Finlandshjälpen i Åmåls kommun 1939–1940

(1)

Finlandshjälpen i Åmåls kommun 1939–1940

En studie om centrala finlandshjälpen i Åmåls kommun

Madelene Rask

Fakulteten för samhällskunskap och humaniora Historia med didaktisk inriktning II

10, 5 HP

Handledare: Daniel Alsarve Examinatior: Anders Forsell 2019-05-15

1

(2)

Innehållsförteckning

1. INTRODUKTION ... 3

Inledning ... 3

Syfte ... 4

Frågeställningar ... 4

Tidigare forskning ... 4

Finlandshjälpen i Sverige under finska vinterkriget ... 4

2. METOD ... 6

Material och källor ... 6

Protokollens uppbyggnad... 7

Avgränsning och problemformulering ... 7

Tillvägagångssätt ... 7

3. BAKGRUND ... 8

Sverige under andra världskriget ... 8

Orsaker till finska vinterkriget ... 8

Finlandshjälpens organisation i Sverige ... 9

Svensk politik under finska vinterkriget ... 9

Krigsförloppet ... 10

4. RESULTAT ... 10

Hjälpinsatser ... 10

Finlandshjälpens organisatoriska uppbyggnad och arbete i Åmåls kommun ... 14

Vilka aktörer som stod bakom olika hjälpinsatser ... 14

Protokollen i tidsordning... 15

Efter kriget ... 17

5. DISKUSSION... 18

Likheter med tidigare forskning: ... 18

Skillnader med tidigare forskning: ... 18

Egen analys:... 19

6. SAMMANFATTNING/SLUTSATS ... 20

7. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 22

Otryckta källor ... 22

Tryckta källor ... 22

Elektroniska källor ... 22

8. BILAGOR... 24

(3)

1.

INTRODUKTION

Inledning

”Andra världskriget var det överlägset mest omfattande och destruktiva av alla krig”.¹

Andra världskriget påverkade nästan alla länder över hela jorden, till skillnad från första världskriget. Ur en ekonomisk aspekt ser vi att detta krig beräknades kosta över en biljondollar och detta var för direkta militärutgifter. Beräkningen är sannolikt i underkant. Samtidigt som andra världskriget pågår så tar Sovjet steget att attackera ett neutralt Finland för det geografiska läget.²

”När Finland anfölls av Sovjet stärktes samhörigheten mellan Sverige och Finland. Anledningen var att Sverige misstänkte att de skulle gå samma öde till mötes”.³ När Sovjetunionen inledde det finska vinterkriget år 1939 bestod deras armé utav 450 000 man, denna armé var utspridd vid den finska gränsen.

Finlands armé bestod av 300 000 man. Finlands armé var betydligt svagare och på grund av brist på krigsmaterial inser Finland att de ej kan hålla tillbaka de Sovjetiska trupperna. Finland tvingas underteckna ett fredsavtal den 13:e mars 1940 i Moskva. Sovjet hade erövrat Finland och krävde större områden är det dom hade intagit.⁴

”Anfallet kom som en chock för befolkningen, som trots den skärpta stämningen och arméns mobilisering hade invaggats i föreställningen om att konflikten kunde lösas genom förhandlingar”. ⁵

Andra världskriget pågick 1939–1945⁶ och Sverige lyckas hålla sig utanför krigets fasor. Efter en rad med beslut på i slutet på 1930 talet hade det svenska försvaret upprustats.

I radion kunde svenskarna inte bara höra nyheter från krigsfronten utan också statsministern tala.

Per Albin Hansson blev en landsfaderlig symbol. Ulla Billqvist sjöng ”Min soldat- någonstans i Sverige”, som blev en av seklets största svenska schlager. På biograferna visades militärfarser och mer uppbyggande filmer som ”Kadettkamrater.⁷

I Sverige var försvarsviljan stark dock var resurserna små och i många avseenden blev Sverige isolerat.

1 Neal L, Cameron R, Världens ekonomiska historia, 2006, s. 485, upplaga 3, studentlitteratur AB, Lund.

2 Trotter W.R, finska vinterkriget 1939–1940, 2014, Fischer & Co.

3 Innala E, finska krigsbarn, s. 7, 2006, C-uppsats, Luleå tekniska universitet.

4 Ibid.

5 Meinander H, Finlands historia, s. 176, WS Bookwell Oy Borgå, Finland, 2007.

6 Slotte S, Finlands sak var vår… eller? s. 8, 2016, C-uppsats, Jönköpings universitet.

7 Hedenborg S & Kvarnström L, Det svenska samhället, bönderna och arbetarnas tid 1720–2014, s.292–293, 2016, studentlitteratur AB Lund.

(4)

Intresset för andra världskriget har länge funnits för mig. Även att få arbeta på den lokala nivån var ett spännande steg. Därför valde jag att arbeta med detta i min uppsats, min drivkraft har varit att ta reda på mer om frivillighjälpen under vinterkriget och detaljer runt hjälpinsatserna på den lokala nivån. Mitt närmsta lokala arkiv som har handlingar från finlandshjälpen är Åmåls kommunarkiv.

Syfte

Finlandshjälpen organiserade den frivilliga hjälpen till Finland under finska vinterkriget 1939–1940.

Uppsatsens syfte är att med Åmål som exempel undersöka hur finlandshjälpen agerade på lokal nivå.

Frågeställningar

- Vad för slags hjälp bidrog finlandshjälpen i Åmål med?

- Hur var finlandshjälpen organiserad samt vilka aktörer förekom?

- Skedde någon förändring i hjälpinsatserna under kriget över tid i Åmåls kommun?

Tidigare forskning

Ingen tidigare forskning om just centrala finlandshjälpen i Åmåls kommun har hittats. Därför har endast tidigare forskning bidragit till skrivande av bakgrund för finska vinterkriget. För att få fram ytterligare fakta om finlandshjälpen i Sverige under finska vinterkriget har Genbergs studie varit användbar därför har den inkluderats i både bakgrund och tidigare forskning.

Elin Innalas studie om finska krigsbarn vars syfte varit att undersöka orsakerna till barntransporterna samt göra en undersökning om de olika hjälporganisationerna under krigen. Denna uppsats har bidragit till att få en förförståelse till resultatdelen där finska krigsbarn ej tas emot via Finlandskommittén i Åmåls kommun och om Åmål var unika med detta. Har därför valt att inkludera Innalas studie i tidigare forskning.

