samlingen var barnen delaktiga på olika sätt. Några ville känna på materialet och sitta med i samlingen medan Holger, Svea och Astrid väljer att delta på håll genom att lyssna och se. Om jag utgår ifrån Carlberg & Granberg & Lindfors beskrivning så är Holger, Svea och Astrid inte riktigt delaktiga i och med att de inte aktivt utforskar själva eller tillsammans med en pedagog eftersom de valt att titta på samlingen.

Arnérs tolkning på inflytande är att barnen ska kunna påverka sin vardag på ett tydligt sätt.

Hon beskriver att pedagogerna bör utveckla sin planering med fokus på barnens kunskap och idéer (Arnér 2009, s.14). I boken Utveckla barns inflytande - verktyg för förskolan, beskriver förskollärarna Biteus & Engholm, inflytande genom en triangel. För att barnen ska få

inflytande krävs en anpassad lärmiljö, inspirerande material och på toppen av triangeln en medveten närvarande pedagog. Får barnen dessa tre komponenter kan vi erbjuda barnen inflytande i förskolan (Biteus & Engholm 2016, s. 19). Westlund som är forskarstudent skriver i sin studie att inflytande kan innebära ”att skapa möjligheter för barnen att välja och bestämma i olika situationer” (Westlund 2011, s.77). Hon hävdar även att ibland har barnen begränsningar i sitt inflytande, det kan bero på hur tydliga alternativen är från pedagogen (Westlund 2011, s.77). Barnen i dilemmat har inte alltid ett verbalt språk. Då är det extra viktigt med en närvarande pedagog och kan tolka barnens vilja. Astrid som använder sitt

(16)

16

kroppsspråk visade tydligt för pedagogen att hon fick fel färg. Pedagogen hjälpte henne att få rätt färg genom att tolka hennes kroppsspråk. Även detta åskådliggör Läroplanen för

förskolan Lpfö18 ”Förskolan ska uppmuntra barnen att föra fram sina tankar och idéer och skapa förutsättningar för detta” (Skolverket 2018, s. 6). Hur ska vi pedagoger göra det?

Behöver vi uppmuntra barnen mer till att göra egna val för att de ska kunna påverka sin dag på förskolan? Blir min uppgift då att anpassa miljön och aktiviteter efter barnens behov? Jag tänker på samlingssituationen med Bobos väska. Var det rätt att ha samling då Astrid, Holger och Svea deltog på håll? Vad hade hänt om jag satte mig ner med väskan och började en samling med de barn som valde att komma? Då hade jag gett alla barnen ett val att vara med i samlingen.

Att skapa valmöjligheter för barnen kan även innebära att barnen hade tagit eget initiativ till samling med Bobos väska. Jag tänker att jag och mitt arbetslag hade kunnat erbjudit olika samlingsmaterial i barnens höjd. Då hade barnen kunnat välja att ha samling när de själva ville och även valt innehåll. Enligt Westlund kan barnen på så sätt få inflytande över en gemensam aktivitet med olika valmöjligheter (Westlund 2011, s. 78). Westlund beskriver i sin studie att barnens möjligheter ofta är begränsade av olika ramar. Hur tydliga är förslagen till olika val för barnen? Är barnen medvetna om vad de kan göra för val? (Westlund 2011, s.

77). Vi pedagoger behöver försöka tolka det barnet vill. Att vara en medforskande pedagog och läsa av barnens kroppsspråk och miner kan hjälpa barnen till att göra egna val.

Att dokumentera tillsammans med barnen kan hjälpa dem att bli delaktiga i sitt val av aktivitet genom att titta på bilderna tillsammans och på det sättet kan de ha inflytande. Vid senare tillfällen kan barnen göra enkla val genom att peka och förklara för pedagogen på

dokumentationen vad de vill göra. Jag tänker på när barnen degade och vi dokumenterade den händelsen. Edlund som är pedagogisk utvecklare beskriver vad inflytande kan betyda för ett litet barn. ”Att bli lyssnad på, att bli uppmärksammad för de signaler man sänder ut, att få göra saker i egen takt, att få välja rum att vara i eller material att undersöka.” (Edlund 2019, s.

100). Om jag tolkar Biteus & Engholms triangel och Edlunds tolkning utifrån yngre barn blir min uppfattning om inflytande, att lyssna och tolka varje barn, att vara en närvarande

pedagog. Får barnen välja rum och material betyder det att lärmiljön är anpassad och att materialet vi erbjuder är anpassat efter ålder och intresse.

(17)

17

4.3 Vilken betydelse har pedagogers förhållningssätt för delaktighet och

inflytande för yngre barn?

