Resan mot ett nytt liv

Resan mot ett nytt liv

En kvalitativ intervjustudie om kvinnors återhämtningsprocess efter uppbrottet från en nära relation med våld.

SQ1562, Vetenskapligt arbete i socialt arbete, 15 hp

Scientific Work in Social Work, 15 higher education credits Kandidatnivå

Termin 6, Höstterminen 2014

Författare: Ida Karlsson och Natalie Johansson

Handledare: Marie Törnbom

Abstract

Titel: Resan mot ett nytt liv. En kvalitativ intervjustudie om kvinnors återhämtningsprocess efter uppbrottet från en nära relation med våld.

Författare: Ida Karlsson och Natalie Johansson

Nyckelord: Våldsutsatt kvinna; Våld i nära relationer; Nätverkets betydelse; Gruppens effekt; Självständigt liv; Empowerment; Socialt arbete

Syftet med studien var att undersöka hur tidigare våldsutsatta kvinnors situation kan se ut minst ett år efter ett uppbrott från en relation med våld, både utifrån kvinnors och professionellas perspektiv. Studiens fokus var hur kvinnors återhämtningsprocess kan se ut och vilka faktorer som kan vara betydelsefulla för en god återhämtning. De

frågeställningar studien ämnade besvara var: Vilka faktorer kan ha betydelse för kvinnans återhämtningsprocess? samt Hur kan kvinnor uppleva sin situation och sina känslor minst ett år efter uppbrottet? Genom semistrukturerade intervjuer med tre tidigare våldsutsatta kvinnor samt två professionella som arbetar aktivt med denna målgrupp framkom studiens resultat. Analysen av empirin genomfördes utifrån en tematisk analys och en djupare förståelse för resultatet skapades sedan med hjälp av nätverksperspektivet, empowerment, copingteori samt begreppet nyorientering. Studien visade att nätverket är av stor betydelse för kvinnors återhämtningsprocess efter att de har lämnat ett förhållande med våld. Dels har det privata nätverket stor betydelse men också det professionella. Under intervjuerna framkom det vidare att de tre tidigare våldsutsatta kvinnorna har medverkat i gruppsamtal där de mött kvinnor som befunnit sig i liknande situationer. Också de professionella arbetar med gruppsamtal för denna målgrupp. Resultatet visade emellertid att gruppen har haft en stor betydelse för

kvinnornas återhämtningsprocess. Studien visade också att det tar lång tid för kvinnorna

i denna studie att reparera sig emotionellt. Det tar lång tid för kvinnan att känna sig

emotionellt fri. Studien visade också att om kvinnan inte har bearbetat vad hon har varit

med om och sina känslor kring det så påverkar det henne negativt om hon skulle gå in i

en ny kärleksrelation. Resultatet visade slutligen att kvinnorna upplever att de kämpar

mot ett nytt och självständigt liv.

Förord

Vi upplever att uppsatsarbetet har varit givande och roligt. Emellanåt har det dock varit tufft, tidskrävande och vi har inte sovit så bra som vi skulle önska. Tio veckor har passerat och vi sitter med en färdig uppsats. Det ämne vi valde att skriva om upplever vi som spännande och det ligger oss varmt om hjärtat. Vi har reflekterat över de

professionellas roll för dessa kvinnor, utifrån att vi faktiskt själva snart är examinerade socionomer. Vi tänker att man som professionell har ett stort inflytande och ansvar över den kvinna man arbetar med. Utifrån studiens resultat och våra egna upplevelser anser vi att det är viktigt att man som professionell bemöter sin klient med en öppenhet och ödmjukhet. Då denna studie visade att det kan ta mycket lång tid för en kvinna att återhämta sig, oavsett om det är fysiskt eller emotionellt, kan det i många fall finnas ett omfattande behov av professionellt stöd. För resan mot ett nytt liv är lång.

Vi vill rikta ett stort tack till uppsatsens intervjupersoner. Utan er hade vi aldrig lyckats genomföra vår studie. Tack för att ni ville dela med er av era erfarenheter.

Till de tre våldsutsatta kvinnor vi fick möjlighet att intervjua; ni är alla fantastiska kvinnor och vi önskar er all lycka till i framtiden!

Stort tack till Anna som hjälpte oss att komma i kontakt med intervjupersoner!

Vi vill också tacka vår fantastiska handledare Marie Törnbom. Utan dig hade vi inte varit så nöjda med uppsatsen som vi är. Du har funnits där oavsett vilka frågor vi ställt - Du har varit vår klippa genom hela uppsatsarbetet!

Slutligen vill vi rikta ett stort tack till våra familjer som har stått ut med vår stress och oro kring uppsatsen. Ni har varit ett stort stöd och vi älskar er.

Natalie Johansson och Ida Karlsson

Göteborg, December 2014

Innehållsförteckning

1 Inledning... 1

1.1 Syfte och frågeställning... 2

1.1.1 Diskussion kring syfte och frågeställningar...2

1.2 Förförståelse... 3

1.3 Avgränsning... 3

1.4 Begreppsdefinitioner... 3

1.5 Disposition... 5

2 Bakgrund... 6

2.1 Rättsligt perspektiv... 6

3 Tidigare forskning... 9

3.1 Att bli fri och förstå... 9

3.2 Kvinnans läkeprocess med hjälp av andra... 10

4 Teoretiska utgångspunkter... 12

4.1 Nätverksperspektivet... 12

4.2 Empowerment... 13

4.3 Copingteori... 14

4.4 Nyorientering... 17

5 Metod... 18

5.1 Metodval... 18

5.2 Tillvägagångssätt... 18

5.2.1 Litteratursökning... 18

5.2.2 Urval... 19

5.2.3 Intervjuguide... 20

5.2.4 Genomförande av intervjuer... 21

5.2.5 Bearbetning av empiri och analysmetod...22

5.3 Reliabilitet och validitet... 23

5.3.1 Reliabilitet... 23

5.3.2 Validitet... 23

5.4 Forskningsetiska principer och etiska överväganden...24

6 Resultat... 26

6.1 Nätverkets betydelse... 26

6.2 Effekten av att möta andra i liknande situation...28

6.3 Att hantera sina känslor... 30

6.3.1 Att inleda en ny kärleksrelation... 32

6.4 Arbetet mot ett självständigt liv... 34

7 Diskussion... 37

7.1 Förslag till vidare forskning... 40

8 Referenslista... 41

9 Bilagor... 44

9.1 Bilaga 1. Informationsbrev... 44

9.2 Bilaga 2. Intervjuguide till kvinnorna... 45

9.3 Bilaga 3. Intervjuguide till de professionella...47

1 Inledning

”

Intimate partner violence is one of the most common forms of violence against women and includes physical, sexual, and emotional abuse and controlling behaviors by an intimate partner

”

World Health Organization (WHO) 2012.

Kvinnor som utsätts för våld, såväl fysiskt som psykiskt, i nära relationer är ett vanligt förekommande problem i världen. Nyligen framtagen statistik visar att hela 35 procent av världens kvinnor någon gång i livet har upplevt våld av närstående eller sexuella övergrepp av utomstående. 30 procent av kvinnor som har varit i en relation säger att de någon gång varit utsatta för våld och av alla mord på kvinnor som skett i världen är det 38 procent av dessa kvinnor som blivit mördade av en partner (WHO 2013).

Enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) (2002) har mäns våld mot kvinnor i Sverige tidigare betraktats som en privat angelägenhet men har utvecklats till ett samhällsproblem då våldet mot kvinnor har ökat lavinartat sedan 1990-talet.

Enligt Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) (2007) anmäldes 23 000 fall av kvinnomisshandel år 2004 och BRÅ:s statistik visar på en ökning till 27 100 fall år 2013 (BRÅ 2014).

Det är oundvikligt att bli orolig över denna statistik. Under de senaste decennierna har en rad åtgärder tagits för att förebygga och minska våldet mot kvinnor. År 1993 antog FN:s generalförsamling ”Deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor” och i samband med den deklarationen startade Kvinnofridsreformen i Sverige. År 1995 skapade FN en handlingsplan för att bekämpa könsrelaterat våld mot kvinnor. År 1998 kom Lagen om grov kvinnofridskränkning in i Sveriges Lag. Vidare finns ett flertal lagar som trätt i kraft i svensk lagstiftning för att bekämpa våldet mot kvinnor (Amnesty 2004). Trots alla åtgärder och

lagstiftningar som trätt i kraft är mörkertalet stort. Så länge det handlar om fysiskt våld är det möjligen enklare med bevisbördan men det är svårt att bevisa att en kvinna har utsatts för psykiskt våld, där våldet inte är synligt för någon annan än kvinnan själv.