Finlandshjälpen i Sverige under finska vinterkriget

Johan Genberg skriver i sin studie om Drivkrafter till frivillighet vars syfte var att jämföra drivkrafterna till svenska frivilligas deltagande i finska vinterkriget med drivkrafterna till deltagande i moderna internationella insatser. Genbergs resultat grundar sig på befintliga resultat från enkätundersökningar.

(5)

Genbergs uppsats har bidragit till skrivandet av uppsatsens tidigare forskning genom att redogöra för Finlandskommittén och dess uppgifter.

Johan Genberg skriver om stödet till Finland: ”Redan när Sovjetunionen hade gjort sina första stötar mot de baltiska staterna under hösten 1939 hade frågan om en svensk frivilligrörelse diskuterats i Sverige”.⁸ Värvningskontor öppnades i Stockholm samma dag som kriget bröt ut. Finlandskommittén bildades den 4:e december 1939 för att fastställa organisations- och kostnadsramarna för de frivilliga insatserna. Finlandkommitténs huvuduppgift var att skapa en svensk frivilligkår. Runt om i landet fanns ett 40-tal värvningskontor redan en vecka efter krigsuppbrottet. Intresset för SFK (Svenska

frivilligkåren) var stor och de fick in många anmälningar där 12 706 personer ville ingå men endast 8260 antogs.

Johan Genberg skriver i sin uppsats att slagord som var vanliga under krigets gång var: ”Finlands sak är vår, hjälp din broder i öst, för nordens frihet, det gäller oss”.⁹ Tidningarna rapporterade dagligen om Finlands trupper och beskrev dem som underlägsna. Det hölls finlandsmöten runt om i Sverige, det vill säga en form av informationsmöten. Talare som författarna Harry Martinsson och Vilhelm Moberg drog tusentals åhörare och stämningen beskrevs som ofta väldigt emotionellt laddad.¹⁰

Elin Innala skriver i sin uppsats att via massmedia till den svenska befolkningen sände centrala finlandshjälpen ut förfrågningar om de kunde tänka sig att ta emot finska barn och till viss del barnens mödrar. ” Tusentals brev inkom till organisationen vilket visade på den stora hjälpviljan i Sverige. 15 000 hem var villiga att ta emot barn redan efter ett par månader”.¹¹ Efter detta kontaktade centrala finlandshjälpen den svenska regeringen, de hade en förfrågan till dem om de var villiga att skänka pengar till organisationen. Regeringen skänkte en halv miljon kronor till centrala finlandshjälpens organisation.¹² Första förflyttningen av barn skedde den 15 december 1939, med en båt skickad till Stockholm från Åbo under vinterkriget. Vidare transport väntade barnen då de anlände till olika delar av Sverige där fosterfamiljen väntade. ¹³

Klas Åmark skriver i sin forskning hur den svenska inrikespolitiken blev allt mer striktare. I sin bok Att bo granne med ondskan skriver han om nazismen och Sveriges förhållande till den.¹⁴ Att tillgå mycket

8Genberg J, Drivkrafter till frivillighet En jämförelse av drivkrafterna till svenska frivilliga under finska vinterkriget, och svenska frivilliga under Bosnienkonflikten, 2009, Logistikskolan Trängregementet i Skövdes.14.

9 Ibid s.15

10 Ibid.

11 Innala E, finska krigsbarn, 2006, C-uppsats, Luleå tekniska universitet s.10.

12 Ibid.

13 Ibid.

14 Åmark K, att bo granne med ondskan, Sveriges förhållande till nazismen, nazityskland och förintelsen, 2016, Albert Bonniers förlag.

(6)

information från denna boken om finska vinterkriget har varit svårt så därför har endast det som varit relevant för min studie tagits med. Boken har använts i min studie för att förklara hur flyktingpolitiken såg ut under andra världskriget i Sverige och beskrivs mer i bakgrunden.

2.

METOD

Material och källor

Resultatet för undersökningen är baserat på forskning i arkiv. Protokoll har studerats och jag har även följt skriftlig korrespondens mellan olika aktörer, läst tidningsartiklar, gjort litteraturstudier samt forskning som varit relevant för ämnet.

Protokoll som studerats har varit ifrån kommunarkivet i Åmåls kommun och handlar om finlandshjälpen.

Protokollen är gjorda av ledamöters sekreterare som haft sammanträde med övriga ledamöter och diskuterat diverse hjälpinsatser till Finland. Protokollen har använts framförallt i resultatdelen för att få svar på frågeställningarna. Dessa protokoll har varit originalhandlingar och därför varit värdefulla.

Den skriftliga korresponsansen mellan olika aktörer har varit i form av kortfattad text och med hjälp av denna korrespondens mellan dessa aktörer får jag mitt syfte besvarat samt frågeställningen som behandlar frågan om aktörer. Aktörer som kommit upp har varit när centrala finlandshjälpen i Stockholm skickat brev till Åmåls lokalkommitté och vice versa. Dels aktörer som nämns i denna korrespondens är diverse fabriker (framkommer inte fabrikernas namn), syföreningar, privatpersoner och affärer och kommer behandlas vidare i resultatet.

Tidningsartiklar som studerats har varit urklippta artiklar, det framgår ej vilken tidning dessa artiklar kommer ifrån. Dessa artiklar har använts för att få svar på mitt syfte med uppsatsen samt svarat på mina frågeställningar. Endast i några tidningsartiklar framgår vem som skrivit dem, lokalkommittén för centrala finlandshjälpen i Åmål är ett upprepande exempel.

Litteratur som använts har varit för att få fram en klarare bild av bakgrunden och tidigare forskning.

Använd litteratur har varit i form av uppsatser, studentlitteratur och diverse böcker som varit relevant för ämnet.