Pedagogers förhållningssätt kan ge olika förutsättningar för barn att ta egna beslut. Ger vi pedagoger Svea, Holger och Astrid möjlighet till egna beslut eller är det till viss del pedagogers synsätt som styr? Författarna Johannesen & Sandvik beskriver att om de yngre barnen ska få delaktighet och inflytande i förskolan måste pedagogerna se barnen som att de kan och vill något. Pedagogens roll blir att lyssna på barnens handlingar och uttryck

(Johannesen & Sandvik 2009, s. 49). Här uppfattar jag Biteus & Engholms triangel, att den medvetna närvarande pedagogen behöver även ha ett förhållningsätt som gynnar barnen. Att arbeta med de yngsta barnen handlar om att se och tolka barnen och vad de behöver utmanas i samt att tillföra inspirerande material i en anpassad lärmiljö.

Vid matsituationen i dilemmat ges barnen olika förutsättningar. Någon kan själv välja genom att uttrycka vad hen vill ha på tallriken. Ett annat barn tilldelas mat utan någon som helst möjlighet till inflytande då pedagogen bestämmer utan att lyssna in barnet. Johannesen &

Sandvik belyser att lyssnande pedagoger är en lämplig egenskap för småbarns delaktighet och inflytande (Johannesen & Sandvik 2009, s. 90).

Holger och Astrid har inte ett verbalt språk och då är det viktigt att pedagogerna kan läsa av deras kroppsspråk och försök till kommunikation. Då får de en möjlighet att välja vad de vill ha på sin tallrik. Westlund beskriver i sin studie om barns handlingsutrymme. Med det menas att barnen själva tar initiativ till en aktivitet utan att fråga en vuxen om lov. Hon kopplar det till bland annat matsituationen. Att barnen själva bör få lägga upp och välja maten och även kunna äta i sin egen takt (Westlund 2011, s. 71). I matsituationen som beskrivs i dilemmat tolkar jag det som att Holger och Svea får handlingsutrymme. Holger använder sitt

kroppsspråk och Svea berättar vad hon vill ha på sin tallrik. Både Svea och Holger får möjlighet att välja med stöd av en pedagog vad de vill äta.

Om vi på avdelningen hade haft ett buffébord skulle barnen fått en möjlighet att gå och hämta sin egen mat. Jag tänker att de får mer handlingsutrymme, försöka ta maten själv efter sin egen förmåga. Pedagogen måste då vara inlyssnande i barnets val. Vad händer om barnet väljer ris och inte kyckling, precis som Svea gjorde? Ska jag som pedagog säga ”du måste

(18)

18

smaka på allt” eller låta barnet välja det hen vill ha? Är min uppgift som pedagog att förklara att man behöver äta mat för att få energi och orka vara på förskolan hela dagen?

Pramling Samuelsson, är professor i pedagogik och skriver i boken Förskolans yngsta barn – perspektiv på omsorg, lärande och lek hur är vi tillsammans med de yngre barnen? Hon menar att pedagoger behöver vara lyhörda, kommunicerande och ha positiva förväntningar på barnen. Ibland kanske vi behöver bestämma för att barnet ska våga pröva nya saker genom det pedagogen föreslår (Pramling Samuelsson 2017, s. 26). Om jag utgår från Pramling

Samuelssons text i mitt dilemma, undrar jag vad som hade hänt om jag hade uppmuntrat Svea på ett positivt sätt att äta kyckling samt att jag serverade henne kyckling fast jag hade fått ett nej av henne? Hade Svea då smakat på kycklingen och fått en positiv upplevelse? Detta menar även Westlund, att barn har begränsningar i sitt inflytande, hur tydliga alternativen är beror på pedagogen om barnet får välja eller bestämma (Westlund 2011, s. 77). Svea fick inga

alternativ hon bestämde själv vad hon ville ha. Svea fick inflytande i sin måltid, men är det på ett positivt sätt? Är mitt uppdrag som pedagog servera all mat som erbjuds och barnen får valmöjlighet att sortera bort på sin tallrik?

Läroplanen belyser,

Barnens åsikter ska tas tillvara i utbildningen och de ska få möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån sina egna förutsättningar.

På så sätt kan barnen utveckla tilltro till sin egen förmåga samt bli delaktiga och utöva inflytande över utbildningen. (Skolverket 2018, s. 6)

Min tolkning av läroplanen är att vi ska ge alla barn en möjlighet att välja men beroende på ålder och sammanhang så bör vi pedagoger hjälpa barnen till ”rätt” val. Barnen måste få inflytande och delaktighet på det barnet klarar av. Jag anser att det är viktigt att pedagoger ger barnen förtroende och tillit, det ger barnen möjlighet till delaktighet och inflytande. Monika och jag har olika uppfattningar om Holger som sover på soffan. Jag tycker att jag gav Holger inflytande då hans val var att sova på soffan. Monika tänker på säkerheten och att han inte ska ramla ner, hon tänker även på att andra barn kan väcka honom och att han inte eventuellt får sin sömn tillgodosedd. I denna situation är det delade meningar om Holger. Hur ger vi pedagoger de yngre barnen val utifrån förutsättningarna?