Enligt Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) (2014) är våld i nära relationer ett stort socialt problem såväl i Sverige som i världen. Det är högst aktuellt inom socialt arbete, dels då Socialstyrelsen lägger ner mer resurser på att öka

medvetenhet, kunskap och riktlinjer för arbetet med våldsutsatta kvinnor och dels

att de arbetar med att följa upp de olika instanser som arbetar med detta. Men våld

i nära relationer är också ett strukturellt problem där kvinnor som utsätts eller har

utsatts för våld ifrågasätts i såväl rättsväsendet som i media. Våld i nära relationer

och kvinnor som befinner sig mitt i en våldsrelation eller i en uppbrottsprocess är

en aktiv diskurs. Vad som händer med kvinnornas liv en tid efter att de lämnat

mannen är dock inte lika belyst. Detta blir ett socialt problem då dessa kvinnor

naturligtvis har mycket som de bär på och som de behöver stöd och hjälp i även

en längre tid efter uppbrottet.

Den forskning som finns inom kvinnors återhämtning minst tolv månader efter en uppbrottsprocess upplevs som begränsad. Det finns en rad aktiva forskare inom området om kvinnors uppbrottsprocess där också den tidigare forskningen är mycket fyllig. Det forskas en del kring de olika stegen i uppbrottsprocessen och trots att denna är intressant är den inte helt relevant för denna studie. Intressant för denna studie är vad som händer med de kvinnor som aktivt har valt att lämna en destruktiv relation samt på vilket sätt de återhämtar sig i en vardag utan direkt våld.

Då det finns ett genuint intresse av frågor som rör kvinnomisshandel och framför allt om tiden kvinnorna står inför när de ska återhämta sig och skapa ett nytt liv med de erfarenheter de har så var det inte svårt att avgöra vilket ämne studien skulle undersöka. Det var dock så att vi, till en början, önskade skriva om vilka faktorer det är som gör att kvinnan lämnar ett destruktivt förhållande men med hjälp av handledare diskuterades ämnet och vi kom fram till att det redan finns fyllig forskning kring uppbrottsprocessen och valde därför att fokusera på tiden efter uppbrottet. Något som också ledde fram till det valda ämnet var åsikten att det är oerhört viktigt att belysa dels kvinnomisshandel som ett samhällsproblem men också vad kvinnorna står inför efter ett uppbrott. Det finns begränsad forskning inom studiens problemområde och det finns en förhoppning att denna studie kan bidra till att kunskapsläget blir något större.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att undersöka hur tidigare våldsutsatta kvinnors situation kan se ut minst ett år efter ett uppbrott från en relation med våld, både utifrån kvinnors och professionellas perspektiv. Studiens fokus är hur kvinnors

återhämtningsprocess kan se ut och vilka faktorer som kan vara betydelsefulla för en god återhämtning.

De frågeställningar studien ämnat att besvara är följande;

Vilka faktorer kan ha betydelse för kvinnans återhämtningsprocess och hur?

Hur kan kvinnor uppleva sin situation och sina känslor minst ett år efter uppbrottet?

1.1.1 Diskussion kring syfte och frågeställningar

Då vi besitter en förkunskap kring studiens ämnesområde genom egna

erfarenheter kan den ha haft en inverkan på formuleringen av studiens syfte och frågeställningar. Utifrån egna erfarenheter utgår vi från att kvinnor som varit utsatta för våld genomgår en återhämtningsprocess efter uppbrottet. Dock finns en medvetenhet kring att det är helt individuellt och vi kan inte påstå att alla kvinnor i liknande situationer genomgår en återhämtningsprocess. Valet har ändå fallit på att inte kassera syftet och frågeställningarna då vi anser att det är viktigt att belysa denna process, för de kvinnor som genomgår den.

Syftet och frågeställningarna har avgränsats då det går att undersöka obegränsade

aspekter av studiens ämnesval. Det var till en början önskvärt att använda tre

mindre och mer skarpa frågeställningar men efter överväganden fick

frågeställningarna omvärderas. Istället formulerades två mer omfattande frågeställningar som utifrån uppsatsens omfång är möjliga att besvara.

1.2 Förförståelse

Vår förförståelse inom valt ämne skiljer sig mellan oss då vi medtar olika erfarenheter in i uppsatsskrivandet. En av oss har själv varit våldsutsatt i en parrelation, vilket kan vara etiskt problematiskt men vi återkommer till den diskussionen i kapitlet om etiska överväganden. Vidare finns en förförståelse kopplad till den diskurs om kvinnomisshandel, förändringsprocesser samt kris- och traumateori som utbildningen försett oss med under tidigare terminer. Det finns också en strukturell diskurs kring våld i nära relationer som vi följer. Då vi är genuint intresserade av valt ämne och har en medvetenhet kring vår

förförståelse hoppas vi att den skrivna uppsatsen inte ska påverkas negativt av den förförståelse vi träder in med. Det finns dock en risk att vår förförståelse gör det svårt för oss att hålla en distans till vårt skrivande och allt vad det innebär men det återstår att se.

1.3 Avgränsning

Studien är avgränsad i flera avseenden för att den ska rymmas i en

kandidatuppsats. Urvalet har avgränsats genom att utesluta kvinnor med barn och den empiri som har inhämtats är från kvinnor som levt i heterosexuella

förhållanden. En avgränsning har också gjorts gällande att kvinnorna som medverkade i studien skulle ha lämnat den våldsutövande mannen för minst tolv månader sedan. En diskussion om vilka avgränsningar som gjorts i studien och hur resonemanget förts kring urvalet görs i Urval.

Slutligen fokuserar studien på återhämtningsprocessen och förstås med hjälp av teorier, begrepp samt jämförs med tidigare forskning. Det finns flera aspekter av studiens ämnesval som hade varit intressanta och givande att studera men då syftet är som ovan nämnt har studiens teoretiska ramar avgränsats till

nätverksperspektivet, empowerment, copingteori samt begreppet nyorientering inom kristeori.

1.4 Begreppsdefinitioner

Mäns våld mot kvinnor. Enligt FNs deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor definieras mäns våld mot kvinnor som ”Varje könsrelaterad

våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnan, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet” (Amnesty 2004:3). Då begreppet våldsutsatt används i studien inbegriper det alla former av våld vilket innebär att det således sällan skrivs ut vilken typ av våld respektive kvinna varit utsatt för.

Återhämtningsprocess. I studien användes begreppet

återhämtningsprocess/återhämtning och syftar till kvinnans tid efter att hon brutit upp från en våldsrelation och då hon försöker skapa ett nytt jag och ett nytt liv med de erfarenheter hon nu har. Enligt Sundgren och Topor (2005) är

återhämtning en individuell process. Det kan handla om att kvinnan har makt och

kontroll över sitt eget liv och sina egna val. I en återhämtningsprocess ska kvinnan kunna reflektera över det hon har varit med om samt finna hopp för att kunna hantera och leva ett fullgott liv med de erfarenheter hon har.

God/gynnsam återhämtning. Då begreppet god/gynnsam återhämtning används i studien menas en återhämtningsprocess där kvinnorna som varit utsatta för våld tar makten och kontrollen över sitt liv, reflekterar över sin situation och ser hopp om framtiden samt försöker leva ett fullgott liv trots det hon har varit med om.

Kvinnorna. Vid de tillfällen i uppsatsen då kvinnorna benämns syftar det till de tre tidigare våldsutsatta kvinnor som medverkat i studien.

K:1/K:2/K:3. När dessa beteckningar görs i studien avses de tre tidigare våldsutsatta kvinnorna som medverkat som intervjupersoner.

P:1/P:2: När dessa beteckningar görs i studien avses de två professionella intervjupersonerna.

Gruppen. Då gruppen benämns i studien innebär det den samtalsgrupp som kvinnorna i studien har deltagit i eller som de professionella har arbetat med.

PTSD. ”Posttraumatisk stressyndrom, PTSD, kan drabba en person som varit med om exempelvis misshandel, våldtäkt, en olycka, krig eller en naturkatastrof.

Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD efter engelskans posttraumatic

stress disorder. Det kan drabba dig om du varit med om en svår händelse som

inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet.” (Vårdguiden

2014).