(7)

Protokollens uppbyggnad

Protokollen jag studerat är maskinskrivna i mindre A3 format med sammanfattningar på högersidan, protokollen är uppbyggda så att det först står vilket datum och år mötet hölls samt vilka som var närvarande under sammanträdet samt val av styrelsen i kommittén. I slutet på varje protokoll står det vem som gjort justeringar med en underskrift som personen själv gjort. (bilaga 1)

Avgränsning och problemformulering

Fokus har varit på åren 1939–1940 eftersom finlandshjälpen då var aktiv. Avgränsning i forskningsmaterialet har varit att undersöka hur Åmåls kommun var inblandad i arbetet med insamlingen till Finland under denna tid. Det har framkommit mycket information om finska vinterkriget, dock har inte allt detta material kunnat användas då det inte varit relevant för denna studie. Detta har varit material som litteratur som handlat om Finlands historia samt om finska vinterkriget samt uppsatser som behandlat samma typ av fakta. Jag har haft problem med att få tillgång till vissa böcker som ”Solidaritet på prov:

finlandshjälp under vinterkriget” skriven av Erik Carlquist. Då denna bok ej varit tillgänglig att låna i bibliotek i min kommun eller mitt län har jag varit tvungen att välja bort denna. Har funnit ett antal brev i min arkivstudie som har selekterats bort då dessa varit svårtolkade. I undersökningen i arkivet kan man se att det förts handskrivna anteckningar. Det framgår ej vem som fört anteckningarna eller dess användningsområde. Dessa har valts bort till förmån för maskinskrivet material som behandlar samma typ av arbete där användningsområdet framkommit.

Eftersom protokollen skrivits på ett byråkratiskt språk kan viss risk för misstolkning inte uteslutas. För att presentera resultatet på ett mer överskådligt sätt kan viss upprepning ske. Protokoll redovisas i tidsordning för att få fram ett eventuellt förändringsperspektiv.

Tillvägagångssätt

Jag har letat efter relevant material i arkivet i Åmål eftersom mitt ämne rör den lokala nivån, för att få svar på frågeställningarna och att uppnå syftet med uppsatsen. Om mer material hade funnits att tillgå hade resultatdelen varit med tillförlitlig. Protokollen har granskats och ett urval av övrigt material har gjorts. På grund av begränsningar i tillgången till material har alla protokoll behandlats under resultatdelen.

Har även sökt tidigare forskning i form av litteratur och tidigare uppsatser samt avhandlingar i ämnet. För att skapa en bakgrund har litteratur valts som berör finska vinterkriget. Här har litteratursökning gjorts med fokus på vetenskaplig text. Jag har valt att använda mig utav denna litteratur för att skapa en

(8)

förförståelse för min uppsats. Eftersom ingen litteratur berör Åmåls deltagande i finlandshjälpen var det inte möjligt att enbart söka efter sådant material. Det var heller inte möjligt att enbart söka i arkivet då det inte skulle kunna ge bakgrundsfakta för studien. Att kombinera dessa två metoder har varit nödvändigt för att uppnå ett resultat, därför har dessa kombinerats.

3.

BAKGRUND

Sverige under andra världskriget

Andra världskriget inleddes den 1 september 1939 då Tyskland angriper Polen. Samtidigt förklarade Sverige sig neutralt så som de andra nordiska länder gjort. ”Risken för att dras in i ett nytt storkrig blev akut och säkerhetspolitiken blev den i särklass viktigaste inrikespolitiska frågan”. ¹⁵

Molotov-Ribbentrop-pakten var en icke-angreppspakt som slutits mellan utrikesministrarna i Sovjetunionen och Tyskland fick sina konsekvenser och det fick det även för Sverige. I denna pakt bestämdes det vilket land som tillhörde Sovjetunionens och Tysklands intressen och här blev Finland lidande av Sovjetunionens intressen. Sovjetunionen anföll Finland den 30 november 1939 och Sverige förklarar sig som icke-krigförande vilket underlättade för Finland då de innebar att Sverige kunde bistå med insamlade pengar och material till Finland.¹⁶

Orsaker till finska vinterkriget

Finlands drogs med i kriget mot sin egen vilja. Sovjet anföll Finland för att Josef Stalin fruktade att Adolf Hitler skulle anfalla Leningrad och Norra Sovjetunionen via finskt territorium. Den finska utrikesministern Elkas Erko lyckades övertyga sina kollegor ända fram till krigsutbrottet om att Sovjet försökte skrämma finländarna. De baltiska länderna gick Sovjet till mötes angående kraven på militära baser till skillnad från Finland. Finland höll fast sin tro till att Sverige och västmakterna skulle stödja dem när faran var ett faktum. Denna föreställningen var djupt rotad hos finländarna trots att Sverige signalerade att ingen militärhjälp skulle förväntas. För Finland var Sverige en viktig bundsförvant. Sovjetunionens mål på lång sikt var att återta kontrollen över Finland. När Tyskland i mitten av 1930-talet börjar expandera så försöker västmakterna Storbritannien och Frankrike förhandla fram en antitysk allians med Sovjet, som dock aldrig blev av. Den 23 augusti slöt istället Moskva en nonaggressionspakt, det vill säga en icke-angreppspakt

15 Hedenborg S & Kvarnström L, Det svenska samhället, bönderna och arbetarnas tid 1720–2014, 2016 s. 289, studentlitteratur AB Lund.

16 Ibid.

(9)

med Berlin. Sovjet hade intresse för Finland, Baltikum och östra Polen medan Tyskland fick ta hand om merparten av Polen. ¹⁷

Finlandshjälpens organisation i Sverige

När Finland drogs in i kriget bildades olika hjälporganisationer och en utav de första var den centrala finlandshjälpen. Röda korset, Rädda barnen, Frälsningsarmén, Sveriges Lottakår, Rotary och Suomibyrån var en del av organisationen med en rad mindre organisationer. Tanken med bildandet av centrala finlandshjälpen var att rikta hjälpen i första hand till de finska barnen och de yngre barnens mödrar. Mer om detta under rubriken Tidigare forskning.

Svensk politik under finska vinterkriget

I den svenska politiken månaden innan krigsutbrottet diskuterades den så kallade Ålandsfrågan. Åland tillhörde Finland och var sedan 1921 en demilitariserad zon, det vill säga en neutral zon utan militär. Om Åland skulle utsättas för ett angrepp skulle de stater som skrivit under den internationella konventionen bistå med militärt skydd av ögruppen. Regeringen var splittrad i frågan om militärt bistånd till Åland. Den svenske utrikesministern Richard Sandler stod bakom ett aktivt militärt ingripande på Åland för att skrämma Sovjet genom att visa att Sverige stod bakom Finland. Samma dag som kriget bröt ut påbörjades förhandlingar om hur en samlingsregering med politiker från högern och folkpartiet skulle utformas.