(19)

19

Johannesen & Sandvik uttrycker, för att vi pedagoger ska ta barns inflytande och delaktighet på ett uppriktigt sätt behöver pedagogerna reflektera och utmana sig själva i sin roll som pedagog (Johannesen & Sandvik 2009, s. 55). Ett sätt jag skulle kunna utmana mig själv i är att vara en mer inlyssnande pedagog, det vill säga, se och höra varje barn och utifrån situation hjälpa barnen till delaktighet och inflytande. Att lyssna och tolka de yngre barnen är en stor utmaning för pedagogerna på förskolan. Jag tänker på situationen när Svea sa till vikarien Sussi att Holger inte kan skrapa för att han är för liten. Sussis svar var att Holger vill försöka själv. I denna situation upplever jag att Sussi lyssnade in och såg Holgers vilja att försöka.

Vad krävs av oss pedagoger att alla ska vara med på samlingen? Vilka riktlinjer ska vi i arbetslaget ha kring delaktighet i samlingen? Vad fyller vi samlingen med som lockar barnen in i aktiviteten? I Emilsons studie Young children´s influence in preschool, presenteras tre olika samlingssituationer för barn mellan ett och tre år. Pedagogerna har till viss del samma rutiner men skillnaden är att se och ta hänsyn till alla barnen som en individ. Det som skiljer dem åt är pedagogernas olika förhållningssätt gentemot barnen. Första samlingen var att barnen nästan inte hade något inflytande alls. Den andra samlingen innebär möjlighet för barnen att göra val från olika alternativ. Den sista samlingen fick barnen ta initiativ och göra egna val på ett lekfullt sätt med en lyhörd pedagogen. Jag tolkar Emilsons studie att barns inflytande ökar när pedagogen visar en närhet till barnets tankar och vilja samt att pedagogen är en god lyssnare och kommunicerar med barnen.

Emilson förklarar att det kan uppstå skendemokrati när pedagogerna har makten att fatta beslut, barnen gör sig hörda men pedagogen tar beslutet. Emilson ställer frågorna, kan barn som är två år förstå en sådan konsekvent? Vilka val är rimliga att förstå för de yngre barnen utvecklingsmässigt? (Emilson 2007, s. 35). Skendemokrati kan jag uppleva i matsituationen i dilemmat när olika pedagoger serverar barnen mat. Tyckte Sussi att Astrid var för liten att välja mat? Sussis tanke kanske var att Astrid fick välja vad hon ville ha fast på sin tallrik. Är hon för liten att välja vad hon vill ha på sin tallrik från början? Sussi kanske även tänker att alla bör smaka på maten som serveras för att veta hur det smakar. Jag som inte gav Svea kyckling, hur vet jag att hon inte tycker om? Ville hon inte ha för att hon inte tyckte det såg gott ut? Hade Svea smakat på kycklingen om jag lagt upp det trots att hon sagt nej? Är det pedagogens ansvar att ge förutsättningar genom att erbjuda allt som finns tillgängligt, i detta fall vid matsituationen? Erbjudandet ger möjlighet för barnet att göra ett val vilket då styr hur matsituationen fortskrider.

(20)

20

4:3.1 Vilken makt har vi vuxna?

Jag ställer mig frågan, vilken makt har vi pedagoger över barnens valmöjligheter på

förskolan? Ribaeus skriver i sin doktorsavhandling Demokratiuppdrag i förskolan, att det kan finnas problem när pedagoger arbetar med demokratiuppdraget. Ribaeus beskriver att

pedagogen kan befinna sig i en maktposition i relation till barnen på förskolan. Barnen kommer med olika förslag och pedagogen säger ofta nej. En del pedagoger föreslår ett par valbara alternativ eller gör val åt barnen. Är det för att det är lätt för pedagogen eller lämpligt för tillfället? Det kan leda till att barnen får en känsla av att de inte är kompetenta till att göra val eller att barnets val inte är intressant för pedagogen (Ribaeus 2014, s. 49–50). Makt kan vara svårt att förhålla sig till. Pedagogen är kanske inte alltid medveten om att hen utövar makt som pedagog. Barnet i sin tur är kanske inte medveten om att det inte erbjuds möjlighet till delaktighet och inflytande på grund av ett maktutövande.

Författarna och utbildarna Salmson & Ivarsson beskriver makt och motstånd i sin litteratur Normkreativitet i förskolan – om normkritik och vägar till likabehandling. Alla barn är beroende av pedagogerna på förskolan främst genom omsorgsbehoven. Förskolor har olika regler och beslut som vuxna redan fattat, då har barnen ingen möjlighet att påverka dem. Hur ofta bestämmer vi över barnen och tar makten? Barnkonventionen som är lag i Sverige, säger att alla barn ska bli lyssnade på och att kunna uttrycka sina åsikter. Författarna menar då på att de vuxna måste bli medvetna om detta så att makten inte kränker barnet (Salmson & Ivarsson 2015, s. 54–56). Om jag ser detta ur ett yngre barns perspektiv har de större behov av en pedagog främst i omsorgsbehoven. De behöver mer hjälp och stöttning i olika situationer. Ett nyinskolat barn på förskolan behöver bygga upp trygghet och tillit till pedagogen.