1.5 Disposition

I kapitel två redogörs för bakgrunden till studiens problemområde.

I kapitel tre presenteras tidigare forskning inom problemområdet och således också hur kunskapsläget förefaller.

I kapitel fyra redogörs för den teoretiska ansats som studien förstås med hjälp av.

I kapitel fem redogörs för metodval och metodmedvetenhet. Kapitlet redogör för vilka tillvägagångssätt som använts och hur bearbetningen genomförts. Vidare diskuteras urvalet, kvaliteten på intervjuerna samt reliabilitet och validitet.

Kapitlet avslutas med en diskussion kring etiska överväganden.

I kapitel sex presenteras det empiriska resultatet utifrån valda teorier och bekräftas vid tillfällen av tidigare forskning.

I kapitel sju presenteras och diskuteras de slutsatser som går att dra från studiens innehåll. Vidare förs också en diskussion kopplad till bakgrund och tidigare forskning. Avslutningsvis ges förslag till vidare forskning.

I kapitel åtta presenteras de referenser som använts i studien.

I kapitel nio bifogas bilagor.

2 Bakgrund

Våld i nära relationer bygger på en historisk etablerad struktur där kvinnor länge ansågs omyndiga och mannen hade makt och kontroll över kvinnan, både i rättsliga frågor och i det privata livet. Kvinnan ansågs vara objekt för andras rättigheter och hennes enda nytta var inom familjen och hushållet. Kvinnan representerade länge endast kropp och känslor och hade således ingen makt över sitt eget liv. Historiskt har mannen alltid haft den formella och rättsliga makten och endast om mannen avled kunde kvinnan ersätta hans rättsliga inflytanden.

Den allmänna samhällsstrukturen var utformad efter mannen och hans behov och viljor. Sedan mitten av 1800-talet har ett flertal samhällsförändringar skett i Sverige där en betydelsefull förändring är 1884 års myndigförklarande av ogifta kvinnor över 25 år. Dock bör nämnas att den gifta kvinnan inte blev

myndigförklarad förrän år 1920 (Heimer, Björck & Kunosson 2014).

Hustrumisshandel har genom historien varit ett vanligt förekommande fenomen där mannen haft laglig rätt att utöva våld mot hustrun. Den patriarkala

samhällsordningen som delvis var anledningen till att mannen hade tillåtelse att utöva våld förändrades år 1864 då det blev straffbart med hustrumisshandel.

Således omfattades kvinnan av det rättsliga skyddet. Anmärkningsvärt är dock att misshandel i hemmet inte föll under allmänt åtal förrän år 1982. Som nämnts ovan har många rättsliga åtgärder vidtagits sedan mitten av 1800-talet för att öka kvinnans bestämmanderätt och egenmakt (Heimer, Björck & Kunosson 2014.).

Idag är våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor, som nämnt, ett utbrett strukturellt problem i Sverige (BRÅ 2014). Våldsutövandet sker i många fall frekvent och våldet kan innefattas av fysiskt, psykiskt, sexuellt,

materiellt/ekonomisk och socialt våld. Samtliga våldsdefinitioner kan förefalla i allt från små handlingar till grova brott. Fysiskt våld kan konkretiseras till att bli fasthållen, bli slagen, bli sparkad på och alla handlingar som kan ge fysiska men.

Det psykiska våldet innefattar bland annat användning av skällsord, hot, hot om våld och förlöjligande. Sexuellt våld kan innebära att individen blir våldtagen eller tvingad till sexuella handlingar. Det materiella/ekonomiska våldet kan innebära att den utsattes personliga tillhörigheter förstörs av förövaren samt att denne kan skriva på avtal eller liknande som kan leda till att den utsatte får ekonomiska svårigheter. Social utsatthet innefattar att förövaren medvetet isolerar den utsatte genom frihetskränkning och/eller hindrar den utsatte från att delta i sociala aktiviteter. Social utsatthet kan även innebära att förövaren hindrar den utsatte från att träffa familj och vänner. Viktigt att belysa är att samtliga typer av våld emellertid kan ske i kombination av varandra (Socialstyrelsen 2014).

2.1 Rättsligt perspektiv

Det finns som skrivet tidigare en rad rättsliga åtgärder som vidtagits för att förebygga och bekämpa våldet mot kvinnor i Sverige. De mest centrala lagarna gällande det direkta våldet mot kvinnor är Brottsbalkens 3 kap. 5 § om

Misshandel, 6 § om Grov misshandel, 3 kap. 1 § om Mord, 4 kap. 5 § om Olaga

hot, 4 kap. 4a § om Grov kvinnofridskränkning samt 6 kap. som reglerar våldtäkt

och sexuella övergrepp (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2014). Om en person

gjort sig skyldig till någon av ovanstående paragrafer kan konsekvensen vara fängelse, för samtliga brott (Sveriges Rikes Lag 2014).

Uppsatsens fokus är dock kvinnans förändrade livssituation minst tolv månader efter ett uppbrott, vilket gör att ovanstående paragrafer inte är helt riktade till studiens målgrupp. Det bör dock nämnas att kvinnor som lämnat ett destruktivt förhållande fortfarande kan bli brottsoffer för någon av nämnda paragrafer. För kvinnor som lämnat en destruktiv relation kan istället Lagen om kontaktförbud vara mer aktuell då det inte är helt ovanligt att mannen som kvinnan lämnat fortsätter att trakassera henne och besöksförbud kan vara att föredra.

Socialtjänstlagen är ett lagrum som är mycket aktuellt för våldsutsatta kvinnor då det enligt 5 kap. 11 § SoL framgår följande;

11 § Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp.

Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.

Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående får det stöd och den hjälp som de behöver.

Socialnämnden ska också särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver” (Lag 2012:776, Notisum 2014).

Vidare finns riktlinjer från Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om hur socialtjänster runt om i landet bör arbeta för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt lagen och för att kunna säkerställa att insatserna är av god kvalitet. I en rapport från IVO framgår att socialtjänsten bör arbeta för att tidigt upptäcka om en kvinna och/eller barn lever eller har levt i en våldsutsatt miljö för att kunna ge stöd och skydd. Ett förslag till hur socialtjänsten kan arbeta med detta är att fråga mer om våldsutsatthet. Vidare skriver IVO att informationstillgången är mycket viktig för att våldsutsatta kvinnor ska få större möjlighet att veta var de kan få stöd och hjälp. Dock behöver informationen utökas och förbättras i det avseendet att stor del av informationen inte finns i fler språk än svenska och att den inte är anpassad för kvinnor med funktionsnedsättningar (IVO 2014).

Socialstyrelsens allmänna råd om hur socialnämnden bör arbeta med våldsutsatta kvinnor säger följande;

”Socialnämnden bör i verksamhet som rör våldsutsatta kvinnor se till att de metoder som används för att ge en kvinna stöd och hjälp är utformade utifrån den bästa tillgängliga kunskapen om våldsutsatta kvinnors behov och vad som ger bäst resultat. Nämnden bör vidare i verksamheten beakta både gruppers och enskildas behov av stöd och hjälp, inklusive särskilda behov på grund av t.ex. ålder, etnicitet, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller missbruk och beroende.” (SOSFS 2009:22).

Något som blir mycket problematiskt är då en kvinna utsätts för psykiskt våld.

Denna typ av våld går inte att se, den går inte att ta på och framför allt går det inte

att bevisa att en kvinna varit eller är utsatt för sådant våld. Kanske är det en

omöjlig uppgift att genomföra, men för att hela våldsbilden mot kvinnor skall

bekämpas behövs ett rättsperspektiv som rymmer hela våldsregistret.

3 Tidigare forskning

Det finns ett stort utbud av tidigare forskning vad gäller våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och varför de väljer att lämna mannen, dock är den tidigare forskningen om tiden efter uppbrottsprocessen mer begränsad. Önskvärt har varit att hitta internationellt publicerade artiklar men även där är upplevelsen att utbudet har varit begränsat.

3.1 Att bli fri och förstå

Enander och Holmberg (2004; 2008) har genomfört en kvalitativ intervjustudie med tio kvinnor, som alla hade lämnat en våldsrelation, samt två intervjugrupper med kvinnor som arbetade ideellt på en kvinnojour. Syftet med studien var att studera uppbrottsprocessen och vilka faktorer som leder till att en kvinna lämnar en våldsutövande man. Studien visade att kvinnor som lämnar en våldsutövande man, rent fysiskt, inte nödvändigtvis blir emotionellt fri. Det innebär att det känslomässiga bandet som kvinnan har till mannen inte bryts.