Anledningen till att skapa en samlingsregering var att kunna ta snabbare beslut i kristid. Det kom att ta två veckor innan samlingsregeringen hade skapats. Den 1:e december sammanträdde utrikesnämnden för att diskutera Sveriges hållning i kriget. För att Sverige skulle kunna hjälpa Finland med pengar, förnödenheter, vapen och ammunition förblev Sverige icke- krigförande land under hela vinterkriget istället för neutralt. Återigen diskuterades frågan om Sverige borde skicka trupper till Åland eller inte.¹⁸ När andra världskriget bröt ut 1939 var Sverige snabba med att skärpa inresereglerna ytterligare. Det infördes också ett allmänt viseringstvång för alla medborgare som kom utanför norden. Något som också utökades var möjligheterna att avvisa potentiella flyktingar.

17 Meinander H, Finlands historia, 2006, upplaga 3, Ws Bookwell

18 Genberg J, Drivkrafter till frivillighet En jämförelse av drivkrafterna till svenska frivilliga under finska vinterkriget, och svenska frivilliga under Bosnienkonflikten, 2009, Logistikskolan Trängregementet i Skövde.

(10)

”Samtidigt flyttades beslutsfattandet om de enskilda ärendena över från socialstyrelsen till utrikesdepartementet”.¹⁹ Den svenska inresepolitiken blev allt striktare. Judiska flyktingar från Tyskland och Centraleuropa drabbades hårdast av denna nu fastare politiken.²⁰

Krigsförloppet

Det finska vinterkriget inleddes den 30:e november 1939 då sovjetunionens armé gick över gränsen vid Karelska näset och attackerade från alla riktningar. Finland fick inget internationellt militärt stöd. Det evakuerades 6000 flyktingar vinterkrig och det var 2000 finländare som på eget bevåg kom till Sverige och fick hjälpa till på Centrala Finlandshjälpen. Enligt Šárka Prokopová kan så många som 12 000 flyktingar ha kommit till Sverige. Vinterkriget tog slut i mars 1940 då Finlands statsminister Risto Ryti accepterade Sovjetunionens fredsvillkor. I Moskva 1940 den 12 mars skrevs avtalet under. Finland förlorade inte bara Karelska näset utan också Viborgs stad och några öar i den finska viken.²¹

4.

RESULTAT

Resultatet är uppdelat i underrubriker för att det ska bli lättare att hitta svar på frågeställningarna. Dessa underrubriker är strukturerade så att de ska svara på frågeställningarna i tur och ordning och även innehålla protokoll i tidsordning för att på så sätt åskådliggöra resultatet i tydligare tidsperspektiv.

Frågeställningen gällande förändring av hjälpinsatserna över tid kommer besvaras under rubriken protokoll i tidsordning i form av löpande text.

Hjälpinsatser

Texten nedan kommer att beskriva vilka hjälpinsatser som gjordes från Åmåls kommuns sida till förmån för Finland och hur dessa insatser såg ut och vad de bestod i.

”Ett folk är i fara- du kan hjälpa” står de på en affisch som utsänds till Sveriges befolkning. Tidningar och radio påminner om det kriget som pågår i Finland och hur människorna kan hjälpa dem. Det beskrivs för Åmåls kommuns befolkning hur illa Finlands folk har det om man jämför med Sverige där man kan fira

19 Åmark K, att bo granne med ondskan, Sveriges förhållande till nazismen, nazityskland och förintelsen, 2016, Albert Bonniers förlag s. 542.

20Ibid.

21Prokopová Š, ”Finska krigsbarn”, 2012, Skandinávská studia.

(11)

jul med sin familj och slipper vara på ständig flykt. Man anser att det är Sveriges plikt som medmänniskor att ge stöd till de drabbade.²²

”För hjälpen till Finlands återbyggande” lyder rubriken i en av arkivmaterialets urklippta tidningarartiklar där finlandskommittén i Åmål skriver att det anordnas offentliga möten på följande platser:

Deje: Folketshus, tisdagen den 19 klockan 20 Ekshärad: Kyrkan, onsdagen den 20 klockan 20 Hagfors: Folketshus, torsdagen den 21 klockan 19 Forshaga: Folketshus, långfredag den 22 klockan 14 Säffle: Cosmoramabio, lördagen den 23 klockan 17:30 Borgrangen: Folketshus, påskdagen den 24 klockan 19

Det framgår ej vilken månad eller år detta mötet avser i tidningsartikeln. I artikeln står det även att vid samtliga möten kommer det bjudas på musik, sång, och uppläsning. Tal kommer hållas utav Rafael Karlsten, professor vid Helsingfors universitet. De avslutar artikeln med att skriva ”Finlands sak är vår”.²³

Den 27:e december 1939 bildas Åmåls lokalkommitté av centrala finlandshjälpen och det första sammanträde hålls. I detta sammanträde tas det upp vilka varor som insamlingen ska gälla, samt vilka insamlingsområden som ska finnas i Åmåls stad och samtliga socknar i Tössebo härad. Det beslöts till förmån för insamlingen att det skulle anordnas ett antal fester inom kommunens olika delar och det bildades då en festkommitté. Den 16:e februari lämnade ett antal personer bidrag till förmån för finlandshjälpen i form av spannmål.²⁴ De varor som framförallt skickades var spannmål, övriga livsmedel, kläder, hushållsartiklar och diverse andra saker avsändes.²⁵

En Järnvägsvagn med cirka 12 000kg varor skickades från Åmål till förmån till finlandshjälpen, varor som kläder, hushållsartiklar och diverse andra saker skickades. Det bestämdes att järnvägsvagnarna skulle skickas efter och om möjligt avsändas från Åmål den 25:e januari 1940. Till centrala finlandshjälpen i Stockholm skriver Åmåls lokalkommittés sekreterare att insamlingen har gett mer än beräknat och de behöver en 10-tons järnvägsvagn avsedd att om möjligt sändas till Åmål. Det har inte bara skickats varor via järnväg utan framkommer att varor sänts även via vattenvägen från svenska kusten. Cirka 1000 stycken skjortor i Åmål sys och ska säljas till förmån för finlandshjälpen. I protokoll från den 5:e april 1940

22 Åmåls kommunarkiv, Stadsfullmäktige samlingsserie volym 1, 1868–1951, finlandshjälpen, protokoll.