I Ribaeus studie beskrivs det att pedagogernas kontroll kan ha stor betydelse för hur mycket inflytande barnen får. Det kan vara att pedagogerna tolkar och styr kommunikationen på olika sätt och att de ser till att regler efterföljs. En del pedagoger ser situationer från ett

barnperspektiv, då får barnen större möjlighet att kunna påverka. Det är viktigt att visa ömsesidig respekt mellan pedagog och barn (Ribaeus 2014, s.53). Jag tänker på Biteus &

Engholms triangel, hur viktigt det är att vara en medveten och närvarande pedagog. Vi

uppmärksammar då bland annat barnens uttryck och på så sätt är barnen delaktiga i sin dag på förskolan (Biteus & Engholm 2016, s. 19–20).

(21)

21

Att vara en medveten pedagog kan beskrivas från mitt dilemma då barnen inte var delaktiga i samlingen genom att sitta med. Men pedagogen genomför samlingen och upplever ett visst deltagande fast på håll. Alternativet kunde vara att försöka få barnen delaktiga fysiskt i samlingen. Pedagogens medvetna arbete ger barnen möjlighet till inflytande utan att själv känna sig hotad och motarbetad av barnen då de inte alltid samarbetar som avsikten varit.

Samarbetet pedagog och barn kan generera till olika lösningar som ger dem utrymme att själva avgöra när och i vad de vill delta i. Det vill säga en form av inflytande och delaktighet.

I min roll som blivande förskollärare är det viktigt att se till att hela arbetslaget reflekterar och har pedagogiska diskussioner över sin yrkesroll och förhållningssätt gentemot barnen. Ett pedagogiskt ledarskap är för mig att leda tillsammans. Få alla pedagoger delaktiga och vara en lyhörd ledare. För att stärka ledarskapet krävs det en bra kommunikation mellan pedagog/

pedagog men även pedagog/ barn. Mollberger skriver i sin doktorsavhandling Samtal för förståelse Hur utvecklas yrkeskunnande genom samtal? ”Det handlar om att vara öppen för skeendet i samtalet, så att dialogen kan skapa ett reflekterande rum. Där förståelse kan fördjupas och yrkeskunskap utvecklas” (Mollberger Hedqvist 2006, s. 24).

I min roll som pedagog anser jag att relationen och kommunikationen mellan oss pedagoger har betydelse för hur de yngre barnen ska få delaktighet och inflytande på förskolan. Hur ska vi pedagoger bemöta Svea? Kan hon få välja stol eller sitta på sin plats? Har vi pedagoger gemensam barnsyn eller behöver vi reflektera över detta tillsammans? Bigsten som är förskollärare och filosofie doktor i pedagogiskt arbete, beskriver i boken Förskolans yngsta barn – perspektiv på omsorg, lärande och lek att pedagogens förhållningsätt är betydelsefullt.

Hur vi bemöter barnet vid icke önskvärda handlanden. Under vilka förutsättningar ger vi barnen möjlighet att göra skillnad i regelverket? Utgår vi ifrån barnet eller pedagogens behov?

Pedagoger behöver ha förståelse för barnets situation (Bigsten 2017, s. 63–64). Om vi utgår från Svea och tolkar Bigsten så mötte vi Svea ur barnets perspektiv och situation. Jag upplever att denna situation är svår då vi pedagoger behöver se alla barns olika behov och förutsättningar.

Astrid som ville sitta på ”sin” stol, kunde det denna gång. Men vad hade hänt om Svea kom först och Astrids stol var ledig? Flera gånger om dagen hamnar vi pedagoger liksom barnen i olika valsituationer som vi i förväg inte alltid kan ha svaren på. Astrid hade kanske accepterat

(22)

22

att ”hennes” stol var upptagen och gjort ett annat val. Hon hade också kunnat bli ledsen eftersom hennes stol var upptagen. Vems behov ska vi tillmötesgå?

4.4 Hur påverkar lärmiljön yngre barns delaktighet och inflytande?

Barn behöver få tillgång till olika material för att efter sin förmåga kunna använda dessa.

Varför når inte Svea och Astrid materialet? Det kan bero på bristen av en tillgänglig miljö, säkerheten för barnen och pedagogens synsätt på barnens delaktighet och inflytande. Hade barnen i dilemmat nått materialet, i detta fall färg och pussel hade pedagogerna trott på barnen. Men vad hade hänt om Astrid smakat på färgen? Säkerheten har stor betydelse för yngre barn då de gärna utforskar material. Författarna Biteus & Engholms belyser även vikten av en närvarande pedagog (Biteus & Engholm 2016, s. 19). Resultatet av att Svea fick pusslet var en närvarande pedagog som kunde tolka Sveas önskan och hon fick möjlighet att lägga det pussel hon ville ha. I detta fall hade de bästa förutsättningarna varit om miljön var anpassad redan från början. Då kanske även Svea hade fått valalternativ genom att se alla pussel och kunna välja vilket pussel hon vill ha på egen hand. Ser jag det utifrån ett barnperspektiv så tror jag Svea känner en frihet i att kunna välja sin aktivitet på egen hand utan att vänta in en pedagog.