Det beskrevs också hur det kan ta lång tid för kvinnan att bli emotionellt fri från mannen och Enander och Holmberg (2004; 2008) redogör för fyra emotionella stadier som kvinnan kan gå igenom innan hon blir känslomässigt fri. Det bör också tilläggas att dessa faser kan överlappa varandra och det inte finns någon strikt ordningsföljd eller tidsram för dem.

De fyra stadier som beskrevs är förälskelse och kärlek, hat, medlidande för mannen och slutligen likgiltighet inför mannen. Förälskelsestadiet präglas av att kvinnan mycket troligt kan vara förälskad i mannen fortfarande, trots det han har utsatt henne för. Enander och Holmberg (2004; 2008) menade att ingen kvinna lämnat sin man i detta stadie och därför anser vi att det inte är relevant för uppsatsens syfte och vi kommer således inte redogöra mer tydligt för första stadiet. Det andra stadiet kännetecknas av att kvinnan har framträdande hat känslor kring mannen och det kan därför vara nödvändigt att mannen på något sätt finns kvar i kvinnans liv. Dessa hatkänslor kan förekomma när som helst under processens gång. Den tredje känslomässiga fasen präglas av att kvinnan känner medlidande för mannen och tycker synd om honom. Studien visade att det är ett återkommande tema att kvinnorna känner medlidande för mannen och det är också det som är anledningen till att de ofta stannar kvar (Enander & Holmberg 2004; 2008). Vidare visade Enander och Holmbergs studie att känslan av medlidande kan vara en dominerande känsla även en tid efter uppbrottet. Den slutgiltiga fasen kännetecknas av att kvinnan inte längre känner något för mannen, hon har blivit likgiltig inför honom. Om inte kvinnan redan har lämnat förövaren så gör hon det i denna fas. I denna fas beskrivs att även om mannens inre makt över kvinnan försvunnit så kan det vara så att kvinnan fortfarande kan vara tvungen att utstå hot och trakasserier av mannen. Det beskrivs också att även om kvinnan har lämnat mannen så kan hon fortfarande ha känslor av rädsla och skuld gentemot honom.

Studien visade att det är avgörande att nå förståelse för att man är eller har varit

utsatt för våld för att det emotionella bandet till mannen helt ska brytas. Vidare

visade studien att kvinnor vanligtvis inte identifierar sig som våldsutsatta under

relationen utan det är först efter att de har lämnat som de förstår att de varit utsatta (Enander & Holmberg 2004; 2008).

3.2 Kvinnans läkeprocess med hjälp av andra

Neuman Allen och Wozniak (2011) har genomfört en studie i Connecticut, USA, där de beskrev hur ett grupprojekt för tidigare våldsutsatta kvinnor har bidragit till kvinnornas läkeprocess. Gruppen pågick i tio veckor och det var kvinnor i olika åldrar som medverkade, kravet var att de skulle ha tagit avstånd från förövaren.

Tanken med gruppen var att med hjälp av olika metoder kunna bidra till att kvinnan läker och skapar sig ett nytt liv med de erfarenheter hon har efter en relation med våld.

Resultatet av studien var att kvinnorna med hjälp av varandra och gruppen

förändrade olika faktorer i sina liv som bidrog till en förändrad livssituation där de upplevde att de mådde bättre. Kvinnorna beskrev olika saker som förändrats för dem. De största och mest framträdande förändringarna och också de faktorer som gjort att de mår bättre var att de fick möjligheten till ett eget hem där de fick renovera, dekorera utan att någon styrde dem och bara vara i ett hem som kändes som deras. Vidare framgick av studien att kvinnorna fick, med hjälp av gruppen, en större känsla av frihet att göra vad de vill och vad de känner för oavsett om det är en risk de tar eller ett misstag de gör. Ytterligare en stor förändring hos

kvinnorna var hur de efter uppbrottet började tänka mer på sig själva, i flera avseenden. De började tänka på hur de framställde sig själva både fysiskt och psykiskt. Det beskrevs också hur de började tänka på vad de tycker om att göra, utmana sig själva och upptäcka nya intressen. Studien visade också på att känslan av att ta hand om sig själv igen gjorde att kvinnorna också blev mottagliga för positiv feedback från andra i omgivningen. Med hjälp av gruppen de deltog i kunde de också börja känna känslan av lugn och harmoni. En sista och viktig slutsats studien mynnade ut i är att en del av kvinnorna skapade ett nytt privat nätverk med varandra. De hade tidigare varit isolerade i sin relation och kunde nu, även om det inte var enkelt, tillsammans skapa ett nätverk som började göra saker ihop (Neuman Allen & Wozniak 2011).

Enligt Neuman Allen och Wozniak (2011) har gruppen givit dessa kvinnor hopp om framtiden, viljan att utvecklas samt en uppbyggd styrka vilket kan resultera i att de blir mer självständiga och tar kontrollen/makten över sitt liv.

En annan studie om kvinnans läkeprocess efter att ha lämnat ett förhållande med våld har gjorts av Smith (2003), vilken kompletterar ovanstående forskning och anses relevant för vår uppsats. Studien genomfördes i West Virginia i USA och det var en kvalitativ intervjustudie om femton kvinnors upplevelser av att

återhämta sig från en relation med våld, vilket också var den studiens syfte. Denna studie redogjorde delvis för samma typer av faser som Enander och Holmberg (2004; 2008) gjorde men det som bedöms kompletterande och relevant för vår uppsats i denna studie är den slutsats som beskrev förmågan att våga fråga och ta emot hjälp från sin omgivning. Att ha modet att kunna fråga och våga ta emot hjälp från närstående är viktigt för att kvinnor som tidigare har varit utsatta för våld ska kunna få en känsla av sammanhang samt en god återhämtningsprocess.

Det beskrevs också hur flera av kvinnorna i studien blev förvånade över den

stöttning de fick. Men det viktigaste för en återhämtningsprocess är just att få

någon typ av stöttning, någon som bryr sig om henne och tror på henne. För en

gynnsam återhämtning så behöver kvinnorna också lära sig att känna närhet igen,

såväl till vänner, familj och så småningom en ny partner. De behöver återfå sin

självkänsla, våga säga vad de vill och vad de inte vill samt uppleva glädje igen

(Smith 2003).

4 Teoretiska utgångspunkter

Under uppsatsarbetet har en pågående diskussion förts om vilken teoriansats som kan vara relevant och tillämplig på studien. Den valda teoretiska ansatsen ska vara den av vilka studiens empiri ska förstås med hjälp av och genom de teoretiska utgångspunkterna ska studien försöka skapa en djupare förståelse för

problemområdet. Kris- och trauma var den främsta teoretiska utgångspunkt studien fram till i mitten av uppsatsarbetet hade. Denna utgångspunkt fick dock kasseras då den teorin inte kändes tillräckligt relevant då kvinnorna inte kan påstås befinna sig i kris. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter kommer dock dels vara begreppet nyorientering ur Cullbergs kristeori tillsammans med

nätverksperspektivet, empowerment samt copingteori.

4.1 Nätverksperspektivet

Nätverksperspektivet kan inte kallas för en teori, men perspektivet kan med fördel användas som en del av nätverksteorin för att skapa förståelse för vissa fenomen eller problem (Andresen 2002). Payne (2008) menar att nätverksperspektivet är ett perspektiv som kommer från den större teorin om system, den s.k. systemteorin där “olika system samverkar med varandra på ett komplext sätt som bidrar till en förståelse av hur individer samspelar med varandra i familjer, i kollektiv och i samhället över lag”.

Andresen (2002) beskriver att en individs nätverk, så som familj, släkt, vänner, kollegor etc. kan kallas för hens kollektiv. Oavsett vad en individ går igenom, negativt som positivt, så finns kollektivet med på ett eller annat sätt. Det har också blivit mer viktigt att ta hänsyn till och ta del av en individs nätverk. Detta då det är viktigt att se omgivningen som en källa av resurser för den enskilde. Dessa

resurser kan vara väl behövliga i exempelvis en kris eller då individen står inför problem som behöver lösas. Andresen menar vidare att en individs omgivning bidrar till att den enskilde känner att hen befinner sig i ett sammanhang där hen är av betydelse för andra. Att vara en del av något, att känna samhörighet, är en faktor till att den enskilde upplever sig själv som självständig men också den psykiska hälsan påverkas av individens omgivning.