23 Ibid.

24 Åmåls kommunarkiv, Finlands kommitténs protokoll 1940, Ånimskogs samhällsförening 1965–1969.

(12)

framgår det att man planerade en Finlandsafton (bilaga 2) med hjälp av Åmåls röda korsets krets i Åmåls kyrka den 6:e april. 442,95 kronor drogs in efter denna afton.²⁶ De varor samt kläder som skickats har kommit till god användning dock framkommer det i ett brev från centrala finlandshjälpen i Stockholm att mer hjälp behövs. De beskriver läget i Finland som tufft då många människor har tvingats fly sina hem ut till en hård vinter utan att vara tillräckligt utrustade. Man skickade rikligt med utrustning för att klara vintern. Föremål som ficklampor med batterier, medicin och tandborstar skickades också. Tackbrev skickas till centrala finlandshjälpen i Stockholm från Finlands dagligen.²⁷

År 1939 den 24: december i ett brev till centrala finlandshjälpen i Åmål från centrala finlandshjälpen i Stockholm fanns en stämpel för centrala finlandshjälpen. I brevet framkommer det att ordförande Gösta Johnstorp har varit i samtal med centrala finlandshjälpen i Stockholm och efter detta samtal beslutades det att Åmål skulle göra insamlingar som skulle ske av samtliga affärsmän. Det framkommer i brevet från Stockholm till Åmål att Haparanda och Tornedalen behövde följande varor ²⁸:

Madrasser Filtar

Täcken och kuddar Handdukar

Kokkärl Tallrikar Muggar

Knivar, gafflar och skedar Flanell

Yllegarn

” Allt i så stora mängder som kan erhållas”.²⁹ I matväg behövdes följande:

Risgryn

26 Ibid.

27 Ibid.

28 Ibid.

29 Ibid.

(13)

Havregryn Korngryn Socker Kaffe Tee Kakao Ost

Och möjligtvis om de gick att sända:

Frukt (apelsiner) Smör

Fett Fläsk

Rengöringsmedel Borstar

Ljus

Tjocka vantar Kompass

I brevet kan man se att varorna togs emot av Margit Ramström i Haparanda.

År 1940 den 11:e januari avsändes dessa varor som samlats in inom Åmåls stad och Tössebo härad till centrala finlandshjälpen Haparanda.³⁰

30 Ibid.

(14)

Finlandshjälpens organisatoriska uppbyggnad och arbete i Åmåls kommun

Följande text kommer att förklara hur finlandshjälpen var strukturerad och hur de arbetade i organisationen.

Elin Innala skriver att Hanna Rydh och Maja Sandler var initiativtagare till organisationen centrala finlandshjälpen.³¹ Nationalinsamlingen bildades för att samordna de svenska hjälpinsatserna.³² Man skickade brev från centrala finlandshjälpen i Stockholm till Åmåls lokalkommitté för centrala finlandshjälpen om vilka behov som fanns varefter Åmål skickade det som efterfrågades. Gösta Johnstorp var initiativtagare till bildandet av en lokalkommitté av centrala finlandshjälpen i Åmål och utsågs till ordförande för kommittén.³³ Det beslöts att kommunen skulle uppdelas i 12 distrikt för att samla in det material som var nödvändigt för projektet. Dessa distrikt kom att utgöra Åmåls lokalkommitté för nationalinsamlingen för Finland. Distrikten skulle bestå utav 15 ledamöter med ordförande. I Ånimskogs samhällsförening framkommer det att Tösse och Tydje skulle bilda lokalkommittén av nationalinsamlingen för Finland.³⁴

Ledamöter var Direktören Gösta Johnstorp, godsägaren och riksdagsmannen Arthur Casenberg, komministern Iwan Hjerdt, handelsföreståndaren David Rundvall, överläraren W. A:son Sävblom, köpman Gunnar Janson och fröken Emma Beckman enligt de olika protokoll som arkivmaterialet visar. I ett protokoll från den 5:e april 1940 framgår de att samarbete med röda korset gjorts då kyrkoherden Knut Collberg närvarat i sammanträdet.³⁵

Det fanns olika stämplar beroende på vilken avdelning det var man skickade ifrån, de avdelningarna som framkommit var klädinsamlingen, transportavdelningen och press-och-propagandaavdelningen.³⁶

Vilka aktörer som stod bakom olika hjälpinsatser

Texten nedan kommer ge en klarare bild av vilka aktörer som bidrog till att Finland fick den hjälp de behövde från Åmåls kommun. I protokollen framkommer dessa aktörer inte alltid som exakt beskrivna och information har heller inte varit möjlig att tillgå på annat sätt.

I ett brev till centrala finlandshjälpens läns-och-lokalkommittéer den 11:e januari 1940 efterfrågar man ytterligare hjälp från de fabriker som redan bidragit. Vilka fabriker som avses framkommer inte. I brevet

31 Innala E, finska krigsbarn, 2006, C-uppsats, Luleå tekniska s.9

35 Ibid.

36 Ibid.

(15)

tackar centrala finlandshjälpen även lager, affärer och firmor för deras hjälp men medger att mer hjälp behövs även från dem och att de ska tänka på finlandshjälpen vid sina inventeringar. I ett brev till centrala finlandshjälpens transportavdelning kan man se att även statens järnvägar hjälpt till med sändningen av varor som skickats. Röda korset har även bidragit till insamlingen med hjälp som till exempel samarbete vid finlandsaftonen. Flera privatpersoner i Åmåls stad och landsförsamling har skickat gåvor och hjälpt till med insamlingen för Finland. Centrala finlandshjälpen i Åmål tackar även Åmåls missionsförsamlings sykrets för skjortor de sytt med förmån för centrala finlandshjälpen i Åmål.³⁷

Protokollen i tidsordning

I texten nedan finns en mer detaljerad beskrivning vad som kommit fram i varje protokoll som blivit bevarat. Dessa protokoll kommer redovisas i tidsordning för att få fram resultatet även i ett tidsperspektiv.

Viss information kan därför upprepas. Arkivmaterialet består av få protokoll därför redovisas alla. Genom bearbetning av protokollen i tidsordning har ingen förändring framkommit.