Enligt läroplan för förskolan Lpfö 18, ska utbildningen i förskolan lägga grunden för ett livslångt lärande samt att lärandet ska vara roligt, tryggt och lärorikt (Skolverket 2018, s. 7).

Det kopplar jag till förskolebarnens lärmiljö. Min erfarenhet är att om miljön är tillgänglig för barnen blir den rolig och lärorik. Trygg blir den genom att barnen kan välja vad de själva vill.

På så sätt som Biteus & Engholm beskriver om de kompetenta barnen, får barnen möjlighet att påverka sin miljö och har tillgång till material blir barnen kompetenta (Biteus & Engholm 2016, s. 53).

Barnen i mitt dilemma borde få mer möjlighet att påverka sin miljö för att bli kompetenta barn. Biteus & Engholm har gjort diskussionsfrågor utifrån hur man kan anpassa barns lärmiljö. Jag fastnade för frågorna, ”vilka material har vi nedanför och ovanför

dörrhandtaget?” varför har vi det? (Biteus & Engholm 2016, s. 55). Dessa frågor är viktiga att diskutera i arbetslaget med syfte på hur vi erbjuder och arbetar med yngre barns inflytande och delaktighet i förskolan. Svea ska inte behöva klättra för att hämta ett pussel. Det skulle kunna leda till en situation som gör miljön otrygg, det vill säga pedagogerna behöver även tänka på barnens säkerhet. Författarna Engdahl & Ärlemalm – Hagsér belyser i sin bok Att bli

(23)

23

förskollärare mångfacetterad komplexitet, att förskolan ska har ett utvecklat

barnsäkerhetsarbete så barnen kan leka och utforska utan begränsningar (Engdahl &

Ärlemalm – Hagsér 2015, s. 70). Jag anser att det är viktigt att förskolan erbjuder en inspirerande lärmiljö som bjuder in barnen till olika aktiviteter utifrån barnets intresse och behov. Det leder till ett lärande för barnen. Detta åskådliggör även Engdahl & Ärlemalm – Hagsér att den pedagogiska utformningen av miljön ska styra barnens aktiviteter och intressen (Engdahl & Ärlemalm – Hagsér 2015, s. 68).

Enligt författarna Biteus & Engholm, som beskriver inflytande genom en triangel, en del av triangeln är att det krävs en anpassad lärmiljö (Biteus & Engholm 2016, s. 19). Författarna menar på att lärmiljön har en stor påverkan på barns inflytande. Vem är det som verkar i lärmiljön på förskolan? Svaret är barnen och det är pedagogerna som måste ge barnen förutsättningar till att bli kompetenta barn. Om pedagogerna sätter sig på golvet och ser lärmiljön från barnets perspektiv, synliggörs fort vad barnet kan se och nå (Biteus & Engholm 2016, s. 45).

Svea i dilemmat fick be om hjälp för att få ner ett pussel från hyllan och pedagogen gav Svea fel pussel. Då hade Svea ingen egen valmöjlighet. Vad hade hänt om vi pedagoger hade iakttagit och lyssnat in barnen i dilemmat? Om lärmiljön på Sveas avdelning hade haft lägre hyllor så kunde hon välja pussel och inte behöva invänta hjälp. Jag tror att Svea hade känt en frihet att kunna välja pussel för att kunna utforska det efter sin förmåga.

Jag tänker på Astrid som ville måla och inte hade tillgång till färger. För att ge Astrid inflytande hade vi kunnat hälla upp färg i små burkar med penslar i och placera dessa så barnen når. På så sätt hade Astrid fått inflytande att välja färg och kan måla när hon själv vill.

I boken Lyssnandets pedagogik – etik och demokrati i pedagogiskt arbete, av författarna Åberg och Lenz Taguchi, ställs frågan ”Har barnen möjlighet att själv bestämma när de vill måla?” (Åberg & Lenz Taguchi 2005, s. 67). De ifrågasätter även, är det vi vuxna som bestämmer när barnen ska måla? Om miljön inte är anpassade efter barnen är det vi vuxna som bestämmer när barnen ska måla. Författarna menar på att är miljön inspirerad och tillgänglig för barnen och de får möjlighet att välja själv vad de vill göra blir det ett lustfyllt lärande för barnen (Åberg & Lenz Taguchi 2005, s. 67).

(24)

24

Westlund beskriver att pedagogernas roll är att ge barnen handlingsutrymme genom att planera den fysiska miljön så att barnen har möjlighet att välja material och innehåll. I hennes studie har en av förskolorna som hon besökt ställt saxar och annat material på högre hyllor.