En intressant aspekt som Andresen (2002) belyser är att människan gärna ser på saker och ting som svart eller vitt. Men hon menar att det inte är möjligt att tänka så då det inte stämmer överens med den verklighet vi lever i. Vi måste försöka se omgivningen som en del i vårt mående. Dels accepterar omgivningen dig som du är, eller så gör den inte det och dels så finns den enskilde med i ett sammanhang som är avgörande för en individs självkänsla och känsla av självständighet.

Vidare behöver inte en persons nätverk nödvändigtvis bestå av nära familj, släkt eller vänner. Ett nätverk kan också bestå av professionella hjälpare som även de har en stor inverkan och betydelse för den enskilde. Andresen beskriver också hur det sociala nätverket kan vara något av ett diffust begrepp just för att det kan bestå av flera olika aktörer. Kärnfamiljen är en aktör och professionella en annan. En persons sociala nätverk kan också bestå av aktivitetsgrupper eller

självhjälpsgrupper som sätter en individ i ytterligare ett sammanhang där hens

medverkan är av betydelse för de andra. Andresen kallar det privata och det

professionella nätverken för olika mikronätverk, där individen påverkas av alla som ingår i hens mikronätverk (Andresen 2002; Payne 2008).

Andresen beskriver också hur reflekterande samtal kan vara en viktig process för den enskilde. Dessa samtal kan ske med få deltagare men också i en hel grupp tillsammans med en professionell “ledare”. Dessa grupper skapar möjligheter för oberoende deltagare att reflektera och kommentera individens berättelse för att skapa nya dimensioner och perspektiv för den enskilde. Förhoppningen är att dessa reflekterande gruppsamtal ska skapa en inre dialog hos den enskilde där hen för en egen diskussion om hur hen vill leva sitt liv. Det är också önskvärt att en grupp får en konstruktiv inverkan på individen då de processer som blir i en grupp kan upplevas som mycket kraftiga för den enskilde (Andresen 2002).

Vidare beskriver Andresen självhjälpsgrupper på ett djupare plan som är av intresse för oss. Självhjälpsgrupper är grupper där deltagarna har varit med om liknande saker och hjälper varandra ta sig igenom dessa. Det beskrivs att dessa grupper hjälper varandra och kan därför inte jämföras med individuell självhjälp då det endast handlar om att hjälpa sig själv. Då denna typ av grupprocess handlar mycket om begreppet empowerment (Andresen 2002) kommer vi redogöra för det i följande kapitel.

4.2 Empowerment

Askheim och Starrin (2007) menar att empowerment som begrepp och teori har flera olika definitioner vilket gör att den kan upplevas som aningen diffus. Teorin har blivit mycket populär i modern tid och står för styrka, makt och kraft. Teorin handlar om människans inre önskningar; att vara stark, att inneha makt att säga vad man vill och inte vill och att ha kontroll över sina liv. Då empowerment kan definieras olika beroende på vem som är aktör så kommer vi att fokusera på följande definition;

”Att stärka individerna och grupperna på ett sådant sätt att de får kraft att ändra de villkor som gör att de befinner sig i en svag och maktlös position. […] som kan förstärka deras självkontroll, vilket i praktiken handlar om att människor får större självförtroende, bättre självbild, större kunskaper och färdigheter. [---] det är också viktigt att visa att många delar dessa problem, man är inte ensam. Ett sådant ökat medvetande ska i sin tur leda till handling.” (Askheim och Starrin 2007: 20).

Individuell empowerment handlar om individens egen förmåga och egen

möjlighet att ha kontroll och makt över det egna livet och vad som sker i det. Det beskrivs också som att empowerment kan öka individens förmåga att själv hitta egna resurser för att öka självförtroende och självkännedom (Westerlund 2008).

Också Andresen (2002) menar att empowerment som relevant begrepp i

självhjälpsgrupper handlar om att få styrka för att ta kontroll över sitt eget liv och kraft att handla därefter. Trägårdh (2000) menar dock att individuell

empowerment går genom kollektivets empowerment, alltså att den individuella

styrkan kommer av den gemensamt bildade styrkan i kollektivet. Payne (2008)

redogör för att empowerment i gruppkonstellationer är en effektiv process som

kan leda till att individerna tar kontroll och makt över sina egna liv, dock belyser

han att det inte är möjligt att ge den enskilde makt, hen måste ta den själv, vilket

man genom kollektiv empowerment skapar verktyg för att göra. Lee (2008)

skriver att kollektiv empowerment ger individerna möjlighet att höra andras

berättelser och tillsammans diskutera vad som ligger till grund för gruppens

utsatthet, vilket också skapar en ökad medvetenhet. Denna medvetenhet kan i bästa fall resultera i att gruppen och individerna i sin tur inte längre skuldbelägger sig själva för vad de varit utsatta för. Det kan också innebära att de tar på sig det fulla ansvaret för deras fortsatta personliga utveckling och deras strävan mot personliga mål.

Vidare belyser Payne (2008) att empowerment kan upplevas som aningen paradoxalt. Grundprincipen för empowerment är skapandet av egenmakt och kontroll hos gruppen och i sin tur individen. Paradoxalt blir dock frågan om vem som har makten att skapa dessa kollektiva grupper, leder dem och får gruppen att förstå. Då grupperna är skapade enbart av kollektivet är det kanske inte en aktuell fråga men om det exempelvis är socialtjänsten eller någon liknande instans som skapar dessa grupper och leder dem skulle man kunna tänka att maktbalansen mellan klient och hjälpare är mycket ojämn.

4.3 Copingteori

Copingteorin är en teori som har sina rötter i stressteori och kognitiv teori. Under de senaste decennierna har kunskapstillväxten inom copinteorin ökat enormt och bidragit till betydande kunskap om kriser. Det är forskarna Richard Lazarus och Susan Folkman som har myntat copingbegreppet där flera senare forskare har tagit vid. Coping är en strategi en individ kan använda sig av för att klara av olika typer av kriser, påfrestande livshändelse eller dagliga irritationsmoment. Coping handlar om bemästring, med det menas hur individen agerar för att klara

av/bemästra en stressande situation. Genom att den enskilde påverkar, förändrar eller anpassar sin omgivning och sitt eget sätt att uppfatta och reagera på

situationen som uppstått eller situationen som råder så copar hen. Det handlar alltså om hur individen anpassar sig till både den yttre och den inre stressen som uppstår vid en påfrestande situation (Brattberg 2008).

Människor som råkar ut för svåra händelser i livet bemöter, anpassar sig och försöker bemästra situationen, när detta sker medvetet kallar man inom

copingteorin det för aktiv coping medan de processer som är omedvetna kallas för passiv coping. Aktiv coping innebär att individen försöker anpassa sig till

verkligheten, hen tänker positivt och har en tanke om att lösa problemet och hen utfärdar en plan medan passiv coping styrs av destruktiva tankar, individen undviker och hoppas på mirakel. Försvaret är här en säkerhetsmekanism, den finns för att skydda individen från ångest och skada (Brattberg 2004).

Vid svåra situationer i livet och vid stunder som är påfrestande för den enskilda individen så är hen inte sällan hjälplös. Genom ett orienteringssystem kan varje människa se, bedöma och hantera olika svåra situationer som uppstår och det är genom detta orienteringssystem som individen då kan ta sig igenom dessa svårigheter. Personer med god copingförmåga använder sig av detta

orienteringssystem för att hitta konkreta metoder och genom de lösa situationen.

De personer som har god copingförmåga klarar i större utsträckning av att bemästra en påfrestande situation, även om de inte tidigare stött på en liknande händelse. De har under uppväxten och under livets gång lyckats skaffa sig verktyg för samtliga situationer som kan uppstå i livet. Personer som inte har dessa verktyg blir oftast helt ställda och vet inte vad de ska göra för att hantera

situationen. En person som lyckats ta sig ur en påfrestande situation får vanligtvis

en ännu bättre copingförmåga än tidigare, likväl som hen får bättre relationer,

prioriterar annorlunda och uppskattar livet mer. Den sociala omgivningen har stor betydelse för individens copingförmåga, ett stödjande nätverk är otroligt viktigt då relationer kan minska stressen och också öka självtilliten hos den drabbade individen (Brattberg 2004).