1939 den 27/12: Sammanträde som behandlade bildandet av en lokalkommitté av centrala finlandshjälpen. Det bestämdes att direktören Gösta Johnstorp skulle bli ordförande. Närvarande i sammanträdet var ordförande Johnstorp, godsägaren och riksdagsmannen Arthur Casenberg, komministern Iwan Hjerdt, handelsföreståndaren David Rudvall och överläraren W. A:son Sävblom. Till vice ordförande utsågs Arthur C, till sekreterare W. A:son Sävblom, till kassör utsågs David Rudvall.

Övriga medlemmar skulle tills vidare inte ha någon speciell funktion inom kommittén utan skulle delta i insamlingsarbetet där deras hjälp ansågs behövas bäst. I sammanträdet diskuteras det vilka varor som skulle skickas samt vilka insamlingsställen som skulle finnas i Åmåls stad och samtliga socknar i Tössebo härad. Insamlingslistor skulle upprättas av sekreteraren. Ordförande Johnstorp hade i uppdrag att höra sig för i de olika sockarna och att ta emot varor och kontanter för centrala finlandshjälpen. Vad exakt ordförande Johnstorp skulle höra sig för framkommer ej.³⁸

1940 den 14/1: Det lades fram förslag för vem som skulle väljas till revisor för kommittén. Det redogjordes resultatet av den hittills bedrivna insamlingen. Cirka 12.000kg varor skickades från Åmål i en järnvägsvagn, det skickades till förmån för finlandshjälpen men vart framkommer inte. Huvudparten av de varor som skickades var spannmål, övriga livsmedel, kläder, hushållsartiklar och diverse andra saker.

Det framgår i protokollet att kontanter samlats in dock ej någon specifik summa. Det framkommer att en personbil har skänkts från en privatperson i Åmål till förmån för finlandshjälpen, bilen annonseras den 17:e januari i lokaltidningen. I denna annons uppmanas budgivare att tänka på de hjälplösa i Finland när de lägger budet. Det framkommer även i protokollet att skjortor ska sys och sedan säljas för att få in

38 Ibid.

(16)

kontakter samt att propaganda ska ha förekommit för upplysning om finlandshjälpen. Förfrågan hos Åmåls lokalkommitté av centrala finlandshjälpen har gjorts, huruvida de ska omhänderta Finlands evakuerade barn samt mödrar med barn. De påstår sig ha fullt upp med insamlingsarbetet att de ej kunde ta på sig något mer men att någon form av omhändertagande skulle ske. Efter sammanträdet denna dag samt den 27:e december 1939 skickar Åmåls lokalkommitté ett protokollsutdrag till centrala finlandshjälpen i Stockholm där man redovisar vad man kommit fram till på mötet.³⁹

Sovjetunionen och Finland skrev på ett fredsavtal den 13:e mars 1940 och kriget är slut.⁴⁰ Protokoll har dock förekommit även efter fredsavtalet.

1940 den 5/4: Finlandsafton i samarbete med röda korset kommer äga rum den 6:e april, där det kommer framföra sång utav Adolf Lindén. De kontanter finlandsaftonen gav delades på hälften, röda korset fick hälften av pengarna och finlandshjälpen hälften. Totalt fick de dela på 442,95kr. En biljett skulle kosta en krona för vuxna och för skolungdom 50 öre. Flygblad delades ut med hjälp av skolbarn och gratisbiljetter kommer delas ut till följande:

Åmåls-tidningens redaktion

Provinstidningen Dalsland redaktion Nya Wermlands-Tidningens lokalredaktion Ny Tids lokalredaktion

Kyrkosångare Adolf Linden Musikdirektör Erik Vikbladh Bankkamrer Georg Högström

Dessa skulle få två biljetter vardera och biljettupptagningen i kyrkan skulle ske genom scouter. ”Fanborg bestående av svenska, finska och röda-kors fanorna skulle placeras i koret”.⁴¹

1940 den 12/7: finska vinterkriget är slut och inga kläder fick sändas ut ur landet längre. Ordföranden har varit i kontakt med Göteborgs morgonpost som sedan startat en insamling för finska invalider. I Göteborgs morgonpost tackar redaktionen Åmåls lokalkommitté för centrala finlandshjälpen i en artikel och skriver att de planerar fortsätta med insamlingen. Åmåls lokalkommitté av centrala finlandshjälpen svarar Göteborgs morgonpost att de avsänt två kartonger med diverse kläder. Frågan om avveckling av

39 Ibid.

40 Prokopová Š, ”Finska krigsbarn”, 2012, Skandinávská studia.

41 Åmåls kommunarkiv, stadsfullmäktige, protokoll och handlingar för finlandshjälpen 1939–1940, protokoll 5 april 1940.

(17)

lokalkommitténs verksamhet kom upp i detta protokoll och de beslutar att avsluta insamlingen för Finland.⁴²

1940 den 22/7: Det framkommer vid sammanställning att kontanter hade samlats in till ett värde av 4389,43kr. I detta protokoll framförs extra tack till direktör Gösta Johnstorp som varit initiativtagare till lokalkommitténs bildande och drivit på insamlingsarbetet.⁴³

Efter kriget

Nationalinsamlingens arbetsutskott från Stockholm beslutade att arbetet med nationalinsamlingen för Finlands skulle upphöras den 15:e september 1940.⁴⁴

I ett brev till centrala finlandshjälpen den 20:e april 1940 har Åmåls lokalkommitté uppgett att de har cirka 500 kronor kvar i kontanter samt diverse kläder och skriver att Stockholm ska meddela dem när och vart de ska sända dem. Den 27:e mars 1940 skriver Centrala finlandshjälpens klädinsamling i ett brev till lokalkommittén av centrala finlandshjälpen i Åmål att det dagligen kommer tacksamma meddelanden om emottagandet av diverse varor från Finland. Den 24:e april 1940 skriver centrala finlandshjälpen i Stockholm till Åmåls lokalkommitté av centrala finlandshjälpen att de ej kunnat skicka ut några kläder ut ur landet och att om de vill skicka dessa gåvor till flyktingar från Norge istället skulle det vara möjligt.