Syftet med det var att de yngre barnen inte ska nå dem. Pedagogerna har då löst det med att deras äldre barn får använda stolar till att hämta ner materialet själva (Westlund 2011, s. 94).

Pedagogerna i studien kanske väljer att ha saxar högt upp ur olika aspekter. Att de yngre barnen inte kan nå kan bero på säkerheten. Är man mogen utvecklingsmässigt när man är mellan ett och tre år för att klippa på egen hand? Det kanske är en aktivitet som man gör tillsammans med en pedagog? Men hur säkerställer vi att barnen har möjlighet att påverka sina val trots att materialet, i detta fall saxarna befinner sig högt upp? Vems kompetens är det som vi utmanar i detta exempel? Är det barnens förmåga att genomföra eller pedagogens förmåga att visa barnen tillit? Det vill säga att vi litar på barnens förmåga samt att de ges möjlighet till olika val och möjlighet till delaktighet.

Biteus & Engholm beskriver att materialet som erbjuds på förskolan ska var inspirerande, utforskande och det viktigaste är tillgängligheten för att barnen ska kunna få inflytande. De belyser även att yngre barn kan ha tillgång till allt material men det kräver att det finns en närvarande pedagog. Barnen kan prova saxar och bygga pärlor tillsammans med en pedagog, som kan hjälpa det yngre barnet i sitt utforskande (Biteus & Engholm 2016, s. 62–64). Min erfarenhet av att ha saxar i barnens höjd är att det kräver en närvarande pedagog. Det finns inte alltid möjlighet för barnen att klippa då det är stora barngrupper och organisationen kräver i bland andra uppgifter av oss pedagoger. Delar man in barnen i smågrupper betyder det ofta att pedagogen är närvarande och barnen kan då klippa och säkerheten finns.

I boken Pedagogisk miljö i tanke och handling, beskrivs barnens lärmiljö som en mötesplats, där det skapas dialoger och lärande (Andersson & Svensson 2016, s. 61). I dilemmat skapades det en mötesplats bland barnen när det lekte med degen och gjorde sniglar. Barnen blev erbjudna en aktivitet som lockade till nyfikenhet med en närvarande pedagog. Frågan är om de valt aktiviteten själv eller om pedagoger erbjudit valmöjligheten genom att erbjuda och färdigställa degen tillgängligt för barnen vid det tillfället? I min roll som pedagog har jag ett uppdrag att skapa förutsättningar för barnen att göra egna val. I detta fall erbjuds en aktivitet med deg. Om den inte beskrivs lustfylld och intressant skapas inget intresse och delaktighet från barnen. Barnen erbjuds men valet till delaktighet ägs av barnet enskilt. Inflytande kan ske

(25)

25

genom att barnen själva väljer vad de vill skapa med leran. Utifrån eget intresse eller med hjälp av inspiration av en närvarande pedagog.

4.5 Hur kommunicerar de yngre barnen med varandra och pedagogerna?

Jag beskriver i dilemmat på flera ställen att de yngre barnen har ett begränsat verbalt språk, många uttrycker sig med kroppsspråk och miner. Jag tänker återigen, hur viktigt det är att vi tror på barnen och visar dem tillit. Westlund beskriver i sin studie, när barnen vill uttrycka något är det viktigt att pedagogen gör tolkningar utifrån barnets önskan. Pedagogen kan då ge feedback till barnet genom olika förslag. På så sätt får barnet möjlighet att påverka sin dag på förskolan (Westlund 2011, s. 81).

I matsituationen, fick Holger olika förslag att välja vad han ville ha på sin tallrik. Pedagogen tolkade då Holgers kroppsspråk. Astrid fick inte möjlighet att välja, hon sköt bort tallriken när pedagogen hade gjort hennes val. Om Sussi i detta läge hade gett Astrid tid till valmöjlighet genom att visa de olika maträtterna så kanske Astrid hade ätit sin lunch utifrån sitt eget val.

Enligt författarna Johannesen & Sandvik måste vi tro på varje barn och möta dem som ett subjekt. Har barn en egen upplevelse av att vara här och nu och utifrån det vet barnen sin upplevelse bäst, på så sätt kan vi möta varje barn som ett subjekt. (Johannesen & Sandvik 2009, s. 37). I min roll som pedagog är det viktigt att jag ser barnen med sina egna tankar, viljor och upplevelser oavsett ålder. Mitt dilemma genomsyrar detta flera gånger. Är det alltid rätt att följa barnens egna viljor? Utmaningen blir att väga barnens val för och emot. Jag har tidigare nämnt Holger som valde att sova på soffan. I den situationen finns det olika aspekter att se på. Säkerheten är emot att sova på soffan då han kan ramla ner. Holgers egna val är för honom i stunden ett bra val då han fick sin sömn.