Inom copingteorin talar man om omvandling och anpassning. Omvandling är en process där varje person förändrar sina omständigheter efter sina egna önskemål och anpassning innebär att individen anpassar och ändrar sina önskemål efter vad som är bäst för omständigheterna. När det uppstår en svår situation som man som individ inte kan påverka eller inte kan ändra på är anpassning den enda

möjligheten till en bättre hälsa. När den enskilde har accepterat det som har hänt och lyckats införliva det i sin identitet så har hen anpassat sig, vilket i sin tur också bidrar till en ökad självkänsla. Om individen inte accepterar och anpassar sig riskerar hen istället att får ett sammanbrott, vilket sker när anpassningarna blir mer än vad individen kan hantera. Människor med positiva erfarenheter av en lyckad copingprocess stärker i regel sitt sätt att anpassa sig ännu mer (Brattberg 2004)

Hur individen mår är avgörande för copingförmågan, mår individen väldigt dåligt och är väldigt deprimerad har hen också en sämre copingförmåga. Stress är också något som påverkar ens copingförmåga negativt, liksom en person som har dålig copingförmåga från början så påverkas hen negativt av stress så att stressen blir värre, det blir alltså en ond cirkel. Redan i barndomen läggs grunden för varje individs copingförmåga och denna är sedan ganska stabil under livet gång, tills individen själv gör något för att utveckla den och det är först när hen sätts i en svår situation som hens förmåga att bemästra sätts på prov. Individens

copingförmåga är avgörande för hens möjligheter att komma igen efter en svår och jobbig situation (Brattberg 2004; Lennéer Axelson 2010).

En lyckad copingprocess bidrar till att individens självtillit ökar och därmed ökar också förmågan att lösa eller motstå kommande kriser. Copingprocessen handlar om olika vägval, att tillexempel omvärdera, återuppbygga eller ha ett nytänkande.

Det handlar också om en förändringsprocess, där man som individ måste besluta sig, hen måste kanske söka kunskap och hjälp men även genomföra sina beslut och stabilisera sin situation. Om copingprocessen inte är lyckad eller om

individens copingresurser inte är tillräckliga så kan det innebära att en kris istället gör så att hen drabbas av psykiska problem och ett lidande som aldrig tar slut.

Som tidigare nämnt är syftet med hela copingprocessen att minska stressen som uppstår vid påfrestande situationer, såväl den fysiska stressen som den

känslomässiga och psykologiska stressen (Brattberg 2004).

Varje enskild individ har olika copingresurser och inom copingteori talar man om inre copingresurser och yttre copingresurser. Tankar, känslor, tolkningar,

självkänsla, problemlösningsförmåga, förmåga att hantera relationer är några av de egenskaper som rör individens inre copingresurser. Till de yttre

copingresurserna hör det som varje individ kan ta hjälp av utifrån, så som

tillexempel familj, vänner, arbete, självhjälpsgrupper, sjukvård och rehabilitering.

De inre och de yttre copingresurserna påverkar hur vidare copingprocessen blir

lyckad eller inte (Brattberg 2008; Laux & Weber 1991; Rönnmark 1999).

Coping är kognitiva (tankemässiga) och beteendemässiga ansträngningar som man som individ gör för att man ska klara av både inre och yttre krav, krav som överstiger ens egen förmåga. Att hitta olika strategier och verktyg för att hantera sitt lidande är att hitta olika copingstrategier. Dessa copingstrategier fyller främst fyra ändamål, dels att kunna reglera känslor och att skydda sin självkänsla, men också att kunna skapa social interaktion samt att lösa problem (Brattberg 2008).

Inom copingteorin använder man sig av fyra copingstrategier. Dessa kallas känslofokuserad coping, problemfokuserad coping, social/stödjande coping samt meningsskapande coping. Utifrån vårt syfte och vår empiri har vi valt

känslofokuserad coping och problemfokuserad coping för att förstå vårt resultat (Lennéer Axelson 2010).

I svåra situationer med sorg och lidande är det oundvikligt att inte ha starka känslor. Känslofokuserad coping innefattar de aktiviteter som har som syfte att konfrontera, bemästra, reglera eller acceptera de svåra känslor som individen har.

I denna strategi är det två olika funktioner som dominerar, dels är det den

känslomässiga avlastningen som innebär att människor ventilerar sina känslor och dels också känsloreglering. Känslofokuserad coping används främst då en

situation inte går att förändra, som exempelvis ett dödsfall (Lennéer Axelson 2010). Den känslofokuserade copingen syftar till att ta hand om sina känslor, sina inre problem. Om det inte finns någon lösning på problemet, när det som tidigare nämnt inte går att förändra situationen fokuserar man på att hantera de känslor som uppkommit kring situationen. Det innebär att individen här ska lära sig acceptera situationen och omvärdera den (Brattberg 2008). Trots sorg ska man på något vis få vardagen att fungera då är det nödvändigt att kunna skjuta sina känslor åt sidan, man måste alltså kunna distansera sig ifrån dem och det är en viktig form av känsloreglering (Lennéer Axelson 2010).

Då känslofokuserad coping fokuserar på de inre problemen så fokuserar

problemfokuserad coping på de yttre problemen. Om problemen i den situationen man har hamnat i går att lösa fokuserar man främst på problemfokuserad coping, samtidigt som också känslorna individen har hanteras på ett uppbyggande och positivt sätt. Strategierna här handlar om att skaffa information och kunna fatta beslut, det handlar om att planera och lösa de problem som finns. Syftet med den här strategin är att lösa de problem som innebär svårigheter för individen att uppnå sina mål (Brattberg 2008). Problemfokuserad coping består av den problemlösning vars syfte är att antingen förebygga, förhindra, förändra eller förbättra en situation av konflikter och problem (Lennéer Axelson 2010).

Det går inte att helt skilja känslofokuserad- och problemfokuserad coping åt då de påverkar varandra, dels då vi människor reglerar de känslor vi har för att kunna lösa problem som uppstått, dels löser vi ett problem för att vi ska kunna reglera våra känslor. Ofta använder vi oss av dessa två copingstratergier i kombination med varandra, parallellt eller varvat med varandra. Ett exempel på en

copingstrategi är att ha rutiner och en struktur i vardagen, det underlättar i sin tur

livet. När en påfrestande livssituation uppstår och ens inre blir till ett kaos är det

viktigt att det yttre inte också faller samman. Då är det som är välbekant något

som ger en trygghet, rutiner och struktur är därför till hjälp, samtidigt som struktur

ökar ens känsla av att man har kontroll och det i sin tur gör att ens ångest dämpas

och detta gör att hoppet om att klara av det som hänt ökar (Lennéer Axelson

2010). Det är dock viktigt att nämna att en strategi inte alltid är bättre än någon

annan, det behöver inte alltid vara så att goda copingstrategier innebär goda resultat och sämre copingstrategier ger sämre resultat. Vilken strategi man väljer har bland annat att göra med sina egna personliga resurser, vilket typ av stöd man har från sin sociala omgivning, hur ens egna hälsotillstånd ser ut men också vilken typ av händelse som inträffat. Men valet av copingstrateri är avgörande för hur man går ur situationen, antingen lyckas man bemästra den eller kan man riskera att förblir i ett lidande som aldrig tar slut (Brattberg 2004).

4.4 Nyorientering

Cullberg (2003) menar att en människa som drabbas av någon form av kris genomgår fyra faser. Den första fasen benämner han som chockfas, därefter övergår det i en reaktionsfas, ytterligare efter det följer bearbetningsfasen och till sist nyorienteringsfasen.

En som drabbats av en kris bör få sörja och sorgen är en viktig process, det är något som de flesta av oss förstår men vad vi vet mindre om är vilken förmåga individer som drabbats av en kris har att gå vidare i livet. Den sista fasen, nyorientering, beskriver det som händer då individen börjar gå vidare ur krisen.

Nyorienteringsfasen har inget avslut och Cullberg menar att individen inte bör glömma bort eller förtränga det som hen varit med om men att livet har fortsatt sin gilla gång. Individen kommer leva med det som varit, det kommer alltid finnas med som ett ärr och smärtan kan fortfarande komma och gå, men det hindrar inte kontakten med livet, det hindrar alltså inte att den enskilde kan känna mening och glädje med livet igen. I nyorenteringsfasen är det vanligt att individen har skaffat sig och byggt upp nya relationer. Det är viktigt att den drabbade har försonats med den händelsen som varit och bearbetat sina känslor, dels för att få tillbaka sin självkänsla men också för att kunna gå vidare i livet (Cullberg 2003; 2006).