(bilaga 3) Åmåls lokalkommitté uppmanas av centrala finlandshjälpen i Stockholm att skicka in kvarvarande pengar till deras postbankgirokonto.⁴⁵

Den 3:e juli 1940 skickade Åmåls lokalkommitté av centrala finlandshjälpen ett brev till Göteborgs morgonpost där de skriver att brevet är till finska invalider och att kläder ska skickas till dem och även till Runsala spädbarnshem. Göteborgs morgonposts redaktionssekreterare skickar ett tackbrev den 8 juli till Åmåls lokalkommitté för den hjälp de sänt och att de beräknar kunna fortsätta med insamlingen till invalider och Runsala spädbarnshem utanför Åbo (bilaga 4). Den 15:e mars 1940 har en förteckning över varor gjorts som blivit insamlat inom Åmåls stad och Tössebo härad och som skickats samma dag. Varor som livsmedel, dam-och herrkläder, barnkläder och småbarnskläder, även andra varor som en cykel har skickats. Tackbrev skickas mellan centrala finlandshjälpen i Stockholm och lokalkommittén för centrala finlandshjälpen i Åmål.⁴⁶

43 Ibid.

45 Åmåls kommunarkiv, Stadsfullmäktige samlingsserie volym 1, 1868–1951, finlandshjälpen.

46 Ibid.

(18)

5.

DISKUSSION

Svårigheter med viss litteratur som Åmarks ”Att bo granne med ondskan” har varit att hitta information som endast rör finska vinterkriget. Då finska vinterkriget var under 1939–1940 pågick ju samtidigt oroligheter över nästan hela Europa och andra världskriget var ett faktum. Mycket information om just andra världskriget finns att tillgå i denna litteratur dock har det funnits begränsat med fakta i Åmark som rör mitt ämne så därför har denna bok ej kunnat användas så som jag önskat.

Svårigheter har varit att sätta in protokollen i underrubriker för att få ett möjligt förändringsperspektiv.

Detta har blivit en form av utmaning.

Att hitta aktörer jag letat efter har även varit en utmaning, då breven där aktörerna nämns legat väldigt utspridda har svårigheten varit att sortera dessa och få någon ordning på vem som gjort vad och när detta gjorts. Mycket tid gick åt att undersöka samma brev och se om de stämde och vilka som skickade till vilka och hur dessa svarade varandra.

En svårighet med arbetet har varit att hitta tidigare forskning att jämföra mina resultat med då ej mycket tidigare forskning om just Åmåls kommun funnits att tillgå.

Likheter med tidigare forskning:

I Johan Genbergs uppsats beskrivs att slagord som ”Finlands sak är vår, hjälp din broder i öst, för nordens frihet, det gäller oss” var vanliga. Resultatet av arkivforskning har påvisat att det även förekom slagord som dessa i Åmål. Genberg skriver vidare att eftersom Sverige förblev icke-krigförande kunde Sverige hjälpa Finland med pengar, förnödenheter, vapen och ammunition. Detta framkommer även i arkivmaterialet. Tidningar var ett vanligt sätt att få ut information och detta använde man sig av även i Åmål. Man propagerade för finlandshjälpen genom att exempelvis dela ut gratisbiljetter till journalister runt om och i Åmål. På så sätt fick man även gratis publicitet då man ville att tidningarna skulle skriva om detta och intäkterna skulle öka.

Skillnader med tidigare forskning:

I tidigare forskningen kan man se att transport av barn samt mödrar från Finland har skett med hjälp av centrala finlandshjälpen till Sverige. Lokalkommittén för centrala finlandshjälpen i Åmål fick förfrågan om att ta emot barn och mödrar men man ansåg sig inte ha möjlighet till detta på grund av

insamlingsarbetet som tog tid och resurser i anspråk. Man kan anta att Åmåls lokalkommitté för centrala

(19)

finlandshjälpen gjorde mer än förväntat, det framgår i ett brev där centrala finlanshjälpen i Stockholm tackar ordförande för lokalkommittén för centrala finlandshjälpen i Åmål för ett gediget arbete. Arbetet med insamlingen kan även tolkas vara över förväntan.

Vilka andra kommuner som tagit emot barn från Finland har varit svårt att fastslå, dock under tidigare forskning kan man läsa att hjälp från diverse kommuner i Sverige har gjorts, vilket Åmåls lokalkommitté för centrala finlandshjälpen ej gjort. Det är en skillnad som är tydlig att se.

I den tidigare forskningen kan man läsa att finlandskommittén bildades för att fastställa organisations- och kostnadsramarna för de frivilliga insatserna. Finlandskommitténs huvuduppgift var alltså att skapa en svensk frivilligkår. Det framkommer även i den tidigare forskningen att runt om Sverige fanns ett 40-tal värvningskontor och att intresset för den svenska frivilligkåren var stor. Denna informationen om diverse värvningskontor fanns ej i arkivmaterialet. Kanske var det för att Åmåls kommun ej hade något värvningskontor och fokuserade endast på insamlingen för den centrala finlandshjälpen. Även information om personer som anmälde sig till den svenska frivilligkåren där 12 706 personer i Sverige ville gå med men endast 8260 antogs framkommer ej i arkivmaterialet i Åmåls kommun. Varför det var så många anmälningar och endast vissa som antogs framgår ej men man kan fråga sig hur man bestämde vem som antogs och vem som inte gjorde det.

Egen analys:

Mikrohistoria är viktigt därför att genom sådan forskning framkommer hur vardagslivet gestaltades och upplevdes i lokalsamhället under stora världshändelser. Min tolkning av sådan forskning som

mikrohistoria behandlar är viktig för kommande generationer då ny information kommit fram i denna uppsats. Med Åmål som exempel ges nya möjligheter till vidare forskning inom ämnet därför anser jag att denna uppsats bidrar till viktig information.

Om man vill kolla på hjälpinsatserna från ett genusperspektiv kan vi se att många män varit ledarmötet i Åmåls kommun, dock har en kvinnas namn uppkommit. Det kan vara svårt att titta på uppsatsen i ett sånt perspektiv då det inte framkommer något om de i materialet jag använt. Man kan anta att de som sydde dessa skjortorna var mestadels kvinnor, detta går dock ej att fastslå. Jag anser det var de med mer status i samhället i Åmål som fick vara med i lokalkommittén, dock har jag svårt att anta att frivilliga kvinnor nekades att hjälpa till med insamlingsarbetet då läget ansågs som drastiskt och hjälpen behövdes från så många som möjligt.

Har inte haft någon anledning till att misstro att varor som skickats kom fram dit det skulle och inte förskingrats aktörerna emellan. Man kan ändå inte vara helt säker på att alla varor som skulle komma

(20)

fram faktiskt kom fram, finns varken bevis för eller emot det antagandet. Kanske fanns det personer inom lokalkommittén i Åmåls kommun som tog insamlade pengar till sin egen ficka och gömde dem.