Johannesen & Sandvik belyser att trots att de yngre barnen inte har ett verbalt språk kan barnen uttrycka sig. Det är vi pedagoger på förskolan som är i en lärprocess tillsammans med barnen. Det krävs mycket av oss vuxna som arbetar med de yngre barnen för att ge dem rätt till delaktighet och inflytande. Vi behöver se barnens möjligheter och stötta dem i vardagen med öppna ögon. Författarna belyser även att vi måste möta barnen som subjekt och se dess rättigheter till deras egen upplevelsevärld. Fast barnen är under tre år kan de uttala det på olika sätt. (Johannesen & Sandvik 2009, s. 42–43). Min tolkning av Johannesen & Sandvik är att se varje individ och dess vilja och försöka ge barnen olika lösningar för sina val till

(26)

26

delaktighet och inflytande. För mig som jobbar med de yngre barnen upplever jag att det inte alltid går eller är lätt att möta barnens val.

Holger i dilemmat visade tydligt att han inte ville sova tillsammans med de andra barnen i sovrummet. Niss som är legitimerad psykolog skriver i boken Förskola för de allra yngsta på gott och ont om anknytning och trygghet. Hon beskriver att en förutsättning för att barn ska känna sig trygga är att de skapar en god relation främst till de vuxna men även till de andra barnen, det ger en förutsättning för ett positivt samspel (Niss 2009, s. 18–19).

Små barn behöver personal som visar dem att de är intresserade av att förstå och dela barnets upplevelser. Att möta barnen med respekt och räkna med dem som fullvärdiga samspelspartner stärker barnens tilltro till sig själva och till andra. Detta förhållningsätt kräver tid och kontinuitet i relationen. (Niss 2009, s. 22)

I Holgers situation tolkade jag honom som otrygg i sovrummet. Han valde att sova på soffan i ett annat rum där han troligen kände sig tryggare. Vi visade Holger respekt och inflytande utifrån hans eget val, men jag blev ifrågasatt av Monika i personalrummet om det var rätt. Jag vet att Monika vill Holger väl när hon säger att han kan ramla ner och bli väckt. Jag har tänkt på denna kommentar många gånger, gjorde jag fel eller rätt? Alla pedagoger har olika

uppfattningar om detta. Läroplanen som belyser att ”Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla”

(Skolverket 2018, s. 10). Edlund som är pedagogisk utvecklare beskriver, för att få yngre barn trygga på förskolan behöver pedagogerna ha ett gemensamt och flexibelt förhållningsätt. Det vill säga planera verksamheten utifrån barnens behov. Låta barnen få inflytande över sin dag på förskolan och inte ha så mycket regler och rutiner (Edlund 2019, s. 25–26).

Holger valde även att delta i samlingen på avstånd, hans val och upplevelse till det vet ingen mer än Holger. Arnér beskriver att man behöver förstå hur barnet uppfattar sin omvärld och vad de visar för intressen, barn behöver uppleva sina situationer som meningsfulla (Arnér 2009, s. 30). Jag kan ana att Holger kände att samlingen var meningsfull för honom fast den var på avstånd då jag tolkade hans miner som att han var nöjd och att han inte gick vidare till en annan aktivitet. Författarna Brodin & Hylanders verk, Att bli sig själv– Daniel Sterns teorier i förskolans vardag, belyser att den vuxnes uppgift på förskolan främst med de yngre

(27)

27

barnen är, att se varje barns kunskapssökande och meningsskapande samt att utveckla barnens kompetens. Barn behöver hjälp till att utvecklas och pedagogerna behöver se barnen som kompetenta barn som så småningom ska bli kompetenta vuxna (Brodin & Hylander 1997, s.

19). Är de yngre barnen kompetenta? Jag kopplar detta till Biteus & Engholm triangel. Får barnen möjlighet att påverka sin miljö och tillgång till material så hjälper det de yngre barnen att så småningom bli kompetenta. Detta belyser även läroplanen att ”Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet” (Skolverket 2018, s. 7).

Edlund beskriver att omsorg och lärande går hand i hand. Håller vi barnet i handen när det går i en trappa är det omsorg och lärandet blir att barnet lär sig nivåskillnad. När barnet tvättar händerna är det omsorg men lärande sker när de sätter på kranen (Edlund 2029, s. 59). Brodin

& Hylander skriver även att vi pedagoger ofta bemöter barnen på en nivå som de snart kommer till. Vad vi förväntar och tror om barnet har en stor betydelse för vad barnet kommer klara av (Brodin & Hylander 1997, s. 24). Författarna Engdahl & Ärlemalm – Hagsér belyser även de, att barn som blir bekräftade och bemötta med respekt leder ofta till att barnet växer och utvecklas (Engdahl & Ärlemalm – Hagsér 2015, s. 130). Jag ser tillbaka till Astrid och Svea som inte nådde materialet de önskade. Tror vi pedagoger på barnen genom att ha materialet högt upp? Astrid fick inte välja färg och Svea fick ingen valmöjlighet till att välja pussel. Pedagogen tog för givet vad de ville ha. Både Astrid och Svea fick säga ”nej” innan det blev rätt. Här anser jag att vi pedagoger borde visa barnen mer respekt genom att tro på barnet samt att inkludera dem i miljön för att på så sätt få större inflytande till egna val.