Hur man bearbetar och tar sig igenom en kris beror till stor del av den yttre livssituationen. Stöd från vänner och andra närstående samt praktisk hjälp är avgörande för bearbetningen. Dock bör nämnas att alla människor som befunnit sig i kris inte gå vidare ur den. En del människor går aldrig in i

nyorienteringsfasen utan förblir i sorgen (Cullberg 2003).

5 Metod

5.1 Metodval

Den valda metoden för denna studie är kvalitativ och empirin har inhämtats genom semistrukturerade intervjuer. Bryman (2011) beskriver att

semistrukturerade intervjuer följer en intervjuguide där frågorna kan beskrivas som öppna och där intervjupersonen har möjlighet att besvara frågorna precis som hen önskar. Intervjuaren har möjlighet att frångå ordningsföljden på frågorna om det anses nödvändigt för att nå fram till ett svar. Semistrukturerade intervjuer ger också intervjuaren möjlighet att ställa eventuella följdfrågor om det behövs. Kvale och Brinkmann (2009) menar vidare att en semistrukturerad intervju eller en halvstrukturerad intervju är en beskrivning av intervjupersonens livsvärld, så som hen ser den.

Valet av metod utgår ifrån det syfte och de frågeställningar studien grundas på. En kvalitativ metod används i studien då studiens syfte är av den art där en kvalitativ metod anses vara mest lämplig. Det går naturligtvis att undersöka

problemområdet genom kvantitativa metoder så som enkäter om målet med uppsatsen är att få en så stor spännvidd över data som möjligt, men för att uppnå syftet med denna studie är inte det målet. Målet med studien var att mer

djupgående försöka skapa en större förståelse för problemområdet. Williams (2000) i Bryman (2011) skriver att en kvalitativ uppsats aldrig kan vara representativ för hela populationen, däremot beskriver han hur den kvalitativa forskaren genom att analysera empirin kan generalisera en teori till det valda problemområdet.

Under arbetet med denna studie har arbetet dels fördelats mellan författarna men främst har författarna arbetat med studien tillsammans. Studiens syfte och frågeställningar formulerades i samråd med handledare. Dessa har reviderats under uppsatsarbetet för att vara i direkt anslutning till empirin. Intervjuguiden utformades genom att författarna tillsammans med handledare diskuterade

relevanta frågor för studien. Därefter hölls samtliga intervjuer där båda författarna medverkade. Vidare transkriberades intervjuerna, vilka delades upp mellan författarna. Detta för att öka effektiviteten. Dock bör nämnas att allt transkriberat material lästes av båda författarna. Vidare har inte det skriftliga arbetet med studien delats upp då författarna ansåg att den röda tråden i uppsatsen kunde bevaras på ett bättre sätt om arbetet utformades ihop.

5.2 Tillvägagångssätt

5.2.1 Litteratursökning

Under arbetets gång har upplevelsen varit att det finns begränsad forskning kring studiens specifika fokus vilket har resulterat i en lång process mot att finna relevant forskning. De främsta sökorden/sammansättningar som har använts vid litteratursökning är: ”domestic violence”, ”abused women”, ”battered women”,

”after domestic violence”, ”recover from domestic violence”, ”social network and battered women”, ”social network and abused women”, ”effect of group therapy”,

”group therapy and battered women”, ”nätverkets betydelse för våldsutsatta

kvinnor”, ”nätverkets betydelse för återhämtning”, ”sociala nätverkets betydelse”,

”effekt av gruppsamtal”, ”gruppterapi för våldsutsatta kvinnor”, ”återhämtning efter våld i nära relationer”, ”tiden efter uppbrottsprocessen” etc.

Studien innehåller dels internationell publicerad forskning samt svensk forskning.

Den internationella forskningen består i publicerade artiklar, avhandlingar och rapporter. Den svenska forskningen innefattar rapporter, avhandlingar,

forskningsöversikter samt skriven litteratur.

5.2.2 Urval

En typ av samplingsstrategi kan benämnas som målinriktade eller målstyrda urval som forskaren kan använda för att hitta intervjupersoner som blir relevanta för en studie. Denna strategi är ett icke-sannolikhetsurval och innebär att forskaren inte har för avsikt att på ett slumpmässigt sätt välja deltagare till en undersökning (Bryman 2011). I denna studie har samplingen skett genom en målinriktad urvalsstrategi då eftersträvansvärt har varit att få lämpliga intervjupersoner.

Genom att en av författarna har en kontakt inom den professionella sektorn föll det sig naturligt att ta kontakt med henne. Vidare har även den andra författaren en professionell kontakt via sitt arbete som också blev en av de professionella som kontaktades. De professionella kontaktade sedan de kvinnor som ansågs lämpliga för denna studie.

Urvalet avgränsades till kvinnor som levde i ett heterosexuellt förhållande då de utsattes. Vidare var den ursprungliga tanken att kvinnorna inte skulle ha barn.

Tanken kring att kvinnorna inte skulle ha barn fick omvärderas då en av de kvinnor som intervjuades har barn. Anledningen till detta var främst för att det fanns en övertygelse om att hon skulle bidra med bra information men också att mannen som utsatte henne för våld inte är hennes barns biologiska far. Det har också varit något svårare än förväntat att få tillgång till intervjupersoner vilket också var en av anledningarna till att kassera avgränsningen att kvinnorna skulle vara utan barn. Då syftet eller frågeställningarna inte innehöll barnperspektivet uteslöts också det i den intervjuguide som gjordes, vilket i sin tur resulterade i lite samtal kring barn i den specifika intervjun. Önskvärt hade varit att få möjlighet till fler intervjuer med tidigare utsatta kvinnor men då målgruppen är en svår

målgrupp att komma i kontakt med eftersom det handlar om ett känsligt ämne är upplevelsen att det har varit svårt att få fler intervjupersoner. Dock bör nämnas att den inhämtade empirin har varit innehållsrik trots svårigheter att få

intervjupersoner.

Ytterligare en avgränsning som gjorts gällande urval är att kvinnorna som medverkat i studien ska ha brutit upp från den våldsamma relationen för minst tolv månader sedan. Denna avgränsning gjordes i samråd med de professionella som kontaktades i denna studie. Ur ett etiskt perspektiv bedömdes tidsramen tolv månader som rimlig för att kvinnorna skulle ha fått distans till sin tidigare

relation. Dock är det värt att belysa att det inte går att påstå att alla kvinnor som varit utsatta för våld har en distans till sina erfarenheter efter tolv månader.

Avgränsning gjordes också vad gäller klass och etnicitet då det inte går i linje med

studiens syfte. Det bör dock nämnas att dessa perspektiv hade varit intressanta att

studera men då ringas inte denna uppsats syfte in som önskat. Att kvinnorna

skulle varit utsatta i ett heterosexuellt förhållande blev ett resultat av diskursen kring mäns våld mot kvinnor och ett genuint intresse kring detta område. Också när det gäller frågan om kön så hade kvinnors våld mot män eller våld inom homosexuella relationer varit intressant, men återigen ringar inte det in uppsatsens syfte och överlåts därför till andra forskare att studera.

Angående valet av de professionella var kravet endast att de skulle vara aktiva inom ett hjälporgan med direkta arbetsuppgifter mot våldsutsatta kvinnor. Att det resulterade i två kvinnor var inget krav. Det är dock så att denna typ av hjälpande yrken är kvinnodominerade och det var relativt förutsägbart att de två

professionella skulle vara kvinnor. Intressant är om det istället hade varit en eller två professionella som var män och om svaren hade blivit annorlunda då.

5.2.3 Intervjuguide

En intervjuguide finns som stöd eller minnesanteckningar för intervjuaren där teman och öppna frågor håller en något strukturerad mall för den planerade intervjun, men som inte är beroende av ordningsföljd eller utesluter följdfrågor eller uppföljningsfrågor (Bryman 2011). Tidigt i arbetet med denna studie påbörjades arbetet med en intervjuguide, detta då uppsatsens intervjuer tidigt bokades in samt att uppsatsens tidsram var begränsad. Arbetet med intervjuguiden utgick genomgående från det syfte och de frågeställningar uppsatsen styrs av för att hålla den skarp inom valt ämne. Då de tänkta intervjupersonerna var tre kvinnor samt två professionella togs beslutet tillsammans med handledare att utforma en intervjuguide för de tidigare utsatta kvinnorna och en intervjuguide för de två professionella. Detta var nödvändigt då frågorna var utformade gentemot den målgrupp som intervjuades. Med hjälp av handledare sammanställdes intervjuguiderna.