6.

SAMMANFATTNING/SLUTSATS

Mitt syfte med uppsatsen är: Finlandshjälpen organiserade den frivilliga hjälpen till Finland under finska vinterkriget 1939–1940. Uppsatsens syfte är att med Åmål som exempel undersöka hur finlandshjälpen agerade på lokal nivå.

Mina frågeställningar är:

- Vad för slags hjälp bidrog finlandshjälpen i Åmål med?

- Hur var finlandshjälpen organiserad samt vilka aktörer förekom?

- Skedde någon förändring i hjälpinsatserna under kriget över tid i Åmåls kommun?

I studien i arkivet kan man se många brev där det visar att centrala finlandshjälpens olika avdelningar ber om mer hjälp och vad för slags hjälp de efterfrågar.

Man drar igång sammanträde och bildar en lokalkommitté för centrala finlandshjälpen. Man drar alltså igång själva arbetet med diskussion om arbetsfördelningen, sedan framkommer de fram på senare protokoll vad de gjorts för slags insamling och vad som kommit ut från Åmål. De håller i en finlandsafton och bildar en festkommitté för liknande syften.⁴⁷

Åmåls lokalkommitté för centrala finlandshjälpen hjälpte de krigsdrabbade i Finlands dels genom varor de skickade med tåg och båt. Åmåls lokalkommitté uppmanade befolkningen, fabriker, affärer och diverse andra aktörer att skänka kläder, varor eller pengar till förmån för finlandshjälpen. Nationalinsamlingen bildades för att samordna de svenska hjälpinsatserna. Centrala finlandshjälpen i Stockholm kontaktade Åmåls lokalkommitté genom dels brev och telefonsamtal där man tillsammans kom fram till vilken slags hjälp Åmål kunde bidra med. Åmål skickar det som efterfrågas vidare till centrala finlandshjälpen i Stockholm och i vissa fall som det framkommer skickades även det som efterfrågades till Haparanda.

Behovet av hjälp till Finland var stort, detta framkommer i brev till centrala finlandshjälpens läns och lokalkommittéer då man ber om ytterligare hjälp än det som redan skickats. Det var många olika aktörer som bidrog till hjälpen till Finland, detta framkommer också via brev. Ett exempel på detta är försäljning av en personbil donerad av en privatperson. Även att 1000 stycken skjortor bara i Åmål syddes är ett

(21)

bevis på att engagemanget på att hjälpa Finland från Åmål var stort. Åmåls samarbete och engagemang var stort och betydelsefullt då många aktörer som fabriker och diverse privatpersoner hjälpte till i form av skänkta varor eller kontanter.

I materialet som har studerats går de ej se något som tyder på att en förändring med hjälpinsatserna skulle ha skett, det som kommit fram under insamlingsarbetet är att mycket hände på kort tid och att det var ont om tid med hjälpinsatserna till Finland som väntade hjälp ifrån Sverige.

Den 30:e november 1939 inleddes det finska vinterkriget. Under rubriken Finlandshjälpen i Sverige under finska vinterkriget ser man att Finlandskommitté bildades den 4:e december 1939. Åmåls lokalkommitté bildades den 27:e samma månad och som sedan starten var väldigt aktiv. Man kan anta att arbetet var brådskande och även väldigt omfattande vilket framkommer från protokollen som blivit bevarade. Det hände mycket på kort tid vilket både tidigare forskning och arkivmaterialet visar på.

Det framgår i boken Finlands historia att Finland ej fick någon militärhjälp från Sverige. Detta har kunnat komma att påverka Sveriges ambitioner att hjälpa Finland på annat sätt. Den geografiska närheten till Finland kan också anses vara en bidragande orsak till svenskarnas vilja att stödja sina grannar i öst.

Centrala finlandshjälpen var en stor organisation och detta framkommer bland annat genom bildandet av olika kommittéer samt egen stämpel. Det förekom även avdelningar i centrala finlandshjälpen och ett exempel på detta är Press- och propagandaavdelningen.

Sverige valde att inte vara neutrala längre utan icke-krigförande, detta kan ha varit för att kunna hjälpa Finland på det sätt de hade möjlighet till. Så som att skicka insamlade varor samt pengar och att kunna ta emot barn från Finland. Om det endast hade varit neutrala hade denna möjlighet inte funnits. Min teori är att Sverige gjorde detta strategiskt när de valde att bli icke-krigförande för att de ville hjälpa sina grannar i öst utan att själva bli inblandade i det militära.

(22)

7.

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

Otryckta källor

Åmåls kommunarkiv, Finlands kommitténs protokoll 1940, Ånimskogs samhällsförening 1965–1969.

Åmåls kommunarkiv, Stadsfullmäktige samlingsserie volym 1, 1868–1951, finlandshjälpen protokoll.

Tryckta källor

Meinander H, Finlands historia, 2006, upplaga 3, Ws Bookwell.

Neal L, Cameron R, Världens ekonomiska historia, 2006, s. 485, upplaga 3, studentlitteratur AB, Lund.

Trotter W.R, finska vinterkriget 1939–1940, 2014, Fischer & Co.

Åmark K, att bo granne med ondskan, Sveriges förhållande till nazismen, nazityskland och förintelsen, 2016, Albert Bonniers förlag.

Elektroniska källor

Prokopová Š, ”Finska krigsbarn”, 2012, Skandinávská studia.

https://is.muni.cz/th/icqml/prokopova_bakalarska_prace.pdf

Genberg J, Drivkrafter till frivillighet En jämförelse av drivkrafterna till svenska frivilliga under finska vinterkriget, och svenska frivilliga under Bosnienkonflikten, 2009, Logistikskolan Trängregementet i Skövde.

http://fhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:235396/FULLTEXT01.pdf

Innala E, finska krigsbarn, 2006, C-uppsats, Luleå tekniska universitet.

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1022882/FULLTEXT01.pdf

(23)

Slotte S, Finlands sak var vår… eller? 2016, C-uppsats, Jönköpings universitet.

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1081170/FULLTEXT01.pdf

(24)

8.

BILAGOR

Bilaga 1

(25)

Bilaga 2

Bilaga 3

(26)

(27)

Bilaga 4