Emilson beskriver skendemokrati i sin studie, barnen gör sig hörda men det är vi pedagoger som har makten och inflytandet skedde på den vuxnes villkor (Emilson 2007, s .35). Ansåg vi pedagoger att Astrid var för liten att välja färg och tillfälle för att måla? Eller är det när pedagogen gör valet att tillfället är bra för målning som valmöjligheten erbjuds?

Författarna Biteus & Engholm belyser hur vi pedagoger tolkar begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Pedagogers gemensamma synsätt på hur vi arbetar med dessa begrepp har en stor betydelse för hur yngre barn får inflytande på förskolan. Arbetslaget rekommenderas att reflektera tillsammans om vad begreppen barnperspektiv och barns perspektiv innebär för att få en gemensam syn på verksamhet som ger barnen mer möjlighet till inflytande på förskolan. Enligt Biteus & Engholm bör verksamheten vara modifierad ur ett barnperspektiv,

(28)

28

det vill säga hur ser vi barnet? Ser vi på barnets kunskaper? Barns perspektiv kan innebära hur barnet är verksam i miljön och hur viktig pedagogens roll är för att påverka barnens lärmiljö (Biteus & Engholm 2016, s. 72–73).

Arnér har gjort en avhandling som heter Barns inflytande i förskolan – problem eller möjlighet för det vuxna? Arnér ställer sig frågan ” Utgår vuxna ifrån ett barnperspektiv i de sammanhang då de har med barn att göra och försöker de vuxna intressera sig för det som är viktigt ur barns egen synvinkel?” (Arnér 2006, s. 27) Tolkningen Arnér har gjort är att

begreppet barnperspektiv är invecklat och svårt att få ett grepp om. I studien skrivs det att det är viktigt att barnen upplever sin dag på förskolan som meningsfull och att vi behöver se barnens erfarenheter. De yngre barnen har svårt att tolka abstrakta uppgifter. Då är det viktigt att vi pedagoger försöker tolka deras uppfattning och kunskaper (Arnér 2006, s. 28–29). Här anser jag att det är viktigt att kommunikationen mellan pedagogerna fungerar.

Har vi pedagoger på avdelningen ett gemensamt förhållningsätt att se alla barn som de kompetenta? Ser vi barnen utifrån ett barnperspektiv genom att utmana dem i verksamheten?

Om jag ser vår verksamhet från ett barns perspektiv så bör vi anpassa lärmiljön och materialet för att barnen kan få mer inflytande, till exempel mer tillgängligt material i skapandehörnan.

Vid matsituationen kan barnen få mer inflytande genom att försöka servera sig själva maten.

Om jag ser till mitt arbetslag som jag beskrivit i dilemmat så serveras maten olika. Detta är ett utvecklingsområde att arbeta vidare på, hur får barnen möjlighet att välja sin mat de vill ha på tallriken.

4.6 Vad har dokumentationen för betydelse för barns inflytande och

delaktighet?

Kan dokumentationen vara ett viktigt verktyg för kommunikationen? Jag upplever att yngre barn kommunicerar genom att de tittar, reagerar och reflekterar på dokumentation

tillsammans på sin avdelning. I berättelsen börjar barnen peka och sjunga om sniglarna när de ser bilderna på väggen. Holger pekar på sniglarna och visar även sin glädje för sin pappa.

Hur ser vi pedagoger på de yngre barnens delaktighet i dokumentationen? Är barnen för små för att ha inflytande och delaktighet i sin egen dokumentation? Åberg & Lenz Taguchi beskriver ordet dokumentera, som ett sätt att förstå omvärlden. Dokumentationsarbete kan

References

Related documents

Enligt Frankenstein kan både barn och vuxna göra musik och när dessa gör musik ihop är det barnen som bestämmer.. Frankenstein visar efter denna fråga att han håller på

Utifrån andra kategorin och forskningsfrågan visar resultatet att förskollärare ger barn möjlighet till inflytande och delaktighet genom att vara närvarande pedagog, se till

representerades av en och samma nod. Under intervjuerna och observationerna framkom tydligt att jag under skapandeprocessen inte tagit hänsyn till de olika sätt människor

Sverige var ännu vid sekelskiftet ett fattigt och grått land, och även om dåtidens arbetare ej kunde förunnas nutidens förmåner och rättigheter, byggde de

Av fil kand Anders Hallengren 67 Den trefaldiga förnekelsen.. Av laborator EgonJosefsson 74 Långtidsutredningen

Teoretiskt tycker sig Johan Lönn- roth ha mandat också över dnnu inte infångade

34 The fact that owners and managers, as individuals, experience expectations and responsibilities in regards to overlapping memberships (personal, local community, private

Figure 5.4: Input and output signals during a powder disturbance suppression test using a PI controller trimmed from a grey box model with a min-max fuzzy control implementation..