Då uppsatsens syfte och frågeställningar kan upplevas som känsliga skapades frågor i intervjuguiderna som var relativt neutrala, trots att det i slutändan var upp till intervjupersonen att bedöma. Valet av ämne diskuteras ytterligare i kapitlet om etiska överväganden. Ett informationsbrev till kvinnorna och de professionella skrevs där en kort presentation av oss gavs samt en kort redogörelse för

uppsatsens syfte. Intervjuguiden och informationsbrevet skickades sedan till samtliga intervjupersoner före intervjutillfället.

Vidare har det i denna studie förts en diskussion om fördelar och nackdelar med att lämna ut intervjuguiden före intervjutillfällen. Då studiens ämne är av känslig art har det bedömts som etiskt korrekt att lämna ut intervjuguiden i förväg då kvinnorna och de professionella fick möjlighet att avgöra om någon fråga var för känslig eller obekväm att besvara. Genom att lämna ut den i förväg gavs också kvinnorna och de professionella möjlighet att redan före intervjutillfället avböja sin medverkan. Detta blev dock inte utgången i denna studie. De tre kvinnorna samt de två professionella deltog under respektive intervjutillfälle.

Intervjuguiden och således de formulerade intervjufrågorna testades inte genom

en pilotstudie innan de egentliga intervjuerna genomfördes. Detta uteslöts dels på

grund av att intervjuerna snabbt blev inbokade samt att önskvärt var att påbörja

bearbetningen av empirin snarast möjligt. Om en pilotstudie hade genomförts

innan de faktiska intervjuerna i denna studie hade den kunnat synliggöra att ett par

av de formulerade frågorna behövde ändras, i syfte att finna större variabler i svaren.

5.2.4 Genomförande av intervjuer

Vid en intervju är det viktigt att intervjupersonen känner sig trygg och bekväm på den plats där intervjun äger rum. Önskvärt är också att intervjun genomförs på en plats där miljön är relativt lugn och ostörd (Trost 2010). I denna studie

kontaktades kvinnorna och de professionella och tider bokades för

intervjutillfällena utifrån deras önskemål. Vidare tillfrågades kvinnorna och de professionella om de önskade vara på någon specifik plats vid intervjutillfället.

Uppsatsämnet är ett känsligt ämne så intervjuerna föreslogs vara på en plats som var stillsam då dessa spelades in samt för att ingen utomstående skulle kunna tänkas höra intervjun. De två professionella önskade att intervjun skulle hållas på respektive arbetsplats. En av kvinnorna ville att intervjun skulle äga rum i hennes bostad. De resterande två kvinnorna valde att intervjuas i en av författarnas bostäder. Innan intervjuerna påbörjades informerades kvinnorna och de

professionella om att de är helt anonyma och att de när som helst under intervjun kan avbryta utan förklaring. I intervjuns början presenterades uppsatsens syfte samt de tre frågeställningar uppsatsen bygger på.

Intervjuerna pågick i 45 – 75 minuter vardera. Intervjuerna spelades in med hjälp av en diktafon och samtliga intervjupersoner informerades om intervjuformen och inspelningen i informationsbrevet.

En forskningsintervju kan inte anses vara en konstellation där parterna är jämlikar avseende maktordning. Vidare kan intervjuaren ses som den part som emellertid innehar mer makt i samtalet då hen styr över intervjuns innehåll, struktur etc.

(Kvale & Brinkmann 2009). I denna studie har ansträngningar gjorts för att minska maktobalansen under intervjutillfällena, främst genom att kvinnorna och de professionella har fått öppna frågor i syfte att de helt ska få välja vad de vill berätta och vad de önskar utesluta. Genom att även lyssna in kvinnorna och de professionella har förhoppningsvis maktobalansen utjämnats något.

Enligt Kvale och Brinkmann (2009) finns det ett flertal kriterier för att en intervju kan bedömas vara av hög eller mindre hög kvalitet. En intervju som kan anses vara av hög kvalitet innehåller en mängd specifika, rika, spontana och relevanta svar från intervjupersonen. Vidare innehåller en bra intervju även långa svar på korta frågor, där intervjupersonen tar större utrymme än intervjuaren. En hög kvalitativ intervju ställer också krav på intervjuaren, där hen ställer följdfrågor för att få mer djupgående svar samt att intervjuaren tolkar och verifierar

intervjupersonens svar. Det sista kriteriet är att intervjun i sig själv är en historia som inte behöver tydliggöras.

Intervjuerna i denna studie är av olika kvalitet. Detta på grund av att svaren ibland var långa och inte relevanta för frågan och i sin tur inte heller för studiens syfte.

Långa svar kan dock vara bra och redogöra för precis det som önskas få svar på

men än viktigare är att fokus hålls på relevansen. Bortsett från att det emellanåt

var mindre relevanta svar anses samtliga intervjuer hålla en bra kvalitet då de

beskrivna kriterierna ovan i största utsträckning stämmer överens med uppsatsens

intervjuer. Dock bör nämnas att kvinnorna och de professionella fick tillgång till

intervjuguiden en tid före intervjutillfället och detta kan ha påverkat spontaniteten

i, framför allt, kvinnornas svar. Då studiens ämne är av känslig art gjordes bedömningen att intervjuguiden skulle delges före intervjun då det anses mer etiskt korrekt. Dels för att kvinnorna inte ska utsättas för obehag och dels för att själva få möjlighet att avgöra om någon fråga inte önskas besvaras.

5.2.5 Bearbetning av empiri och analysmetod

Enligt Kvale och Brinkmann (2009) ska transkribering ske efter att intervjuerna är genomförda. De skriver vidare att om intervjuaren själv transkriberar insamlat intervjumaterial påbörjas en analysprocess som senare kan användas i studiens analysdel. Vidare menar de att det finns olika former av utskrivningar men att det inte finns några konkreta regler för hur en utskrivning ska vara, det viktiga är att urvalet beskrivs och att det beror på vad intervjumaterialet ska användas till.

Utifrån Kvales och Brinkmanns (2009) ovanstående beskrivning har intervjuerna i denna studie transkriberats direkt efter genomförandet av dem. Önskvärt var att kunna återge vad kvinnorna och de professionella sagt ordagrant dock beslutades att utesluta det Bryman (2011) beskriver som ”verbala tics” vilket i denna studie innebär att utskrivningarna saknar dessa verbala tics så som skratt, upprepningar,

“mm” och liknande. Detta med syfte att kvinnornas och de professionellas svar skulle bli mer tydliga. Citaten i presentationen av resultatet har återgetts ordagrant dock har somliga grammatiska felaktigheter korrigerats, utan att förändra

innebörden av kvinnornas och de professionellas svar.

Vidare gav den inhämtade empirin flera framträdande teman redan vid

intervjutillfällena. Detta resulterade i att valet av analysmetod blev vad Bryman (2011) kallar för tematisk analys. Bryman (2011) beskriver att tematisk analys är en av de vanligaste analysmetoderna inom kvalitativ forskning och att det sällan är redogjort för hur tematiseringen genomförts. Vidare beskriver han att tematisk analys innebär att den inhämtade empirin ska läsas ett flertal gånger efter att den är transkriberad. Detta med syfte att finna framträdande teman, dels för att finna likheter i empirin men också för att hitta skillnader. Dessa övergripande teman innehåller ofta mindre subteman.

I denna studie har tematiseringen genomförts genom att de utskrivna intervjuerna har lästs av båda författarna ett flertal gånger och helt oberoende av varandra. De teman som framkom efter mycket genomläsning i empirin markerades med färgerna rosa, grön, gul, blå och orange. Vidare skrevs dessa teman ut på post-it- lappar i överensstämmande färger för att sedan placeras upp på en vägg. Detta med syfte att få en tydlig överblick. Vidare utkristalliserades de teman som ansågs vara de huvudsakliga för studiens syfte och frågeställningar. Följande teman framträdde; Nätverkets betydelse, Effekten av att möta andra i liknande situation, Att hantera sina känslor samt Arbetet mot ett självständigt liv. Vidare framträdde ett centralt subtema vilket benämns som Att inleda en ny kärleksrelation.

Subtemat är placerat under Att hantera sina känslor av den anledningen att

subtemat ansågs höra samman med huvudtemat.